Likhet inför lagen - även i praktiken
Interpellation 2006/07:495 av Hultqvist, Peter (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2007-04-26
- Anmäld
- 2007-04-26
- Besvarad
- 2007-05-11
- Sista svarsdatum
- 2007-05-21
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 26 april
Interpellation
2006/07:495 Likhet inför lagen – även i praktiken
av Peter Hultqvist (s)
till justitieminister Beatrice Ask (m)
Av justitieutskottets betänkande 2006/07:JuU8 framgår att systemet med rättshjälp och då särskilt när det gäller småföretagare ska utvärderas. I ett svar på frågan 2006/07:1035 från undertecknad ger ministern en bild av att utvärderingen är mer generell. Bland annat ska balansen mellan rättshjälpen och rättsskyddsförsäkringarna analyseras.
Grundproblemet i dag är att rättshjälpen i praktiken endast utnyttjas i ett fåtal fall. Företrädesvis brukar det handla om familjerättsliga ärenden. Rättsskyddet som är en del av hemförsäkringen är så utformat att det uppgår till tre basbelopp, ca 120 000 kronor.
När människor inte upplever att de har en sådan ekonomisk bas att de kan hävda sin rätt uppstår i praktiken en stark brist i rättssäkerheten. Det blir de med stora ekonomiska resurser som i praktiken kan pröva sin rätt i domstol. Detta är inte rimligt.
Enligt artikel 6 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheter slås vars och ens rätt till en rättvis rättegång fast. Utformningen av rättsskyddsförsäkringarna och rättshjälpen gör att likheten inför lagen inte gäller i praktiken. Jag anser att det är mycket allvarligt.
Min fråga till ministern är:
Avser ministern att särskilt ta initiativ till att aviserad utredning ska belysa och föreslå åtgärder mot den ojämlikhet inför lagen som i praktiken präglar dagens system med rättshjälp och rättsskydd?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2006/07:495
Webb-tv: Likhet inför lagen - även i praktiken
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2006/07:105 Fredagen den 11 majProtokoll 2006/07:105 2 § Svar på interpellation 2006/07:495 om likhet inför lagen - även i praktiken
Protokoll från debatten
Anf. 1 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Peter Hultqvist har frågat mig om jag avser att ta initiativ till att den av regeringen aviserade utvärderingen av rättshjälpssystemet ska belysa och föreslå åtgärder mot den, som Peter Hultqvist menar, ojämlikhet inför lagen som i praktiken präglar dagens system med rättshjälp och rättsskydd.
Den statliga rättshjälpen är subsidiär till rättsskyddet i privata försäkringar. Det innebär att en person som har eller borde ha haft en försäkring med rättsskyddsmoment inte kan få statlig rättshjälp. Rättshjälpslagen har alltså till grundläggande syfte att fungera som yttersta skyddsnät för dem som inte kan få rättsligt bistånd på annat sätt.
Det finns ingen anledning att ändra på principen att behoven i första hand ska tillgodoses genom tillgängliga försäkringslösningar. Det är dock inte säkert att rättshjälpssystemet i alla avseenden är ändamålsenligt och rättvist utformat. Frågan om omfattningen av rättsskyddet i de försäkringar som marknaden erbjuder är självklart av avgörande betydelse för den enskilde. Den frågan kommer därför att uppmärksammas inom ramen för den nya utvärderingen.
Den närmare utformningen av uppdraget att utvärdera rättshjälpssystemet övervägs för närvarande i Regeringskansliet. Jag vill inte föregripa det arbetet.
Anf. 2 Peter Hultqvist (S)
Fru talman! Tack för svaret. Frågan om likhet inför lagen är stor och principiellt mycket viktig. Om breda medborgargrupper i praktiken inte har möjlighet att hävda sin rätt i domstol är det ett allvarligt demokratiskt problem. Det gör att rättssamhället urholkas och att stolta deklarationer om allas möjlighet att få sin sak prövad i domstol faller platt till marken.
Det är speciellt allvarligt i ett samhälle där utvecklingen i allt högre grad går mot att domstolar och jurister av olika slag avgör frågor som har med det dagliga livet att göra. Kopplas detta dessutom till det förhållandet att försäkringsbolagen över huvud taget fått en successivt starkare ställning, dels genom rättsskyddsförsäkringarna, dels genom sin roll vid bland annat personskaderegleringar och egendomsbrott, blir situationen mycket allvarlig.
Den absurda situationen att det egna försäkringsbolaget blir att uppfatta som motpart av den enskilde riskerar att uppstå. När försäkringen tecknades uppfattades försäkringsbolaget som tryggheten. Men när ett skarpt läge uppstått i form av exempelvis en personskadereglering blir försäkringsbolaget plötsligt en svårhanterlig juridisk överprövare.
Denna utveckling ska också ställas i relation till förhållandet att rättsskyddet, som i dag ingår som ett moment i hemförsäkringen, uppgår till tre basbelopp, vilket motsvarar ca 120 000 kronor. Beloppet räcker inte för att driva tvister, särskilt inte komplicerade tvister. En förutsättning för detta är dessutom att tvisten kan prövas i allmän domstol. I praktiken innebär detta att rättsskyddet inte är ett tillräckligt medel för att garantera alla möjlighet att få sin sak prövad i domstol. Rättshjälpen är dessutom utformad så att den i praktiken endast omfattar ett fåtal ärenden. Min mening är att det nuvarande systemet inte är tillräckligt bra för att garantera alla en hel och full rättssäkerhet.
Ministern säger att behoven i första hand måste tillgodoses inom tillgängliga försäkringslösningar. Det här ska utvärderas. Visst kan det vara ett steg. Men först tycker jag att man måste konstatera att det finns tydliga brister i dagens system. Alla har inte råd att driva process, alla har inte råd att få sin sak prövad. Det räcker inte med vaga formuleringar om att saken ska lösas inom ramen för befintliga försäkringssystem. Jag tror att de flesta vet hur "enkelt" det är att påverka försäkringsbolagen. Det är oftast oerhört svårt.
Ska något hända på den här punkten måste regeringen tydligt peka på problemet och börja arbeta för en lösning. Rättshjälpen, som är den lilla men yttersta delen av systemet, ska utredas. Regeringen förbereder direktiven. Ministern vill inte föregripa det arbetet. Men min fråga i interpellationen var om ministern avser att särskilt ta initiativ till att i den aviserade utredningen belysa och föreslå åtgärder mot den ojämlikhet inför lagen som jag menar i praktiken präglar dagens system med rättsskydd och rättshjälp.
Jag tycker inte att jag får något riktigt svar på den punkten, och jag kan inte heller se att det skulle vara svårt för ministern att ge beskedet att detta kommer att prioriteras när direktiven utformas. Jag tycker att resonemanget måste utvecklas från ministerns sida. För min del känner jag mig inte nöjd med att ministern säger sig inte vilja föregripa utformandet av direktiven. Det går mycket bra att ge ett besked på den punkten här i kammaren i dag.
Anf. 3 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Får jag börja med att säga att jag har samma uppfattning vad gäller nödvändigheten av att hävda likhet inför lagen. Jag är också den första att understryka att det finns brister i systemet. Det finns medborgare som svårligen får det stöd som de skulle kunna få.
Men det finns också skäl till att jag drar lite grann på vad som görs. Det är rätt många socialdemokratiska regeringar som har utlovat att någonting ska hända, men har gått på patrull, för ingenting har hänt. Det har till exempel sedan 1999 inte skett någon uppräkning av nivån på den inkomstgräns som man lade fast då för möjligheten att få rättshjälp. Den ligger fortfarande kvar. Man kan fundera över hur rimligt det är.
Jag avser att sätta i gång det här arbetet. Det finns utifrån riksdagsbeslut och justitieutskottets arbete, men också utifrån uttalanden från min sida, en del frågeställningar som jag har lyft fram och som vi kommer att titta på. Det är sådana saker som att småföretagare i vissa fall måste få möjlighet till rättshjälp. Det handlar också om att titta på hur offer för allvarliga brott som har begåtts utomlands ska kunna få ett bättre skydd. Justitieutskottet har lyft fram frågan om föräldrar till bortrövade barn. Det finns en del andra sådana fall.
Jag inser att det kan bli kostsamt för staten om man skapar ett brett system. Därför är det otroligt viktigt att vi lyckas titta på den nuvarande ordningen och tydliggöra och definiera var vi har de stora problemen, så att vi på ett realistiskt sätt kan förstärka och förbättra tryggheten för medborgarna. Jag tycker också att man måste se på försäkringarna som sådana. Det är viktigt att medborgarna vet vad som gäller och att de i de delar där det inte finns en statlig garanti för hjälp via sin hemförsäkring och annat har möjlighet att skaffa sig skydd.
Ett problem som vi också har lyft fram och som jag tycker är ett bekymmer är takreglerna. Möjligheten att göra undantag är väldigt begränsad, om den ens finns. Det ställer till en hel del problem.
Sammantaget kan man säga att vi har formulerat ett antal frågor när vi har analyserat problematiken kring rättsskyddet och rättshjälpen. Det gäller nu för oss att formulera ett direktiv som fokuserar på ett antal problem som måste lösas. Min ambition är att det direktivet ska vara klart före sommaren. Jag sitter inte och vilar på detta. Jag är rätt trött; vi har diskuterat det här i många år, men har inte fått fram underlagen. Det är också så att villkoren vad gäller försäkringar hela tiden ändras, och vi behöver skaffa oss en bättre bild av hur det ser ut.
Jag tycker ändå att vi är på gång. Det må förlåtas mig att jag tycker att det är fel att innan vi har landat i detaljerna säga att det blir utredningens uppgift. Ambitionen är att rätta till en del av de brister som har funnits ganska länge och se var rimliga nivåer borde ligga. Det blir en annan fråga hur väl jag lyckas få in det i budgeten. Utgångspunkten är att se till att de som är allra svagast och som i dag kanske hamnar mellan stolarna får sin trygghet tillgodosedd i detta avseende.
Anf. 4 Peter Hultqvist (S)
Fru talman! Vi är överens om att det finns brister i systemet. Jag väljer att uttrycka mig tydligare än vad ministern gör. Formuleringar av typen "kanske hamnar mellan stolarna" är för försiktiga. Det är så att det hamnar mellan stolarna. Många överväger över huvud taget inte att hävda sin rätt eftersom de inte ser att de har ekonomisk möjlighet att klara det med det system som finns i dag.
Jag har skrivit en motion om detta till riksdagen. Jag har fått stöd för den hos den socialdemokratiska gruppen i riksdagen och avslag på den av den borgerliga majoriteten. Det är ändå bra att ministern jobbar med frågan.
Jag har inget emot att man är beredd att prioritera småföretagare, offer för allvarliga brott utomlands och bortrövade barn. Men man borde också precisera ojämlikheten i utnyttjandet av rättskyddet som ett problem i direktiven. Det är ett reellt problem.
Preciserar man det i direktiven pekar man på den fråga som kanske är den största av allihop. Hemförsäkringarna täcker i dag kostnader upp till 120 000 kronor. Det är här problemet ligger för den stora massan av människor. Det borde vara med när man utformar direktiv.
Man kan se detta ur många aspekter. Det finns mycket man kan kommentera. Jag kan nämna en sådan sak som att många människor i dag hamnar i svåra tvister med Försäkringskassan. Det gäller arbetsskadelivränta, handikappersättning och sjukpenningen. Här finns i princip bara LO:s och TCO:s rättskydd att tillgå, om de är beredda att ta upp fallet. Rättshjälp kan i de här sammanhangen bara beviljas i få undantagsfall.
Vid personskaderegleringar gäller rättsskyddet, som vi tidigare konstaterat. Men många av de fallen är mycket komplicerade, och det egna försäkringsbolaget blir motparten. Fram till år 1988 kunde man få rättshjälp för att anlita ombud i personskaderegleringar. När rättshjälpen ändrades utgick man från att försäkringsbolagen skulle svara för ombudskostnaderna.
Det här är viktigt. Trygg Hansa och Länsförsäkringsbolagen har i dag inskränkt denna möjlighet. Trots att man från början när man gjorde om lagstiftningen sade att försäkringsbolagen skulle ta ombudskostnaderna har de själva gjort den här typen av förändring.
Det är inte rimligt att försäkringsbolagen i praktiken ska ha ett avgörande inflytande över hur rättsskyddet utformas. Här borde samhället ta det avgörande och slutliga ansvaret. Det är inte heller rimligt att rättsskyddet i många år låg på 75 000 kronor. Det blev en debatt om att det var för lite. Sedan höjde man till 120 000 kronor. Samhället har abdikerat i förhållande till försäkringsbolagen. Det är inte bra.
Man kan mot bakgrund av det fråga sig: Är det inte lika bra, som när det exempelvis gäller trafikskadade, att gå tillbaka och återinföra rätten till trafikskadade att få rättshjälp för ombudskostnaderna när ändå försäkringsbolagen ska strida?
Det är stora krav som ställs på bevisning för den enskilde. Tre basbelopp räcker inte långt. Det måste hända någonting. Det är för många som upplever en rättslöshet i dag. Ta med ojämlikheten i det nuvarande systemet i direktivet! Det täcker betydligt större problem än de vi hittills har nämnt.
Anf. 5 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Jag ser fram emot en väldigt spännande ideologisk debatt. Peter Hultqvist är inne på ganska grundläggande principiella frågor inte minst för det parti jag själv företräder.
Bakgrunden till att man inte får rättshjälp annat än i undantagsfall i tvister med till exempel Försäkringskassan och en del myndigheter är att staten inte ansågs behöva ge människor hjälp att strida med de offentliga myndigheterna. Det fick man lösa på annat sätt.
Det är möjligt att samhällsförändringarna har lett till att det kan ifrågasättas. Jag vill ändå säga att utgångspunkten inte kan vara att vi garanterar rättshjälp till alla och envar i alla typer av ärenden. Den möjligheten finns inte i dag vare sig ekonomiskt eller praktiskt.
Vi är tvingade att ha ett avgränsat system som blir ett komplement till annat. Det finns också avvägningar mellan vad som är den enskildes ansvar och vad som är samhällets skyldighet att gå in och hjälpa de allra svagaste.
Jag pekade på några frågor. Det var inte för att de är de enda som är viktiga. Jag nämnde småföretagarna och föräldrar som har fått sina barn bortrövade, eller vad man nu ska kalla det för, och en del ytterligare grupper. Det innebär inte att det finns andra grupper. Det är just det som gör det svårt att ringa in de väldigt ömmande fall som vi måste titta på särskilt.
Peter Hultqvist tar upp frågan om taket och att försäkringar bara täcker kostnader upp till ett visst belopp, 120 000 kronor, och säger att det är för lite. Jag nämnde i mitt förra inlägg att det är alldeles uppenbart att det kan vara ett problem.
Det bekymmer man har är att det i dag inte finns någon så kallad ventil som ger en möjlighet att överstiga taket. Det måste man fundera rätt mycket på. Det är uppenbart i en del sammanhang att det skulle behövas. Det är en sådan fråga som vi måste lyfta fram i det arbete som ska bedrivas. Det tror jag är viktigt.
Sedan gäller det frågan om ojämlikheten. Man ska naturligtvis passa sig för svepande formuleringar. Det är möjligt att jag uttrycker mig väldigt allmänt. Jag känner också till fall där det är väldigt knepigt. Medborgare hör ofta av sig till ministrarna om enskilda ärenden och även till oss riksdagsledamöter. Jag har en bakgrund också som det.
Riktigt hur situationen ser ut måste vi analysera noggrant. Det gäller inte minst därför, som Peter Hultqvist påpekar, att försäkringarnas innehåll också har förändrats samtidigt som statens ansvar har urholkats. Vi behöver reda ut lite mer precist hur verkligheten ser ut i dag.
Det är först då vi har ett underlag att göra den bedömning som måste göras. Var ska vi verkligen garantera att den enskilde tillförsäkras rättsskydd när ingen annan täcker upp? Jag tror inte att någon av oss kommer att hamna i en situation där vi kan lova allt åt alla och envar. Vi måste ha ett tydligt definierat rättsskydd. Det är syftet.
Jag kommer att lägga fram direktiven innan sommaren. Det tar en tid att diskutera detta. Jag ser fram emot en väldigt viktig debatt när vi får ett underlag som visar hur verkligheten generellt ser ut och som kanske också ger förslag till förändringar som kan genomföras.
Vi har väntat väldigt länge. De tidigare regeringarna lyckades dessvärre bara lova att någonting skulle göras, och ingenting har hänt. Jag säger hellre mindre och gör mer. Det är lite grann med den ambitionen jag arbetar. Jag återkommer till detta.
Anf. 6 Peter Hultqvist (S)
Fru talman! För min del handlar det inte om att lova vare sig det ena eller det andra. Det handlar om att peka på en mycket svår problematik som jag tror är större än vad man egentligen riktigt har velat kännas vid i många olika sammanhang. Det omfattar betydligt fler människor.
Jag talade med en advokat om detta senast i går. Han säger: Jag måste börja åta mig allt fler fall utan att ta betalt. Jag kan inte med min bakgrund och min syn på det låta dessa människor gå och inte få sin sak hävdad beroende på att de inte har råd att betala.
Jag vet att sådant har förekommit tidigare också. Men den mannen beskrev för mig att det börjar bli alltmer vanligt. Det beror på en lång rad olika saker. Det som rent principiellt är anmärkningsvärt i dagens system är att försäkringsbolagen har fått ett allt starkare och avgörande inflytande över hur rättsskyddet fungerar i praktiken.
Det här är inte bra. Det är inte rätt balanserat i förhållande till statsmakten. Därmed inte sagt att man ska ta bort rättsskyddsförsäkringarna. Det har jag heller aldrig sagt. Men man måste kunna peka på en problematik i sammanhanget om man ska kunna lösa det här.
Rättshjälpen är viktig. Men kom ihåg att den är en liten del av systemet! Det är rättsskyddet som är den stora delen. Det är riktigt att man bör analysera och precisera innan man lägger fram förslag. Men det är också viktigt att man känner av de problem som finns i samhället så att man utreder och analyserar på rätt sätt. Man får inte glömma bort de stora frågorna, och jag menar att ojämlikheten är en av dem. Kontrollera och analysera utifrån det perspektivet så får ni se vad ni får fram! Det kan bli mycket nyttigt när det gäller vilken lagstiftning vi ska ha i framtiden.
Artikel 6 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga fri- och rättigheterna handlar om allas rätt till en rättvis rättegång. Det har vi skrivit på här i Sverige, och vi måste leva upp till det.
Anf. 7 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Peter Hultqvist säger att problemet är större än vad vi ser. Det är fullt möjligt. Vi ska naturligtvis ta reda på hur stort det är. Jag hoppas att jag också har gett intrycket att jag är medveten om att det finns många människor som har problem. De vittnar om det, och vi får höra talas om det.
Vi får höra att försäkringsbolagen har fått en starkare ställning. Låt mig bara säga att skälet är att staten har dragit sig tillbaka. Under många år har inte regeringar haft förmågan att lyfta fram frågeställningarna trots att vi från riksdagen har påpekat detta. Åtminstone har mina allianskamrater lyft fram frågorna mer än en gång; det har jag ett tydligt minne av. Jag får erkänna att de kanske till och med har gjort det mer än vad jag har gjort. Jag är glad att Peter Hultqvist lyfter fram det här.
Från alliansregeringen arbetar vi nu för att ta fram direktiv för att kartlägga hur det här ser ut. Jag har pekat på några av de bekymmer som vi definitivt måste analysera för att få något slags ordning. Jag ville också markera att jag i och för sig inte ser något problem med att man även har ett eget personligt ansvar. Vi har viktiga regler att fundera över när det gäller vad försäkringsbolagen tar ansvar för.
I riksdagen måste vi reda ut vem som tar ansvar för vad. Hur ser gränslinjerna ut? Är de rimliga? Tillförsäkrar vi dem som drabbas mest och de allra svagaste det skydd som de faktiskt ska ha? Har vi verkligen en realistisk syn på vad hjälpen kan kosta? Jag pekade på det tak som vi inte tar oss över oavsett hur behjärtansvärt det är i dag. Det kanske inte är rimligt. Vi får göra avgränsningar. Vi får ta den debatten när vi får utredningsresultatet, och sedan får vi diskutera vilka prioriteringar vi mäktar med i vår budget.
Jag är lika angelägen som Peter Hultqvist - kanske mer angelägen, och definitivt mer angelägen än vad hans parti har varit tidigare - om att vi har en bra ordning i det här. Staten ska vara stark när det gäller rättsfrågorna. Människor ska tillförsäkras likhet inför lagen. Det är viktigt.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.