Kompetensförsörjning inom företagshälsovården
Interpellation 2016/17:596 av Lotta Finstorp (M)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2017-08-17
- Överlämnad
- 2017-08-18
- Anmäld
- 2017-08-31
- Svarsdatum
- 2017-09-14
- Besvarad
- 2017-09-14
- Sista svarsdatum
- 2017-09-15
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson (S)
Företagshälsovården spelar en avgörande roll i arbetet med att skapa trygga och säkra arbetsplatser, förebygga sjukfrånvaro och åstadkomma en effektiv återgång i arbete. En av de viktiga kompetenser som behövs är läkare med specialistutbildning i arbetsmedicin, allmänt kallade företagsläkare.
Eftersom det inte har funnits någon långsiktig finansiering och fungerande huvudman för denna specialistutbildning så uppstod det redan för flera år sedan en brist på denna kompetens. I takt med pensionsavgångarna ökar denna brist ytterligare. Risken är att företagshälsovården inte kommer att kunna tillhandahålla behövliga resurser åt de arbetsgivare som tar det förebyggande arbetsmiljöarbetet på allvar.
Sedan 2016 har Stiftelsen Arbetslivsforum tillsammans med Sveriges Företagshälsor, med ekonomiskt stöd från Arbetsmarknadsdepartementet, bedrivit ett pilotprojekt. De har utvecklat en fungerande modell och organisation för hur utbildningen i arbetsmedicin kan bedrivas samt utbildat en mindre grupp läkare (9 stycken 2016 och 14 stycken 2017) i denna specialistkompetens. Modellen kan skalas upp så att kapaciteten motsvarar efterfrågan på ca 50–100 specialistläkare per år.
Vidare bygger modellen på att branschen finansierarar ungefär 20 procent av den direkta utbildningskostnaden och staten resten. I avvaktan på att en statlig institution kan ta över huvudmannaskapet är Stiftelsen Arbetslivsforum och Sveriges Företagshälsor beredda att driva utbildningen vidare.
Dessvärre saknas det besked från regeringen om man är beredda att medfinansiera utbildningen från och med nästa år. Därmed kommer bristen på ST-läkare inom arbetsmedicin att fortsätta att öka. De resurser som investerats i pilotprojektet kommer också att vara bortkastade.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson följande:
1. Avser ministern att ge ett positivt besked om en (med)finansiering av specialistutbildningen i arbetsmedicin enligt den modell som Stiftelsen Arbetslivsforum och Sveriges Företagshälsor arbetat fram?
2. Om så inte är fallet, vilka åtgärder avser ministern att vidta för att råda bot på den akuta bristen på ST-läkare inom specialistområdet arbetsmedicin?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2016/17:596
Webb-tv: Kompetensförsörjning inom företagshälsovården
Dokument från debatten
- Torsdag den 14 september 2017Kammarens föredragningslistor 2017/18:4
Protokoll från debatten
Anf. 15 Arbetsm.- och etableringsmin. Ylva Johansson (S)
Herr talman! Jag tror inte att vi har några meningsskiljaktigheter i sak utan att vi drar i samma riktning. Problemet är: När Liberalerna sitter i regering har de ofta väldigt svårt att verkligen leverera. Då talar jag inte om att leverera utredningar, utan då talar jag om att leverera resultat. Det enda jag kunde se att ni på riktigt hade gjort under de här åtta åren var som sagt den där lilla straffskärpningen från sex månader till nio månader, som ni gjorde den 1 juli 2013.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Jag pekar på att det är mycket viktigare och mycket mer effektivt att gå fram med stora satsningar på brottsofferstöd. Det är precis det vi gör. Det är inte så att vi ligger och väntar och att det ska hända saker och ting om flera år. Vi anslog ökade resurser redan förra året, 2015. Det var 25 miljoner mer till kvinnojourerna. Vi avsatte mer pengar i år, ytterligare 100 miljoner. Vi avsätter ökade resurser till brottsofferjourerna redan i år. Här känner verkligen de organisationerna att det händer någonting. Här blir det verksamhet av det.
I det som sedan kommer blir det en ny satsning på de förebyggande insatserna, och det som Roger Haddad talade om, exempelvis rehabiliteringsinsatser, kan vara en del av det. Där har vi satt av ett utrymme på 900 miljoner kronor från 2017 och framåt, vilket också det är mycket mer än vad den tidigare regeringen mäktade med att göra.
Kriminalpolitik måste man se på brett. Man kan inte bara titta på en enda del, utan man måste se på det förebyggande, på lagföringen, på brottsofferstödet och naturligtvis på kriminalvården. Ett problem med den tidigare regeringen var att den var väldigt låst vid antingen antalet poliser eller hur höga straffen var, och man jobbade inte med de andra delarna. Den här regeringen ser till hela spektrumet och hela perspektivet, och därför tror jag att vårt arbete kommer att visa sig vara väldigt mycket mer effektivt än vad ert var.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 16 Lotta Finstorp (M)
Herr talman! Beatrice Ask har frågat mig vilka konkreta åtgärder jag tänker vidta för att skyndsamt vända den negativa utvecklingen vad gäller polisens resultat. Hon har också frågat mig hur jag och regeringen tänker agera för att se till att Polismyndigheten lever upp till de krav som ställdes i polisreformen om en mer närvarande polis som utreder och klarar upp fler brott. Slutligen undrar Beatrice Ask när jag och regeringen tänker se till att Polismyndigheten får de resursförstärkningar som är nödvändiga för att myndigheten ska klara sitt uppdrag.
Det finns inte någon enskild, entydig förklaring till vad det försämrade resultatet i brottsutredningsverksamheten beror på. Sannolikt har det sin grund i flera samverkande faktorer, kopplade både till Polismyndigheten och till förändringar i omvärlden. Polisens ombildning har medfört en stor påfrestning på verksamheten. Att resultaten försämras under en övergångsperiod kan därför förväntas. Det finns också tecken på att brottsligheten till sin karaktär har blivit alltmer komplex och tidskrävande att utreda. För att öka kunskapen på området har regeringen gett Brottsförebyggande rådet två olika uppdrag att analysera omvärldsfaktorer som kan ha påverkat resultatutvecklingen i brottsutredningsverksamheten. Uppdragen ska redovisas senast den 15 oktober 2016 och den 1 mars 2017.
Det är mycket viktigt att den negativa resultatutvecklingen bryts. Arbetet med utredning och lagföring måste leverera ett resultat som upprätthåller förtroendet för verksamheten. Att utreda brott är en av polisens kärnuppgifter och måste prioriteras. Det främsta syftet med ombildningen av polisen var och är att stärka polisens förmåga att bekämpa brott. Justitiedepartementet för en nära dialog med polisledningen i dessa frågor. Polismyndigheten arbetar bland annat med att öka resurserna till utredningsverksamheten, utveckla arbetsmetoderna och förbättra teknikstödet. Det är också viktigt att myndigheten vid behov är beredd att göra justeringar i organisationen.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
För att ge Polismyndigheten möjlighet att öka sina personella resurser kommer regeringen i budgetpropositionen att föreslå att medel tillförs myndigheten de kommande åren. Regeringen följer myndighetens resursbehov och kommer vid behov att återkomma i frågan.
Anf. 17 Arbetsm.- och etableringsmin. Ylva Johansson (S)
Herr talman! Jag vill börja med att tacka ministern för svaret. Bakgrunden till de frågor som jag har ställt är naturligtvis det usla resultat som vi ser när det gäller brottsuppklaringen. Nya siffror visar att det inte har varit så här dåligt på 16 år. Särskilt gäller det vissa brottskategorier, där man blir väldigt orolig. När det gäller misshandel har det till exempel gått ned från 18,3 procent till 12,6 procent. För skadegörelse ser vi en halvering av brottsuppklaringen. Den här listan kan göras väldigt lång.
Det bekymmersamma är att bakom de här siffrorna finns det brottsoffer, människor som har blivit utsatta för allvarliga brott och som rimligen förväntar sig att samhället ska se till att detta klaras upp och att rätt skipas. Det är dessutom viktigt att deras tillit till rättssamhället inte skadas.
Bakom siffrorna finns dessutom förövare som när ingenting klaras upp får signalen att de kan begå brott hur som helst, för det händer ändå ingenting. Det är en utveckling där man släpper kriminaliteten fri, och det är inte någonting som vi önskar.
Inrikesministern säger i svaret att det är komplexa orsaker och att man nu har gett flera uppdrag till Brottsförebyggande rådet att analysera orsakerna. Jag tycker att det är väldigt bra, men vi kan inte sitta och vänta på resultat av sådana här intellektuella analyser i månader, utan det måste hända något. Det finns ju också en del enkla förklaringar till att brottsuppklaringen är dålig. Jag kan ta flera exempel: Polisen kommer för sent till brottsplatser. Polisen gör inte adekvata brottsplatsundersökningar. Man slarvar med grundläggande och väl förankrade metoder som finns. Polisen ber vittnen att själva leta efter gärningsmännen, för de gitter inte komma iväg. Polisen struntar till och med i träffar de får när de samkör våra DNAregister med andra länder.
Listan kan göras lång över dumheter eller brister i funktion hos polisens verksamhet. Detta behöver inte analyseras, utan det måste bara förändras. Basrutiner ska användas och fungera, och det är polisledningens och inrikesministerns ansvar att se till att det händer.
Jag förväntar mig konkreta besked från statsrådet Anders Ygeman om vilka åtgärder regeringen tänker vidta för att säkerställa att man håller DNA-registret fräscht, att polisen agerar när saker händer, att man åker ut när brott anmäls och att man faktiskt kontrollerar saker någorlunda snabbt och inte bara skyller på allt annat.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Sedan får vi så småningom en djupgående analys som kan visa på strukturella problem, och det är bra. Men vi behöver agera här och nu! Jag vill inte se nästa år att vi har den sämsta situationen på 17 år. Tidigare stod Morgan Johansson här i talarstolen och talade om att allt var fel under den förra regeringen. Jag skulle kunna ägna rätt lång tid åt att citera hur han gjorde sig bred över hur snabbt ni skulle förändra brottsuppklaringen och hur otroligt fantastiskt det skulle bli om han fick bestämma.
Jag har inte sett någonting av detta. Resultaten sjunker som en sten. Vi är överens om att det här inte är bra. Jag förväntar mig, och tror att alla förväntar sig, åtgärder för att säkerställa att fler brott klaras upp och det någorlunda snabbt.
Anf. 18 Lotta Finstorp (M)
Herr talman! Jag delar Beatrice Asks oro över utvecklingen. Men jag tror också att jag måste göra Beatrice Ask besviken på en punkt. Jag tror att vi när vi ser det som Beatrice Ask kallar för nästa års statistik, det vill säga statistiken som gäller det här året, kommer vi inte på aggregerad nivå att se någon vändning av brottsutvecklingen. Det beror på att huvudförklaringen till att resultaten fortsätter att sjunka - och de har ju sjunkit under en lång rad av år - är att omorganisationen, den största i modern tid, har skett samtidigt som en rad allvarliga omvärldsfaktorer: det största asylmottagandet sedan andra världskriget, den första gränskontrollen på 20 år och ett förhöjt terrorhot. Det är klart att jag tror att den utvecklingen tyvärr kommer att följa med oss även för det här året.
Jag tror också att Beatrice Ask gör helt rätt när hon inte stirrar sig blind på den aggregerade siffran utan går ned på olika brottstyper. Det är först där vi kan göra en rimlig analys av förklaringar och också en bra analys av vilka åtgärder vi ska vidta.
Ser man på skadegörelsebrottet beror minskningen i väldigt hög grad på anmälningstillströmningen och att vi har bulkanmälningar, högar med väldigt många anmälningar med väldigt svår utredbarhet. Där måste vi jobba tillsammans med dem som gör dessa anmälningar för att de helt enkelt ska kunna göra ett möjligt utredningsresultat. Där befinner vi oss inte i dag.
Tittar vi på andra brottskategorier, exempelvis våldtäkt, är helt enkelt polisens metodstöd och polisens organisation av det arbetet för dålig. Det har också dåvarande Rikspolisstyrelsen pekat på. Exempelvis utreds mord i grupp, medan våldtäkt nästan alltid utreds enskilt. Man är för dålig på att säkra bevis, och på många platser i landet är man för dålig på att bemöta brottsoffret. Där finns alltså stor potential att förbättra arbetet med egna åtgärder inom polisen, och jag hoppas ju att vi kommer att kunna visa att utvecklingen vänder när det gäller ett antal brottskategorier. När det gäller den aggregerade nivån är vi mer beroende av omvärldsfaktorer, och därför är det svårare att göra en sådan prognos.
Jag delar också Beatrice Asks uppfattning om att det behövs åtgärder. Vi och Moderaterna är överens om att det behöver tillföras mer resurser till polisen, men det hjälper ju inte så länge man inte använder de resurser man har och tillkommande resurser på bästa tänkbara och mest effektiva sätt.
Jag delar Beatrice Asks uppfattning att det finns en betydande förbättringspotential i hur resurser inom polisen används. Det är också bakgrunden till att alla partier i Sveriges riksdag var överens om att genomföra den största omorganisationen av polisen någonsin. Det är en reform som hittills inte har levererat tillräckligt bra resultat.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Vi har rätt att kräva mer av polisen. Det gäller exempelvis polisnärvaron i de mest socialt utsatta områdena. I några områden har det vänt. I Botkyrka är det fler än dubbelt så många poliser i dag som när reformen kom på plats. Men i alltför många områden har det inte märkts någon påtaglig skillnad.
Reformen har året ut på sig att visa skillnad. Men vi måste också vara beredda att ödmjukt se vad som gick bra med reformen och vad som gick dåligt och vara beredda att skruva på den så att den lever upp till målsättningen om fler poliser närmare medborgarna, ett tryggare samhälle och mindre brottslighet.
Anf. 19 Arbetsm.- och etableringsmin. Ylva Johansson (S)
Herr talman! Jag tänkte inte diskutera ekonomin nu - det kan vi göra en annan gång - utan jag vill diskutera den dåliga brottsuppklaringen.
Inrikesministern säger att han inte tror att vi kommer att se en vändning av brottsutvecklingen. Nej, den lär leva sitt eget liv. Men det borde gå att öka uppklaringen, åtminstone vad gäller vissa brottskategorier. Det måste gå att få en vändning här och nu.
Tidigare kunde vi se att kvaliteten i brottsutredningar varierar mycket över landet och även i enskilda polisdistrikt. Best practice skulle givetvis lyfta resultaten hela vägen. Bostadsinbrotten är ett bra exempel på det. På vissa håll lyckas man klara upp många bostadsinbrott medan man på andra håll inte ens gitter åka på larm.
Inrikesministern förlitar sig på Polismyndighetens egna åtgärder. Det är uppenbart att det inte räcker. Det krävs politiska initiativ. Det krävs direktiv från regeringen om vad som ska göras, för annars är risken stor att det inte blir gjort.
Ett exempel i forntid var när vi tillsatte cold case-gruppen och drev på att vi måste titta på äldre brott. Man ordnade en särskild grupp som arbetade med att gå igenom gamla ärenden. Utöver att de lyckades klara upp ett antal brott kom de också med riktlinjer för hur man ska arbeta med mordutredningar på ett bra sätt.
Det är samma sak här. Tillsätt någon som tittar på hur man bäst ska göra för att klara upp fler brott. Vi kan inte ha en situation där resultaten sjunker när det gäller misshandel, inbrott och så vidare, utan vi måste jobba metodiskt.
Jag vägrar acceptera att vi ska vänta på en analys och att det blir ännu sämre nästa år. Folk kommer att tappa tron på rättsväsendet.
När jag ändå har ordet ska jag passa på att ta upp en sak, och det är att Riksrevisionen har kritiserat polisen. I sin årsredovisning mörkade polisen de dåliga resultaten och friserade berättelsen så till den milda grad att Riksrevisionen sa att det var onyanserat. Polisen skyllde på att man har ändrat statistik etcetera.
Ett viktigt besked från ministern visavi Polismyndigheten är: Säg sanningen! Berätta hur illa det är, och tala om vad ni ska göra!
I den stund man inte vågar se problemen utan pratar om omorganisation, analyser med mera händer ingenting.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
De poliser som åker till brottsplatser, sitter med utredningar för att reda ut vad som kan ha hänt, lyssnar på vittnen och försöker lägga pusslet måste känna att det finns någon som tycker att det är mödan värt. Om man hela tiden hänvisar till något abstrakt långt borta och till att det nog ändå blir sämre nästa år för att man håller på att möblera om kommer ännu fler att tappa sugen.
Jag vill att våra poliser som är där ute och jobbar och gör dessa utredningar ska känna att vi i riksdagen och regeringen är besjälade av att var och en gör sitt allra bästa, och vi uppskattar det där lilla extra, när man gör det som behöver göras för att brott ska klaras upp. Vi gör det för att vi vill säkerställa att brottsoffer får sin upprättelse genom att brott klaras upp och rätt skipas.
Anf. 20 Lotta Finstorp (M)
Herr talman! Vad gäller det senare vill jag verkligen understryka det Beatrice Ask säger. Vi har trots den sjunkande, på aggregerad nivå, uppklaringen väldigt många duktiga polismän som gör ett bra jobb.
När allt fokuseras på de problem som Polismyndigheten har finns det risk att vi skymmer de många goda arbetsinsatser som poliser gör. Vi får hjälpas åt att lyfta fram dem i debatten för att de ska kunna vara en förebild för polisverksamheten i stort. De allra flesta poliser är hårt arbetande kvinnor och män som brinner för sitt arbete och vill lösa brott. De är ofta frustrerade över att de inte lyckas så bra som de själva önskar.
Det stämmer att det finns stora variationer mellan olika regioner och även polisområden. Uppsala är till exempel tre gånger bättre på att klara upp bostadsinbrott än den region som är sämst.
Den granskning som Dagens Nyheter och andra medier har gjort visar att resultatuppföljningen inom svensk polis är för dålig och att möjligheten att jämföra insatser i olika delar av landet är för dålig.
Det är rimligt att vi ur ett trygghetsundersökningsperspektiv, alltså hur trygga människor är, kan följa upp det ned på lokalpolisområden. Det är också rimligt att vi kan följa upp polisens arbetsinsats och brottsuppklaring ned på lokalpolisområde för att kunna jämföra siffrorna för faktisk trygghet och upplevd trygghet med polisens utredningsresultat.
Det är dock viktigt att det görs på ett sätt så att vi inte tror att det är siffrorna som är det viktigaste utan den verkliga tryggheten. En av poängerna med den nya reformen är att vi ska kunna göra en bättre brottssamordning och kunna slå till bättre mot stöldligor och annan brottslighet som rör sig över de olika polisområdena. Då är det viktigt att vi inte har en resultatredovisning som missgynnar dem som faktiskt tar tag i problematiken och gör den viktiga samordningen.
För över ett år sedan gav regeringen Polismyndigheten ett uppdrag att återkomma med förslag om förbättrad styrning och resultatuppföljning. Här finns som sagt betydande förbättringspotential.
Jag stänger inte heller dörren för att återkomma med politiska initiativ i olika delar för att kunna förbättra både utredningsresultat och polisnärvaro.
Men i grunden måste polisen ta ansvar för sitt eget resultat. Poliser ska kunna vara poliser, och vi måste kunna lita på att professionen gör professionella bedömningar. Får de ett betydande ansvar måste vi också kunna utkräva ansvar om resultatet inte blir det förväntade.
Anf. 21 Arbetsm.- och etableringsmin. Ylva Johansson (S)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Herr talman! Det ska inte behövas en DN-artikel för att avslöja att siffrorna som redovisas i en årsredovisning är onyanserade. Det var lite tragiskt, men det kan vi lämna därhän.
Jag är intresserad av vilka åtgärder statsrådet är beredd att vidta för att vi ska få en bättre brottsuppklaring och för att vi inte ska ha onyanserade redovisningar av läget och resultatet.
Det är också viktigt att slå fast att om man vill uppmuntra polisers insatser - och det vill jag - måste uppföljning göras. Det måste också synliggöras när man gör bra insatser.
Det är hela poängen med New York-modellen och arbetet med Compstat. Jag tror inte att man kan kopiera en amerikansk modell och införa den i Sverige rakt av, men de har en poäng i att man lyfter fram resultaten när man i vardagsarbetet synliggör vad som är problem men också hela tiden lyfter fram goda insatser. Man ställer också ansvariga chefer till svars och avkräver dem insatser, resultat och en metodik som leder utvecklingen framåt.
Tryggheten för människor är central. I Sverige känner sig de flesta ganska trygga, för vi har en segregation som gör att det är i koncentrerade områden som folk utsätts för brott mest hela tiden. Många brott begås på koncentrerade ställen, och det gör att den generella statistiken ibland blir missvisande. Det finns människor som är illa utsatta.
Jag tycker att man måste se varje anmälan och varje brott och säkerställa att polisen tar de initiativ som krävs för att klara upp brott. För närvarande verkar det vara alldeles för dåligt med initiativkraften, kreativiteten, nyfikenheten och förmågan att åstadkomma resultat.
Intressenter
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.