militariserad polis

Interpellation 2003/04:441 av Johansson, Jörgen (c)

den 22 april

Interpellation 2003/04:441

av Jörgen Johansson (c) till justitieminister Thomas Bodström om militariserad polis

Attityder i samhället påverkas av de signaler som sänds ut från ansvarigt håll. Polisen framstår hos de flesta som en av samhällets främsta garanter för tryggheten i tillvaron. Det är därför av största vikt att polisen framstår, verkar och ger signaler som skapar den trygghet som alla eftersträvar.

Under det senaste året har polisen, på område efter område, visat att en glidning i attityder skett. Detta utifrån ett ställningstagande att våld ska med våld fördrivas. Den grundsynen är knappast förenlig med skapandet av ett tryggt samhälle som utgår från humanismens principer. Exempel på åtgärder som polisen vidtagit, som av många ses som operativa, kan schematiskt redovisas enligt följande:

• införandet av ny ammunition till polisens vapen
• införandet av distraktionsgranater
• införandet av prickskyttegevär till andra grupper än Nationella insatsstyrkan
• överväganden av att införa elpistol till polis.

Samtliga åtgärder ger intryck av en aktiv strävan att militarisera svensk polis. Detta en åtgärd som är av stor principiell betydelse och bör prövas av Sveriges riksdag. Svensk polis har hittills setts som ett föredöme i världen genom sin fristående ställning i förhållande till militären. Bland annat har många flyktingar i kontakten med svensk polis lovordat den fristående ställning som polisen har.

Varje punkt av de redovisade åtgärderna bör ges sin särskilda kommentar:

Införandet av ny ammunition i polisens vapen har skett med motiveringen att inte skada tredje man. Det förhållandet är mer av ett svepskäl än en reell motivering. Det synsättet stärks av det reella utfallet av hur många tillfällen fara för tredje man uppstått såväl i Sverige som i Europa i övrigt när poliser använt sitt tjänstevapen. Införandet av den nya ammunitionen framstår i stället som ett avsiktligt mål att döda i stället för att skada vid användandet av tjänstevapnet. En sådan målsättning är inte acceptabel!

Införandet av distraktionsgranater är en "skrämselform" som anammats från andra länder. Hur dessa ska användas och i vilka sammanhang är oklart. Tydligt, från internationella jämförelser, är att de som drabbas får såväl hörselskador som psykiska skador. Ett missbruk eller felaktigt användande av detta terrormedel kan alltså få stora konsekvenser och därmed framstår frågan om mer våld än nöden kräver använts. Dessa granater kan ha sitt berättigande i extrema sammanhang men ska då hanteras av speciell personal som till exempel en insatsstyrka.

Införandet av prickskyttegevär i polisens piketstyrkor framstår som häpnadsväckande. Vad är syftet med ett prickskyttegevär? Svaret är förmodligen att på ett säkert sätt oskadliggöra en person. Detta är en extraordinär åtgärd som vid användandet av ett prickskyttegevär sker efter noggrant övervägande. Detta noggranna övervägande är en väsentlig del av det polisiära arbetet. Om extraordinära åtgärder måste vidtas är det oftast gott om tid och därmed tid för eftertanke och planering. Att i en ordinär utryckningsstyrka ha ständig tillgång till detta vapen får otvetydigt en urvattnande effekt på begreppet "noggrant övervägande". Användandet av ett prickskyttegevär bör ske efter noggranna analyser. I ett land av Sveriges storlek innebär detta att polisen, "rent teoretiskt", har behov av endast ett sådant gevär. Förmodligen bör ett sådant vapen finnas knutet till polisens nationella insatsstyrka.

Övervägandet att införa elpistol kan ses som ett positivt inslag för att minimera polisens behov och användande av skjutvapen. Införandet har dock en baksida. Förekomsten av elpistoler inom polisen kommer att aktualisera innehav också på den illegala marknaden. Rån, genom aktivt hanterande av elpistoler, skulle bli ett nytt inslag i den brottsliga marknaden. Den rånade personen sätts ur spel under några sekunder, muddring kan ske och personen vaknar upp utan synbara fysiska defekter. Detta utan att gärningsmannen kunnat iakttas. Rånet har skett på ett "snyggt och effektivt sätt" och rättsmaskineriet ges möjligheten att utdöma lindrigare straff om någon person kan anklagas för brottet. Situationen framstår knappast som eftersträvansvärd i vårt samhälle. De negativa effekterna bör därför analyseras i samband med ett eventuellt införande där såväl ökad brottslighet som effekter på rättsväsendet och införandets påverkan på attityder i samhället nogsamt övervägs. Frågan är av stor vikt för att värna trygghetsbegreppet i landet.

Utvecklingen inom polisen i Sverige är sådan att många poliser känner det pinsamt att vara polis. Den tidigare trygghetspelaren i samhället framstår alltmer som en rättsmaskin, något som knappast gagnar utvecklingen till ett tryggare samhälle. Åtgärder, som alltmer framstår som ord i stället för handling, är införandet av en närpolis där den vardagliga, nära och brottsförebyggande insatsen skulle göras. Dagens närpolis framstår som ett eko av de lovord som gavs vid införandet.

Förändringen inom svensk polis kan inte bara hänföras till den grövre brottsligheten eller bristen på poliser. Orsakerna finns förmodligen att söka i frågor som organisation, ledarskap och otydliga direktiv. Otydligheterna i detta sammanhang kan också vara grunden till det övervåld som många upplever att polisen i dag använder. En översyn av polisens förhållanden, utifrån dessa utgångspunkter, är därför nödvändig.

Mina frågor till justitieministern är därför:

1.Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att återskapa polisens förtroende som trygghetens pelare i samhället?

2.Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att den humanistiska grundsynen ska prägla allt arbete som polisen utför?