Privata sjukhus
Interpellation 2006/07:3 av Linna, Elina (v)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2006-10-10
- Anmäld
- 2006-10-11
- Sista svarsdatum
- 2006-10-24
- Besvarad
- 2006-10-24
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 10 oktober
Interpellation
2006/07:3 Privata sjukhus
av Elina Linna (v)
till socialminister Göran Hägglund (kd)
Det verkar finnas många olika bud om i vilken utsträckning den nya borgerliga regeringen ska föra in vinstintresset i vården. Fredrik Reinfeldt talade i sin regeringsförklaring i mycket allmänna ordalag om fler aktörer och lika villkor för privata och offentliga aktörer. Hur det ska tolkas är ganska oklart och det gav egentligen inga svar på den centrala frågeställningen.
Högeralliansen gjorde under valrörelsen det alldeles glasklart att de avser att avskaffa den så kallade stopplagen. I valdebatten var det uppenbart att många hade ganska vaga uppfattningar om vad den lagen innebär. Regleringen som kom till genom propositionen Driftsformer för offentligt finansierade sjukhus (prop. 2004/05:145) innebär att uppgiften att bedriva hälso- och sjukvård som ges vid ett regionsjukhus eller en regionklinik inte får överlämnas till någon annan. Landstingen ska dessutom driva minst ett sjukhus i egen regi. Om landstinget överlämnar driften av hälso- och sjukvård vid övriga sjukhus till någon annan ska den drivas utan syfte att ge vinst åt ägare eller motsvarande intressent. Och vården ska endast bedrivas med offentlig finansiering.
Stopplagen hindrar alltså inte mindre privata aktörer inom till exempel primärvård eller laboratorieverksamhet och det är fullt möjligt för ideella aktörer att driva sjukhus. Vad lagen förhindrar är att sjukhus drivs med rent och skärt vinstintresse. Högeralliansen vill med sitt förslag släppa in multinationella vårdbolag som inte driver sjukvård av omsorg om patienterna utan av omsorg om aktieägarnas plånböcker. Och det är alltså skattepengar som ska fylla dessa redan välfyllda plånböcker.
Borgerliga politiker skjuter ofta ideell verksamhet som till exempel Ersta sjukhus framför sig för att möjliggöra privata alternativ i vården. Men då glömmer de att ”lika villkor” för ideella och vinstdrivande vårdgivare ofta kan innebära att det är de stora bolagen som successivt tar över marknaden och köper upp den ideella vården. Den utvecklingen har vi kunna se i USA där de ideella vårdgivarna tidigare hade en betydligt större andel av marknaden.
Överraskande nog sade Reinfeldt i valdebatten att alliansen inte tänker sälja ut några akutsjukhus. Det var ett märkligt uttalande. Om stopplagen avskaffas ges just denna möjlighet till utförsäljningar till landstingen. Och moderaterna i flera landsting har just dessa utförsäljningar på agendan. Om alliansen menar allvar med att de inte ska sälja ut några akutsjukhus så måste stopplagen behållas. Politiken går inte ihop.
Därför vill jag fråga den nytillträdde socialministern Göran Hägglund hur han kommer att agera i dessa frågor.
1. Kommer ministern att medverka till att avskaffa stopplagen och därmed släppa fram vinstintresset i vården?
2. Står ministern för Reinfeldts uttalande om att inga akutsjukhus ska säljas ut?
3. Kommer ministern i så fall att verka för att en särskild stopplag mot utförsäljning av akutsjukhus införs?
4. Vad avser ministern att göra för att undvika att vinstdrivande vårdbolag köper upp ideellt drivna sjukhus?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2006/07:3
Webb-tv: Privata sjukhus
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2006/07:14 Tisdagen den 24 oktoberProtokoll 2006/07:14 21 § Svar på interpellation 2006/07:3 om privata sjukhus
Protokoll från debatten
Anf. 121 Göran Hägglund (Kd)
Herr talman! Elina Linna har frågat mig om jag kommer att medverka till att avskaffa stopplagen och därmed släppa fram vinstintresset i vården. Vidare har hon frågat mig om jag står bakom statsministerns uttalande om att inga akutsjukhus ska säljas och om jag i så fall kommer att verka för att en särskild stopplag mot utförsäljning av akutsjukhus införs. Vidare har hon frågat mig vad jag kommer att göra för att undvika att vinstdrivande vårdbolag köper upp ideellt drivna sjukhus.
Min utgångspunkt är att hälso- och sjukvården ska vara solidariskt finansierad och ges utifrån behov. Förtroendet för hälso- och sjukvården är avhängigt av att vården lever upp till de krav som medborgarna har rätt att ställa. Om hälso- och sjukvården ska kunna utvecklas och klara det framtida åtagandet måste förutsättningar för nytänkande och mångfald skapas inom hela hälso- och sjukvårdssystemet. Alternativa organisationsformer kan ge positiva effekter såsom tydligare organisation, mål och ledarskap samt ökad dialog kring kvalitetsbegreppet. Fler alternativa arbetsgivare behövs också för att klara av att attrahera arbetskraft till hälso- och sjukvården i framtiden. Många av dem som är anställda i vården har dessutom en idé om hur de skulle vilja driva vården. Dessa idéer måste tas till vara i större utsträckning. Regeringen har för avsikt att sätta in åtgärder som uppmuntrar alternativa vårdgivare i olika former så att mångfalden ökar inom hälso- och sjukvården.
Inom flera landsting verkar i dag ett stort antal privata vinstdrivande företag inom hälso- och sjukvården. Det finns inget som tyder på att det faktum att de är privata och vinstdrivande skulle ha inverkat negativt på vårdens kvalitet eller arbetsmiljö.
Skillnaden mellan att låta en entreprenör driva ett sjukhus och att landstinget driver verksamheten är att landstinget i det förra fallet beställer av någon annan att utföra tjänster som man annars hade utfört i egen regi. Att lägga ut hälso- och sjukvård på entreprenad innebär att landstinget även fortsättningsvis styr och finansierar den beställda verksamheten. Det är viktigt att landstingen, i samband med upphandlingen, formulerar tydliga kvalitetskrav som sedan följs upp. Den så kallade stopplagen reglerar driftsformer för de offentligt finansierade sjukhusen. I de fall vården vid ett sjukhus läggs ut på entreprenad får inte verksamheten drivas i syfte att dela ut vinst, och hela verksamheten ska finansieras med offentliga medel. Regeringen har för avsikt att avveckla denna stopplag. Det är dock tänkbart att det finns behov av någon typ av reglering för de sjukhus där riks- och regionsjukvård bedrivs, eftersom denna typ av vård är forskningsanknuten och har stark koppling till de statligt finansierade universiteten. Innan riksdagen kan föreläggas ett förslag ska behovet av en reglering ses över.
Oavsett vem som bedriver verksamheten krävs en utvecklad uppföljning av kvalitet och prestationer där resultaten redovisas öppet. Regeringen avser att förbättra förutsättningarna för att öppet mäta och jämföra olika kvalitetsaspekter.
En mångfald av vårdgivare ger ökad möjlighet att klara kraven på tillgänglighet och valfrihet för patienten genom att de privata vårdgivarna även kan utgöra ett komplement till verksamhet som bedrivs i offentlig regi. Det kan dock innebära problem när en marknad präglas av ett fåtal stora aktörer. Det är därför viktigt att stimulera en mångfald av vårdgivare med olika inriktningar som kan möta olika patienters behov. Lika villkor ska därför gälla för privata, ideella, kooperativa och offentliga aktörer.
Ökad mångfald är inte bara ett mål i sig, utan ett av flera medel för att förändra, förnya och förbättra sjukvården så att målet om en god hälsa och vård på lika villkor för hela befolkningen kan uppnås.
Anf. 122 Elina Linna (V)
Herr talman! Tack, socialministern, för svaret på min interpellation! Svaret innehåller en del tyckande, men konkreta besked saknas, tycker jag. Visst säger socialministern i sitt svar att regeringen har för avsikt att avveckla denna stopplag, men samtidigt säger Göran Hägglund att det dock är "tänkbart att det finns behov av någon typ av reglering för de sjukhus där riks- och regionsjukvård bedrivs".
Jag kan upplysa socialministern om att den regleringen finns i lagen om driftsformer för offentligt finansierade sjukhus. Duger inte den lagen? Är det för att den borgerliga alliansen så hårdnackat har sagt nej till lagen från början? Lagen tydliggör att sjukvården inte är och inte heller ska vara en produkt vilken som helst på en marknad, att vård av sjuka inte är en affärsverksamhet som ska drivas i syfte att dela ut vinst. Förbudet i lagen är alltså mot vinstutdelning.
Frågan är: Ska det handla om vinstintressen eller om människors behov? Det finns en intressekonflikt där. Ska socialministern nu sätta i gång och omvandla svensk sjukvård till affärsverksamhet? Ska offentliga medel användas för att dela ut vinst till aktieägare som finns i Sverige, Frankrike, Spanien eller i länder ännu längre bort? Det är frågan, Göran Hägglund.
Socialministern berör i sitt svar entreprenad. Jag hoppas att ministern inte tror att lagen förbjuder entreprenörskap. Det gör den inte, men Vänsterpartiet ser problem med entreprenörer inom vården. Lagen om offentlig upphandling säger att den vård som lagts ut på entreprenad måste upphandlas med jämna mellanrum. Det finns ingen självklarhet att entreprenören får fortsätta att utföra vården. Kontinuiteten mellan vårdgivare och patient bryts.
Jag förmodar att socialministern känner till Brommageriatriken. För några år sedan satsade initiativrik och kompetent personal pengar och resurser och bildade Brommageriatriken, som de har drivit mycket bra. Sedan blev det dags för ny upphandling - det hör ju till när marknaden ska styra. Brommageriatriken fick inte anbudet. Numera ligger ärendet hos Regeringsrätten, och det lär bli fler ärenden om Göran Hägglund får bestämma.
Jag vill fråga socialministern hur socialministern tänker lösa problemen när det gäller entreprenörer så att man kan klara av kontinuiteten i vården.
Anf. 123 Jan Lindholm (Mp)
Herr talman! När jag läste Elina Linnas interpellation blev jag intresserad av att se vad som blev av den. Jag har nämligen haft uppfattningen att den borgerliga alliansen i huvudsak har motsatt sig lagstiftningen om driftsformer för de offentligt finansierade sjukhusen av rent ideologiska skäl och att de förslag som nu finns till att riva upp den egentligen enbart är en form av symbolhandling som man genomför. När jag sedan läste Göran Hägglunds svar förstod jag att det kanske inte enbart är en ideologisk fråga. Det kanske inte enbart är en symbolhandling. Det kanske är så att man faktiskt realt vill gå ifrån den form av sjukvård som vi har haft enighet om i Sverige under lång tid. Man det kan vara så att socialministern har glömt att svara på frågan på ett sätt som vore mer passande.
Jag konstaterar i alla fall att vi i Sverige har varit överens om att sjukvården ska vara solidariskt finansierad, och den ska ges på lika villkor till alla utifrån behov. När man läser svaret finner man att lika villkor inte gäller längre. Nu ska den solidariskt finansieras och ges efter behov. Det är beklagligt om alliansen inte längre tänker se till att den ska ges på lika villkor. Det är det problemet som man har löst med lagstiftningen om offentligt finansierade sjukhus.
Det finns en hel del text här som handlar om entreprenörskap, och det är just förhållandet mellan landsting och operatörer, entreprenörer, som den lagstiftningen reglerar. Ni kommer säkert vid en genomgång att se att i princip behöver, även med de förändringar som ni vill genomföra, 80-90 % av lagstiftningen finnas kvar. Det är väldigt små delar som man kan plocka bort om man fortfarande ska ha någon möjlighet för det offentliga att ha någon form av utgiftskontroll över verksamheten. Det viktiga är att ha en lagstiftning som gör att man kan ha någon form av kostnadskontroll vid upphandling nr 2.
Borgerliga politiker glömmer ofta bort att det händer en hel del när man har släppt i väg verksamheten någonstans. Elina Linna gav ju ett bra exempel. Jag skulle kunna ta mängder av exempel på det från massor av områden där samhället har lagt ut verksamhet på entreprenad och där det ganska snabbt uppstår privata monopol. Jag undrar om ni har tittat er om i omvärlden. Det finns massor med exempel på att sjukvård har förändrats på det sättet, där samhället mer eller mindre har gått under. Folk blir sjuka och man har inte råd att finansiera den sjukvården från det offentliga för att de privata vinstintressena kommer in.
Det är viktigt att se hur det här fungerar. En faktor till som har varit viktig i debatten när vi har pratat om det här tidigare är att det är svårt att skilja på hur de offentliga resurserna används när man har en privat entreprenör. Hur mycket av resursen som landstinget lämnar över till den privata operatören kommer att användas för att ge rent privat sjukvård? Det regleras också i lagstiftningen om offentligt finansierade sjukhus. Här står det ingenting om det. Man kan konstatera att det finns gott om utrymme för att entreprenören ska kunna använda det sjukhus han driver med offentligt finansierade medel för det offentliga till att bedriva annan sjukvård vid sidan om. Jag är, precis som Elina Linna, mycket orolig över vad som kommer att hända. Det som jag är mest orolig över är vad som kommer att hända med de sjukhus som inte är universitetssjukhus och som inte är länslasarett.
Anf. 124 Göran Hägglund (Kd)
Herr talman! Jag tror att vi möjligen har lite olika ingångar i den här debatten. Det tror jag att vi kan komma överens om i alla fall, om vi inte kommer överens om något annat. Det som för mig är det alldeles avgörande, det som är det primära, som är utgångspunkten i allt arbete som jag utför på det här området handlar om att skapa bästa möjliga trygghet för den enskilde patienten, att skapa bästa möjliga tillgänglighet, bästa möjliga kvalitet för den enskilde patienten. Vissa partier har utgångspunkten att den vården bara kan ges av människor som är betalda av det offentliga, men man har inga belägg för att det skulle vara sämre för att det står något annat på löneutbetalningen. Jag kan inte förstå denna paniska rädsla för att andra ska kunna meddela vård.
När stopplagen kom till för några år sedan sågades den av i stort sett samtliga remissinstanser. Folkhälsoinstitutet tyckte att den var okej. Sveriges Redovisningskonsulters Förbund tyckte att den var okej. Kritikerna konstaterar att lagen minskar konkurrensen - Konkurrensverket, bygger på en gammaldags syn på verksamheten i vården - säger LO, utgår från helt felaktiga premisser - säger Statens beredning för medicinsk utvärdering, hotar det kommunala självstyret - säger Stockholms läns landsting. Men det hindrar inte politiker väl försedda med ideologiska skygglappar att peka på att all vård enbart kan meddelas via det offentliga.
Jag tycker att ni tänker fel. Jag ser gärna att fler får bidra, men det måste finnas en del grundläggande fakta som ska gälla. Det handlar om vård på lika villkor, att vård som är finansierad gemensamt ska ges utifrån de behov som patienten har. Om detta står i centrum går det att hitta lösningar där det finns flera olika aktörer på området. Det ger fler arbetsgivare att välja mellan för den som är verksam på det här området. Det ger en möjlighet för det offentliga att mäta sina insatser mot andra utförare, komma till jämförelser, och det leder till kvalitetsförbättringar. Detta vill ni inte se, utan i stället fastnar ni i ett tänkande som går ut på att vård bara kan meddelas på ett sätt.
Det finns i dag stora brister inom den svenska hälso- och sjukvården. Det finns saker och ting som vi behöver rätta till, bland annat när det gäller tillgängligheten och de anställdas eller vårdutbildades möjlighet att komma till sin rätt hos sin arbetsgivare. Jag tror att det skulle finnas ett stort värde i att det fanns flera arbetsgivare till vilka jag som vårdanställd kunde gå för att utveckla mig i mitt arbete.
För min del är målet en väl fungerande vård och omsorg. Medlet kan vara offentlig vård, men jag är inte rädd för att under reglerade former låta även andra intressenter från den ideella sektorn, och till och med den som driver ett privat företag, vara verksam och låta upphandlingen fungera. För det är ju det offentliga som klargör vad det är man beställer - antalet operationer, antalet ingrepp - och man anger de kvalitetskrav man har.
Det kan göras även av andra. Det är inte bara den som får sin lön utbetald av det offentliga som kan göra ett bra jobb till gagn för patienten.
Anf. 125 Elina Linna (V)
Fru talman! Olika ingångar, säger socialministern. Jag hoppas att socialministerns ingång i den här interpellationsdebatten är att besvara de frågor jag ställt. Jag har ju rätt att göra det och tycker inte att jag fick svar på de frågor som jag ställde om entreprenörskap.
Vi kan vara överens om att målet är en väl fungerande vård och omsorg. Jag vill lägga till lika vård på lika villkor. Jag hoppas att socialministern tänker likadant.
Jag går tillbaka till frågan om entreprenörskap. Jag gissar att de 40 miljoner som regeringen nu satsar på "åtgärder som uppmuntrar alternativa vårdgivare" handlar om att vårdpersonalen ska utbilda sig i entreprenörskap, kanske till och med på arbetstid. Är det så, Göran Hägglund? I så fall är frågan hur socialministern tänker förklara konsekvenserna av lagen om upphandling som dessa personer som entreprenör drabbas av. Vården är inte som vilken marknad som helst. Det krävs kontinuitet mellan patient och vårdgivare.
För Vänsterpartiet är det självklart att politiken inte ska styra i detaljer, och det behöver säkert göras en del så att personalen ska kunna förverkliga sina idéer om att driva vården. Det går att göra det också inom offentlig sektor. Det är inte omöjligt. Jag tror att kreativ vårdpersonal kräver stabilitet och förutsägbarhet. Man måste veta i vilken tonart man ska spela för att kunna improvisera.
Socialministern säger att lika villkor ska gälla för privata, ideella, kooperativa och offentliga aktörer. Så ser det inte ut om vinstintresset ska vara med och styra inom vården. Eller är socialministern av en annan åsikt?
Tidigare tog jag upp exemplet Brommageriatriken. Nu tar jag exemplet Capio som enligt uppgift ska säljas. Landstinget har inte något inflytande över försäljningen. Göran Hägglund säger att det ska finnas tydliga avtal om kvaliteten. De avtal som landstinget har med Capio går inte att säga upp från en dag till en annan. Det är mycket svårt att påverka dessa avtal. Det finns gott om exempel, speciellt från äldreomsorgen, på hur svårt det är att rätta till avtalen när det brister inom till exempel kvaliteten. Vad händer om ett riskkapitalbolag köper Capio och tömmer företaget på kapital? Som beställare avsäger vi oss alla möjligheter att styra verksamheten.
Jag kan även ta exemplet USA. Som säkert socialministern känner till har de en väldigt dyr vård. Där är det ju marknads- och vinsttänkandet som styr. Jag hoppas att Jan Lindholm kan berätta om den resa till USA som socialutskottet gjorde för drygt ett år sedan.
Anf. 126 Jan Lindholm (Mp)
Fru talman! Den resan har vi dokumenterat, och vi kan överlämna den dokumentationen senare.
Vi kan väl enas om att socialministern är förlåten för sin okunskap i frågan. Han har ju inte haft så lång tid på sig att läsa in sig på den. Socialministern säger att han har vårdkonsumenternas bästa för ögonen, att han ska göra det bästa möjliga för vårdkonsumenterna. Sedan säger han att dessa val inte ska göras endast av dem som är betalda av det offentliga. Men det är just det som vi försöker se till. När man säger att det inte bara handlar om det som betalas av det offentliga visar sig ännu en lucka, ännu en anledning att vara orolig.
Det är ett systemskifte på gång. Vården ska alltså inte enbart betalas av det offentliga utan också av någon annan. Vem då? Genom bristerna och sprickorna i svaren sipprar det fram att det inte längre är självklart att vården ska ges på lika villkor. Det är inte längre självklart att vården enbart ska vara offentligt finansierad, utan någon annan ska betala om den ska bli bättre.
Vi får inget svar på frågan vad som händer med sjukhusen. Inte med ett enda ord har det hittills berörts trots att det i upphandling nummer två är väsentligt vem som äger infrastrukturen. Man måste inse att sjukhusen är tunga infrastrukturpusselbitar som inte kan privatiseras i en vård som kan hålla låga kostnader.
Det som Elina påpekade är helt riktigt, och jag tänkte ta ett annat exempel. När ministern säger att vi inte skulle ha någon grund för vårt påstående att det hela fungerar bra är det bara att jämföra internationellt. Vi har i alla jämförelser en mycket högre kvalitet på den svenska sjukvården - till en i internationell jämförelse mycket låg kostnad. De exempel som finns, där man alltså genomfört detta systemskifte, visar att kostnaderna ökar dramatiskt.
Anf. 127 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Jan Lindholm var vänlig nog att säga att jag är förlåten för min okunskap eftersom jag är ny. Då torde det vara värre för dem som jobbat med dessa frågor en längre tid och ändå uppvisar en sådan enastående okunskap och ett medvetet missförstående av det som jag sagt. I stort sett ingenting av det som Jan Lindholm talat om har nämnts i de svar som jag gett. Det finns ingen som här förespråkar den amerikanska modellen. Jag är anhängare av den svenska modellen, men jag är inte paniskt rädd för att låta andra än det offentliga utföra vård.
Elina Linna frågade om entreprenörer vid upphandling, och hon säger att entreprenörer kan drabbas. Ja, det kan hända att en entreprenör vid den andra upphandlingen tappar det kontrakt som han haft. Det är naturligtvis hjärtevärmande att Vänsterpartiet värnar om de entreprenörer som de över huvud taget helst inte vill se existera inom den verksamhet som finansieras offentligt.
Det kan uppstå en del problem, men det handlar väldigt mycket om hur de avtal som det offentliga sluter med till exempel ideella organisationer eller företag formuleras.
Elina Linna frågar om jag anser att vårdpersonal ska kunna utbilda sig på arbetstid för eventuella avknoppningar. Ja, vi har anslagit 40 miljoner kronor i budgeten för att underlätta för vårdpersonal som finns inom offentlig sektor och som ser framför sig en möjlighet att knoppa av en viss verksamhet. Vi vill hjälpa och stödja dem att ta det steget.
Elina Linna säger att landstinget inte har något inflytande om Capio kommer att säljas. Det beror helt och hållet på hur man formulerar de avtal som man sluter med andra parter, med ideella organisationer, med privata företag eller med andra. Man har naturligtvis möjlighet att bryta ett avtal om man vill skriva in sådant i ett avtal som man formulerar.
Avtalet reglerar det som intressenten ska leverera. Om man inte lever upp till innehållet i avtalet kan det brytas eller man kan krävas på skadestånd.
Jag undanber mig den typ av paralleller med USA som har dragits i debatten här. Det finns ingen i Sverige som förordar en sådan amerikansk modell. Jag gör det definitivt inte.
Är det ändå inte lite besvärande att organisationer som Vårdförbundet när lagen togs fram pekade på alla de brister som den kommer att leda till? Vårdförbundet skriver att man ser positivt på att fler engagerar sig och driver verksamhet som tidigare har drivits i offentlig regi. De tycker att vården behöver ett utbud av olika vårdgivare där enskilda vårdentreprenörer har en given plats. De som är direkt involverade i vården säger att det är viktigt att man öppnar för detta. De står naturligtvis på patienternas sida. De står också på sin egen sida för att se till att de har goda arbetsvillkor i vården.
Att jag i dag inte presenterar en färdig lag när ni efterlyser konkreta besked beror på att vi ännu inte har berett den färdigt. Vi har ytterligare lite tid på oss att bereda den, för vi vill ha en lag som kan fungera så snart den träder i kraft. Jag varken kan eller ska i dag lämna besked på varje punkt, men jag pekar på i vilken riktning vi ska gå.
Vi välkomnar ideella organisationer och privata företag som under vissa former tar på sig en del av verksamheten. Det handlar inte om att privatisera verksamheter och sälja ut sjukhus, som man har sagt i debatten här, utan om att låta andra utföra en väl definierad del av vården som jag tror att de är kvalificerade att utföra.
Ni, däremot, bestämmer er för att ni vet bättre än Sveriges landsting. Ni vill inte ge kommuner eller landsting möjlighet att lägga ut vissa, väl avskilda delar på entreprenad.
Anf. 128 Elina Linna (V)
Fru talman! Jag har inte fått svar på min fråga om vad socialministern anser om att svenska skattebetalares medel hamnar i fickorna hos aktieägarna i de vinstdrivande företagen. Där har vi exempel från USA som visar att man låter vinsten och marknaden styra. Men egentligen kan socialministern låta bli att svara på den frågan, för jag hade också en fråga i min interpellation som jag inte har fått något svar på och inga kommentarer alls till. Den frågan lyder: Vad avser ministern att göra för att undvika att vinstdrivande vårdbolag köper upp ideellt drivna sjukhus?
Jag rekommenderar socialministern att göra ett studiebesök på till exempel Ersta sjukhus, där man är orolig för att de ideellt drivna sjukhusen köps upp av stora bolag om man släpper in vinstintresset i vården. Vi har sett att sådant har hänt i USA.
Vänsterpartiet anser att det är människors behov som ska styra vilken vård som ges, inte vinstintresset. Vinstintresset inför en annan drivkraft som ofta står i motsättning till behovet. Det finns även en uppenbar risk för att kostnadseffektivitet i ett kommersiellt vårdbolag innebär mindre personal och stressigare arbetsmiljö.
Anf. 129 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Vad ska man göra för att undvika att vinstdrivande företag köper upp idéburen verksamhet? Jag tror att man ska hålla i minnet vad de idéburna företagen själva anser på detta område. I dag kunde vi i Svenska Dagbladet läsa en artikel där man från den organisation som organiserar just idéburen omsorg säger så här: Regeringsförklaringen är befriande tydlig och fastslår att "fler aktörer skall uppmuntras att bidra till en utveckling av vården och omsorgen. Lika villkor skall gälla för privata, ideella, kooperativa och offentliga aktörer." Man välkomnar detta och säger att det är först när vi kan välja mellan verkligt olika aktörer som valfriheten blir reell.
Man välkomnar sådant som öppnar för andra att utföra vård och omsorg. Allt handlar förstås om att man vill patientens bästa. Alla hamnar vi någon gång under våra liv i en situation där vi är beroende av vård och omsorg. Jag tror ärligt att vi kan utveckla vård och omsorg genom att det finns fler aktörer. Då kan man mäta sig mot varandra och se vad som fungerar. Man kan lära av varandra. Jag är inte rädd för att öppna för detta. Tvärtom ser jag goda möjligheter för att det kan förbättra situationen för den person som är i en så utsatt situation att man behöver vård och hjälp.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.