Gotlands civilförsvar
Interpellation 2023/24:102 av Eva Lindh (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2023-10-19
- Överlämnad
- 2023-10-19
- Anmäld
- 2023-10-20
- Svarsdatum
- 2023-11-09
- Sista svarsdatum
- 2023-11-09
- Besvarad
- 2023-11-09
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Carl-Oskar Bohlin (M)
Sveriges nya säkerhetspolitiska läge påverkar hela landet och hela befolkningen. Vissa delar av landet påverkas dock alldeles särskilt. Gotlands geografiska placering är strategisk inte bara för Sveriges utan för hela västvärldens försvar. Det första många tänker på är att det leder till taktiska ställningstaganden militärt, men det leder också till särskilda överväganden när det gäller vårt civilförsvar.
Sveriges civila beredskap handlar om lokalsamhällets förmåga att förebygga och hantera krig och kris samt att säkerställa de viktigaste samhällsfunktionerna. Hälso- och sjukvårdens och räddningstjänstens förmåga och beredskap är i detta sammanhang avgörande. Försvarsmakten är mycket tydlig när det gäller regionernas ansvar för att säkra sjukvårdskapaciteten.
För Gotland är detta ansvar dock en stor utmaning. Det faktum att Gotland är en ö medför stora merkostnader varje år. På grund av sitt läge och att transporter till och från fastlandet inte alltid kan garanteras måste Gotland ständigt ha en liten överkapacitet för att kunna klara högt tryck på verksamheten. Med tanke på det ökade ansvaret för den civila beredskapen ökar nu kravet på anpassning.
Det civila försvaret löper risk att inte hålla måttet i händelse av kris eller krig. Den underfinansiering av regionernas verksamhet som pågår riskerar inte bara att drabba befolkningen i form av sämre vård, utan den riskerar också att äventyra det civila försvaret av Gotland.
Jag vill med anledning av ovanstående och mot bakgrund av underfinansieringen av regionernas verksamhet fråga statsrådet Carl-Oskar Bohlin följande:
Anser statsrådet att Gotland med dess avgörande säkerhetspolitiska läge kan bidra till det förstärkta civilförsvar som önskas och, om inte, hur kommer statsrådet att agera för att garantera Gotlands civilförsvar?
Debatt
(11 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2023/24:102
Webb-tv: Gotlands civilförsvar
Dokument från debatten
- Torsdag den 9 november 2023Kammarens föredragningslistor 2023/24:27
- Protokoll 2023/24:27 Torsdagen den 9 novemberProtokoll 2023/24:27 Svar på interpellation 2023/24:102 om Gotlands civilförsvar
Protokoll från debatten
Anf. 15 Statsrådet Carl-Oskar Bohlin (M)
Fru talman! Eva Lindh har frågat mig om Gotland med dess avgörande säkerhetspolitiska läge kan bidra till det stärkta civilförsvar som önskas och, om inte, hur jag kommer att agera för att garantera Gotlands civilförsvar.
Låt mig börja med att tacka interpellanten för engagemanget i frågan och för att ha ställt en mycket viktig fråga. Gotland är strategiskt mycket viktigt för försvaret av Sverige och för Östersjöregionen som helhet.
I det rådande säkerhetsläget behöver takten i förstärkningen av det civila försvaret öka. Regeringen föreslår därför ytterligare åtgärder avseende 2024. Ett av förslagen i budgetpropositionen är att bidragen till kommunernas och regionernas arbete med krisberedskap och civilt försvar ska öka med 100 miljoner kronor årligen från och med 2024 utöver den ökning med 50 miljoner kronor som följer av tidigare beslut. Denna satsning innebär att bidragen till kommunernas och regionernas arbete med krisberedskap och civilt försvar under 2024 sammantaget ökar med cirka 25 procent till totalt 754 miljoner kronor per år.
Det bör också framhållas att de senaste ändringarna i kostnadsutjämningen inom det kommunalekonomiska utjämningssystemet trädde i kraft 2020 och innebar en stor ökning i utfallet för just Gotland. Även om ingen särskild öfaktor infördes beaktas strukturella förhållanden som kan föranleda högre kostnader, till exempel avseende transporter, på ett förbättrat sätt genom ändringarna. Gotland får det allra högsta bidraget mätt i kronor per invånare i utjämningssystemet för regioner.
Anf. 16 Eva Lindh (S)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Vi har fått ett nytt säkerhetspolitiskt läge i Sverige. Det påverkar oss alla. Många som under lång tid inte tänkt på vikten av militärt och civilt försvar har fått tänka om. Hela vårt samhälle påverkas.
Vissa delar av landet påverkas naturligtvis mer än andra. Gotlands geografiska placering är strategisk inte bara för Sveriges försvar utan för hela västvärldens försvar. Gotland har också en lång historia av strategisk betydelse för Sveriges försvar. Ön ligger strategiskt i Östersjön och har varit av stor vikt för att skydda landet mot eventuella hot från öst.
Allt det här innebär även fortsatt att man behöver bygga upp och stärka inte bara det militära försvaret utan också det civila försvaret för att säkerställa skydd och säkerhet för invånarna men även för Sverige. Sveriges civila beredskap handlar om lokalsamhällens förmåga att förebygga och hantera krig och säkerställa de viktigaste samhällsfunktionerna.
Då är våra sjukhus väldigt viktiga. Sjukhusen spelar en avgörande roll. Om vi hamnar i kris, krig eller annan nödsituation, vilket vi inte hoppas, är sjukhusen otroligt avgörande. Det gäller att inte bara ha förmåga att klara av vård i det vanliga, normala läget utan också kunna ställa om. Det kräver mycket kunskap, kompetens och framför allt resurser.
För Gotland är det här ansvaret en väldigt stor utmaning. Gotland är en ö, vilket innebär stora merkostnader. Man har det inte lika lätt. Vi kan inte skicka en landambulans till Gotland, utan det spelar stor roll att det är en ö.
Statsrådet säger att Gotland får mer. Det handlar naturligtvis om hur vi fördelar de statsbidrag som vi redan har. Men det som händer nu är ju att alla regioner och alla kommuner får för lite resurser. Om vi bara fördelar det som är för lite innebär det att alla regioner har en stor utmaning framöver för att klara både den vanliga sjukvården och den civila beredskap som vi förväntar oss ska finnas, även på Gotland.
Det civila försvaret löper risk att inte hålla måttet om det inte får de resurser som krävs. Statsrådet svarar att man tillskjuter ett antal miljoner. Men om man saknar mer än så blir detta som att sätta plåster på ett svårt blödande sår. Regeringen säger nu att man skickar med resurser till Gotland och andra för att öka det civila försvaret, men det har varit för lite kompensation och otillräckliga resurser. Då kommer inte det här att räcka.
Det är också anledningen till att vi ställer de här frågorna till statsrådet. Hur ska vi kunna garantera att man på Gotland men också i andra områden i Sverige klarar av det civilförsvar som vi vill och önskar att man ska klara av?
(Applåder)
Anf. 17 Hanna Westerén (S)
Fru talman! Jag vill börja med att uttrycka glädje över att vi i dag debatterar Gotlands civilförsvar i riksdagens kammare. Tidigare under hösten ställde jag en skriftlig fråga till statsrådet om Gotlands civilförsvar. Jag fick då ungefär samma svar som statsrådet läste upp här nyss. Det är ett svar, fru talman, som sammanfattningsvis går ut på att vi på Gotland ska sitta still i båten och vara glada över vad vi har fått. Jag anser att det är en orimlig hållning, om den regering Bohlin företräder menar allvar med att civilförsvaret ska stärkas. Vi är helt överens om att så ska ske. Men kraven som ställs på Gotland är oacceptabelt höga i en exceptionell tid.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Jag vill vara tydlig. Det är oerhört välkommet att Gotlands geografiska läge uppmärksammas och att även statsrådet använder ett begrepp som öfaktor, liksom att Försvarsmakten på senare år återfinns på Gotland och därtill växer stadigt. Totalförsvaret av Sverige bygger dock på att identifiera sårbarheter och eliminera dem eller åtminstone göra dem mindre. I Gotlands fall ökar sårbarheten i och med pågående sjukvårdskris.
Fru talman! Kostnaderna för att bedriva välfärd i Sveriges enda öregion ökar stadigt. I den del som specifikt rör sjukvården handlar det i dag om 275 miljoner kronor i underfinansiering. Det är helt riktigt att en viss utjämning kommer Gotland till del, som statsrådet säger, men någon fullödig kompensation för öläget är det uppenbarligen inte tal om. Det innebär att gotländsk sjukvård konsekvent är underfinansierad i stora reella tal. Gotland är Sveriges minsta sjukvårdsregion med en alldeles för liten befolkning och stora merkostnader. Därtill har Gotland ett orimligt tungt ansvar i händelse av kris eller krig.
Den här underfinansieringen modell större är ett faktum, fru talman, i samma tid som Försvarsmakten är besvärande tydlig med att ansvaret för att säkra sjukvårdskapacitet vilar tungt på regionerna. Det säger sig självt att ekvationen inte går ihop. Gotland har merkostnader för förlossningsvård och laboratoriekapacitet, men i och med vårt geografiska läge tar vi också höjd för att klara akutsjukvård själva. Att leverera grundtrygghet som vilar i viss överkapacitet brottas gotländsk sjukvård med varje dag. Men det är också en kostnad, en risk och en utmaning som statsrådets regering måste ta på långt större allvar än vad som kan skönjas i statsrådets svar här i dag. All den tid man inte gör det slarvar man med berått mod med det civilförsvar man säger sig vilja bygga upp.
Därför undrar jag: Med vilka resurser menar statsrådet att civilförsvarskapaciteten ska byggas? Känner sig statsrådet trygg med att en strategiskt viktig del av Sverige inte har bättre förutsättningar att bygga gemensam styrka?
(Applåder)
Anf. 18 Marcus Wennerström (S)
Fru talman! "Totalförsvaret är att betrakta som en kollektiv nyttighet och därmed bör finansiering av de särskilda beredskapskostnaderna till stor del ske via statens budget." Så står det i Motståndskraft.
I går var ÖB här i kammaren. Hans ord var tydliga. Det viktigaste som det civila försvaret kan skapa för det militära är ett fungerande samhälle. Det handlar om skolor och förskolor. Det handlar om omsorgsboenden och hemtjänst. Men kommuner är mycket mer, och situationen är mycket mer komplex.
När statsrådet på sociala medier betonar vikten och allvaret i situationen har han helt rätt. Men lajks och delningar kommer inte att stoppa en antagonist från öst. Per capita-styrd resursfördelning ger inte strategiskt viktiga områden den prioritet som behövs.
Skrapar vi på ytan av vad Försvarsmakten begär eller efterfrågar från kommuner ser vi att det handlar om mycket mer än att säkra daglig drift. Det handlar om att skydda kritisk infrastruktur för att kunna stå emot eller åtminstone försvåra militära angrepp. Det handlar om att göra analyser och ställa om organisationer för att möjliggöra värdlandsstöd. Det handlar också om att bygga ledningsplatser på platser med större säkerhet som försvårar eller omöjliggör nytta i vardagen. Bara en åtgärd inom ett av dessa områden kan kosta betydligt mer än vad kommunen får i stöd från staten. Och de statliga medlen får dessutom inte användas till investeringar.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Där blir verkligheten ganska glasklar, för då står ansvariga politiker i våra kommuner inför frågan om att prioritera åt staten. Då tvingas de prioritera bort vård i vardagen, skära ned på personal i skolan och höja skattesatser, fjärrvärmepriser och va-taxor. Utjämningsbidraget som statsrådet hänvisar till, fru talman, är nämligen inte tänkt att användas för reservkraft, uppställningsplatser för Natoförband eller, för den delen, ur ett civilt perspektiv orimligt höga skyddsnivåer.
Finansieringen för krisberedskapen och det civila försvaret får uttryckligen inte användas för investeringar. Den ska i princip bara användas till planering, rapportering, utbildning och analys. Men enbart vetskap om våra sårbarheter kommer inte att rädda oss. Ordentligt schemalagda krigsdagis kommer inte att skapa förutsättningar för värdlandsstöd. Enkelriktad rapportering från kommuner till staten försäkrar inte soldaten på fältet att hens kära är trygga i samhällets omsorg.
Fru talman! Politik sägs handla om prioriteringar. Jag undrar därför om statsrådet verkligen inte ser att läget har gått så långt att det på riktigt börjar bli dags att prioritera. Jag undrar om statsrådet inte ser att förutsättningarna för det civila försvaret styrs av det militära behovet i långt större utsträckning än svaret ger sken av. Jag undrar om statsrådet inte ser behov av en resurstilldelning som tydligare utgår från behovet sett till hur försvaret av landet är tänkt att fungera.
Menar statsrådet allvar med att tiden för planering är knapp? Menar statsrådet allvar med att försvaret av Gotland är en kollektiv nyttighet? Då förväntar åtminstone jag mig att han inte nöjer sig med att konstatera detta utan också driver på för att nödvändiga beslut fattas.
(Applåder)
Anf. 19 Statsrådet Carl-Oskar Bohlin (M)
Fru talman! Låt mig börja med att upprepa det jag började med att säga, nämligen att jag storligen uppskattar engagemanget från riksdagsledamöterna i denna fråga. Det jag kanske uppskattar mindre är att man försöker göra en retorisk figur av att det skulle finnas någon skillnad i ambitionsnivå mellan våra respektive partier i denna fråga. Om man går till Socialdemokraternas budgetmotion kan man konstatera att anslagen för detta inom utgiftsområde 6 är identiska med regeringens. Det finns alltså ingen annan ekonomisk ambitionsnivå från Socialdemokraternas sida.
Jag tror och hoppas att den försvarsberedning som just nu arbetar tar ut stegen även i förslagen gällande det civila försvaret. Det vore bra om vi kunde höja ribban gemensamt, allra helst i en åttapartiöverenskommelse. Precis som ledamöterna inskärper är läget nämligen mycket allvarligt.
Man blandar också bort korten lite grann i den här diskussionen för att man till en del vill göra den till en allmän diskussion om satsningar på välfärden och till en del vill göra den till en diskussion riktad mot det civila försvaret. Som ledamöterna säkert känner till har staten ett finansieringsansvar när det gäller civilt försvar och arbetet för en höjd beredskap. Men kommuner och regioner har också ett mycket långtgående ansvar i dessa frågor.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Det är problematiskt att vi har en förlegad lagstiftning på detta område och att den utredning som den tidigare socialdemokratiska regeringen tillsatte inte kom i mål. Det är problematiskt, för vi förlorade viktig tid. En av de första saker som den här regeringen gjorde var att tillsätta en ny utredning för att på allvar tydliggöra ansvarsfördelningen mellan stat, kommun och region. Men samtidigt som vi gör det ser vi också till att genomföra substantiella satsningar på detta område, som kommer kommuner och regioner till del.
För att bara nämna ytterligare en sak - i budgetpropositionen för 2023 tilldelades regionerna ytterligare 400 miljoner kronor, bland annat för att stärka hälso- och sjukvårdens arbete med civilt försvar, samt ytterligare 400 miljoner kronor för försörjningsberedskap i fråga om läkemedel. Det är satsningar som den här regeringen har gjort.
Den här regeringen har också en gång för alla tagit tag i frågan om reservhamn på Gotland, ett behov som har varit känt under mycket lång tid men som den tidigare regeringen under åtta års tid inte lyckades komma framåt med.
Det gäller också den tredje elkabeln till Gotland - som Gotland, som vi alla vet, har ett mycket stort behov av för att säkerställa robusthet och redundans. Men det hände ingenting under de föregående åtta åren.
Jag välkomnar alltså en hög ambitionsnivå. Men jag vänder mig emot retorik som inte är förenlig med det som Socialdemokraterna lägger fram i sina budgetmotioner.
Anf. 20 Eva Lindh (S)
Fru talman! Då vänder jag mig emot att statsrådet kallar detta för retoriska figurer. Det är det inte. Vi är på allvar oroliga. Vi vill stärka civilförsvaret därför att vi ser att det finns ett behov av det.
Det vi försöker påpeka i den här interpellationen till statsrådet och i den här debatten är att detta har med varandra att göra, precis som mina kollegor har visat på. Om vi inte ger tillräckliga resurser till exempelvis sjukhusen och de därför inte klarar av det de ska - det är vårdkris i Sverige - innebär det att de inte har resurser att göra det de ska göra för civilförsvaret. Om man använder resurser för att göra det man ska kan det, som Marcus talade om, ta resurser från det andra. Detta hänger ihop. Om man inte får tillräckliga resurser för att klara välfärden, till exempel sjukvården, innebär det att det finns risk för att man inte heller klarar vare sig att lösa vårdkrisen eller att göra det som behöver göras för det civila försvaret.
Jag blev inbjuden av min kollega Hanna Westerén att besöka Gotland och var där tidigare i höstas. Det var verkligen lärorikt. Jag har läst alla rapporter och det som finns att läsa om öfaktor som Gotland har tagit fram. Det är väldigt intressant läsning och ett bra underlag för att förstå Gotlands unika situation. Men när man kommer dit och ser med egna ögon är det klart att det gör skillnad. När man är där kan man verkligen känna i kroppen - kanske inte precis som alla gotlänningar gör - och se och förstå att de har större utmaningar än många andra regioner, på ett sätt: Man är en öregion, med alla svårigheter och utmaningar som det innebär.
Man är dessutom säkerhetspolitiskt utsatt, och det ligger ett stort ansvar på oss att hantera detta tillsammans med Gotland - att stärka det militära men också det civila försvaret. Det betyder något särskilt när det handlar om Gotland. Därför behöver vi förbereda oss; det är detta frågan gäller.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Jag tycker inte riktigt att vi har fått svar från statsrådet. Statsrådet hänvisar till de miljoner som man ändå har lagt på att öka civilförsvaret. Men vår poäng är att det spelar roll om man inte finansierar regionerna tillräckligt, och där gör Socialdemokraterna annorlunda. Vi finansierar regionerna med dubbelt så mycket, och det kommer att påverka; det har med varandra att göra.
Från Försvarsmaktens sida är man kristallklar - det kan vi vara överens om - när det gäller regionernas ansvar för att säkra sjukvårdskapaciteten. Man är också tydlig med att Gotland har en alldeles särskild säkerhetspolitisk utmaning och också ett särskilt säkerhetspolitiskt ansvar.
Jag ställer därför återigen frågan till statsrådet: Anser han att Gotland kan ta detta ansvar? Kan vi vara trygga med det? Eller finns det något annat som statsrådet anser behöver göras för att säkerställa att Gotland kan stå för den säkerhetspolitiska trygghet som Sverige och hela västvärlden behöver?
(Applåder)
Anf. 21 Hanna Westerén (S)
Fru talman! Som det har sagts tidigare befinner sig Sverige i det säkerhetspolitiskt mest kritiska läget sedan andra världskriget. Sverige rustar upp, och att så måste ske är odiskutabelt. Att då hantera livsavgörande sjukvård på det här sättet är häpnadsväckande. Jag noterar dessutom att statsrådet nämner den förra kostnadsutjämningen men inte alls den pågående utredningen. Det är förmodligen en signal i sig om att även den dörren är stängd.
Fru talman! Jag vill särskilt betona en mening i Eva Lindhs interpellation: "Det civila försvaret löper risk att inte hålla måttet i händelse av kris eller krig." Så enkelt och så allvarligt är det. Priset för att den regering statsrådet företräder inte prioriterar Gotland, trots öns strategiska läge, är högt. I ett fruktansvärt scenario där storkrig härjar i Europa står Gotland, med sitt strategiska läge, med Sveriges med råge minsta sjukvårdshuvudman, med ansvaret för att leverera sjukvård för totalförsvarets behov. Med vilka resurser ska den kapaciteten byggas?
Det säger sig självt att de miljoner för hela landets krisberedskap som statsrådet hänvisar till är djupt otillräckliga för att kommuner och regioner med vitt skilda förutsättningar ska förmå leverera på det uppdrag som kommer an på dem i totalförsvaret av Svea rike. Jag undrar därför om det verkligen är så enkelt och så illa att Gotlands civilförsvar är upp till Gotland att sörja för, trots Gotlands strategiska läge. Statsrådets resonemang om resursfrågan antyder att just så är fallet. Om inte är det nog dags att prioritera annorlunda. Allt annat riskerar att bli oerhört dyrköpt för oss alla i händelse av kris eller krig.
(Applåder)
Anf. 22 Marcus Wennerström (S)
Fru talman! Jag har lite svårt att veta exakt var jag ska börja. Det pratades om retoriska poänger, och samtidigt väljer statsrådet att lägga dimridåer där han pratar om saker som inte hör till.
Vi är här för att prata principfrågan. Det civila försvaret är en del i det totalförsvar som överbefälhavaren i talarstolen här i kammaren sa, för ungefär 25 timmar sedan, måste ha ett fungerande samhälle och en fungerande välfärd. Sedan ska vi separera vad som är statligt, regionalt och kommunalt. Det är statsrådets lösning på resursbristen. Det är ett system, och vi har ett Sverige att försvara.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Jag ska inte ens gå in på att det var en socialdemokratisk regering som återupptog försvarsuppbyggnaden 2015. Visst - man kan tänka att det är saktfärdigt, och så vidare. Men vi behöver inte skriva om historien, för hur vi än vänder och vrider på den kommer vi att landa i att vi är oense. Det vi har här och nu är ett problem som behöver lösas.
Frågorna från oss alla till statsrådet är enkla: Är Gotland prioriterat? Ska vi prioritera vissa delar av landet annorlunda för att de har andra förutsättningar? Då kan man skjuta till hur många miljoner som helst i per capita-bidrag, men det kommer inte att hjälpa Gotlands specifika situation. Vi säger inte att vi tillskjuter en mängd extramedel - det gör vi förvisso - till vården som kommer att rädda vardagsdriften, men vi funderar över om tiden har gått så långt att statsrådet ser att det behöver prioriteras bland de resurser som finns. Att inte prioritera är också en prioritering.
(Applåder)
Anf. 23 Statsrådet Carl-Oskar Bohlin (M)
Fru talman! Kan Gotland ensamt bära ansvaret? Svaret på den frågan är naturligtvis nej. Gotland kan i kapacitet av att vara kommun och region naturligtvis inte ensamt bära totalförsvaret av Gotland. Det är bland annat därför som den här regeringen vidtar åtgärder för att komma framåt i frågan om reservhamn och extra kraftförsörjning av Gotland. Det som var min poäng när jag nämnde jämförelsen per capita är att Gotland har en extrafördelning, det vill säga Gotland har den högsta fördelningen per capita.
Marcus Wennerström frågar om det här är min lösning. Jag redogör alltså för hur ansvarsförhållandena ser ut, nämligen att det finns ett kommunalt, regionalt och statligt ansvar. Min poäng är att det inte fungerar tillräckligt bra. Ansvarsförhållandena är inte tillräckligt tydligt klarerade. Precis som riksdagsledamöterna känner till när de återvänder till frågan om de generella statsbidragen har Sverige ett omfattande kommunalt och regionalt självstyre. Det ställer naturligtvis mycket stora anspråk på ansvar för alla dem som är regional- och kommunalpolitiskt aktiva att prioritera.
Den fredstida krisberedskapen och den grundläggande nivån av civilt försvar är i dag ett kommunalt och ett regionalt ansvar. Då är det naturligtvis mycket angeläget att det ansvaret tas. Om Socialdemokraterna vill öppna för att minska de generella statsbidragen och ha tydligare öronmärkta statsbidrag till återupprustandet av det civila försvaret är jag absolut beredd att ta den diskussionen. Vi har tillsatt en utredning som tittar på just den frågan. Den strukturutredning som den förra regeringen tillsatte och mottog betänkande från klarade inte av att hantera frågan om det kommunala och regionala ansvaret för det civila försvaret. Det här är ett problem, och det har gjort att vi har förlorat många viktiga år.
Låt mig återgå till den ursprungliga frågan. Anser regeringen att försvaret av Gotland är upp till gotlänningarna själva? Nej, naturligtvis inte. Det är därför vi bland annat har utvecklingssatsningen på Gotland för totalförsvaret, det är därför regeringen tar mått och steg för att få till en reservhamn och det är därför regeringen vidtar mått och steg för ytterligare kraftförsörjning. Slutligen är det därför regeringen har inlett snabbspår för att återaktivera civilplikten. Det här är frågor där den tidigare regeringen aldrig kom fram.
Anf. 24 Eva Lindh (S)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Låt mig använda mina två minuter till att åtminstone försöka sammanfatta våra synpunkter. Vi har ett nytt säkerhetspolitiskt läge, och det är vi överens om. Alla ser att vi behöver ta ett större ansvar för det militära och civila försvaret.
Gotland har ett säkerhetspolitiskt särskilt utsatt och utmanande läge, och vi måste ta ett gemensamt ansvar. Det är poängen. När det gäller totalförsvaret måste naturligtvis staten ta ett övergripande större ansvar än vad kommunerna eller regionerna gör var för sig. Men tillsammans har vi ett gemensamt ansvar. Och vi socialdemokrater vill inskärpa att det ansvaret ska tas tillsammans. Det är inte bara upp till Gotland som region att ta ansvar, utan vi ska göra det tillsammans.
Vad behöver då staten göra för att vi tillsammans ska klara av att ta ansvaret för den säkerhetspolitiska utmaningen och ta ansvaret för civilförsvaret? Jo, det är att staten stöder och hjälper, och vi ska göra det tillsammans. Då behövs resurser, och det behöver göras prioriteringar. En plan behövs, och den saknas.
Vi har fått ett svar, men vi tycker inte att vi har fått gehör för vår oro eller svar på den ursprungliga frågan. Men jag hoppas att statsrådet ändå kan lugna oss.
Anf. 25 Statsrådet Carl-Oskar Bohlin (M)
Fru talman! Det är gott att höra att vi i grunden är överens om att Gotland är en omistlig del av Sverige, att Gotland har en särskild militärstrategiskt viktig betydelse och att försvaret av Gotland är en angelägenhet för hela Sverige.
Just för att försvaret av Gotland är en angelägenhet för hela Sverige är det väldigt viktigt att titta på resultatet och utvärderingen av den särskilda utvecklingssatsning för totalförsvar som militärregionen och länsstyrelsen har genomfört på Gotland. Där konstaterar man att ett antal av de stora frågor som är viktiga för att just bygga ett starkt totalförsvar på Gotland är sådant som är nationella angelägenheter. Det gäller till exempel kommunikationer, elförsörjning och robusthetshöjande åtgärder i samhället i stort.
Fastlandssverige ska alltså hjälpa till att försvara Gotland också genom att vara robust och genom att försörja Gotland med angelägna nyttigheter. Det är därför bekymmersamt att vi till exempel ännu inte har kommit i mål med reservhamnsfrågan. Hade den tidigare regeringen arbetat mer framåtlutat hade den frågan kanske varit löst nu. Jag hoppas att vi ska kunna lösa den inom en inte alltför lång tidsperiod. Att Gotland får sin tredje elförsörjningskabel är naturligtvis också mycket viktigt.
Sedan ser jag fram emot Carl Fredrik Grafs utredning om det kommunala och regionala ansvaret för den fredstida beredskapen och för civilt försvar vid höjd beredskap. Det är en mycket angelägen fråga när det gäller att klara ut ansvarsförhållandet en gång för alla.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.