folkbildningen
Interpellation 2004/05:527 av Larsson, Håkan (c)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2005-04-19
- Anmäld
- 2005-04-19
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2005-04-28
- Sista svarsdatum
- 2005-05-10
- Besvarad
- 2005-05-13
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 19 april
Interpellation 2004/05:527
av Håkan Larsson (c) till statsrådet Lena Hallengren om folkbildningenNu är det ett år sedan den senaste statliga utvärderingen av folkbildningen (Sufo 2) presenterades. Därefter presenterades ytterligare en statlig utredning med bäring på folkbildning, som handlade om vilka som inte deltar. Samtidigt kom också Folkbildningsrådets rapport Folkbildningens framsyn. Dessa tre skrifter skickades tillsammans ut på remiss till ett stort antal intressenter runtom i landet. Remisstiden löpte ut i oktober förra året, men vad har hänt sedan dess?
Redan från början var regeringen otydlig om huruvida dessa utredningar skulle leda till en ny folkbildningsproposition eller inte. Än i dag har vi inte fått klarhet i den frågan.
På många håll i landet är man allvarligt oroad över regeringens tystnad och otydlighet om folkbildningen. Oron blir inte mindre av det uttalande som det ansvariga statsrådet Hallengren nyligen gjorde i tidningen Sändaren:
"Folkhögskolorna är ingen statlig verksamhet och kan därför inte räkna med några större höjningar av bidragen, utöver den årliga uppräkningen."
Uttalandet är oroande eftersom det ger en signal om att regeringen inte prioriterar folkbildningen. Detta är allvarligt, eftersom det är en central del av den grund den svenska demokratin vilar på. Vi behöver få klarhet om hur den sittande regeringen ser på folkbildningens roll i vårt samhälle.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga statsrådet:
1.Vilka initiativ tänker statsrådet ta för att skapa klarhet i regeringens folkbildningspolitik för framtiden?
2.Avser statsrådet att ta initiativ till en folkbildningsproposition och i så fall när?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2004/05:527
Webb-tv: folkbildningen
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2004/05:120 Fredagen den 13 majProtokoll 2004/05:120 3 § Svar på interpellation 2004/05:527 om folkbildningen
Protokoll från debatten
Anf. 1 Lena Hallengren (S)
Fru talman! Håkan Larsson har frågat dels vilka initiativ jag tänker ta för att skapa klarhet i regeringens folkbildningspolitik för framtiden, dels om jag avser att ta initiativ till en folkbildningsproposition och i så fall när.
Jag delar Håkan Larssons uppfattning att folkbildningen är en central del av den grund som vår svenska demokrati vilar på. Den är dessutom en del av den svenska demokratin i sig. Folkbildningen bidrar i hög grad till att stärka grundläggande demokratiska värderingar, förhållningssätt och arbetsformer i stora grupper av befolkningen. Folkbildningen spelar en central roll när det gäller att förverkliga idén om det livslånga lärandet för många vuxna.
Folkbildningen åtnjuter därför ett mycket omfattande stöd från samhället. Över statsbudgeten anvisas i år mer än 2,6 miljarder kronor direkt till Folkbildningsrådet. Ytterligare betydande belopp anvisas för specificerade ändamål inom folkbildningen. Härtill kommer kostnaderna för studiemedel och korttidsstudiestöd till deltagare. Landsting och - om än i minskande omfattning - kommuner ger också bidrag till folkhögskolor och studieförbund.
Statens bidrag har under den senaste tioårsperioden legat fast och i huvudsak varit förenat med samma kompensation för löne- och prisutvecklingen och samma rationaliseringskrav som gällt för flertalet statliga verksamheter. Folkbildningen har dock undantagits när i stort sett all annan statligt finansierad verksamhet under senare år berörts av generella besparingskrav.
Folkbildningen har, som Håkan Larsson påpekar, under de senaste åren belysts i ett flertal betänkanden och rapporter. Remissbehandlingen av dem har avslutats, och jag räknar med att senare under mandatperioden kunna återkomma till riksdagen med en proposition om folkbildningen.
Anf. 2 Håkan Larsson (C)
Fru talman! Först vill jag tacka Lena Hallengren för svaret och särskilt för att svaret innehåller en verklig nyhet. Det är ett klart besked om att det faktiskt kommer en proposition om folkbildningen under innevarande mandatperiod. Som jag påpekar i interpellationen har det hittills rått oklarhet om det skulle bli någon folkbildningsproposition eller inte. Regeringen har verkat ganska ointresserad och utan engagemang för folkbildningen. Men det blir det förhoppningsvis ändring på nu.
Jag är glad över att interpellationen uppenbarligen har fått statsrådet att ge detta positiva besked till hela Folkbildnings-Sverige. Att det kommer ett förslag från regeringen måste innebära ökade resurser till folkbildningen framöver. Det är vi många, inte minst i Centerpartiet, som har efterlyst länge. En fråga som det vore bra att få lite bättre klarhet i är när propositionen kommer. Kommer den i höst, eller kommer den i vår?
I svaret berömmer sig statsrådet över att folkbildningsanslaget har legat fast under de senaste tio åren. Man kan också uttrycka det på ett annat sätt. Man kan säga att folkbildningen har hållits på sparlåga i ett decennium. Man kan exempelvis jämföra med anslagsutvecklingen när det gäller högskolan.
I 2002 års årsbok från Swedish Institute for Studies in Education and Research gör institutets ledare professor Sverker Sörlin en tankeväckande observation: "Proportionerna mellan statliga medel till folkbildning respektive högre utbildning/forskning var 1991 ungefär 1:7, år 2001 var de 1:17."
Självfallet är det glädjande att vi under senare år har kunnat bygga ut den högre utbildningen och forskningen, vilket för övrigt vi i Centerpartiet aktivt har medverkat till. Utbyggnaden av den högre utbildningen har krävt större resurser. Men folkhögskolorna och studieförbunden har samtidigt fått stå tillbaka i resursfördelningen. Jag tycker nog att det är ett misstag som bör repareras framöver.
I dag tvingas folkhögskolorna exempelvis avvisa mer än hälften av dem som söker till dessa skolor. När folkhögskolor startar filialer i invandrartäta och arbetslöshetstyngda områden som exempelvis Bergsjön i Göteborg har Folkbildningsrådet inga möjligheter att ge några resurstillskott. Det är illa.
Folkhögskolorna och studieförbunden har utsatts för ett hårt rationaliseringstryck, som också framgår av Lena Hallengrens svar. Det har i praktiken inneburit att lärartätheten på folkhögskolorna minskat med 15 % och att folkhögskolelärarna i dag tjänar flera tusen kronor mindre per månad med än gymnasielärare.
Bland studieförbunden har många lokalavdelningar ekonomiska problem. Risken är att studieförbunden försvinner från många miljöer runtom i vårt land där folkbildningen verkligen behövs. När man tvingas höja deltagaravgifterna i olika studiecirklar begränsar detta också möjligheterna för många att delta av ekonomiska skäl. Det är en allvarlig utveckling. Meningen med studiecirkeln var ju att även de mindre bemedlade skulle kunna utbilda sig på detta sätt.
Glädjande nog är vi överens om att folkbildningen är viktig för att stärka demokratin och demokratiska värderingar. Nationalekonomen professor Lars Pålsson Syll är en av många engagerade människor som under senare tid gett sig in i debatten om folkbildningens framtid. Hans främsta argument är just att ett ökat samhällsstöd till folkbildningen också stärker demokratin.
Delar statsrådet Hallengren Pålsson Sylls uppfattning om att ett ökat stöd till folkbildningen är viktigt för att stärka demokratin? Vi behöver som jag ser det ett verkligt folkbildningslyft, och det snart. Vad säger Lena Hallengren?
Anf. 3 Tobias Krantz (Fp)
Fru talman! Först vill jag tacka Håkan Larsson för att han har väckt denna mycket viktiga interpellation och också rikta ett tack till statsrådet för svaret på interpellationen.
Folkbildningen är en central del av det civila samhälle som demokratin ytterst vilar på. Inom studieförbund och folkhögskolor pågår dagligen ett myller av aktiviteter, allt i syfte att förmedla kunskap och kompetens. Det arbetet bärs ytterst upp av hårt arbetande ideella krafter. Det är någonting som vi måste slå vakt om.
Vi måste slå vakt om folkbildningen för dess egen skull just därför att man bedriver en utbildning som är väldigt viktig för många människor som inte nås av den traditionella högre utbildningen. Den är en del av det civila samhälle och den demokrati som är så otroligt viktig.
Om detta har det under en väldigt lång tid rått en stor och bred politisk enighet här i riksdagen. Från höger till vänster har alla politiska partier bekänt sig till tanken och sett vikten av folkbildningen och den roll som folkbildningen spelar.
Frågan är hur det egentligen ser ut nu. I dag är det många runtom i Folkbildnings-Sverige som ser med oro på den politik som regeringen bedriver på folkbildningsområdet och de signaler som inte minst Lena Hallengren själv har sänt ut när det gäller folkbildningspolitiken.
Ett av skälen till att det har skapats oro har varit det uttalande som statsrådet Lena Hallengren gjorde i tidningen Sändaren den 24 mars 2005. Där uttryckte statsrådet sig så här: "Folkhögskolorna är ingen statlig verksamhet och kan därför inte räkna med några större höjningar av bidragen, utöver den årliga uppräkningen."
Jag har stor förståelse och respekt för att statsrådet inte vill ägna sig åt att ge långtgående ekonomiska utfästelser, framför allt inte under en längre tidsperiod. Men det intressanta med uttalandet är inte just det. Det handlar om den principiella frågan.
Är det just det faktum att det inte är statlig verksamhet som leder till att folkhögskolor och övrig folkbildning inte ska prioriteras? Är det därför som folkbildningen ska få stå tillbaka? I så fall är det någonting som vi måste beteckna som en radikal omsvängning och en omläggning av svensk folkbildningspolitik.
Jag skulle vilja säga att just därför att folkbildningen inte är någon statlig verksamhet utan bygger på ideellt arbetande krafter - i grunden och ytterst frivilligorganisationer - så är det särskilt viktigt att man får känna samhällets stöd och kan verka i sin roll. Det är viktigt att slå vakt om folkbildningen.
Jag skulle vilja ge statsrådet Lena Hallengren en chans här. Jag vet att det är rätt många som följer den här debatten just nu. Många kommer också att ta del av den i efterhand. Jag vill ge henne en chans att klargöra regeringens syn på folkbildningen. Hur ser regeringen på den i förhållande till annan statlig verksamhet? Menar regeringen att folkbildningen ska få stå tillbaka för annan statlig verksamhet eller kommer den också framöver att vara en prioriterad uppgift för den socialdemokratiska regeringen? Är den socialdemokratiska regeringen beredd att sluta upp kring den politik som vi har varit överens om i den här riksdagen under lång tid? Eller stakar man nu ut en ny kurs?
Kort sagt: Tar Lena Hallengren avstånd från det uttalande som hon gjorde i tidningen Sändaren? Är hon beredd att backa från det? Det vore ett mycket välkommet besked för många av dem som i dag är aktiva i folkbildningen i Sverige.
Anf. 4 Lena Hallengren (S)
Fru talman! Jag ska börja med att ge svar till både Håkan Larsson och Tobias Krantz och säga att folkbildning inte är en statlig verksamhet. Det är en fri och en frivillig verksamhet, med allt vad det innebär. Det må vara en freudiansk felsägning, men att tala om folkbildning som en statlig verksamhet skulle vara en radikal omläggning av folkbildningspolitiken.
Däremot är det självklart att folkbildningen ska ha ett stort statligt stöd, vilket jag redogjorde för i mitt svar. Folkbildningen har det i dag, och den ska fortsätta att ha det. Det kommer att läggas fram en proposition som kommer under mandatperioden, men jag kan inte specificera exakt när. Det återstår ju drygt ett år av mandatperioden, så det är väl ändå ett hyggligt tidsspann i ett besked.
När det handlar om statlig verksamhet och rationaliseringskrav vill jag säga att rationaliseringstrycket på folkbildning har varit betydligt lägre än på någon annan statlig verksamhet. Skälet är att den generella besparing på 0,6 % som har gjorts på statlig verksamhet de senaste åren inte har gjorts på folkbildningen. Den har undantagits. I praktiken har det inneburit ett tillskott på 40 miljoner.
Jag beskriver rationaliseringstrycket i mitt svar, som jag gärna utvecklar här i kammaren för att det inte ska råda någon tveksamhet. Detta ligger implicit i all statlig pris- och löneomräkning. I alla löneomräkningar ligger alltså implicit ett rationaliseringskrav på statlig verksamhet. Sedan finns det olika prisomräkningssystem.
Jag har ett svar till framför allt Tobias Krantz, som frågade om tidningen Sändaren. Alla vi som jobbar med politik vet att vi inte ställer frågorna själva, och vi får inte heller alltid formulera svaren som det var tänkt. När det handlar om tidningen Sändaren är jag helt enkelt inte beredd att jämställa folkbildningen med högskolor och universitet i alla avseenden. Högskolor och universitet är statligt reglerade och fullt ut statligt finansierade. I den meningen tycker jag inte att vi ska jämställa folkbildningen med högskolor och universitet.
Däremot är det självklart att folkbildningen är en avgörande del för den svenska demokratin. Om det råder någon som helst tveksamhet om det så tackar jag Håkan Larsson för tillfället att få säga det i kammaren. Det är därför vi har ett bidrag på 2,6 miljarder. Det är därför vi har anvisat 500 platser inom folkbildningen till långtidsarbetslösa ungdomar i den senaste vårpropositionen. Vi ser den unika pedagogik som folkbildningen har och den roll som folkbildningen spelar. Det är därför folkbildningen fick behålla 7 000 av de 10 000 platser som man fick i Kunskapslyftet medan kommunerna fick behålla ungefär hälften av platserna. Det är därför många långtidsarbetslösa har möjlighet att studera med aktivitetsstöd i folkbildningen.
Folkbildningen är alltså otroligt betydelsefull, och det handlar inte om att sänka några ambitionsnivåer. Men som jag också sade i mitt svar i tidningen Sändaren - som uppenbarligen blir en referens i debatten - kan jag naturligtvis inte lova några stora tillskott.
Även om alliansledarpartiet Moderaterna inte är här nu vore det intressant om Folkpartiets och Centerns representanter kunde reflektera lite över den neddragning på 300 miljoner kronor som Moderaterna föreslår. Det tror jag skulle vara ett slag mot folkbildningen som det skulle vara svårt att gå hel ur.
Anf. 5 Håkan Larsson (C)
Fru talman! Jag tror inte att någon har sagt att folkbildningen skulle vara en statlig verksamhet - i varje fall inte jag. Jag instämmer med Tobias Krantz om att det är just den fristående rollen som den fria folkbildningen har som gör att den är så oerhört viktig för vår demokratiska utveckling. Folkbildningen finns över hela landet, och den möter människor vad gäller kultur, debatter och studier och har på det viset en central roll i vår demokrati.
Lena Hallengren vill framställa det som att folkbildningen har fått en ganska hyfsad ekonomisk utveckling. Jag jämförde tidigare det ökade stöd som den högre utbildningen och forskningen har fått med folkbildningens stöd. Jag tycker att det finns en viss relevans i att göra en sådan jämförelse. Om man läser Folkbildningsrådets budgetäskande för de kommande åren framgår det tydligt att man är orolig över utvecklingen. Man känner att det pågår en ekonomisk utarmning. Det kanske inte är allra värst från statens sida, utan många kommuner har dragit ned stödet till folkbildningen.
Jag vill fråga Lena Hallengren om hon är beredd att ta initiativ till en dialog med landsting och kommuner om det gemensamma ansvaret för folkbildningens utveckling och för finansieringen. Det kommer att behövas stöd från alla tre nivåer för att det här ska fungera. Som jag sade tidigare är risken annars stor för att stora områden i vårt land förlorar en fungerande folkbildning. Det vore ett svårt slag både mot enskilda människor och mot den demokratiska utvecklingen.
Vad gäller stödet till folkbildningen kan jag bara tala för Centerpartiet. Vi har ju ändå lagt ökade resurser i förhållande till regeringen till folkbildningspolitiken i våra budgetar de senaste åren. Det är den linje vi kommer att jobba för, och försöka se till att folkbildningen får ökat stöd framöver. Men det skulle vara positivt om regeringen också kan visa god vilja och i den proposition som är utlovad nu ge ett kraftigt resurstillskott. Då ska vi kunna stödja det.
Anf. 6 Tobias Krantz (Fp)
Fru talman! Jag tycker att Lena Hallengrens svar på mina synpunkter inte var riktigt klargörande. Jag tyckte att jag hörde att hon sade att folkhögskolorna och folkbildningen är en statlig verksamhet. Från min utgångspunkt är det precis det som frågan gäller. Det är ingen statlig verksamhet, utan det är en frivillig verksamhet som till viss del bedrivs med statligt stöd. Jag tycker att det är viktigt att Lena Hallengren är tydlig på den punkten och inser att det finns en tydlig skillnad mellan statliga verksamheter och den verksamhet som folkbildningen utgör, som bedrivs i frivillig form och ytterst vilar på ideella krafter.
Det var en intressant reflexion över det uttalande som Lena Hallengren gjorde i tidningen Sändaren. Som jag förstod det antydde statsrådet att hon hade blivit felciterad. Helst skulle hon också ha velat ställa de frågor som hon fick av tidningen. Det är en något egendomlig synpunkt.
Jag vill ge statsrådet chansen återigen att ta riksdagens möjligheter i anspråk och ta avstånd från det uttalande som hon sades ha gjort i tidningen Sändaren. Lena Hallengren har nu chansen att klargöra att det faktum att folkhögskolorna inte är en reguljär statlig verksamhet inte ska leda till att de inte prioriteras i kommande budgetdiskussioner.
Precis som jag sade tidigare har jag respekt för att statsrådet inte kan ge långtgående ekonomiska utfästelser. Men jag vill ändå att statsrådet ska klargöra sin och regeringens principiella syn på folkbildningen. Hur ska den prioriteras?
Till sist vill jag säga att tanken med det interpellationsinstitut vi har är att det är ledamöter av riksdagen som ställer regeringens ledamöter till svars. Därför tycker jag att det är egendomligt att statsrådet ägnar sig åt att utkräva ansvar av de ledamöter som ställer frågor till henne.
Det är under de senaste tio åren, när Socialdemokraterna har styrt, som folkbildningen har levt på sparlåga. Statsrådet borde därför ägna sig åt en viss självrannsakan i stället för att angripa oppositionen.
Anf. 7 Lena Hallengren (S)
Fru talman! Den som önskar får väl gå tillbaka till protokollet och se hur vi har formulerat oss här. Jag var tydlig i mitt förra inlägg när jag sade att detta inte är någon statlig verksamhet utan en fri och frivillig verksamhet. Jag tycker att det är viktigt att påtala det. Men verksamheten ska ha ett stort statligt stöd, precis som folkbildningen också har mottagit under den senaste mandatperioden och perioderna dessförinnan.
Det är väl också så att en fråga får ett enkelt svar, men en debatt är en debatt, och det får nog Tobias Krantz leva med.
När det gäller citeringen ur tidningen ska jag för sista gången säga att olika frågor kan vävas samman till ett svar. Jag står för att jag inte fullt ut vill jämställa folkhögskolor med högskolor och universitet och den statliga reglering som de har. Jag kan inte heller lova några nya pengar. Däremot tycker jag inte att de behöver ha ett samband på det sätt som tidningen har kopplat ihop dem. Mina respektive svar till tidningen Sändaren står jag för, och jag har tydliggjort min uppfattning här tidigare.
När det gäller den ekonomiska utvecklingen vill jag säga att vi har byggt ut högskolor och universitet de senaste tio åren för att ge alltfler människor möjlighet till en högre utbildning. Målsättningen är att en halv årskull ska påbörja högre studier före 25 års ålder. Jag tycker inte att det är riktigt relevant att säga att det borde motsvaras av liknande uppräkningar för folkhögskolor och studieförbund. Däremot har det ett värde att debattera folkbildningen i sig, men jag tycker inte att en jämförelse med högskolor och universitet är så given som interpellanten här vill påtala.
Däremot vill jag gärna säga några ord om ekonomin. Det är precis som Håkan Larsson sade att det kanske inte är från statens sida som ekonomin har sackat efter. Jag får tacka för det erkännandet. Det handlar om att framför allt kommuner, men också landsting, tar ett allt mindre ansvar. Kommunernas minskade, och ibland nollade, anslag gör att studieförbunden får ytterst svårt att bedriva sin verksamhet. Jag är mycket bekymrad över detta.
När det gäller landstingen handlar det om deras stöd till folkhögskolor. Och jag vill hävda att en stor del av problemet för folkhögskolorna handlar om att det startats 20 nya folkhögskolor de senaste tio åren. Det sade jag också i tidningen Sändaren, vilket den som läste hela artikeln kunde se. Det är klart att det spelar roll om 20 nya folkhögskolor ska vara med och dela på samma kaka. Det är också en del av det fria och frivilliga att folkbildningen själv fördelar medel och sätter upp krav för hur fördelningen ska se ut. Nu vet vi också att folkbildningen remissbehandlar och närmar sig ett beslut om ett nytt fördelningssystem för studieförbunden. Vi får väl alla följa detta mycket noga och hoppas att man lyckas göra det i sådan samsyn att det är många som blir nöjda.
Att stå i kammaren och bara tala för sitt eget parti blir något märkligt om Moderaterna, som det parti som leder den borgerliga oppositionen och alliansen, vill dra ned med 300 miljoner kronor. Då förstår jag att Håkan Larsson har stor tilltro till att regeringen ska återkomma med mer pengar. Det är kanske inte tillsammans med sina allianspartner som man kommer att nå den framgången.
Anf. 8 Håkan Larsson (C)
Fru talman! Det finns många krafter som jobbar för folkbildningen. Jag tycker inte att vi ska behöva diskutera vem som gör det och inte gör det. Vi kommer att jobba stenhårt för att folkbildningen ska få goda förutsättningar, både ekonomiskt och på annat sätt, framöver.
Jag vill tacka Lena Hallengren för att vi har fått klart besked om att det kommer en proposition under den här mandatperioden. Det har ju rått oklarhet om det. Inte minst inom studieförbund och folkhögskolor har man undrat vad som egentligen händer efter alla remissrundor och utredningar. Varför kommer inte regeringen med något förslag? Nu har vi fått löfte om det. Det tror jag är väldigt positivt.
Visst finns det skillnader mellan högre utbildning och forskning och folkbildningen. Framför allt är folkbildningen fri och självständig och bedriver sin verksamhet med många ideella krafter. Då är det viktigt att ha det här samhälleliga stödet. Jag tycker att det är allvarligt att proportionerna har ändrat sig så väldigt mycket under bara en tioårsperiod. Folkbildningen har hållits på sparlåga även av staten. Sedan kan man säga att det är värre i många kommuner där man har dragit ned. Jag frågade statsrådet om hon är beredd att ta initiativ till en diskussion, en dialog, med de olika nivåerna i samhället så att man får en bättre samordning. Då skulle folkbildningen få möjlighet att leva lokalt runtom i hela vårt land framöver. Jag tror att det vore väldigt bra om det beskedet kunde komma här i dag.
Anf. 9 Lena Hallengren (S)
Fru talman! Jag vill avsluta med att tacka Tobias Krantz och Håkan Larsson för en bra debatt. Det handlar faktiskt om goda krafter som ska samverka. Vi har naturligtvis ett gemensamt intresse av att folkbildningen får vara stark och att den fortsatt är fri och frivillig. Jag kan bara garantera att jag känner ett stort stöd i regeringen för frågorna om folkbildningen. Jag återkommer med en proposition och hoppas att det blir en bra och spännande debatt då.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.