Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

hälsoriskerna med piercing och tatuering

Interpellation 2002/03:45 av Wittgren-Ahl, Siw (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2002-11-20
Anmäld
2002-11-20
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2002-11-26
Sista svarsdatum
2002-12-04
Besvarad
2002-12-06

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 20 november

Interpellation 2002/03:45

 av Siw Wittgren-Ahl (s) till socialminister Lars Engqvist om hälsoriskerna med piercing och tatuering

Piercing och tatuering har under de senaste åren blivit allt vanligare, främst bland ungdomar. I dag är det till exempel trendigt bland unga att tatuera sig i ryggslutet. Läkare varnar nu för att tatueringen kan vara farlig när kvinnorna ska föda barn. Vid en ryggmärgsbedövning, som är vanligt vid förlossning, finns det risk att tatueringsfärgen kan orsaka en allergisk reaktion som leder till inflammation, ryggsmärtor och i extrema fall förlamning. Då sådan kroppssmyckning som tatuering gäller för resten av livet bör mycket unga personer inte tillåtas tatuera sig utan vårdnadshavarens godkännande.

En annan trend som ökar kraftigt är piercing i alla tänkbara kroppsdelar @ även i tungan. Vid själva ingreppet är risken att infekteras som störst. Vi har kunnat läsa flera artiklar som beskriver öron som deformerats kraftigt, hur tungor ruttnat bort och om tänder som skadats. Vid en eventuell operation är det viktigt att berätta att man är piercad, då de operationsinstrument man använder sig utav får all metall i kroppen att "brinna". Vad gäller piercing som kroppssmyckning är det ett ingrepp med hög risk för allergiska reaktioner och infektioner varför inte heller håltagning på minderåriga bör tillåtas utan vårdnadshavarens godkännande.

Den senaste trenden inom kroppssmyckning är så kallad bodymodification. Med hjälp av skalpell skärs ett snitt i huden där plast eller metallföremål placeras. Efter det att huden sytts samman framträder smycket som kontur i huden. Ett annat mode på frammarsch är att repa huden och låta ärrbildningen bilda mönster.

Branschorganisationen Sveriges professionella tatuerare, SPT, förordar en åldersgräns på 18 år för den som vill tatueras. Alla tatuerare är dock inte med i SPT och bland dem som är det efterlevs inte alltid åldersgränsen.

I Socialstyrelsens allmänna råd 1995:3 anges att piercing eller tatuering av minderåriga inte bör ske utan föräldrars medgivande. Det finns dock ingen lagstadgad skyldighet att följa rådet.

Den tillsyn som finns föreskriven vad gäller tatuering och piercingverksamhet är att Socialstyrelsen har tillsynsansvaret vad gäller utrustning bland annat för smittspridning och hygien i samband med behandling. Miljö- och hälsoskyddsnämnden har tillsyn över lokalerna och övriga hygienfrågor.

Det finns i övrigt inga lagstadgade regler om utbildning eller krav på särskild kompetens eller lämplighet för att utföra tatuering, bodymodication eller piercing. Oseriösa piercare och tatuerare åker snålskjuts på trenden. Utrustning kan köpas mycket enkelt på postorder vilket också sker i stor utsträckning. SPT räknar med att det finns ett stort antal "hemmatatuerare" i landet, inte minst i Stockholm.

Enligt vår mening bör det inte minst av hälsoskäl vara otillåtet att utföra kroppshåltagning, så kallad piercing, bodymodification eller tatuering på minderårig utan att godkännande lämnats av dennes vårdnadshavare.

Med bakgrund av detta vill jag fråga ministern:

Avser ministern att vidta några åtgärder i syfte att skärpa kraven för att få utföra piercing och tatuering på minderåriga?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2002/03:45, hälsoriskerna med piercing och tatuering

Interpellationsdebatt 2002/03:45

Webb-tv: hälsoriskerna med piercing och tatuering

Protokoll från debatten

Morgan Johansson (S)
Anf. 79 Morgan Johansson (S)
Fru talman! Siw Wittgren-Ahl har frågat Lars Engqvist vilka åtgärder han avser att vidta i syfte att skärpa kraven för att få utföra piercing och tatuering på minderåriga. Vi har kommit överens om att jag ska svara på denna interpellation. Hälsoriskerna med tatuering, piercing och de nya former av kroppssmyckning som nämns i interpella- tionen måste tas på allvar. Riskerna för infektioner i samband med sådana ingrepp och för komplikationer vid framtida medicinska behandlingar är allvarliga. Vid piercing finns även risk att utveckla nickelallergi. Vissa ingrepp är dessutom i det närmaste oåterkalle- liga. Det är min bestämda uppfattning att dessa typer av ingrepp inte bör utföras på minderåriga. Enligt föräldrabalken har ett barns vårdnadshavare rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter. I takt med barnets stigan- de ålder och utveckling ska allt större hänsyn tas till barnets egna synpunkter och önskemål. Det betyder dock inte att vårdnadshavaren kan avbörda sig sitt ansvar genom att låta barnet själv bestämma i en omfattning som det inte är moget för. Tvärtom är vårdnadshavaren skyldig att ingripa om barnet kan komma till skada. Barn och ungdomar påverkas av det samhälle som omger dem. Vi vuxna sätter normer och utgör före- bilder för barn och unga. Vuxenvärlden har ett stort ansvar när det gäller att stärka flickors och pojkars självkänsla och att motverka hälsoskadliga skönhets- ideal och överdriven kroppsfixering. Här har inte bara föräldrar utan även förskola, skola och många andra samhällsaktörer viktiga funktioner att fylla. Samtidigt är det viktigt att vuxenvärlden ger utrymme för barn och ungdomar att själva ta ställning till trender och livsstil och att, alltefter ålder och mognad, ta ansvar för sina egna angelägenheter. Detta förutsätter att man skapar goda villkor för en konstruktiv dialog med de unga. Med tanke på de negativa effekterna av piercing och tatuering är det inte förvånande att det väcks förslag om förbud mot att sådant utförs på minderåri- ga utan att vårdnadshavaren har givit sitt samtycke. Jag menar att lösningen på problemet först och främst handlar om kommunikation och information. Kom- munikationen mellan föräldrar och barn är oerhört viktig, men det är även den information som kan förmedlas via till exempel skolor och medier. Socialstyrelsen har utfärdat allmänna råd om yr- kesmässig hygienisk behandling. Bland annat avråder man från behandling av minderåriga utan föräldrars medgivande om behandlingen medför att man gör hål i det översta hudlagret. Socialstyrelsens råd om hygi- enisk behandling och kommunernas informations- och tillsynsverksamhet är viktiga instrument i kom- munikationen med dem som yrkesmässigt erbjuder tatuering och piercing. Jag anser att samhällets kontroll genom nuvarande regelverk fungerar väl. Samtidigt är emellertid tatu- ering, piercing och andra former av kroppssmyckning en växande trend bland ungdomar. Regeringen anser att det är viktigt att följa utvecklingen och avser att uppdra åt Socialstyrelsen att kartlägga hälsoriskerna samt att undersöka hur dessa verksamheter regleras och kontrolleras i andra länder. Socialstyrelsens ana- lys får sedan ligga till grund för regeringens fortsatta ställningstagande.
Siw Wittgren-Ahl (S)
Anf. 80 Siw Wittgren-Ahl (S)
Fru talman! Jag tackar för svaret på min interpel- lation. Bakgrunden är att vi s-kvinnor i flera år har motionerat om att vi vill att man skärper lagstiftning- en när det gäller tatuering och piercing på minderåri- ga. Precis som ministern säger vill vi inte att man ska kunna göra detta på minderåriga. Det är viktigt att ministern markerar så tydligt att detta inte är något som samhället önskar. Motionerna har kommit till för att detta ändå görs, och för att lagstiftningen inte täcker in det. Det viktiga är, som ministern säger, att föräldrarna har ett ansvar. Men när föräldrarna vill ta sitt ansvar så går inte det. I dag går det inte att väcka åtal eller att göra någonting åt den utövare som har piercat eller tatuerat underåriga mot föräldrarnas vilja. Då ställer man sig frågan: Vad kan samhället ytterligare göra? När vi under så här många år har motionerat så har vi fått precis de svar som ministern ger, och som är så viktiga. Detta är en svår balansgång - det inser vi också. Vi har skrivit en motion där jag står som första namn. Efter den har vi fått telefonsamtal från barn som är under 18 år. De har syskon som har tatu- erat sig och har fula tatueringar som de måste leva med. De har piercat sig och det har blivit inflamma- tioner. I första hand tänker jag på de underåriga, och där detta leder till sjukdomar och skada. Då kan inte samhället göra något. Det senaste jag hörde var om en kvinna i 40- årsåldern som hade piercat sig. Det har lett till så stor skada att hon är sjukskriven, och har varit det i fyra år. Näsan har upphört att fungera och har ramlat ihop eftersom hon har fått en inflammation. Med tanke på individen så undrar man vad man kan göra när det hela leder till sådana här skador. Än värre är det ju om det leder till skador på barn som man inte kan återställa. Det är viktigt att vi gör nå- gonting. När det gäller tillsynen sägs det i svaret att Social- styrelsen har tillsynsansvaret för hygien och smitt- spridning. Miljö- och hälsovårdsnämnden ansvarar för tillsynen över lokalerna. Men det är ingen som har tillsyn över människorna! Det finns ingen informa- tionsplikt om att det är skadligt att göra det här. Den ena kvinnan hade ringt sjukvårdsupplysningen, där man hade sagt att det inte var skadligt att pierca sig i näsan. Det vet väl nästan alla att det inte är bra, efter- som man har bakteriefloror och så vidare i näsan. Men sådana svar får man. Jag tycker att det på något sätt borde ingå en in- formationsplikt. När vi röker eller snusar så står det på paketen att det är farligt och att det medför risker. Man borde också lägga ansvaret på utövarna - även de seriösa utövarna - för att de måste informera om de skadeverkningar som kan uppstå. Jag undrar om ministern har funderat på detta. Det är ju ingenting som de seriösa utövarna har något problem med. De informerar och de tycker att det borde finnas en åldersgräns. De förvissar sig om åldern. Det är de oseriösa som det gäller. Skulle man inte kunna lägga ansvaret på utövarna?
Morgan Johansson (S)
Anf. 81 Morgan Johansson (S)
Fru talman! Jag ska börja med att be både fru tal- man och Siw Wittgren-Ahl om ursäkt för min röst. Folkhälsoministern är nämligen sjuk i dag - jag är en del av sjuknärvarostatistiken. Svaret som vi har gett från regeringen på den här frågan tyder på att vi är beredda att ta den på stort allvar. Det är inte ett svar där vi bara avvisar frågan och säger: Nej, det här vill vi inte att man ska reglera! Tvärtom håller vi en öppning och tar också initiativ till ett uppdrag åt Socialstyrelsen. Det är viktigt för mig att säga att jag tycker att det är de medicinska aspekterna som ska vara vägledan- de. Staten kan inte ha något ansvar för eller någon åsikt om vad som är fult eller snyggt när det gäller tatueringar, piercing och så vidare. Det är de medi- cinska aspekterna som måste vara vägledande. Det är också precis det som Socialstyrelsens uppdrag hand- lar om - att ta reda på mer. När vi ska gå vidare och fundera över om det be- hövs någon ytterligare reglering av det här i den rikt- ning som Siw Wittgren-Ahl efterfrågar så måste vi helt enkelt veta mer. Regeringen lämnar det här uppdraget till Social- styrelsen att jobba med under nästa år, och då handlar det om att titta på de medicinska aspekterna och även se hur man har arbetat i andra länder och vilka re- gleringar som finns där. Samtidigt rymmer den här frågan etiska avväg- ningar som inte är alldeles enkla. Det finns också gränsdragningsproblem. Ska man exempelvis förbju- da att göra minsta lilla hål i örat på en 15-, 16- eller 17-åring? Då finns det kanske en risk att de här ton- åringarna börjar göra det på varandra i stället med de negativa effekter som kommer ut av det. Hur ska man dra gränsen för en eventuell reglering? Det är inte alldeles enkelt. Om man i utvärderingen å andra sidan kommer fram till att det faktiskt finns stora medicinska pro- blem ska man ju fundera på om det ska vara upp till vårdnadshavaren att besluta om detta eller inte. Om man utsätter en människa för något som kan innebära stora medicinska problem ska det ju egentligen kvitta vem man råkar ha till pappa eller mamma. Där har samhället ett grundläggande ansvar. På det sättet är frågan lite mer komplicerad än vad man i förstone kan se. Regeringen tar frågan på stort allvar och ger det här uppdraget för att belysa de medicinska riskerna och det internationella läget. Sedan går vi vidare utifrån det.
Siw Wittgren-Ahl (S)
Anf. 82 Siw Wittgren-Ahl (S)
Herr talman! Jag är väl medveten om att det är en komplicerad fråga. Frågan är var man ska dra grän- serna. Det är klart att man ställer sig samma fråga som ministern gör, nämligen om man ska dra gränsen vid hål i örat. Vem ska fatta besluten om det visar sig att det har medicinska konsekvenser? Det är klart att man kan tänka sig att barn och ungdomar gör hål i öronen på varandra om man skulle förbjuda det. Men egentligen har man inga större krav på dem som gör hål i öronen i dag än på en 13- eller 14-åring. Det finns egentligen inga krav i dag. Man kan gå ett varv till när man tittar på detta. Det får andra dimensioner när man piercar sig i na- veln eller näsan. I dag piercar man sig i underlivet. Man piercar sig tydligen överallt. Sedan har det kommit något nytt, nämligen detta med modification. Då blir frågan ännu större när det gäller medicinska skäl. Jag undrar om man skulle kunna tänka sig att ställa krav på utövaren. I dag får ju egentligen vem som helst göra tatuering och piercing på andra männi- skor. Jag skulle vilja att man på något sätt uppdrar åt någon att titta över hur man kan ställa krav på utöva- ren. I dag kan det ju vara en 13- eller 14-åring, och det händer ingenting.
Morgan Johansson (S)
Anf. 83 Morgan Johansson (S)
Herr talman! Om man i den undersökning som Socialstyrelsen ska göra kommer fram till att det finns allvarliga medicinska risker med detta måste man ta nästa steg. Men det kan ju också vara så att man konstaterar att det faktiskt inte är något större samhällsproblem. Det kommer kanske att vara helt omöjligt för oss att dra gränser för vad man ska tillåta och inte tillåta. Av uppenbara skäl vill jag inte ha någon åsikt där. Det är ju just därför som jag ger det här uppdraget till Socialstyrelsen. Vi vill veta lite mer om frågan som sådan. Det är samma sak när det gäller informations- plikten. Om man skulle gå vidare i ett nästa steg har vi den informationsplikt som Siw Wittgren-Ahl pekar på och möjligheten att lägga ett ansvar på utföraren. Det är väl så man måste lösa det om man anser att detta är någonting som vi ska gå vidare med. Ungefär där står vi nu. Vi vill veta mer. Vi tar frå- gan på allvar, men vi kan inte sätta ned foten i dag för en ökad reglering. Vi vill veta hur stort problem det här egentligen är.
Siw Wittgren-Ahl (S)
Anf. 84 Siw Wittgren-Ahl (S)
Herr talman! De föräldrar som har hört av sig och som har polisanmält utövarna får inget stöd i lagstift- ningen. Det har uppstått en oro bland föräldrar. Man tror att man har samhällets stöd. De flesta människor tror att det finns en lag. Det är egentligen bara de oseriösa utövarna som man vill komma åt genom att skärpa lagstiftningen. Jag tycker att det är bra att man tar ett initiativ för att se på riskerna. Vi får se vad det kan leda till. Un- der tiden kan man kanske också ta in information om vad kostnaderna blir för individen och samhället när man skadar någon annan. På något sätt tycker jag att det måste lagregleras. Det kan inte vara så att man kan åstadkomma skada på andra människor och sedan gå fri. Jag tycker att det är oetiskt. Detta är en bra början, och jag får var nöjd med svaret så långt. Sedan får vi fortsätta att motionera så att det kommer en lagändring till stånd.
Morgan Johansson (S)
Anf. 85 Morgan Johansson (S)
Herr talman! Jag har sagt i svaret att man inte bör vidta den här typen av ingrepp på minderåriga. Frå- gan gäller hur hårt man ska gå fram med statlig re- glering och lagstiftning. Det kan man inte riktigt veta innan vi har fått in mer information om hur pass all- varligt detta är. Det finns en utveckling, som Siw Wittgren-Ahl pekade på, mot mer extrema former av kroppssmyck- ning. Man talar om bodymodification, det vill säga att man opererar in plastbitar under huden. Då närmar man sig nästan kirurgiska ingrepp med de infektions- risker som kan komma av detta. Därför tycker jag att det är hög tid att samhället tittar lite närmare på vad det egentligen är som håller på att hända. Risken är ju att unga människor luras att göra saker som de senare i livet kommer att få ångra mycket djupt. Samhället har ett ansvar att försöka undvika det.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.