djurplågeri

Interpellation 2002/03:333 av Bargholtz, Helena (fp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2003-05-08
Anmäld: 2003-05-08
Besvarad: 2003-05-16
Sista svarsdatum: 2003-05-22

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 8 maj
Interpellation 2002/03:333
av Helena Bargholtz (fp) till jordbruksminister Ann-Christin Nykvist om djurplågeri

Under våren har i medierna redovisats flera fall av upprörande vanvård av djur på olika håll runtom i Sverige. Vanskötsel av djur upptäcks allt oftare. Antalet upptäckta fall av vanvård och djurplågeri har fördubblats på fem år och antalet fall som går till åtal har trefaldigats. Under 2001 uppgick antalet djurförbud, omhändertaganden och förelägganden till 870. Det ska jämföras med 455 ingripanden 1997. Under samma period ökade antalet åtalsanmälningar från 45 till 162. Rapporteringen för 2002 har ännu inte sammanställts men trenden tycks hålla i sig. Men siffrorna visar inte bara på en effektivare tillsyn. De visar också att inspektionerna dröjt så länge att misskötsel av djur övergått till vanvård.

Det handlar om grav vanvård av flera hundar, som inte fått tillräckligt med mat och vatten och fått leva i sin egen urin och avföring, om användningen av gasolbrännare som bränner bort hår på kors juver, om nötkreatur som lämnats svältande i sitt eget träck, sjuka svin som inte får vård och skickas till slakt fast de knappt kan gå, kalvar som håller på att drunkna i orensade gödselrännor, djur med variga bölder, smärtande och felväxta klövar och betsel som skurit in i huden. Och sjuka djur som svälter. Särskilt vidriga och plågsamma är de fall där djuruppfödare låter hornen växa in i huvudet eller ögonen på sina kor och tjurar. Men anmälningarna resulterar sällan i fällande domar.

Djurplågare går ofta fria därför att bevisen äts upp. När polisen upptäcker svåra fall av vanvård skickar uppfödaren snabbt de plågade djuren till slakteriet. Där dokumenteras inte vanvården innan djuret styckas och hamnar i charkdisken.

Anmälda djurplågare går fria eller slipper kännbara straff eftersom brister i lagar och regler, och rutiner för brottsplatsundersökningar hindrar polis och åklagare från att utreda brotten. Inte heller obduceras i allmänhet djur som i dåligt skick transporteras till slakterierna.

1.Jag vill med anledning av detta veta vilka åtgärder jordbruksministern är beredd att vidta för att komma till rätta med det utbredda djurplågeriet.

2.Avser jordbruksministern att låta göra en översyn av djurskyddslagen från 1988 och eventuellt andra lagar och regler?

Debatt

(7 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2002/03:333

Webb-tv: djurplågeri

Protokoll från debatten

Ann-Christin Nykvist (S)

Anf. 44 Ann-Christin Nykvist (S)

Fru talman! Helena Bargholtz har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att komma till rätta med det utbredda djurplågeriet samt om jag avser att låta göra en översyn av djurskyddslagen från 1988 och eventuellt andra lagar och regler. Det är tragiskt och upprörande att det förekommer djurplågeri. Även om vi nog aldrig kan räkna med att helt komma ifrån att människor bryter mot lagen i detta avseende måste vi ändå sträva efter att förbättra regelverk och tillsyn så att djuren får det allt bättre. Djurskyddslagen (1988:534), djurskyddsförord- ningen (1988:539) och andra bestämmelser som rör djurskydd är ständigt föremål för utvärdering. För- ändringar och förbättringar görs fortlöpande på för- slag till exempel från olika utredningar, statliga verk och remissinstanser. Förra året beslutade riksdagen på regeringens förslag om ändringar i djurskyddslagen, och i år är det aktuellt med ytterligare förändringar. Regeringen planerar att lämna en proposition till riksdagen i juni. Ändringarna förra året gjordes med anledning av en tidigare översyn av djurskyddslagen och innebar bland annat att strängare straff vid brott mot djurskyddslagen infördes. Vidare innebar de att straffansvar infördes för vissa överträdelser som hit- tills inte varit straffbelagda, att skärpningar gjordes när det gäller omhändertagande av djur och förbud att hålla djur och att Statens jordbruksverk gavs vidgade bemyndiganden beträffande djurskydd. Ändringarna innebar också att lagens bestämmelser om att djur ska hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt ska gälla inte enbart lantbrukets djur, försöksdjur och tävlingsdjur utan alla djur som omfattas av lagen. Ytterligare en förbättring av lagstiftningen när det gäller djurskydd gjordes förra året då förordningen med veterinärinstruktion ändrades så att alla veterinä- rer numera är skyldiga att anmäla om de finner an- ledning att anta att djur inte hålls eller sköts i enlighet med djurskyddslagen. När det gäller djurskyddstillsynen kan vi glädjan- de nog konstatera att antalet årsarbetskrafter verk- samma med djurskyddstillsyn på kommunal nivå under de senaste fem åren ökat. Alltfler tillsynsobjekt får besök samtidigt som antalet åtgärder som vidtas från tillsynsmyndigheternas sida vid uppdagade bris- ter i stort sett ligger på en konstant nivå. Även om utvecklingen är positiv finns det ytterligare angelägna förbättringar att göra när det gäller djurskyddstillsy- nen, och därför arbetar vi inom Jordbruksdeparte- mentet med en departementspromemoria om föränd- ringar i regelverket beträffande tillsyn. Dessa, med flera ändringar i djurskyddslagstift- ningen är viktiga verktyg som innebär att tillsyns- myndigheter och veterinärer på ett ännu mer kraftfullt sätt kan förhindra djurplågeri och vanvård. Det pågår alltså ett ständigt arbete med förbättringar av djur- skyddslagstiftningen, och därför anser jag att det inte är aktuellt med ytterligare åtgärder eller någon sär- skild översyn utöver detta av djurskyddslagen eller andra djurskyddsbestämmelser.

Helena Bargholtz (Fp)

Anf. 45 Helena Bargholtz (Fp)

Fru talman! Jag får naturligtvis tacka jordbruks- ministern för svaret på min interpellation. Bakgrun- den till den är att det under våren i medierna har re- dovisats flera fall av upprörande vanvård av djur på olika sätt runtom i Sverige. Vanskötsel av djur upp- täcks allt oftare. Senast har det handlat om höns i för trånga burar och den grymma kycklinguppfödningen. Antalet upptäckta fall av vanvård och djurplågeri har fördubblats på fem år, och antalet som går till åtal har trefaldigats. Under 2001 uppgick antalet djurför- bud, omhändertaganden och förelägganden till 870. Det ska jämföras med de 455 ingripanden som skedde 1997. Under samma period ökade antalet åtalsanmäl- ningar från 45 till 162. Rapporteringen för 2002 har ännu inte sammanställts, men trenden tycks hålla i sig. Men siffrorna visar inte bara på en effektivare till- syn. De visar också att inspektionen har dröjt så länge att misskötsel av djur har övergått till vanvård. Djurplågare går ofta fria därför att bevisen äts upp. När polisen upptäcker svåra fall av vanvård skickar uppfödaren snabbt de plågade djuren till slakteriet. Där dokumenteras inte vanvården innan djuren styckas och hamnar i charkdisken. Anmälda djurplågare går fria eller slipper kännba- ra straff eftersom brister i lagar, regler och rutiner för brottsplatsundersökningar hindrar polis och åklagare från att utreda brotten. Inte heller obduceras i allmän- het djur som i dåligt skick transporteras till slakterier- na. Fru talman! Jag har under mina år som riksdags- ledamot engagerat mig mycket när det gäller våld mot kvinnor och kräver nolltolerans mot kvinnovåldet. När jag nu förstår hur fruktansvärt illa många djur behandlas vill jag naturligtvis också ha en nolltole- rans mot djurplågeri, eller snarare djurmisshandel. För det är ju det som det handlar om. Det finns vad jag förstår en koppling mellan misshandel av människor och djur i så måtto att män- niskor som misshandlar människor också är benägna att plåga djur. Jag har hört talas om en undersökning som gjorts i amerikanska fängelser rörande seriemör- dare. Där framgår att de också ger sig på djur. Det finns, fru talman, en aspekt till på frågan om djurplågeri som jag vill lyfta fram. Det gäller be- kämpning av skadedjur, som till exempel råttor. De dödas med råttfällor och gift, och det är naturligtvis plågsamt för dem. Det finns andra, mer humana sätt att skrämma bort dem, med till exempel någon typ av elektronisk utrustning. Fru talman! Statsrådet nämner att regeringen pla- nerar att i juni lämna en proposition till riksdagen. Därför undrar jag om denna proposition kommer att innehålla en skärpning av straffet när det gäller djur- plågeri. Det skulle behövas, med tanke på alla grym- ma fall av djurmisshandel. Det skulle behöva införas ett nytt lagrum som handlar just om grovt djurplågeri. Slutligen vill jag fråga statsrådet hur det går med inrättandet av den nya djurskyddsmyndigheten. I februari i år fattade riksdagen beslut om att denna ska inrätts för att vara i gång den 1 januari 2004. Trots att det har gått flera månader har regeringen ännu inte presenterat några kommittédirektiv rörande myndig- hetens tillkomst. När händer det något?

Ann-Christin Nykvist (S)

Anf. 46 Ann-Christin Nykvist (S)

Fru talman! Helena Bargholtz och jag är helt överens om synen på vanvård och djurplågeri. Det är någonting som vi inte ska acceptera och där vi vill ha väldigt starka regler. Den svenska djurskyddslagen brukar kallas en av de starkaste i världen, och den ska vi vara stolta över och vårda. Om vi tittar tillbaka på tiden efter det att lagen kom till ser vi att det har gjorts ett antal ändringar i den. Det är elva ändringar som har gjorts, och det visar att vi hela tiden höjer ambitionen och sätter ribban högt. När det gäller hur läget är just nu gav jag i mitt svar till Helena Bargholtz bilden att det ser ganska ljust ut med våra satsningar. Jag bygger den här redo- visningen på en färsk rapport från Jordbruksverket om djurskyddstillsynen under 2002. Där kan man se en fortsatt satsning från kommunernas sida. Under en femårsperiod har resurserna ökat med 40 %. Det är flera tillsynsobjekt som får besök. Åtgärderna ligger på en konstant nivå. Inspektörerna får också ökad kunskap, och det gör att de kan påtala brister mer effektivt och kanske också är mer benägna att åtals- anmäla överträdelser av lagen. Det här gör att det är lite svårt att läsa statistiken. Om man tittar på ökningen i antalet förekommande fall av överträdelser av lagen kan det framstå som att det har blivit en försämring. Men svarsfrekvensen var tidigare väldigt låg. Det var bara en tredjedel av kommunerna som svarade. Glädjande nog har vi nu fått en betydligt högre svarsfrekvens. Fler kommuner lämnar uppgifter. Länsstyrelserna bekräftar också att djurskyddsarbetet generellt sett intensifierats. Det är klart att också den uppmärksamhet som de här frå- gorna får i medierna och bland allmänheten påverkar. Jag kan hålla med om att det är ett problem att in- spektioner fördröjs. Jordbruksverket har inte möjlig- het att föreskriva hur den här tillsynen ska gå till. Där blir det bättre när vi får den nya djurskyddsmyndig- heten. Djurskyddsmyndigheten ska ha just uppdraget att meddela föreskrifter om hur tillsynen ska bedrivas. Där sker en ambitionshöjning när vi får djurskydds- myndigheten. Dessutom jobbar vi i departementet på en prome- moria om livsmedelstillsyn och djurtillsyn som också kommer att påverka förutsättningarna för arbetet och kommer att ringa in vad kommunerna har för ansvar och hur kommunerna ska samverka. Vi kommer att få en mer enhetlig tillsyn, och vi kommer också att berö- ra sanktionsmöjligheterna. Frågan om djurplågeri är en fråga för brottsbal- ken. När det gäller de frågor som omfattas av djur- skyddslagstiftningen vill jag erinra om att vi just i fråga om straff gjorde skärpningar i de ändringar som trädde i kraft den 1 januari i år. Vi arbetar nu med själva förberedelserna för den nya djurskyddsmyndigheten, som ju ska inrättas den 1 januari 2004. En del arbete görs inom departemen- tet, och annat ska förberedas i en organisationskom- mitté. Direktiven till organisationskommittén arbetar vi med för närvarande.

Helena Bargholtz (Fp)

Anf. 47 Helena Bargholtz (Fp)

Fru talman! Tack för det, statsrådet. Som jag sade, ser jag tyvärr en viss koppling mellan misshandel av kvinnor och misshandel av djur, och över huvud taget misshandel mellan männi- skor. Jag vill ha nolltolerans när det gäller kvinno- våld, och visst borde det vara möjligt att ha nolltole- rans också när det gäller djur. I statsrådets svar på min interpellation står det: "Även om vi nog aldrig kan räkna med att helt kom- ma ifrån att människor bryter mot lagen i detta avse- ende - - -." Det låter lite uppgivet. Vi måste ändå säga att man inte ska bryta mot lagen. Det är ju därför det är så viktigt att vi har lagar. Jag skulle vilja ha ett uttalande från statsrådet om att det handlar om noll- tolerans också mot djurplågeri. Det skulle kännas väldigt bra. Jag vill ta upp ett par aspekter till. Statsrådet var inne på djurskyddstillsynen. Jag har fått höra att den kommunala tillsynen är väldigt svag. Både antalet bönder och antalet djur har kraftigt minskat under senare år, och därför borde inspektioner kunna ske mycket snabbare, kortare och effektivare. Man ska inte behöva vänta. Jag har fått beskrivet att det tar så lång tid att göra de här inspektionerna att misskötsel övergår till vanvård. Så ska det inte behöva vara. Jag vill också ta upp frågan om journalerna över utförda inspektioner. De är hemliga, och det lär vara för att skydda bönderna. I Sverige värnar vi väldigt mycket om offentlighetsprincipen och öppenheten. Det känner jag väldigt väl till genom mitt arbete i konstitutionsutskottet. Jag vill därför veta varför de här inspektionsjournalerna måste vara hemliga. Är det med hänsyn just till bönderna, som det påstås? Slutligen vill jag fråga om burarna för fjäderfä, som också har diskuterats väldigt mycket. Det har tagits bestämmelser om att burarna ska bli bättre och att det inte ska vara plågsamt för djuren att vistas i dem. Men jag vet att många uppfödare har överklagat besluten om burarna. Jag förstår att här också finns väldigt mycket av ekonomiskt tänkande. Man vill föda upp djur så fort som möjligt och få dem till slakteriet för att kunna sälja dem och tjäna pengar. Jag vill höra lite grann om hur det ligger till med just överklagandena om burarna. Är de avverkade nu så att vi kan räkna med att fjäderfä får bättre burar, som det har fattats beslut om?

Ann-Christin Nykvist (S)

Anf. 48 Ann-Christin Nykvist (S)

Fru talman! Jag är helt överens med Helena Barg- holtz om att vi ska ha den högsta ambitionen när det gäller djuromsorgsfrågorna. Det är någonting som engagerar många människor. Det handlar också om att ha ett regelverk som motsvarar de värderingar som vi har i samhället. Därför bygger vi vidare på det här, och vi gör ändringar ganska tätt. Jag tittade tillbaka på några propositionsförteck- ningar, och jag såg att djurskyddslagstiftningen var det vanligast förekommande lagstiftningsärendet som vi hade inom Jordbruksdepartementet. Frågan om hur vi ska kunna upprätthålla den höga ambitionen handlar om att vi måste ha en balans mellan ett regelverk och vad det regelverket kräver, av förebyggande arbete och tillsyn. Vi arbetar med alla de här delarna. Just när det gäller tillsynsdelen kommer vi under det här året att ha anledning att lägga förslag till riksdagen om kommunernas roll. Här handlar det om att utnyttja fördelarna med att ha en kommunal tillsyn men också om att försöka få ett effektivare och mer enhetligt regelverk och kanske också i vissa delar ta hjälp av länsstyrelserna i tillsy- nen. Vi vet i dag att det kan ta lång tid innan man får inspektion i kommunerna. Vi vet också att det varie- rar väldigt mycket mellan kommunerna vad man har för tillsyn. I fråga om hönsen har vi i Sverige regler som sä- ger att den 1 januari 2004 ska vi fullt ut ha genomfört en reform som innebär att hönsen för äggproduktion ska vi hantera på ett sådant sätt att de har förutsätt- ningar att leva på ett så naturligt sätt som möjligt. De ska ha sittpinne, rede och sandbad för att kunna fun- gera på detta sätt. Det innebär att de burar som vi har haft tidigare inte kommer att kunna användas efter den här tidpunkten. Det innebär också att man har möjlighet att ha frigående höns som ett alternativ. Det ges inga dispenser längre. Sedan har vi en överprövning i domstol där två tingsrätter har kommit till olika resultat. Det kan tyckas som att rättsläget är oklart. Men det här är en mycket angelägen fråga där jag inte har någon annan uppfattning än att de här reglerna ska gälla från och med den 1 januari 2004.

Helena Bargholtz (Fp)

Anf. 49 Helena Bargholtz (Fp)

Fru talman! Visst är vi överens om att det gäller att bekämpa djurplågeri på alla sätt. Därför är det förebyggande arbetet och tillsynen så viktiga. När vi får den här bestämmelsen om burarna för höns, kommer det att finnas tillräckligt med möjligheter för inspektörer att göra den kontrollen? Det är också viktigt att ha de möjligheterna. Jag fick inget svar på min fråga om hemliga jour- naler, varför det inte kan vara möjligt för utomståen- de att ta del av dem. Det vore intressant att få höra om statsrådet har någon uppfattning om detta. Jag har läst på en djurrättshemsida om att kastre- ring av smågrisar tydligen förekommer och är väldigt plågsam. Jag är rätt ny i djurskyddsfrågor, utan jag såg kopplingen till mitt engagemang för misshandla- de kvinnor. Jag skulle vilja höra en kommentar från statsrådet avslutningsvis hur det är med kastrering av smågrisar.

Ann-Christin Nykvist (S)

Anf. 50 Ann-Christin Nykvist (S)

Fru talman! Jag vill upprepa att när vi har regler måste vi också se till att vi har en effektiv tillsyn. Det är någonting som jag jobbar mycket med inom mitt departement under det här året för att se till att vi kan effektivisera tillsynen. Det gäller givetvis också de nya reglerna för att hålla höns för äggproduktion. Här tycker jag att det finns en annan intressant in- gång. Vi konsumenter har uppmärksammat hur äggen produceras och också gett uttryck för att vi vill ha ägg som är producerade enligt de nya reglerna. Det har vi gjort på ett så tydligt sätt att två av de stora blocken inom svensk detaljhandel har bestämt sig att sälja bara ägg som är producerade på detta sätt. De han- delskedjorna har också ett stort behov av att se till att produktionen sker på det sätt som man informerar konsumenterna om. Där får vi ytterligare ett tryck på producenterna att verkligen leva upp till reglerna. Liksom Helena Bargholtz är jag ganska ny i de här frågorna. Jag har haft tillfälle att hålla på med dem sedan oktober. Det finns en mängd viktiga frågor om djuromsorg och djurskydd. Kastrering av smågri- sar hör dit. Vi jobbar på olika sätt, bland annat med olika typer av forskningsprojekt, för att hitta metoder som gör att vi inte behöver använda oss av det här ingreppet på smågrisar. I dag gör man det därför att det annars finns en risk för att konsumenten får kött som inte är fullvärdigt, kött som helt enkelt smakar illa. Man måste hitta alternativ till detta, och där på- går ett forskningsarbete, givetvis med inriktning att vi inte ska behöva ha den här typen av ingrepp längre.

Intressenter

Frågeställare

Helena BargholtzFP

Besvarad av

Ann-Christin NykvistSocialdemokraterna