Integrationspolitikens utgångspunkter
Interpellation 2020/21:119 av Ludvig Aspling (SD)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2020-11-09
- Överlämnad
- 2020-11-10
- Anmäld
- 2020-11-11
- Sista svarsdatum
- 2020-11-24
- Svarsdatum
- 2020-12-18
- Besvarad
- 2020-12-18
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Åsa Lindhagen (MP)
Integrationspolitikens teoretiska utgångspunkter kommer till uttryck bland annat i regeringens proposition 1997/98:16 Sverige, framtiden och mångfalden – från invandrarpolitik till integrationspolitik och utredningen som låg till grund för denna.
I och med propositionen fastslogs den politiska inriktningen för integrationspolitiken, vilken till sitt innehåll inte förändrats sedan dess. Den politiska inriktningen stadgar ett antal principer och målsättningar, till exempel valfrihetsmålet. Detta innebär att den som invandrar till Sverige själv ska kunna välja i vilken grad denna vill bli en del av den svenska kulturen och ta till sig de värderingar och normer som präglar samhället här. Propositionen slår också fast att samhället ska bestå av en mångfald av värderingar och att individen ska kunna integrera gamla och nya livsmönster och livsstilar på det sätt hon själv önskar, vilket är en förutsättning för att människan ska utveckla en hel identitet och vara stolt över sin bakgrund.
Jag tror att integrationspolitiken, i kombination med för stor invandring är grundorsaken till det segregerade och splittrade samhälle som vi i dag lever i.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Åsa Lindhagen:
- Ser statsrådet något samband mellan integrationspolitikens teoretiska utgångspunkter och de problem vi har med segregering och arbetslöshet?
- Anser statsrådet att det är dags för en övergripande utvärdering av de effekter som integrationspolitikens har haft sedan 1998?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2020/21:119
Webb-tv: Integrationspolitikens utgångspunkter
Dokument från debatten
- Fredag den 18 december 2020Kammarens föredragningslistor 2020/21:57
- Protokoll 2020/21:57 Fredagen den 18 decemberProtokoll 2020/21:57 Svar på interpellation 2020/21:119 om integrationspolitikens utgångspunkter
Protokoll från debatten
Anf. 45 Statsrådet Åsa Lindhagen (MP)
Herr ålderspresident! Ludvig Aspling har frågat mig om jag ser något samband mellan integrationspolitikens teoretiska utgångspunkter och de problem vi har med segregering och arbetslöshet och om jag anser att det är dags för en övergripande utvärdering av de effekter som integrationspolitiken har haft sedan 1998.
Låt mig börja med att säga att nej, jag har inte tagit del av några studier som pekar på att arbetslöshet beror på integrationspolitikens teoretiska utgångpunkter. Integrationspolitikens utgångspunkter är inte heller orsaken till de utmaningar vi står inför i dag.
Som regeringen konstaterar i budgetpropositionen för 2021 finns det flera faktorer som påverkar utrikes födda kvinnors och mäns etablering på arbetsmarknaden, exempelvis tidigare arbetslivserfarenhet, utbildningsnivå, språkkunskaper, hälsa, nätverk och hur länge personen har varit i Sverige men även diskriminering på arbetsmarknaden.
Antalet sysselsatta utomeuropeiskt födda har ökat kraftigt, sedan 2007 med 125 000 kvinnor och 187 500 män. Sysselsättningsgraden uppgick under 2019 till 57 procent bland utomeuropeiskt födda jämfört med 70 procent bland inrikes födda. Även nyanländas etablering har successivt förbättrats under lång tid.
I arbetet för att förbättra och påskynda nyanländas etablering är samhällsorientering för nyanlända och liknande insatser under asyltiden en viktig del. Alla nyanlända ska ha tillgång till relevant information om det svenska samhället, inklusive grundläggande demokratiska principer om jämställdhet, mänskliga rättigheter och barns rättigheter.
Regeringen har under 2020 utökat samhällsorienteringen för nyanlända från minst 60 till minst 100 timmar. I budgetpropositionen för 2021 föreslås förstärkningar såväl av den samhällsintroduktion som Migrationsverket erbjuder asylsökande som av samhällsinformationen inom strukturen för tidiga insatser för asylsökande.
Utrikes födda har generellt en svagare ställning på arbetsmarknaden än inrikes födda, inte minst utrikes födda kvinnor. Under tidigare kriser har arbetslösheten ökat betydligt mer bland utrikes födda än bland inrikes födda och dessutom från högre nivåer. Detta skedde under finanskrisen 2008 och även nu under coronakrisen.
Statistiska centralbyrån, SCB, har sedan lång tid regeringens uppdrag att presentera registerstatistik om integration. Det görs inom områdena arbetsmarknad, boende, demografi, demokrati, ekonomi, flyttmönster, hälsa och utbildning. Detta är ett viktigt underlag för regeringens uppföljning och redovisning till riksdagen av utvecklingen för utrikes födda, i synnerhet utomeuropeiskt födda, vilket sker i budgetpropositionen.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
I regeringens långsiktiga strategi för att minska och motverka segregation framhåller regeringen att integration och segregation är två skilda företeelser, om än i viss mån sammankopplade. Förenklat handlar integration om i vilken utsträckning människor som har invandrat till Sverige deltar i arbets- och samhällslivet medan segregation handlar om åtskillnad av grupper.
God integration bidrar sannolikt till att minska vissa negativa effekter av segregation men behöver inte ha någon direkt påverkan på segregation i förhållande till exempelvis boende och skola.
Låt mig avsluta med att vara mycket tydlig. Utvecklingen med ökande socioekonomisk segregation i Sverige måste vändas, och integrationen måste fungera bättre. Vi måste fortsätta att arbeta för att nå målet om minskad segregation, jämlika och jämställda uppväxt- och levnadsvillkor samt goda livschanser för alla.
Anf. 46 Ludvig Aspling (SD)
Herr ålderspresident! Sverige lider i dag av en plethora av problem som grundar sig i det faktum att en stor grupp i samhället, som framför allt består av utrikes födda och andra generationens invandrare, lever i stark isolering från resten av samhället. Isoleringen gör att utanförskapet går i arv. Det ger upphov till materiell och kunskapsmässig fattigdom och leder till kulturella värderingar som glorifierar kriminalitet, religiös separatism och missaktning mot majoritetssamhället.
Sverige är samtidigt det land i OECD som spenderar mest pengar på så kallad integrationspolitik men sannolikt också det land som har störst problem med segregation. Frågan är om det är en paradox eller en logisk konsekvens, det vill säga: Ökar segregationen i Sverige trots eller på grund av integrationspolitiken?
För att undersöka den frågan vill jag gå tillbaka till de teoretiska utgångspunkter som ligger till grund för integrationspolitiken och som kommer till uttryck i en proposition som heter Sverige, framtiden och mångfalden - från invandrarpolitik till integrationspolitik. Enligt förarbetena bygger integrationspolitiken dels på valfrihetsmålet, det vill säga att det ska vara helt upp till den som invandrar att själv välja i vilken del den vill bli en del av majoritetskulturen och majoritetssamhället, dels jämlikhetsmålet, som säger att alla ska ha lika rättigheter och möjligheter, oavsett kulturell bakgrund.
I praktiken innebär detta att en person som kommer till Sverige och som väljer att inte komplettera sin kulturella bakgrund genom att lära sig svenska eller hur kulturen, samhället eller ekonomin fungerar ska ha samma möjligheter och rättigheter till välfärden som en person som anstränger sig för att göra allt detta. Det här ser vi som fullständigt absurt. Jag ser det också som fullständigt självklart att den ekonomiska segregation som vi har i dag är en direkt följd av de två målen.
Jag vill understryka för kammaren att jag vet vad jag pratar om. Jag har bott ungefär sex år utanför Europa. Jag har varit en väldigt välintegrerad invandrare i Japan bland annat. Att bli en del av en helt främmande kultur och en helt främmande arbetsmarknad är mycket svårare än vad många svenskar, kanske framför allt inom Regeringskansliet, verkar förstå. Det kräver arbete, tålamod, villighet att kompromissa med värderingar, villighet att acceptera en annan arbetsplatskultur, vilket kan vara väldigt svårt i vissa länder, och ofta en villighet att börja om från botten, längst ned på arbetsmarknadens stege. I många fall kommer inget av detta att hända så länge det är valfritt, och definitivt inte i det fall resten av välfärdssystemet finns där för att kompensera för de personer som väljer att inte göra sitt bästa.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Jag vill därför fråga statsrådet om hon ser en koppling mellan valfrihetsmålet och jämlikhetsmålet och de problem med segregation som vi ser i Sverige i dag och om hon skulle vara villig att ta initiativ till en utredning för att klargöra de effekter som övergången till integrationspolitik har haft på det svenska samhället i ett lite större perspektiv.
Anf. 47 Statsrådet Åsa Lindhagen (MP)
Herr ålderspresident! Nej, jag ser inte det sambandet.
När det gäller segregation och de växande klyftorna i Sverige är det en utveckling som har skett över lång tid. Där segregationen har ökat är den enskilt viktigaste faktor som driver fram detta de ekonomiska klyftorna. Vi skulle behöva prata mycket mer om det i samhällsdebatten och förstå detta. Jag vet att man kan ha olika uppfattningar i politiken om huruvida det är bra med klyftor eller om det är dåligt. Jag tillhör de politiker som tror mycket mer på ett jämlikt samhälle. Jag tror att det gynnar både dem som har det gott ställt och dem som har det tuffare i samhället.
Min övertygelse är också att en av de faktorer som har byggt Sverige till ett otroligt land - ett av de rikaste och mest framgångsrika länderna i världen - är att vi har byggt ett samhälle med en stark välfärdsstat där vi tydligt har sagt att i detta land ska vi göra vad vi kan för att sträcka ut en hjälpande hand till den som behöver det. Det kan hända oss alla någon gång i livet.
När det gäller segregation är det stora problemet i dag de växande klyftor som vi har sett och som slår mot barns uppväxtvillkor. Vi har en skolsegregation som innebär att inte alla barn i vårt samhälle har möjlighet att få en god skolgång, vilket är något av det absolut viktigaste som finns i ett barns liv, inte minst när det gäller barn i utsatthet, barn som utsätts för våld i hemmet, barn som växer upp i fattigdom och barn som löper ökad risk att dras in i kriminalitet. Om man klarar skolan, får hjälp och stöd att få godkända betyg, kommer in på gymnasiet och färdigställer sin skolgång har man mycket bättre möjligheter att klara sig bra i livet.
Jag pratar väldigt gärna om segregationsproblematiken. Jag pratar också gärna om våra utmaningar när det gäller integrationen. Där finns det också mycket att säga, för detta är oerhört viktiga frågor. Men om vi pratar om segregation måste vi också prata om de klyftor som finns i samhället.
Jag vill säga några ord om integrationen. Det är min övertygelse att vi blir ett starkare samhälle om vi bejakar varandras olikheter och om vi ser att vi alla är människor och att vi kan leva olika och ha olika kulturer och så vidare.
Men det som är avgörande i dessa frågor gäller något som jag ibland tycker framställs i debatten. Det faktum att vi ibland är olika är förstås inte alls något som kan tas som intäkt för att man får bryta bryta mot mänskliga rättigheter, inte respektera barns rättigheter eller inte följa svensk lagstiftning. Det är helt självklart att vi alla måste sluta upp bakom dessa gemensamma värderingar. Vi accepterar inte att man bryter mot mänskliga rättigheter eller inte accepterar alla människors lika värde. Det finns ingen motsats i detta. Vi kan bära på olika kulturer, men när det gäller just mänskliga rättigheter finns det förstås aldrig någon acceptans för att de inte respekteras.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Det finns mycket att säga. Jag pratar gärna vidare om integrationspolitiken och segregationspolitiken, som förstås har kopplingar men som inte får sammankopplas eftersom det är olika politikområden. Det tror jag är viktigt att ha med sig i diskussionerna. Segregation kan förstås försvåra en god integration, men det är inte integrationen som är den viktigaste faktorn när vi pratar om vad som driver fram segregation.
Anf. 48 Ludvig Aspling (SD)
Herr ålderspresident! Jag tycker att det var bra att statsrådet lyfte upp frågan om mänskliga rättigheter och kulturens betydelse där. En avgörande skillnad i hur jag och statsrådet ser på denna fråga gäller vilka normer och värderingar som ska gälla i Sverige.
I propositionen står det att integrationspolitiken ska "underlätta för individen att integrera gamla och nya livsmönster och livsstilar på det sätt hon själv önskar" och att detta "är en förutsättning för att människan skall utveckla en hel identitet och vara stolt över sin bakgrund" samt att "ett mångkulturellt samhälle består av en mångfald värderingar och förhållningssätt som successivt påverkar varandra".
Vi kan bortse från den tveksamma hypotesen att mångkultur i Sverige är en förutsättning för att utlänningar ska känna stolthet över sin bakgrund, vilket alla människor som själva har gått igenom den processen vet är trams. I stället vill jag fokusera på den mångfald av värderingar som man gärna vill lyfta fram. En värdering som jag vet att statsrådet är medveten om har blivit allt vanligare i Sverige på senare år är den om så kallad heder, vilket lite förenklat innebär att en familj eller en klan ser framför allt kvinnor som egendom snarare än människor och ser det som sin uppgift att skydda denna egendom genom att begränsa deras frihet och livsval på olika sätt.
Å ena sidan påstår regeringen gärna och ofta att man försöker bekämpa hedersnormen, men samtidigt står man bakom tanken om en mångfald av värderingar, utan begränsande princip, det vill säga att alla värderingar är välkomna.
Det finns också en uppenbar motsättning mellan valfrihetsmålet och målet om en mångfald av värderingar, eftersom till exempel frun och barnen i en familj där pappan väljer att hålla fast vid hedersnormen aldrig kommer att få möjlighet att välja att bli en del av den svenska jämställdhetsnormen, om de nu skulle vilja det. Friheten att välja värderingar kan ju innebära att vissas val innebär en begränsning av friheten för andra.
Jag skulle därför vilja veta hur statsrådet funderar kring detta. Om ett mångkulturellt samhälle består av en mångfald av värderingar och förhållningssätt som successivt påverkar varandra, som det står i propositionen, hur tycker då statsrådet att till exempel jämställdhetsnormen - alltså att män och kvinnor är lika mycket värda - ska påverkas av hedersnormen, som för fram motsatt uppfattning? Om statsrådet vill att jämställdhet ska råda i Sverige, vilket jag hoppas, undrar jag om det inte är dags att förändra den politiska inriktningen, som numera alltså säger att alla värderingar ska vara välkomna.
Anf. 49 Statsrådet Åsa Lindhagen (MP)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Herr ålderspresident! Jag vill ta upp ett ord som riksdagsledamoten sa och som jag tyckte var användbart när det gäller detta att alla värderingar skulle vara välkomna. Det är nämligen trams.
Det finns ingen som helst tvekan, någonstans, om att vi inte accepterar värderingar som bryter mot mänskliga rättigheter - som bryter mot barns rättigheter. En av utgångspunkterna för hela mitt politiska engagemang är att vi ska stå upp för alla människors lika värde, och jag kommer aldrig att acceptera att vi bryter mot den principen. Jag kommer aldrig att acceptera att vissa människor i samhället ses som mindre värda eller att vi har barn i våra skolor som utsätts för rasism - aldrig! Det är en utgångspunkt för hela mitt politiska engagemang. Alla värderingar är inte välkomna; det är trams att påstå något sådant.
När det gäller möjligheten att välkomna människor till Sverige på ett så bra sätt som möjligt är det förstås oerhört viktigt att vi jobbar med att ge praktisk information när människor kommer till vårt land. Hur fungerar våra skolor? Hur fungerar förskolan? Hur ska man se till att få en hemförsäkring? Hur fungerar vår arbetsmarknad? Hur fungerar etableringsprogrammet? Etableringsprogrammet har gjort att vi har blivit bättre på att etablera människor som kommer till Sverige på arbetsmarknaden. Siffrorna och statistiken har förbättrats.
Det handlar också om att jobba med frågor som hur vår svenska lagstiftning ser ut och hur vi ser på mänskliga rättigheter, och jämställdhetsfrågorna är förstås helt avgörande. Sverige är ett av världens mest jämställda länder, även om vi verkligen har lång väg kvar innan vi är jämställda. Detta är förstås väldigt viktiga frågor.
Det är också viktigt att ge människor goda möjligheter att ta till sig det svenska språket och få hjälp och stöd i det. Där tycker jag att det är intressant att Sverigedemokraterna i sin budgetmotion tar bort alla de åtgärder för integration där 172 miljoner kronor går till bland annat civilsamhället för att människor ska kunna få stöd i att förbättra sin svenska. Här ligger också insatser för föräldralediga, alltså att man ska kunna öva sig på språket och bygga nätverk även under föräldraledigheten. Det är något vi vet verkligen har stor betydelse för inte minst kvinnor. Det är ju många fler kvinnor som är föräldralediga, och de har god nytta av den här insatsen.
Jag välkomnar en diskussion kring integrationspolitiken. Vad kan vi göra bättre för att välkomna människor till Sverige? I mitt budgetanförande i måndags tog jag upp att vi rankas väldigt högt i bland annat Migrant Integration Policy Index, som har kommit nu i dagarna. De hade en rankning även för fem år sedan, och då hamnade Sverige i topp. Men det spelar ju ingen roll att vi får topplaceringar, för vi har oerhört mycket kvar att göra. Det gäller inte minst utrikes födda kvinnor och deras möjligheter på arbetsmarknaden; vi tar inte till vara kvinnors potential.
Dessa frågor är alltså väldigt viktiga. Det görs också ett stort jobb inte minst av civilsamhället runt om i kommuner, myndigheter och regioner i Sverige, men vi behöver förbättra integrationen. Jag tror inte att det finns någon politiker som skulle stå här i riksdagens talarstol och säga någonting annat.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Vi behöver också bekämpa segregationen, och där återkommer jag återigen till att vi behöver jobba med att minska de ekonomiska klyftorna i samhället. Ni i Sverigedemokraterna vill ju i er budgetmotion ge 10 000 kronor till alla svenska medborgare i Sverige, Ludvig Aspling, vilket jag tror är helt fel sätt att spendera 82 miljarder kronor. Varför ska till exempel du och jag få 10 000 kronor mer i fickan? Vi behöver i stället se till att satsa resurserna på dem som har det tuffast i samhället - de barn som växer upp i barnfattigdom. Det är det vi behöver göra för att minska klyftorna i samhället och bekämpa grundorsakerna till segregationen.
Anf. 50 Ludvig Aspling (SD)
Herr ålderspresident! Nu blev det mycket här, så jag kommer inte att hinna bemöta alla frågor. Jag tänkte dock kort säga något angående Mipex. Statsrådet lyfter fram det som en framgång, men vad mäter Mipex, Åsa Lindhagen? Mipex mäter bara hur mycket förmåner - kontanta sådana, och rätt till välfärden - som landet ger. Det mäter ingenting annat. Hur väl folk lyckas på arbetsmarknaden och så vidare mäter Mipex över huvud taget inte, så detta är knappast en anledning att jubla.
Jag vill ställa en kort uppföljningsfråga gällande att en viktig aspekt av integrationspolitiken är att Sverige inte ska vara en majoritetskultur. Det står så här i propositionen: "Integrationsprocesserna är ömsesidiga i den bemärkelsen att alla är delaktiga och medansvariga i dem och alla måste bidra. Integration är inte endast en fråga om och för invandrare. I ett samhälle med etnisk och kulturell mångfald bör människor komplettera varandra och ömsesidigt bidra med sin kompetens och livserfarenhet."
Jag skulle vilja fråga statsrådet om hon lever som hon lär i den här frågan. Åsa Lindhagen var ju socialborgarråd i Stockholms stad innan hon fick sin nuvarande befattning - jag gratulerar, om jag inte gjort det tidigare! Jag misstänker att hon har bott i Stockholm sedan dess. I till exempel Rinkeby-Kista och Husby i Stockholms stad, där jag själv gick i gymnasiet, finns det en stor diaspora av personer från Somalia. Om det nu är så, som statsrådet påstår, att integrationsprocesserna är ömsesidiga i den bemärkelsen att alla är delaktiga och måste bidra - ja, då innebär det att det är statsrådets och min uppgift att lära oss somali i lika stor utsträckning som det är somaliernas uppgift att lära sig svenska. Det är ju vad det står i propositionen.
Rimligtvis borde det därför ingå i statsrådets uppgift eller uppdrag att föregå med gott exempel, så jag skulle gärna vilja fråga hur mycket somali statsrådet har lärt sig hittills.
Anf. 51 Statsrådet Åsa Lindhagen (MP)
Herr ålderspresident! Nu tycker jag att det blev lite tramsigt igen. Utifrån min synpunkt är det inte så att alla som är födda och uppvuxna i Sverige behöver lära sig till exempel somaliska eller något annat av den mångfald av språk vi har i detta land. Det skulle vara ganska orimligt. Däremot tycker jag att det är väldigt trevligt om människor som är födda i Sverige vill lära sig somaliska; det är verkligen någonting som kan uppmuntras. För egen del kan jag inte några ord på detta språk.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Jag tycker att det är intressant att debatterna om integration blir väldigt svartvita. Om vi i ett index där man tittar på olika framgångsfaktorer för vad som kan ge en god integration ser att Sverige hamnar i topposition är jag förstås inte alls förvånad över att det är något som inte riktigt passar in i den politiska debatten, för det stämmer förstås inte med Sverigedemokraternas bild av ett land som befinner sig i kaos.
Jag tycker förstås att det är lite ledsamt att debatten ser ut på det sättet, för jag skulle mycket hellre se en debatt som var lite mer nyanserad och där vi såg att det finns saker vi gör i Sverige som är bra. Vi har människor runt om i vårt samhälle som varje dag sliter och kämpar för att ge människor ett gott välkomnande till Sverige. Vi ser också människor som har kommit hit till vårt land och varje dag gör fantastiska insatser för att stärka Sverige och vår välfärd.
Samtidigt ser vi att vi har stora utmaningar när det gäller integrationen. Vi behöver bli bättre inte minst när det gäller människors möjlighet att etablera sig på arbetsmarknaden och när det gäller att ge barn en god start i Sverige. Det är det jag skulle vilja prata om. Jag tycker att det är svårt att prata om integrationsfrågorna när vi ständigt återkommer till att lösningen på problemen är att inga människor ska komma till Sverige - och kanske också, tycker man inom en viss del av politiken, att människor gärna får lämna landet igen. Det gör det svårt att i debatten faktiskt komma in på vilka åtgärder vi kan göra för att åstadkomma förbättring, och det är ju det som driver mig i politiken.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.