Post- och betalservice i glesbygd
Interpellation 2008/09:467 av Olsson, LiseLotte (v)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2009-04-20
- Anmäld
- 2009-04-21
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2009-04-29
- Sista svarsdatum
- 2009-05-04
- Besvarad
- 2009-05-05
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 20 april
Interpellation
2008/09:467 Post- och betalservice i glesbygd
av LiseLotte Olsson (v)
till statsrådet Åsa Torstensson (c)
Dorotea, en kommun i södra Lappland, har efter senaste befolkningsminskningen endast 2 914 innevånare. Svanabyn som är kommunens äldsta by har 185 innevånare. Av dessa är 21 personer över 80 år och endast 2 har hemtjänst i dag. Hur länge kan man fråga sig eftersom kostnaden är en tickande bomb för kommunens hemtjänst och äldreboenden. Trots att kommunen har haft låg arbetslöshet och bra med livaktiga företag gör skattesänkningar och låsta statsbidrag, som inte räknats upp med inflationen, att kommunen har ett mycket besvärligt läge.
Det som har försämrat tillvaron för de gamla i Svanabyn, och i andra byar i kommunen, som inte har bil är att lantbrevbärarna inte får hantera pengar längre. De kan inte, som tidigare, ta ut så mycket pengar att de kan betala de varor som lanthandeln kör ut. De gamla kunde tidigare även betala sina räkningar hemma vid köksbordet när lantbrevbäraren kom.
När posten lades ned sades det att allt skulle bli bättre med lantbrevbärare för nu skulle man kunna göra sina postärenden hemma. Nu finns inte den möjligheten längre, så naturligtvis känner sig de gamla grundlurade.
Postverket erbjuder en tjänst som de tydligen tycker löser problemet. Den heter ”Ny betaltjänst för äldre och funktionsnedsatta i glesbygd”. Det är ett brevgiro och en tjänst i samarbete mellan KL Kuponginlösen AB och ICA Banken AB.
Tjänsten kan utnyttjas av människor som är minst 80 år eller är handikappade. Då får man färdiga kuvert och en kod. När pensionsavin kommer ska man skriva under och skicka den tillsammans med sin kod i ett kuvert som man fått. Hela pensionen minus eventuella räkningar som man skickat med kommer sedan i ett rekommenderar brev. Kostnaden för tjänsten är dock hela 128 kronor i månaden. Det går även att få sin pension om man har öppnat konto hos ICA Banken och vidtalat pensionsmyndigheten att pensionen ska gå dit. Då kan man ta ut pengar med sitt ICA-kort. Problemet är bara att det exempelvis i Svanabyn inte finns någon ICA-affär. ICA vill inte ha kvar sina glesbygdsbutiker. Nu finns det bara någon enstaka ICA-butik kvar Dorotea kommun.
Rånrisken både för de gamla som nappat på brevgirots erbjudande och för lantbrevbäraren har ökat. Man vet då att de gamla har pengar hemma och hos lantbrevbäraren har man pengarna fint förpackade i rekommenderade brev.
Jag vill fråga statsrådet med anledning av det anförda:
1. Hur avser statsrådet att situationen för de gamla i glesbygd ska förbättras?
2. Hur avser statsrådet att de gamla i glesbygd ska kompenseras för de ökade kostnader som drabbar dem när de ska betala sina räkningar med en redan låg pension?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2008/09:467
Webb-tv: Post- och betalservice i glesbygd
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2008/09:111 Tisdagen den 5 majProtokoll 2008/09:111 3 § Svar på interpellation 2008/09:467 om post- och betalservice i glesbygd
Protokoll från debatten
Anf. 16 Åsa Torstensson (C)
Herr talman! LiseLotte Olsson har frågat mig hur jag avser att situationen för de gamla i glesbygd ska förbättras. LiseLotte Olsson har också frågat mig hur jag avser att de gamla i glesbygd ska kompenseras för de ökade kostnader som drabbar dem när de ska betala sina räkningar med en redan låg pension.
Jag vill börja med att säga att jag är medveten om att just äldre personer och personer med funktionsnedsättning i landsbygd är en grupp vars situation kräver särskild bevakning. Som ett led i förberedelserna för betaltjänstreformen hade jag därför ett dialogmöte med landets pensionärsorganisationer. Som ett resultat av detta ingår i det bevakningsuppdrag som länsstyrelserna har fått att särskilt bedöma tillgängligheten till tjänsterna för äldre personer och personer med funktionsnedsättning.
Det är nu drygt fyra månader sedan de nya betaltjänsterna lanserades i den så kallade utsträckta servicen till äldre personer och personer med funktionsnedsättning i glesbygd. Tillgången till betaltjänster, särskilt för denna grupp, är en viktig fråga för mig. Det var också därför som jag den 20 april träffade bland annat landets pensionärsorganisationer för ett nytt dialogmöte angående betaltjänstreformen.
Även om det vid mötet framfördes vissa synpunkter till exempel på utformningen av tjänsterna framfördes det ingen bred och enhällig kritik mot reformen. De upphandlade tjänsterna har nu ersatt dem som tidigare tillhandahölls av Svensk Kassaservice, och jag är medveten om att det precis som vid alla stora omläggningar kan bli vissa problem. Jag beklagar om det är så att några blivit drabbade vid denna omläggning. Min sammantagna bedömning är dock att det i dagsläget inte finns skäl att vidta några ytterligare åtgärder för äldre personer och personer med funktionsnedsättning i glesbygden.
Samtidigt vill jag framhålla att en viktig del i det fortsatta arbetet förstås är det uppdrag som länsstyrelserna har fått, det vill säga att bevaka att alla i samhället ska ha tillgång till grundläggande betaltjänster till rimliga priser.
Vad gäller kostnaderna för de upphandlade tjänsterna har jag erfarit att Brevgirot använder en annan betalningsmodell än Svensk Kassaservice gjorde och att detta försvårar direkta jämförelser. Enligt den information jag inhämtat under hand är dock kostnaden för de nya tjänsterna jämförbar med de avgifter som Svensk Kassaservice tidigare tillämpade. Oavsett detta ingår i länsstyrelsernas uppdrag att även bevaka att tjänsterna tillhandahålls till rimliga priser.
Jag vill dock inte på något sätt föregripa länsstyrelsernas slutsatser. Skulle det vid återrapporteringen visa sig att tillgängligheten i någon del inte motsvarar det statliga ansvaret kommer jag naturligtvis att överväga nödvändiga åtgärder.
Anf. 17 LiseLotte Olsson (V)
Herr talman! Jag vill börja med att tacka för svaret.
I min interpellation berör jag frågor som är väsentliga för små kommuner och deras möjlighet att överleva, nämligen tillgång till service, kommunikationer, samhällsservice och kommersiell service. Affärer försvinner. Statlig verksamhet, till exempel Försäkringskassan, centraliseras och försvinner. Bensinmackar läggs ned. Skolor läggs ned.
Det jag tar upp och berättar om i min interpellation handlar om en liten inlandskommun i Västerbotten, Dorotea, och en ännu mindre by i samma kommun som heter Svanabyn. Men problemen är allmängiltiga och skulle kunna handla om en majoritet av kommunerna i mitt hemlän, som är Västerbotten. Kommunerna har ett besvärligt läge och har fått det ännu besvärligare med högerregeringens politik.
Åsa Torstensson säger i sitt svar att länsstyrelserna har fått ett särskilt uppdrag att bevaka att alla i samhället ska ha tillgång till grundläggande betaltjänster till rimliga kostnader. Det låter ju väldigt bra, men jag tycker inte att det är tillfredsställande. Vad har länsstyrelserna för möjlighet att ändra och rätta till problemen, problem som beror på alldeles för lite kunskap där besluten fattas, det vill säga här i riksdagen?
Jag vet att det pågår en utredning om lokal service, en fråga om glesbygdens överlevnad, och vad jag förstår ska den vara klar i november. Men då måste jag säga att jag tycker att man börjar i fel ända. Först lägger man ned all samhällsservice, och sedan tillsätter man en utredning som ska undersöka hur man ska erbjuda den nedlagda servicen till glesbygden.
Hade det inte varit smartare att först undersöka hur olika åtgärder, till exempel nedläggning av Svensk Kassaservice, drabbar befolkningen? Hade det inte varit smartare att studera befolkningsutvecklingen och befolkningspyramiden i Norrlands inland innan man gjorde de här försämringarna? Sverige ser ju väldigt olika ut, och man kan inte tro att en lösning som passar stockholmare per automatik passar gamla i Svanabyn.
Men det jag ville diskutera i dag var inte den allmänna nedrustningen av Lappland och inte kommunernas besvärliga läge, utan ett specifikt problem. Det är ett problem som drabbar de äldsta som vill ha ut sin pension.
När posten lades ned sades det att det skulle bli bättre med lantbrevbärare, för nu skulle man kunna uträtta sina postärenden hemma. Den möjligheten är nu borttagen och alla, men kanske främst de gamla, känner sig lurade.
Postverket erbjuder en tjänst som de tror löser problemet. Det heter Ny betaltjänst för äldre och funktionsnedsatta i glesbygd. Tjänsten kan nyttjas av dem som är minst 80 år eller handikappade.
Det går till så att när pensionsavin kommer skriver man under och skickar in den tillsammans med en kod i ett kuvert som man har fått. Hela pensionen minus eventuella räkningar som man skickat med kommer sedan tillbaka i ett rekommenderat brev. Den här tjänsten kostar 128 kronor i månaden eller 1 466 kronor per år. Det går också att få sin pension insatt på Icabanken, och då kan man ta ut sin pension med sitt Icakort. Men för Svanabyns 21 gamla är det ingen hjälp, för det finns nämligen ingen Icaaffär i den byn.
I samhället i övrigt - vi ser det på bussar och överallt - försöker man minska kontanthanteringen. Här gör man precis tvärtom. Rånrisken både för dem som nappar på Brevgirots erbjudande och för lantbrevbäraren har ökat. Man vet när de gamla har pengar hemma, för då har de hela summan på en gång. Och man vet när de finns hos lantbrevbärarna, för då kommer pengarna i ett fint rekommenderat brev till de gamla.
I svaret säger ministern att hon avvaktar länsstyrelsernas slutsatser och att hon först då är beredd att överväga att vidta åtgärder. Jag måste därför fråga: Förstår ministern den frustration och oro som de gamla och deras anhöriga känner över den här situationen? Hur länge tänker ministern vänta innan hon vidtar åtgärder? Det rör inte jättemånga medborgare i Sverige, men de är ändå en drabbad grupp.
Anf. 18 Åsa Torstensson (C)
Herr talman! Precis som jag sade i mitt svar är jag oerhört noga med att följa upp förändringarna vad gäller betaltjänsterna. Jag vet att varje förändring i sig skapar oro innan man är van vid dem. Men LiseLotte Olsson borde, precis som många andra i oppositionen, vara införstådd med detta eftersom man tidigare har hanterat diskussionen om Svensk Kassaservice och den förändrade situationen för Svensk Kassaservice under många år. Låt oss bara titta tillbaka på varför denna förändring skedde.
Det berodde till exempel på att lantbrevbärarnas - precis dem som vi pratar om - transaktioner sjönk med mer än 40 procent mellan 2004 och 2006.
Det var naturligtvis av den anledningen som det var färre som efterfrågade servicen från Svensk Kassaservice och valde betalsystem på ett annat sätt, direkt till bank. Det var billigare och ett för de enskilda individerna bättre sätt. Det var uppenbart så. Annars hade man inte valt bort servicen från Svensk Kassaservice. Det ledde till att Svensk Kassaservice hade färre kontor, sämre öppettider och dyrare tjänster som den enskilda kunden fick betala oberoende var man bodde i landet. Det var naturligtvis inte bra för kunderna generellt och inte heller utifrån den service som ska erbjudas. Därför skedde nedtrappningen och sedan avvecklingen av Svensk Kassaservice under förra året. Det finns nu möjligheter att på ett bättre sätt använda skattepengarna så att de riktas till dem som har behov av motsvarande service, fast inte en exakt kopia av den service som Svensk Kassaservice tidigare hade.
Det riktades kritik mot att servicen från Svensk Kassaservice undan för undan försämrades och blev dyrare. Den kostade staten 400 miljoner. Det var i slutändan inte försvarbart, för man fick inte en service som motsvarade den som man kanske förväntade sig. Därför gjordes en förändring av betaltjänsterna.
Som jag inledde med innebär inte den förändring som nu är genomförd sedan fyra månader en direkt kopia av Svensk Kassaservice, men den motsvarar den service som tidigare riktades till dem som har rätt till denna service.
Naturligtvis är det viktigt att länsstyrelserna följer upp detta kontinuerligt, och de ska till hösten återrapportera till regeringen om situationen i hela landet.
Anf. 19 LiseLotte Olsson (V)
Herr talman! Postens nedrustning och försvinnande från Sverigekartan ska vi inte diskutera här. Det finns väldigt mycket man kan säga om det. Och jag vet ingenting som har blivit bättre sedan Posten försvann, men det är en annan diskussion.
Den service som man nu kan använda är ingen direktkopia. Jag ser inte ens att det finns någon likhet mellan den service som Svensk Kassaservice kunde erbjuda genom sin lantbrevbäring och den service man får betala för nu, så det är liksom två verkligheter vi pratar om här.
Det handlar om, precis som jag säger i min interpellation, att det kostar 1 466 kronor om året att få ut sin pension över huvud taget. Med Svensk Kassaservice tidigare och lantbrevbäringen kostade det faktiskt ingenting. Ministern säger i sitt svar att det var jämförbart, men jag har i dag på förmiddagen pratat med en lantbrevbärare som säger att det inte var någon kostnad. Det var en speciell stämpel på pensionsavierna och man fick ut sin pension utan avgifter. Det har alltså blivit en klar försämring ekonomiskt och väldigt mycket krångligare. Dessutom, som jag har pratat om, ökar rånrisken.
Det system som nu har införts passar inte alla. Alla människor har inte datorer. Alla människor har inte bil. De har inte ens körkort. Det finns inte allmänna kommunikationer överallt. Ska de människor som jag pratar om nu och som det handlar om just i det här fallet, i Svanabyn, åka till närmaste ort måste de ta en buss som går kl. 7 på morgonen och hem kl. 16 på eftermiddagen, och det är en ganska dryg dag för att kunna hantera sina bankärenden. Det som händer då är att de här personerna får lita på anhöriga, släktingar, vänner, grannar och så vidare eller, som i det här fallet, en hygglig lanthandlare som har ställt upp.
Från statens sida har man inte tagit det här på allvar och inte förstått. Det kanske beror på att det inte handlar om så väldigt många människor eller att det handlar om väldigt gamla människor. Men jag tycker att det här är allvarligt. De här människorna måste få rätt att få ut sin pension gratis och på ett säkert sätt, vilket inte sker i dag.
Jag skulle vilja att ministern skulle kunna ha någon lösning på problemet. En lösning skulle kunna vara att återigen ge lantbrevbärarna möjlighet att ta hand om den här saken.
Anf. 20 Åsa Torstensson (C)
Herr talman! Än en gång: Det här är en förändring som nu har varit verksam i fyra månader. Jag vet att så fort ett system byts blir man orolig. Man förstår inte alltid hur det fungerar på en gång. Jag har full respekt för det. Jag vet att det är så. Det har vi var och en av oss erfarenhet av. Därför är den uppföljning som görs nu oerhört viktig för att under hösten kunna värdera hur detta har fungerat i alla delar av landet.
Låt mig återkomma till kostnaderna. Det som brevgiromodellen bygger på är dels en styckavgift, dels en portoavgift. Brevgirot debiterar 29 kronor per räkning och 10 kronor för inlösen av utbetalningsavier. Motsvarande kostnad var tidigare 49 kronor per räkning och 35 kronor per utbetalningsavi. Som en jämförelse kan nämnas att det på en av våra större banker kostar 150 kronor att betala en räkning på något av deras kontor. Så det betalsätt som är inkluderat i betaltjänst har alltid kostat pengar, och det är dyrare än att hantera det på ett annat sätt, till exempel direkt via sin egen bank. De kostnader jag nu beskrivit är jämförbara. Däremot är det inte exakt samma betalning för samma tjänst.
Återigen: En del av uppföljningsunderlaget, som länsstyrelserna har att hantera, är hur servicen fungerar, hur detta har tagits emot och hur man har hanterat det runt omkring i landet, för det ser naturligtvis olika ut runt omkring i landet. Därför är det viktigt för mig att inte enbart länsstyrelserna sköter uppföljningen och att jag har dialog med pensionärsorganisationer och med Hela Sverige ska leva för att kunna ta del av de olika signalerna runt omkring i landet. Det finns diskussioner och det finns problem i vissa delar av landet. I andra delar har de rättats till. Man kanske gav felaktig information inledningsvis.
Undan för undan har det här kunnat komma på plats. Men jag tar det här på mycket stort allvar och kommer att följa det mycket noga för att se vad som eventuellt behöver förändras.
Anf. 21 LiseLotte Olsson (V)
Herr talman! De sista meningarna var väldigt hoppingivande, att Åsa Torstensson kommer att titta på det här och verkligen försöka göra någonting åt det. Det är visserligen, som du säger, kort tid, fyra månader, men det är tillräckligt för att människorna som har blivit drabbade far väldigt illa, tycker att det är en väldig orättvisa och att det är jobbigt.
När det gäller kostnaderna, som vi diskuterat, kostade det för oss vanliga löntagare att använda de här tjänsterna, så är det. Men att få ut sin pension genom lantbrevbäringen kostade ingenting. Det är helt enkelt en fördyring. Själva kostnaden för tjänsten är 128 kronor per månad, en klumpsumma för att över huvud taget använda tjänsten. Jag talade tidigare om vad det blir per år. Det här tycker jag är en väldigt stor orättvisa.
Jag läser i svaret att du har pratat med pensionärsorganisationer, men försök att kontakta pensionärsorganisationer som har medlemmar i de här områdena, i fjällkedjan, andra småorter i glesbygder, för det handlar om människor som är över 80 år. Det är alltså de äldsta som blir drabbade av det här dessutom. Försök att kontakta dem och hör vad de säger, för de signaler som jag har fått från den gruppen människor är att de är väldigt upprörda och känner sig orättvist behandlade. Så jag vädjar: Gör vad du kan för att rätta till detta som någonstans har gått snett!
Anf. 22 Åsa Torstensson (C)
Herr talman! Jag återvänder till varför det skedde en förändring. Det var tydligt eftersom det blev färre och färre transaktioner hur de kunder som använde sig av lantbrevbärare valde bort Svensk Kassaservice. Det påverkade naturligtvis hela situationen för Svensk Kassaservice. Till slut var det inte försvarbart att ha höga kostnader och sämre service men fortfarande en stor kostnad i statens budget. Detta är en pågående förändring. Människor väljer andra system, direkt med bank eller autogiro. Det är därför tjänsterna förändras över tid.
Just nu har det skett en förändring på grund av att Svensk Kassaservice och betaltjänsten där har stått inför förändringspress. Inte desto mindre ska de nya tjänsterna givetvis fungera. Därför kommer vi att göra uppföljningar av detta. Alla länsstyrelser har att under hösten återkomma till regeringen med ett underlag som beskriver hur tjänsten har utvecklats för den enskilda individen, oberoende av var man finns i landet.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.