Förtidspensionärernas ålderspension
Interpellation 2006/07:117 av Nilsson, Karin (c)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2006-11-30
- Anmäld
- 2006-11-30
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2006-12-05
- Sista svarsdatum
- 2006-12-14
- Besvarad
- 2007-01-18
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 30 november
Interpellation
2006/07:117 Förtidspensionärernas ålderspension
av Tomas Eneroth (s)
till statsrådet Cristina Husmark Pehrsson (m)
I regeringens budgetförslag föreslås att personer med sjuk- och aktivitetsersättning (förtidspension) ska få en sänkt antagandeinkomst @ vilket förenklat innebär att de framöver får en sänkt ålderspension. För övriga grupper i samhället ligger hela inkomsten till grund för beräkning av ålderspension, men för personer som drabbats av allvarliga sjukdomar, trafikskador eller som helt enkelt slitit ut sig i arbetslivet vill regeringen nu att bara 80 % av inkomsten ska ge underlag för ålderspension. För den enskilde innebär förslaget kraftigt sänkt ålderspension, och för de allra flesta förtidspensionärer finns ytterst små eller obefintliga förutsättningar att genom förvärvsarbete förbättra sin pension. Gruppen som helhet utgörs till stor del av personer som slitits ut efter ett hårt arbetsliv inom omsorgen eller industrin @ personer som i 55@60-årsåldern tvingats avsluta sin yrkeskarriär med beskedet om förtidspension på grund av utslitna leder, ständig värk eller andra skador. De får nu sänkt pension som straff för att de haft ett arbete med dålig arbetsmiljö.
Min fråga till statsrådet blir vilka effekter hon bedömer att besparingarna har för landets förtidspensionärer och om hon avser att vidta några åtgärder med anledning härav.
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2006/07:117
Webb-tv: Förtidspensionärernas ålderspension
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2006/07:50 Torsdagen den 18 januariProtokoll 2006/07:50 9 § Svar på interpellation 2006/07:117 om förtidspensionärernas ålderspension
Protokoll från debatten
Anf. 118 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Fru talman! Det är ingen skillnad när det gäller vårt synsätt och vår vilja att få människor tillbaka till arbetet. Det vinner de på. Det vinner de på som får sjukvård och behandling. Det vinner företagaren på som klarar sin produktion och sitt arbete. Det vinner staten på som kan använda pengarna bättre på annat sätt. Vi är helt överens om detta. Vi bara förändrar något som inte fungerar.
Vad gäller Försäkringskassans besparing vill jag påminna om att beslutet om förändring av Försäkringskassans organisation har tagits här i riksdagen. Man beslöt att göra en förändring av Försäkringskassan. Det blev en styrelse med fullt eget ansvar. Jag har förtroende för att den styrelse som har tagit ett beslut om att minska personalstyrkan med 1 400 personer har gjort det med ansvar för den verksamhet man ska bedriva. Man har fullt eget ansvar i Försäkringskassans styrelse. Jag förlitar mig på att de gör en riktig bedömning.
Jag har fått information om att 700 kommer att gå i naturlig avgång. De övriga 700 har man sagt beror på att man vill kompetensväxla. Man vill göra ett jobb där man är mer anpassad till dagens situation.
Jag har fullt förtroende för Försäkringskassan. Jag är ledsen om inte interpellanten har det.
För att de 700 som nu sägs upp ska få lämna Försäkringskassan i god ordning har vi utökat Försäkringskassans anslagskredit med 6 %. De ska kunna använda pengarna bland annat till att i lugn och ro göra denna kompetensväxling. Det svaret vill jag ge interpellanten. Man kan använda dessa 6 % av anslagskrediten eftersom man har gjort prognosen att Försäkringskassan genom den stora förändring som man gjorde för ett par år sedan kommer att hämta hem en besparing. Då kan man låna av sig själv för att kunna göra denna avveckling och kompetensväxling i god ordning.
Anf. 119 Tomas Eneroth (S)
Fru talman! Tomas Eneroth har frågat mig vilka effekter jag bedömer att regeringens förslag avseende ändrad beräkningsgrund för ålderspensionsrätt har för landets förtidspensionärer och om jag avser att vidta några åtgärder med anledning härav.
Frågan ställs med anledning av regeringens förslag i budgetpropositionen och innebär att 80 % av den beräknade antagandeinkomsten ska grunda rätt till ålderspension i stället för 93 %. Riksdagen har godkänt förslaget.
Eftersom tillväxten och den ekonomiska utvecklingen i landet påverkar de framtida pensionerna går det inte att ange vad åtgärden innebär i praktiken för en enskild, men generellt sett innebär förändringen att ju fler år en person uppbär sjukersättning och ju högre pensionsgrundande inkomst en person har haft, desto mer påverkas hans eller hennes ålderspension.
För dem som har haft de lägsta inkomsterna reduceras effekten genom garantipensionen och genom att bostadstillägget till ålderspensionärer blir högre, eftersom det är inkomstprövat. Till detta kommer att skatteuttaget är mindre vid en lägre pension.
Personer med sjuk- och aktivitetsersättning som har haft relativt höga inkomster och som har lång tid kvar till ålderspensionering kommer således förändringen att ha större påverkan medan förändringen för personer med lägre inkomster kommer att ha relativt lägre påverkan genom garantipension, bostadstillägg och lägre skatt.
För en grupp med högre inkomster och långt kvar till ålderspensionering påverkas dock den framtida pensionen av ett antal faktorer där samhällsekonomins utveckling är en viktig del.
Regeringens förslag avseende ändrad beräkningsgrund för ålderspensionsrätt är en del av alla de åtgärder som vidtas för att bekämpa utanförskapet och föra tillbaka Sverige till full sysselsättning.
Dessutom vill jag erinra om att regeringen i budgetpropositionen för 2007 angett att den viktigaste åtgärden för att förbättra situationen för personer med aktivitets- och sjukersättning är att undanröja hinder för och stimulera till återgång i arbete.
Vidare angavs att regeringen kommer att fördjupa analysen av dessa personers ekonomiska situation samtidigt som situationen för dem med dessa förmåner som inte kan återgå i arbete bör förbättras. Därför avser regeringen att återkomma till frågan om förbättringar av bostadstillägget även för personer med sjuk- och aktivitetsersättning när det ekonomiska utrymmet så medger.
Jag vill i detta sammanhang framhålla att regeringen redan i budgetpropositionen föreslog en förbättring av bostadstillägget för ålderspensionärer, som nu godkänts av riksdagen, samt att regeringen har för avsikt att föreslå ytterligare sådana förbättringar när det ekonomiska utrymmet så medger.
Anf. 120 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Fru talman! Jag ska börja med att tacka statsrådet för svaret. Det var ett intressant svar eftersom det är helt fritt, kliniskt fritt, från siffror som på något sätt åskådliggör effekterna av regeringens försämringar av förtidspensionärernas ålderspension. Jag efterfrågade i interpellationen om regeringen hade bedömt vilka effekter detta får. Det uttrycks i svaret bara att det kan ha effekter i större eller mindre utsträckning. Men det talas inte om på vilket sätt. Det låter ju inte så farligt.
Därför har vi låtit riksdagens utredningstjänst sätta lite siffror bakom detta. Vi kan lita på riksdagens utredningstjänst, och man har räknat ut de ekonomiska effekterna. Jag kan ta ett exempel.
En ung förtidspensionär som har haft en normallön och som i 30-årsåldern har drabbats av en allvarlig trafikolycka eller insjuknat i en neurologisk sjukdom, ms eller som på något annat sätt mister arbetsförmågan helt får med det förslag som regeringen har drivit igenom en sänkning av ålderspensionen med 1 860 kr i månaden. Det blir 22 320 kr om året. Det blir över 350 000 kr i total sänkning av pensionen om han eller hon lever lika länge som genomsnittspensionären. Är det rimligt och är det rättvist att pensionen för en ung trafikskadad människa ska sänkas så mycket?
För den stora gruppen äldre förtidspensionärer är effekterna också tydliga. De flesta av dem har mist arbetsförmågan efter ett hårt arbetsliv som slitit ut armar och axlar eller gett dem skador som tvingat ut dem från arbetslivet. Ofta har de tidigare haft periodvisa längre sjukskrivningar, och rehabiliteringsåtgärder har prövats. Det har varit fråga om anpassningsgrupper och omplaceringar. Men till sist när kroppen inte längre orkar, när ohälsan blir för stor, då hamnar de i förtidspension i 55-60-årsåldern.
Här visar riksdagens utredningstjänst att den försämrade pensionen på grund av regeringens besparingsförslag blir uppemot 500 kr i månaden, vilket utslaget på hela pensionstiden blir närmare 100 000 kr i sänkt ålderspension för industriarbetaren, för lokalvårdaren och för förskolläraren. Det är personer som blir dubbelt drabbade. Det är inte nog med att de får avsluta sin tid i arbetslivet tidigare. De får dessutom en kraftigt sänkt ålderspension. Är det rimligt, och är det rättvist?
Var regeringen över huvud taget medveten om dessa effekter när man lade fram förslaget om en sänkt antagandeinkomst?
Om underlaget från departementet var utformat enbart som statsrådets interpellationssvar, så kan man ju misstänka att inte alla i regeringen hade full koll på vilka effekter det faktiskt hade på individnivå. Hade ni konkreta exempel på effekterna framme när förslaget godkändes i regeringen? Det är min fråga till statsrådet Cristina Husmark Pehrsson. Var ni i regeringen medvetna om effekterna? Jag frågar detta eftersom statsrådet i en debattartikel skriver att "regeringen lovat att inte försämra de ekonomiska villkoren för personer som har sjuk- och aktivitetsersättning". Trots det driver man igenom ett förslag som innebär en besparing på 1,7 miljarder kronor. Är inte det en försämring? Trots det driver man igenom en försämring som innebär att en ung trafikskadad människa blir av med över 22 000 kr om året i ålderspension. Är inte det en försämring? Trots det sänker man pensionen med över 6 000 kr om året för en människa som slitits ut i arbetslivet. Är inte det en försämring?
Min grundläggande fråga återstår: Är man medveten om vilka effekter detta har? Och är det rimligt och är det rättvist att människor drabbas så hårt ekonomiskt bara därför att de har haft oturen att råka bli sjuka, arbetsskadade eller utslitna och därför mist sin arbetsförmåga?
Anf. 122 Tomas Eneroth (S)
Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret. Jag tolkar det som att regeringen var mycket väl medveten om effekterna - att en ung förtidspensionär förlorar över 22 000 kr om året i ålderspension.
Min grundfråga var om det var rimligt och om det var rättvist.
Självklart kan man alltid i efterhand komma med olika förslag genom skattesänkningar eller kompensation. Men är det över huvud taget rimligt att lägga fram ett förslag i riksdagen och inleda med att avisera och genomföra någonting som får stora dramatiska ekonomiska effekter för deras ålderspension för att sedan lite vagt säga att man framöver funderar på att kompensera för detta?
När det gäller förslaget och svaret om sänkt skatt ska det konstateras att där gör regeringen precis tvärtom. Man sänker skatten för alla utom för just pensionärerna. Alla andra grupper - ja, inte arbetslösa eller sjukskrivna men alla löntagare - får sänkt skatt. Det får inte pensionärerna och än mindre den här gruppen som drabbas dubbelt, som drabbas av uteblivna skattesänkningar och dessutom sänkt ålderspension.
Statsrådet kan mycket väl gömma sig bakom formuleringar om att vi inte vet vilka de långsiktiga effekterna är om 30 år. Men hela tanken bakom vårt pensionssystem är att medborgarna ska vara informerade och känna sig trygga när det gäller vilken pension de kommer att få på ålderns höst. Det är ju därför som små orangefärgade kuvert skickas ut till alla medborgare. De orangefärgade kuvert som gruppen förtidspensionärer kommer att få kommer att innebära att de får tydliga besked om vilka negativa effekter detta har.
Jag vill också kommentera ett av de påståenden som statsrådet gör, nämligen att effekterna för senare förtidspensionärer - grupper som slitits ut i arbetslivet och som nu lämnar detta vid 55-60 års ålder - blir ringa.
Riksdagens utredningstjänst gör inte den beräkningen. Den som nu lämnar arbetslivet vid 55 års ålder får en 2-procentig minskning. Det innebär, om man räknar på de år vi talar om, 500 kr i månaden - för övrigt det exempel som även Centerpartiets representant i utskottet redovisade för riksdagen i den debatt vi hade i december.
500 kr i månaden är kanske lite för statsrådet eller för mig, men för en förtidspensionär med låga inkomster är det väldigt mycket. Talar vi om en 16-årsperiod handlar det om 100 000 kr som man tar från ålderspensionen.
Då kommer vi till den grundfråga som jag tycker att statsrådet är svaret skyldig: Om man nu var medveten om effekterna, om man nu visste att detta får så dramatiska ekonomiska effekter - låt vara att det på kronan kan skilja något i 30-årsprognoser; det är mycket möjligt - varför är det då så angeläget att försämra ålderspensionen för dessa grupper? Det är inte precis någonting som är incitamentsdrivande.
Jag höll på att säga att jag är den förste företrädaren när det gäller att hitta insatser som gör att människor får möjlighet att komma tillbaka till arbetslivet. Men nu talar vi om människor som är så pass svårt skadade att möjligheten att återkomma till arbetslivet är lika med noll.
Trafikskadade, svårt neurologiskt sjuka eller, när vi talar om äldregruppen, helt utslitna och uttröttade människor efter ett hårt arbetsliv är grupper som inte har möjlighet att kompensera sig för detta genom förvärvsarbete. Det kan knappast en utsliten lokalvårdare i 59-årsåldern göra. I stället får man bara automatiskt se att ens ålderspension sänks. Jag tror att det är detta som upprör väldigt många.
En annan debatt är den om huruvida detta rör pensionsöverenskommelsen eller inte, men jag lämnar den därhän. Här gäller det sakfrågan: Varför är det så angeläget för regeringen att göra besparingar just när det gäller nämnda grupp?
Besparingen på 1,7 miljarder motsvarar ungefär den halvering - om jag minns den siffran rätt - av förmögenhetsskatten som regeringen också gör. Är det rimlig fördelningspolitik?
Det finns säkert möjligheter att ibland göra besparingar i samhället. Men varför göra besparingar på just denna grupp som kanske har de sämsta förutsättningarna att kompensera sig för försämringarna, vare sig det blir 1 000 kr eller det blir 1 500 kr i månaden i försämrad pension för en ung förtidspensionär?
Anf. 123 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Fru talman! Jag kan väl påminna Tomas Eneroth om att också pensionsberäkningen vad gäller sjukpenningen är 80 %, så det är faktiskt fråga om en beräkning som ligger i linje med denna.
Jag skulle sjukpensioneras mot min vilja, skriver Ulrika Sandén, 31 år, som opererats. Jag tycker att vi ska ägna mycket tid åt detta och säger också i mitt svar att vi nogsamt ska se över den ekonomiska situationen för de svaga grupperna. Det borde Tomas Eneroth ha uppfattat, för nu har jag sagt det två gånger. Dessutom sitter vi båda med i en grupp och ser över förtidspensionärernas situation.
Varför skulle vi inte också kunna finna en viss ödmjukhet och säga att det faktiskt är Socialdemokraternas icke-jobbpolitik och icke-sjukvårdspolitik som på något sätt har lett till att 550 000 människor i dag är i utanförskap? Anna Hedborg säger också att det har blivit en arbetsmarknadspolitisk insats.
Det finns alltså i dag väldigt många människor som befinner sig i utanförskap, som är förtidspensionärer eller som har sjuk- och aktivitetsersättning och som inte får möjlighet att komma tillbaka till arbetsmarknaden. Låt oss också diskutera hur vi har hamnat i den här situationen!
Vi kommer att fortsätta att diskutera det här. Men när det gäller de svaga grupperna har jag också sagt att det redan finns ett reglemente, så vi kan redan i dag kompensera här i stället för att vänta till ålderspensionen för de här personerna. Med bostadstillägg, med garantipension och med andra insatser kan man kompenseras och få stöd och ekonomisk hjälp. Detta har jag skrivit om. Det står i budgetpropositionen.
Sedan finns det en liten missuppfattning. Tomas Eneroth säger att vi ska veta vilken pension vi får på ålderns höst. Det kan Tomas Eneroth inte med något enda orangefärgat kuvert lova. Vi har i pensionsuppgörelsen fastställt regler för hur vi ska räkna. Det trodde jag att Tomas Eneroth vid det här laget kände till. Det finns ingen - det skulle ha varit mer än en 10 000-kronorsfråga - som kan veta det. Jag förstår att Tomas Eneroth instämmer också här.
Det finns fastställda regler som säger hur vi ska beräkna här - med antagande av 2 % eller 3 % tillväxt eller nolltillväxt. Det är samma sak här. Vad det netto blir kan vi inte säga någonting om. Med tanke på framtiden för många av de här personerna som är yngre handlar det alltså om hur tillväxten i samhället blir.
Vi i alliansen har gått till val på att vi ska se till att människor ska få hjälp och stöd och komma i arbete. Det står jag fast vid. Med en sådan samhällsutveckling kommer vi också att få ett utökat utrymme för att hjälpa inte minst dem som har en svag ekonomisk situation.
Kanske kan vi hjälpa de personer som inte vill bli sjukpensionerade med de låga inkomster som det medför i utanförskapet. I stället handlar det om att hjälpa dem med vård och behandling.
I förra interpellationsdebatten hade vi uppe frågan om bristerna avseende rehabilitering. En sådan har ju nästan inte funnits eller synts till under de senaste åren. Varför ska vi inte diskutera att 140 personer dagligen har förtidspensionerats under Socialdemokraternas sista tolv år? Varför ska vi inte ägna en tanke åt dem som så att säga har förtidspensionerats ut från arbetslivet och som därmed har fått väldigt låga inkomster? Lite självrannsakan, Tomas Eneroth, vore nog på sin plats!
Anf. 124 Tomas Eneroth (S)
Fru talman! Tack, statsrådet! Jag anser att den här interpellationsdebatten handlar om, och ska handla om, dem som inte har förmåga att jobba - om dem som är trafikskadade, om dem som är neurologiskt skadade och om dem som blivit utslitna i arbetet och som inte har en chans att återkomma i arbete.
Jag inledde med att säga att jag är den förste att tycka att vi ska göra alla möjliga insatser för att människor som kan, vill och har möjlighet att jobba ska kunna få göra det. Men det kommer alltid att finnas grupper som inte har en chans att kunna göra det. Inte ens den bästa socialdemokratiska politik kan förhindra trafikolyckor.
De exempel jag tagit här ger bilden av en ung 30-åring som vid en motorcykelolycka - detta är inte alldeles ovanligt - faktiskt blir så pass skadad att det aldrig går att återkomma till arbetslivet.
Ja, det är 1 830 kr man förlorar varje månad. Det blir totalt 350 000 kr.
Det är mycket korrekt att vi inte exakt kan veta hur pensionen ser ut. Men i de små orangefärgade kuverten finns alltid en liten prognos - detta för att våra medborgare ska bli bättre informerade om ungefär vilken trygghet de kommer att få på ålderns höst.
Dessvärre är effekterna av regeringens förslag att de människor som har förtidspension kommer att bli informerade om att de får en sämre trygghet på ålderns höst. Det enda svar de får från regeringen i det fallet är att regeringen ska titta på detta, fundera på bostadstillägget - vilket vi vet inte för den skull träffar alla - och på skattesänkningar i ett läge där man just nu sänker skatten för alla andra utom för pensionärerna. Min grundfråga återstår alltså, men jag hoppas att vi fortsätter att debattera detta vid andra tillfällen.
Det är inte rimligt och kan inte vara rättvist att i förväg gå in och sänka pensionen för människor som mist arbetsförmågan och som inte har möjlighet att återkomma i arbete. Det finns många andra möjligheter att stimulera sysselsättning och liknande - det kan vi gärna diskutera - men här handlar det om grupper som inte har förmåga att återkomma i arbete. Varför då ge dem beskedet att deras ålderspension ska sänkas?
Jag tycker att det är viktigt att regeringen tänker om här. Jag anser att det skulle vara både möjligt och utmärkt att faktiskt dra tillbaka den 1,7-miljardersbesparing som gjorts på det här området. Ta de pengarna någon annanstans!
Anf. 125 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Fru talman! Vi är helt eniga såtillvida att en 30-åring som drabbas av en skada eller sjukdom inte ska behöva vara orolig för sin ekonomi. Jag lägger inte i första hand, Tomas Eneroth, fokus på vad som kommer att hända om 30 år för den personen. Samhällsutvecklingen kommer att visa var vi hamnar. Förhoppningsvis får vi fler i arbete som betalar skatt än vad vi har i dag. Då har vi också större utrymme.
Jag vill hjälpa 30-åringen som är utan inkomst i dag med hjälp av garantipension, bostadstillägg och skatter. Många av dem har en arbetsförmåga. En del av dem har en viss arbetsförmåga. Varför inte också stödja denna arbetsförmåga med hjälp av lönebidrag och på andra sätt. De är inte utsatta bara på grund av sin sjukdom eller skada, de är också utsatta på grund av att de är isolerade och inte har någon social samvaro. Därmed är de dubbelt belastade.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.