Kvinnor i arbetslivet
Interpellation 2006/07:195 av Astudillo, Luciano (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2006-12-22
- Anmäld
- 2006-12-22
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2007-01-26
- Sista svarsdatum
- 2007-01-29
- Besvarad
- 2007-02-01
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 22 december
Interpellation
2006/07:195 Kvinnor i arbetslivet
av Luciano Astudillo (s)
till statsrådet Nyamko Sabuni (fp)
Den forskning som berör människors kroppar utförs främst på män. Detta gäller både medicinsk forskning och arbetslivsforskning. Resultaten har därför generaliserats till att även gälla kvinnor, vilket många gånger har lett till felaktiga slutsatser.
I dag rapporterar kvinnor in flera arbetssjukdomar än vad män gör och samtidigt står män för majoriteten av olycksfallen i arbetslivet. Det är också svårare för kvinnor att få skador godkända av Försäkringskassan. Det är sannolikt så att kvinnors mindre möjligheter att få arbetsskador medicinskt belagda grundar sig i okunskap.
I budgetpropositionen står det att regeringen anser att det finns behov av ökade åtgärder för att främja jämställdhet mellan män och kvinnor och föreslår därför att öka berört anslag med 400 miljoner kronor 2007. Dessa satsningar tycker jag är bra. Men jag tycker inte att det är bra att regeringen samtidigt tar pengar som i dag används i arbetet för jämställdhet. För i Sverige är det Arbetslivsinstitutet som arbetar med forskning om kvinnor på arbetsmarknaden. Och regeringen har föreslagit att Arbetslivsinstitutet ska avvecklas.
En avveckling av Arbetslivsinstitutet ökar ojämställdheten mellan män och kvinnor och innebär att en mängd viktig forskning om kvinnors situation på arbetsmarknaden upphör.
Därför frågar jag jämställdhetsministern:
Vilka initiativ avser statsrådet att ta för att den viktiga forskning som ALI bedriver om kvinnor i arbetslivet ska få fortsätta?
Avser statsrådet att öronmärka pengar till forskning för att förbättra kvinnors situation i arbetslivet?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2006/07:195
Webb-tv: Kvinnor i arbetslivet
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2006/07:57 Torsdagen den 1 februariProtokoll 2006/07:57 4 § Svar på interpellation 2006/07:195 om kvinnor i arbetslivet
Protokoll från debatten
Anf. 1 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Luciano Astudillo har frågat mig vilka initiativ jag avser att ta för att forskningen som ALI bedriver om kvinnor i arbetslivet ska få fortsätta och om jag avser att öronmärka pengar till forskning för att förbättra kvinnors situation i arbetslivet.
Jag har i ett tidigare svar till Luciano Astudillo angivit att jag anser att forskning inom arbetslivsområdet är mycket angelägen, inte minst sådan forskning som rör kvinnor i arbetslivet. Arbetslivsinstitutets avveckling bygger på uppfattningen att forskning utvecklas bäst i konkurrens. Genom att medel får sökas och forskningen bedömas på sedvanligt sätt ges förutsättningar att säkerställa kvalitetsnivån. Det är regeringens ambition att de förändringar som nu vidtas på sikt ska leda till att kvaliteten på svensk arbetsmarknadsforskning ytterligare höjs.
För att underlätta för enskilda forskare och doktorander får Arbetslivsinstitutet använda 60 miljoner kronor av sitt anslagssparande för att lämna bidrag till annan organisation för sådan forskningsverksamhet som bedrivs av institutet.
För att stärka kvaliteten i svensk forskning och kunna möta en ökad internationell konkurrens inom forskning och forskarutbildning tillför regeringen under 2007 och 2008 betydande forskningsresurser till bland annat universitet och högskolor. Lärosätena är självständiga i sina beslut om hur de vill disponera befintliga och framtida resurser. Det finns ingen anledning att tro annat än att en del av dessa ökade resurser också kommer att användas för forskning om arbetslivsfrågor.
Regeringen har för närvarande inte några planer på att föreslå särskilda medel för forskning kring kvinnors situation i arbetslivet.
Anf. 2 Luciano Astudillo (S)
Herr talman! Jag vill börja med att tacka jämställdhetsminister Nyamko Sabuni för svaret. Jag är däremot inte alls nöjd med det. I dag är de långa sjukskrivningar som anges vara arbetsrelaterade 60 % vanligare bland kvinnor än bland män och dessutom starkt relaterade till den ställning kvinnor har på arbetsmarknaden.
Det ska sägas att forskning och utveckling kring kvinnors arbetsrelaterade ohälsa länge har varit ett eftersatt område, men med Sabuni vid rodret kan vi inte vänta oss mycket mer - tvärtom.
Jag ska ändå göra ett försök att upplysa ministern om de stora utmaningar vi har på det här området. Låt mig beröra tre områden.
Det första är forskning om kemiska hälsorisker. Den har främst varit inriktad på arbetsmiljön. Dessvärre har de flesta studier som gjorts endast handlat om mäns arbetsmiljö. Besvär och ohälsa från rörelseorgan som sätts i samband med arbete, det som vi till vardags kallar för belastningsskador, utgör i dag den vanligaste orsaken till sjukskrivning, arbetsskadeanmälningar och förtidspension. Man räknar grovt med att sådana besvär kostar samhället mellan 2 och 4 % av bnp, det vill säga ca 50-100 miljarder kronor per år. Resultaten från de olika projekten bekräftar att kvinnor löper mycket större risk att drabbas av belastningsskador. Orsakerna till skillnaden mellan könen är dock oklara och sannolikt mångsidigt kopplade till arbete, familjesituation och individen själv.
Den psykiska ohälsan har ökat påtagligt bland kvinnor i de flesta yrkesgrupperna men främst inom de så kallade relationsyrkena såsom vård och omsorg, skola och social service. Störst har ökningen varit bland unga kvinnor. Och, till skillnad från männen, har de här symtomen setts även bland högutbildade kvinnor.
Herr talman! Vi har tyvärr fått en regering som satt arbetet för lika villkor mellan kvinnor och män på undantag, och vi har tyvärr fått en jämställdhetsminister som gör en grej, ett utspel, av att hon inte är feminist. Då blir politiken därefter. Då sker försämringen i a-kassan som främst slår mot deltidsarbetande kvinnor. Då återkallas handlingsplanen för jämställda löner. Då försämras möjligheterna till en fast tjänst, oftast för kvinnor. Det så kallade frivilliga kommunala vårdnadsbidraget införs, och det blir också en utebliven förstärkning av lagen som skulle göra heltid till en rättighet och deltid till en möjlighet. Då blir politiken därefter.
Så är det också när man tittar närmare på nedläggningen av ALI. En del av den forskning som bedrivs i ALI har handlat om att komma åt kvinnors arbetsrelaterade ohälsa. Den kvinnosatsning som regeringen ändå vill göra skulle kunna vara bra, men statsrådet vill inte öronmärka pengar till forskningen för att förbättra kvinnors situation i arbetslivet. Det ligger tyvärr inte i linje med att förbättra kvinnors villkor i arbetslivet i Sverige.
I detta anförande instämde Ann-Christin Ahlberg och Sylvia Lindgren (båda s).
Anf. 3 Ann-Christin Ahlberg (S)
Herr talman! Den första frågan man ställer sig är: Vart tog jämställdhetspolitiken vägen med den borgerliga regeringen? Det lovades tiodubblade satsningar, och hittills har vi bara sett minusposter.
Det finns stora brister i den vetenskapligt baserade kunskapen om orsakerna till sjukfrånvaron i allmänhet och kvinnors sjukfrånvaro i synnerhet. Den medicinska forskningen har länge kritiserats för att utgå från mannen som norm för människan och för att merparten av forskningen har varit inriktad på män. Man kan ta studier som undersöker rygg- och nackdiagnoser som ett exempel. Där är majoriteten av de undersökta män med arbete inom tillverkningsindustrin. Kvinnor, tjänstemän och anställda inom den offentliga sektorn är klart underrepresenterade, och där har sjuktalen varit höga och ökat de senaste åren. Resultaten från olika forskningsprojekt bekräftar att kvinnor löper större risk att drabbas av belastningsskador. Orsakerna till skillnaden mellan könen är dock oklara. Därför behöver vi mer forskning.
Lika viktigt som att se vad som orsakar ohälsa är att se hur kvinnor och män bemöts och behandlas av till exempel läkare och Försäkringskassan. Flera studier tyder på att kvinnor ges betydligt sämre förutsättningar än män att komma tillbaka till arbetslivet efter sjukskrivning. Män får i högre grad utredning och utbildning medan kvinnor ofta får arbetsträning. För kvinnor som anmäler sina skador är chanserna att få skadan erkänd som arbetsskada betydligt lägre än för män.
Andra studier har visat skillnaden i hur kvinnor och män agerar på sin arbetsplats och hur läkare och arbetsgivare svarar på kvinnors och mäns krav och problem. Kvinnor väntar längre med att informera sina arbetsgivare om sina problem, och när så sker rekommenderas kvinnan att söka läkare och problemet privatiseras och blir ett problem för den enskilda kvinnan att lösa. Men när en man får problem informerar han sin arbetsledare, och så får man ofta vidta en konkret åtgärd. Ett konkret exempel är besvär med buller, som är lika vanligt mellan könen. Den yrkesgrupp bland kvinnor där bullerstörningar är vanligast är barnskötarna. Där kan man se skillnaden. Vad gör man i den arbetsmiljön? Möjligtvis sätter man upp ett öra som talar om när ljudet är för högt. Men på en manlig arbetsplats blir det hörselskydd eller någon annan lämplig åtgärd.
Ett annat exempel är vårdbiträdet och undersköterskan som jobbar i hemtjänsten. Vilka hjälpmedel har de, och vilken arbetsbelastning har de? Det är inte ovanligt att en eller två kvinnor ska förflytta en man på kanske 100 kilo i det enskilda hemmet där det är trångt och svårt att stå ergonomiskt riktigt när man ska lyfta denna man, som ofta är väldigt gammal och skör.
Mer forskning måste ske inom de så kallade traditionella kvinnoyrkena för att man ska kunna utveckla exempelvis teknik och hjälpmedel som är anpassade efter kvinnor och deras miljö. ALI har varit en viktig del i det arbete som den nya, borgerliga regeringen nu lägger ned.
Anf. 4 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Det var väldigt mycket eländesbeskrivningar, framför allt med tanke på att de kom från ledamöter vars parti styrde detta land i tolv år. Ja, det är precis den typen av elände och den typen av frågor som måste ges svar på, och det är det som den här regeringen och jag tänker ägna oss åt under mandatperioden.
Min utgångspunkt är att forskning sker bäst i konkurrens. Den sker bäst vid universitet. Vi satsar ytterligare medel, 200 miljoner extra under 2007 och 2008, just för forskningen. Där finns också forskning om arbetslivet med. Det kommer att vara relevant så att man kan söka de medlen.
För mig är det faktiskt väldigt viktigt att den forskning som genomförs också har ett genusperspektiv. Man måste inte alltid öronmärka pengar för just forskning kring kvinnors situation, utan det handlar om att forskningen, så långt det är möjligt och relevant, ska ha ett genusperspektiv. Det är det jag kommer att satsa på under den här mandatperioden.
Vi avvecklar ALI - vi avvecklar inte forskarna inom ALI. De finns där. De har erfarenhet. De har också insikt om hur viktig den här forskningen är. De kommer säkert att vara konkurrenskraftiga i förhållande till andra när de ansöker om medel för att fortsätta med den typ av forskning som de har bedrivit inom ALI:s ram, men i det här fallet kan de göra det inom universitetens och andra lärosätens ram.
Jag är alltså inte alls orolig för att den här forskningen inte skulle komma att fortsätta på det sätt som ni önskar, och på det sätt som jag också önskar. Vi kommer att följa utvecklingen kring forskningen på arbetsmarknaden också utifrån ett kvinnoperspektiv.
Jag kan också försäkra Luciano Astudillo att min och regeringens politik definitivt inte skulle vara annorlunda om jag kallade mig feminist. Vi har ett antal utgångspunkter. För att kvinnor ska ha det så bra som möjligt måste vi skapa en arbetsmarknad där flera ska komma i arbete och där flera kan arbeta i den utsträckning som de vill arbeta. Det är det som är utgångspunkten för jämställdheten och för att stärka kvinnor: att fler kvinnor också ska kunna få del av de tillgångar som finns i vårt samhälle. Vi ska underlätta för företagande på olika sätt och underlätta för kvinnor att bli chefer. Det är utgångspunkten för att stärka kvinnors situation, på arbetsmarknaden liksom i samhället i övrigt.
Vi har inte bara lovat ett tiofaldigat anslag, utan pengarna finns, och pengarna kommer att användas just för att utveckla jämställdheten i vårt samhälle. Vi gör det på olika sätt. Vi har redan gjort det när det gäller jobbpolitik, som sagt. Vi gör det när det gäller företagarpolitik. Vi gör det när det gäller sjukvården. Vi gör det när det gäller jämställdhetsintegrering på olika sätt så att vi ser till att politiken faller rätt ut, både för kvinnor och för män. Det finns alltså absolut ingen anledning att oroa sig. Jag lovar att återkomma med ytterligare åtgärder på detta område. Jag menar att det är en av de viktigaste uppgifter som regeringen har: att se till att jämställdheten blir bättre i vårt samhälle.
Anf. 5 Luciano Astudillo (S)
Herr talman! Ordet "floskler" bara klingar i mig - jag vet inte varför. Det är uppenbart att vi har en minister som döljer sig bakom vissa enkla, korta repliker som "vi tycker att forskningen utvecklas bättre i konkurrens".
Sabuni borde veta att arbetsmiljöforskningen ligger mycket bra till i Sverige. Den hävdar sig internationellt väldigt väl. I en internationell jämförelse som gjordes av FAS, Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, visade det sig 2006 att vi var nr 3 i världen. Det här med att ytterligare höja detta när man avvecklar ALI - det är en spännande tanke!
Floskeln om att "vi tror att det blir bättre så här" klingar ut, men de utvärderingar som finns, bland annat av FAS och flera andra, pekar i precis motsatt riktning.
Det är också uppenbart att regeringen inte är överens här. Det är ju synd att en folkpartist här har hamnat i knät på Moderaterna när Leijonborg visar mer tveksamhet kring arbetsmiljöforskningen.
Sabuni borde också, utifrån de utvärderingar som gjorts kring arbetsmiljöforskning, veta att det är tydligt att pengar behöver öronmärkas för att man ska klara av den här typen av forskning eftersom arbetsmiljöforskning är tillämpningsforskning och förebyggande forskning och sällan prioriteras i konkurrens med medicinsk frontlinjeforskning som exempelvis stamcellsforskning och molekylärgenetik. Detta har också konstaterats av FAS.
Men jag förstår varför vi får det svar vi får i dag. Det är så uppenbart. Den moderatledda regeringen är ju i färd med att ställa om svensk arbetsmarknad. Sabuni tillsammans med de övriga vill skapa en låglönearbetsmarknad där otrygga anställningar kommer att vara en regel och där heltid inte kommer att vara en rättighet. Sabuni håller på att skapa en arbetsmarknad där ökad press, stress och osäkerhet kommer att finnas bland löntagarna i Sverige. Det kommer, Sabuni, inte minst att slå emot kvinnor och den arbetsmarknad som kvinnor har i dag. Det medför konsekvenser med arbetsskador, mer utslagning och fler sjukskrivningar.
Det ska sägas att vi har haft den utvecklingen redan tidigare och att vi borde ha gjort mer för att komma åt det här. Men den borgerliga regeringen visar här inte ett intresse för de här frågorna. Ministern vill inte synliggöra de effekterna, och därför satsas inga pengar på det här.
Jag tycker att Sabuni har visat en enorm nonchalans. Anledningen till den här interpellationen är ett brev som skickades till ministern för över en månad sedan, den 20 december, från Svenska Läkaresällskapet, sektionen för arbets- och miljömedicin, och Svensk yrkes- och miljömedicinsk förening, Sveriges läkarförbund. Det tog mer än en månad att svara på det brevet. I brevet sade man att det var positivt att regeringen ville satsa på kvinnors situation - den tiodubbling som ni hävdar att ni avsatt medel till i budgeten - och lade fram alla de faktauppgifter som jag tar upp här nu. Men till svar fick de att regeringen inte har bestämt sig och inte vet vad man vill göra - ett svar som de fick för bara en eller två veckor sedan.
Det tycker jag är ett tecken på en enorm nonchalans. Goddag yxskaft! De får det svar de ber om. I brevet efterfrågade de en öronmärkning av pengar, och ni säger att ni inte vet vad ni ska göra med dem. Det är tragiskt att man prioriterar ned dessa frågor, men det ligger, som sagt, i linje med att vi fått en regering som satt jämställdhetspolitiken på undantag.
Anf. 6 Ann-Christin Ahlberg (S)
Herr talman! En sak kan jag hålla med jämställdhetsministern om - kanske gjorde inte vår regering allt vad den hade kunnat göra, men bara för att man inte lyckats fullt ut behöver man ju inte förvärra saken. ALI har vi inte haft för avsikt att lägga ned.
Arbetslivsinstitutets mål är att bidra till ett bra arbetsliv med väl fungerande arbetsvillkor och ökad kunskap om och i arbetslivet. De bedriver forskning och utbildning inom områden som arbetshälsa. Extra viktigt här är att man gör det i samverkan med arbetsmarknadens parter - näringslivet är också inblandat - och framför allt att man även gör det genom utbildning.
Såsom det ser ut i dag är kunskapen inte tillräckligt långt kommen för att kunna förstå kvinnors ohälsa på rätt sätt. Därför måste det till mer forskning och utveckling så att man verkligen ser de kvinnor som skadar sig i arbetet eller sliter ut sig och får belastningsskador. De får ju inte sina skador klassade som arbetsskador eftersom det inte finns tillräckligt med forskning på området.
Jag ställde den 26 oktober en fråga till Anders Borg om den tiodubblade jämställdhetssatsningen. Jag fick svaret att dessa resurser bland annat skulle användas till forskning om kvinnors hälsa. Varför vågar man då inte gå så långt att man öronmärker de pengarna?
Jag vill påminna dig, Nyamko Sabuni, om att en viktig del i politikens förmåga att fatta rätt beslut är vilken kunskap som ligger till grund för beslutsfattandet.
Anf. 7 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Jag konstaterar att vi är överens om problembeskrivningen, och vi är också överens om vikten av att den här forskningen genomförs. Vi är bara inte överens om lösningarna.
Återigen: Vi avvecklar ett verk. Vi avvecklar inga forskare, inga doktorander, utan de kan fortsätta att jobba med dessa frågor. De har insikt om hur viktiga de är. De är via universiteten konkurrenskraftiga på den öppna marknaden och kan fortsätta att ansöka om medel till att forska kring kvinnors situation på arbetsmarknaden. Jag ser alltså inga problem.
Endast en femtedel av forskningen på arbetsmarknaden sker inom ALI:s ram. 80 % av forskningen sker redan i dag på den öppna marknaden, vilket betyder att dessa forskare kommer att kunna fylla ytterligare en femtedel genom den forskning som i dag sker inom ALI. De kan alltså fortsätta på den banan på den öppna marknaden.
Jag har svårt att se om det är verket ni försvarar eller om det verkligen är forskningen ni är intresserade av. Jag är intresserad av forskningen, och jag menar att om man satsar mer pengar, ser till att forskarna finns och att universiteten får möjlighet att ansöka om dessa pengar, så kommer också forskningen att äga rum. Man behöver inte ha ett verk för att få den forskningen till stånd.
Forskarna finns och pengarna finns. Det måste trots allt vara utgångspunkten för att vi ska komma till rätta med den problembeskrivning som ni ger, och som jag delar.
Anf. 8 Luciano Astudillo (S)
Herr talman! Det är tydligt att vi inte kan komma överens. Vidare är det uppenbart att regeringen, i strid med de utvärderingar som forskningsrådet gjort på området, väljer att avveckla en bra verksamhet.
Det är sant att stora delar av forskningen även bedrivs vid universiteten, men ALI har varit en dynamo, en katalysator, för den utveckling som gör att vi hävdar oss så väl globalt. Inte minst gäller det forskningen om kvinnors hälsa. Därför tycker jag att det är tragiskt att man inte lyssnar till Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, som säger att nyckeln till framgången just varit att pengar till den typen av forskning öronmärkts.
Det enda konkreta svar vi får i dag är att regeringen inte kommer att öronmärka pengar till den forskningen. Allt annat är tomma ord och floskler. Man sätter jämställdheten på undantag, och då kommer också forskningen om kvinnors ohälsa i arbetslivet, arbetsskador och allt det vi varit inne på i denna debatt, att sättas på undantag. Det ligger helt i linje med den regering vi har i dag. Det ligger i linje med den övriga politiken på arbetsmarknadens område - a-kassan, möjligheterna till heltid och till en fast tjänst.
Det är synd att man inte ens lyssnar till experterna på forskning om arbetsmiljön, experterna vid FAS. I stället driver man dogmatiskt igenom sin linje utan att ta hänsyn till kunskapen på området. Det är synd, och det är därför vi tar debatten i dag.
Anf. 9 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Jag kan bara konstatera att det är som vanligt - Socialdemokraterna slår alltid vakt om myndigheter. Regeringen kommer att slå vakt om forskningen, den konkreta sakfrågan. Därför satsar vi mer pengar. Därför ser vi till att förbättra förutsättningarna för att fler ska kunna forska inom de områden som de anser vara viktiga.
Forskarna på ALI har, som sagt, ett försprång. Jag tror att de har insikt om hur viktig den här forskningen är, och jag är övertygad om att de kommer att fortsätta att forska på samma sätt som de gjort vid ALI. Återigen: Det är bara en femtedel av forskningen på arbetsmarknaden som sker inom ALI:s ram. Jag är övertygad om att detta kommer att gå bra.
Vi kommer aldrig att värna myndigheter. Vi kan bara värna sakfrågan och människorna.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.