Passagerarfärjan M/S Estonias förlisning
Interpellation 2005/06:417 av Järrel, Henrik S (m)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2006-05-18
- Anmäld
- 2006-05-18
- Besvarad
- 2006-06-07
- Sista svarsdatum
- 2006-06-08
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 18 maj
Interpellation 2005/06:417 av Henrik S Järrel (m) till samhällsbyggnadsminister Mona Sahlin (s)
Passagerarfärjan M/S Estonias förlisning
M/S Estonias förlisning kostade 852 människor livet varav över 500 var svenska medborgare. Förlisningen utgör därmed en av de största civila fartygskatastroferna i svensk historia. Fortfarande efter tolv år har ingen sjöförklaring hållits. Inte heller har något formellt ansvar fastställts. Den officiella haverikommissionens slutrapport har kritiserats av en i stort sett enig internationell sjösäkerhetsvärld. Rapporten väcker snarare fler frågor än vad den besvarar.
I Sveriges riksdag har flera av Sveriges mest kunniga på områdena skeppsteknik, utredningsmetodik och haveriutredande framträtt inför riksdagsledamöter och sagt, samt visat belägg för, att haveriutredningen fört fram vilseledande information, förtigit viktiga fakta och till och med haft en dold agenda.
Vid en granskning av officiellt utredningsmaterial framgår det att det pågått aktiviteter på Estonias vrak omedelbart efter förlisningen, något som aldrig nämns i haveriutredningens slutrapport. Till exempel visar bilder tagna den 2 oktober 1994 att någon öppnat den 10 ton tunga ombordkörningsrampen och skaffat sig tillträde till Estonias lastdäck. Vad har syftet varit med detta?
Den part som genomfört en sådan operation har haft tillgång till avancerad undervattensteknik och kan knappast ha opererat utan den svenska eller finska marinens kännedom. Vi vet också att man försökt stänga ombordkörningsrampen efter sig men inte helt lyckats undanröja spåren efter ett ingrepp på rampen. Vad har syftet med intrånget och ingreppet varit?
När den skadade ombordkörningsrampen åter stängts torde räckena på ömse sidor ha fastnat i infattningen och stuckit ut på sidorna. De har skurits av och ligger slängda på havets botten i omedelbar närhet till fartygskroppen. Där har de filmats och bilderna finns förutom i det officiella utredningsmaterialet också på bland annat hemsidor som även kan nås via Sveriges riksdags hemsida.
En haveriutredning har i och för sig den självklara uppgiften att gå in och undersöka en sådan sak som lastdäcket för att kontrollera om lasten varit surrad på föreskrivet sätt och om vattentäta luckor och dörrar varit stängda enligt gällande regelverk. Men någon sådan undersökning genomfördes över huvud taget aldrig enligt haverikommissionen.
Omedelbart efter katastrofen fanns information om att Estonia utnyttjades för militära transporter. Det avfärdades i tio års tid som konspirationsteorier trots att denna kunskap fanns inom Regeringskansliet. Numera vet vi att militära laster förekommit, vilket i sig är anmärkningsvärt ombord på en civil passagerarfärja. Däremot vet vi inte om Estonia bar en militär last också under förlisningsnatten eftersom den frågan aldrig utretts. Även om en eventuell militär last inte behöver ha något direkt samband med olycksorsaken kan den utgöra ett tillräckligt starkt motiv för att i efterhand skaffa sig tillträde till lastdäcket.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga statsrådet:
1. Vilka åtgärder ämnar statsrådet vidta för att få klarhet i vem eller vilka som skurit av ombordkörningsrampens räcken?
2. Vilka åtgärder ämnar statsrådet vidta för att få klarhet i vad syftet med operationen varit?
3. Vilka åtgärder ämnar statsrådet vidta för att utröna skälen till att haverikommissionen underlåtit att nämna dessa omständigheter i sin slutrapport?
Debatt
(11 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2005/06:417
Webb-tv: Passagerarfärjan M/S Estonias förlisning
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2005/06:136 Onsdagen den 7 juniProtokoll 2005/06:136 9 § Svar på interpellation 2005/06:417 om passagerarfärjan M/S Estonias förlisning
Protokoll från debatten
Anf. 31 Mona Sahlin (S)
Herr talman! Henrik S Järrel har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att få klarhet i vem eller vilka som skurit av ombordkörningsrampens räcken på M/S Estonia, vad syftet var med operationen samt varför haverikommissionen underlåtit att nämna dessa omständigheter i sin slutrapport.
I den internationella haverikommissionens rapport framkommer att arbetet med att lokalisera vraket påbörjades den 29 september 1994 och att vraket hittades den 30 september samma år. Samma dag som lokaliseringsarbetet påbörjades beslutade kommissionen att man skulle undersöka vraket med undervattensrobot, en så kallad ROV-kamera. Denna undersökning genomfördes den 2 oktober 1994 av den finska gränsbevakningen. Syftet med undersökningen var att bilda sig en uppfattning om fartygets allmänna skick och ta reda på om bogvisiret hade lösgjorts.
Den svenska regeringen beställde en dykundersökning av vraket för att fastställa i vilket skick fartygets inre befann sig i och om det var möjligt att lyfta upp hela vraket eller bärga enskilda offer. Ett privat dykningsföretag fick svenska Sjöfartsverkets uppdrag att för kommissionen utföra detta arbete. Undersökningarna genomfördes den 2-5 december 1994. Utöver dessa operationer har det inte, vad jag vet, genomförts några ytterligare officiella dykningar vid vraket.
Jag kan konstatera att den internationella haverikommissionen, som haft tillgång till resultatet av dykningarna, uppenbarligen inte har ansett att något annat än vad som framgår av kommissionens rapport har haft betydelse för bedömningen av orsaken till haveriet. Med denna utgångspunkt anser jag inte att det finns skäl att vidta ytterligare åtgärder för att undersöka om det genomförts andra dykningar mellan den 28 september och den 2 oktober 1994 som interpellanten hävdar.
Anf. 32 Henrik S Järrel (M)
Herr talman! Tack, Mona Sahlin för svaret som dock gör mig en smula konfunderad. M/S Estonias förlisning kostade, som har framgått både i dag och många gånger tidigare, 852 människor livet, därav ett halvt tusen svenska medborgare. Efter tolv år har fortfarande ingen sjöförklaring hållits, och det har heller inte fastställts något formellt ansvar. Den officiella haverikommissionens slutrapport har kritiserats av en i stort sett enig internationell sjösäkerhetsvärld. I Sveriges riksdag har flera av Sveriges mest kunniga på skeppsteknik, utredningsmetodik och haveriutredande framträtt inför riksdagsledamöter och sagt, samt också visat belägg för, att haveriutredningen fört fram vilseledande information, förtigit viktiga fakta och, som sagt, till och med påstås kunna ha haft en dold agenda.
Det har visat sig i efterhand att någon part under månaderna fram till de officiella dykningarna i december 1994 berett sig tillträde till bildäcket genom att dra upp den tio ton tunga ombordkörningsrampen. På de offentliga videobilderna inifrån bildäcket ser man tydligt att rampens räcke har skurits av nere vid durken. Räcket har tagits bort och filmades senare på havsbotten ett stycke från fartyget. Skälet till att plocka bort räcket måste ha varit att det annars inte gick att stänga rampen igen. Den var nämligen kraftigt deformerad.
Dykarna och utredarna kan omöjligt ha missat att någon har varit verksam vid vraket. Om man jämför den offentliga filmen från oktober 1994 med dykarnas film från december ser man också att rampens läge har ändrats. Detta nämns dock inte, herr talman, i slutrapporten. Dessutom har en del av de här dykarna i efterhand förbjudits att träffa de estniska kommissionsföreträdarna, när dessa velat träffa dem, av den nuvarande sjösäkerhetsdirektören Johan Franson.
Att öppna denna ramp kräver resurser och tid. Eftersom vraket låg på botten med 120 graders slagsida hängde rampen nedåt, och för att dra upp den och hålla den öppen behövs assistans från ett fartyg ovanför vraket. Eftersom vrakplatsen stod under såväl finsk som svensk övervakning bör en operation av det här slaget rimligen ha genomförts med övervakarnas goda minne. Det förefaller alltså som om en part som inte var knuten till haveriutredningen har sökt igenom bildäcket inofficiellt, så att säga.
Nu säger statsrådet Mona Sahlin att utöver dessa operationer har det inte genomförts några ytterligare officiella dykningar vid vraket. Då ställer jag mig frågan: Kan det rentav vara så att det finns inofficiella dykningar som har ägt rum mellan förlisningstidpunkten och de officiella dykningarna i december? Är de inofficiella kan jag förstå om de möjligen bör hemlighållas, men de kan ha intresse om det fanns någon last ombord av exempelvis militärt slag som krävt undanröjande för att undanröja misstankar om att här finns explosiva varor eller annat som kan ha ett större säkerhetspolitiskt intresse.
Jag undrar om Mona Sahlin möjligen vill bidra till att öka klarheten i denna del. Hur ska man förklara att detta har skett, och att det går att bevisa på film, men att haverikommissionen inte vill låtsas om det? Vad är det som döljer sig bakom den här aktionen?
Anf. 33 Lars Ångström (Mp)
Herr talman! Jag har också ett par frågor med anledning av statsrådets interpellationssvar.
Den första är lik den Henrik S Järrel ställde: När man formulerar sig som att inga ytterligare officiella dykningar har skett vid vraket, innebär det att det kan ha förekommit inofficiella dykningar?
Min andra fråga gäller statsrådets hänvisning till att haverikommissionen inte har ansett att något annat än vad som framgår av kommissionens rapport har haft betydelse för bedömningen av orsaken till haveriet. Hur kan kommissionen veta det när man inte ens har undersökt skrovet och därmed inte kan utesluta läckage? Det är en omöjlighet att ha uppfattningen att ingenting annat kan ha bidragit till katastrofen om man inte ens har genomfört en sådan basal undersökning vid den här olyckan.
Jag har också en tredje fråga till statsrådet. I sitt svar säger hon att med denna utgångspunkt - alltså att det inte finns någonting annat som skulle ha med orsaken till haveriet att göra - kommer hon inte att göra någonting för att öka klarheten kring vem som har varit nere och skaffat sig tillträde till bildäcket. I interpellationen står det väldigt tydligt att de aktiviteter som har förekommit nere vid vraket kanske inte på något sätt har med själva förlisningsorsaken att göra, men det bör väl ändå vara av intresse att undersöka vem som har varit vid vraket omedelbart efter förlisningen?
Detta intresse ligger bland annat i att den svenska försvarsmakten har varit ansvarig för säkerheten på haveriplatsen omedelbart efter olyckan. Skulle Försvarsmakten ha tillåtit en tredje part att dyka vid vraket? Vad har i så fall anledningen till sådana icke officiella dykningar varit? Har man plundrat vraket, eller har det funnits någonting på lastdäcket som man har haft intresse av att ta ut därifrån?
Jag anser att detta är viktiga frågeställningar att söka svar på, inte minst mot bakgrund av att vi i dag vet att Estonia systematiskt användes för att frakta ut militär materiel från det forna Sovjetunionen. Detta gjordes inte bara av den svenska försvarsmakten, utan det fanns naturligtvis andra länder som också hade samma intresse. Frågan om huruvida Estonia hade militär last under förlisningsnatten eller inte har inte utretts, vare sig i Sverige eller någon annanstans i världen. De som har varit nere vid Estonia omedelbart efter förlisningen, skurit av räcken och haft andra aktiviteter för sig kanske har haft ett syfte som har haft med lasten att göra.
Statsrådet undviker att över huvud taget svara på den frågan med hänvisning till förutsättningen att dessa aktiviteter skulle ha någonting med förlisningsorsaken att göra. Detta är dock inte vad frågeställningen gäller, utan här söker man ett svar i alla fall.
Jag skulle vilja höra statsrådet lite grann utveckla varför det inte skulle vara intressant att veta om andra har genomfört dykaktiviteter vid vraket när det faktiskt var den svenska försvarsmakten som ansvarade för att ingen skulle kunna komma i närheten av fartyget efter olyckan.
Anf. 34 Mona Sahlin (S)
Herr talman! Här har vi avdelningen kan man missförstå något ska man också göra det. Jag försökte i svaret uttrycka att det inte har genomförts några officiella dykningar vid vraket. Jag kan också uttrycka det som jag utgår från att ni kanske innerst inne också anar: Jag vet inte om några andra dykningar, punkt - absolut inga andra dykningar.
Jag vill också understryka att vi i Regeringskansliet efter diskussion med Estland har startat en beredning för att se över just tystnadsplikten för dykarna. Det är ett viktigt besked, och det lämnar jag nu.
Jag vill också uttrycka följande: Sverige har utrett, via den mycket renommerade och pålitlige Johan Hirschfeldt, det svenska försvarets roll när det gäller militära transporter på Estonia. Estland utreder nu sin. Det är väl så mycket man kan begära av två regeringar. Låt oss se vad de estniska undersökningarna, både regeringens och så småningom parlamentets, kommer att komma fram till. Jag har, som jag uttryckt tidigare, haft många diskussioner och kommer att fortsätta att ha det för att underlätta, samarbeta och vara behjälplig på alla sätt jag kan.
Jag vill också kommentera det som Lars Ångström tog upp i förra interpellationsdebatten och också var inne på nu. Han uttryckte sig ungefär som att alla experter världen över, bland annat det här skotska företaget och Chalmers, var överens om att det fanns knepigheter och oklarheter. Jag vill bara understryka att just de instituten hör till dem som har fått uppdraget att gå igenom sjunkförloppsstudien. Om vi skulle vilja dölja något här, skulle vi då ge uppdraget till några av dem som varit kritiska men som också är de allra mest och bäst renommerade instituten?
Jag vill understryka hur viktig de själva och också jag, organisationer, regeringar och det estniska parlamentet tycker att den här undersökningen är. Mål och syfte: Det övergripande målet med forskningsstudien är att förstå och förklara sjunkförloppet samt de underliggande orsakerna till förlusten av Estonia och också kunna ta fram lämpliga rekommendationer för design och operation av passagerarfartyg för att förhindra att liknande tragedier inträffar i framtiden - mycket stort, mycket brett och mycket viktigt.
Jag hoppas att vi kommer att komma ett antal frågeställningar närmare.
Anf. 35 Henrik S Järrel (M)
Herr talman! Jag noterade vad Mona Sahlin sade, nämligen att hon för sin del inte visste om några andra dykningar. Men när hon då får reda på att det förhåller sig så som visas på de här bilderna kan man ju undra om det inte väcks något intresse av att få veta - kanske med nya dykningar och nya undersökningsmetoder - vilken aktivitet som har förekommit där nere. Även om hon inte känner till några andra vare sig officiella eller inofficiella dykningar kanske man mot bakgrund av dessa nya fakta i målet skulle kunna tänka sig att det vore intressant att ta reda på vem som har gjort detta och varför det har kunnat ske utan att regeringen har haft kännedom om det. Det var ju ändå svensk och finsk bevakning kring Estonia, och är fortfarande, och vrakplatsen är ett avlyst gravfridsområde. Detta kan inte ha skett utan den svenska regeringens eller svenska myndigheters vetskap.
När det gäller Hirschfeldts utredning noterar jag, herr talman, att den hade väldigt beskurna direktiv. Dessutom har Johan Hirschfeldt sagt att han på eget initiativ har förstört delar av eller allt utredningsmaterial bakom. Då frågar man sig: Har han gjort det med regeringens goda minne? Och varför har han i så fall gjort det?
Vad finns det för skäl att förstöra ett material som kanske kan ge vägledning och svar på en del frågor som hade med militära transporter att göra? Detta är anmärkningsvärt. Frågan hänger fortfarande obesvarad i luften, herr talman, så det skulle vara välkommet om Mona Sahlin ville bringa klarhet i den.
Sedan säger Mona Sahlin med anledning av de estniska undersökningarna och de båda kommissionerna: Låt oss se vad de kan komma fram till. Då frågar jag bara om det inte finns något incitament eller intresse från den svenska regeringens sida för att biträda sina estniska kolleger i den här undersökningen och säga: Det är bra. Här har ni kommit på någonting som ni vill fortsätta med. Då ska vi försöka göra allt vi kan för att biträda er och sträcka ut handen. Man vill ju gärna ha en Joint Accident Investigation Commission i strid med internationella konventioner som egentligen skulle ha gjort att Estland var den ledande utredningsnationen. Nu blev det inte så. Men man skulle kanske kunna tänka sig att i det Östersjösamarbete som regeringen annars är så mån om att understryka även i sjösäkerhetshänseende och i den här frågan när det gäller Estonias förlisning träda en Östersjögranne till hjälp och ta egna initiativ eller rentav puffa på.
Jag kommer tillbaka till Vinnovastudien där man uppdragit åt två internationella konsortier att göra kompletterande sjunkförloppsstudier. Jag kan bara återigen konstatera att här saknas Mona Sahlins och regeringens intresse för att på ort och ställe göra kompletterande undersökningar av vraket.
Man kan inte bara på grundval av fartygsritningar, som dessutom inte - har vi kunnat förstå - är helt fullständiga, göra sjunkförloppsstudier, utan det krävs att man också gör platsundersökningar nere vid vraket, att man fotograferar vraket och får klarhet i hur det ser ut - detta för att kunna göra just kompletta undersökningar av sjunkförloppet. Här väntar jag fortfarande på signalen från Mona Sahlin: Ja, vi bör medge den typen av undersökningar av vraket.
Anf. 36 Lars Ångström (Mp)
Herr talman! Kan man så ska man missförstå, säger statsrådet. Det är kanske en lite trist attityd. Jag tror att det snarare handlar om graden av tydlighet i texter som gör att man ställer kompletterande frågor.
Statsrådet säger här att det finns inga andra dykningar som hon känner till än de som har redovisats vid vraket. Om det stämmer innebär ju det att det är haverikommissionen som har genomfört hemliga, icke kända, dykningar inledningsvis vid vraket - redan dygnen efter förlisningen, före den 2 oktober - och försökt skaffa sig tillträde till lastdäcket och sågat av räckena. Det är i så fall förbryllande uppgifter. Haverikommissionen hävdar ju att man över huvud taget inte har varit inne på lastdäcket. Vad skulle i så fall vara haverikommissionens motiv för att mörklägga en sådan aktivitet och inte redovisa den i sin haverirapport?
I så fall kan man ställa frågan: Är det därför som alla de här dykningarna är så hemliga att dykarna belagts med tystnadsplikt - alltså därför att de har gjort insatser som inte har redovisats och som uppenbarligen har med någonting helt annat än med haveriorsaken att göra?
På något sätt ger bristen på tydlighet och bristen på klarhet bara upphov till att fler frågor omgärdar allt det här. Det skulle vara så enkelt att en gång för alla försöka skapa klarhet genom att lyfta sekretessen och se att det finns stora brister inte bara när det gäller sjunkförloppet utan också när det gäller andra påståenden i haverirapporten som är om inte lögnaktiga så rent felaktiga samt konstatera att det finns skador och att det finns aktiviteter på fartyget som har med någonting helt annat att göra. Det är kanske riktigt att det inte har med förlisningsorsaken att göra; det har med någonting helt annat att göra. Det ligger i allmänhetens intresse att få reda på vad detta i så fall är.
Anf. 37 Björn von der Esch (Kd)
Herr talman! Jag reagerade när jag hörde uttrycket den mycket välrenommerade hovrättspresidenten Johan Hirschfeldt. Det stämmer väldigt bra. Men vad var det han hade fått i uppdrag att göra? Jo, att utreda om det funnits vapen eller militär materiel ombord på Estonia, på ett civilt fartyg. Hade det funnits där hade det varit ett brott. Man får inte skeppa krigsmateriel på en civil färja. Alltså var det en brottsutredning som han ägnade sig åt.
Jag kan förstå om en nyutexaminerad jur.kand. råkar förstöra utredningsmaterial i en brottsutredning. Men att en välrenommerad hovrättspresident förstör underlaget i en brottsutredning är obegripligt.
Anf. 38 Mona Sahlin (S)
Herr talman! Får jag börja med att med all respekt säga följande till Björn von der Esch. JO ska granska Johan Hirschfeldt. Det är väldigt viktigt att den institutionen gör det. Men låt mig bara understryka en sak. Väldigt olika begrepp nämns här. Nu nämns krigsmateriel och vapen.
Det finns lagar och regler om transport av militär materiel - för att alltså understryka detta. Det är en av de delar som ska undersökas. Har det skett enligt de lagarna och reglerna, och fanns det annan transport av materiel som absolut inte är tillåten? På vilket vis gjordes detta, och med vilka militära metoder har detta gjorts?
En del av detta - det tror jag att alla här i kammaren inser - är verkligen saker som sker under sekretess, alltså hur det har skett och med vilka kontakter det har skett. Allt det har också Johan Hirschfeldt tittat på. Vad han har förstört eller inte har jag ingen som helst uppfattning om, utan vi får se vad JO granskar och kommer fram till, så låt oss återkomma till den frågeställningen när JO har gjort sin granskning.
Jag vill understryka två saker till i den här diskussionen. Det andra som jag tycker att Henrik S Järrel väldigt bra försökte uttrycka, och som också jag här har försökt att beskriva är följande. Det är inte så att vi bara sitter bredvid och tittar på Estland, utan vi har verkligen räckt ut både en och två händer. Vi försöker både vara behjälpliga och aktiva och undanröja hinder. Jag har här nämnt en sak som handlar om tystnadsplikten för dykarna och som företaget lagt på dem. Ja, då tar vi upp det och tittar på det. Vi tar upp den beredningen. Och finns det andra delar i sjunkförloppsstudierna där estländarna ser att de kan få svar på sina frågor ska vi självfallet vara behjälpliga med det - hela tiden och i mycket nära kontakt både med ansvarig minister och med den parlamentariska kommittén.
Den tredje kommentaren jag vill göra handlar om eventuella dykningar vid vraket, som i dag som bekant är en gravplats enligt en lagstiftning som många länder runt Östersjön nu har gemensamt. Jag vill bara understryka att som lagstiftningen i dag ser ut är inte några dykningar möjliga. Men om något land eller någon annan vill genomföra dykningar finns möjligheten att ta upp den diskussionen med de länder som i dag har skrivit på vad gäller gravfriden för att se om man är beredd att rucka på den, ändra på den och ta upp en annan diskussion i sina parlament.
Den diskussionen är fullt möjlig. Den har än så länge inte varit aktuell. Det är vad jag vill säga. Som gravfriden är nu är det alltså inte möjligt med dykningar. Men vill något av länderna ta upp den diskussionen därför att man har sådana uppgifter att man vill fullfölja dykningar får man ta upp den diskussionen. Då ska självfallet också Sverige vara med och pröva detta. Detta vet också Estland om. Vi får se vad de återkommer till.
Anf. 39 Henrik S Järrel (M)
Herr talman! Även om den direkta olycksorsaken inte har varit att militär materiel har transporterats på Estonia kan man inte komma ifrån att militär materiel kan ha ett säkerhetspolitiskt intresse när den transporteras på en civil färja, som ju Estonia var. Här vet vi nu att det sedan 1992 fanns ett avtal tecknat mellan försvaret och tullen att man utan särskild kontroll skulle klarera militära godstransporter som gick via Estonia. Det var ett avtal som tecknades 30 månader innan förlisningen, tyvärr, var ett faktum.
Det är det ena.
Det är bra när Mona Sahlin säger att regeringen gärna vill försöka hjälpa till och ta dykarnas tystnadsplikt som en sak att titta på. Det är bra om man kan häva den och om estländarna kan få tala med de dykare som var aktiva och var nere vid olycksplatsen.
Med anledning av det vill jag säga att även om det finns en konvention om gravfrid - den kan man i och för sig diskutera från rättsliga utgångspunkter - måste det vara möjligt att medge dispens från ett sådant förbud om det finns tillräckligt graverande skäl för att göra det. Det tycker nog vi som agerar i denna fråga har funnits, men det har framför allt många som är sakkunniga gjort. Det är närmast deras förlängda redskap vi kan sägas vara. Vi är inte själva några experter.
Jag hoppas fortfarande att Mona Sahlin vidhåller sin, som jag tycker, mera öppna attityd till att gå till botten, ursäkta uttrycket, med sanningen.
Anf. 40 Björn von der Esch (Kd)
Fru talman! Det var faktiskt inte regeringen som såg till att den munkavle som Sjöfartsverket hade utfärdat hävdes. Det var JK. Jag hade själv skrivit till JK, och det var den vägen som munkavlen hävdes.
Det påstås att det inte har framkommit något nytt, men något nytt har väl framkommit. Det var just de så kallade vapentransporterna med Estonia. Man hade inte tillsatt en utredning om man hade känt till det innan. Det i sig borde vara tillräckligt för att gå ned och titta på Estonias skrov med dykare eller med kameror.
Det har varit taktiken hitintills att säga att det som har kommit fram inte är något nytt, det har vi vetat hela tiden. Men just vapentransporterna har man inte nämnt tidigare. Det är väl nytt.
Anf. 41 Mona Sahlin (S)
Fru talman! Jag behöver inte understryka igen de saker som jag har varit inne på mer än den attityd som jag tycker Henrik S Järrel här förmedlade. Jag har ingen annan ambition än att försöka vara så öppen och behjälplig som det bara går.
Jag vill också understryka, när Björn von der Esch använder uttrycket "vapentransporter", att det Johan Hirschfeldt kom fram till inte var att det hade transporterats vapen på Estonia. Det handlade om militär materiel, och det är en väsentlig och väldigt stor skillnad.
När de uppgifterna kom fram var jag mycket upprörd över att jag inte hade fått vetskap om att detta avtal fanns. Det har jag uttryckt många gånger sedan 2004 då dessa uppgifter kom fram.
Men då granskade regeringen detta via Johan Hirschfeldt. Nu får vi ser vad JO gör i sin granskning av detta. Men ta inte detta som ett bevis på vare sig transporter eller ovilja från regeringens sida. När uppgifter kommer fram går man självfallet så långt som det bara går för att skapa klarhet.
Jag får be om ursäkt för att jag inte har kunnat kommentera vissa delar i detalj, men jag ser fram emot frågeställningarna i nästa vecka i de interpellationer som kvarstår, då med Lars Ångström. Vi återkommer, inte bara då utan kanske vid flera tillfällen.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.