Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

postens verksamhet

Interpellation 2002/03:25 av Beijer, Lennart (v)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2002-11-05
Anmäld
2002-11-06
Besvarad
2002-11-19
Sista svarsdatum
2002-11-19

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 5 november

Interpellation 2002/03:25

 av Lennart Beijer (v) till näringsminister Leif Pagrotsky om Postens verksamhet

Postens ledning vill sälja ut brevbärarna genom att lägga ut själva brevbärningen på entreprenad. SEKO, som organiserar brevbärarna, är mycket kritiska och samma dag som nyheten offentliggörs tar Postens styrelseordförande Claes Ånstrand, som även är statssekreterare i Näringsdepartementet, avstånd från förslaget. Detta är ett mycket märkligt agerande från ett stort statligt företag. Vad är förklaringen till detta agerande?

Posten AB med 20 miljarder i omsättning och i praktiken en monopolställning på brevmarknaden går i dag med förlust. Affärsområdet Meddelanden och Logistik, där brevverksamheten ingår, visade i senaste niomånadersrapporten en förlust på 425 miljoner kronor. Då är inte kassatjänsten inräknad.

Antalet försändelser har ökat under 1990-talet och sannolikt också det antal försändelser som Posten distribuerar. Enstaka brevförsändelser har dock minskat i antal till skillnad mot stora sändningar som har ökat. Samtidigt har Posten sedan 1991 sänkt portot för stora sändningar över 20 gram från ca 5 kr till dagens 3 kr och segmentet enstaka försändelser har höjts från 5 kr till 8 kr.

Denna skillnad mellan de olika postsegmenten är ganska speciell för Sverige. Det normala i övriga Europa är att portot för de olika segmenten är relativt lika. Posten kan således snabbt förbättra sin lönsamhet genom att höja portot för stora sändningar. En kronas höjning skulle innebära ca 2 miljarder kronor och en anpassning till det europeiska portot skulle öka intäkterna än mer.

Postens egen valda portopolitik är alltså den viktigaste förklaringen till Postens resultat och en enkel metod för att åtgärda detta är därför att ändra på denna prissättning.

Hur vill ledningen för Posten lösa situationen? Ta bort pristaket för enstaka brevförsändelser vilket regeringen sagt nej till. Att försämra servicen genom att låta kunderna betala extra för övernattbefordran har regeringen också sagt nej till. Det senaste förslaget var att få konkurrera utomlands.

Jag har därför tidigare sagt ifrån att vi från Vänsterpartiets sida inte vill se några utlandssatsningar innan Posten klarar av att visa en vinst på sin verksamhet i Sverige, det som Posten faktiskt är till för.

Nu kom det senaste förslaget om att lägga ut brevbärningen på entreprenad. Detta är endast ett sätt att försöka komma åt fackföreningsrörelsen inom Posten. Postens anställda arbetar hårt och det är mycket svårt att reducera personalen ytterligare med bibehållen kvalitet. Då försöker Postens ledning komma runt detta genom att lägga ut verksamheten på entreprenad och i stället låta privata entreprenörer genomföra försämringar i servicen.

Alf Mellstrand som representerar SEKO-post i Postens styrelse menar att serviceförsämringar inte är lösningen utan det viktiga är i stället att diskutera hur Postens intäkter ska öka. Jag delar denna syn. Ett avkastningskrav borde därför ställas på en normal nivå ca 10 %.

Detta hindrar inte på något sätt att en del av vinstmedlen kvarstår inom Posten och används till sådant som är samhälleligt betydelsefullt men inte affärsmässigt motiverat.

Denna åtskillnad kan lösas med hjälp av särredovisning. En kronas höjning på stora sändningar skulle alltså innebära ca 2 miljarder kronor i resultatförbättring och därmed uppfylla ett rimligt avkastningskrav. Posten AB skulle på så sätt mycket snabbt nå en acceptabel lönsamhet, och ägaren @ staten @ kunde tillgodogöra sig viss förräntning på insatt kapital. I en interpellationsdebatt med före detta näringsministern anförde dåvarande ministern att han delade min syn på att bolagets lönsamhet i dag är svag och att den bör stärkas.

Jag vill därför fråga näringsministern:

Kommer ministern att ta några initiativ för att öka Postens lönsamhet?

Debatt

(9 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2002/03:25, postens verksamhet

Interpellationsdebatt 2002/03:25

Webb-tv: postens verksamhet

Protokoll från debatten

Leif Pagrotsky (S)
Anf. 7 Leif Pagrotsky (S)
Herr talman! Lennart Beijer har frågat mig om jag kommer att ta några initiativ för att öka Posten AB:s lönsamhet. Samma fråga ställdes av interpellanten för ungefär ett halvår sedan. Han fick då också svar på sin fråga av min företrädare. Låt mig ändå säga följande om Postens lön- samhet. Posten har i uppdrag att bedriva en rikstäckande post- och kassaservice i samhället. Servicen måste hålla en hög kvalitet och fungera i hela landet. För att bolaget långsiktigt ska kunna svara för denna service och samtidigt ha kraft att kunna utveckla verksamhe- ten måste bolaget gå med vinst. Jag ställer därför krav på Posten att långsiktigt uppnå en skälig avkastning på eget kapital tillsam- mans med krav på en god finansiell styrka. Postens styrelse och ledning har ansvaret för att driva och sköta bolaget så effektivt och bra som möj- ligt. I dag pågår ett intensivt arbete inom bolaget med att långsiktigt stärka bolagets lönsamhet. Jag har fullt förtroende för styrelsens sätt att hantera detta. Staten är en aktiv ägare och jag följer noga ut- vecklingen inom Posten, men jag har i denna fråga inte för avsikt att i dag vidta några åtgärder.
Lennart Beijer (V)
Anf. 8 Lennart Beijer (V)
Herr talman! Jag får tacka för svaret från när- ingsministern. Det var ett ganska kort svar, som också utsänder viss irritation över att samma interpellant tar sig friheten att ta upp ungefär samma fråga som för sex månader sedan. Man kan undra om näringsministern verkligen tycker att det är konstigt att det ställs frågor om Pos- tens lönsamhetsproblem. De senaste sex månaderna har det ju hänt en hel del. Jag vill nämna några exem- pel: - Niomånadersrapporten visar förlust inom affärs- området meddelanden och logistik, där brevverk- samheten ingår. - Postens ledning beställer en rapport med inrikt- ningen att lägga ut brevbäringen på entreprenad. - Posten Produktion planerar att bygga en stor ter- minal vid Arlanda, vilket kommer att betyda ned- läggning av flera andra postterminaler i landet. - Elaka tungor säger att den hord av konsulter som har som uppgift att effektivisera Postens verk- samhet redan har kostat mer än vad konsulterna skulle spara. - I går bestämde sig Postens styrelse för att med omedelbar verkan avskeda verkställande direktö- ren. Är inte detta, näringsministern, tillräcklig anled- ning att återkomma i frågan hur Posten sköter sitt uppdrag? Det är inte bra när ett företag som omsätter hela 20 miljarder inte klarar av att gå med vinst. Det är staten som äger Posten, och staten går miste om in- täkter som skulle kunna användas till gagn för sam- hället i övrigt. Det finns i huvudsak ett övergripande problem för Postens ekonomi i dag. Det är det priskrig som Posten har bedrivit i över tio års tid mot sin konkurrent på marknaden för datoradresserad post, även kallad stora sändningar. Detta priskrig har under dessa år nog kostat det svenska samhället tiotals miljarder, som har hamnat hos de stora postkunderna. Marknaden för datoradresserad post är i dag 65 % av postmarknaden, och den är i växande. Marknaden för enstaka brevförsändelser - kärleksbrev, brev till småföretag och annat - fortsätter att minska. Totalt sett delar Posten i dag ut ungefär lika många brev som för tio år sedan. Däremot har man fått mycket mindre betalt för samma brevmängd. Vanligt sunt förnuft säger att om man vore i Postens lednings kläder skulle man försöka få in mer pengar från just den del av brevmarknaden som växer. Ett företag som har en marknadsandel på över 90 % har stor frihet i sin prissättning. Posten har också monopol på 60 % av landets mottagare. Posten kan alltså justera portot för datoradresserad post. Då skulle en liten höjning med 50 öre ge cirka en miljard till Posten. En kronas höjning skulle ge två miljarder. Då ska man veta att portot för detta brev- segment trots denna höjning skulle ligga långt under vad som är vanligt i övriga Europa. Jag nämnde tidigare Postens planer på att bygga en stor terminal vid Arlanda. Ett genomförande av detta projekt skulle leda till nedläggning av de flesta andra terminaler i landet. En stor, central postterminal vid Sveriges största flygplats måste innebära ökad risk och ökade kon- troller. Samtidigt som riksdagens försvarsutskott diskuterar hur man ska skapa ett robustare samhälle verkar inte Postens ledning bry sig om detta. Man verkar leva i en annan sorts värld. Planerna på en ny storterminal vid Arlanda är bekymmersamma även ur miljö- och regionalpolitisk synvinkel, naturligtvis. Jag vill därför fråga näringsministern: Är det inte ur företagsekonomisk synvinkel sundare att öka sina inkomster från den huvudsakliga verksamheten än att på olika sätt vilja minska servicen till allmänheten? Förstår näringsministern de anställdas kritik av den planerade storterminalen på Arlanda?
Karin Thorborg (V)
Anf. 9 Karin Thorborg (V)
Herr talman! Jag är i motsats till Lennart Beijer ny här, och jag har inte frågat tidigare. Jag tycker det finns all anledning att fråga om Posten, och jag tror att jag bakom mig har en stor del av svenska folket, som har mycket funderingar. I dag arbetar ungefär 40 000 människor inom Postens alla verksamheter. Ett stort antal av dem är brevbärare. Det är människor som i ur och skur ser till att vi i alla delar av landet får vår post. Dessa brevbärare har fått sitt arbete kraftigt förändrat. Inne- hållet i postväskan har ökat i volym men minskat i värde. Och arbetet har blivit allt tyngre för dem. Det finns en stor kunnighet och en yrkesstolthet hos den- na yrkeskår. Men under de senaste åren har brevbä- rarna känt att deras anställningar har varit hotade genom det ena förslaget efter det andra till föränd- ring. En annan del av Postens personal och en alltmer krympande yrkesgrupp är kvinnan i kassaservice, de få kvinnor som finns kvar sedan man skilde kassaser- vice från den övriga verksamheten. En stor yrkes- grupp - kvinnor märk väl - rationaliserades bort helt obemärkt och utan stora rubriker för att komma till rätta med Postens behov av förändring. Jag ska näm- na några siffror. 1993 var 15 000 kvinnor anställda inom Posten. I oktober i år återstod 4 000 kvinnor. De arbetsuppgifter som finns kvar för kvinnorna är inget vidare föredöme för staten som arbetsgivare. Dessa människor, brevbärare och kvinnor i kassa- service, som jag har tagit upp vill inget hellre än att utveckla verksamheten och ställa sina krafter till förfogande i det samhällsuppdrag som Posten fortfa- rande har. Men då måste de också ges de rätta förut- sättningarna. Det verkar som om ledning och styrelse inte är överens om hur företaget ska drivas. Att Len- nart Grabe har fått avgå ser jag som en följd av denna brist på samsyn. Personalen som arbetar måste få veta vilka förut- sättningar som gäller och få en hållbar plan för fram- tiden. Det går inte att känna trygghet i arbetet när golvet gungar hela tiden. Det kan inte vara bra perso- nalpolitik att de anställda får kännedom om komman- de förändringar genom massmedierna, förändringar som arbetats fram av utomstående dyra konsulter. Det är de anställda som måste få vara med och med sin kompetens utveckla företaget. Jag undrar: Hur ska Posten AB agera i framtiden för att klara sin verksamhet? Avregleringen har kostat pengar. Det har inte varit samhällsekonomiskt lön- samt. Hur ska finansieringen ske i framtiden? Man ger sämre service till allmänheten för att klara finan- serna. Ska man få större bidrag från statskassan, ska man öka intäkterna genom prishöjningar som Lennart Beijer föreslog, eller ska man låta privata entreprenö- rer ta över verksamheten? Jag tycker att detta är väldigt viktiga frågor som vi måste ställa. Men det råder en brist på klara politiska besked. Därför vill jag sätta in dagens interpellation i ett större perspektiv. Det är dags att se över den totala frågan om hur Posten ska agera i framtiden när man jobbar på en konkurrensutsatt marknad samtidigt som man har krav på sig att ge fullgod samhällsservice och ge vinst. Jag undrar hur statsrådet ställer sig till en sådan utvärdering av dessa förändringar.
Leif Pagrotsky (S)
Anf. 10 Leif Pagrotsky (S)
Herr talman! Låt mig säga att jag tycker att det är väldigt bra att jag i min första interpellationsdebatt som näringsminister får tillfälle att redovisa min syn på Posten, till skillnad från de antydningar som gjor- des. Jag anser att Posten har en utomordentligt viktig samhällsuppgift att förvalta och att sköta. Och hur man klarar detta uppdrag är faktiskt en sak som berör hela Sveriges folk och tiotusentals anställda i Posten, och det är naturligtvis en viktig fråga för mig i mitt uppdrag som näringsminister. Min ambition i detta uppdrag är att Posten ska be- driva sin verksamhet på ett sådant sätt att kunderna är så pass nöjda med kvaliteten och de tjänster som de får och så nöjda med det pris som de får betala för dessa tjänster, de anställda ska vara så nöjda med sin arbetsplats och så stolta över sin arbetsplats, och skattebetalarna ska vara så nöjda med hur denna verksamhet bedrivs och den nota som de får betala för detta att kraven på privatisering av Posten kan hållas undan. Det är en viktig ambition för mig. Vi har bedrivit en valrörelse där en grupp av par- tier har gått till val på att vilja privatisera Posten. Jag har i tidningen sagt att jag tycker att det är ett korkat förslag. Men om vi som värnar Posten, som gillar Posten och som vill utveckla Posten inte lyckas bättre på de områden som jag nämnde vad gäller kundernas uppskattning av kvaliteten, kundernas uppskattning av priset, de anställdas uppskattning och skattebeta- larnas uppfattning om hur detta sköts inte klarar den- na uppgift är jag rädd för att vi inte heller kommer att klara huvuduppgiften att ha en post som ägs av hela folket och som drivs för hela folkets behov och in- tressen och att de som kräver privatisering i stället kommer att få medvind. Detta kommer att vara led- stjärnan för mig. Posten befinner sig i en extremt föränderlig miljö, och för att kunna uppnå de mål som jag har satt upp kommer det att kräva att Posten uppfyller mycket höga krav på anpassning och flexibilitet. Man kan inte bedriva postverksamhet likadant i ett land med Internet som man gjorde i ett land före Internet. Och det kommer att ställa stora och svåra krav på alla som är verksamma i Posten. Men om vi ska klara att hålla borta kraven på något ännu sämre - en privatisering, då det inte kommer att finnas någon anledning att över huvud taget stå i riksdagen och diskutera dessa frågor mer - är det viktigt att vi tar dessa uppgifter på allvar. Låt mig också säga några ord om det fina arbete som bedrivs i Posten. Jag vänder mig mot den svart- målning av de postanställdas arbete som ofta hörs i den allmänna debatten, och jag hörde en del antyd- ningar också här. Jag vill gärna slå fast att Postens kvalitet på tjänsterna, till exempel som den tar sig uttryck i andelen brev som kommer fram över natten, är högst av alla postverk i Norden och bland de allra högsta i hela världen. Dessutom förbättras detta ut- omordentligt viktiga kvalitetsmått, detta centrala mått, år för år. Och jag vädjar till er två från Vänster- partiet: Sluta prata om att allting ständigt blir sämre och sämre. De postanställda förtjänar bättre än så.
Lennart Beijer (V)
Anf. 11 Lennart Beijer (V)
Herr talman! Jag måste säga att jag gillar när- ingsministerns syn på hur Posten ska skötas i framti- den, och jag tror också att om man effektivt ska kun- na mota idéer om privatisering måste man vara duktig och hålla sig i framkant och ha en mycket god servi- ce. Jag tror också att det finns mycket som talar för att postmarknaden kommer att förändras avsevärt i framtiden. Elektroniska medier kommer naturligtvis att öka. Men för de närmaste åren tyder ändå allting på att de stora sändningarna kommer att växa ytterli- gare. Då är det synd att Posten inte kan ta in de in- täkter som bolaget så väl behöver. Förra hösten ville Posten höja portot för enstaka brevförsändelser. När regeringen av förståeliga skäl sade nej ville man i stället försämra kvaliteten och låta postkunderna betala mer för brev som befordra- des över natten. Också detta sade regeringen själv- klart nej till. Därefter ville Posten växa utomlands, och man kan ju undra om man inte ska försöka klara vinst på hemmaplan först. Sedan kom förslaget om brevutdelning på entreprenad samt förslaget om stor- terminal på Arlanda. Postens ledning gör tydligen vad som helst för att slippa höja portot för stora sändning- ar - dataregistrerad post. I Dagens Nyheter fanns det nyligen en artikel med rubriken "Svenska Posten bäst i världen". Det kan nog vara sant. Jag håller med om det. Bäst i världen, utom när det gäller att ta betalt för sina tjänster. Pos- ten delar inte ut färre försändelser än förr, för tio år sedan. Och den konkurrens som finns har inte tagit några betydande volymer, möjligen 5 % av samtliga försändelser. Ett företag i världsklass måste naturligt- vis kunna ta betalt för sina goda tjänster. Som jag tidigare har framfört skulle ett avkast- ningskrav på Posten få stor betydelse. Det skulle nämligen tvinga Postens ledning att faktiskt öka sina intäkter i stället för alla dessa framtidssatsningar. Mina frågor till ministern är följande: Anser ministern att det finns speciella skäl till att just Posten AB inte ska finansiera sin verksamhet med intäkter från det som är den huvudsakliga verk- samheten? Och vad anser ministern om planerna på en stor- terminal vid Arlanda?
Karin Thorborg (V)
Anf. 12 Karin Thorborg (V)
Herr talman! Det är just för att bemöta kravet på privatisering som jag har tagit upp den här frågan. Posten har ju samhällsuppdraget att ge en rikstäckan- de post- och kassaservice, precis som statsrådet sade. Det är också precis vad personalen vill göra men på grund av den vingliga politiken vet man inte hur man ska klara av det. Posten bygger framtidsplaner på orimliga vinst- krav och besparingskrav som leder till serviceförsäm- ringar för allmänheten och till sämre arbetsförhållan- den för personalen. I slutändan berörs hela svenska folket. Efter avregleringen och alla följande föränd- ringar känner svenska folket, det är jag övertygad om, en väldigt stark oro för fortsatta serviceförändringar. Vi i Vänsterpartiet har lämnat in en motion om en översyn av alla förändringar som har gjorts. Det handlar då om den samhällsekonomiska lönsamheten, om arbetsmarknadseffekterna, om den förändrade servicen och om tillgängligheten för dem med funk- tionshinder. Jag tror att det finns all anledning att återkomma till frågan. Jag fick inte något svar från statsrådet om man kunde utvärdera alla de här förändringarna.
Leif Pagrotsky (S)
Anf. 13 Leif Pagrotsky (S)
Herr talman! Jag tolkar detta så att Vänsterpartiet har två krav. Det gäller då prishöjningar och sänkta vinstkrav på bolaget. Lennart Beijers hela terminologi i frågan är att man är duktig om man kan höja priset och att det är ett problem om priset är lågt. Jag har som handelsminister utvecklat en syn som är den motsatta: att det är bra med låga priser och att det är tråkigt när priser höjs. Jag beklagar att vi är oeniga på denna punkt. Lennart Beijer säger att Posten är dålig på att höja priset på försändelser som någon annan betalar och antyder att det är fråga om en sorts subvention till "någon annan" som är den anonyme som skickar stora mängder brev till skillnad från oss andra som bara skickar enstaka kärleksbrev, och dessutom allt färre sådana. Såvitt jag har kunnat inhämta är den här delen av Postens verksamhet, den som Lennart Beijer kallar för subventionerad, lönsam. Om vi höjer priset på den lönsamma delen för att hålla nere priset vad gäller andra delar skulle vi kunna få kritik för att vi ägnar oss åt det som kallas för korssubventionering - att man mjölkar ut pengar på ett ställe där man har en stark ställning på marknaden för att subventionera priset och hålla tänkbara konkurrenter borta på områ- den där man har en svagare ställning på marknaden. Det vore fel att göra det - inte bara ekonomiskt fel utan också, tycker jag, fel från konkurrenssynpunkt. Det skulle kanske cementera för höga priser och för låg effektivitet någon annanstans i systemet. Inte heller kravet på att Posten inte ska behöva gå med vinst eller att man inte ska behöva ha samma överskott i sin verksamhet för att klara investeringar och framtidssatsningar som andra aktörer, statliga eller privata, är enligt min mening en bra lösning. Alternativet skulle ju vara antingen att Posten tynar bort därför att man inte har råd med framtidssatsning- ar - där måste det ju tas ur vinsterna - eller också att skattebetalarna får skjuta till pengar som då måste tas från andra angelägna ändamål. Jag har många önske- mål om sådant som jag gärna skulle vilja ge mer pengar till innan jag så att säga skulle vilja ge mer pengar i aktiekapital till Posten, så även det tycker jag är en dålig lösning. Jag tycker att det är bra att våra företag har låga kostnader för att skicka brev. Det är bra för konkur- renskraften. Det är bra för vår inflationsbekämpning. Det är också bra för räntan - så länge vi har en egen sådan. Jag tycker att vi ska slå vakt om det, inte be- trakta det som ett problem och ett bekymmer som vi ska göra någonting åt. Posten ska förbli vital, flexibel, modern och fram- tidsinriktad, och den måste vara i framkanten bland alla postverk och bland sina konkurrenter för att ut- vecklas och för att överleva. Men det ska ske genom att man är duktig, har moderna metoder och har en nöjd personal vars kompetens tas till vara och ut- vecklas - inte genom att spruta lugnande medel i armen med hjälp av orimliga prishöjningar eller stat- liga bidrag.
Lennart Beijer (V)
Anf. 14 Lennart Beijer (V)
Herr talman! Jag förlåter näringsministern lite grann. Han har ju inte varit inne i den här diskussio- nen så länge. Men faktum är att det är lite märkligt att de låga priserna på datoradresserad post inträffade i början av 90-talet. Då sänktes portot för stora sänd- ningar, medan portot för vanliga sändningar har fort- satt att stiga. I och med att det svenska portot för stora sändningar är så avsevärt mycket lägre än europeiska motsvarande är det nog så att det är den konkurrens som krupit in sedan 1992 som är den stora boven i dramat. Jag tycker att Posten ska ta chansen att få en bra ekonomi, även om man samtidigt naturligtvis också hjälper det konkurrerande företaget att få en hyfsad ekonomi. Jag är medveten om att Sverige har en icke mono- polistisk postmarknad, till skillnad från flertalet andra länder. Däri ligger naturligtvis lite av problemet. Både näringsministerns parti och mitt parti var mot- ståndare till att bryta upp brevmonopolet. Men nu har vi den situation vi har så att säga. Det kan faktiskt också vara på det sättet att konkurrensen på post- marknaden i Sverige stärker svenska Posten så att man vid en framtida avmonopoliserad europeisk postmarknad kommer att stå väldigt stark. Därför borde Postens ledning, i stället för att lägga massor av krut på att slå ihjäl sin konkurrent, kon- centrera sig på uppgiften att öka sina egna intäkter. Att det då handlar om att höja portot för datoradresse- rad post behöver man inte direkt vara postgeni för att förstå. Det är ju den enda vägen man kan gå för att få ökade intäkter. Sedan finns det naturligtvis effektivi- seringar men jag tror att de flesta redan är uppnådda. Mina avslutande frågor till näringsministern blir därför - den första är kanske rätt enkel: Kan ministern tänka sig att åter monopolisera postmarknaden i Sverige, vilket skulle lösa många problem? Om inte, är då ministern beredd att införa ett rim- ligt avkastningskrav för Posten på säg 10 % av om- sättningen?
Leif Pagrotsky (S)
Anf. 15 Leif Pagrotsky (S)
Herr talman! Skillnaderna mellan oss krymper en smula. Det avkastningskrav på Posten som Lennart Beijer föreslår tycker jag är ett rimligt avkastnings- krav. Men jag uppfattade det just som ett krav från Vänsterpartiet att det skulle sänkas - underförstått till noll eller att man skulle acceptera att ordet vinst inte var någonting som behövde användas här. Där tycks alltså skillnaden mellan oss vara liten, eller obefintlig. Det innebär också att vi då inte heller har olika peng- ar till förfogande att använda för andra ändamål än det som Posten i dag gör. Inte heller har vi mer finan- siella resurser till förfogande för olika ändamål om vi har samma krav på vinsten. För att en smula återgå till diskussionen om priset i det här sammanhanget konstaterar jag att jag tycker illa om prishöjningar och om höga priser. Lennart Beijer tycker om höga priser och tycker att det är en stor seger att kunna höja priset. Tyvärr måste jag glädja Lennart Beijer genom att berätta att portot kommer att höjas vid årsskiftet. Jag har förståelse om han firar detta. Jag för min del sörjer att det ska vara nödvändigt men det är nödvändigt - Posten har tving- ats till detta. Själv hade jag tyckt att det skulle ha varit en större framgång om man hade kunnat bidra till låg inflation och låga levnadskostnader för vanliga människor i Sverige genom att behålla portot oför- ändrat. Men med hänsyn till sin kostnadsutveckling och med hänsyn till längden på den tid som förflutit sedan man senast höjde är detta en inte helt orimlig höjning, även om jag beklagar den. Det verkar som att vi är överens om att Posten ska utvecklas, att det kräver flexibilitet, att det kräver förändring och att konservatism och fasthållande vid gamla arbetssätt inte verkar vara något som någon förespråkar i denna extremt föränderliga Internettid.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.