Förändrad läroplan i förskolan
Interpellation 2006/07:167 av Hultqvist, Peter (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2006-12-15
- Anmäld
- 2006-12-15
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2006-12-21
- Sista svarsdatum
- 2007-01-22
- Besvarad
- 2007-01-26
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 15 december
Interpellation
2006/07:167 Förändrad läroplan i förskolan
av Peter Hultqvist (s)
till statsrådet Jan Björklund (fp)
I ett svar på en enkel fråga från Mats Gerdau (m) skriver ministern följande:
För att öka det pedagogiska inslaget i förskolan och stärka likvärdigheten i kvalitet avser regeringen att införa tydligare mål i förskolans läroplan.
I läroplanen för förskolan, Lpfö 98, anges sådant som värdegrund samt mål och riktlinjer. Detta gäller normer och värden, utveckling och lärande, barns inflytande, förskola och hem samt samverkan med förskoleklassen, skolan och fritidshemmen.
Min upplevelse av det praktiska arbetet i barnomsorgen är att de mål och riktlinjer som finns präglar verksamhetens planering. Ambitionen är att hela tiden skapa en balans mellan omsorg och pedagogik. Det har dock dragits en gräns mellan vad som är att betrakta som förskola och vad som är skola. Leken är därför ett viktigt inslag i förskolan. Den ligger till grund för lärandet.
För att stärka kvaliteten i förskolan och därmed också förutsättningarna för att uppnå läroplanens intentioner riktade den förra regeringen ett särskilt statsbidrag till barnomsorgen. Detta var något som avvisades av den dåvarande borgerliga oppositionen. När nu ministern aviserar förändringar skapar det naturligtvis frågor kring förskolans pedagogiska verksamhet. En ändrad tyngdpunkt i sammanhanget kan riskera att föra verksamheten mot mer av det som kan kallas för barnskola. Om fokus blir ett annat än det som nu unikt varit barnomsorgens och förskolans byggt på Lpfö 98 så är det en väsentlig förändring som föreslås.
Mina frågor till statsrådet är:
Avser statsrådet att vidta åtgärder som ger ett större skolfokus på förskolans verksamhet?
I så fall, hur ser statsrådet på balansen mellan omsorg och pedagogik i dels åldersgruppen 1–3 år, dels åldersgruppen 4–5 år?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2006/07:167
Webb-tv: Förändrad läroplan i förskolan
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2006/07:55 Fredagen den 26 januariProtokoll 2006/07:55 8 § Svar på interpellation 2006/07:167 om förändrad läroplan i förskolan
Protokoll från debatten
Anf. 36 Jan Björklund (Fp)
Herr talman! Peter Hultqvist har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder som ger ett större "skolfokus" på förskolans verksamhet samt hur i så fall jag ser på balansen mellan omsorg och pedagogik i olika åldersgrupper.
Förskolan ska vara trygg, utvecklande och lärorik för alla barn som deltar. Den naturliga egna nyfikenheten och lusten att lära hos barnen ska tas till vara, utifrån vars och ens egna förutsättningar. Med lekfull inlärning kan förskolan stimulera den språkliga och matematiska utvecklingen hos barn, vilket lägger grunden för senare skolframgångar.
Jag anser att förskolans potential att stimulera barns naturliga lust att lära inte har utnyttjats fullt ut. Den pedagogiska stimulans som barn i förskola får varierar ofta, inte bara mellan kommuner utan också inom en och samma kommun. Jag anser att det bör säkerställas att förskolorna arbetar med en pedagogisk verksamhet som är anpassad till det enskilda barnets behov och att det sker en tydlig uppföljning av arbetet.
I läroplanen för förskolan (Lpfö 98) fastställs dels normer och värden, dels mål som förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar. Regeringen har tidigare aviserat (prop. 2006/07:1, utgiftsområde 16, s. 98) att förskolans pedagogiska uppdrag ska stärkas. Det kommer att ske genom en översyn av målen i förskolans läroplan och i samband med arbetet med den nya skollagen.
Anf. 37 Peter Hultqvist (S)
Herr talman! Barn lär sig efter mognad. Det är nyckeln till balansen mellan omsorg och pedagogik.
Förskolan ska vara en plats dit barn kommer utan att de ska behöva uppleva stress eller alltför påstridiga kunskapskrav. Det är därför leken måste vara grunden för barns lärande. Här ligger nyckeln till att, som Jan Björklund säger, utnyttja förskolans potential för att stimulera barns naturliga lust att lära. Men det bär lite emot att använda orden "utnyttja" och "potential" i det här sammanhanget. Däri ligger krav på någon sorts ribbhöjning, mätning och kriterier. Det kan vara bra på ett sätt, men det är mycket lätt att det blir obalans och att det slår över åt fel håll. Förskolan kan snabbt förvandlas till det man kan kalla barnskola.
Förskolan ska ha kvaliteten i centrum. Det innebär att vi inte ska erbjuda barnpassning. Kvalitet innebär heller inte att barnen ska stressas av kriterier som att det här ska en fyraåring kunna och det här ska en femåring kunna. Om det sedan blir grunden för snabba krav på studieresultat i skolans årskurs 1 kan det skapa situationer med mycket magont, nervositet och otrivsel i förskolan.
Däremot kan en väl genomtänkt pedagogik inom barnomsorgen ge mycket goda resultat i form av förberedelse inför skolarbetet. Regelbundna utvecklingssamtal mellan barn, förskollärare och föräldrar är ett mycket viktigt inslag.
De utvecklingsböcker som finns inom stora delar av barnomsorgen är ett mycket gott exempel. Där kan barnens framsteg följas när det gäller teckningar, upplevelser, lek ute och inomhus, deltagande i tema- och projektarbeten, kunskaper som att kunna knyta sina skor och skriva sitt namn för första gången och så vidare. Jag har tagit del av många sådana böcker, och de är djupt fascinerande.
Ett annat viktigt inslag i förskolan är barns sociala relationer. De är en väsentlig del av utvecklingen. Det är sådant som inte går att mäta men som kan observeras av personalen och som är intimt sammankopplat med den värdegrund som verksamheten förmedlar.
Kvaliteten är den viktiga framtidsfrågan när det gäller barnomsorgen. Den kan klaras dels genom resurser som gör att barngrupperna kan hållas på rimliga nivåer, dels genom fortbildning och pedagogiskt utvecklingsarbete, men framför allt genom att förstå vikten av att behålla balansen i verksamheten. Det måste finnas en tydlig gräns mellan förskola och skola.
På vilket sätt kommer regeringen i den kommande översynen av läroplanen att ta till vara de positiva exempel som finns runtom i landet där pedagogik och omsorg balanseras och kombineras? Ser också ministern ett tydligt behov av att markera en skiljelinje mellan förskola och skola?
Anf. 38 Jan Björklund (Fp)
Herr talman! Till skillnad från i den förra debatten tror jag att här inte finns några åsiktsskillnader, i varje fall inga som jag märker, mellan interpellanten och regeringen.
I förskolan ska det vara en balans mellan pedagogik och omsorg. Den utveckling som har varit under senare årtionden har gått mot alltmer pedagogik. Det har varit en utveckling som har skett stegvis och försiktigt. Alla partier i riksdagen har inte alltid varit överens, men Peter Hultqvists parti och mitt parti har varit helt överens om den utvecklingen - läroplanen för förskolan från 90-talet och så vidare.
I dag står jag som skolminister och diskuterar förskolan. Vid 90-talets början var det socialministern som hade ansvaret för barnomsorgen. Bara det visar att det skett en förskjutning. Då var det mer betoning på omsorg. Nu har pedagogik och skolförberedande inslag fått en ökad betydelse.
Jag vill skynda långsamt och tycker att utvecklingen på det här området går i rätt riktning. Jag tycker inte att vi ska ta några revolutionära steg när det gäller svensk förskolas utveckling. Till skillnad från gymnasiet fungerar svensk förskola mycket bra i all väsentligt. Utvecklingen går åt rätt håll.
Det finns problem. Till exempel är det svårigheter att rekrytera förskollärare och en del annat som vi måste ta tag i. Men min bedömning när jag läser Peter Hultqvists interpellation och lyssnar på hans anförande är att det finns en betydande enighet mellan regeringen och Socialdemokraterna i de här frågorna.
Anf. 39 Peter Hultqvist (S)
Herr talman! Jag tar fasta på det ministern säger om att skynda långsamt - vad vi nu ska skynda emot. Jag tar fasta på att ministern säger att han tycker att det inte ska tas några revolutionära steg.
Min syn på den svenska barnomsorgen är att den i jämförelse med hur det ser ut runtom i världen närmast
är
en revolutionär verksamhet. Den är ett föredöme i många stycken. Vi får delegationer från andra länder som kommer hit och tittar. På något vis ser man det som en mönsterverksamhet.
Svensk förskola är unik. Den är ett sätt att klara behovet av barnomsorg när människor är på jobbet, men också ett försök att skapa en verksamhet där barnen står i centrum. Det är viktigt att pedagogiska ambitioner utgår från barnens behov. Det är det som är det särskiljande när det gäller svensk förskola - i många andra länder utgår man från de vuxnas behov. Tryggheten i verksamheten är den grundläggande faktorn för utveckling och grunden för att man ska kunna lära sig nya saker.
När regeringen nu ska starta ett översynsarbete krävs det både varsamhet och insikt. Jag får ta fasta på det ministern säger. Men jag vill varna för att krafter som har ett för hårt drivet vuxenperspektiv med krav på kriterier och mätbar måluppfyllelse gör sig hörda i översynen och ser till att det inte blir så enkelt som ministern och jag säger.
Jag vet att de finns. Jag har läst enkla frågor som har ställts till dig där jag känner att det ligger under ytan, även om man inte för upp det till allmän debatt - man tycker väl inte att det är läge ännu. Man har förhoppningen att regeringen ska vrida utvecklingen åt det håll som jag försöker varna för. Det var därför jag blev lite orolig när du använde orden "potential" och "utnyttjas fullt ut". Men du har ju försökt förklara det här och ta dig ur den delen.
Barnperspektivet och FN:s barnkonvention är viktiga utgångspunkter. FN:s barnkonvention sätter barnets perspektiv i fokus. Det är en avsevärd skillnad mot att ha den vuxnes perspektiv på barn. Det gäller att balansera detta. Det är lätt att man som vuxen tar över när man bestämmer sig för hur verksamheten ska utformas. Det är det jag vill varna för. Då får vi sedan något helt annat.
På den gamla tiden, innan muren föll, drev man i öststaterna förskolor som i stor utsträckning var barnskolor. De var inriktade mot och kopplade till en skolutbildning där man hade ett auktoritärt förhållningssätt redan från första början. Detta är inte i någon mening positiva exempel. Det jag ibland blir förvånad över är att människor som säger sig ha varit väldiga motståndare till den typen av system plötsligt börjar presentera snarlika idéer, där man ligger nära den typen av tänkande.
Det är bra att du har gjort de här markeringarna. Jag litar på att arbetet kommer att drivas i den andan. Jag kommer att följa frågan mycket noga. Är det så att det kommer fram tendenser till barnskola eller tendenser till att förskolan ska värderas om och vridas åt ett annat håll kommer jag att återkomma i debatten. Och då är det nog fler som står på barrikaderna.
Jag får i dag lita på att det som du säger gäller inom begreppet "skynda långsamt". Vad det är vi ska skynda mot kanske du skulle kunna utveckla lite grann.
Anf. 40 Jan Björklund (Fp)
Fru talman! Det har ju varit en utveckling, och framför allt är det de senaste 10-15 åren som utvecklingen, i alla fall på politisk nivå genom riksdagsbeslut, har accentuerats mot att mer betona pedagogik jämfört med tidigare, då det var betoning på omsorg. Överföringen från socialtjänsten till skolväsendet skedde på 90-talet. En läroplan fick man 1998. Förskollärarutbildningen är i dag en del av lärarutbildningen. Även om jag tycker att den borde få en tydligare egen identitet är den ju en del av lärarutbildningen.
Varje gång den typen av reformer har skett har det funnits de som har varnat: Vi ska väl inte ha skola i förskolan. Samma argument som det som Peter Hultqvist nu framför har funnits varje gång. Ändå har de här stegen tagits. Mitt parti har i hög grad stått bakom dessa steg. Det kan väl hända att det finns ytterligare något steg. Jag tycker till exempel att det är något märkligt över att vi inte i Sverige kan våga säga att förskollärarna - det finns ju olika yrkesgrupper i förskolan - ska ha det pedagogiska ansvaret i förskolan. Här är det på något sätt LO och Kommunal som styr. Det ska vara arbetslaget som har ansvaret. I skolan tycker vi ju att det är så självklart att lärarna ska ha ansvaret för den pedagogiska utvecklingen. Men det är en mindre fråga. Huvudinriktningen är att den utveckling som har varit under lång tid har gått i en sådan takt att den har varit förankrad. Det har inte blivit så kontroversiellt. Och ska det tas ytterligare steg i den utvecklingen tycker jag att det ska ske efter noggranna överväganden och i bred enighet.
Anf. 41 Peter Hultqvist (S)
Fru talman! När det gäller framtidens barnomsorg kanske man skulle fundera på hur man tar ut steglängden på ett bra sätt. Hur gör man något som är nytt och utvecklande?
Många pratar om det hållbara samhället och den stora miljöutmaning vi har framför oss. Den sitter väldigt mycket i människors attityd, människors sätt att bete sig, människors sätt att hantera miljöfrågan. På många håll runtom i landet drivs ett mycket progressivt arbete inom barnomsorgen med till exempel sopkompostering. De har djur i anslutning till förskolorna. De driver en verksamhet mycket inriktad på ekologi och natur. De skapar på det sättet ett positivt intresse hos barnen i de här frågorna och lägger in det i sina långsiktiga utvecklingsplaner. Jag har besökt många sådana här daghem och sett vilket sätt de jobbar på och hur positivt det här upplevs av både barn och föräldrar. Många gånger har jag också fått rapporter om att barnen sedan har påverkat föräldrarna i mer miljövänlig riktning i sitt vardagliga liv i hemmet.
Om man nu ska se över läroplaner, om man ska se över den framtida inriktningen, kanske det här vore ett spår att ta upp i sammanhanget. Det här är ju en av mänsklighetens stora framtidsutmaningar. Kan man börja med den här typen av frågor redan i tidig ålder, plantera och även utveckla synsätt, tror jag att man kan göra något som sedan fortplantar sig i den övriga skolverksamheten och som också påverkar samhället på bredden. Det skulle kunna vara ett tips från mig till dig inför den kommande översynen som jag, i all ödmjukhet, hoppas att du möjligen skulle kunna ta till dig.
Anf. 42 Jan Björklund (Fp)
Fru talman! Jag har inget emot att man lär sig kompostera sopor på dagis. Det är helt okej för mig. Jag märker en del på mina egna barn. Plötsligt blev jag överraskad över att min femåring skalade sina potatisar själv. Då visade det sig att han hade lärt sig detta på dagis för tre år sedan, men det hade han dolt skickligt för sina föräldrar. Allvarligt talat tycker jag att den inriktning som Peter Hultqvist beskriver är helt riktig, att man uppmuntrar barnen på olika sätt. Förskolan är bland annat pedagogisk verksamhet. Det är rätt mycket uppfostran i det där. Föräldrarna har huvudansvaret för uppfostran men dagispersonalen kompletterar.
Ibland får jag frågan: Varför talar ni inte mer om förskolan från den nya regeringen? Ni talar ju mycket om skolan och gymnasiet och så. Mitt svar på det är att ibland är det så att hälsan tiger still. Jag tycker att förskolan fungerar rätt bra i Sverige, precis som Peter Hultqvist beskriver det. Vi har större problem i grundskolan och gymnasiet så vårt reformarbete är mycket mer fokuserat där. Hade vi haft stora problem i förskolan hade vi naturligtvis ägnat oss mycket mer åt dem, men den utveckling som har varit, i bred enighet i riksdagen, har varit bra. Den går åt rätt håll. Den utvecklingen ska fortsätta. Tas det nya steg i utvecklingen, som det väl alltid kommer att göras förr eller senare - utveckling är just att det tas steg ibland och inte alls står stilla - hoppas jag att de stegen ska tas i bred enighet. Det är min inställning till de här frågorna.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.