Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

miljövänlig energiproduktion

Interpellation 2001/02:461 av Jonsson, Göte (m)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2002-04-26
Anmäld
2002-05-14
Besvarad
2002-05-27

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 26 april

Interpellation 2001/02:461

 av Göte Jonsson (m) till miljöminister Kjell Larsson om miljövänlig energiproduktion

Det råder bred enighet om att utsläppen av växthusgaser och växthuseffekten utgör ett stort miljöproblem. Det är också ett känt faktum att förbränning av fossila bränslen är en bidragande orsak till problemen. En viktig åtgärd för att minska utsläppen är därför målsättningen att minska användningen av olja och kol vid t.ex. el- och annan energiproduktion. Sverige har som bekant förhållandevis låga utsläpp av koldioxid, vilket till stor utsträckning beror på att vår elproduktion i stort baseras på vatten- och kärnkraft.

Jag ser det som angeläget att svenska elproducenter även fortsättningsvis har som målsättning att minska användandet av fossila bränslen. Det är därför högst anmärkningsvärt att statligt ägda Vattenfall nu gått in i en omfattande brunkolsbrytning i Tyskland. Eftersom växthuseffekten i allra högsta grad är en internationell företeelse ligger det ingen ursäkt i att verksamheten bedrivs i ett annat land. Till på köpet har denna verksamhet inneburit stora problem för den lokala befolkningen.

Vilka åtgärder avser miljöministern att vidta för att stimulera elproducenterna till miljövänlig elproduktion?

Debatt

(9 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2001/02:461, miljövänlig energiproduktion

Interpellationsdebatt 2001/02:461

Webb-tv: miljövänlig energiproduktion

Protokoll från debatten

Näringsminister Björn (S)
Anf. 84 Näringsminister Björn (S)
Fru talman! Göte Jonsson har frågat miljöminis- tern vilka åtgärder han avser vidta för att stimulera elproducenterna till miljövänlig elproduktion. Inter- pellationen har överlämnats till mig. Först av allt vill jag säga att Sverige i ett EU- perspektiv har en mycket hög andel förnybar elpro- duktion. Sverige är det land inom EU som i absoluta tal producerar mest el med förnybara energikällor. Sverige har näst efter Österrike den högsta andelen el producerad från förnybara energikällor. Användning- en av fossila bränslen för elproduktion är mycket låg. Oljekondenskraftverk och gasturbiner utgör i första hand en reservkapacitet under år med liten nederbörd och därmed liten vattenkraftsproduktion. Under många år har staten på olika sätt stöttat ut- vecklingen av miljövänlig och förnybar elproduktion. Detta har skett bl.a. genom stöd till forskning och utveckling och genom investerings- och driftsbidrag. Konkret innebär insatserna inom 1997 års energipoli- tiska program att ytterligare 1,5 terawattimmar förny- bar el årligen kommer att produceras. Sedan länge används marknadsekonomiska in- strument för att internalisera miljökostnader och ska- pa en marknad för förnybar energiproduktion. Bland sådana instrument kan nämnas energi- och koldiox- idskatt på fossila bränslen, skatt på svavelutsläpp samt en avgift på utsläpp av kväveoxider. Sammanta- get har dessa instrument bidragit till kostnadseffektiv minskning av utsläppen. I mars i år överlämnade regeringen propositionen Samverkan för en trygg, effektiv och miljövänlig energiförsörjning till riksdagen. I propositionen finns flera förslag som berör Göte Jonssons fråga. En viktig del är förslaget om en ny stödform för den förnybara elproduktionen, det s.k. certifikatssystemet. I propo- sitionen föreslås även ett vägledande mål att använd- ningen av el från förnybara energikällor ska öka med 10 terawattimmar från 2002 års nivå till 2010. Om det visar sig att det finns förutsättningar för att ytterligare öka elproduktionen med förnybara energikällor, be- dömer regeringen att en lämplig ambitionsnivå bör vara att öka den årliga förnybara elproduktionen med 15 terawattimmar från 2002 års nivå till 2012. Vid sidan om certifikatssystemet föreslås särskilda åtgär- der för vindkraften. På klimatområdet pågår arbetet med ett system för handel med utsläppsrätter. Regeringen har alltså vidtagit en rad åtgärder för att stimulera till ökad miljövänlig elproduktion. Jag bedömer att det nya marknadsbaserade stödsystemet som nu föreslås är ett effektivt sätt att nå de högt ställda mål som föreslås. Avslutningsvis: Vad gäller Vattenfalls verksamhet i Tyskland kan jag konstatera att ca 60 % av Tysk- lands elproduktion är beroende av förbränning av fossila bränslen. Ett bolag måste självklart anpassa sig till de förutsättningar som finns på de marknader man verkar i. Vattenfalls ambition är att genom stän- diga förbättringar bli ett föredöme på de marknader där de verkar. Vattenfalls miljökunnande är stort, och Vattenfall bör kunna bidra positivt till miljön i Euro- pa, t.ex. genom minskade utsläpp av föroreningar. Exempelvis har det av Vattenfall ägda företaget VEAG världens mest moderna brunkolseldade an- läggningar, och utsläppen befinner sig under vad tysk lagstiftning och relevanta EG-direktiv anger.
Göte Jonsson (M)
Anf. 85 Göte Jonsson (M)
Fru talman! Jag ber att få tacka näringsministern för svaret. Det är ett känt faktum att det finns ett klart sam- band mellan miljöpolitik och energielproduktion. Det här var någonting som inte minst Finlands statsmi- nister betonade nu i samband med beslutet att bygga ytterligare en reaktor i Finland. Han underströk att det var två skäl som var bärande när det gällde det be- slutet i den finska riksdagen. Det ena var givetvis en tryggad elproduktion, och den andra viktiga faktorn var att man skulle ha en elproduktion som var baserad på miljövänlighet när det gällde frågan om växthusef- fekten. Jag delar helt den syn på elproduktionen som Finlands statsminister poängterade i samband med detta. När det gäller Sverige delar jag näringsministerns uppfattning - det vet vi också - att tack vare att vi har en elproduktion som är baserad på vatten- och kärn- kraft har vi små utsläpp av växthusgaser jämfört med andra länder. Det är väl ingen tvekan om att detta också var en bidragande orsak till den överenskommelse inom EU som innebar att Sverige får öka sina koldioxidutsläpp i förhållande till andra EU-länder utifrån Kyotoproto- kollet och att energiproduktionens bakgrund var en given faktor. Om de låga utsläppen nu beror på bl.a. elproduk- tion baserad på kärnkraft måste det också innebära att om man avvecklar kärnkraften ökar de negativa mil- jöeffekterna. Jag vill fråga näringsministern om han inte delar min uppfattning på den punkten. Växthusfrågan är internationell. Sverige har låga utsläpp sett i ett internationellt perspektiv. Det beror på att vi har liten kolanvändning när det gäller fram- för allt elproduktionen. Nu är vi på väg mot en änd- ring. Sverige engagerar sig i storskalig kolbrytning, visserligen i ett annat land, men ändå, och därmed också kolenergiproduktion i stor omfattning. Svenska Vattenfalls engagemang innebär att man äger ca 90 % av tysk kolbrytning framöver. Det är sannerligen ingen liten andel. Brunkolet som bryts beräknas till ca 50 miljoner ton per år. Det är ingen tvekan om att detta faktiskt är en helt ny inriktning när det gäller svenskt engagemang i energipolitik. En annan dimension i sammanhanget är flytten av 150 hushåll. Det motsvarar ca 300 personer, som måste flytta från byn Horno. Det här är ett starkt ingrepp när det gäller de enskilda människornas liv och förutsättningar. Det har skapat en mycket stor debatt både i Tyskland och i andra länder när det gäller det sätt på vilket man behandlar enskilda män- niskors livsmiljöer. Jag vill med anledning av detta fråga näringsmi- nistern: Har det förevarit kontakter och samtal mellan de svenska och tyska regeringarna när det gäller det svenska engagemanget i den tyska brunkolsbrytning- en och den tyska brunkolsnäringen? Vad har i så fall de samtalen föranlett? Vad kommer det nu att innebä- ra för ett svenskt företag när det gäller de stora för- ändringarna i bl.a. Horno och andra delar av Tysk- land? Hur ser näringsministern på just de här frågorna och den förändring av svensk energiproduktion som detta engagemang innebär?
Ingegerd Saarinen (Mp)
Anf. 86 Ingegerd Saarinen (Mp)
Fru talman! Megawatten är den miljövänligaste watten. På dagens elmarknad fungerar det i princip så att den som installerar direktverkande elvärme sub- ventioneras av det övriga elkollektivet i sin konsum- tion. Det beror på att den personen behöver använda mycket el, speciellt när det är ont om el och speciellt när det är kallt och effektsituationen är besvärlig. Men det syns inte på elräkningen att han använder mycket el just när effektsituationen är svår. Man kunde ha en elmarknad där kostnaden tas ut av den som orsakar kostnaden. Den som har en hög konsumtion vid tillfällen då det är ont om el orsakar egentligen hela kollektivet stora kostnader. Det är den personen som gör att nya kraftverk måste byggas. Vi vet att nya kraftverk är dyra. Om elmarknaden funge- rade väl borde alltså effektuttag vara dyrare när det är ont om el än effektuttag när det är mindre ont om el. Jag undrar om näringsministern har några fun- deringar på hur vi kan reformera elmarknaden så att det tydligare avspeglas i kostnader hur man tar ut sin el. Det borde vara dyrare för konsumenter av direkt- verkande el, så att de inte subventioneras av kollekti- vet, vilket händer nu. Det är därför som regeringen ska utreda ett förbud. Det vore bättre om marknaden såg till att de här investeringarna inte var lönsamma. Jag undrar om näringsministern tänker göra någon- ting åt den delen. Jag undrar också hur det går med funderingarna på att de icke-elintensiva företagen ska belastas med energiskatt. De har ju visat sig vara elslösande. Det är ett svårt problem.
Näringsminister Björn (S)
Anf. 87 Näringsminister Björn (S)
Fru talman! Får jag först göra det konstaterandet, som jag sade tidigare, att Sverige i dag har den näst efter Österrike högsta andelen el från förnybara ener- gikällor i hela EU. Enligt kommissionens statistik hade Sverige år 1997 den högsta elproduktionen från förnybara energikällor inom EU. Sverige producerade då 72 terawattimmar, vilket motsvarar över 20 % av den totala förnybara elproduktionen i EU. Då talar vi om vattenkraften, inte om kärnkraften. När det sedan gäller diskussionen om att sätta upp ett kärnkraftverk till, den femte reaktorn, i Finland är det nog lång väg innan man har kommit dit. Det ska planeras, miljöprövas och framför allt undersökas om det är ekonomiskt möjligt, så jag väntar med mina synpunkter där. Får jag sedan ta upp frågan om Vattenfall och statens roll som ägare. Jag vill först konstatera att som ägare bestämmer staten de övergripande målen för företagets verksamhet. Vattenfall har som huvud- uppgift att på ett effektivt sätt producera och leverera el till sina kunder. Detta ska ske på ett affärsmässigt sätt, vilket innebär att företaget ska uppfylla mark- nadsmässiga avkastnings- och utdelningskrav i sin affärsverksamhet. Den operativa verksamheten är bolagets styrelses och ledningens ansvar. Denna be- slutsordning gäller såväl privata som helt eller delvis statligt ägda företag. Jag kan också ta upp frågan om att tvångsförflytta en sorbisk minoritet. Det är naturligtvis utomordent- ligt allvarligt. Jag vill ändå göra det konstaterandet att brunkolsutvinningen, och hur den görs, rör tysk ener- gipolitik och tysk lagstiftning. Det är resultatet av en tysk politisk överenskommelse och godkänt av berör- da myndigheter. Jag har inga synpunkter på Tysk- lands energipolitik. Som ägare ska den svenska regeringen se till att de statliga bolagen följer gällande lagstiftning och befinner sig väl inom de råmärken som lagen anger. Lagstiftningen är ytterst ett uttryck för ett samhälles värderingar och moral. Jag utgår från att Vattenfall följer gällande regler och lagstiftning i Tyskland. När vi sedan talar om huruvida det är rimligt att ett svenskt företag går in och gör ingrepp i naturen - eldning av brunkol är, som sagt var, inte speciellt miljövänligt - vill jag konstatera att all energiutvin- ning innebär ingrepp i naturen. Kraftverk måste byg- gas i älvar, vindkraftverk vid kuster osv. Det är tyvärr i dag oundvikligt. VEAG, som förbränner kolet, har världens mo- dernaste brunkolseldade anläggningar. Utsläppen befinner sig under den gräns som tysk lagstiftning och EG-direktiven anger. Exempelvis har man mins- kat koldioxidutsläppen med 51 % och svavelutsläp- pen med 92 %. Tyskland, och t.o.m. dess förbundskansler Schrö- der, har uttalat sig mycket positivt när det gäller att just Vattenfall är en stor operatör på området. Det finns alltså inget annat än applåder från den tyska regeringen i detta avseende.
Göte Jonsson (M)
Anf. 88 Göte Jonsson (M)
Fru talman! Jag inser givetvis också, precis som näringsministern, att all energiproduktion kan innebä- ra ingrepp i naturen och ingrepp i förutsättningarna för vissa människors sätt att leva och vara. Men jag är ändå bekymrad över läget och över det anseende som Sverige får som miljönation genom omväxlingen när det gäller energipolitik. Det råder som jag ser det ingen tvekan om att det finns ett samband mellan beslutet om avvecklingen av kärnkraften i Sverige och Vattenfalls engagemang i brunkolsbrytningen i Tyskland. Att sedan den tyske förbundskanslern ser det som positivt att ett svenskt företag går in innebär ju egentligen bara att han slipper se tyska företag ta de konflikter som detta innebär. Jag kan därför i och för sig ha förståelse för den uppfattning som Schröder har i det här sammanhanget. Jag tycker att det är allvarligt för svenskt förtro- ende när det gäller miljöfrågan att Sverige växlar om när det gäller energipolitiken. Energipolitiken är ju en sådan viktig faktor just ur miljösynpunkt. Jag ställer frågan: Hur ska den svenska miljömi- nistern agera i EU när han nu möter sina kolleger och ska ta upp frågan om fossila bränslen? Den svenska miljöministern får ju faktiskt ta på sig solglasögon om han ska kunna titta kollegerna i ögonen och diskutera avvecklingen och förändringen i energipolitiken och hur man ska växla bort från en fossilbaserad energi- produktion. Det är ju ändå detta det handlar om; ett svenskt företag som staten är engagerad i går in i en mycket storskalig verksamhet när det gäller energi- produktion baserad på brunkolsaktivitet. Detta tror jag kommer att skada tilltron till den svenska miljö- politiken framöver. Det intressanta är att enligt energiöverenskom- melsen 1977 sägs det att Vattenfall ska vara ett verk- tyg i omställningen av energisystemet i uthållig rikt- ning. Anser näringsministern att brunkolsbrytning i stor skala är en sådan omställning i miljövänlig rikt- ning? Det är ju det som Vattenfall sysslar med för närvarande. Det råder väl ingen tvekan om att det engagemang som svenska Vattenfall har i brunkolsbrytningen i Tyskland inom ramen för den handel med el som bedrivs mellan länderna i dag - och som jag bejakar i stor utsträckning - kommer att innebära att Sverige importerar den elen samtidigt som vi lägger ned de svenska kärnkraftverken, som miljömässigt är betyd- ligt bättre om vi ser det ur koldioxidsynpunkt. Jag tycker att detta är en utomordentligt viktig fråga i sammanhanget. Hur ser miljöministern på denna faktor, dvs. att vi i Sverige blir beroende av importerad elproduktion samtidigt som vi avvecklar kärnkraften? Det är ju en elproduktion som i stor utsträckning är baserad på fossila bränslen och brun- kol. Det intressanta är att om vi ska ersätta Barsebäck 1 med kolbaserad produktion utifrån den nyaste tek- niken, som näringsministern hänvisar till, så motsva- rar de ökade utsläppen dem från en miljon moderna bilar med den bästa rening som vi har för närvarande, eller motsvarande tre och en halv miljoner ton koldi- oxid. Även om Vattenfall har en hög ambition när det gäller reningsteknik av brunkolsanvändning så ham- nar vi ändå i en besvärlig situation när det gäller växthuseffekten. Detta är ett faktum, näringsminis- tern.
Ingegerd Saarinen (Mp)
Anf. 89 Ingegerd Saarinen (Mp)
Fru talman! Jag vill gärna understryka den senaste talarens funderingar kring Vattenfall, även om vi inte drar samma slutsats av det hela. Vattenfall skulle ju vara en viktig part i omställningen av energisystemet, och det har företaget de facto inte varit enligt mitt sätt att se det. Jag fick inga svar på mina tidigare frågor till när- ingsministern, men jag fortsätter ändå, och ställer ett par frågor till. Den första frågan gäller certifikaten. Det handlar nämligen enbart om elproduktion och har inte med den övriga energiproduktionen att göra. Vi har en stor möjlighet att spara el genom t.ex. solvärme, som egentligen är kommersiellt gångbart nu. Men männi- skor vet inte om det, och därför fungerar det inte. Dels skulle det behövas informationsinsatser, dels skulle det behövas att staten hjälper till på något sätt med finansieringen när människor bygger sina hus. De har inte råd att bygga långsiktigt, utan tenderar att ta direktverkande elvärme för det är det billigaste på kort sikt. Om de hade en långsiktig möjlighet att investera skulle de t.ex. kunna sätta in solvärme. Det skulle löna sig i längden. Detta har med lånens konstruktion att göra, och jag undrar om näringsministern har några tankar kring detta. Hur skulle man kunna göra investerings- möjligheterna förståndigare för de människor som bygger hus så att de kan bygga mer långsiktigt? Staten skulle ha möjlighet att föregå med gott ex- empel genom att sätta t.ex. solvärme eller solceller på offentliga byggnader. Är det någonting som närings- ministern tycker vore en bra idé att ägna sig åt?
Näringsminister Björn (S)
Anf. 90 Näringsminister Björn (S)
Fru talman! Låt mig börja med detta att ett svenskt företag bryter brunkol i Tyskland. Det är inte så att tyskarna applåderar att det är ett svenskt företag därför att de slipper ha ett tyskt företag - det är jag övertygad om att interpellanten här också förstår. Det är mer retorik. Jag tror inte att man bryr sig om ifall det är ett amerikanskt, tyskt eller danskt företag, utan det handlar om att just detta svenska företag, Vatten- fall, är ett företag som är känt för och även har visat att man satsar och investerar mycket i miljön. Som jag tidigare sade har man minskat koldioxid- utsläppen med 51 % och svavelutsläppen med 92 %. Man säger här att Tyskland ska sluta att bryta brun- kol, när 60 % av dess elproduktion kommer från fossila bränslen. Det vore att mer eller mindre mörk- lägga Tyskland, och det har väl ingen tänkt sig. Obe- roende av vem som bryter kolen så ska den brytas, men den ska brytas på ett miljömässigt riktigt sätt. I den svenska energipolitiken är vår linje att vi i huvudsak ska ersätta kärnkraften med en inhemsk förnybar elproduktion. Det är inte så att vi ska lägga ned kärnkraften nu och köpa kolbaserad el, utan vi ska satsa på inhemskt. Det står också tydligt och klart i propositionen. Det är den linjen som har gällt för Barsebäck 1 och som kommer att gälla för Barsebäck 2 och framdeles när vi ska ersätta kärnkraften. Jag vill också påstå att Vattenfall tar ett stort an- svar när det gäller energiproduktion kopplad till mil- jön, och det är ändå det som är det viktiga i detta sammanhang. Propositionen handlar om att vi nu ska bygga ut förnybara energikällor. Vårt mål är att vi ska öka mängden produktion med ungefär 10 terawattimmar på 8 år, och helst med 15 terawattimmar på 12 år. Det är ändock ungefär 10 %. I dag har vi en produktion på ungefär 150 terawattimmar. Det som vi gör skiljer sig något från vad Modera- terna gör. Moderaterna har i någon mening samma mål som socialdemokratin när det gäller att vi ska ha billig energi till industrin och att industrin ska kunna konkurrera. Vi ska också ha en hög nivå när det gäller miljön etc. Vi ska kunna investera i ny produktion. Men just när det gäller att investera i ny produktion så har inte Moderaterna några idéer alls, utan bara en låt-gå-princip. Ni har något förslag om benchmarking av nätsystem eller något liknande. Det viktiga är att vi säger att kärnkraften inte är evig. Den kommer att läggas ned. Den har sin teknis- ka och ekonomiska livslängd. Därför föreslår vi också den tyska modellen för en avveckling där det ges tid för planering att göra detta och ersätta den med in- hemsk förnybar produktion. Därför kan man inte blanda ihop vad som sker i Tyskland med vad som sker här. Det är deras energipolitik. Här råkar det vara ett svenskt företag som utför detta på ett utomordent- ligt bra sätt.
Göte Jonsson (M)
Anf. 91 Göte Jonsson (M)
Fru talman! Det vore mig främmande att försöka dirigera tysk energipolitik. Det var inte därför jag ställde interpellationen till miljöministern. Vad jag däremot reagerade mot var att ett svenskt statligt företag går in och engagerar sig i ett land och i en energiproduktion som vi själva i Sverige inte vill ställa upp på. Miljöfrågan är gränsöverskridande. Det är det som är allvarligt. Till sist skulle jag, utifrån det svar som jag har fått på min interpellation, vilja fråga näringsministern om han anser att Vattenfalls engagemang i den tyska brunkolsbrytningen är en miljösatsning. Den nya tekniken kan väl även andra tillämpa? Det är väl inte enbart Vattenfall som kan tillämpa den? Även om man utgår från den nya tekniken när det gäller el- framställningen av brunkol, så motsvarar nedlägg- ningen av Barsebäck ungefär 1 000 bilar. Det är ock- så viktigt att betona att här får vi en stor andel nya utsläpp. Vi i Moderaterna har ingen annan uppfattning än att vi också ska satsa på förnybar energi. Men vi måste givetvis göra det med förnuft och i den takt som den kan ersätta den nuvarande kärnkraften. Vi menar att regeringens politik inte är realistisk i de här sammanhangen. Vi kommer att hamna i ett interreg- num när det gäller vårt energibehov. Det kommer att innebära ökade kostnader för konsumenterna samti- digt som det innebär en påfrestning på miljön. Det vill vi inte ställa upp på, fru talman.
Näringsminister Björn (S)
Anf. 92 Näringsminister Björn (S)
Fru talman! För det första inför vi gröna certifikat. Det innebär att vi nu satsar på förnybar energi på marknadens villkor. Det handlar om biobränsle, sol och mindre vattenkraft, för att nämna några. För det andra har vi utsett en förhandlingsman som förhandlar med basnäringarna, dvs. de industrier som kräver en mycket stor del av vår energi, för att få ned den genom miljösatsningar och effektivare tek- nologi. Det har hittills varit mycket framgångsrikt. För det tredje börjar vi nu föra en diskussion med kärnkraftsindustrin om att avveckla kärnkraften på sikt. Det innebär att kärnkraftsindustrin, enligt den tyska modellen, tar över ansvaret. De får producera en viss mängd. Det innebär att de både kan investera och lägga ned, men efter en viss tid planar kärnkraf- ten successivt ut. För det fjärde tittar vi nu på utsläppsrätter. Detta innebär att vi sammantaget har en strategi för hur vi ska möta framtiden. Det är viktigt. Hittills har vi faktiskt klarat detta mycket väl, och det kom- mer vi att göra i fortsättningen också. Sedan gällde det frågan om megawatt, dvs. att konsumenten skulle drabbas hårdare när det finns en liten mängd energi på grund av kall vinter. Det skulle bli ett högre pris. Det har vi inte för avsikt att införa. Vi gillar inte det. Generellt kan jag säga att regeringen följer ut- vecklingen när det gäller solenergi, jordvärme etc. Jag tror att dessa frågor kan få en väldigt stor betydel- se. Vi följer detta och stimulerar forskning och ut- veckling på detta område.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.