Dramatiska Institutets barnprojekt

Interpellation 2004/05:368 av Enochson, Annelie (kd)

den 8 februari

Interpellation 2004/05:368

av Annelie Enochson (kd) till utbildnings- och kulturminister Leif Pagrotsky om Dramatiska institutets barnprojekt

Dramatiska institutet och Teaterhögskolan har under en lång rad år samarbetat med ett projekt kring barn- och ungdomsteater. I år har fyra grupper DI-elever och lika många skolor i Stockholmsområdet i tre veckor varit involverade i projektet om barns upplevelser av lust, kropp och sexualitet.

Förutom det uppmärksammade fallet där sexåringar i en Nackaskola fått lyssna till en porrnovell medan de videofilmades, har en grupp nioåringar uppmanats att säga könsord. Orden skrevs ned och spelades upp av studenterna i en sketch. En annan grupp nioåringar ska ha fått sitta i ett mörkt rum och i hörlurar lyssna till samlagsljud från en porrfilm.

På DI:s hemsida sägs om syftet: "Vi vill försöka skildra barns förhållningsätt och upplevelse av den egna kroppen, kärlek och sexualitet. För oss är det här projektet ett sätt att helt konkret utifrån vår egen barndom/ungdom titta på och se skillnader likheter med dagens barn och deras situation. Vi vill att studenterna arbetar i en process där de hela tiden har kontakt med publiken dvs barnen och där föreställningen växer fram i samspel med dem."

I projektbeskrivningen reduceras alltså barnen till objekt och referensmaterial till projektdeltagarnas egna upplevelser. Föräldrar låter barn gå i skolan i förvissning om att det är en trygg miljö. I projektet har studenternas skildring satts i fokus och barnens välmående i andra hand. Det är helt otillständigt. Ingen prövning om vad som är etiskt lämpligt verkar ha förekommit inom Dramatiska institutet, vilket lett till att ett stort antal frågetecken först i efterhand väcks kring verksamheten.

Claes-Peter Hellwig, professor vid Dramatiska institutet och en av de ansvariga för projektet, ser inget problem i att låta barn lyssna på samlagsljud. Men han kan inte svara på frågan om vad syftet var.

Högskoleutbildning ska vila på vetenskaplig eller konstnärlig grund enligt högskolelagen. Dramatiska institutet vilar på konstnärlig grund, men verkar ha gett sig in på pseudovetenskaplig mark. Frågan man verkligen måste ställa sig är om det ligger inom Dramatiska institutets kompetensområde att skildra barns förhållningssätt till så laddade frågor, eftersom man uppenbarligen helt saknar beteendevetenskapliga och psykologiska kunskaper och metoder om hur man bör närma sig barn inom de valda områdena. Om man inte kan redogöra för syften med projekt, arbetar man då vetenskapligt?

Om Dramatiska institutet inte klarar av att bedriva en vetenskaplig verksamhet inom de ramar som Dramatiska institutet har kompetens, finns det då någon anledning för institutet att ha kvar sin examinationsrätt och statliga anslag? I år får Dramatiska institutet 76 miljoner kronor i statliga anslag, vilket beräknas öka till 77 miljoner år 2006 och 79 miljoner år 2007.

Mot bakgrund av det ovan anförda vill jag fråga ministern:

Vad avser ministern att göra för att pröva om Dramatiska institutet uppfyller kraven på vetenskaplig verksamhet via Högskoleverket?

Vad avser ministern att göra för att ompröva de statliga anslag som Dramatiska institutet i dag erhåller?

Hur ser ministern den uppenbara avsaknaden av etisk diskussion på Dramatiska institutet om vad som är lämpligt då projekt inbegriper barn?