Fördjupat militärt samarbete med Finland
Interpellation 2015/16:549 av Kerstin Lundgren (C)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2016-04-13
- Överlämnad
- 2016-04-14
- Anmäld
- 2016-04-15
- Svarsdatum
- 2016-04-22
- Besvarad
- 2016-04-22
- Sista svarsdatum
- 2016-04-28
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Försvarsminister Peter Hultqvist (S)
I en debattartikel av försvarsminister Peter Hultqvist i Aftonbladet den 11 april 2016 skriver försvarsministern om ett fördjupat militärt samarbete mellan Sverige och Finland. Den ”svenska linjen” presenteras av försvarsministern som en ”satsning på förhöjd militär förmåga i kombination med fördjupade samarbeten med andra länder och organisationer. Längst går samarbetet med Finland där vi utan förhandsförpliktelser även förbereder för ageranden bortom fredstida förhållanden.”
Artikelns rubrik lyder ”Samarbete med Nato ja, medlemskap nej”. Det är svårt att undgå att tolka det som att försvarsministern ser det fördjupade militära samarbetet med Finland som ett eget alternativ, eller en tredje väg, bortom Natomedlemskap och status quo. Det finns anledning att påminna försvarsministern om att en sådan hållning saknar brett stöd i riksdagen. Regeringens ovilja att diskutera ett Natomedlemskap delas enbart av V och SD.
Under hösten avvisade Finlands president tydligt tanken på delansvar vad gäller försvaret av andra EU-länder, även Baltikum. Förtydliganden har gjorts av den anledningen att Finland inte anser sig befinna sig i en sådan ställning där de kan ge andra militära säkerhetsgarantier.
Samtidigt har den svenska regeringen betonat att Sverige förväntar att andra nordiska länderna inte ska förhålla sig passiva om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba Sverige. Vårt land ska kunna både ge och ta emot stöd såväl civilt som militärt.
Jag vill därför fråga försvarsminister Peter Hultqvist:
- Hur förhåller sig försvarsministern och regeringen till det faktum att Finland aviserat att de inte är i en position att kunna ge andra EU-länder militära säkerhetsgarantier?
- Hur ser försvarsministern på det faktum att regeringen är den första som saknar en bred samsyn i säkerhetspolitiken?
- Vad ser försvarsministern som målbild för samarbetet med Finland? Finns det någon bortre gräns för vad samarbetet skulle kunna bli? Ser försvarsministern till exempel att Finland och Sverige på sikt ska bilda ett försvarsförbund och föra gemensam utrikespolitik?
- Anser försvarsministern att ett fördjupat militärt samarbete med Finland skulle kunna ersätta fördelarna, inklusive säkerhetsgarantierna, med ett Natomedlemskap?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2015/16:549
Webb-tv: Fördjupat militärt samarbete med Finland
Dokument från debatten
- Fredag den 22 april 2016Kammarens föredragningslistor 2015/16:97
- Protokoll 2015/16:97 Fredagen den 22 aprilProtokoll 2015/16:97 Svar på interpellation 2015/16:549 om fördjupat militärt samarbete med Finland
Protokoll från debatten
Anf. 22 Försvarsminister Peter Hultqvist (S)
Fru talman! Kerstin Lundgren har frågat mig följande:
Hur förhåller sig försvarsministern och regeringen till det faktum att Finland aviserat att de inte är i en position att kunna ge andra EU-länder militära säkerhetsgarantier?
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Hur ser försvarsministern på det faktum att regeringen är den första som saknar en bred samsyn i säkerhetspolitiken?
Vad ser försvarsministern som målbild i samarbetet med Finland? Finns det någon bortre gräns för vad det samarbetet skulle kunna bli? Ser försvarsministern till exempel att Finland och Sverige på sikt ska bilda ett försvarsförbund och föra gemensam utrikespolitik?
Anser försvarsministern att ett fördjupat militärt samarbete med Finland skulle kunna ersätta fördelarna, inklusive säkerhetsgarantierna, med ett Natomedlemskap?
Den svenska solidaritetsförklaringen utgör en central del i svensk säkerhetspolitik. Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat EU-medlemsland eller nordiskt land, och vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas.
Lissabonfördragets artikel 42.7 innebär ett åtagande för alla medlemsstater att lämna stöd och bistånd med alla till buds stående medel i enlighet med artikel 51 i FN-stadgan till en annan medlemsstat om den utsätts för ett väpnat angrepp på sitt territorium. Varje enskilt medlemsland väljer självt på vilket sätt det hjälper ett annat medlemsland eller hur det vill ta emot eventuell hjälp. Stödet kan vara militärt, civilt eller politiskt.
Artikel 42.7 påverkar "inte den särskilda karaktären hos vissa medlemsstaters säkerhets- och försvarspolitik", vilket innebär att artikeln inte påverkar vår militära alliansfrihet. Hur Finland agerar i en given situation avgörs av Finland.
Jag delar Kerstin Lundgrens uppfattning om behovet av bred uppslutning bakom försvars- och säkerhetspolitiken men delar inte bedömningen att regeringen saknar sådan uppslutning. Den säkerhetspolitiska inriktning som ligger till grund för inriktningspropositionen och som fem riksdagspartier - de båda regeringspartierna, liksom Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna - ställde sig bakom i juni 2015, ligger fast. Där framgår tydligt behov av fördjupad samverkan med andra länder, inklusive Finland.
Ett direkt resultat av försvarsuppgörelsen var den studie som leds av ambassadör Krister Bringéus med uppgift att utifrån ett fristående perspektiv analysera och redogöra för innebörden av olika former av samarbeten respektive medlemskap med länder och i organisationer, samt dessas för- och nackdelar, inom det försvars- och säkerhetspolitiska området. I analysen ska inte den militära alliansfriheten utvärderas.
Vad gäller det svensk-finska försvarssamarbetet är det omfattande och högt prioriterat av regeringen. Sverige och Finland har en likartad säkerhetspolitisk utgångspunkt, och samarbetet mellan länderna är redan i dag omfattande. Samarbetet stärker den nationella förmågan i respektive land och skapar ökad säkerhet i närområdet.
Finland och Sverige har kommit överens om att det bilaterala försvarssamarbetet även ska omfatta operativ planering och förberedelser för ett gemensamt användande av civila och militära resurser i olika scenarier. Exempel på detta kan vara hävdandet av respektive lands territoriella integritet eller utövande av rätten till självförsvar enligt artikel 51 i FN-stadgan.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Jag vill betona att sådan planering bör vara ett komplement till, men skilt från, respektive lands nationella planering. Samarbetet innebär en möjlighet till gemensamt agerande men inte några utfästelser. Endast under förutsättning att nödvändiga politiska beslut fattas kan länderna agera gemensamt.
Sveriges säkerhetspolitiska linje ligger fast. Den militära alliansfriheten bidrar till stabilitet i närområdet och ger oss handlingsfrihet. Vår säkerhet kommer inte av sig själv utan är vårt eget ansvar att bygga upp. Detta gäller såväl vår nationella försvarsförmåga som förmågan att gemensamt agera med andra för att främja stabilitet och säkerhet samt höja tröskeln för militära incidenter och konflikter.
Sveriges säkerhets- och försvarssamarbeten utvecklas inom ramen för EU, FN, OSSE, Natos partnerskap samt tillsammans med Finland, de övriga nordiska länderna, de baltiska staterna och genom den transatlantiska länken. Dessa samarbeten kompletterar och stärker varandra och säkerheten i vårt närområde.
Anf. 23 Kerstin Lundgren (C)
Fru talman! Tack, försvarsministern, för svaret på mina fyra frågor eller åtminstone delar av dessa frågor!
Jag tycker att det är bra att försvarsministern så tydligt markerar solidaritetsklausulen som en central del i svensk säkerhetspolitik. Det som är bekymret, fru talman, är vad jag pekar på i min interpellation, nämligen att Finlands president vid flera tillfällen har varit tydlig och uttryckt att man inte har förmåga att ta ansvar för andra, ta ansvar för solidaritetsklausulen som vi förväntar oss att man ska göra. Den handlar ju ytterst också om militära insatser, annars är det inte mycket värt. Detta framgår inte av försvarsministerns svar.
Finlands president uttryckte sig så här: "Då och då får vi höra tankar som skisserar upp något slags delansvar för Finland när det gäller försvaret av Baltikum. Jag har dock varit tvungen att vara ganska precis i denna fråga. Av den enkla anledningen att Finland inte befinner sig i en sådan ställning där det kan ge andra sådana militära säkerhetsgarantier som det inte ens själv har. - - - Om ett folk på drygt fem miljoner invånare under dessa förhållanden i princip själv ansvarar för sitt försvar är det ett tillräckligt stort ansvar."
Finland uppfattar alltså att man inte har förmåga att svara med solidaritet, militär om så är, med oss - eller med våra baltiska grannar, som vi anser är en del av vårt ansvar. Jag undrar, fru talman, om inte denna hållning i grunden urholkar en central del av vår säkerhetspolitik, urholkar vår solidaritetsklausul.
Fru talman! Estland, Lettland och Litauen är våra grannar, och vi har sagt - jag utgår från att försvarsministern delar den åsikten - att vår solidaritet betyder att vi också militärt är beredda att bistå dem om så skulle krävas. Men de tror oss inte när det gäller vår solidaritet, fru talman. Det är åtminstone vad jag har hört. De uppfattar den inte som trovärdig eftersom vi inte kan ge garantier.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Garantier finns i Natos artikel 5, och det är den enda garanti som finns. Det är en garanti som inte heller Finland har och som man därför säger att man inte kan ge andra. Det innebär ju att hela vår solidaritetsklausul och hela vårt solidaritetsarbete, som är en central del av vår säkerhetspolitik, urholkas.
Bred samsyn i säkerhetspolitiken har jag också frågat om, fru talman. Jag noterar det stycke som försvarsministern hänvisar till, för det var också det stycke som vi var överens om i förhandlingarna när det gällde den försvarspolitiska inriktningspropositionen. Det var just detta som landade i en studie under Krister Bringéus mandat. Men det är där den breda samsynen upphör. Ett stycke i den försvarspolitiska inriktningspropositionen är ju inte en bred samsyn.
Den militära alliansfriheten menar väl inte försvarsministern att vi har bred samsyn om? Den har regeringen samsyn om med Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna. Jag uppfattar inte det som en bred samsyn, men det kanske försvarsministern känner sig nöjd med.
Anf. 24 Mats Green (M)
Fru talman! Jag instämmer i alla de konstateranden som Kerstin Lundgren gör i sin interpellation. Jag tror att man utöver detta kanske kommer att behöva dra åtminstone fyra slutsatser.
Men låt mig börja med att säga detta, fru talman: Försvarssamarbete med våra grannar och med likasinnade länder är givetvis något i grunden väldigt positivt. Det är någonting som har pågått under flera regeringar, såväl alliansregeringen som regeringen Löfven.
Ändå, fru talman, får man nog konstatera att den bild som försvarsministern och regeringen försöker måla upp är en illusion där det här samarbetet i den interna rödgröna debatten beskrivs som ett substitut för och ett alternativ till ett Natomedlemskap. Även Kerstin Lundgren är ju inne på det i sin interpellation. Det är en i grunden mycket felaktig bild, och det finns anledning att ifrågasätta realismen i detta.
Som man brukar säga: It takes two to tango - det krävs faktiskt två för att dansa tango. Och den finska inställningen till detta är inte bara väsensskild utan står i direkt motsats till den inställning som det finns bred politisk enighet om i Sveriges riksdag, nämligen solidaritetsförklaringen. Den har varit en central del av svensk utrikes- och säkerhetspolitik under ett antal år, och regeringen upprepade den i den utrikespolitiska deklarationen den 24 februari i år.
Det är precis som Kerstin Lundgren konstaterar: Såväl den finske presidenten som Peter Hultqvists finske kollega, alltså försvarsminister Jussi Niinistö, har en helt annan syn på solidaritetsdeklarationen än vi har i Sverige. Man säger att Finland bara kan och bara kommer att ta ansvar för sig självt. Det står i ganska bjärt kontrast till den svenska inställningen.
Vi säger att om ett EU-land eller ett nordiskt land utsätts för någon form av angrepp eller någon form av katastrof förväntas Sverige vara berett att ge hjälp men också ta emot hjälp. Återigen: Finland har ett antal gånger konstaterat att man inte delar den inställningen. Då undergrävs ju själva grunden för den argumentation som försvarsministern för.
Låt mig avsluta, fru talman, med det kanske mest anmärkningsvärda konstaterandet. Där vill jag faktiskt ha ett tydligt svar av försvarsministern.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
I vår militärstrategiska doktrin, Försvarsmaktens militärstrategiska doktrin, som presenterades för mindre än en månad sedan nämns över huvud taget inte det militära samarbetet med Finland. Om det var en sådan nödvändig och central del av Sveriges säkerhets- och utrikespolitik tror jag att det skulle ha nämnts i det dokumentet.
Jag skulle vilja höra en del reflektioner från försvarsministern om varför detta samarbete, som försvarsministern så ofta hänvisar till, över huvud taget inte nämns i Försvarsmaktens militärstrategiska doktrin.
Anf. 25 Försvarsminister Peter Hultqvist (S)
Fru talman! Om jag förstått situationen rätt är Finland medlem i Europeiska unionen. Det är vi kanske överens om. Då gäller väl Lissabonfördraget även för Finland? Där finns det, som vi känner till från det som hände efter terroristdåden i Paris, någonting som heter 42.7, som handlar om att man ömsesidigt ger stöd och hjälp om någon medlemsstat begär detta. Vad jag förstår har Finland inte mält sig ur någon del av EU:s Lissabonfördrag.
Man kan alltid spekulera i vad som händer i en krissituation och hur olika länder väljer att positionera sig i ett sådant läge. Men när man gör den typen av scenarier har man ofta i grunden fel ingångsvärden, för vad som blir de reella scenarierna vet man först när man befinner sig där. Det är också först då man vet hur olika länder väljer att agera beroende på hur en sådan konflikt påverkar.
Det jag ändå kan konstatera är att Finland är väldigt ambitiöst och angeläget om det samarbete vi bedriver. Vi har en gemensamhet i synen på hur viktigt det är att utveckla det svensk-finska samarbetet. Vi gör det enligt de avtal, riktlinjer och regelverk som vi har redovisat från regeringens sida. Jag ser det här som något i grunden positivt och stabiliserande i vår del av Europa.
Vi bedriver tillsammans, exempelvis på flygsidan, övningsverksamhet med Norge och Finland 40 gånger per år - tidvis en gång i veckan. Det är ett samarbete som fördjupas i stort sett månad för månad, där vi tar steg framåt. Det handlar inte på något sätt om förhandsförpliktelser, utan det handlar om att skapa möjligheter att agera om det visar sig vara nödvändigt i en krissituation och då också kunna använda gemensamma resurser. Det är därför vi tar fram en gemensam planering bortom fredstida förhållanden.
Det här är alltså ett arbete som pågår och som jag tycker är i grunden positivt. Sedan kan man hålla på och diskutera olika förhållningssätt och i vilka lägen uttalanden och annat har gjorts. Jag kan bara konstatera att jag själv är väldigt involverad i det här arbetet och att jag ser hur positionerna flyttas fram. Jag tycker att det är bra.
Det vi också har konstaterat i Försvarsberedningen som en svensk utgångspunkt - man kan naturligtvis diskutera det här utifrån olika förhållningssätt - är att det är mycket osannolikt att en kris i vår del av Europa skulle omfatta bara ett land. Det skulle påverka oss alla i en eller annan form. Sedan återstår det nog att se exakt hur enskilda länder agerar när vi väl är i en sådan situation.
Syftet med de samarbeten vi bedriver är att undvika att den här typen av kriser och konflikter uppstår. Därför är just det förhållandet att två militärt alliansfria länder utvecklar ett samarbete något som är stabiliserande. Detta samarbete, och de samarbeten vi bedriver, är vad de är. De har ingen ambition att vara ett alternativ-Nato eller något substitut för något annat. De är det de är. Det handlar om övningar, informationsutbyte och om materielsamarbeten som kan utvecklas.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Vi bygger nu relationer med de baltiska länderna, Polen och Danmark. Vi utvecklar Nordefco. Vi arbetar aktivt med den transatlantiska länken. Det är breda samarbeten som vi bedriver.
Anf. 26 Kerstin Lundgren (C)
Fru talman! Jag uppfattar att försvarsministern har uppfattat att det inte finns någon bred samsyn om den militära alliansfriheten och därmed inte någon bred samsyn om den svenska säkerhetspolitiken i grunden. När det gäller samarbete med andra är vi överens om att vi behöver det, men vi vill se ett samarbete som ger säkerhet och inte instabilitet.
När jag hör försvarsministern tala om att vi ska ha olika vägar och att man inte vet hur man kommer att agera om olyckan skulle vara framme i vårt närområde eller här, till och med, är det en sinnebild för just otydlighet. Om man, som försvarsministern säger, vill höja trösklarna och därmed bidra till stabilitet, är det viktigt att vara tydlig om hur vi kommer att agera om något sker. Osäkerheten har vi upplevt från den ryska sidan, där vi ju nu vet - eller inte vet - exakt vad som planeras.
Det är viktigt att vi är tydliga, att vi ger våra grannar tydlighet om vad vi menar och att vi också är beredda att inte bara tala om solidariteten utan faktiskt också garantera den. Varför vill försvarsministern inte se en säkerhetspolitik som faktiskt garanterar solidaritet och inte bara talar om den i högtidstal? Och menar försvarsministern att Estland, Lettland och Litauen genom sitt medlemskap i Nato har bidragit till instabilitet för oss? Det finns en hel del som fortfarande måste förtydligas.
Vill man verkligen skapa en säkerhetspolitik som främjar stabilitet och höjer trösklarna för militära incidenter och konflikter handlar det om tydlighet och transparens, inte om otydlighet om våra vägval. Vi måste vara tydliga med att vi ställer upp också militärt. Det betyder solidaritetsklausulen för oss, och jag utgår från att försvarsministern också menar att vi ska kunna ge militärt stöd till Baltikum precis som till våra andra grannar. Om olyckan skulle vara framme är vi beredda att vara där - inte bara ha en diskussion om att vi kanske ställer upp med det ena eller andra utan också ställa upp militärt. I annat fall har vi inte någon riktig styrka i våra säkerhetsresonemang och i vår solidaritetsklausul.
Jag hörde försvarsministern säga att samarbetet med Finland inte är något substitut. Då är det tydligt att bilden av ett försvarsförbund, som vissa uppfattar som ett alternativ, inte är försvarsministerns bild av samarbetet och var det ska sluta. Ett försvarsförbund skulle kräva också gemensam utrikespolitik och säkerhetspolitik. Det skulle naturligtvis också kräva att vi tar höjd för att gå in i något helt annat. Men detta är, uppfattar jag, inte försvarsministerns slutmål med samarbetet med Finland.
Anf. 27 Mats Green (M)
Fru talman! Den samsyn som försvarsministern hävdar finns i den fråga vi nu diskuterar är, vill jag påstå, icke existerande. Den enda samsyn som finns i den frågan är mellan den rödgröna regeringen, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Jag skulle vilja ha svar på den fråga jag ställde. Eftersom det militära samarbetet med Finland har spelat en så central roll i försvarsministerns egen argumentation de senaste månaderna och det senaste året är det ganska anmärkningsvärt att Försvarsmakten i den militärstrategiska doktrin som man presenterade för mindre än en månad sedan inte nämner detta samarbete över huvud taget. Min poäng är att det har väldigt liten förankring i verkligheten.
Jag skulle vilja ha en reflektion och en kommentar från försvarsministern om varför det militära samarbetet med Finland över huvud taget inte nämns i Försvarsmaktens eget inriktningsdokument. Här skulle jag vilja höra ett svar och en kommentar.
Anf. 28 Försvarsminister Peter Hultqvist (S)
Fru talman! Det pågår alltså planering för hur vi tillsammans med Finland hanterar scenarier bortom fredstida förhållanden. Det pågår uppbyggnad av Swedish-Finnish Naval Task Group. Det pågår ett arbete med hur vi ska utnyttja varandras flygbaser och hamnar. Det pågår arbete om att utbyta information på ett annat sätt. Det pågår arbete i en lång rad frågor. Att man då försöker beskriva detta som att det inte har något värde saknar verklighetsförankring! Då vet man inte vad det är som sker.
Nu har jag i alla falla informerat om en del av det som pågår. Det är reella saker för både den svenska och den finska regeringen och för båda ländernas försvarsledning.
Kerstin Lundgren, du rör dig med allmänna formuleringar om vad det ena eller andra betyder i en krissituation. Jag tror inte att du vet vad vi kommer att göra i en eventuell krissituation. Jag tror inte att du vet vad Finland gör i en eventuell krissituation. Beroende på vilket scenario, vilket händelseförlopp, som uppstår i en krissituation väljer man vilka instrument som ska användas och vilken roll ett enskilt land ska spela. Jag tror inte att du kan säga exakt vad som kommer att ske.
Det viktiga nu är att skapa samarbeten och kontaktytor så att man, när en sådan situation uppstår, på ett enkelt sätt kan agera tillsammans, om man beslutar sig för det utifrån vad som är klokt i ett sådant läge. Men jag tänker inte stå här och spekulera om detta.
Det som presenteras här i kammaren blir en väldigt teoretisk diskussion. Jag tror att realiteterna när en sådan situation ska hanteras kommer att se ut på ett helt annat sätt än man i den politiska världen ibland föreställer sig.
Man kan fundera på en annan sak också. Hur förebygger man konflikter och kriser på bästa sätt? Är det genom att ändra säkerhetspolitiska doktriner på ett snabbt sätt? Jag tror inte det. Jag tror att stabiliteten långsiktigt gagnas bäst av att vi behåller vår grundläggande hållning med militär alliansfrihet och utifrån det utvidgar och fördjupar våra samarbeten över hela den kartbild som jag tidigare har redogjort för här. Det är den strategi vi har och som vi utgår från på grund av försvarsbeslutet i Sveriges riksdag, som fem politiska partier står bakom. Det är där vi menar att samsynen finns.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Sedan löstes frågan om Nato genom att vi tillsatte en utredning som skulle titta på alla våra samarbeten, men den militära alliansfriheten skulle inte utvärderas. Det var viktigt för regeringen mot bakgrund av att vi inte ville skapa någon osäkerhet om den grundläggande svenska linjen när det gäller den militära alliansfriheten. Vi ville inte sända den signalen till en omvärld som i många stycken är oförutsägbar.
Jag tycker att det som regeringen och jag i vardagen gör med alla dessa samarbeten är väl förankrat i Sveriges riksdag.
Man ska inte nedvärdera vikten av dessa samarbeten som konfliktförebyggande och stabiliserande. De är mycket viktiga ur den aspekten. Och jag vet att Sverige är en uppskattad partner i de samarbetena, att vi får mycket god feedback och att man också litar på det vi säger och gör i olika sammanhang.
Slutligen är det så att vi är med i cybercentret i Tallinn, och vi kommer att ansöka om att bli medlemmar i Stratcom i Riga.
Anf. 29 Kerstin Lundgren (C)
Fru talman! Det är ingen tvekan om att vi uppskattar samarbeten. Där är vi överens. Vi tycker att det är viktigt och bra, försvarsministern, med olika samarbeten och viljan att samarbeta. Här gör försvarsministern ett bra jobb för att bygga samarbeten. Men det vore väldigt bra om vi också kunde fortsätta att bygga samarbeten för att just förebygga konflikt med flera. Försvarsministern beskriver nu det nära samarbetet med Finland, Lettland, Estland, Litauen och så vidare. Vi har tagit många steg. Och vi är överens när det gäller den nya insatsen i Baltikum men också när det gäller värdlandsavtalet och annat som kommer för att underlätta samarbete.
Men det är ändå en intressant bild att försvarsministern verkligen håller fast vid att ingen vet vad som händer, som en del i en säkerhetspolitisk bas. Det blir för mig, fru talman, lite märkligt, för hela idén med den centrala punkten solidaritet är att man ska veta att vi ställer upp. Det är inte bara 42.7, utan Sverige har en ensidig solidaritetsklausul som säger: Om det händer ställer vi upp, också militärt. Det ska man veta. Vi förväntar oss också att andra ska göra det när det gäller oss.
Jag uppfattar inte att försvarsministern i den delen har någon tvekan, för då hoppas jag att han är tydlig. Vi ställer upp också militärt. Det är garantin från vår sida i solidaritetsklausulen. Och steget från den till artikel 5 i Nato är ju bara ett ytterligare förtydligande som handlar om att visa att vi menar allvar med vår solidaritet och att vi förväntar oss att andra gör detsamma.
Anf. 30 Försvarsminister Peter Hultqvist (S)
Fru talman! Det första jag gjorde i interpellationssvaret var att jag hänvisade till solidaritetsförklaringen. Jag pratade också om Lissabonfördragets 42.7. Här har vi gjort åtaganden i praktiken, som vi också har presenterat både för riksdagen och i förhållande till Frankrike, som var aktuellt i det sammanhanget. Och det var första gången som det prövades. Där har Sverige visat att man är beredd att ställa upp.
Sedan gäller det detta med att ingen vet vad som händer. Hur många var det som med exakthet hade förutsett Krim och det hybridförlopp som ägde rum i det sammanhanget? Det är det som jag försöker resonera om. Hur ser ett krisfall eventuellt ut? Det är väldigt svårt att förutse hur ett krisfall ser ut i praktiken. Det är inte detsamma som att man ska vara passiv eller inte förhålla sig till det. Det är ju detta vi förbereder med alla de här samarbetena. Det handlar om att också tillsammans med andra eventuellt kunna hantera en krissituation. Men vi bestämmer inte från början vad vi gör, eftersom det är omöjligt.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Det blir en debatt där du har ett påstående som du använder som någon säkerhetspolitisk grund utifrån det jag försöker diskutera utifrån en reell praktisk situation, hur den skulle hanteras i en krissituation. Jag tror att det är väldigt få som har den spåkulan att de kan säga: Så här ser ett krisförlopp ut, och vi gör på exakt det här sättet i det läget. Jag tror inte att den personen finns. Däremot kan man förbereda sig på olika sätt. Det är det vi gör genom kombinationen av stabilitet i militär alliansfrihet, fördjupade samarbeten och en höjd militär förmåga.
Jag tycker dessutom att det är bra att vi har en bred försvars- och säkerhetspolitisk överenskommelse där vi är överens om hela inriktningen, förutom att ni från de borgerliga partierna driver Natofrågan.
Överläggningen var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.