Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Kvalitet och utveckling i socialtjänstens verksamhet

Interpellation 2022/23:195 av Martina Johansson (C)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Inlämnad
2023-02-10
Överlämnad
2023-02-13
Anmäld
2023-02-14
Sista svarsdatum
2023-03-07
Svarsdatum
2023-03-21
Besvarad
2023-03-21

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

PDF
Kvalitet och utveckling i socialtjänstens verksamhet (pdf, 118 KB)

Interpellationen

till Statsrådet Camilla Waltersson Grönvall (M)

 

Statsrådet Camilla Waltersson Grönvall svarar skriftligt på min fråga angående enhetliga och evidensbaserade metoder i socialtjänsten att i utredningen Framtidens socialtjänst (SOU 2020:47), som många väntar på ska leda till en proposition, finns ett förslag ”att det ska införas ett lagreglerat krav på att verksamhet inom socialtjänsten ska bedrivas i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet”.

Förslaget är bra, det kan vi vara överens om. Men frågan är när propositionen kommer och om det kommer att räcka med ett förtydligande i lagen? I dag finns det stora kunskapsluckor inom forskningen. Skälen till det kan vara flera, men ett skäl som lyfts av både forskare och personer som arbetar inom socialtjänsten är att det inte finns sparade uppgifter om vilka insatser som erbjudits barn, unga och familjer. Detta beror på att det inte får sparas enligt nuvarande lagstiftning. Därför kan man inte följa upp vilka insatser som gett effekt. Det är också svårt för en ung person eller en vuxen att kunna gå tillbaka senare i livet och se vilka insatser socialtjänsten erbjöd och beviljade i uppväxten. Ett annat skäl till att forskningen är begränsad inom området är att medarbetare i kommuner och regioner på grund av resursbrist har svårt att prioritera att medverka i forskningsprojekt. Det är ofta lättare att lägga pengar på det som är synligt och det som kräver insatser nu, i stället för att satsa på insatser som kanske får effekt längre fram.  

Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) har sammanställt ett antal metoder som används inom socialtjänsten i dag. SKR konstaterar att metoderna inte är ”kvalitetsgranskande eller utvärderade av SKR som därför inte rekommenderar dessa framför några andra […]”. De konstaterar också att det ”är kommunernas ansvar att ta reda på om och när dessa metoder ska och kan användas i deras verksamhet.” Om vi inte vet att metoderna fungerar, hur kan vi då garantera att alla barn och familjer får det stöd de behöver?

Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) har också tagit fram ett antal kunskapsöversikter för att undersöka var det finns kunskapsluckor inom forskningen. Myndigheten har bland annat undersökt vilka standardiserade bedömningsmetoder som används i utredningar av barn och unga inom socialtjänsten. Resultaten tyder på att det finns lite forskning som har liten eller måttlig risk för partiskhet. SBU anser ”med tanke på att en barnavårdsutredning genomförs under speciella omständigheter och kan innebära livsomfattande beslut för barn och unga […] att bristen på forskning är problematisk”. I en annan rapport lyfter SBU upp att ”det behövs mer forskning om vilken påverkan strukturerade risk- och behovsbedömningsmetoder har på valet av insatser jämfört med att inte använda metoderna”.

Det är alltså flera olika aktörer som lyfter avsaknaden av forskning.

Med anledning av detta vill jag rikta följande frågor till statsrådet Camilla Waltersson Grönvall:

 

  1. Vilka initiativ är statsrådet beredd att ta för att stärka forskningen om arbetssätt och metoder inom socialtjänstens område?
  2. Vilka åtgärder kommer statsrådet att vidta för att se till att enhetliga och evidensbaserade metoder implementeras i hela landet?
  3. När kommer ett förslag om ny socialtjänstlag att överlämnas till riksdagen?
  4. Tänker statsrådet verka för bättre möjligheter att spara individdata inom socialtjänsten i syfte att underlätta forskning på effekter av till exempel tidiga insatser?
  5. Anser statsrådet att den befintliga uppdelningen mellan två olika myndigheter, Socialstyrelsen och Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd (MFOF), är ändamålsenlig vad gäller kvalitet och utveckling i socialtjänstens verksamhet och om så inte är fallet, har statsrådet för avsikt att ta initiativ till någon förändring?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2022/23:195, Kvalitet och utveckling i socialtjänstens verksamhet

Interpellationsdebatt 2022/23:195

Webb-tv: Kvalitet och utveckling i socialtjänstens verksamhet

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Camilla Waltersson Grönvall (M)
Anf. 24 Statsrådet Camilla Waltersson Grönvall (M)

Fru talman! Martina Johansson har frågat mig vilka initiativ jag är beredd att ta för att stärka forskningen om arbetssätt och metoder inom socialtjänstens område. Martina Johansson har också frågat mig vilka åtgärder jag kommer att vidta för att se till att enhetliga och evidensbaserade metoder implementeras i hela landet och när ett förslag om ny socialtjänstlag kommer att överlämnas till riksdagen. Vidare har Martina Johansson frågat mig om jag tänker verka för bättre möjligheter att spara individdata inom socialtjänsten i syfte att underlätta forskning på effekter av till exempel tidiga insatser. Slutligen har Martina Johansson frågat mig om jag anser att den befintliga uppdelningen mellan Socialstyrelsen och Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd, MFoF, är ändamålsenlig vad gäller kvalitet och utveckling i socialtjänstens verksamhet och, om så inte är fallet, om jag har för avsikt att ta initiativ till någon förändring.

Det är viktigt med kunskap och kompetens för att socialtjänsten i varje möte med den enskilde ska kunna ge stöd och hjälp som bygger på bästa tillgängliga kunskap. Forskningen inom socialtjänstens område är en viktig del i den palett av insatser som regeringen har beslutat om och som behövs för att kunna nå dit.

I detta sammanhang vill jag därför gärna lyfta fram regeringens uppdrag till Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd, Forte, att fördela medel till praktiknära forskning med fokus på socialtjänstens verksamhetsområden inom ramen för det tioåriga nationella forskningsprogrammet om tillämpad välfärdsforskning. Resultaten från forskningsprogrammet förväntas bidra till en breddad och stärkt kunskapsbas samt en starkare koppling mellan praktik och forskning inom socialtjänstens område.

Framtidens socialtjänsts (S 2017:03) betänkande Hållbar socialtjänst - en ny socialtjänstlag (SOU 2020:47) bereds för närvarande inom Regeringskansliet. I betänkandet lämnar utredningen bland annat ett förslag om att det i socialtjänstlagen ska införas ett krav på att verksamhet inom socialtjänsten ska bedrivas i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. Kunskap om vilka insatser som faktiskt har effekt är grundläggande för en kunskapsbaserad socialtjänst och för att nå bra resultat.

I betänkandet lämnas även ett förslag om en ny lag om socialtjänstdataregister som ger Socialstyrelsen möjlighet att behandla personuppgifter för att framställa statistik. Syftet är att ge förutsättningar för att följa inte bara insatser utan även resultat av insatser och metoder. Det går i nuläget inte att närmare ange när en proposition i frågan kan komma att överlämnas till riksdagen.

Regeringen har vidtagit flera insatser för att stärka kvalitetsutvecklingen och möjligheten att implementera evidensbaserade metoder på bred front. Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, SBU, har till exempel haft i uppdrag att utbilda och sprida kunskap om vetenskapliga kunskapssammanställningar till strategiskt viktiga grupper inom socialtjänsten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

SBU har också fått i uppdrag att sammanställa kunskap om metoder och insatser som används inom det sociala området för att förebygga eller förhindra fortsatt ungdomskriminalitet. Inom ramen för uppdraget ska SBU undersöka vilka insatser som är effektiva för att dels förebygga att barn och unga ansluter sig till kriminella gäng och gängrelaterad kriminalitet, dels minska eller få gängkriminalitet att upphöra. Undersökningen fokuserar på psykosociala insatser som kan utföras av socialtjänst, skola, fritidsverksamhet eller civilsamhället och ges till barn och unga som är under 30 år.

Socialstyrelsen har i uppdrag att stödja huvudmän samt yrkesverksamma inom den sociala barn- och ungdomsvården genom insatser för att främja kompetens och stabilitet samt kvalitetsutveckling inom området. Inom ramen för uppdraget ska Socialstyrelsen vidta åtgärder för att stärka samverkan mellan socialtjänst, polis och andra relevanta aktörer inom det brottsförebyggande arbetet. Socialstyrelsen ska också genom utåtriktade aktiviteter sprida aktuell kunskap om metoder, arbetssätt och goda exempel till kommuner och andra berörda aktörer.

MFoF har ett helhetsansvar för frågor som tidigare var uppdelade på flera myndigheter. Att samla de frågorna i en och samma myndighet ger bättre helhetssyn och utökat fokus på dessa viktiga frågor liksom en effektivare och mer ändamålsenlig organisation. Jag ser inte anledning att överväga någon ändring när det gäller ansvarsfördelningen mellan MFoF och Socialstyrelsen.

Martina Johansson (C)
Anf. 25 Martina Johansson (C)

Fru talman! Tack för svaret, Camilla Waltersson Grönvall!

Jag hade ställt många frågor i en. Av svaret känner jag mig inte helt lugn. Det ska man kanske inte heller göra i den här situationen. Jag känner mig lite otrygg. Det är för lite fokus på tidiga insatser, på små barn och deras familjer.

Jag frågade efter forskning. Forte har i uppdrag att jobba med praktiknära forskning för att det ska bli så bra som möjligt i längden. Men jag kan inte riktigt se att det har kommit något nytt från regeringen på det området. Jag kan inte heller se hur regeringen menar att man ska kunna implementera det här i vardagen och i verksamheten, bland annat i socialtjänsten. Jag undrar också om det finns tankar på att ge högskolan, Socialstyrelsen, MFoF eller någon annan central myndighet i uppdrag att jobba med samverkan för att öka forskningen än mer och få bättre implementering av den forskning som görs.

SBU har redan tidigare identifierat att det finns mycket kunskapsluckor. Det är bra att vi vet att de finns så att vi kan fylla dem.

När det gäller uppdraget om vilka insatser som faktiskt ger effekt har jag inte hittat den redovisning som ska vara gjord över de insatser som ger effekt. Det är möjligt att ministern har fått den. Frågan är återigen: Hur vet vi att det kommer till användning i vardagen?

Det är strategiska grupper som ska få den kunskapen. Jag funderar på vilka de är. Det vet jag faktiskt inte. Jag kanske kan få svar på det. Är det de som jobbar inom socialtjänsten, som finns inom rättsväsendet, som får den uppgiften för att kunna säkerställa att det blir rätt beslut?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Socialstyrelsen har i uppdrag att sprida kunskap och metoder. Men det vi har sett från regeringen hittills har handlat om att jobba med brottsförebyggande arbete. För mig handlar det inte enbart om barn och unga som har blivit lite äldre och av olika anledningar hamnat i kriminalitet. Det handlar faktiskt om de små barn som finns i familjer som behöver stöd från början.

Barnombudsmannen har lyft upp att man inte upptäcker små barn som behöver stöd av olika skäl. Det är det vi behöver jobba med. Inga barn föds kriminella. Små barn är inte kriminella. Vi måste hitta de tidiga insatserna. Här behövs det bättre tydlighet från nationellt håll. Vilka metoder ska användas inom socialtjänsten? Vilka risk- och skyddsfaktorer jobbar vi med, så att vi säkerställer att det är rätt skäl bakom och rätt insatser för barnen?

Jag kan ta ett exempel. Just nu sprids en metod för hur man ska samtala med väldigt små barn med hjälp av bilder. Det är ett bildsystem som det, vad jag förstår, inte finns någon forskning bakom. Det är inte könsneutrala bilder eller neutrala bilder utifrån hudfärg eller funktionsnedsättningar. Det skapar osäkerhet i fråga om hur vi möter barn och hur barns delaktighet kan tas till vara.

Det är viktigt att ha båda sakerna samtidigt, de tidiga insatserna och det förebyggande arbetet för de lite äldre ungdomarna. Jag önskar att regeringen klarar av att ha de båda sakerna i huvudet samtidigt, både tidiga insatser till familjer när barnen är små och insatser för att motverka att de lite äldre ungdomarna hamnar i kriminalitet.

Camilla Waltersson Grönvall (M)
Anf. 26 Statsrådet Camilla Waltersson Grönvall (M)

Fru talman! Tack, ledamoten Martina Johansson, för frågorna och en mycket viktig debatt om socialtjänstens viktiga funktion!

En av regeringens absolut mest prioriterade frågor är att arbeta för att barn ska få bättre förutsättningar i framtiden. Det handlar om såväl brottsförebyggande arbete som förebyggande arbete. Vi befinner oss, som ledamoten väl vet, i en mycket allvarlig situation med eskalerande gängkriminalitet. Vi får rapporter om att barn som är så unga som åtta år rekryteras in i gängkriminalitet. Jag har hittills sagt tio, men nu finns det uppgifter om barn som är så unga som åtta år. Det sätter verkligen fokus på att vi måste arbeta med unga barn. Då måste vi börja betydligt tidigare än när barn är åtta år.

Jag har varit lärare i ganska många år och vet betydelsen av att jobba över olika gränser. Därför är en av de viktiga frågor som regeringen arbetar med att ge förutsättningar för olika delar av vårt samhälle att jobba inkluderande runt det enskilda barnet. Där är till exempel sekretessfrågan viktig. Jag ser att inte bara skola och socialtjänst utan också polis och hälso- och sjukvård är viktiga delar av detta.

Min vision för en framtida socialtjänst handlar om en socialtjänst som ska vara navet. Det är viktigt att det finns rätt kunskap och kompetens för att just socialtjänsten i varje möte med varje enskild person ska kunna ge stöd och hjälp som också bygger på bästa tillgängliga kunskap. Därför är forskningen inom socialtjänstens område, precis som ledamoten lyfter upp, en viktig del i att kunna uppnå det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Inte minst den praktiknära forskningen är en viktig del i att kunna bidra till förändring och ett bättre liv för andra människor. Där är Fortes tioåriga nationella forskningsprogram, som med tillämpad välfärdsforskning inriktad på socialtjänstens område och med fokus på just praktiknära forskning, ett viktigt exempel. Nyligen gjordes en halvtidsutvärdering av programmet. Den visar att programmet i hög grad bidrar till kunskapsuppbyggnad inom området och att ett av programmets största mervärden är dess praktiknära fokus, som också ökar förutsättningarna för socialtjänstens verksamheter att ta till sig och använda forskningsresultaten. Den kunskap som det programmet tillför bedöms kunna leda till betydande förändringar inom just socialtjänsten.

Som ledamoten nämner och som jag svarade i mitt första inlägg arbetar vi med betänkandet för en ny socialtjänstlag. Målsättningen är att under 2024 kunna lägga fram lagrådsremissen och därefter, med det svar man brukar få från Lagrådet, kunna använda det i en framtida proposition.

Just nu försiggår beredningen av betänkandet. Det kom 2020 och var efterfrågat. Den här regeringen kan inte lastas för dröjsmålet. Vi hade önskat att det skulle ha hänt saker mycket tidigare och att mer hade gjorts av en tidigare regering.

Det är en viktig del av socialtjänstlagen att socialtjänst bedrivs i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. Detta ska tydliggöras i kommande lagstiftning.

Martina Johansson (C)
Anf. 27 Martina Johansson (C)

Fru talman! Tack igen, Camilla Waltersson Grönvall! Det finns många delar som är viktiga att tänka på. En del av forskningen pekar på hur svårt det kan vara för socialtjänsten att vara både kontrollerande och stödjande. Enligt debatten i dag och de förslag som presenteras, bland annat, kommer det tvunget att fortsätta vara så. Socialtjänsten ska både kontrollera och stödja de barn, unga och familjer som behöver det. Det kan dock minska förutsättningarna för ett gott samarbete, och det är viktigt att ha med sig i arbetet så att sådana saker inte uppstår. Det finns som sagt forskare som är lite tveksamma till att man har den dubbla rollen.

Den nya socialtjänstlagen är vi många som väntar på. Den innehåller en hel del bra förslag. Men jag tänker att 2024 är väldigt långt fram, eftersom det är bråttom nu. Om det här hade varit så högt på regeringens prioriteringslista som ministern säger hade jag nog väntat mig högre fart i arbetet med att lägga fram lagrådsremissen och sedan gå vidare med den. Det är bråttom! Det behövs tydliga insatser.

För varje månad som går förlorar man fart och fler barn och unga riskerar att fara illa. Jag tror att jag och ministern är överens om att alla barn och unga ska bedömas lika. Flickor ska inte skuldbeläggas för sitt sexuella beteende, och man ska inte förvänta sig att pojkar beter sig på ett visst sätt som skapar kriminalitet. Men för att detta inte ska hända återkommer jag till frågan hur det här implementeras i vardagen. Forskning finns redan i dag. Man skulle kunna bli tydligare.

Jag brukar tjata om mina barnsamtal. Det finns metoder, men man måste se till att de används - som till exempel inom polisen där det finns en specialutbildning för att man ska få genomföra dessa samtal.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ett annat förslag från regeringen är att titta på socionomutbildningen. Det som jag har sett handlar om att socialtjänsten ska kunna möta kriminella och att det ska in i socionomutbildningen. Men det är mycket mer som behöver ses över, till exempel hur man kan jobba med tydligare utbildningsvägar inom socialtjänsten och även vidareutbildning så att man får socialtjänstmedarbetare som är bra på olika saker, eftersom det är ett så stort och svårt område.

Det finns ett nationellt vårdkompetensråd, och där finns det kanske saker att lära när det gäller socialtjänsten. Det finns ju ett samarbete mellan sjukvård, lärosäten, regioner och myndigheter om hur professionen ska arbeta med metoder och vilken utbildning som behövs. Det är ju först då man kan få till en enhetlighet i landet som sedan går att följa upp för att se vilka insatser som ger effekt. Det gäller både små barn och lite äldre ungdomar.

Frågan är när regeringen kommer att titta på socionomutbildningen. Går det att få socialtjänstlagen att träda i kraft tidigare än 2024, som jag tycker är lite väl långt fram? Är de tidiga insatserna inom socialtjänsten verkligen högprioriterade?

Camilla Waltersson Grönvall (M)
Anf. 28 Statsrådet Camilla Waltersson Grönvall (M)

Fru talman! Jag tackar ledamoten för inlägget.

Senast jag kollade i almanackan är 2024 faktiskt nästa år. När man tillträder som regering är det naturligtvis helt avgörande hur mycket tidigare regering har arbetat med ett betänkande, exempelvis detta som kom 2020. Jag vill också tillägga att den utredare som arbetade med betänkandet hade fått direktivet att det inte fick vara kostnadsdrivande. Det påverkade till exempel de väldigt viktiga frågorna om uppföljning av insatser som görs och utvärdering av om de får effekt. Sådana möjligheter saknas i dag i välfärdslandet Sverige.

Socialtjänstdataregistret som skulle möjliggöra för både kommunerna och Socialstyrelsen att sammanfatta och skapa statistik som man kan lära av - det finns inte. Det innebär att det inte finns någon annan möjlighet än att tillsätta en utredning som plockar fram detta. Jag är övertygad om att ledamoten förstår komplexiteten i den sortens datalagstiftning. Det krävs helt enkelt en ny utredning.

Jag har dock sagt att vi inte kan vänta på en sådan utredning. Vi behöver arbeta för att lagstiftningen ska komma på plats när det handlar om socialtjänstlagen, eftersom den behövs tidigare. Annars finns det risk att det dröjer ytterligare några år. Jag delar alltså inte ledamotens uppfattning att det här inte har högsta prioritet, för det har det.

Jag kan också säga att i mina diskussioner med dem som kommer att vara direkt berörda av lagen, till exempel organisationer och fackförbund som SSR, SKR, Kommunal och inte minst Sveriges socialchefer, får jag höra att de är otåliga - liksom regeringen och jag. Men de ser och förstår varför vi måste använda 2023 för att få beredningsarbetet på plats, och det beror på att det inte gjorts tidigare i tillräckligt hög utsträckning. Vi tappar alltså inte fart - tvärtom. Vi har satt högsta fart när det gäller den här frågan.

Socionomutbildningen och förändringen av den ligger tyvärr inte i min statsrådsportfölj. Det är Mats Persson som ansvarar för högre utbildning. Men jag kan säga, vilket jag också gjort tidigare, att det är otroligt viktigt att en sådan utbildning möter behoven som finns hos de människor som ska jobba med dessa viktiga uppgifter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag ägnar så mycket jag kan av min tid just nu åt att resa runt i Sverige och besöka olika socialtjänster. Jag hoppas att de ansvariga för socionomutbildningen hörsammar och hör samma saker som jag, nämligen att ytterligare kompetens behövs. Det handlar inte bara specifikt om brottsförebyggande utan om att man saknar kompetens vad gäller att göra en del av de mycket komplicerade utredningar som nyutexaminerade ofta sätts att göra. Det innebär att kommunerna har ett stort och viktigt arbete att göra när det handlar om arbetsmiljön ute på socialtjänsterna. Där ska regeringen naturligtvis vara så behjälplig som det bara går. Det är också en del i de samtal jag för med de nyss nämnda organisationerna.

Martina Johansson (C)
Anf. 29 Martina Johansson (C)

Fru talman! Tack, ministern! Jag blir glad, för både ministern och jag har ett stort engagemang i dessa frågor. Det hörs - och det är också skälet till att jag blir otålig. Man kan alltid fundera över vad som ska göras först och inte, men min upplevelse när jag ser utifrån på regeringens arbete är att det läggs mer fokus på att ta fram olika förslag om höjda straff och repressalier än att jobba med frågeställningarna runt tidigare insatser för och stöd till små barn och familjer.

Även om socionomutbildningen inte ligger i ministerns portfölj ingår det ju i regeringens arbete att uppnå det vi alla vill: att inga barn ska fara illa. Inget barn ska behöva fara illa. Inget barn som behöver omhändertas ska riskera att inte bli det, och barn som inte behöver omhändertas ska heller inte omhändertas. Jag kommer alltså att fortsätta vara otålig och tycka att 2024 är långt bort när det gäller den nya socialtjänstlagen.

Jag har en annan fundering. Jag har varit inne på den men har inte ställt någon direkt fråga. Är ministern beredd att be centrala myndigheter att peka ut vilka metoder som ska användas? Även om det inte har funnits data för allt och även om det finns kunskapsluckor finns det en del forskning om olika metoder som man vet fungerar och som kan användas.

Är ministern beredd att ge uppdrag till myndigheterna att peka ut vilka metoder vi ska använda i Sverige eftersom vi vet att de fungerar? Det får inte vara som i dag att det på SKR:s hemsida finns ett antal metoder uppradade och att det står att de används, trots att man inte kan säkerställa vilken evidens och forskning som finns bakom dem.

Camilla Waltersson Grönvall (M)
Anf. 30 Statsrådet Camilla Waltersson Grönvall (M)

Fru talman! Jag tackar Martina Johansson för en viktig och engagerande debatt.

Det är ingen tvekan om att ledamoten och regeringen har ett gemensamt engagemang för att säkerställa att alla barn i Sverige får en bättre uppväxt och en positiv framtid. Detta är också en viktig del i Tidöavtalet, som innehåller inte mindre än 22 punkter om förebyggande arbete.

Det ser såklart lite olika ut i olika statsrådsportföljer, och vi har olika fokus på vårt arbete. Men tittar man på regeringens sammanlagda arbete ser man att väldigt mycket i Regeringskansliet just nu handlar om förbyggande insatser. Det pågår också ett intensivt arbete mellan de olika departementen för att det ska bli en sammanhållen lagstiftning och att det inte ska finnas några hål någonstans. Det här är oerhört viktigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är därför viktigare att göra ett genuint arbete än att ta hem några eventuella billiga poäng under några få månader. De förslag som vi sedan lägger fram i kammaren måste hålla och bli verkstad. Detta är fokus för vad regeringen gör just nu. Det får inte bli tomma, innehållslösa propositioner som inte leder till någon förbättring eller förändring i Sverige. Situationen är alldeles för allvarlig för det. Det här har varit eftersatt alldeles för länge.

Det finns en rad punkter som jag med glädje återkommer med. Det blir säkerligen fler interpellationsdebatter och andra debatter här i kammaren. Detta är nämligen en av regeringens absolut viktigaste frågor.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.