PFAS-utsläpp från Försvarsmaktens verksamhet
Interpellation 2023/24:766 av Magnus Manhammar (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2024-05-20
- Överlämnad
- 2024-05-21
- Anmäld
- 2024-05-22
- Svarsdatum
- 2024-06-11
- Sista svarsdatum
- 2024-06-11
- Besvarad
- 2024-06-11
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Försvarsminister Pål Jonson (M)
Tusentals Kallingebor har under flera år haft alldeles för höga halter av det giftiga ämnet PFAS i sitt dricksvatten i en av de största miljöskandalerna i vår tid. Högsta domstolen har slagit fast att de har rätt till skadestånd. Sedan domen föll har också skadeståndsanspråken börjat komma in till det kommunala vattenbolaget i Ronneby.
Ursprunget till utsläppet är dock inte vattenleverantören utan Försvarsmakten. Det är deras utsläpp av brandskum som orsakat de höga PFAS-värdena. Vattenbolaget har därför egna följdanspråk på dem. Enligt en mejlväxling som P4 Blekinge tagit del av avser Försvarsmakten dock inte att betala. Sannolikt väntar nu en ny rättsprocess som riskerar att dra ut på tiden i flera år.
Principen att utsläpparen betalar, alltså att den som orsakat en förorening också ska bära det ekonomiska ansvaret för de skador den orsakar, är djupt rotad i svensk och europeisk miljörätt. Det är särskilt viktigt att hålla på den då utsläpparen är staten. Ansvaret kan inte läggas på ett kommunalt bolag.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga försvarsminister Pål Jonson:
Avser ministern att initiera en dialog med Försvarsmakten angående frågan om skadestånd för utsläpp från Försvarsmaktens verksamhet?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2023/24:766
Webb-tv: PFAS-utsläpp från Försvarsmaktens verksamhet
Dokument från debatten
- Tisdag den 11 juni 2024Kammarens föredragningslistor 2023/24:129
- Protokoll 2023/24:129 Tisdagen den 11 juniProtokoll 2023/24:129 Svar på interpellation 2023/24:766 om PFAS-utsläpp från Försvarsmaktens verksamhet
Protokoll från debatten
Anf. 77 Försvarsminister Pål Jonson (M)
Fru talman! Magnus Manhammar har frågat mig om jag avser att initiera en dialog med Försvarsmakten angående frågan om skadestånd för utsläpp från Försvarsmaktens verksamhet.
Frågan är ställd mot bakgrund av en mejlväxling som P4 Blekinge har tagit del av om att Försvarsmakten har meddelat Ronnebys vattenbolag, Ronneby Miljö och Teknik AB, att myndigheten inte kommer att betala skadestånd till de boende i Kallinge.
Dricksvatten är ett av våra viktigaste livsmedel och en förutsättning för att vi ska kunna upprätthålla de grundläggande samhällsfunktionerna i vårt land. Regeringen ser mycket allvarligt på förorening av kemikalier, exempelvis PFAS, i vår miljö.
Frågan om ersättning med anledning av PFAS-föroreningar är i nuläget varken en fråga för mig som statsråd eller för regeringen, utan en fråga för de berörda myndigheterna och eventuellt rättsväsendet.
Anf. 78 Magnus Manhammar (S)
Fru talman! Tack, ministern, för svaret!
PFAS-kemikalier är någonting som tyvärr finns i oss alla. Det finns i allas vårt blod, hos oss som sitter i det här rummet just nu och också i blod och kroppar hos alla som lyssnar på den här debatten.
Detta är kemikalier som kan orsaka cancer. De kan orsaka problem med sköldkörteln och inte minst med immunförsvaret. Men de kan också orsaka många andra problem med sjukdomar för både människor och djur och även för naturen. Det här är evighetskemikalier som används i olika typer av industrier men som vi nu vet är livsfarliga för oss. I hög koncentration blir de extra farliga.
I Sverige och Europa kommer vi framöver att ha en miniminivå i dricksvatten, för det är så man lätt kan få i sig PFAS. Det kan lätt ansamlas med 4 nanogram per liter vatten. När man hösten 2013 började undersöka dricksvattnet runtom i bland annat Blekinge upptäckte man att det i Kallinge inte var 4 nanogram per liter vatten, utan det var 10 380 nanogram per liter. Det var det högsta man hade kunnat uppmäta någonstans. Och detta var alltså i dricksvattnet i Kallinge, där det bor cirka 5 000 personer.
I flera årtionden hade barn, unga och gamla fått i sig det här vattnet, och gud vet vilka hälsoeffekter det redan hade haft på befolkningen. Det blev såklart ett ramaskri i Sverige och i världen. Man har sett PFAS-förgiftningar tidigare på andra håll i världen, men inte i den här omfattningen och storleken. I massmedierna och forskningsvärlden sägs detta vara den förmodligen största PFAS-skandalen, och den kanske största giftskandalen, vi har haft i Sverige i modern tid.
Det här är så allvarligt att vi måste prata mycket mer om det. Det här är bara en debatt av många vi behöver ha, och jag skulle också vilja säga att jag inte tycker att det här ska vara en debatt utan ett samtal. Vi ska tillsammans med ministern, med regeringen och med olika partier försöka hitta konstruktiva lösningar framåt. Då handlar det till exempel om det som vi pratar om här - vad försvarets roll och försvarets ansvar ska vara när det handlar just om den här PFAS-förgiftningen.
Grunden till PFAS-förgiftningen i Ronneby var att man använde ett brandskum när man övade för att släcka flygbränder. I detta brandskum fanns det mycket PFAS, och brandsläckningsplatsen låg väldigt nära en fantastisk rullstensås som var en av Sveriges bästa vattentäkter. Den har nu blivit fylld av PFAS till den gräns att den under överskådlig tid, och förmodligen under väldigt lång tid, inte längre går att använda. Eftersom det här är evighetskemikalier är den här vackra platsen och det värdefulla grundvattnet förmodligen förstörda.
Frågan är vems ansvar det här är. Det var Försvarsmaktens brandkår som släppte ut detta, men det är klart att man inte gjorde det med berått mod. Man var inte medveten om faran. Brandmännen har ju själva blivit utsatta och får förmodligen förkortade liv och många sjukdomar på grund av detta. Men någon måste ta ansvar för det som har hänt, och framför allt måste någon stå upp för alla de utsatta människorna, för barnen, för de vuxna och för de gamla. Alla måste få ett stöd.
Det är det som frågan i dag handlar om. Vad kan försvaret göra? Det är egentligen bredare än bara skadestånd. Det handlar om människors hälsa, och det handlar om deras framtid.
Anf. 79 Andrea Andersson Tay (V)
Fru talman! Många har berörts starkt av det som invånarna i Kallinge har gått igenom. 2013 fick de veta att de i flera decennier hade druckit vatten förorenat med skyhöga halter av PFAS, och de har nu de högsta uppmätta halterna i världen i sitt blod.
Källan till utsläppet är Försvarsmaktens brandövningsplats, där brandskum med PFAS användes under lång tid. Forskning pågår om vilken hälsopåverkan detta har haft och kommer att få, men hittills har man kunnat konstatera ökad förekomst av bland annat njurcancer och förhöjda kolesterolvärden.
Det är 5 000 personer som har förgiftats av PFAS i Kallinge. En mindre grupp invånare har bildat PFAS-föreningen, som i många år har drivit en rättsprocess där de har krävt skadestånd. Vi har PFAS-föreningens ordförande Herman Afzelius med oss här på läktaren i dag.
I december meddelade Högsta domstolen att de som har druckit det förorenade vattnet i Kallinge har rätt till skadestånd. Det är ett mycket glädjande beslut, men i grund och botten är det inte acceptabelt att människor tvingas ta till långa och kostsamma rättsprocesser för att begära kompensation. Domen innebär också bara att det är klargjort att de har rätt till skadestånd. För att fastställa hur var och en ska kompenseras krävs en ny rättsprocess eller en förlikning. Det kan ta många år till, utöver de tio år som de redan har lagt ned på det här.
Domen i HD avhjälper inte heller huvudproblemet, nämligen att alla 5 000 drabbade löper ökad risk för en rad sjukdomar som cancer och försämrat immunförsvar. Domen gäller dessutom bara de personer som är medlemmar i PFAS-föreningen, och de utgör bara en bråkdel av alla människor som är drabbade.
Det föds barn i Kallinge i dag med skyhöga PFAS-halter i kroppen trots att de aldrig har druckit av det förgiftade vattnet. Giftet förs över från föräldrar till barn. Det de drabbade mest av allt skulle behöva är regelbundna hälsokontroller, men det kommer de inte heller att få genom domslutet i Högsta domstolen.
Under de över tio år som har gått sedan föroreningarna blev kända har de drabbade inte erbjuds någonting annat än ett blodprov för att få veta hur höga halter av PFAS de har i kroppen. Den lokala vårdcentralen saknar kunskap om hälsoeffekterna av PFAS, och det är orimligt att förvänta sig att Region Blekinge själva ska kunna klara av att hantera en så stor grupp patienter med komplexa hälsoproblem. Dessutom är det ju som sagt staten som i grund och botten bär ansvaret för att de har förgiftats.
Min fråga till försvarsministern här i dag är denna: Kommer regeringen att göra något för att de drabbade i Kallinge ska få den vård de behöver? Jag ställde nyligen samma fråga till statsministern under frågestunden, och då visade det sig att han inte hade hört talas om vad som hade hänt i Kallinge. Det gör mig lite oroad. Till att börja med är det inte rimligt att enskilda ska tvingas strida för att få rätt vård när de har förgiftats på grund av statlig verksamhet. Och när de väl gör det, för att inga andra medel står till buds, tycker jag inte att deras kamp för rättvisa kan få gå obemärkt förbi. Det är inte värdigt ett välfärdsland som Sverige.
Här har vi den kanske största kemikalieskandalen i Sverige sedan 70-talet, och 5 000 personer har blivit förgiftade. De har kämpat i över tio år för upprättelse, och hittills har regeringen inte agerat för att rätta till den här orättvisan. Jag hoppas innerligt att det kan bli ändring på det nu. Jag hoppas att försvarsministern kan ge beskedet till Herman och alla andra Kallingebor som är drabbade att regeringen tar ansvar för det som har hänt och att de drabbade ska få hälsokontroller.
Anf. 80 Försvarsminister Pål Jonson (M)
Fru talman! Tack, Manhammar och Andersson, för era inlägg! Jag delar er bedömning i fråga om den djupa tragedin kopplat till PFAS-utsläppet, som också är väl dokumenterat.
Jag ska försöka återge vad som har framställts till mig från Försvarsmakten. Utgångspunkten är att varken jag som statsråd eller regeringen ska gå in i saker kopplade till domstolar eller sådant som är myndighetsutövning. Det är den praxis vi har.
Denna information har jag fått från Försvarsmakten: Försvarsmakten hävdar att användning av brandskum innehållande PFAS på en brandövningsplats vid F 17 i Kallinge har orsakat föroreningar av vatten i Brantafors vattentäkt. Så är det oomtvistligt. Vad gäller själva föroreningsskadan har Försvarsmakten, hävdar man, tagit ansvar för sådana kostnader som utgjorde en direkt följd av föroreningsskadan, såsom kostnaden för anläggning av en ny råvattenledning till vattenverket i Brantafors i Kallinge.
Försvarsmaktens inställning är att frågan om ersättning i nuläget är en fråga för berörda myndigheter och eventuellt rättsväsendet. Försvarsmaktens bedömning är att man bara anser sig ha ansvar för kostnader som inte har ett indirekt samband med föroreningen, detta oaktat att myndigheten har tagit ansvar för föroreningsskadan och andra kostnader. Försvarsmakten är ju skyldig enligt miljöbalken.
Jag kan konstatera att Försvarsmaktens inställning är att myndigheten inte är juridiskt skyldig att ersätta Ronneby Miljö och Teknik för rättegångskostnader eller möta krav på ersättning för uppkomna personskador.
Detta är Försvarsmaktens bild. Det här är en fråga på myndighetsnivå och eventuellt för rättsväsendet.
Låt mig dock även säga att regeringen ser allvarligt på spridningen av högfluorerade ämnen. Regeringens arbete med att skydda människor från exponering för PFAS sker i två parallella spår. Det handlar dels om att försöka begränsa den fortsatta spridningen, dels om att hantera konsekvenserna av tidigare spridning. Försvarsmakten arbetar på samma sätt med myndighetens PFAS-föroreningar.
Det är viktigt att komma ihåg att det under lång tid inte funnits tekniska förutsättningar för att hitta lösningar på marknaden för att efterbehandla PFAS utöver kolfilterrening av förorenade vatten och uppbränning av förorenade jordmassor. Det är grunden till att vi befinner oss där vi gör.
Nu vet jag att det har tagits initiativ. Man har försökt etablera en testbädd för PFAS, vilket säkert ledamöterna känner till. Det är ett arbete som sker mellan Rise, Försvarsmakten, Försvarets materielverk och Fortifikationsverket. Syftet är dels att hitta fungerande reningstekniker, dels att kunna utvärdera PFAS-fria släckningsmedel för att ersätta PFAS-baserade brandskum. Det är grunden i det vidare arbete som sker och har skett i form av en testbädd.
Anf. 81 Magnus Manhammar (S)
Fru talman! Jag vill tacka ministern för svaret och för den konstruktiva ton som är gemensam för alla som är inblandade här. Det är otroligt viktigt att vi hittar lösningar. Här finns inga syndabockar. Här finns offer, och deras sida ska vi allihop stå på tillsammans, självklart, och göra det absolut bästa.
Jag tror att det är viktigt att vi alla försöker höja blicken lite grann och se att inte försvaret nödvändigtvis måste göra precis allting. Detta kan vara en statlig angelägenhet där försvaret kan vara en del av lösningen.
Detta upptäcktes 2013, och det tydliga här är att de 5 000 personer som blev förgiftade har stått helt ensamma sedan dess. De har inte fått stöd av samhället på något sätt, förutom ett blodprov. Bara på PFAS-föreningens första styrelse kan man se hur konsekvenserna blev. Där har alla drabbats av cancer eller av allvarliga sköldkörtelsjukdomar. En av dem har avlidit i cancer. De är också representativa för hela gruppen, för det är otroligt många av de 5 000 som har fått stora problem. Ändå har man lämnats utan hjälp.
Herman som sitter på åskådarläktaren har själv två barn som är födda och uppväxta i Kallinge. Hans dotter var ett av de barn som var värst drabbade. Hon hade 7 000 procent över vad riktvärdet för PFAS ska vara i blodet - inte i dricksvattnet utan i sin egen kropp. Det är klart att det får konsekvenser för hela hennes liv och för hennes möjligheter att skaffa egen familj.
Vi hörde den andra debattören Andersson tala om att många som nu föds i Kallinge har PFAS i sina kroppar utan att ens ha druckit vattnet. Lovis, ett barn som föddes 2016, har nu strax under 300 nanogram per milliliter i sitt blod. Det kommer att få konsekvenser för hela hennes vuxna liv.
Här måste staten på något sätt ta ett ansvar och finnas där. Jag tror att många myndigheter måste ta det ansvaret tillsammans.
Nyligen hörde en förälder av sig till vårdcentralen och var orolig och ville få tester på sitt barn: Vad kan man göra? Kan vi få en screening? Föräldern fick till svar: Vi har ingen kunskap om det här. Du får ringa PFAS-föreningen.
En ideell förening med några eldsjälar som inte på något sätt har forskat eller är medicinskt utbildade ska alltså ge råd här. Här borde det självklart finnas ett ansvar för oss som det offentliga, helt enkelt, att finnas där och kunna erbjuda stöd. Framför allt borde vårdcentralen i Kallinge kunna ha en avdelning där man var expert på detta och där man kunde ha kontinuerliga hälsokontroller för alla dessa 5 000 och deras barn så att de inte behövde vara oroliga: Är detta att jag är på väg att få cancer? Har man koll på min hälsa?
Man behöver känna trygghet. De tio, snart elva år som gått sedan detta upptäcktes har tyvärr präglats av otrygghet. Man har känt sig lämnad av kommunen. Regionen har inte heller gjort någon särskild insats, och inte staten heller förutom det blodprov som har tagits.
Detta sker i Sverige. En sådan här fruktansvärd giftskandal sker, och sedan vänder man dessa människor ryggen. Det offentliga har gemensamt gjort det. Vi är alla ansvariga för det. Jag och alla i det här rummet har ett ansvar för att se till att få ett slut på detta. Vi måste stå på deras sida.
Det är flera grejer som inte minst PFAS-föreningen och många av de drabbade nu pratar om. Skadeståndet är en sak, och precis som ministern säger är det en egen process. Men det andra är hur vi kan finnas där för dem. Det handlar inte alls om skadeståndet, utan det handlar om att kunna ha ett center på plats, kanske en del av vårdcentralen, som kan utföra kontinuerliga hälsokontroller och som framför allt har kompetens i dessa frågor och kan PFAS. Precis som vi har experter på hjärtsjukdomar eller på cancer ska vi ha experter även på PFAS.
Det behövs såklart också kontinuerliga pengar till forskning om PFAS. Sedan 2013 har de få forskningsmedel som funnits för PFAS varit projektledda. Det har funnits lite grann något år och lite grann ett annat år men inget kontinuerligt.
Jag vill vädja till ministern om att vi tillsammans försöker ta ansvar för att skapa trygghet för dem som är drabbade och gå framåt gemensamt i detta.
Anf. 82 Andrea Andersson Tay (V)
Fru talman! Det gläder mig att vi är överens om att det finns ett problem här. Det har gått över tio år sedan föroreningarna uppdagades. Det har gått ett halvår sedan domen i Högsta domstolen. Regeringen måste nu bestämma hur man ska kompensera Kallingeborna för den orättvisa de har blivit utsatta för.
Vi behöver lyfta blicken från Försvarsmaktens ansvar och se det större samhällsansvar regeringen har i den här frågan. Enskilda som skadas av staten ska inte behöva strida för sina rättigheter. Regeringen måste kliva in och erbjuda kompensation och upprättelse åt alla som drabbats, oavsett om de haft möjlighet att driva en rättsprocess eller inte.
PFAS-föreningens ordförande Herman Afzelius säger att hans önskan är att alla som har höga halter av PFAS i blodet på grund av föroreningarna i Kallinge ska kompenseras och att de ska få den vård de behöver. Han vill också se en förändrad lagstiftning för att människor som drabbas ska slippa ta till rättsprocesser för att få kompensation.
Det är staten som har orsakat utsläppet av PFAS, och då måste staten också ta ansvar. Jag hoppas att försvarsministern kan ta frågan vidare inom regeringen och se till att Kallingeborna får rättvisa.
Anf. 83 Försvarsminister Pål Jonson (M)
Fru talman! Jag vill tacka för de gripande berättelserna.
Spridning av PFAS är, precis som Manhammar säger, ett problem som är brett över hela samhället. Det är inte bara ett problem kopplat till Försvarsmakten. Men Försvarsmakten äger en skuld på ett antal ställen. På ett 70-tal verksamhetsplatser, till exempel flygflottiljer, flygbaser med flera, har man haft problem med att hantera PFAS. Men jag vill understryka att frågan är bredare än bara Försvarsmakten.
Låt mig också säga att Försvarsmaktens övning av brand- och släckningsinsatser sedan ett antal år tillbaka sker i princip uteslutande med vatten. Förra året började flygvapnet använda PFAS-fritt släckmedel.
Jag frågade mig också varför man använde PFAS, när det är giftigt. Bara för att interpellanterna ska vara medvetna om det kan jag berätta att det handlar om att kunna släcka bränder i väldigt trånga utrymmen, till exempel i ett stridsflyg. Då måste man släcka en brand på upp till 90 sekunder. Det ämnet var ett sätt att hantera det problemet, för att bränderna inte skulle sprida sig.
Men nu har flygvapnet slutat använda PFAS. Det är naturligtvis mycket välkommet från vår sida, så att man kan komma till rätta med de allvarliga problemen med PFAS.
Jag vill dock återigen säga att jag tror att frågan är bredare och viktigare än bara Försvarsmakten. Försvarsmakten har till mig angivit att man har tagit ansvar för de direkta kostnaderna men att man inte vill ta kostnaderna som är utanför de omedelbara åtgärder som man har vidtagit.
Jag är, i ljuset av de gripande berättelser som ledamöterna har återgett här, villig att titta vidare på frågan. Jag kan få skäl att återkomma, antingen här i talarstolen eller i en annan form.
Anf. 84 Magnus Manhammar (S)
Fru talman! Jag vill än en gång tacka för den mycket konstruktiva tonen från regeringen och försvarsministern. Det känns bra att vi tillsammans kan försöka lösa de här problemen vi står inför.
Jag instämmer i att försvaret såklart har ett ansvar, men vi har alla ett ansvar i detta. Och staten har ett stort gemensamt ansvar. Det skulle vara spännande om vi till exempel kunde lyfta upp frågan så att flera olika myndigheter kan gå in för att lösa det.
I detta nu, när vi står här, läcker vatten från grundvattentäkten i Kallinge fortfarande ut i den kringliggande bäcken som sedan går ut i Ronnebyån som går ut i Östersjön. Det läcker just nu. Efter elva år har man fortfarande inte gjort något för att täppa till det.
Vi måste hitta medel för att kunna sanera. Till exempel skulle Naturvårdsverket kunna få en ganska stor pott med pengar på nationell nivå för att kunna hjälpa till och sanera lokalt och vara ett stöd, så att försvaret inte lämnas ensamma i detta. Socialstyrelsen skulle kunna få ett stöd för att kunna gå in och hjälpa regioner, som Region Blekinge, för att stärka kompetensen på en vårdcentral, så att man kan ha PFAS-kompetens vid den typen av utsatta platser.
Fler myndigheter och fler departement behöver bli inblandade. Men någon måste ta ledningen. Jag ber försvarsministern å det vänligaste att ta det ansvaret. Lyft annars gärna upp det med statsministern, och kom ned till Kallinge med statsministern. Träffa PFAS-föreningen och de ungdomar som finns där, och besök bäcken där det fortfarande läcker ut. Se detta! Sedan kan vi tillsammans hjälpas åt att lösa det. Jag sträcker gärna ut en hand för det.
Anf. 85 Försvarsminister Pål Jonson (M)
Fru talman! Jag vill också tacka Magnus Manhammar för den konstruktiva tonen.
Jag kan återigen inte gå in på det aktuella ärendet och tvisten. Men vi kan ta frågan vidare, som ett bredare grepp om Försvarsmaktens miljöarbete. Det är något som departementet följer noga och som vi kan påverka i ett bredare perspektiv, kopplat till budget, styr- och regleringsbrev och även våra återkommande myndighetsdialoger.
Jag vill ändå understryka att Försvarsmakten har gjort en resa och är djupt hängiven mycket av sitt miljöarbete. Det gäller inte minst hållbarhetsarbetet, som håller hög internationell nivå. Det vill jag att Manhammar ska veta.
Jag tar med mig denna interpellation i mitt vidare arbete, och jag tackar för den konstruktiva tonen.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.