invandrarflickors rätt till eget liv

Interpellation 2002/03:179 av René, Inger (m)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2003-02-11
Anmäld: 2003-02-12
Besvarad: 2003-02-18
Sista svarsdatum: 2003-03-04

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 11 februari
Interpellation 2002/03:179
av Inger René (m) till statsrådet Mona Sahlin om invandrarflickors rätt till eget liv

I Sverige har det alldeles för länge varit tabu att tala om att vissa kulturer och kulturella yttringar faktiskt inte överensstämmer vare sig med svensk rätt eller med grundläggande mänskliga fri- och rättigheter.

Krocken mellan den traditionella och den västerländska synen på kvinnor och barn är ett problem för många män, kvinnor, barn och ungdomar från de patriarkala invandrarkulturerna. Där är hedern starkt knuten till mannens förmåga att försörja och beskydda familjen, medan kvinnans @ och därmed familjens @ heder är knuten till hennes sexuella dygd.

Många flickor och kvinnor tvingas därför leva enligt religiösa och kulturella regelsystem som de själva inte accepterar. Deras frihet är starkt begränsad. Alltför många flickor som motsätter sig de traditionella synsätten hotas med våld eller utsätts för misshandel av sina fäder eller bröder.

Flickornas kontakter med skolan, socialtjänsten och polisen när de behövt hjälp har många gånger misslyckats då deras situation inte tagits på allvar.

De flesta invandrarorganisationer och föreningar får bidrag från myndigheter och kommuner. Dessa bidrag skulle kunna villkoras med att de aktivt arbetar för jämställdhet, att de synliggör värderingar samt att de bidrar till att lösa generationskonflikterna på ett konstruktivt sätt.

Det är viktigt att tidigt ge alla asylsökande och anknytningsinvandrare information som gör att de får en tydlig bild av att det är svenska lagar som gäller i Sverige. På längre sikt kan man förebygga konflikter mellan individ och familj genom att på socialhögskolan, lärarhögskolan och polishögskolan ge ordentligt utrymme för utbildning om invandrarkulturer, om konfliktlösning och om ett positivt möte med svenska lagar och grundläggande värderingar.

De största möjligheterna att nå flyktingar och andra invandrare som kommer till Sverige i vuxen ålder med samhällsorientering och dialog kring grundläggande värderingar är i anslutning till introduktionsverksamheten. I dessa grundläggande värderingar ingår bland annat att förmedla kunskap om kvinnors och mäns lika rätt och värde. Sfi, svenska för invandrare, är en viktig del av introduktionen och lärarna inom sfi har en mycket viktig roll i sammanhanget. Mot den bakgrunden bör undervisning i sexualitet och samlevnad ingå i all sfi-undervisning.

1.Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att inkludera sex- och samlevnadsundervisning inom sfi?

2.Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att villkora bidrag till invandrarorganisationer och föreningar i enlighet med interpellationen?

Debatt

(8 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2002/03:179

Webb-tv: invandrarflickors rätt till eget liv

Protokoll från debatten

Mona Sahlin (S)

Anf. 19 Mona Sahlin (S)

Herr talman! Inger René har ställt två frågor. Den första är vilka åtgärder jag avser att vidta för att in- kludera sex- och samlevnadsundervisningen inom sfi och den andra vilka åtgärder jag avser att vidta för att villkora bidrag till invandrarorganisationer och - föreningar för att de aktivt ska arbeta för jämställdhet och synliggöra värderingar samt bidra till att lösa generationskonflikter på ett konstruktivt sätt. Självklart delar jag Inger Renés uppfattning om vikten av ett fortsatt arbete för att förbättra invandrar- flickornas villkor. Jag vill först informera om att regeringen har till- satt en särskild utredare som ska lämna förslag om hur skolformen svenskundervisning för invandrare (sfi) kan förnyas och organiseras. I uppdraget ingår att föreslå just hur behovet av samhällsinformation ska tillgodoses. Parallellt med utredningen om sfi utreds hur introduktionen av nyanlända invandrare ska kunna förbättras. I utredarens uppdrag ingår att se över hur alla nyanlända invandrare, genom introduk- tionen eller på annat sätt, ska kunna få ökad kunskap om och förståelse för grundläggande normer i det svenska samhället och det svenska demokratiska systemet. Bägge utredningarna ska redovisas till regeringen den 1 september i år. Inger René föreslår att bidrag till invandrarorgani- sationer och föreningar ska villkoras för att de aktivt ska arbeta för jämställdhet och synliggöra värderingar samt bidra till att lösa generationskonflikter. Beträf- fande statliga bidrag gäller att organisationer som har bildats på etnisk eller språklig grund kan få statligt stöd för sin verksamhet under förutsättning att de bedriver ett aktivt arbete i förhållande till de integra- tionspolitiska målen. Vid fördelningen av bidragen för i år är jämställdhet mellan könen ett prioriterat område. Integrationsverket disponerar även medel för att stödja projekt. Också för dessa bidrag prioriteras jämställdhet mellan könen. Inger Renés förslag innebär en direkt diskrimine- ring av invandrare eftersom motsvarande krav ju inte ställs på andra organisationer i vårt samhälle. Mitt svar till Inger René är därför att jag inte kommer att vidta några åtgärder i den senast föreslagna riktning- en.

Inger René (M)

Anf. 20 Inger René (M)

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret, som jag inte begriper till alla delar, men jag återkommer till det lite senare. Först det jag förstår: Jag tycker att det är bra med en utredning angående sfi, svenska för invandrare. Men vad innebär det egentligen när statsrådet säger att i uppdraget ingår att föreslå hur behovet av sam- hällsinformation ska tillgodoses? Innebär det att syn- liggöra värderingar, att informera om det svenska samhällets syn på ungdomars levnadssätt inklusive sexuallivet, att informera och diskutera jämställdhet, att arbeta för att lösa generationskonflikter på ett konstruktivt sätt, för att använda statsrådets egna ord? Är det detta det innebär när man säger att i uppdraget ingår att föreslå hur behovet av samhällsinformation ska tillgodoses? Jag tycker att det är bra med en utredning men att den kommer i senaste laget. För mer än ett år sedan, på hösten förrförra året, stod kvinnor upp under en konferens här i förstakammarsalen och efterlyste kunskap. Det sades till exempel att integrationspro- grammet och sfi-böckerna är normgivande för det svenska samhället. När ska vi se över det materialet? När kommer diskussionen att jämnas ut när det gäller maktstrukturer, vita, kvinnor och invandrare? Det här var för snart ett och ett halvt år sedan, och det är en ganska lång tid när man tänker på vad som hänt sedan dess. Denna problematik var faktiskt ock- så mycket väl känd långt innan dess. Statsrådet Mona Sahlin sade själv i juni 2001, om jag minns rätt: Ja, jag har som representant för Sverige svikit både de unga invandrarflickorna och vår integrationspolitik. Statsrådet menade, framkom det efteråt, att det är en sak att prata om integration och en helt annan att förändra verkligheten. Det är därför som jag har skri- vit den här interpellationen och andra interpellationer. Verkligheten måste förändras och den måste föränd- ras snart. Den här utredningen kommer i september. Med den vanliga takten när det gäller utredningar som vi sätter i sjön här i riksdagen tar det åtminstone ytterli- gare ett år innan verkligheten börjar förändras. Många tragiska öden hade kunnat förhindras om regeringen tagit snabbare krafttag. Sfi når alla, och det är därför som jag har siktat in mig på just den utbildningen. Därför undrar jag vad statsrådet kan göra för att innehållet i sfi också ska ge den samhällsinformation som jag hade förhoppningar om att den skulle komma att innehålla för att förändra livet, inte minst för dessa män som är, tror jag, nyck- eln i det här spelet.

Erik Ullenhag (Fp)

Anf. 21 Erik Ullenhag (Fp)

Herr talman! Den fråga som nu diskuteras, det vill säga invandrartjejers och invandrarkvinnors situation, är extremt central vad gäller svensk integrationspoli- tik. Av den anledningen tycker jag att det är väldigt bra att den här interpellationen har ställts av Inger René. Däremot måste vi börja fundera på vad vi säger i den här debatten och diskussionen. I första stycket i interpellationen står att läsa: "I Sverige har det allde- les för länge varit tabu att tala om att vissa kulturer och kulturella yttringar faktiskt inte överensstämmer vare sig med svensk rätt eller med grundläggande mänskliga fri- och rättigheter." Är det så? Kan vi hitta kulturer som inte överens- stämmer med mänskliga rättigheter? Kan vi säga att mordet på Fadime var ett uttryck för en kultur? Jag tror inte det. Mordet på Fadime var inte ett uttryck för en kultur utan snarare ett uttryck för fullständig brist på kultur. Om vi själva skulle titta på det svenska samhället och fundera på hur det ser ut ur jämställdhetssyn- punkt och vad gäller våld mot kvinnor? Då kan man se att det polisanmäls 1 785 fall av kvinnor i Sverige som misshandlas per månad. Det var först 1984 som man fick en lagstiftning i Sverige som gjorde det lika fel och lika fruktansvärt att våldta inom äktenskapet som det var med våldtäkt av en annan person. Fram till 1984 spelade det faktiskt roll att det var frun som våldtogs, och därför fick man mildare straff. Var tionde dag misshandlas en kvinna till döds av en människa hon lever med i Sverige. Ska vi då dra slutsatsen att det ligger i den svenska kulturen att vara emot mänskliga rättigheter? Ska vi då dra slutsatsen att det ligger i den svenska kulturen att misshandla kvinnor, flickor, i Sverige? Jag tror inte det, och det är en ganska viktig utgångspunkt. Men med det sagt måste vi också vara klara över att invandrartjejers och invandrarkvinnors situation ofta är svårare än situationen för den som har fötts i Sverige och är, så att säga, svenska sedan generatio- ner. Det finns större problem i vissa invandrargrup- per, och det måste vi erkänna. Den diskussionen måste vi ta. Men vi ska akta oss väldigt noga för att utifrån det dra slutsatsen att någonting ligger i svensk, i kurdisk eller i någon annan kultur. Var det så att det låg i den svenska kulturen fram till 1984 att det kunde vara okej att våldta den man var gift med? I så fall kan vi säga det, inte om man inte att beredd att tycka det. Det här är en väldigt svår gränsdragning. Var ska samhället gå in? Vad ska samhället säga ifrån om? Trots den svåra gränsdragningen måste vi vara tydli- ga. Vi säger att det inte är okej om Sara från Borås som är 16 år gammal inte får gifta sig med vem hon vill därför att hennes föräldrar tvingar henne till ett arrangerat bröllop. Det kan inte heller vara okej om det är Fadime från Uppsala som inte får gifta sig med vem hon vill. Mänskliga rättigheter och liberala fri- heter ska vara universella. Den diskussionen är väl- digt viktig att ta. Jag hoppas att statsrådet utöver det skriftliga sva- ret fördjupar sig en smula när det gäller var den här gränsen ska gå. Jag hoppas att statsrådet också utöver det skriftliga svaret kan ge ett antal konkreta förslag på hur vi ger skydd till de människor som hotas, på när samhället ska ingripa och på hur samhället ska ingripa.

Mona Sahlin (S)

Anf. 22 Mona Sahlin (S)

Herr talman! Jag vill börja med Inger Renés und- ran om vad jag egentligen avsåg. Jag vill då bara förtydliga det som i och för sig står i svaret. Svenska för invandrare måste självfallet innehålla väldigt bra information om vilket samhälle det är man har kom- mit till. Vilka rättigheter är det man har som medbor- gare, som man, som kvinna, som förälder, i det land man har kommit till? Det måste också finnas en väl- digt viktig diskussion om vilka värderingar som finns i det land man har kommit till, till exempel i synen på kvinnans makt över sin egen kropp, över sexualiteten. Det är precis den frågeställningen som bland an- nat ingår i den här stora översynen, men det är ju inte så att ingenting har skett när det gäller detta under de år vi har bakom oss. Redan nu ingår det här i många SFI-klasser och i mycket undervisningsmaterial på ett alldeles utmärkt sätt. I många fall finns det frivillig- organisationer som är med i undervisningen i Svens- ka för invandrare som ytterligare fördjupar diskussio- nen med de vuxna och de unga som kommer och går på SFI. Redan nu har vi ju förändrat kunskapen på så vis att vi både har givit resurser och konkreta uppdrag till socialtjänsten, polisen och skolan för att de också ska vara med i denna diskussion med till exempel föräld- rarna, som ju skolan har en alldeles unik möjlighet att nå. Så verkligheten inte bara behöver förändras. Den har också förändrats väldigt mycket de senaste åren. Men det är väldigt mycket kvar. En av de stora förändringar som vi nu har tagit initiativ till är ju att se över hela mottagningssyste- met. Det handlar alltså inte bara om dem som kom- mer hit och söker asyl och får stanna som flyktingar utan också om alla dem som kommer som anhörigin- vandrare. Den stora utmaningen är hur de ska nås av en introduktion till det svenska samhälle som de ska leva i. Det är de förändringarna som nu också ligger i den stora utredningen. Det vi talar om nu, Inger René, är ju dels hur vi kan jobba med dem som kommer hit i framtiden men också, kanske minst lika viktigt, hur vi ska jobba med alla dem som redan finns här och som trots allt, oav- sett om de går i SFI, måste nås på ett tydligare sätt av kunskapen och av den ömsinta debatt som Erik Ul- lenhag efterlyste. Det ska inte handla om hur svensk kultur ser ut, utan om de värderingar som det demo- kratiska samhället Sverige är uppbyggt på. Erik Ullenhag hade många kloka tankar. Jag vill bara för dem som lyssnar understryka att de citat som han hade i början var från Inger Renés interpellation och inte från mitt svar. Det talas om kultur. Är det kultur som ligger bak- om mordet på Fadime, mordet på Sara, mordet på Pela? När man säger det gäller det verkligen att vara mycket tydlig med vad man avser med kultur. Många som för den debatten sätter likhetstecken mellan kultur och etnicitet. Då blir debatten felaktig, och den blir till och med farlig. Däremot är varje kultur ett utslag av värderingar. I den meningen är det inte etnicitet som vi diskuterar när vi talar om de, som det kallas, utsatta flickorna i patriarkala miljöer. Det här är värderingar som det svenska demokratiska sam- hället inte accepterar att någon ung pojke eller flicka - eller vuxen man eller kvinna - ska tvingas leva under. Den kvalifikation på debatten som jag tycker att Erik Ullenhag bidrar med här är precis den som jag också vill vara med om att föra fram, nämligen att det handlar om mänskliga rättigheter. För att nå dem, så att de inte bara ska vara vackra ord utan också en realitet att leva efter, måste metoderna för att nå en ung flicka som är född i ett annat land se annorlunda ut än vad som gäller för min dotter och Eriks dotter, som är födda i Sverige. Det är mänskliga rättigheter, och inget annat, som debatten om de här flickornas villkor handlar om.

Inger René (M)

Anf. 23 Inger René (M)

Herr talman! Det är lite sorgligt med en sådan här debatt, som ska behandla ett så stort, tungt och inne- hållsrikt ämne på bara 4+4+2 minuter. Det går med nödvändighet inte att vara så inträngande som man skulle önska. Men över till det som jag inte förstår av statsrå- dets svar. Jag föreslår alltså att bidragen till invand- rarnas organisationer och föreningar ska villkoras för att de aktivt ska arbeta med jämställdhet, synliggöra värderingar och så vidare. Statsrådet svarar att orga- nisationer som bildas på etnisk eller språklig grund kan få stöd för verksamheten under förutsättning att de bedriver ett aktivt arbete i förhållande till integra- tionspolitiska mål. För mig låter det faktiskt som ett villkorande. Man får bidragen under förutsättning att man upp- fyller vissa mål. Om inte det är att villkora bidragen så vet jag inte vad som är det. De får det under en bestämd förutsättning. Då blir min naturliga följdfrå- ga: Är statsrådet nöjd? Hur bedriver föreningarna sitt arbete i förhållande till de integrationspolitiska må- len? När och hur har det här utvärderats? Att jag talar så varmt om just detta beror ju på att väldigt många är medlemmar i de här föreningarna. Inte minst männen är det. Som jag sade tidigare tror jag att män spelar en nyckelroll i det här arbetet. De kommer ofta från traditioner som har könssegregera- de kulturer, och de möter inte det svenska samhället. Den bild som de får av sitt nya hemland, och nu är jag medveten om att jag hårdrar men jag får skylla på tidsbristen, får de genom TV, och den bilden är dess- värre sällan präglad av den genuina, värdefulla väs- terländska kulturen. Därför anser jag att det är viktigt att informera just männen och diskutera de attityder som de bär med sig i förhållande till de värderingar som vi har i Sverige. Jag - och inte bara jag utan också många i invand- rarleden - tror att invandrarföreningarna kan göra ett värdefullt arbete där. Det inser tydligen regeringen också, eftersom föreningarna får statligt stöd om de bedriver ett aktivt arbete i förhållande till dessa mål. Min fråga till statsrådet är: Gör de det? Och hur ser utvärderingarna ut?

Erik Ullenhag (Fp)

Anf. 24 Erik Ullenhag (Fp)

Herr talman! Även om jag kan instämma i mycket av det som Mona Sahlin sade alldeles nyss så ska man också vara medveten om att det som har skett och som sker i Sverige när det gäller integration på många sätt är ett misslyckande. Jag vill aldrig, och kan aldrig, försvara den man som slår. Men om vi beskriver bakgrunden till vad som har hänt ser vi att det ofta handlar om en person som har kommit till Sverige och som inte längre har en roll att spela i samhället, från att ha varit familje- försörjare eller en person som har haft en stark ställ- ning hemma, i sitt forna hemland. Han kommer till Sverige och får inget jobb och ingen ställning i sam- hället. Det är ofta förklaringen till att det kan gå rik- tigt, riktigt snett. Då blir det familjen som man håller kontroll på för att hålla sin ställning någonstans. Det här måste vi lyckas med. Det handlar om att ge arbeten och att öppna Sverige för människor som har kommit hit. Det är helt oförklarligt att människor som har kommit från andra länder med massor av idéer och värderingar fastnar i passivitet och utanför- skap. Vi ska vara fullständigt glasklara i jämställdhets- frågorna, åtminstone från Folkpartiets sida. En kvinna som lever i Sverige har rätt att själv bestämma vem hon ska gifta sig med. En kvinna som lever i Sverige har rätt till sin egen sexualitet. En kvinna som lever i Sverige har rätt till frihet från våld. Det finns många kvinnor, oavsett var de kommer ifrån, som i dag inte har denna rätt. Där måste vi göra mycket mer. Vi måste se till att det finns resurser i form av överfalls- larm och besöksförbud. Vi måste se till att det finns resurser för polisen för dem som verkligen drabbas innan vi kan komma åt den verkliga roten. Där borde regeringen ha gjort mer.

Mona Sahlin (S)

Anf. 25 Mona Sahlin (S)

Herr talman! Inger Renés fråga om invandrarföre- ningarnas och invandrarorganisationernas roll ger intryck av att det är just stödet till dem som ska vill- koras. Det är ju det som frågan gäller. Vi kan väl till att börja med vara överens om att våld mot kvinnor, förtryck av kvinnor och misshandel av kvinnor är någonting som finns väldigt brett i det svenska samhället, precis som Erik Ullenhag var inne på. Det finns i olika samhällsskikt och hos människor med olika etnisk bakgrund som lever på olika håll i vårt land. Men menar Inger René, för att det ska bli full- ständigt klart, att vi då egentligen borde villkora stö- det till alla organisationer där män finns? Ska de inte få en krona om inte de också jobbar för jämställdhet? Eller är det just invandrarorganisationerna som har en särskild roll här? Invandrarorganisationerna har ett särskilt ansvar och en särskild roll som jag tycker att de i stort sett också tar. Integrationsverkets utvärde- ringar - för självfallet utvärderar vi det statliga stöd som går ut till organisationerna - visar också att det arbete de gör är ett alldeles utmärkt och oerhört vik- tigt kontaktarbete på ett sätt som få andra delar av det svenska samhället kan utföra. Det gäller då framför allt det generationsövergripande arbetet. Frågeställningen om kvinnor och misshandel och våld är oändligt mycket större än att vi ska göra den till att handla om huruvida invandrarna - som de nu kallas i interpellationen - arbetar för jämställdhet eller inte. Det var det som jag tycker blir direkt dis- kriminerande, som jag sade i mitt svar. Frågeställningen är stor, och det är inte första gången som vi diskuterar den i en interpellationsde- batt här. Vi kommer också att göra det många fler gånger. Jag vill uttrycka det så här: Ingen kultur, ingen religion och inga värderingar är ursäkt för för- tryck mot kvinnor. Ingen kultur, ingen religion och inga värderingar är ursäkt för att förhindra en ung flicka att leva ett eget liv och fatta egna beslut. Men, Erik Ullenhag, långtifrån alla fall av hedersmord eller av så kallat hedersrelaterat våld utförs av arbetslösa, segregerade män. Frågeställningen är mycket djupare och svårare än så. Arbetet för integration och mot segregering har sin plats i den debatt som Fadimes mord så starkt utvecklade i vårt land. Men det är inte den enda för- klaringen - det kanske inte ens är den största. Det som handlar om synsätt på mäns överordning och kvinnors underordning och mäns makt över kvinnor i sin egen familj går långt djupare än att det bara är segregation och arbetslöshet som är förklaringen. Det är därför det arbetssätt som regeringen har haft och fortsätter att ha och som handlar om allt ifrån att öka kunskapen om flickornas faktiska vardag till kommuner, socialtjänst och skola och polis är en del av strategin. Den andra delen handlar om att hjälpa familjerna att hitta en stadig och en annan roll i det svenska samhället som de har anlänt till. Där behövs arbete tillsammans med de etniska organisationerna. Det tredje, och kortsiktigt kanske viktigaste, om- rådet handlar om att ge skydd - ett ovillkorligt skydd - åt de unga flickor som behöver fly därför att de är rädda för sin familj. De är rädda för att bli slagna, för att bli misshandlade eller för att förlora livet. Där har arbetet varit koncentrerat. Vi kommer att återkomma snart med ännu fler insatser både när det gäller di- rektskydd och boende tillsammans med kommunerna. Det blir också möjligheter för polisen att utfärda besöksförbud för bredare grupper än vad det är fråga om i dag. Mer resurser till överfallslarm blir det ock- så. Alla de här delarna avgör flickornas möjlighet till fria liv.

Inger René (M)

Anf. 26 Inger René (M)

Herr talman! Jag börjar med invandrarföreningar- na och villkoret för att de ska få bidrag. När man talar om en etnisk och språklig grund för en förening, som statsrådet har gjort i sitt svar, så ligger det nära till hands att tro att det rör sig om invandrarföreningar. Jag satt här och tänkte, och kan nog fundera ut en och annan sådan förening som inte är en invandrarföre- ning. Men det finns inte många i Sverige med den grunden som inte är det. Det är alltså inte egendom- ligt att man kommer in på det spåret. Debatten kan bli hur lång som helst, för ämnet är så komplext. Men jag vill bara nämna det som stats- rådet tog upp till sist, som gäller skyddet för dessa unga flickor. Om man pratar med kvinnojourerna i dag så hör man att den del av deras verksamhet som har ökat mest är den del som är relaterad till de unga flickor som behöver skydd. Våra kvinnojourer har inte alltid möjlighet att skapa det starka skydd och den hjälp som dessa unga flickor behöver när det gäller att skydda dem mot sin egen familj. Detta är en väldigt stor och komplex fråga. Jag och andra engagerar oss i den här frågan där- för att vi tycker att regeringen tänker och pratar, men det händer alldeles för lite. Jag är helt säker på att vi går åt samma håll, men regeringens steg är alltför små och alltför långsamma. De här unga utsatta flickorna kan inte vänta, och därför behöver man prata i andra ordalag än att man "tänker" och "planerar" och "avser". Man måste "göra" i större utsträckning för att inte fler ska fara illa än de som redan har gjort det.

Intressenter

Frågeställare

Inger RenéModeraterna

Besvarad av

Mona SahlinSocialdemokraterna