Det svenska skogsbruket
Interpellation 2016/17:485 av Jonas Jacobsson Gjörtler (M)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2017-04-27
- Överlämnad
- 2017-04-28
- Anmäld
- 2017-05-02
- Svarsdatum
- 2017-05-09
- Sista svarsdatum
- 2017-05-12
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Isabella Lövin (MP)
Skogspolitiken är en nationell kompetens, och EU har därför i dag ingen direkt makt över den svenska skogen. Så ska det förbli.
Av naturliga skäl finns det dock lagstiftning som indirekt påverkar hur vi kan bruka den svenska skogen. Exempelvis sker detta genom regleringar om förnybara bränslen och biologisk mångfald.
Ett direktiv som har närmast direkt påverkan på det svenska skogsbruket är förslaget gällande LULUCF (Land Use, Land Use Change and Forestry). Direktivförslaget har orsakat stor debatt då EU-kommissionens förslag i praktiken skulle ge EU rätten att bestämma över medlemsländernas avverkningsnivåer. Detta borde inte ha resulterat i någon större strid mellan partierna i denna kammare, men likväl har vi från Moderaterna och Alliansens sida gång på gång tvingats driva regeringen framför oss.
Regeringens agerande har trots att riksdagen vid ett tidigt skede gett regeringen ett tydligt mandat präglats av inaktivitet. Regeringen har till och med avböjt att tillsammans med andra skogsrika länder underteckna gemensamma brev till EU:s ordförandeland och EU-kommissionen i frågan. Regeringen återkom till miljö- och jordbruksutskottet för att förnya sitt mandat och fick då bakläxa av utskottet, vilket resulterade i att Sverige nu driver en tydlig linje i fråga om LULUCF. Dock hade de för Sverige mest kritiska delarna av förslaget då redan behandlats i rådsarbetsgruppen.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Isabella Lövin:
- Har statsrådet eller regeringen agerat för att återuppväcka diskussionen om artikel 8 i LULUCF-förslaget i rådsarbetsgruppen och, om framgångsrikt, vilken ståndpunkt har Sverige framfört?
- Hur avser statsrådet och regeringen att säkerställa att inte konsekvensen av ett för sent agerande från den svenska regeringen leder till att den svenska skogsnäringen äventyras?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2016/17:485
Webb-tv: Det svenska skogsbruket
Dokument från debatten
- Tisdag den 9 maj 2017Kammarens föredragningslistor 2016/17:107
- Protokoll 2016/17:107 Tisdagen den 9 majProtokoll 2016/17:107 Svar på interpellation 2016/17:485 om det svenska skogsbruket
Protokoll från debatten
Anf. 1 Statsrådet Isabella Lövin (MP)
Svar på interpellationer
Herr talman! Jonas Jacobsson Gjörtler har frågat hur jag, eller regeringen, agerat för att återuppväcka diskussionen om artikel 8 i förhandlingen om LULUCF-förordningen och hur regeringen säkerställer att den svenska skogsnäringen inte äventyras.
Låt mig först konstatera att jag och Jonas Jacobsson Gjörtler delar synen att EU:s medlemsländer även fortsättningsvis ska bibehålla sin självbestämmanderätt över skogsfrågor.
Jonas Jacobsson Gjörtler påstår att det är Moderaterna och Alliansen som driver regeringen i dessa frågor. Det stämmer inte. Regeringen har varit aktiv i frågor kring LULUCF. Sverige är självklart ett viktigt land i dessa förhandlingar. Att regeringen skulle försuttit chanser att framföra svenska ståndpunkter är helt enkelt fel. Redan innan kommissionen lade fram sitt förslag i juli 2016 hade regeringen presenterat skriftliga synpunkter kring LULUCF i klimatramverket och skickade så sent som i fredags detaljerade skriftliga synpunkter på det föreslagna regelverket.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Att Jonas Jacobsson Gjörtler nu menar att Sverige borde skrivit på ett brev som inte är i linje med svensk position är svårt att förstå. Det stämmer att regeringen deltog i diskussioner kring ett gemensamt brev angående LULUCF-förordningen tillsammans med ett antal andra medlemsländer. Det blev dock uppenbart att Sverige inte kunde få gehör för ett antal viktiga ståndpunkter, och vi valde därför att avstå. Det rörde bland annat frågan om att använda skogskrediter för att kompensera för fortsatta fossila utsläpp, där Sverige vill se ett mycket restriktivt regelverk. Detta är viktiga ståndpunkter för att säkra miljöintegriteten i hela EU:s klimatramverk och helt i linje med den svenska positionen om skogens långsiktiga klimatnytta för att bidra till en fossilfri framtid. Det är viktigt att vi har en tydlig och konsekvent svensk linje i EU-förhandlingar, och det är oroande om Jonas Jacobsson Gjörtler nu föreslår att positionen ska ändras.
Vad gäller artikel 8 hade regeringen velat se en svensk position som innebar att länderna själva fick välja vilken av två olika metoder man ville använda för att etablera referensnivåer. Detta hade varit ändamålsenligt i den pågående förhandlingen eftersom det där finns mycket olika syn just på frågan om referensnivåer. Regeringen bedömde att detta skulle öka chanserna för ett bra förhandlingsutfall. Moderaterna ville i stället tvinga alla medlemsländer att beräkna dessa på samma sätt och inte ge någon öppning för den majoritet av länder som stöder referensnivåer som tar hänsyn till historisk brukningsintensitet. Jag kan notera att ett annat land nu har föreslagit just denna kompromiss.
Som jag tidigare fört fram i utskottet finns instruktioner för dessa förhandlingar att ta del av för den som vill studera i detalj hur instruktioner har givits. Jag kan försäkra Jonas Jacobsson Gjörtler om att de instruktioner som givits varit i linje med Sveriges position, som också är förankrad i EU-nämnden och miljö- och jordbruksutskottet.
Anf. 2 Jonas Jacobsson Gjörtler (M)
Herr talman! Skogen är otroligt viktig för Sverige. Det tror jag att statsrådet och jag är överens om. Skogsnäringen sysselsätter ungefär 100 000 personer, och exportvärdet var förra året hela 125 miljarder kronor. Det är alltså en mycket viktig näring.
Den brukade skogen är också en förutsättning för att vi ska kunna möta de klimatutmaningar som vi står inför. En skog som inte vårdas och inte brukas växer inte ordentligt och är därmed mindre effektiv när det gäller att motverka klimatförändringarna. Dessutom är varorna från den brukade skogen en förutsättning för att vi ska kunna ersätta fossila material, drivmedel och bränslen.
Enligt skogsvårdslagen ska produktionsmål och miljömål väga lika tungt avseende skogen. I praktiken hänger dessa också intimt samman, eftersom privat ägande av skog är grundfundamentet för att säkerställa långsiktigt ansvarstagande genom aktiv skogsförvaltning och lönsamt skogsbruk. Det är samtidigt grundförutsättningen för värnandet av olika miljövärden.
Tyvärr ser vi nu i Sverige hur balansen mellan dessa två mål förskjuts och produktionen kommer i kläm. Många skogsägare uppfattar också med rätta att äganderätten till skogen håller på att urholkas. Det finns flera exempel på detta.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Det kanske mest uppmärksammade problemet gäller artskyddsförordningen och tolkningen av den. Många har hört talas om de fall med bombmurklor och lavskrikor som gör att skogsägare inte kan avverka sin skog.
Ansvariga myndigheter ifrågasätter också om denna förordning i dag är rättssäker. Dessa synnerligen allvarliga synpunkter måste regeringen ta på största allvar.
Ett annat exempel gäller talerätten. Där önskar regeringen att ytterligare inskränka äganderätten, till exempel genom ökade möjligheter att invända mot avverkningar.
Nyckelbiotoperna, som i praktiken kommit att innebära ett avverkningsförbud utan att vara ett formellt skydd, är ännu ett exempel i raden.
Det senaste exemplet är EU:s regelverk för bokföring av klimatutsläpp från markanvändning och skogsbruk, det som på EU-lingo har förkortningen LULUCF. Kommissionen har presenterat ett förslag som har skapat stor debatt. Det skulle i praktiken ge EU rätten att bestämma över medlemsländernas avverkningsnivåer, och det skulle på så sätt innebära en enorm inskränkning i självbestämmandet över skogen. Tyvärr uppfattar jag att den svenska regeringen har varit passiv i EU-förhandlingarna om LULUCF och inte tillräckligt tydligt värnat det svenska självbestämmandet över skogen.
Som tur är har vi från Moderaternas och Alliansens sida agerat här i riksdagen. Vi har flera gånger säkerställt att Sverige ändå driver en linje som värnar den svenska skogen och självbestämmandet. Det skedde senast för en månad sedan när riksdagen faktiskt ändrade och förtydligade mandatet till regeringen i just denna fråga. Men eftersom regeringen har varit sent ute och detta mandat begärdes först efter att denna fråga egentligen hade behandlats i rådsarbetsgruppen tycker jag att det är viktigt att få klarhet i på vilket sätt regeringen efter att den nya ståndpunkten har blivit klar har drivit denna ståndpunkt.
Det är också viktigt att få veta på vilket sätt regeringen nu arbetar för att säkerställa att inte konsekvensen av ett sent agerande blir att det svenska självbestämmandet över skogen äventyras.
Jag skulle gärna se att statsrådet förtydligar lite grann hur regeringen har agerat efter att den nya ståndpunkten kom på plats för att denna fråga ska landa på bästa sätt.
Anf. 3 Statsrådet Isabella Lövin (MP)
Herr talman! Jag vill först säga att jag är mycket glad över att vi i Miljömålsberedningen var sju partier som kom överens om ett långsiktigt klimatmål för Sverige, att vi ska vara nettonollutsläppare till 2045 och att vi ska ha ett ramverk och en klimatlag som ska styra att vi verkligen ska få ned utsläppen. Vi är överens om att klimathotet är verkligt och att det är en existentiell utmaning för denna generation att verkligen se till att vi får ned utsläppen.
EU:s klimatpolitik är central i detta hänseende. Vi kan göra mycket i Sverige. Men jag tror också att vi är väldigt överens om att vi, genom att driva på EU att ha ett gemensamt ambitiöst klimatansvar och en klimatpolitik, kan göra mycket mer. Problemet i det klimatramverk vi nu diskuterar är att det finns vissa medlemsländer som i princip vill kunna räkna av sin skog för att slippa göra utsläppsminskningar.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Jag tror att vi också kan vara överens om att skogen är oerhört viktig. Självbestämmandet över skogen är helt centralt för Sverige, och därför har vi föreslagit - och jag är glad att vi har en majoritet för det - att de länder som vill sätta sin egen referensnivå för skogen inte ska kunna använda det som en ursäkt för att inte minska utsläppen i verkligheten när det gäller bilar, transporter, industrier och så vidare. Det är alltså dessa två sektorer som står emot varandra när vi diskuterar på EU-nivå.
Regeringen föreslog till utskottet att vi ska kunna sätta våra egna referensnivåer, precis som vi är överens om. Samtidigt ska vi säga att de länder som gör det inte ska få minska sina ambitioner i verkligheten, så att säga - när det gäller bilarna, industrin och bostäderna, det vill säga det som släpper ut. Det är här vi måste se ett omställningstryck. Vi måste se en teknologisk innovation på område efter område som gör att vi får ned utsläppen till noll, och det tror vi är möjligt.
Vissa länder tycker att de kan sitta still och inte göra någonting utan i stället hänvisa till att man har en växande skog. Det är den problematiken jag hoppas att vi rör oss kring, och jag hoppas att vi är överens om att det är integriteten i EU:s klimatarbete som är det viktiga.
Sverige har hela tiden varit mycket delaktigt i diskussionerna. Vi har skickat in skriftliga synpunkter på EU-nivå vid ett antal tillfällen; det senaste skriftliga inspelet gjordes i fredags, den 5 maj, och det innehöll Sveriges ståndpunkter efter överläggningen i miljö- och jordbruksutskottet den 6 april såsom regeringen har uttolkat den.
Jag instämmer inte i beskrivningen att vi har varit passiva på något sätt, utan vi har drivit ståndpunkten att Sverige ska ha självbestämmande över sin skog samt att vi måste bevaka ambitionen och miljöintegriteten i EU:s klimatpolitik. Lämnar vi dörrarna öppna för dem som inte vill göra sin hemläxa fruktar jag nämligen att vi inte kommer att ha EU som den klimatledare vi behöver se.
Jag är också ledsen att Moderaterna flera gånger har agerat för att underminera svenskt kliamatledarskap inom EU när vi har gått till riksdagen och utskottet. Man har velat underminera vår ståndpunkt på ett sätt som har gjort att man faktiskt minskar vår trovärdighet. Jag tycker att vi gemensamt ska stå upp för att vi ska ha en ambitiös klimatpolitik i EU.
Anf. 4 Jonas Jacobsson Gjörtler (M)
Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. När det gäller det nya skriftliga inspel som statsrådet nämner, både muntligen här och i det skriftliga svaret, och som ska ha getts i fredags vore det intressant att veta lite mer om det för att verkligen få klarhet i hur det ser ut och se att det följer den ståndpunkt som riksdagen har gett. Det förutsätter jag i och för sig att det gör.
Jag tror att det är viktigt att ändå ha med sig vad det är som står på spel och att vi är klara över att kommissionens förslag skulle medföra att Sverige inte kan utnyttja en hållbar avverkningsnivå utan att det rapporteras som utsläpp. Det är det som skulle vara kontentan av kommissionens förslag: Om virkesbehovet ökar men ändå ligger inom ramen för vad Skogsstyrelsen i sin analys bedömer vara en hållbar avverkning skulle det ändå betraktas som utsläpp.
Detta skulle i nästa steg kunna innebära att vi i Sverige blir tvungna att importera skogsprodukter för att klara våra klimatåtaganden, i stället för att använda vår egen råvara. Det är därför det är så otroligt viktigt att Sverige agerar tydligt här. Det finns inte utrymme för att vara otydlig och leverera olika alternativ, utan man måste vara väldigt tydlig med vad det är som gäller. Det är anmärkningsvärt att regeringen inte agerar tydligare mot detta, tycker jag.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Det jag också tycker är synnerligen anmärkningsvärt är att statsrådet i sitt interpellationssvar i kritiska ordalag beskriver det som att mandatet handlar om Moderaternas positioner. Detta understryks också när statsrådet säger att Moderaterna skulle ha underminerat den svenska ståndpunkten. För det första kom det förslag till förändring av mandaten som presenterades för utskottet från de fyra allianspartierna. Det kom inte från ett enskilt parti utan från fyra partier. För det andra valde regeringspartierna, när det blev tydligt att det fanns en majoritet för Alliansens linje, att sluta upp bakom den.
Om den förändrade ståndpunkten nu var så dålig som statsrådet här försöker ge sken av borde ju ledamöterna från regeringspartierna ha anmält en avvikande mening. Det gjordes dock inte. Det finns ingen avvikande mening från regeringssidan i den här frågan, och det betyder ju att man faktiskt står bakom den ståndpunkt som statsrådet nu kritiserar.
Herr talman! Jag tror att detta egentligen handlar om någonting annat. Det handlar om det jag beskrev i mitt första inlägg, nämligen att regeringen, med klimatministern och Miljöpartiet i spetsen, i de här frågorna gärna vill hitta vägar att undanta mer skog från produktion. Det är därför regeringen inte agerar för att få ordning på artskyddsförordningen, och det är därför regeringen inte försöker reda ut den besvärande gråzonen avseende nyckelbiotoperna.
Det är också därför regeringen skriver i budgeten att man vill utöka talerätten så att fler ska kunna invända mot avverkningen. Det är därför regeringen har valt att först vara passiv och därefter föreslå en otydlig ståndpunkt när EU föreslår regelverk som i praktiken skulle begränsa möjligheterna till avverkning i den svenska skogen. Det är svårt, herr talman, att frigöra sig från misstanken att regeringen bakvägen har försökt smyga in begränsningar för hur den svenska skogen kan och får brukas, för att på så sätt åstadkomma att mer svensk skog undantas från produktion.
Varför har regeringen annars valt passivitet i stället för aktivitet? Varför har regeringen annars valt att föreslå en annan ståndpunkt, som skulle öppna för möjligheten att referensnivåerna för svensk avverkning skulle fastställas utifrån historiska och inaktuella data - en metod som betraktar skogen mer som ett museum och inte tar hänsyn till vår skogliga tillväxt? Skogen i Sverige har fördubblats på 90 år. Detta skiljer sig från väldigt många andra länder. Varför har regeringen annars valt att inte kroka arm med tio andra länder med mycket skog som aktivt har valt att agera i frågan?
Anf. 5 Statsrådet Isabella Lövin (MP)
Herr talman! Jag tackar för klargörandet att det var en alliansposition. Det har jag aldrig på något sätt försökt undanhålla. När det gäller vad Moderaterna har drivit handlade det om det större ramverket, när vi pratade om EU:s utsläppshandel, där man aktivt drev att regeringen skulle ändra ståndpunkt till en som var betydligt mindre ambitiös. Det hade underminerat EU:s hela klimatramverk.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Nu väljer Jonas Jacobsson Gjörtler att enbart sikta in sig på skogen. Det som handlar om artskydd och så vidare tror jag att jag måste hänvisa till ansvarig minister, men jag som ansvarig minister för klimatfrågan kan diskutera EU:s klimatramverk, där det så kallade LULUCF på EU-lingo -den kol som kan absorberas av skog och mark - också ingår.
Här har regeringen varit väldigt tydlig med att det är viktigt med transparenta beräkningssystem för hela EU så att inte vissa medlemsländer ska kunna fuska med siffrorna och komma med egna beräkningar och säga att de ska slippa göra utsläppsminskningar. Vår ståndpunkt har hela tiden varit att skogsbruket är en nationell angelägenhet, men transparensen i systemet är viktig för att vi ska se utsläppsminskningar på riktigt.
I det brev Jonas Jacobsson Gjörtler refererar till står det att skogen har en nyckelroll för att nå klimatmålen. Regeringens politik och Miljömålsberedningens betänkande talar om skogen och LULUCF som en kompletterande åtgärd, inte en nyckelroll. Fokus ska ligga på att få ned utsläppen, som omfattas av ESR, det vill säga de nationella utsläppsminskningsåtagandena - inte på att skapa kolsänkor i skogen. Det var innehållet i brevet. Det var inte Sveriges position, och det har utskottet inte ställt sig bakom. Därför kunde Sverige inte skriva under.
Vidare står det i brevet att den maximala gränsen för upptag för brukad skogsmark, 3 ½ procent av basårsutsläppen, inte längre behövs. Men vår svenska ståndpunkt, som vi kom överens om i miljö- och jordbruksutskottet den 6 april, säger tvärtom att den gränsen behövs för att säkra miljöintegriteten och hantera osäkerheter i utsläpp och upptag från brukad skogsmark.
Här har vi alltså helt agerat utifrån mandatet från miljö- och jordbruksutskottet. Det är väldigt egendomligt att hävda att vi borde skriva under någonting när vi inte har mandat att göra det. Naturligtvis har vi fört en dialog med de länder som har undertecknat det här brevet och velat modifiera och ändra skrivningar så att vi kan stå bakom brevet, men det har vi inte fått något gehör för. Därför blev det omöjligt.
Slutligen är jag väldigt glad att vi kunde komma överens om i utskottet att de länder som sätter sina referensnivåer själva inte ska få räkna av på det sätt som vissa länder vill öppna för. Där har vi en gemensam position. Jag hoppas verkligen att Jonas Jacobsson Gjörtler och Alliansen kommer att stå fast vid den.
Nu är detta ett kompromissförslag som läggs fram. Vi är delaktiga i diskussionerna. Vi måste också komma fram till någonting på EU-nivå. Annars havererar EU:s hela klimatpolitik, och det hoppas jag att inte någon av oss vill.
Anf. 6 Jonas Jacobsson Gjörtler (M)
Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret. Från Alliansens sida är det självklart så att om regeringen agerar utifrån ståndpunkten har vi inte för avsikt att ändra och nu styra in på en annan väg. Det är den riktning vi har lagt fast som är viktig. Det är vad vi har försökt säga hela tiden. Vi måste värna skogen.
Det finns ett problem här. Nu försöker statsrådet hänvisa till en annan minister, och jag kan i och för sig förstå det. Detta passar in i ett större sammanhang. Vi ser detta som ett mönster: artskyddsförordningen, nyckelbiotoperna och talerätten. Sedan har vi detta med LULUCF.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Det är ändå så att det förslag som kommissionen presenterade, och där har regeringen inte varit tillräckligt tydlig från början, allvarligt skulle påverka och begränsa möjligheterna att bedriva svenskt skogsbruk. Det skulle inskränka självbestämmandet. Detta är ett problem. Det är väldigt svårt att frigöra sig från misstanken att detta skulle vara ett led i ett sådant mönster där regeringen bakvägen försöker undanta mer skog från produktion.
När det gäller LULUCF är vi helt överens om att transparensen är viktig, oavsett om man skulle landa i en eller två modeller. Jag tycker fortfarande att det är olyckligt att regeringen inte valde att försöka komma överens med de andra tio länderna för att ha en stadigare och mer stabil svensk ståndpunkt att tillsammans driva i EU.
När det gäller skrivningarna om att skogen har en nyckelroll är det svårt att inte hålla med. Det nämnde jag inledningsvis. Vi behöver skoglig råvara för att ersätta fossilt material när det gäller byggande, drivmedel, bränslen och också annat. Nog har skogen en nyckelroll. Jag tror att regeringen hade kunnat kroka arm med de tio länderna för att få en stabilare ståndpunkt gentemot EU.
Anf. 7 Statsrådet Isabella Lövin (MP)
Herr talman! Jag noterar att Jonas Jacobsson Gjörtler väljer att misstro mig vad jag än säger. Läs instruktionerna och vad vi har framfört i Bryssel! Jag läste upp dem högt i miljö- och jordbruksutskottet när jag var där och fick samma fråga från Jonas Jacobsson Gjörtler. De finns att tillgå skriftligt.
Jag förstår inte varför ledamoten väljer att stå och upprepa om och om igen och misstänkliggöra regeringens arbete när vi har tjänstemän som på ett professionellt sätt framför det mandat som regeringen har i våra arbetsgrupper i Bryssel. Det finns ingen dold agenda där Miljöpartiet eller regeringen går omvägar för att påverka våra professionella tjänstemän som gör sitt jobb i förhandlingsrummet. Det är ganska anmärkningsvärt att stå med sådana beskyllningar.
Sedan gällde det huruvida vi försökte att komma överens med dessa länder. Nu ifrågasätter du återigen vad jag just sa. Vi har haft ett antal rundor och har talat med de länder som ville att vi skulle underteckna brevet, och vi fick nej. Regeringen kan omöjligtvis underteckna ett brev som bryter mot de ståndpunkter som miljö- och jordbruksutskottet har gett regeringen mandat att ha. Det är väldigt egendomligt att bli så ifrågasatt på detta sätt. Det är klart att vi har försökt att göra det.
Frågan gällde nyckelroll eller inte nyckelroll. Jag skulle säga: Nyckelrollen för klimatet är att vi får ned utsläppen. Skogen har en viktig roll, och marken har en viktig roll som kolsänka. Men den beständiga rollen för att få ned utsläppen är att vi ska få elbilar och fungerande fossilfria transporter. Vi ska ha energieffektiva industrier. Vi ska styra bort från kol och olja.
Då måste medlemsländerna göra sin hemläxa. De kan inte peka på skogen och säga: Vi behöver inte göra någonting mer. Det är den linjen vi driver.
Överläggningen var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.