Hälsa och livsvillkor bland unga hbtq-personer
Interpellation 2018/19:101 av Johan Hultberg (M)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2019-02-25
- Överlämnad
- 2019-02-25
- Anmäld
- 2019-02-26
- Svarsdatum
- 2019-03-07
- Besvarad
- 2019-03-07
- Sista svarsdatum
- 2019-03-12
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Socialminister Lena Hallengren (S)
Under det senaste decenniet har forskningen kring skillnader mellan hälsa och livsvillkor baserat på sexuell läggning och könsidentitet ökat. Dock finns det fortfarande många kunskapsluckor. En rapport från Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd (Forte) belyser den problematik som unga hbtq-personer möter gällande hälsa och livsvillkor.
Studier från Sverige har visat att homo- och bisexuella män samt bisexuella kvinnor har dubbelt så stor risk för nedsatt psykisk hälsa jämfört med människor med annan sexuell läggning. Dessutom är detta något som börjar i tidig ålder och riskerar att följa dem genom hela livet.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga socialminister Lena Hallengren:
- Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att säkerställa att hälsan och livsvillkoren för unga hbtq-personer förbättras?
- Är det ministerns mening att forskningen på området bör utökas?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2018/19:101
Webb-tv: Hälsa och livsvillkor bland unga hbtq-personer
Dokument från debatten
- Torsdag den 7 mars 2019Kammarens föredragningslistor 2018/19:61
- Protokoll 2018/19:61 Torsdagen den 7 marsProtokoll 2018/19:61 Svar på interpellation 2018/19:101 om hälsa och livsvillkor bland unga hbtq-personer
Protokoll från debatten
Anf. 1 Socialminister Lena Hallengren (S)
Herr talman! Jag vill börja med att be om ursäkt - jag hade missförstått tiden.
Johan Hultberg har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa att hälsan och livsvillkoren för unga hbtq-personer förbättras samt om det är min mening att forskningen på området bör utökas.
Jag delar Johan Hultbergs problembeskrivning när det gäller hälsa och livsvillkor bland unga hbtq-personer. Rapporten från Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd, Forte, är viktig eftersom den visar på behov av en ökad medvetenhet kring unga hbtq-personers utsatthet för riskfaktorer och ohälsa. Rapporten pekar också på kunskapsluckor och utmaningar för forskningen. Om forskningen inom området hälsa och livsvillkor bland unga hbtq-personer bör utökas är svårt att svara på. Området är angeläget, men det behövs en analys för att kunna säga om det är mer kunskap som behövs.
Regeringens riksdagsbundna mål inom folkhälsopolitiken är att skapa samhälleliga förutsättningar för en god och jämlik hälsa i hela befolkningen och sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation. Målet för hälso- och sjukvårdspolitiken är att befolkningen ska erbjudas behovsanpassad och effektiv hälso- och sjukvård av god kvalitet. En sådan vård ska vara jämlik, jämställd och tillgänglig. Jämlik vård innebär att alla ska erbjudas vård utifrån behov, på lika villkor och med ett gott bemötande oavsett kön, könsidentitet, könsuttryck, sexuell läggning, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, ålder, bostadsort, utbildning och ekonomi. Dessa mål är en viktig utgångspunkt för att förbättra hälsa och livsvillkor för unga hbtq-personer.
Det är viktigt att arbetet med hbtq-personers rättigheter sker långsiktigt. Regeringens strategi för lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck syftar till att stärka arbetet för hbtq-personers situation i Sverige. Strategin utgör ramverket för ett långsiktigt och resultatinriktat arbete. Ett antal fokusområden har pekats ut, och strategiska myndigheter har utsetts för att skapa förutsättningar för ökad kunskap och likvärdigt bemötande. Ett fokusområde är hälsa, vård och sociala tjänster, där bland annat vikten av förutsättningar och möjligheter att uppnå god hälsa lyfts.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellation
En slutsats från Utredningen om stärkt ställning och bättre levnadsvillkor för transpersoners betänkande (SOU 2017:92) är bland annat att arbetet för att förbättra transpersoners levnadsvillkor måste stärkas på ett strukturellt plan med förtydliganden av ansvar och uppdrag till myndigheter. Betänkandet har remitterats och bereds i Regeringskansliet.
Anf. 2 Johan Hultberg (M)
Herr talman! Tack, ministern, för svaret! Låt mig inledningsvis konstatera att tiden för debatten har satts av ministern.
Nog om det. Vi vet att den psykiska ohälsan är ett allvarligt och växande problem, inte minst bland unga och då särskilt bland unga hbtq-personer. De är särskilt utsatta och löper kraftigt förhöjd risk för psykisk ohälsa i form av depression, i form av psykoser - ja, i form av det mesta, tyvärr, inte minst självmordsbeteende.
Den rapport från Forte som ligger till grund för min interpellation pekar på att forskningen är ganska tydlig med de stora hälsoutmaningar som finns för gruppen hbtq-personer, att hälsan - även allmänhälsan, inte bara den psykiska - är sämre liksom att funktionsförmågan många gånger är nedsatt hos dessa personer. Det är kopplat till exempelvis sömnproblem, huvudvärk, migrän och mag och tarmbesvär.
Forskningsresultaten som finns, som till stor del är internationella, är alltså minst sagt alarmerande. Också svenska studier har visat att homo och bisexuella män och bisexuella kvinnor har dubbelt så stor risk för nedsatt psykisk hälsa som människor med annan sexuell läggning.
Annars är problemet till stor del att forskningen har bedrivits i Nordamerika eller på andra håll i världen och inte utgått från svenska förhållanden. Detta är något som Forte pekar på i sin rapport. Det finns stora kunskapsluckor, inte minst när det gäller hur det är i Sverige. Vi vet att befolkningsattityder, diskriminering, lagstiftning gällande hälso- och sjukvård och skola och mycket annat påverkar hälsan hos denna grupp. Forte pekar på att det finns stora kunskapsluckor, som behöver täppas till.
Herr talman! Jag tycker att det blir lite märkligt när ministern konstaterar att det finns stora kunskapsluckor men sedan ställer sig frågande till om det behövs mer kunskap. Ett forskningsråd har alltså pekat på allvarliga kunskapsluckor och på att dessa luckor gör det svårt att bedriva ett bra arbete. Om vi inte vet vilka problemen och deras orsaker är och vilka metoder som är bäst att använda för att avhjälpa problemen är det naturligtvis, hur god vilja man än har, svårt att bedriva ett bra arbete.
Det är inte bara den här rapporten som har pekat på brister. Vi har också en rapport från Folkhälsomyndigheten från i fjol, där man tittar på metoderna för att förebygga ohälsa och främja en god hälsa. Slutsatsen även i den rapporten är att det behövs mer kunskap som utgår från svenska förhållanden samt fortsatt utveckling av arbetssätt som vilar på en stabil vetenskaplig grund.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellation
Jag måste därför, herr talman, fråga ministern om regeringen inte tycker att det finns stora kunskapsluckor som behöver täppas till. Jag kan hålla med ministern om att det behöver analyseras vidare om det är mer forskning som behövs eller om det många gånger kanske kan räcka med att man utvecklar de enkäter som Folkhälsomyndigheten gör. Det är några av de rekommendationer som lyfts i Fortes rapport: att man ska inkludera frågor kring hbtq-identitet när man gör befolkningsundersökningar, hälsokartläggningar i skolan och arbetslivet och så vidare, för att få ett bättre kunskapsunderlag. Men drar ministern ändå inte slutsatsen att kunskapsluckor är ett problem, att de luckorna bör åtgärdas och att regeringen har ett ansvar för detta?
Anf. 3 Socialminister Lena Hallengren (S)
Herr talman! Det är naturligtvis så att psykisk ohälsa, som det folkhälsoproblem och den folkhälsoutmaning det är, är något vi behöver lära oss mer om. Vi behöver bli kunnigare när det gäller psykisk ohälsa i allmänhet. Hbtq-gruppen är, precis som jag sa i mitt svar, särskilt drabbad av både psykisk ohälsa och konsekvenser som till exempel suicid.
Som jag förstår det gäller dock interpellanten Johan Hultbergs fråga om det behövs mer forskning. Jag fortsätter att ändå vara lite avvaktande när det gäller på vilket sätt vi skaffar oss kunskapen. Det behöver vi göra på många olika sätt.
Det handlar förstås om Folkhälsomyndighetens arbete. De har tittat på och följer frågan om hur hälsan ser ut. Framför allt bland transpersoner är det inte bara så att man inte ser någon förbättring, utan man ser en fortsatt försämring av deras situation.
Frågan handlar både om hur kunskapsläget ser ut och om hur man agerar, inte bara inom hälso- och sjukvården. Jag upplever, redan efter denna korta tid som ansvarig för hälso- och sjukvården, att den psykiska ohälsan alltför ofta hanteras enbart som en hälso- och sjukvårdsfråga. Det är ju i allra högsta grad en samhällsutmaning att fundera över och skaffa oss kunskap om. Vi måste agera på ett sätt som gör att vi förebygger psykisk ohälsa både generellt och specifikt i de grupper som är extra utsatta och drabbade.
Med detta sagt vill jag verkligen tacka för att frågan lyfts. Psykisk ohälsa behöver lyftas ur många olika aspekter. Jag menar att det är vår tids stora folkhälsoproblem och därmed också en av de kanske största politiska utmaningar vi står inför. Den är sannerligen inte enkel, just för att den är så genomgripande; vi kan se den i alla samhällsskikt, sektorer, yrkesgrupper och åldrar. Det är alltså verkligen en utmaning.
Jag är väl medveten om att hbtq-gruppen är särskilt hårt drabbad och utsatt. Vi har frågan om forskning och kunskap, men vi är också sedan ganska lång tid tillbaka medvetna om att det handlar om fördomar, diskriminering, ett stigma och att faktiskt inte känna att man får rättigheter på samma sätt som alla andra.
Många viktiga insatser har gjorts genom åren. Det har handlat om att stå upp för alla människors lika värde och rättigheter på områden som berör just hbtq-personer. Det gäller allt från rätten att gifta sig och adoptera barn till frågor som hanterades under förra mandatperioden, till exempel att ta bort steriliseringskravet. Det finns alltså många frågor som vi vet att vi behöver hantera, där mycket är gjort och mer ska göras.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellation
Kunskap behövs. Det behövs säkert också forskning, men jag vill vara lite mer återhållsam när det gäller hur mycket politisk styrning vi ska ha i väldigt specifika forskningsfrågor. Forskningsmedel finns, och intresset för att forska finns också - frågan är hur den politiska styrningen ser ut. Vårt sätt att förhålla oss till forskning går ut på att den ska vara fri och bedrivas i konkurrens. Den ska också ha en impact, ett resultat helt enkelt, och vara betydelsefull när det gäller hur samhället kan ta emot det resultatet.
Anf. 4 Johan Hultberg (M)
Herr talman! Tack, ministern, för utvecklandet av svaret! Ministern lyfter ett jätteviktigt område, nämligen det förebyggande arbetet. Vi är helt överens om att det är grundläggande. Det absolut bästa vi kan göra är naturligtvis att förhindra att människor drabbas av ohälsa och vidta olika åtgärder för att inte bara förebygga ohälsa utan även främja hälsa, vilket tyvärr många gånger glöms bort. Då är det, tycker jag, ett problem att Folkhälsomyndigheten konstaterar att vi har för dålig kunskap om vilka metoder som är effektiva och faktiskt ger resultat när det gäller att förebygga ohälsa och främja hälsa.
Jag har respekt för, och delar egentligen, ministerns uppfattning om att vi ska passa oss för att politiskt styra forskningen. Det finns tyvärr många avskräckande exempel i Europa på regeringar som går åt andra hållet. Men myndigheterna styrs av regeringen, och jag tycker att det vore på sin plats att ministern, till exempel i regleringsbrev, gav Folkhälsomyndigheten i uppdrag att arbeta bättre med att följa upp hbtq-personers hälsostatus och även gav utökade uppdrag till en lång rad berörda myndigheter. För ministern har också rätt i att detta sannerligen inte bara är en fråga för hälso- och sjukvården utan något som en lång rad myndigheter och samhällsaktörer måste arbeta med.
Vi moderater vill till exempel stärka elevhälsan. Vi vill se över skollagen för att säkerställa att alla barn verkligen får den elevhälsa de har rätt till. Det är väldigt viktigt att tidigt fånga upp de barn och unga som mår dåligt. Det forskningen är tydlig med när det gäller hbtq-personer är att ohälsan börjar tidigt.
Vi vet också att dessa personer många gånger löper större risk att utsättas för brott. En viktig fråga är naturligtvis också vad polisen har för kunskaper och verktyg och hur de jobbar med hatbrott och annat. En väldigt skrämmande siffra är att var femte ung homo- eller bisexuell person har angett att de har utsatts för fysiskt våld av en närstående.
Detta understryker också vikten av att till exempel koppla in socialtjänsten så att de kan vidta tidiga åtgärder. Vi behöver alltså stärka socialtjänsten, något som jag och ministern hade en debatt om för bara någon dag sedan.
Det är alltså en lång rad insatser som behövs. Jag konstaterar att Alliansen tog viktiga steg för att lyfta dessa frågor. Det var Alliansen som sjösatte den första hbtq-strategin. Nu ser jag att den strategin kanske behöver utvecklas och att regeringen behöver ta nya steg för att ta arbetet framåt. Viktiga steg skulle, tror jag, kunna vara att ge i uppdrag att öka kunskapsläget för att täppa till de luckor som finns och helt enkelt utveckla ett bättre såväl förebyggande som behandlande arbete.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellation
Sedan behövs naturligtvis reformer för att till exempel göra hälso- och sjukvården mer tillgänglig. Under den rödgröna regeringens tid vid makten har ju vårdköerna tyvärr fördubblats, och köerna till barn- och ungdomspsykiatrin har till och med tredubblats. Detta slår hårt mot den här gruppen, som är i särskilt stor behov av att få hjälp och stöd från barn- och ungdomspsykiatrin. Det är alltså viktigt att vi får en ny kömiljard på plats, som återigen kan sätta fokus på tillgänglighetsfrågorna och säkerställa att köerna kan kortas och tillgängligheten till svensk hälso- och sjukvård förbättras.
Jag vädjar till ministern att ta initiativ till att förbättra kunskapsläget, utan att för den skull gå in och styra den exakta fördelningen av forskningsmedel eller annat, och naturligtvis åtgärda de stora strukturella problem som finns när det gäller tillgänglig hälso- och sjukvård.
Anf. 5 Socialminister Lena Hallengren (S)
Herr talman! Frågan breddas nu till att handla om sjukvård och köer. Det kan sannerligen förtjäna egna interpellationsdebatter. Jag hoppas bara att ingen i den här kammaren, på läktaren eller någonstans runt om i våra 21 regioner tror att en kömiljard löser de utmaningar som vården står inför när det gäller att öka tillgängligheten. Vore det så enkelt utgår jag från att politikerna i våra 21 regioner redan skulle ha skapat de incitamenten.
Detta är komplext. I januariavtalet, som är en överenskommelse mellan regeringspartierna, Centern och Liberalerna, ingår en uppdaterad kömiljard som en del, men jag vill påminna Johan Hultberg om att kömiljarden sådan den ursprungligen var hade sina uppenbara nackdelar. Den kom att vrida vården så att den inte alltid skedde efter behov och kom också, tyvärr, att ibland styra lite för mycket till det första besöket snarare än till dem som har återkommande behov. Och återkommande behov kan man verkligen tänka sig att den här gruppen har.
Psykisk ohälsa handlar inte om att få en tid och ett möte och sedan en diagnos och en medicin, utan det handlar ofta om återkommande besök. Inte minst är tidiga besök väldigt viktigt.
Men med detta sagt vill jag också säga att det som gäller den här målgruppen och allt som gäller psykisk ohälsa i grund och botten handlar om att vi har ett fungerande välfärdssamhälle och att vi tillsammans avsätter tillräckligt med resurser, utbildar människor och har de kompetenser som krävs.
Det handlar också om hur vi står upp för alla människors lika värde. Det handlar inte bara om att sjukvården har resurser nog att möta dem. Här gläder det mig att Johan Hultberg och jag, som kanske för en utomstående ser ut att stå på olika sidor av den politiska skalan, ändå ser detta som en gemensam angelägenhet, för detta handlar om att stå upp för att alla människor har ett lika värde.
Det är inte helt ovanligt att vi när vi möter olika företrädare, aktörer, medier och så vidare - jag tänker inte på någon specifik - slås av att det finns en oerhörd samhällsfixering vid hur man ska vara. Det finns en fixering vid hur flickor ska vara, hur pojkar ska vara, vem man ska gifta sig med och inte, vem som ska få skaffa barn, vem som har rätt att finnas på vissa ställen och så vidare. Därför är det viktigt att vi står upp för att alla människor inte bara på papperet och i beslut utan på riktigt har ett lika värde. Där tror jag att vi har otroligt tuffa utmaningar framför oss med tanke på det samhälle och den tid vi lever i.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellation
Vi ser hur högerextremismen breder ut sig runt om i Europa. Det är sannerligen inget som är till förmån för den här gruppen, vill jag säga. Det är ju inte sällan som just hbtq-personer är de som hamnar allra mest i kläm när högerextrema grupper växer och när man talar om vem som ska vara hemma med barn och så vidare. Detta är en fråga i en bred samhällsdebatt, där vi har möjlighet att utifrån våra olika erfarenheter spela en viktig roll.
Regeringen har en strategi, precis som Johan Hultberg säger. Det finns alltid skäl att se om den behöver uppdateras och om vi ska ha nya strategier, men min bild så här långt är att strategin har landat rätt väl. Det är alltid en fördel med långsiktighet och att hålla fast i strategier så att alla de aktörer som ska jobba med dem är väl införstådda med vad de innebär. Jag vill bara väldigt kort nämna att det handlar både om att peka ut strategiska fokusområden och att peka ut ansvarig myndighet. Det handlar alltså inte bara om att ha en ambition.
Det handlar om hälsa, vård och sociala tjänster, där Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen har huvudansvaret. Det handlar om privat- och familjeliv. Det handlar om Regeringskansliet och andra aktörer. Det handlar om kulturområdet och Statens kulturråd. Det handlar om det civila samhället och så vidare. Ett brett arbete pågår, men det finns förstås alltid mer att göra.
Anf. 6 Johan Hultberg (M)
Herr talman! Jag och ministern är helt överens om att det mest grundläggande i det här arbetet är att stå upp för alla människors lika värde och individens frihet att vara den hen är. Det är det mest grundläggande i detta. Den ohälsa som drabbar hbtq-personer är till stor del sprungen ur den diskriminering som de möter. De kan inte känna sig trygga i samma utsträckning som personer med annan sexuell läggning eller identitet. De möts av fördomar och så vidare.
Detta arbete är helt centralt. Inte minst är skolan en viktig arena där vi ska förebygga otrygghet och tidigt möta upp med elevhälsa, som jag tog upp i mitt förra inlägg.
Jag tror också att det är viktigt att vi adresserar självmordsfrågan bättre. Självmord är ett problem i vårt samhälle som jag tycker att vi inte alls ger tillräckligt stor uppmärksamhet. Det är en av de vanligaste dödsorsakerna, inte minst bland ungdomar och bland män. Här behövs det mer och bättre prevention. Det behövs också, enligt min uppfattning, mer suicidforskning.
Jag är stolt över att vi i Moderaterna har prioriterat detta område. Vi har anslagit 40 miljoner kronor mer de kommande åren till suicidprevention och suicidforskning. Vi fördubblar anslaget till Nationellt centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa. Jag tror att det arbetet är jätteviktigt.
Jag delar uppfattningen att arbetet med de här frågorna behöver ske brett och involvera många aktörer, såväl offentliga som privata. Men jag konstaterar att en hel del av de insatser som ligger i den nuvarande strategin redan har genomförts och att det behövs insatser framåt. I den här debatten har jag lyft fram att det behövs insatser för att höja kunskapsnivån för bättre insatser framåt.
Anf. 7 Socialminister Lena Hallengren (S)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellation
Herr talman! Som jag har sagt vid ett antal tillfällen redan: Det är inte relevant att jämföra en övergångsregerings budget med en reservation som M och KD med stöd av SD beslutade om. Däremot blir det naturligtvis relevant att se vad regeringen kommer med under de kommande fyra åren, då man har möjlighet att fatta beslut med politisk inriktning.
Låt mig också säga att vi har kommit en bra bit. Man behöver inte resa så långt i Europa och övriga världen för att se det. Vi har kommit långt, och det är många i hbtq-rörelsen som tittar på Sverige och tänker: Vilken möjlighet att leva ett friare liv! Men vi tycker inte att vi har kommit i mål. Vi har mycket kvar att göra, inte minst när det gäller suicid, psykisk ohälsa och att många inte upplever att de kan bo var de vill i landet. Man flyttar på sig och bor där man känner att det funkar bäst, man tar de jobb där man känner att man är accepterad och så vidare. Det är inte okej.
Även om vi har kommit en bra bit finns det fortfarande mycket kvar i den långsiktiga strategin där vi inte alls är framme. Det är skälet till att jag inte omedelbart säger att vi ska ha en ny strategi. Men vi ska naturligtvis se till att den är uppdaterad och att våra myndigheter hela tiden strävar efter ökad kunskap.
Jag vill säga något specifikt när det gäller just unga hbtq-personer också. Det handlar väldigt mycket om värdegrunden i skolorna. Det handlar om att jobba med sex- och samlevnadsundervisning och om insatser mot hedersrelaterat våld, förtryck och diskriminering. Det är en oerhörd bredd i detta, där våra skolor är oerhört centrala.
Jag vill avsluta med att återigen knyta an till den fråga som interpellanten ställde: Behövs det mer forskning på området? Som socialminister med ett brett ansvar ser jag ofta behov av mer forskning på nästan alla områden, men jag är inte säker på att den väg vi ska gå är att jag går in och pekar ut vad man ska forska på, även om man kan se enskilda utmaningar. Men vi behöver stora resurser till forskning och kunskapsuppbyggnad.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.