Människohandel
Interpellation 2005/06:6 av Bargholtz, Helena (fp)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2005-09-16
- Anmäld
- 2005-09-16
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2005-09-30
- Sista svarsdatum
- 2005-09-30
- Besvarad
- 2005-10-25
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
Interpellation 2005/06:6 av Helena Bargholtz (fp) till justitieminister Thomas Bodström (s)
Människohandel
Runtom i världen köper människor en annan människas kropp för sexuella tjänster, oftast handlar det om unga flickor och kvinnor som köps och säljs som varor. Människohandel för sexuella ändamål är vår tids slavhandel och utgör i dag, tillsammans med narkotika- och vapenhandel, en mycket lönsam verksamhet för den grova organiserade brottsligheten. Risken för upptäckt är låg samtidigt som det finns omfattande möjligheter att tjäna stora pengar. Sverige är inget undantag när det gäller människohandel.
I rikskriminalpolisens senaste rapport om människohandel för sexuella ändamål (KUT-rapport 2005:4), avstår rapportörerna från att göra en uppskattning av hur många flickor och kvinnor som kan ha varit offer för människohandel i Sverige under 2004. De menar att antalet människohandelsoffer som uppdagas i Sverige helt beror på de resurser som polisen kan lägga ned på denna typ av brottslighet. Polisens insatser skiftar kraftigt från län till län och från år till år vilket gör det svårt att göra en samlad bedömning. Men i en tidigare rapport uppskattade rikskriminalpolisen att mellan 400 och 600 kvinnor per år är offer för människohandel i Sverige.
Kampen mot människohandeln måste föras med ett helt batteri av insatser. Ett antal viktiga lagändringar mot människohandel trädde i kraft under 2004. Men i samband med att riksdagen beslutade om lagändringarna, betonade vi också att regeringen snarast måste utreda ytterligare en viktig lagändring. Det handlar om att en ny bestämmelse om människohandel bör utformas så att det inte uppställs ett krav på att gärningsmannen ska ha använt sig av ”otillbörliga medel” för att kunna dömas för människohandelsbrott om offret varit över 18 år gammal. Dagens lagstiftning innebär att i de flesta fall där brottsmisstanken först gällt människohandel för sexuella ändamål, har det i stället dömts för koppleri eller grovt koppleri, brott som har betydligt lägre påföljd. En av orsakerna är just att åklagarna inte kunnat styrka att ”otillbörliga medel” har använts. Definitionen av ”otillbörliga medel” är enligt brottsbalken olaga tvång, vilseledande, utnyttjande av någons utsatta belägenhet eller något liknande. Det är uppenbarligen ett svårtolkat begrepp.
I betänkandet över lagstiftningen mot människohandel (bet. 2003/04:JuU20), konstaterar justitieutskottet att kravet på ”otillbörliga medel” har medfört att fokus vid utredningar om människohandel på ett oönskat sätt förskjutits från den misstänktes handlande till offrets bakgrund och situation i hemlandet. Utskottet skriver också: ”Härtill kommer att synen i Sverige på köp av sexuella tjänster talar för att kriminaliseringen bör innefatta alla åtgärder som i förlängningen syftar till att någon skall utnyttjas i prostitution eller för andra sexuella ändamål och det oavsett om något otillbörligt medel använts eller inte.” Men regeringen har ännu inte presenterat ett nytt lagförslag till riksdagen.
I kampen mot den organiserade brottsligheten som ofta står bakom den grymma människohandeln för sexuella ändamål, behöver polisen och åklagarna betydligt vassare verktyg än i dag. Möjlighet till bland annat hemlig rumsavlyssning (så kallad buggning), bevisprovokation och infiltration är nödvändigt och något som redan finns i många andra europeiska länder. Underlag för att införa sådan lagstiftning i Sverige samt andra viktiga förstärkningar av de brottsbekämpande myndigheterna finns redan, bland annat i betänkanden från Beredningen för rättsväsendets utveckling (SOU 2003:74, SOU 2003:114).
Med anledning av det ovan sagda vill jag fråga justitieministern:
1. Avser justitieministern att @ innan utgången av år 2005 @ presentera ett nytt lagförslag där det inte ställs krav på att gärningsmannen ska ha använt otillbörliga medel för att kunna dömas för människohandelsbrott?
2. Avser justitieministern att lägga fram lagförslag som möjliggör för polisen att använda sig av hemlig rumsavlyssning (så kallad buggning), bevisprovokation och infiltration i kampen mot människohandlarna?
3. Vilka nya, ytterligare åtgärder avser justitieministern att vidta för att stärka rättsväsendets arbete mot människohandel?
Debatt
(12 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2005/06:6
Webb-tv: Människohandel
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2005/06:20 Tisdagen den 25 oktoberProtokoll 2005/06:20 4 § Svar på interpellation 2005/06:6 om människohandel
Protokoll från debatten
Anf. 10 Thomas Bodström (S)
Herr talman! Helena Bargholtz har frågat mig om jag avser att - före utgången av 2005 - presentera ett nytt lagförslag där det inte ställs krav på att gärningsmannen ska ha använt otillbörliga medel för att kunna dömas för människohandelsbrott, om jag avser att lägga fram lagförslag som möjliggör för polisen att använda sig av hemlig rumsavlyssning, så kallad buggning, bevisprovokation och infiltration i kampen mot människohandel och vilka nya, ytterligare, åtgärder jag avser att vidta för att stärka rättsväsendets arbete mot människohandel.
Låt mig börja med att säga att bekämpande av människohandel har mycket hög prioritet för regeringen, vilket avspeglar sig både i de åtgärder vi redan har vidtagit och i de åtgärder vi har för avsikt att vidta.
Skyddet mot människohandel har år 2004 stärkts och omfattar nu både handel med människor för sexuellt utnyttjande och människohandel som syftar till andra former av utnyttjande, till exempel tvångsarbete. Dessutom behöver handeln inte längre vara gränsöverskridande för att vara straffbar. Regeringen har också nyligen, genom ändringar i sexualbrottslagstiftningen som trädde i kraft den 1 april i år, höjt maximistraffet för grovt koppleri från sex till åtta års fängelse.
Frågan om straffansvar för människohandel utan krav på otillbörliga medel diskuterades både vid kriminaliseringen av människohandel för sexuella ändamål och vid reformen år 2004. I det senaste lagstiftningsärendet aviserade regeringen en översyn av människohandelsbrottet.
Bestämmelsen har nu varit i kraft en tid och regeringen har sedan en tid förberett för att under hösten 2005 tillsätta en utredning som ska överväga bland annat om utformningen av straffansvaret för människohandel är ändamålsenlig och då särskilt överväga möjligheten att utmönstra kravet på otillbörliga medel.
När det gäller de brottsutredande myndigheternas verksamhet vill jag nämna att vi i syfte att ge polis och åklagare bättre förutsättningar för att utreda vissa mycket allvarliga brott bedriver ett arbete för att införa hemlig rumsavlyssning, så kallad buggning, som ett nytt hemligt tvångsmedel.
Polisen har alltid använt sig av dold spaning, också i utredningar om människohandel. Man använder sig då även av särskilda spaningsmetoder av vilka infiltration och bevisprovokation är ett par exempel. För att ytterligare öka förutsättningarna för att använda metoderna planeras till årsskiftet en lagrådsremiss med förslag till en ny lag om skyddsidentiteter för bland annat poliser. Avsikten är att under nästa år presentera ett förslag till reglering av vad som ska vara tillåten provokation i brottsutredningar.
Regeringen arbetar för närvarande med att ta fram handlingsprogram för det fortsatta arbetet med att bekämpa människohandel. Programmet kommer att bestå av två delar. Den första delen är en handlingsplan för arbetet med att bekämpa prostitution och handel med människor för sexuella ändamål, särskilt kvinnor och barn, som kommer att färdigställas under 2005. Den andra delen är en handlingsplan för arbetet med att bekämpa människohandel för arbetskraftsexploatering samt handel med organ och andra former av utnyttjande.
Anf. 11 Helena Bargholtz (Fp)
Herr talman! Jag får tacka justitieministern för svaret på min interpellation. Vi kan konstatera att dagens relativt nya lagstiftning inte är tillräcklig när det gäller att bekämpa det avskyvärda brott som människohandel för sexuella ändamål innebär. Som villkor för det föreslagna brottet uppställs att en person med olaga tvång, vilseledande eller utnyttjande av någons utsatta belägenhet eller annat otillbörligt medel förmår någon att bege sig till ett annat land i syfte att den personen där ska utsättas för sexuell exploatering. Har dessa medel använts mot en person saknar den personens eventuella samtycke betydelse. Det är fråga om straffbar människohandel.
Men det finns en stor skillnad om det gäller personer under 18 år. Då behöver inga sådana medel ha använts för att brott ska kunna föreligga. Begreppet "otillbörliga medel" är, som framgår av de domstolsutslag som kommit i frågan, mycket svårtillämpat. Detta sägs också av Rikspolisstyrelsen, som gjort en rapport om det, liksom av åklagare som jag talat med. De anser att det är ett mycket knepigt och besvärligt begrepp att använda.
Det innebär att om dessa handlare, män eller kvinnor - för tyvärr är även kvinnor människohandlare; vad jag förstår är de i stort sett lika många som männen - förmår kvinnor som redan arbetar som prostituerade, eller inom annan sexuell verksamhet, att samtycka till detta omfattas handlarna inte av brottet i fråga om inte ovanstående villkor, det vill säga otillbörliga medel, uppfylls.
Visserligen kan den person som tjänar pengar på att någon "frivilligt" och på eget initiativ ägnar sig åt prostitution redan i dag dömas för koppleri, men koppleribrott bedöms betydligt mildare än det föreslagna brottet människohandel, trots att straffsatsen för koppleri höjts till sex år och för grovt koppleri till åtta år. Det är i och för sig bra, men detta kan jämföras med människohandelsbrottet där det handlar om ett maxstraff på tio år.
För att de män och kvinnor som handlar med kvinnor ska kunna dömas för människohandel måste de kvinnor som det handlas med kunna styrka att de utsatts för olaga hot eller olaga tvång, vilseledande eller på annat sätt lurats till prostitution. Naturligtvis förnekar mannen att han rekryterat henne på ett otillbörligt sätt och hävdar i stället att hon mycket väl visste vad det handlade om, att hon var införstådd med det hela. Detta gör att bevissituationen för den utsatta kvinnan blir mycket besvärlig. Hon ska alltså bevisa att hon blivit utsatt för till exempel olaga tvång. Och då blir hon ifrågasatt av mannen, eller dennes ombud, och troligen också av domstolen. Man kan dra paralleller till rättegångar där kvinnor blivit utsatta för våldtäkt.
Om kvinnan är under 18 år ställs inte krav på särskilda otillbörliga medel för att människohandelsbrottet ska bli tillämpligt. Därför undrar jag varför vi ska ha åldersgränsen. Varför ska det spela roll om en kvinna är 17 år och 11 ½ månad eller om hon är 18 år och 1 vecka? Det är lika avskyvärt för henne vilken situation hon än befinner sig i.
Min lösning på problemet är mycket enkel: Ta bort åldersgränsen! Sedan kan vi köra samma paragraf oavsett ålder. Man ska komma ihåg att det vanligen handlar om kvinnor under 30 år. Det handlas knappast med kvinnor i min ålder. Jag vill därför fråga justitieministern om vi inte kan ta bort åldersgränsen. Det är jättelätt, och då behöver vi inte vänta. Det är bara att stryka paragrafen.
Anf. 12 Cecilia Magnusson (M)
Herr talman! Tack, Helena Bargholtz, för att du ställt den här viktiga interpellationen. Det är förvånande att justitieministern kan uttrycka sig som att frågan om människohandel är prioriterad, för justitieministerns handlande tyder inte på att det är en prioriterad fråga.
I maj månad 2004, för snart ett och ett halvt år sedan, fattade riksdagen beslut om den nya lagstiftningen kring människohandel. Regeringen hade i den proposition som låg till grund för beslutet ett resonemang om att begreppet "otillbörliga medel" var svårt och ett dåligt verktyg för polisen. Detta instämde justitieutskottet i, men utskottet sade dessutom i betänkande 2003/04:20 följande:
"Med hänsyn till att den knapphändiga rättspraxis som finns pekar på att det är förenat med stora svårigheter att styrka att otillbörliga medel använts bör detta arbete sättas i gång snarast; människohandel är ett mycket allvarligt brott och det är angeläget att lagtexten ges en ändamålsenlig utformning utan att avkall görs på det krav på tydliga bestämmelser som bör ställas i ett rättssamhälle."
Alltså: Riksdagen fattade beslut om att regeringen snarast skulle låta utreda hur en ny regel om människohandel bör utformas där det inte ställs upp formuleringar som att gärningsmannen använt otillbörliga medel. Snarast. Det var för ett och ett halvt år sedan! Inte heller i dagens svar säger Thomas Bodström att ja, nu ska vi göra det, att det är jätteviktigt - och bråttom - att åklagare och polis får möjligheter att faktiskt sätta fast människohandlare för de grova brott de begått.
Varför, Thomas Bodström, har du inte låtit utreda detta som är så viktigt som verktyg för polis och åklagare för att bekämpa människohandel? Varför är det inte tillräckligt prioriterat när riksdagen begärt att vi ska få detta med snabbast möjliga retur?
Anf. 13 Marietta de Pourbaix-Lun (M)
Herr talman! Att människohandel är ett avskyvärt brott är vi alla överens om. Det behöver vi inte diskutera. De som utför detta brott är hänsynslösa förövare. Det är ofta organiserad brottslighet som för flickor, kvinnor och även pojkar över gränserna till andra länder.
För att detta ska kunna ske måste flickorna, kvinnorna och pojkarna rekryteras någonstans. De ska transporteras, man ska ordna någonstans där de ska bo, och sedan ska de säljas. Det jag vill ta upp är en bit i lagstiftningen som gör att man missar att det är väldigt många led som är inblandade innan någon blir utsatt för det sexuella utnyttjandet.
I dag är lagstiftningen sådan att det finns straffbarhet när handeln har skett i ett direkt syfte. Men som jag uppfattar det finns det ingenting som gör att alla led som har varit inblandade i den organiserade människohandeln kommer att bli dömda. Beviskraven är väldigt högt ställda.
Det kommer alltid att finnas de som kommer att hävda: Nej, jag visste inte om detta när jag körde den här flickan över gränsen. Jag förstod ingenting när jag upplät ett boende. De argumenten använder man alldeles för mycket i domstolar, och det vet jag.
Därför tycker jag att man måste göra någon lagändring när det gäller de subjektiva rekvisiten. Det gäller att kunna binda gärningsmannen som har en faktisk koppling till ett av leden. Det måste ändras så att det blir lättare att sätta fast alla dem som har deltagit i människohandeln. Det är inte lätt i dag.
Min fråga till justitieministern är om han är beredd att se över även detta så att alla åker dit, för det bör de göra. Jag vet att det är alldeles för lätt att vränga lagen och säga: Nej, jag hade inte en aning. Jag körde henne bara över gränsen i all välvilja. Det är min konkreta fråga till justitieministern.
Anf. 14 Thomas Bodström (S)
Herr talman! Jag vill tacka så mycket för debatten. Det här är en fråga som har diskuterats tidigare.
Det är väldigt viktigt att man har klart för sig att alla övergrepp mot kvinnor finns på någon form av en skala. Det börjar med sexköpslagen. Det innebär också ett utnyttjande av kvinnor. Det går vidare till det vi i dag kallar för koppleri, och sedan är det människohandel.
Det har diskuterats om man ska ta bort människohandel. Ska man i stället säga att det är koppleri? Tar man bort "otillbörligen" blir det ett koppleri. Det kanske är så vi ska göra. Vi kanske ska ha det på det sättet.
Det har nu gått ett och ett halvt år. Vi vill se de frågor som alltid kommer upp när det är nya innovationer på lagstiftningsområdet. Vi har nu kunnat se att det trots allt fungerar bra. Det är inte så att gärningsmännen inte döms, men de döms för koppleri.
Då kommer frågan upp: Ska vi sänka kravet på "otillbörligen" eller ska vi ta bort det helt? Det är i dag åtta års maxstraff för grovt koppleri, och det är tio års maxstraff för människohandel. Ska vi ändra och ta bort brottet människohandel och höja maximistraffet för grovt koppleri från åtta till tio år? Det är kanske det enklaste. Ska vi i så fall döpa om koppleri till människohandel? Eller ska vi ha kvar brottet människohandel men ta bort otillbörlighetskravet? Det är ganska tekniskt. Det kan mycket väl vara på det sättet att man ska ta bort brottet, höja straffet, eller låta det bli ett och samma brott.
Det har gått ett och ett halvt år. Vi är i slutfasen av det arbete som har pågått. Vi kommer att före årets slut kunna presentera ett förslag till utredningen som ska se vilken lösning man ska välja. Det är förstås viktigt. Det är en viktig del i lagstiftningens utveckling att hela tiden se över den. Det har vi också gjort på alla andra områden.
Det handlar egentligen om att man ser på förhållandet mellan grovt koppleri och människohandel och vilket man ska döma för. Skillnaden är i dag inte större än från åtta år till tio år och det krav som finns. Men det är möjligt att det ska ändras. Vi får se.
Däremot är det viktigt att man ser just den kopplingen. Jag tror att vi är överens med Folkpartiet att det är en kränkning. Det är bra att vi har två moderater med här i debatten. Jag vill fråga er följande.
För det första: Delar ni uppfattningen att det är en kränkning och att det finns ett stort samband mellan sexköpslagen, som vi har i Sverige, och brottet människohandel, som polisen säger? Frågan är då: Varför röstade ni nej till sexköpslagen? Anser ni att prostitution ska vara förbjudet eller tillåtet?
Det andra är kanske ännu viktigare. För att bekämpa den här typen av brottslighet behöver polisen ordentliga verktyg. Det är ett internationellt brott. Personer är i kontakt med varandra i Sverige men också i andra länder. Det gäller att kartlägga de personerna och få fram bevis.
Vi arbetar nu med detta i EU. Vi har i Sverige denna möjlighet - det ska vi komma ihåg - och polisen använder den. Vid i stort sett vart och vartannat grovt brott har man möjligheten, och man använder den på ett bra sätt. Men risken är att det försvinner därför att människor går över till månadsvisa abonnemang. Från Sveriges sida har vi, tillsammans med Folkpartiet, drivit linjen att vi måste få en reglering, eftersom polisen behöver dessa verktyg. Det gäller kanske främst vid brott som människohandel.
Då är frågan: Delar dagens meddebattörer i interpellationsdebatten den inställning som Moderaterna har gett uttryck för tidigare, nämligen att polisen inte i framtiden kommer att få använda sig av den här framgångsrika metoden? Hur motiverar man det i så fall, om man nu verkligen tänker på de flickor och pojkar som utnyttjas?
Det är två konkreta frågor som jag nu gärna vill ha svar på.
Anf. 15 Helena Bargholtz (Fp)
Herr talman! Jag var med i den utredning som lade fram förslaget om det nya brottet
trafficking
, som kom med som en stor nyhet i lagstiftningen om sexbrott. Redan då insåg jag att brottet skulle bli väldigt svårt att bevisa, därför att man hade så stora krav på att man skulle bevisa att det handlade om
trafficking
, eller människohandel.
Jag tror dock att det är väldigt bra att ha kvar det brottet. Det är ett brott som har fått en internationell prägel. Jag tycker att man ska se det så. Om Sverige skulle gå ut med att man ska avskaffa det skulle det bli väldiga diskussioner om hur vi egentligen ställer oss till det brottet.
Jag tycker inte att jag fick något svar på frågan: Varför har man olika tillämpningar beroende på om offret, det vill säga kvinnan, är över eller under 18 år? Det är den springande punkten. Det skulle vara mycket lättare att döma för
trafficking
om också de fall där kvinnan är över 18 år räknas med.
Visst kan man döma för koppleri, men det räcker inte. Det sätt som handlarna behandlar de här kvinnorna är lika avskyvärt oavsett vilken ålder de har. Därför är återigen mitt förslag att man skulle kunna ta bort åldersgränsen. Det är såvitt jag vet ingen åldersgräns när det gäller koppleri. Jag känner inte till att det skulle vara det.
Jag förstod inte riktigt vad justitieministern sade. Är det så att det kommer förslag till direktiv före årsskiftet, eller är det så att det kommer ett förslag före årsskiftet? Det är väldigt viktigt att veta. Blir det förslag till direktiv och det ska tillsättas en utredning kan det ta alldeles för lång tid innan det händer någonting viktigt.
Anf. 16 Cecilia Magnusson (M)
Herr talman! Till skillnad från justitieministern ska jag besvara frågorna. Eftersom Thomas Bodström inte besvarade min fråga vill jag bara tala om att i justitieutskottets betänkande från 2003/04 som riksdagen antog skrev vi moderater ett särskilt yttrande. Där ville vi ha en tidsplan för förslaget från regeringen vad gäller otillbörliga medel.
Vi ville att regeringen skulle återkomma till riksdagen senast våren 2005. Ni som lyssnar här har hört justitieministern säga att han kanske vid årsskiftet 2005/06 ska tillsätta en utredning. Det visar hur viktig lagstiftning mot människohandel är för justitieminister Thomas Bodström. Det är cyniskt. Hemma i Göteborg skulle vi säga att det är skämmigt.
Nu går jag över till justitieministerns frågor. Det är faktiskt inte förbjudet med prostitution i det här landet. Det är förbjudet att köpa sex. Det är just därför som vi moderater också var emot sexköpslagen; det var en av anledningarna. Man kan inte kriminalisera en del utan att också göra någonting åt den andra delen när det gäller sexköpslagen.
Regeringen har inte velat utvärdera lagstiftningen. Det måste man göra för att se om den har haft någon verkan. Verksamma poliser säger att prostitutionen har gått under jorden i stället.
Jag vill gärna besvara det här med trafikdatalagring. Justitieministern vet ju inte vad det kommer att innehålla och vad det kostar. Ta fram underlag som vi kan ta ställning till!
Anf. 17 Marietta de Pourbaix-Lun (M)
Herr talman! Cecilia Magnusson har svarat på de två frågor som justitieministern ställer till oss som moderater. Men precis som Cecilia Magnusson sade så svarade justitieministern inte på våra frågor.
Jag tog upp en annan del av
trafficking
som jag tycker är viktig, nämligen att man ska kunna sätta dit alla led som deltar i att transportera hit flickor, pojkar och kvinnor. Man skulle kunna försöka ändra lagstiftningen så att man kunde göra detta. Jag fick inget svar; jag fick över huvud inte höra någonting om detta från justitieministern. Jag har ändå en förhoppning om att vi alla är överens om att
trafficking
måste bekämpas med många olika medel. Lagstiftning är ett av de medlen.
Därför kvarstår min fråga till justitieministern. Är justitieministern beredd att titta över lagstiftningen för att det ska bli lättare att sätta dit alla de olika led som deltar i ett hitförande av de stackars flickor, kvinnor och pojkar som blir utsatta för
trafficking
?
Det gäller alla från dem som lurar dem i början till dem som transporterar dem. Det gäller dem som ser till att de får bo här och sedan säljer dem på olika sätt. Vi vet att det är svårt att sätta dit dem i dag, för alla kommer att hävda att de inte hade någon aning om att de körde flickan över gränsen för detta ändamål. Ändå är alla dessa en del av
trafficking
.
Jag vill tillägga något om sexköpslagen, även om Cecilia tog upp det också. Det har visat sig att det är ganska svårt att sätta dit någon för att ha begått ett brott mot den lagen. Jag tycker att en utvärdering av lagen, som ändå har funnits sedan 1999, är på sin plats. En sådan utvärdering kan säkert få Moderaterna att komma på andra tankar. Men jag tycker att man måste se vad den har lett till. Det är precis som Cecilia Magnusson sade; det är ju bara förbjudet i det ena ledet och inte i det andra. Det är det här som haltar.
Samtidigt vet vi att många ideella organisationer säger att prostitutionen har gått under jorden. Det är inte så jättebra för dem som är utsatta för det hela.
Jag såg att justitieministern skrattade. Jag tror inte att han ska dra för långtgående slutsatser av att jag säger att alla led ska kriminaliseras i och med detta. Det jag säger är att det är bra att få se en utvärdering. Sedan får vi se om man kan förbättra den lagstiftning som finns i dag.
Anf. 18 Thomas Bodström (S)
Herr talman! Det som ska göras, vilket jag också har sagt tidigare, är naturligtvis att se efter vilket som är det bästa alternativet. Det finns flera olika alternativ. Antingen tar man bort detta helt och hållet, och då har man koppleri. Då har man två olika paragrafer, fast det egentligen är samma gärning. Då har man koppleri med människohandel, och då kanske man ska låta det bli
ett
brott. Man kan också höja straffet för koppleri och döper om det till människohandel, till exempel. Då har man möjligheten att döma till två-tio år, som det är nu. Det kanske är lösningen.
Men det vore ganska oprofessionellt att bara säga detta härifrån eller om jag bara skulle bestämma det. Det handlar om att man ska hitta den bästa modellen. Jag tror inte att detta är det allra viktigaste lagtekniskt sett, för det handlar om att det straff som finns i dag på åtta år ska ges på tio år. Men självfallet måste man göra en översyn av det här för att kunna välja den bästa vägen. Lagstiftning är ändå så pass viktigt.
Jag tror att vi är överens i det här fallet, och jag tror att vi över huvud taget är ganska överens med Folkpartiet när det gäller den här saken.
På frågan som ställdes om alla delar kan jag svara att det självklart är så att alla som deltar uppsåtligt i en brottslig gärning ska kunna dömas för det. En annan sak är att det inte alltid är så lätt att kunna bevisa de här sakerna. Men det är just därför det är så viktigt att vi får den här internationella regleringen av personer som har varit i kontakt med varandra.
Det är också därför det är så obegripligt att Moderaterna är emot det. Här har vi just ett verktyg för att kunna sätta dit alla de olika delarna i en kedja som kanske ägnar sig åt människohandel. Om man menar allvar med att vilja bekämpa den här typen av grov brottslighet så kan man inte säga nej till det bara för att man säger att man inte har fått något kostnadsförslag - vilket man dessutom har fått, och det är på 12 miljoner kronor. Mer än så kostar inte svensk polis.
Här har du alltså precis det verktyg som du efterfrågar, nämligen att kunna kartlägga kontakterna mellan de olika personerna i en organisation, som beskrivs på just det sättet. Men om du inte får den här möjligheten och om vi tar ifrån polisen den så kommer det att bli betydligt fler personer som kommer undan i framtiden. Det är därför jag verkligen skulle välkomna att Moderaterna ändrade inställning i den här frågan så att vi får en möjlighet att se till att de här personerna ställs till ansvar.
Jag fick också en kommentar om sexköpslagen. Jag uppskattade att jag fick svar, men det var nog inte alldeles genomtänkt. Man sade att man inte kan genomför detta därför att det bara är en del som är straffbelagd. Prostitution är ju tillåtet. På så sätt var man emot sexköpslagen. Men hur är det då med människohandel? Är det inte exakt samma sak där? Det är ju bara en person som är kriminell, och inte den andra. Det var alltså inte riktigt genomtänkt, men du ska få en chans till, Cecilia Magnusson.
Anf. 19 Helena Bargholtz (Fp)
Nej, jag anser inte att debatten ska förlängas. De deltagande moderaterna ställde frågor även i sina sista inlägg och justitieministern svarade på dem. Jag kan inte bevilja ytterligare inlägg.
Anf. 19 Helena Bargholtz (Fp)
Nej, jag anser inte att debatten ska förlängas. De deltagande moderaterna ställde frågor även i sina sista inlägg och justitieministern svarade på dem. Jag kan inte bevilja ytterligare inlägg.
Anf. 20 Thomas Bodström (S)
Herr talman! Jag tackar justitieministern för debatten, för jag tycker att den är så oerhört väsentlig.
Den grundläggande frågan är naturligtvis: Varför köper män sex? Kan justitieministern svara på det så vore det bra. Man kommer en lång väg om man kan bekämpa det den vägen, för det är naturligtvis det som det handlar om.
När det gäller gränsdragningen mellan koppleri och
trafficking
så skulle jag inte alls ha någonting emot att man avskaffade brottet koppleri och använder det svenska uttrycket för allting, nämligen människohandel. En kopplare ägnar sig också åt att handla med människor. Precis som justitieministern framhöll och som jag också sade så förekommer det ingen åldersgräns där.
Då är det rimliga att man i så fall ersätter brottet koppleri med människohandel och har samma straffsats för det. Det är lika avskyvärt oavsett om det är gränsöverskridande eller om det sker i Sverige. Vi vet nu att människohandelsbrottet också är tillämpligt på brott som utförs här i Sverige. Det tycker jag skulle vara bra, men det brådskar!
Jag blir lite orolig, för jag trodde att vi skulle kunna få ett förslag om det här ganska snart. Men det låter som om det ska tillsättas en utredning som grubblar, med direktiv och hela baletten. Vad kan det bli för utredning? Blir det en parlamentarisk utredning eller blir det en departementspromemoria? Och med vilken tidsplan ska utredningen arbeta? Vi är många som är angelägna om att detta snarast kommer till en lösning.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.