Oförsäkrade läkemedel
Interpellation 2017/18:563 av Jenny Petersson (M)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2018-05-25
- Överlämnad
- 2018-05-28
- Anmäld
- 2018-05-29
- Sista svarsdatum
- 2018-06-11
- Svarsdatum
- 2018-06-27
- Besvarad
- 2018-06-27
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Socialminister Annika Strandhäll (S)
Jag, men även Barbro Westerholm, har ställt en fråga gällande att det säljs läkemedel som saknar läkemedelsförsäkring på apoteken och att ett antal patienter skadas av dessa läkemedel. Detta är en fråga som är viktig ur patientsäkerhetssynpunkt samtidigt som det inte skulle medföra några stora kostnader att se till att information om huruvida läkemedlet är försäkrat eller oförsäkrat når patienten.
Jag har fått svar som inte är tillfredställande. I svar på fråga 2017/18:1302 Oförsäkrade läkemedel skriver socialministern att två förslag bereds och att det är hens avsikt att återkomma i frågan så snart det är möjligt. Liknande svar fick jag i början av 2017 av dåvarande ansvarig minister. Socialministern kan själv se att det är ett tag sedan regeringen snarast skulle återkomma.
Om prioritering och vilja fanns skulle socialministern ha skyndat på processen under de cirka fyra år som frågan beretts på Socialdepartementet.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga socialminister Annika Strandhäll:
När avser ministern och regeringen att komma med förslag för att ta ansvar och komma till rätta med att patienter får oförsäkrade läkemedel utan information om detta?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2017/18:563
Webb-tv: Oförsäkrade läkemedel
Dokument från debatten
- Onsdag den 27 juni 2018Kammarens föredragningslistor 2017/18:139
- Protokoll 2017/18:139 Onsdagen den 27 juniProtokoll 2017/18:139 Svar på interpellation 2017/18:563 om oförsäkrade läkemedel
Protokoll från debatten
Anf. 31 Socialminister Annika Strandhäll (S)
Herr talman! Jenny Petersson har vid flera tillfällen frågat mig när regeringen avser att komma till rätta med att patienter får oförsäkrade läkemedel. Jag har då svarat att frågan om hur man bäst löser problemet med att läkemedel som inte ingår i den svenska läkemedelsförsäkringen säljs på svenska apotek är komplex.
Den lösning som Jenny Petersson förordar går ut på att apotekspersonalen ska vara skyldig att upplysa om försäkringsstatus för de läkemedel som säljs. Det var denna lösning, i kombination med en möjlighet för patienterna att i förekommande fall motsätta sig utbyte, som föreslogs i en statlig utredning 2013. Som jag nämnt i mina svar till Jenny Petersson riktade flera tunga remissinstanser kritik mot detta förslag.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Sveriges Farmaceuter anförde att förslaget skulle kräva informationsinsatser av betydande storlek i de fall försäkringsstatusen var oklar. Man valde därför att med bestämdhet avstyrka utredningens förslag.
Sveriges Apoteksförening anförde att det fanns ett problem med att apoteken får skulden för att man erbjuder oförsäkrade läkemedel. Apoteket AB konstaterade att en informationsskyldighet skulle riskera att flytta fokus från patientinformationen till försäkringsfrågan vid kundmötet, som i stället för att handla om diagnosen, läkemedlet och framför allt hur läkemedlet ska användas på bästa sätt skulle komma att handla om eventuella risker för framtida läkemedelsskador och möjligheten till ersättning för dessa.
Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket anförde att apotekspersonal redan i dagsläget har ett omfattande informationsansvar gentemot patienterna. Utredningens förslag skulle, enligt myndigheten, innebära att apotekspersonalens informationsansvar skulle utökas på ett orimligt sätt.
Enligt Apotekarsocieteten vore ytterligare ekonomisk information på apoteken som tränger undan information som är avgörande för rätt läkemedelsanvändning fullständigt olämpligt.
Sammanfattningsvis fanns stark kritik mot förslaget om en skyldighet för apotekens personal att informera om läkemedlens försäkringsstatus i mötet med kunderna. Flera remissinstanser, däribland Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, Handikappförbunden, Läkarförbundet och Svenska Diabetesförbundet, anförde att en bättre lösning vore att staten genom förmånssystemet tog ansvar för att läkemedel som subventioneras har ett fullgott skydd.
Problemet med att läkemedel som inte ingår i den svenska läkemedelsförsäkringen erbjuds kunder på apoteken måste få en lösning. Om detta är jag helt ense med Jenny Petersson. Den lösning som regeringen väljer att gå vidare med måste emellertid fungera för både apotekens personal och deras kunder.
Anf. 32 Jenny Petersson (M)
Herr talman! Läkemedelsförsäkringen infördes 1978 genom en frivillig överenskommelse mellan läkemedelsföretag i Sverige. Det har inneburit att patienter som skadats av ett läkemedel har fått och kan få ersättning i stället för att gå till domstol.
Tyvärr omfattas inte alla läkemedel av den här försäkringen. Och det stämmer, som Annika Strandhäll säger, att jag i skriftliga frågor har frågat hur regeringen ska få bukt med problemet. Min kollega Barbro Westerholm från Liberalerna har gjort detsamma, så vi är flera som har frågat hur regeringen och ansvarigt statsråd ska få bukt med problemet att patienter får oförsäkrade läkemedel, och då utan att informeras om detta.
Ingenting har gjorts under den här mandatperioden. Ministern säger att detta är en viktig fråga ur patientsäkerhetsperspektiv, men trots det händer ingenting. Det stämmer att två utredningar har gjorts på området, men man har inte gått vidare med någon av dessa. Jag skulle kunna säga att jag egentligen inte bryr mig om vilket ni går vidare med, utan vad jag bryr mig om är att det kommer en lösning så att patienter åtminstone får information om att de får ett oförsäkrat läkemedel i handen när de går ut från apoteket.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
I dag skulle det kunna uppstå en stor skada, eftersom ett utbyte mot ett oförsäkrat läkemedel kan ske på initiativ av en statlig myndighet, TLV. En patient kan ha ett recept, få det utbytt på apoteket och gå därifrån med ett oförsäkrat läkemedel utan att veta om det. Jag tycker att det ur patientsäkerhetsperspektiv och konsumentsynpunkt är helt oacceptabelt.
Det finns som sagt i dag ingen informationsskyldighet som skyddar och stärker patientens konsumentmakt i denna fråga. Och vi i Sverige ska ju definitivt vara måna om patienternas säkerhet och att de ska kunna göra kloka val. Det måste därför, tycker jag, informeras om konsekvenserna av oförsäkrade läkemedel.
Jag tycker att det är oroande att vi inte kommit vidare i frågan och kommit till en lösning under de fyra år då jag har bekantat mig med frågan.
Anf. 33 Socialminister Annika Strandhäll (S)
Herr talman! Jenny Petersson vet att jag också tidigare har försökt svara på den här frågan, och den är komplex. Det kan vara bra att jag lite kort försöker redogöra, inte minst för dem som lyssnar, för vad svårigheten ligger i.
Precis som Jenny Petersson var inne på, och som jag sa i mitt interpellationssvar, har två utredningsförslag remitterats för att lösa problemet med att vissa företag inte har försäkring. Enligt det första förslaget skulle krav på en godtagbar nivå på läkemedelsförsäkringen uppställas för att ett läkemedel skulle få ingå i läkemedelsförmånerna, det vill säga få en samhällelig subvention. Enbart i undantagsfall, när inget alternativ finns tillgängligt, skulle ett oförsäkrat läkemedel kunna få en subvention.
Svårigheten i detta förslag låg i att definiera en godtagbar nivå som inte medför att Sverige diskriminerar företag som har tecknat annan försäkring än den svenska läkemedelsförsäkringen. Därför gick det inte i författning att ange att alla läkemedel i förmånssystemet ska omfattas av den svenska läkemedelsförsäkringen, i och med att det skulle innebära att EU:s regler om fri rörlighet troligen skulle åsidosättas. Enkelt uttryckt måste man definiera vilken nivå på skydd som ska kunna medföra subvention enligt förmånssystemet.
En statlig utredning fick därför i uppdrag att titta på vilken nivå som skulle krävas. I direktiven till utredningen öppnades dock även upp för att man kunde föreslå ett alternativt sätt att lösa problemet. Detta ledde till förslag två, som jag huvudsakligen fokuserade på i mitt svar. Det innebär att apoteken skulle ges i uppgift att upplysa om försäkringsstatus och att patienten skulle ha möjlighet att motsätta sig ett utbyte. Därutöver skulle även förskrivaren ges i uppgift att informera patienten om vilket försäkringsskydd det förskrivna läkemedlet har.
Den här utredningen bedömde att det inte gick att införa krav på försäkring som villkor för förmån - det var liksom slutsatsen. Utredningen menade att EU:s så kallade produktansvarsdirektiv utgjorde ett hinder mot en sådan lösning.
Frågan är komplicerad och behöver fortsatt analyseras. Som sagt: Kritiken var massiv mot det förslag som blev huvudförslag och som är det enda som har funnits på bordet.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Vi vet att vägen framåt är komplicerad och kräver resurser. Och som jag skrivit i tidigare frågesvar lyckades inte heller alliansregeringen att finna en lösning i den här frågan.
Jag kan dock försäkra Jenny Petersson att vi avser att återkomma så snart vi har en lösning som är genomförbar och vettig. I dag har vi ännu inte någon sådan lösning, som jag har varit tydlig med i mina svar till Jenny Petersson och även till Barbro Westerholm. Det är tråkigt. Jag önskar att detta hade kunnat vara längre fram än vad det är just nu. Vi behöver få en lösning, men frågan är komplex. Framtagandet av en sådan lösning tar därför tid.
Anf. 34 Jenny Petersson (M)
Herr talman! Som jag nämnde har jag ställt den här frågan till ministern tidigare, bland annat 2017, och fick då ett liknande svar, att ett svar skulle komma inom kort. Vi är nu inne på 2018. Därför kan jag inte säga att de svar jag har fått tidigare, för att uttrycka mig milt, har varit tillfredsställande. Det har beretts, och avsikten har varit att återkomma så snart som möjligt i frågan, som sagt. Det anser jag inte har varit tillfredställande.
Det här är som sagt en viktig fråga. Det är inte jättemånga som drabbas, ska sägas. De flesta leverantörerna av läkemedel i Sverige är anslutna till läkemedelsförsäkringen, vilket ger ett skydd för patienten. Det är jättebra. Men det finns några leverantörer som inte är anslutna till försäkringen, och det finns patienter som får de här läkemedlen på apoteket och går därifrån utan att vara informerade om detta. Det lägger hela ansvaret på patienten och på att den ska googla i Fass eller någonting annat för att se om läkemedlet är försäkrat eller oförsäkrat.
Det skulle inte innebära några stora kostnader att ge information om huruvida läkemedlet är försäkrat eller oförsäkrat till patienten, men i stället lägger vi hela ansvaret på patienten, som dessutom inte vet att den har ett ansvar att ta reda på om läkemedlet är försäkrat eller oförsäkrat. Patienten kanske inte ens vet skillnaden mellan ett försäkrat och ett oförsäkrat läkemedel. Det är så vi gör i dag.
Det är positivt att ministern inte är tillfredsställd eller nöjd med detta, men som sagt måste någonting hända. Man måste gå vidare i frågan. Jag tycker inte att det är patientsäkert att människor får recept på ett försäkrat läkemedel, går till apoteket och får det utbytt på rekommendation av TLV - till exempel till periodens vara - och går därifrån med ett oförsäkrat läkemedel. Det är inte tillfredsställande.
Anf. 35 Socialminister Annika Strandhäll (S)
Fru talman! Jag vill vara säker på att problemet med att vissa läkemedel säljs utan att omfattas av försäkring får en lösning som både är hållbar och som fungerar för alla inblandade. Man måste ändå konstatera att det som man landade i efter de här två utredningarna varken är en långsiktig eller hållbar lösning. Dessutom innebär den en risk för att det informationsansvar som skulle läggas på apoteken skulle tränga undan annan viktig information till dem som ska nyttja läkemedlen. Det är inte en önskvärd eller hållbar riktning att gå i, och därför var också kritiken fullständigt massiv i den här delen.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Om man ska säga något allmänt om den svenska läkemedelsförsäkringen, återigen till dem som lyssnar på debatten, är det att det i början av 70-talet tillsattes en utredning med uppgift att bland annat utreda frågor om ersättning för skador som orsakats av läkemedel. I det betänkandet, som kom 1976, föreslogs att det skulle inrättas en obligatorisk försäkring. I samband med beredningen av betänkandet presenterade läkemedelsindustrin en frivillig lösning i form av en läkemedelsförsäkring. Detta ledde till att den försäkring som vi har i dag tillkom 1978.
Till skillnad från patientförsäkringen, som regleras i patientskadelagen och som gäller för skador som har uppkommit i samband med hälso- och sjukvård, är alltså den här försäkringen fortfarande frivillig. Det visar sig nu att den riktning som vi kanske snarare skulle vilja gå i och som kanske vore det enda rimliga, alltså mot ett obligatorium om man ingår i förmånen, verkar strida mot EU-direktiv.
Samtidigt tycker jag också att det är viktigt att understryka det som Jenny Petersson säger. Sedan ska man veta att det räcker med ett fall där någon drabbas negativt av ett oförsäkrat läkemedel för att det ska vara ett fall för mycket och oacceptabelt. Men för att inte spä på oron i onödan kan jag säga att vi naturligtvis har följt hur det här ser ut. Läkemedelsförsäkringen har under hand lämnat uppgifter om oförsäkrade läkemedelsförpackningar för år 2016 till departementet. Enligt Läkemedelsförsäkringens uppskattningar såldes under 2016 91 000 förpackningar inom läkemedelsförmånen som inte var med i den svenska läkemedelsförsäkringen. Då ska man veta att det totalt under 2016 expedierades totalt 92 miljoner läkemedelsförpackningar inom förmånen på apoteken. Av dem var alltså 91 000 oförsäkrade. Det är 91 000 för många - låt mig understryka det. Skulle någon drabbas är det definitivt helt oacceptabelt, men vi är nere på promillenivåer egentligen.
Det finns i dagsläget inget beslut om vägval i den här frågan. Vilken som är den bästa lösningen måste fortsätta analyseras av våra experter. Det handlar också om en rättslig analys som det kanske inte helt lämpar sig att ta en diskussion om här.
En fördel med att införa krav på försäkring för att ett läkemedel ska omfattas av läkemedelsförmånen är att apoteken skulle kunna ägna sin tid åt annat och det skulle vara tydligt för patienten att läkemedlet omfattas. Vi får försöka hitta vägar, och vi kommer att återkomma så snart frågan är färdiganalyserad.
Anf. 36 Jenny Petersson (M)
Fru talman! Tack för svaret, ministern!
Det finns flera problem med ministerns fina ord. Utredningarna - det var två - kom för jättelänge sedan. Eller det var kanske inte jättelänge sedan, men de kom och blev liggande. Utredningar som ligger blir inaktuella efter ett tag. Om ministern har sett att någonting behöver göras har man i alla fall inte vidtagit några konkreta åtgärder för detta. Man har inte gjort något nytt, utan frågan bereds och snurrar runt i Socialdepartementets tombola, verkar det som, och ingenting kommer ut.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Det har tagit lång tid. Vi känner till det här problemet i dag - vi står här och debatterar det här i dag. Det är 91 000 förpackningar som säljs som är oförsäkrade. Det är en liten del av den totala mängden, absolut, men det är 91 000 förpackningar som innehåller läkemedel som är oförsäkrade. De kommer till patienter som vi vet inte får någon ersättning om de drabbas av en skada. Vi vet om det här, och ändå görs ingenting. Det är det som är djupt oroande.
Det är också oroande att skulle det uppstå en stor skada i dag har vi vetat om problemet men inte gjort någonting. Ännu mer oroande är det att om det skulle uppstå en stor skada och det skulle ske på grund av att en statlig myndighet, TLV, har gjort ett utbyte mot ett oförsäkrat läkemedel så står vi här och har vetat om det men inte gjort någonting konkret. Jag tycker att det är dags att vi går från fina ord till handling så att det görs någonting.
Anf. 37 Socialminister Annika Strandhäll (S)
Fru talman! Det var också därför som jag tyckte att det var väldigt viktigt att under den här interpellationsdebatten redogöra för bakgrunden och för att inte heller den tidigare regeringen lyckades lösa frågan på ett tillfredsställande sätt. Att gå vidare med en lösning som inte bara är fullständigt sågad av alla relevanta instanser - jag räknade i mitt interpellationssvar upp alla dessa instanser - tycker jag vore direkt oansvarigt och skulle dessutom kanske leda till undanträngningseffekter när det gäller relevant läkemedelsinformation visavi medborgarna.
Från regeringens sida har jag varit tydlig med att vi ser det här som en viktig fråga. Vi håller på att analysera frågan. Det finns rättsliga perspektiv på det här. Vi har för avsikt att återkomma och åtgärda detta så fort vi har en tillräckligt bra lösning.
Överläggningen var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.