Förebyggande och akuta insatser vid översvämningar
Interpellation 2006/07:172 av Engström, Marie (v)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2006-12-18
- Anmäld
- 2006-12-18
- Besvarad
- 2007-01-19
- Sista svarsdatum
- 2007-01-25
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 18 december
Interpellation
2006/07:172 Förebyggande och akuta insatser vid översvämningar
av Marie Engström (v)
till försvarsminister Mikael Odenberg (m)
Vi har under en rad år fått uppleva extrema väderförhållanden och skador till följd av dessa. Isolerade samhällen, vattenfyllda hus och förstörda vägar och broar har tyvärr blivit en återkommande syn. Vi kan också konstatera att vissa delar i landet är mer exponerade än andra. Just nu är delar av Västsverige hårt drabbade.
Stora ekonomiska värden går förlorade. Försäkringsbolagen ersätter privatpersoner för skador på hus och lösöre. Dock får den enskilde betala en relativt hög självrisk. Förutom självrisken tillkommer skador på till exempel uthus och tomter som den drabbade får betala själv. Ofta saknas också resurser för att återställa enskilda vägar. För näringsidkare innebär översvämningar inte bara synliga skador utan också ett avbrott i verksamheten som på sikt kan bli kännbart.
Det måste finnas en större beredskap för den här typen av händelser både vad gäller förebyggande insatser och ersättningar till såväl kommuner som enskilda. I till exempel Värmland drabbades för något år sedan Hagfors kommun av ett kraftigt skyfall som ledde till att bland annat vägavsnitt rasade. Kommunen har inte alls blivit kompenserad för de extrakostnader som detta gav upphov till. Det finns flera liknande exempel.
Den här typen av återkommande problem till följd av klimatförändringar reser flera olika frågeställningar. För det första hur man kan ge akut stöd till kommuner, privatpersoner, näringsidkare och andra som drabbas av skador. För det andra hur vi bättre kan samordna alla nationella intressen och den kunskap som finns kring olika naturolyckor för att kunna få till stånd ett bättre förebyggande arbete. Och för det tredje vilka politiska beslut som bör tas för att minska utsläppen av växthusgaser och därmed förhindra en accelererande klimatförändring.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga försvarsministern:
Vilka åtgärder är ministern beredd att vidta för att ge akut hjälp vid översvämningar och skapa förutsättningar för ett förebyggande arbete?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2006/07:172
Webb-tv: Förebyggande och akuta insatser vid översvämningar
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2006/07:51 Fredagen den 19 januariProtokoll 2006/07:51 13 § Svar på interpellation 2006/07:172 om förebyggande och akuta insatser vid översvämningar
Protokoll från debatten
Anf. 70 Mikael Odenberg (M)
Herr talman! Marie Engström har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att ge akut hjälp vid översvämningar och skapa förutsättningar för ett förebyggande arbete. På det får jag anföra följande.
Det finns, när det gäller översvämningar, en arbetsfördelning mellan staten och kommunerna. Den innebär att kommunerna har ansvaret för räddningstjänsten men också att de har rätt till ersättning över statsbudgeten om kostnaderna överstiger en viss självrisk.
Riksdagen har (rskr. 2004/05:214) uttalat att regelverket bör vara tydligare när det gäller statens ekonomiska ansvar vid stora katastrofer. Med anledning av riksdagens skrivelse pågår nu inom Regeringskansliet ett arbete med en översyn av katastrofersättningen till kommunerna.
Staten och det förutvarande Kommunförbundet har kommit överens om kommunernas uppgifter och ersättning i krishanteringssystemet. Överenskommelsen innebär att kommunernas uppgifter anpassas till en breddad hotbild. För dessa uppgifter tillför staten årligen ca 250 miljoner kronor till kommunerna.
Herr talman! Det är ofrånkomligt att även enskilda drabbas av ekonomisk skada vid stora översvämningar. I huvudsak är detta emellertid risker som måste hanteras inom det privata försäkringssystemets ram.
Det är angeläget att skapa bättre förutsättningar för ett förebyggande arbete. I det syftet tillsatte den förra regeringen en utredning om effekterna av klimatförändring och hur samhällets sårbarhet för dessa kan minska (dir. 2005:80). Vi har just fått ett delbetänkande som bland annat handlar om översvämningsriskerna i Mälaren, Hjälmaren och Vänern.
Regeringen har uppdragit åt Statens räddningsverk att, i samverkan med berörda myndigheter och organisationer, vidta åtgärder för att förbättra samordningen av arbetet med att förebygga och mildra effekterna av naturolyckor. Även inom EU pågår ett arbete för att förbättra beredskapen mot översvämningar.
Slutligen finns det ett särskilt anslag i statsbudgeten för bidrag till kommuner som vidtar förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor. Regeringen föreslog i budgetpropositionen för 2007 att detta anslag under åren 2007-2009 ska ökas från 25 till 40 miljoner kronor per år. Riksdagen har godkänt regeringens förslag.
Anf. 71 Marie Engström (V)
Herr talman! Jag får tacka för svaret på min interpellation. Som kommande från Värmland har vi under ett antal år varit med om ganska rejäla översvämningar.
Första gången jag tog upp de frågorna här i kammaren var vintern år 2000/01 när de stora översvämningarna ägde rum framför allt i Arvika men också i hela Vänerlandskapet. Det hade också påfrestningar på området vid Göta älv. Nu har vi under den här hösten sett liknande påfrestningar och liknande översvämningar.
De frågor jag tar upp i interpellationen gäller extrema väderförhållanden över huvud taget vare sig det handlar om regn, översvämningar, stormar, orkaner och så vidare eller det handlar om träd som faller till följd av detta.
Det är också viktigt att tala om vad man ska göra akut och vad man ska göra förebyggande. När det gäller till exempel privatpersoner är det visst så att alla ska se om sitt hus, och här ska försäkringssystemet träda in. Men det kan bli tufft för många människor.
Man har trots allt en ganska hög självrisk. Den är många gånger 10 000 kr. Det kan vara så att allting inte omfattats av den försäkring man har. Har man en tomt kan det kanske vara vissa uthus eller saker som försvinner när vattenmassorna kommer, och så vidare. Har man varit med om detta ett antal gånger kan det upplevas som ganska påfrestande.
Det finns också många näringsidkare som inte bara får lokaler och lager förstörda utan som också får uppleva ganska avsevärda avbrott i verksamheten, och det kan få ekonomiska konsekvenser. Jag läste så sent som i dag att näringsidkare i de områden där marken rasade i Bohuslän alldeles nyligen har fått känna av ekonomiska konsekvenser. Både i stort och i smått får det konsekvenser.
Så kommer vi till kommunerna. Det är, precis som Mikael Odenberg sade, reglerat vad som är kommunernas ansvar. Det finns också reglerat vad som är länsstyrelsens ansvar - tillsynsansvar, samordningsansvar och så vidare.
Sett till kommunsidan säger Mikael Odenberg att man i Regeringskansliet nu tittar på vilken typ av ekonomisk beredskap man ska ha för att stötta kommunerna. Då kommer vi genast in på frågan om inte ett katastrofkonto eller ett skadekonto skulle kunna byggas upp. Jag vet att den frågan har debatterats väldigt många gånger här i riksdagen. Jag vet också att Mikael Odenbergs partikamrater har varit väldigt tydliga om att vi
ska
bygga upp ett katastrofkonto. Personligen har jag motionerat i frågan under ett antal år, för jag tror att det kan vara en viktig väg när det gäller att komma fram här.
Jag måste fråga Mikael Odenberg: Hur ser du som försvarsminister på detta? Ska vi bygga upp ett katastrofkonto? Jag ställer den frågan inte minst mot bakgrund av det uttalande Mats Odell i går kväll gjorde i någon av tv-kanalerna. Han sade att vi
inte
ska ha något katastrofkonto - detta samtidigt som vi har en utredning som faktiskt tittar på frågan utifrån en beställning från riksdagen. Jag tycker att det börjar glida här. Det finns lite för många olika svar från alliansens sida när det gäller den frågan.
Vad jag här frågat om får bli min första fråga. I nästa inlägg återkommer jag till andra frågor som har med detta att göra.
Anf. 72 Mikael Odenberg (M)
Herr talman! Sanningen är väl den att inställningen till ett katastrofkonto tycks följa rörliga partigränser. Ett före detta socialdemokratiskt statsråd var så sent som häromdagen ute och efterlyste ett katastrofkonto. Men vederbörande hade suttit med i regeringen i tio år uppenbarligen utan att lyfta ett finger för att införa någonting sådant.
Den tidigare oppositionen drev tillsammans med Miljöpartiet fram ett ställningstagande i riksdagen om att man skulle titta närmare på frågan. Nu paraderar det ena nya statsrådet efter det andra och låter väldigt tveksam. Den tveksamheten beror på att beredning pågår. Jag som inte själv var involverad i de här frågorna under min riksdagstid i opposition kan ärligt säga att jag känner en genuin osäkerhet om hur man bäst bör lösa detta.
Jag kan hålla med om det riksdagsuttalande som gjordes och som ligger till grund för arbetet i Regeringskansliet, nämligen att det finns en del kvarstående oklarheter om hur gränsdragningen egentligen är mellan kommunerna och staten. Men det finns också en tendens här att försöka ge en bild av att staten alltid kommer att kunna gå in och täcka upp där privata försäkringsbolag inte kan användas och där kommunerna inte täcker upp för sina åtaganden. Det där vill jag varna för därför att så kommer det aldrig att bli i realiteten. En katastrof innebär per definition en händelse med omfattande konsekvenser i omgivningen.
Att tro att staten kan garantera att alla näringsidkare, enskilda och husägare kommer att kunna gå skadeslösa ur sådant här vore varken ärligt eller seriöst. Däremot finns det naturligtvis skäl att titta på var ansvarsgränserna går. Då är en av de saker vi ska titta på just detta med om det borde inrättas ett sådant här nationellt katastrofkonto som kunde användas för att bistå i stället för att göra det vi tidigare gjort och det vi gjorde efter stormen Gudrun, nämligen välja ad hoc-lösningar, att lite från gång till gång försöka hantera den uppkomna situationen.
Men jag kan också tänka mig ett annat alternativ som kan vara aktuellt och som egentligen kanske vore mer logiskt än att staten inrättade ett katastrofkonto. Det alternativet är att kommunerna genom Sveriges Kommuner och Landsting gick ihop och inrättade en nationell fond som kunde användas för kostnadsutjämning mellan kommunerna - det skulle bli en sorts traditionell försäkringslösning.
Men som sagt: Vi tittar på detta och gör det väldigt förutsättningslöst. Kan vi när det gäller ansvaret bidra till att göra gränsdragningen tydligare mellan kommunerna, staten och den enskilde vill jag gärna medverka till det.
Anf. 73 Marie Engström (V)
Herr talman! Mikael Odenberg säger att det inte är lätt att vara precis i den här frågan eftersom vi har en utredning som tittar på den. Men Mats Odell var inte på något sätt tveksam i går när han gjorde sitt uttalande, utan han var väldigt tydlig. Han tänkte tydligen inte invänta en utredning, utan han hade redan detta klart för sig.
Det är viktigt, kan omgivningen kanske tycka, att de i regeringen säger samma sak i den här typen av frågor som i dag faktiskt är väldigt viktiga.
Inte heller jag tror att staten kan gå in och garantera för alla - nu pratar jag om enskilda personer och näringsidkare. Ändå tror jag att staten på något sätt måste se över detta. Allt tätare får vi extrema väderförhållanden. Med tanke på dem som kanske bor runt Vänern eller i Kronoberg exempelvis där man drabbas mer än andra måste det väl trots allt finnas någon vilja hos regeringen att fundera i de här banorna. Jag tycker att man är närmast cynisk gentemot de människor som återkommande drabbas.
Sedan har vi detta med om kommunerna i stället ska göra något. Ja, det känns kanske lätt att liksom skicka över ansvaret till kommunerna, att de ska ha något slags internt försäkringssystem där de ska betala in till en pott. Nej, jag tycker att detta - även om man kanske kan tala om en ad hoc-lösning vid Gudrunstormen - är ett nationellt ansvar. Jag tycker också att man ska bygga upp fonder av sådan storlek att man också kan ta detta ansvar vid akuta insatser.
Det finns också en annan sida, den förebyggande sidan. Det är väldigt intressant att läsa Klimat- och sårbarhetsutredningens konsekvensanalyser av vad som kommer att hända runt Vänern, Hjälmaren och Mälaren vid olika översvämningar och vid de olika scenarier som målas upp.
Vi kan ta Mälaren eftersom den ligger närmast. Man pratar om att järnvägstrafiken och tunnelbanetrafiken helt stoppas i Stockholmsområdet. Elförsörjningen och avloppsnätet för delar av centrala stan kommer att helt och hållet slås ut. Mälaren kommer att utsättas för enorma föroreningar, och vattenförsörjningen kommer att bli utsatt för oerhörda påfrestningar.
På samma sätt är det med Vänerområdet där flera städer, bland annat Karlstad och Lidköping, till stora delar kommer att ligga under vatten samtidigt som Götaälvfåran kommer att utsättas för stora påfrestningar.
Det finns alltså ett delbetänkande - det har Mikael Odenberg säkert läst likaväl som jag. Det måste väl finnas tankar kring hur regeringen förebyggande kommer att jobba med de här frågorna. Här har vi alltså färdiga scenarier.
Man pratar om de så kallade 100-årsnivåerna. Men SMHI säger nu att de nivåerna inte kommer att inträffa vart hundrade år utan snarare kanske vart tionde eller tjugonde år. Också det är någonting som man måste ha med sig.
Hur förbereder alltså regeringen detta? Hur samordnar vi alla nationella intressen och all kunskap om naturolyckor - redan i dag finns det väldigt mycket kunskap? Och hur kommer vi att använda de olika lärosätena till exempel i det förebyggande arbetet?
Anf. 74 Mikael Odenberg (M)
Herr talman! Med anledning av att jag tyckte att gnällighetsfaktorn var ganska hög i inledningen av Marie Engströms inlägg får jag väl påminna om att hon under ett antal år har ingått i ett regeringsunderlag, så om den här nedslående recensionen är korrekt säger den något om vad Marie Engström som en del av regeringsunderlaget i vårt land har uträttat.
Det är inte mitt fel att sakernas tillstånd är som det är. Jag har inte stått här och varit cynisk. Jag har inte stått här och sagt att det här är något som den nya regeringen inte bryr sig om. Jag har inte sagt att det här är någonting som staten inte behöver se över. Tvärtom har jag sagt att vi håller på med en översyn och att vi tittar på gränsdragningen mellan den statliga sektorn och kommunsektorn.
Vi kommer att omhänderta Klimatutredningen. Tyvärr har vi än så länge bara ett delbetänkande. Det är mycket intressant men innehåller inte en viktig del, nämligen förslag i finansieringsfrågorna - hur man skulle betala för den ökade avtappning av till exempel Mälaren som föreslås i utredningen.
Själva frågan om en katastroffond är med förlov sagt bara en teknikfråga. I statsbudgeten brukar vi inte använda tekniken att vi liksom ställer öronmärkta kassaskåp i olika rum på Finansdepartementet och sätter in olika påsar med pengar där och sedan säger att vi har en fond, ett kassaskåp, avsett för ett visst ändamål. Det är inte den teknik som vi brukar använda.
Vi ska nu titta på om den tekniken bör användas. Jag har inte något svar på den frågan. Det viktiga är faktiskt regelverket, vad det är för regler som styr när man ska öppna det där kassaskåpet och ta ut pengarna och dela ut dem. Det är den centrala frågan. Fond eller inte är mer en fråga om teknik.
Riksdagen har sagt att det är oklarheter i gränsdragningen, och jag hör vad riksdagen säger. Vi omhändertar klagomålet och ser om vi kan räta ut frågetecknen.
Nu gäller det vad vi gör när det väl händer saker. Det vill säga: Ska vi ha tydligare regelverk och ska vi en större insatsmöjlighet från statens sida reglerad i lagstiftningen och i regelverket? Eller ska vi fortsätta att göra som vi gjorde efter stormen Gudrun och lösa detta ad hoc? Det kan finnas mycket som talar för att vi ska ha en tydligare reglering. Låt oss då titta på det.
Den andra frågan gäller det som har bäring på Klimatutredningens delbetänkande. Vad kan vi göra förebyggande?
Här har vi i alla fall dokumenterat en vilja. På Marie Engströms tid var det 25 miljoner som var anslaget på kontot 72, till stöd för förebyggande insatser. Vi har höjt det till 40 miljoner. Det är egentligen otillräckligt det också för att möta de behov som kommunerna har för att vidta förebyggande åtgärder. Men det är i alla fall 15 miljoner mer än vad Marie Engström mäktade med att få fram under den tid som hon ingick i regeringsunderlaget.
Dessutom överför staten årligen 250 miljoner, en kvarts miljard kronor, till kommunsektorn för deras ansvarstagande på krishanteringsområdet. Så det är inte så att det inte görs saker.
Vi kommer att driva arbetet vidare. Jag kan inte recensera Mats Odells uttalande för jag vet inte exakt vad han har sagt, men faktum är att frågan nu bereds i Försvarsdepartementet. Den kommer givetvis upp i en gemensam beredning med Finansdepartementet. Arbetet med att börja titta på dessa frågor pågår. Det blir en gemensam beredning så småningom. Än så länge har regeringen inte tagit ställning i frågan om det är vettigt eller inte att inrätta en katastroffond.
Anf. 75 Marie Engström (V)
Herr talman! Mikael Odenberg pratade om att regeringen har höjt ett anslag till kommunerna för förebyggande insatser med 15 miljoner. Samtidigt har regeringen också tagit bort ett anslag till kommunerna för oförutsedda utgifter på cirka en halv miljard kronor. Det står inget om det i svaret på min interpellation, men ska vi prata om det ena ska vi väl också prata om det andra, Mikael Odenberg.
Visst var Vänsterpartiet en del av ett regeringsunderlag. Under hela den tiden drev i varje fall jag frågan om en katastroffond eller en sådan typ av konstruktion. Nog hade det varit bra om det hade funnits en sådan fond, till exempel när stormen Gudrun slog till. Det handlar om utgiftstak och om att stuva om i det budgetsystem vi har för att få till stånd akuta insatser. Det handlar också om att vi fick gå till EU och få pengar från en EU-fond för att kunna betala delar av den kostnad som stormen Gudrun förde med sig. Visst hade det varit jättebra med en katastroffond.
Klimathotet är en jättestor fråga som vi har framför oss. Jag tycker att det är lite dåligt av Mikael Odenberg att säga att jag är cynisk och fråga varför jag inte har gjort något tidigare och så vidare. Det kanske är så att denna fråga blir större och större och att angelägenhetsgraden accelererar för varje år. Alla partier får nog ta sig en funderare på hur vi ska bemöta detta. Det räcker kanske inte bara med akuta och förebyggande insatser. Den allra viktigaste frågan är hur vi över huvud taget ska hejda klimatförändringarna. Det är de som ligger i botten på frågan och är orsaken till de extrema väderförhållanden som vi i dag diskuterar.
Anf. 76 Mikael Odenberg (M)
Herr talman! Det är inte bara jag utan regeringen i sin helhet som delar Marie Engströms bekymmer över klimateffekten och klimathotet. Jag understryker att det finns mycket viktigt som finns att göra på detta område.
Det var spåren efter stormen Gudrun som föranledde ett antal olika ad hoc-lösningar för att hjälpa till exempel utsatta skogsägare eller för att anlita EU-systemet. Det var också stormen Gudrun som på allvar satte i gång diskussionen om till exempel katastroffond och om tydligare gränsdragning mellan statens och kommunernas ansvarsområden - det som vi nu håller på att titta på i Regeringskansliet.
Jag vill gärna också understryka att jag inte har sagt att Marie Engström är cynisk. Det där med cynism var faktiskt ett ord som förekom i Marie Engströms andra inlägg och som jag vände mig emot. Marie Engström har ju ett månatligt arvode för att säga emot regeringen, så det förvånar mig inte. Däremot tycker jag möjligen att man efter ett val bör iaktta en passande karenstid innan man angriper regeringen på just de punkter där man själv har kommit till korta.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.