Hotade verksamheter för misshandlade kvinnor
Interpellation 2016/17:543 av Gunnar Hedberg (M)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2017-05-23
- Överlämnad
- 2017-05-24
- Anmäld
- 2017-05-29
- Svarsdatum
- 2017-06-13
- Sista svarsdatum
- 2017-06-13
- Besvarad
- 2017-06-13
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Åsa Regnér (S)
Nationellt centrum för kvinnofrid, tidigare Rikskvinnocentrum, har systematiskt, nyskapande och forskningsbaserat byggt upp verksamheter som är unika i att hjälpa och skapa förändringar för framför allt våldsutsatta kvinnor.
Nationellt centrum för kvinnofrid har genom sina olika verksamhetsgrenar kunnat hjälpa tusentals personer som utsätts för våld.
Kunskapsuppbyggnad genom bland annat egen forskning, klinisk verksamhet och olika former av stöd till olika samhällsorgan har gjort stor skillnad för väldigt många. Den stödtelefon som bemannas året runt, dygnet runt, och som tar emot ca 30 000 samtal från i huvudsak våldsutsatta är den kanske mest kända verksamheten.
Utbildning av socialarbetare och andra som i hela landet kommer i direkt kontakt med våldsutsatta är av största betydelse. Inte minst utbildningen av poliser, åklagare och domare som med större kompetens kan agera på ett bättre sätt är av största betydelse. Tusentals utbildas varje år för att kunna förbättra sig i sin yrkesutövning.
Allt detta riskerar att raseras med regeringens åtgärder.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Åsa Regnér:
Hur avser statsrådet att säkerställa att verksamheterna vid Nationellt centrum för kvinnofrid inte raseras genom överföringen till den nya jämställdhetsmyndigheten?
Debatt
(8 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2016/17:543
Webb-tv: Hotade verksamheter för misshandlade kvinnor
Dokument från debatten
- Tisdag den 13 juni 2017Kammarens föredragningslistor 2016/17:124
- Protokoll 2016/17:124 Tisdagen den 13 juniProtokoll 2016/17:124 Svar på interpellation 2016/17:543 om hotade verksamheter för misshandlade kvinnor
Protokoll från debatten
Anf. 29 Statsrådet Åsa Regnér (S)
Herr talman! Gunnar Hedberg har frågat mig hur jag avser att säkerställa att verksamheterna vid Nationellt centrum för kvinnofrid, Uppsala universitet, inte raseras genom överföringen till den nya jämställdhetsmyndigheten.
Överföringen av vissa delar av uppdraget om mäns våld mot kvinnor till en jämställdhetsmyndighet kommer inte att innebära att verksamheterna vid Nationellt centrum för kvinnofrid raseras. Bakgrunden till att inrätta en jämställdhetsmyndighet är att jämställdhetspolitiken över lång tid har byggts på tillfälliga satsningar med dåliga förutsättningar för långsiktig samhällsförändring. Jämställdhetspolitikens nuvarande organisering är splittrad över en rad myndigheter, vilket innebär bristande möjligheter till samordning och uppföljning. Frånvaron av en myndighet har minskat genomslagskraften för de satsningar som har gjorts och försämrat möjligheterna till bestående effekter av arbetet. Att samla och permanenta strategiskt viktiga och närliggande uppgifter på jämställdhetspolitikens område i en myndighet innebär betydande samordnings- och effektivitetsvinster. Det förbättrar förutsättningarna för att nå de jämställdhetspolitiska målen, särskilt när det gäller delmålet om att mäns våld mot kvinnor ska upphöra.
Regeringen tillsatte i december 2016 en särskild utredare som ska förbereda och genomföra bildandet av en jämställdhetsmyndighet. I uppdraget ingår att föra över uppdrag och uppgifter från fyra andra myndigheter, däribland Uppsala universitet. Utredaren ska vidta de åtgärder som krävs för att myndigheten ska kunna inleda sin verksamhet den 1 januari 2018. Det framgår särskilt av utredningens uppdrag att upparbetad kunskap och erfarenhet ska tas till vara och att arbetet ska kunna bedrivas utan avbrott. Utredningen ska hantera dessa frågor i nära samarbete med de berörda myndigheterna. När det gäller Uppsala universitet ska utredaren också överväga om ansvaret för den nationella stödtelefonen bör överföras till jämställdhetsmyndigheten. Regeringen har fått information om att utredningen gör bedömningen att den nationella stödtelefonen bör stanna kvar vid Uppsala universitet.
Regeringen har sedan tidigare beslutat att de delar i Uppsala universitets uppdrag som rör utveckling och spridning av evidensbaserad kunskap och information om mäns våld mot kvinnor samt sammanställning av aktuell forskning inom området ska överföras till jämställdhetsmyndigheten och drivas vidare som en permanent uppgift. Uppsala universitet ska fortsatt ansvara för uppdraget att samverka med Akademiska sjukhuset i Uppsala i frågor som rör den kliniska verksamheten och forskning med anknytning till den samt att analysera behovet av ny forskning inom området. Det innebär att väsentliga delar av uppdraget om mäns våld mot kvinnor blir kvar vid Uppsala universitet. Nationellt centrum för kvinnofrid kommer därmed fortsatt att ha en central roll i arbetet för att motverka mäns våld mot kvinnor.
Regeringen har också gett Uppsala universitet, där Nationellt centrum för kvinnofrid finns, ett särskilt uppdrag att förbereda överföringen av dessa delar av uppdraget om mäns våld mot kvinnor. Även för detta uppdrag är utgångspunkten att upparbetad kunskap och erfarenhet från angivna nationella uppdrag ska tas till vara samt att arbetet ska kunna bedrivas utan avbrott. Regeringen har förtroende för att utredningen och Uppsala universitet sköter sina uppdrag på bästa sätt.
Anf. 30 Gunnar Hedberg (M)
Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret på interpellationen! Det är bra att statsrådet nu verkar ha fördjupat sig i frågeställningen, till skillnad från vad som var fallet i de tidigare debatter vi har haft i medierna. Jag upplever att det här svaret är mer relevant i förhållande till frågeställningarna än de svar jag tidigare fått. För detta tackar jag.
Vi diskuterar allmänt att viktiga verksamheter inte får komma till skada eller raseras på grund av den nya myndighetens tillkomst.
Statskontoret, alltså statens organ för att titta på den egna organisationen, har direkt varnat för att göra en förändring. Det är alltså inte utan skäl som vi känner en stor oro, specifikt för den väldigt viktiga verksamhet för våldsutsatta kvinnor som Nationellt centrum för kvinnofrid bedriver.
Det är en uppenbar risk att man tappar kompetens när man flyttar. Vi kan bara titta på de aktuella frågorna. Till exempel flyttar nu Fastighetsmäklarinspektionen, och 14 av 18 följer inte med. Vi har sett tidigare hur det var när Patent- och registreringsverket flyttade till Söderhamn. Då följde 1 av 80 med. Detta är väldigt allvarligt i fråga om den kompetens, kunskap och så vidare som man måste bygga vidare på och inte rasera.
I mer än 20 år har detta byggts upp. Det är ett väldigt viktigt utvecklingsarbete när det gäller hälso- och sjukvårdens omhändertagande av våldsutsatta kvinnor. Det började i Uppsala på NCK och har sedan omsatts nationellt.
Efter hand som ny kunskap och nya förutsättningar har tillkommit har rutiner och utbildningar reviderats och vidareutvecklats. De olika delarna i Uppsalamodellen - nu passar jag på att överlämna en skrift om den - visar just att det handlar om kunskap om våld, om rutiner när det gäller att ställa frågor, om att man kan hantera svaren, om att man kontinuerligt dokumenterar och följer upp och om professionell samverkan. Tillsammans bildar detta en grund för ett korrekt omhändertagande av våldsutsatta kvinnor och för det stöd som personalen behöver.
Alla dessa delar hänger alltså ihop som en väv, och de ger kraft till syftet att hjälpa våldsutsatta kvinnor. Stödtelefonen, som tar emot över 30 000 samtal per år, tycks räddad med statsrådets svar. Det är naturligtvis en väldigt bra åtgärd. Men vad avser regeringen att göra mer för att återstående delar i väven inte ska raseras?
Anf. 31 Annika Qarlsson (C)
Herr talman! Jag ansluter mig även till denna debatt. Det är en viktig del av jämställdhetspolitiken, om än inte allt. Det säger jag för att förekomma statsrådets kritik på den punkten.
Nationellt centrum för kvinnofrid vid Uppsala universitet och Akademiska sjukhuset är Sveriges nationella kunskaps- och resurscentrum för frågor om mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer. I uppdraget från regeringen ingår att sammanställa, utveckla och sprida kunskap om våld och att erbjuda våldsutsatta kvinnor stöd. Det är så det har varit.
Detta dubbla uppdrag - man kombinerar forskning och utbildning med daglig kontakt med våldsutsatta kvinnor - ser jag som en avgörande del i NCK:s utveckling. Någon motsvarande nationell organisation finns inte i något annat land i världen. Det handlar om just detta att man finns nära den utvecklande verksamheten, där man också möter de personer och de kvinnor som är utsatta för våld.
Man driver Sveriges nationella stödtelefon Kvinnofridslinjen, som startade redan 2007. Om jag läser statsrådets svar rätt kommer den att vara kvar. Den är bemannad med sjuksköterskor och socionomer dygnet runt, varje dag på året, och tar emot mellan 80 och 90 samtal per dygn. Av en händelse råkar jag ha en penna därifrån med mig. Jag kan berätta för dig som tittar och lyssnar här och nu att numret dit är 020-50 50 50. Samtalen syns inte i din räkning, och du har möjlighet att kostnadsfritt få stöd och hjälp i frågor. Det kan gälla dig själv, vänner eller arbetskollegor.
Genom tillhörigheten till NCK och universitetet får Kvinnofridslinjen och patientmottagningen tillgång till vidareutbildning på universitetsnivå och expertkunskap om aktuell forskning och om den nationella utvecklingen på området. Och genom patientbesöken och samtalen till Kvinnofridslinjen får NCK en unik inblick i situationen för våldsutsatta kvinnor i Sverige i dag samt viktig kunskap om vilka frågor de har och vilken typ av stöd de efterfrågar. På samma sätt får centrumet viktig kunskap och erfarenhet genom de dagliga kontakterna med yrkesverksamma från rättsväsendet, hälso- och sjukvården, kommuner och andra myndigheter som deltar i NCK:s utbildningar.
Sammantaget ger detta en gedigen grund för att utveckla verksamheten och vara en föregångare i arbetet för att förbättra situationen för våldsutsatta kvinnor och deras barn.
NCK:s kunskapsbank är en webbplats som väldigt många söker i för att hitta relevant forskning, arbetsmetoder eller bara vad som gäller i lagen. Det är alltså en väldigt bred bas. Den samlar presentationer av forskare och deras projekt, fakta och ämnesguider om våld samt publikationer från myndigheter. Den har funnits i drygt fem år och har löpande byggts ut. Om jag läser svaret rätt kommer den att flyttas över till jämställdhetsmyndigheten.
NCK gör också annat - det är en stor del. Man har över 20 års erfarenhet av att utbilda om mäns våld mot kvinnor. För 15 år sedan startades den första grundkursen på universitetsnivå. Totalt genomfördes ett hundratal externa utbildningsaktiviteter under 2015. Det är universitetskurser - man medverkar i andra program på Uppsala universitet och på andra universitet och högskolor i landet. Men man medverkar också i andra myndigheters utbildningar. De är väldigt aktiva i fråga om detta.
När jag läser statsrådets svar blir jag inte riktigt klok på vart utbildningarna ska ta vägen, om de är tänkta att flytta eller inte. Kommer det som i dag beskrivs som ett nationellt uppdrag att försvinna?
Det jag vill beskriva med denna bild är uniciteten i NCK:s uppdrag. Det handlar om att de har klinisk verksamhet men också forskning och utveckling och om hur mycket de delarna befruktar varandra. Det kommer inte att vara möjligt att föra in det i en ny miljö på ett nytt ställe. Det vore olyckligt om vi inte såg till att ta till vara just denna miljö.
Anf. 32 Statsrådet Åsa Regnér (S)
Herr talman, interpellanten och den andra deltagaren i debatten! Först och främst är denna fråga inte en del av regeringens ambitioner att skapa statliga jobb i hela Sverige. Om man får sådana effekter är det väl bra, men vi talar nu om organisering och styrning av professionellt arbete med jämställdhetspolitiken. Det är det som är syftet med att skapa en jämställdhetsmyndighet och att delvis flytta verksamheter som i dag handlar om att genomföra jämställdhetspolitiken.
Regeringens ambition är att stärka det jämställdhetspolitiska området. Det som är viktigt för oss är att vi når målet om att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Under den tidigare borgerliga regeringen satsade man över 1 miljard på detta område. Det var bra. Man tog ett antal initiativ som också var bra. Men det hade inte någon effekt i fråga om det jämställdhetspolitiska målet. Det blev för splittrat. Det blev för många aktörer som hade ansvar. Till slut kunde man inte se ett samlat ansvar. Målet påverkades inte trots insatser och pengar. Jag tycker att det är allvarligt, och det säger mig att vi behöver arbeta på ett annat sätt. Därför har jag tagit fasta på det förslag som den borgerliga regeringens utredning om jämställdhetspolitiken entydigt lade fram. Detta fanns till och med med i rubriken, för man var så säker på att det behövdes en jämställdhetsmyndighet för att professionalisera detta arbete.
Det vi talar om nu är att förbättra människors liv. Jämställdhetspolitik är till för att skapa jämställdhet. Det innebär att man förändrar och förbättrar människors liv. En kvinna och hennes barn, som slipper leva i relationer med våld eller hot om våld, märker verkligen skillnaden. Jag vill att det ska bli skillnad. Jag vill att vi ska ta till vara de goda insatser och de kunskaper som vi har i Sverige i dag. Men vi behöver göra det på ett nytt sätt. Vi behöver samla ansträngningarna och kunskaperna för att få effekt i fråga om det jämställdhetspolitiska målet.
För Alliansens partier, utom Liberalerna, duger det tydligen att det inte har någon effekt i fråga om det jämställdhetspolitiska målet på detta område. Det gör det inte för mig. Jag vill att våldet mot kvinnor ska minska och upphöra. Därför har vi dessa ambitioner.
Jag vill säga ytterligare en sak. Jag talar om alla de jämställdhetspolitiska delmålen. De sex jämställdhetspolitiska delmålen är för mig väldigt viktiga. De hänger ihop, och de förstärker varandra. Att lägga hela det jämställdhetspolitiska området i en myndighet gör att vi får en större samsyn på hela det jämställdhetspolitiska området. Dessa delar samspelar. Det handlar om kvinnors, liksom mäns, makt i samhället. Det handlar om fördelning av det obetalda arbetet. Det handlar om att både kvinnor och män ska ha bra jobb och kunna leva på sina inkomster. Det handlar om att våldet mot kvinnor ska upphöra.
En annan effekt av att lägga ihop jämställdhetspolitiken när det gäller delmålet om våld mot kvinnor är att ännu tydligare få in synsättet om att förebygga våldet. Bara om vi förebygger mer effektivt kommer vi också att få effekter på det jämställdhetspolitiska delmålet.
Detta är mina ambitioner. Därför tror jag inte på att bara fortsätta som vi alltid har gjort. Vi måste följa råd om att styra på ett mer professionellt och tydligt sätt för att få förändring i människors liv.
Anf. 33 Gunnar Hedberg (M)
Herr talman! NCK finns i en miljö som till exempel finansministern för bara någon vecka sedan i kammaren menade är ett fantastiskt forskningscentrum. Hon sa att det är ett universitet i världsklass, och där bedrivs fantastiskt mycket intressant forskning som också kommer samhället till del.
Det är precis så sant som det är sagt.
NCK omsätter på ett unikt sätt forskningsbaserade kunskaper i samhället. Det är inte bara fråga om direkt hjälp till de utsatta individerna utan även om att sprida forskningsresultat och kunskaper som hela tiden byggs upp och är till stöd för många samhällsinstitutioner och verksamheter. Det är fråga om poliser, åklagare, domare, sjukvårdspersonal och socialarbetare. Överallt kommer NCK:s arbete till nytta för att hjälpa de våldsutsatta.
På ett seminarium för några veckor sedan presenterades Uppsalamodellen, som jag hade nöjet att överlämna ett exemplar av till statsrådet. Där visades bland annat en instruktionsfilm om vad man kan göra för att nalkas äldre som man misstänker kan vara utsatta för våld. Det var ett litet exempel på hur denna omfattande och komplexa bild hela tiden utvecklas. Det är en praktisk men nog så viktig kunskap.
Det som sker är inte att allt som rör sig samlas till den nya jämställdhetsmyndigheten. Vi har redan fått besked om att stödtelefonen blir kvar. Den interagerar naturligtvis mycket med den utbildning och det kunskapsinsamlande som sker på NCK. Den kliniska verksamheten är kvar på Akademiska sjukhuset tillsammans med NCK. Det blir då en splittring av kunskapsmiljön, alltså den fantastiska forsknings, utvecklings- och utbildningsmiljön som finns runt om och i Uppsala universitet.
Hur gagnar splittringen av verksamheterna kvinnorna?
Anf. 34 Statsrådet Åsa Regnér (S)
Herr talman! Nationellt centrum för kvinnofrid har gjort mycket bra arbete och fortsätter att göra det när det gäller arbetet mot våld mot kvinnor. Jag har flera gånger i dag sagt att jag själv var ytterst inblandad på den tiden när Nationellt centrum för kvinnofrid bildades. Det gällde även den nationella telefonlinjen. Jag vet hur mycket arbete som låg bakom att organisera telefonlinjen, bemanna den och professionalisera den.
Ambitionen är inte att stanna kvar och göra mer av samma när det finns så tydliga indikationer och uppgifter om att jämställdhetspolitiken när det gäller våldet mot kvinnor inte uppnår sina mål. Vi måste dra någon slutsats av det.
De insatser som har gjorts har inte på ett positivt sätt påverkat målet om att våldet mot kvinnor ska upphöra. Det har inte ens minskat under den tid som mättes när Jämställdhetsutredningen och Riksrevisionen lade fram sina rapporter med förslag på bättre styrning. De menade att de satsade medlen på områdena inte fick den tänkta effekten. Det måste spela roll vad man använder skattebetalarnas pengar till. Det är allvarligt om man inte uppnår effekter i människors liv.
Jag vill att detta ska bli ett mer professionaliserat politikområde när det gäller styrning, uppföljning och ansvarsutkrävande. Det finns på alla andra politikområden som vi anser är viktiga för att förändra samhället och där våra gemensamma resurser spelar roll.
Kunskapsspridning och systematisk uppföljning är precis det som myndigheten ska ägna sig åt. Det förebyggande arbetet är otroligt väsentligt. Det finns flera rapporter som säger att det som har gjorts minst i Sverige - och det är nog alla lika skyldiga till - är att satsa på förebyggande arbete, det vill säga se till att slaget inte utdelas eller att våldtäkten inte sker. Vi har inte gjort detta tillräckligt systematiskt.
Det finns en del goda exempel på hur man kan arbeta med detta, men det finns inget sätt att binda ihop goda exempel så att det blir mer av ett nationellt arbete. Det finns inga sätt att sprida den sortens erfarenheter på ett effektivt sätt. Det vill jag uppnå genom att inrätta myndigheten och genom att fatta beslut om ett antal uppdrag som går i den riktningen - och det har jag också gjort.
Vi anstränger oss, inte minst kommittén anstränger sig, för att på många olika sätt lösa frågan på bästa sätt och ta till vara de kunskaper som finns. Min ambition är att stärka arbetet mot våld mot kvinnor och stärka hela jämställdhetsarbetet så att vi rör oss mot de jämställdhetspolitiska delmålen. Annars är det ingen idé att ha dem. Skälet till att det är viktigt är att de förbättrar människors liv.
Jag är inte nöjd om vi inte ser en sådan förbättring.
Anf. 35 Gunnar Hedberg (M)
Herr talman! Jag tror att vi alla delar ambitionen att vi måste röra oss i rätt riktning. Det är därför jag blir lite bekymrad när statsrådet inte över huvud taget tar någon hänsyn till vad Statskontoret säger. Det är ändå specialmyndigheten för att organisera statlig verksamhet. Vad den säger om hur detta fungerar bäst tar inte statsrådet någon hänsyn till.
Jag vill tacka statsrådet för debatten. Det är bra att stödtelefonen är säkrad, men det finns andra viktiga verksamheter, till exempel utbildningen och kunskapsbanken, som kan komma att raseras om inte motsvarande åtgärder genomförs som de statsrådet har vidtagit ännu så länge.
Om väven av kunskap, omhändertagande, uppföljning, professionell samverkan och rutiner för hur man ställer frågor och tar hand om svaren inte finns kvar utan slits sönder blir det oundvikligen skador.
Vi moderater lovar att bevaka denna fråga intensivt. Våldsutsatta kvinnors intressen går alltid före en äventyrlig organisering av en myndighet.
Anf. 36 Statsrådet Åsa Regnér (S)
Herr talman! Jag tackar för debatten. Det är mycket bra om Moderaterna tar sig an frågan. Man har inte så många andra förslag när det gäller jämställdhetspolitiken.
När det gäller NCK:s uppdrag är jag den första att säga att centrumet gör ett bra arbete. Arbetsuppgifterna som centrumet har och har haft har verkligen bidragit till att stärka det allmänna jämställdhetspolitiska arbetet i Sverige när det gäller våld mot kvinnor.
Arbetet måste skalas upp, och vi måste föra samman de många olika insatser som görs. Det är en tydlig slutsats. Det framkommer i utvärderingen ni själva tillsatte av er jämställdhetspolitik och av de medel ni satsade, och det framgår även i Riksrevisionens rapport, att det som saknas är ett sammanhållande sätt att styra och följa upp jämställdhetspolitiken. Det området måste någon gång räknas som alla andra politikområden. Det är lika viktigt.
Överläggningen var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.