Beslutsstöd om sjukskrivningar
Interpellation 2007/08:118 av Olsson, LiseLotte (v)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2007-11-06
- Anmäld
- 2007-11-12
- Besvarad
- 2007-11-20
- Sista svarsdatum
- 2007-11-26
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 6 november
Interpellation
2007/08:118 Beslutsstöd om sjukskrivningar
av LiseLotte Olsson (v)
till statsrådet Cristina Husmark Pehrsson (m)
Socialstyrelsen har på uppdrag av regeringen antagit riktlinjer för hur långa sjukskrivningar som är motiverade beroende på olika sjukdomar. Syftet med detta är enligt regeringen att samma regler ska gälla för alla i landet samt att läkarna ska få hjälp vid sjukskrivningar. Enligt statsrådet Cristina Husmark Pehrsson är inte syftet med det nya beslutsstödet att minska sjukskrivningarna. Det råder dock delade meningar om detta. Enligt Försäkringskassans generaldirektör Curt Malmborg är syftet med beslutsstöden att korta och minska antalet sjukskrivningar. Det uppgav han vid en träff i riksdagens socialförsäkringsutskott den 18 oktober.
Risken är att försäkringsläkarna och Försäkringskassan kommer att använda beslutsstödet om sjukskrivningar mycket strikt. I så fall kommer det inte att finnas utrymme för en individuell bedömning av patienternas tillstånd som är uppenbart i mötet mellan läkaren och patienten. Dessutom är det tvivelaktigt huruvida alla ska vara sjukskrivna lika länge för samma sjukdomar eftersom ens förutsättningar att tillfriskna och hantera en sjukdom är beroende av kön, ålder och varje människas unika livssituation.
Det bör vara självklart att det inte är Försäkringskassan som ska få ned sjuktalen genom mer restriktiva bedömningar och hårdare tillämpning. Det som behövs är förebyggande arbetsmiljöarbete, bättre folkhälsa och insatser för att tillgodose behovet av rehabilitering. Det är viktigt att sjukskrivningsprocessen blir mer aktiv och att de sjukskrivna får ett bättre stöd. Men det får inte ske till priset av att de försäkrades ekonomiska situation försämras eller att sjukförsäkringens legitimitet urholkas.
Mot bakgrund av det som anförs vill jag fråga statsrådet:
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att beslutsstöden om sjukskrivningar inte ska resultera i att enskilda människor får sina sjukskrivningar förkortade trots att de har behov av fortsatt sjukskrivning?
Debatt
(11 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:118
Webb-tv: Beslutsstöd om sjukskrivningar
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:27 Tisdagen den 20 novemberProtokoll 2007/08:27 13 § Svar på interpellation 2007/08:118 om beslutsstöd om sjukskrivningar
Protokoll från debatten
Anf. 71 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Herr talman! LiseLotte Olsson har frågat mig om vilka åtgärder jag avser att vidta för att beslutsstöden om sjukskrivningar inte ska resultera i att enskilda människor får sina sjukskrivningar förkortade trots att de har behov av fortsatt sjukskrivning.
Socialstyrelsen och Försäkringskassan fick i november 2005 av dåvarande regeringen i uppdrag att utforma en mer kvalitetssäkrad, enhetlig och rättssäker sjukskrivningsprocess. I uppdraget ingick bland annat att ta fram ett försäkringsmedicinskt beslutsstöd. Från och med den 1 oktober 2007 finns beslutsstödet tillgängligt för berörda aktörer.
Beslutsstödet är indelat i två delar. En del är av övergripande karaktär och anger de grundläggande förhållnings- och arbetssätt som ska prägla inblandade aktörers arbete med sjukskrivning som behandlingsmetod. Den andra delen består av specifika rekommendationer för olika diagnoser som ska vara vägledande för läkare och för Försäkringskassans tjänstemän i deras arbete med sjukskrivning. Att de är vägledande betyder att de ska tolkas och användas utifrån de unika förutsättningar som råder i varje situation där sjukskrivning är aktuell. Läkarnas slutliga bedömning måste ske individbaserat och med respekt för den enskildes integritet och unika förhållanden. Det finns en spännvidd för hur en given sjukdom påverkar olika personers arbetsförmåga. Sjukskrivning ska vara en aktiv åtgärd.
Jag har stor tilltro till att läkarkåren, Försäkringskassans tjänstemän liksom den enskilde ser beslutsstödet som det stöd i sjukskrivningsprocessen som tanken är. Jag tror att beslutsstödet kan bidra till en bättre förutsägbarhet och enhetlighet när det gäller sjukskrivningstider, till nytta för alla inblandade.
Anf. 72 LiseLotte Olsson (V)
Herr talman! Jag börjar med att tacka ministern för svaret. Det är ett svar som återigen visar att vi inte har samma syn på saker och ting här i världen. Nu handlar det om beslutsstöden. Jag tror inte att vi har samma uppfattning om hur detta kommer att fungera i verkligheten, i praktiken. Denna debatt känns också som en naturlig fortsättning på den vi hade alldeles nyss.
Jag skrev denna interpellation när jag hörde Försäkringskassans generaldirektör Curt Malmborg glida på svaret när jag frågade om det var så att beslutsstöden var menade att vara en del i arbetet med att minska sjukskrivningarna. När socialförsäkringsministern och jag var i samma tv-debatt för några veckor sedan var ministern mycket tydlig med att så var inte fallet. Då kan jag tycka att Försäkringskassans och ministerns uppfattning om varför vi ska införa beslutsstöden borde sammanfalla på ett annat sätt. Det är min ena fråga.
Ministern säger vidare i sitt svar att beslutsstöden kan bidra till en bättre förutsägbarhet och enhetlighet när det gäller sjukskrivningstider, till nytta för alla inblandade.
Jag tror att förutsägbarheten gör att sjuka människor blir stressade. Tänk om man inte blir frisk enligt tabell! Min huvudsakliga kritik mot detta förslag handlar om att jag är rädd för att sjuka människor kommer att drabbas av en restriktivare bedömning av sitt behov av sjukskrivning, och att alla sjuka människor dras över en kam.
Jag vet att det står att bedömningen ska ske med respekt för den enskildes integritet och unika förhållanden. Men läkare är inte mer än människor med i många fall en tung arbetsbelastning. Att i detta läge orka och ta sig tid att göra välmotiverade avsteg från Socialstyrelsens beslutsstöd är kanske mycket begärt.
Jag vill återigen hänvisa till tv-debatten som vi hade. Där var det en allmänpraktiserande läkare med också. Han var mycket tydlig med de risker han såg i hur de nya beslutsstöden kommer att användas och i vilken pressad situation han som läkare kände sig vara. Kravet och viljan att göra det bästa för patienterna fanns samtidigt som väntrummet var fullt. Det var nog, sade han, för att en läkare inte skulle hinna med att skriva och argumentera för en annan uppfattning en den fastlagda. Det var lätt att titta på beslutsstöden och gå efter dem, menade han.
I förra veckan hörde jag forskaren Töres Theorell från Stressforskningsinstitutet på Stockholms universitet. Han menade att dagens retorik när det handlar om sjukskrivningar gör att "en massa rejält sjuka riskerar att bli överkörda". Han menade också att sjuka som går till jobbet löper större risk för hjärtinfarkt och hjärtproblem senare. Detta gällde speciellt kvinnor. Jag menar att beslutsstöden baserat på diagnosen i förlängningen kan försvåra för människor att komma tillbaka och bli friska.
Tittar man på den medicinska världen i dag ser man att det är många mediciner och behandlingar som har utgått från forskning som är gjord på män. Vi vet även från försäkringskassevärlden att sådana saker som rehabilitering ges annorlunda till kvinnor respektive män. Det är svårare för en kvinna att få gehör för en dyrare och längre rehabilitering. Men jag tror, tack och lov, att fler och fler blir medvetna om att kvinnor och män behandlas olika, det vill säga att en man får en medicin utprovad på en man och en kvinna får också en medicin utprovad på en man. Men det återstår mycket när det handlar om dessa saker.
Jag undrar om ministern vet hur man har tänkt och om man har varit medveten om detta när man har föreslagit de olika beslutsstöden. Eller är det återigen så att kvinnor riskerar att bli de stora förlorarna?
Anf. 73 Finn Bengtsson (M)
Herr talman! Detta är återigen en intressant interpellation. Här ligger jag i min tankebana närmare interpellantens synpunkter men tycker samtidigt att statsrådets svar på alla sätt lyfter fram en mycket nödvändig reformering.
Ur ett internationellt perspektiv har vi sjukskrivningstider som är betydligt längre för liknande åkommor, alltså om man tittar på gruppnivå, jämfört med vad som kan vara rimligt. Därför behöver man titta på detta. Det som interpellanten skriver är "att syftet med beslutsstöden är att korta och minska antalet sjukskrivningar". Det är på gruppnivå ett fullständigt rimligt antagande att man ser över. Där ligger dessutom en utredning som har landat i detta och som den nya regeringen har ärvt och som man på ett förtjänstfullt sätt har omformat till ett förslag till arbetsuppgifter för Socialstyrelsen att se över detta.
Man glömmer en sak i beskrivningen, nämligen att interpellanten är mycket kritisk mot att man skulle använda ett beslutsstöd för sjukskrivningar på ett alltför rigitt sätt, alltså att man tillämpar det alltför strikt. Det är precis som interpellanten skriver: "Det är tvivelaktigt huruvida alla ska vara sjukskrivna lika länge för samma sjukdomar eftersom ens förutsättningar att tillfriskna och hantera en sjukdom är beroende av kön, ålder och varje människas unika livssituation." Jag kunde inte instämma mer i den meningen.
Problemet som vi har att hantera är att när denna regering tog över låg detta land i den absoluta toppen vad det gäller dålig tillgänglighet till vård.
Det är klart att vi här har kommunicerande kärl. Sjukdomsbekämpning är någonting som minskar sjukdomsavlastning, det vill säga sjukskrivningar. Bra tillgång till sjukvård minskar behovet av sjukskrivningar. Det blir därför lite besvärande med ett engagemang från Vänsterpartiet, som har varit med i en majoritetssituation och sett till att vi har hamnat i ett läge där vi har den kanske allra sämsta tillgängligheten till vården. Vi har en bra kvalitet på vården när människorna når den men man har inte tillgång till den. Det är detta som driver sjukskrivningarna generellt.
Vad har man annars för alternativ? Att man är så engagerad i just bidragssystemens vidmakthållande, att man inte ser den mycket mer rationella problemlösningen och i stället har en interpellation som talar om tillgången till vård, blir lite mer pinsamt. Det var ju det man misslyckades med under inte bara den förra mandatperioden. Under ett antal mandatperioder har man byggt upp en väldigt dålig tillgänglighet till vård, vilket har försatt oss i den här situationen.
Därför tycker jag att det blir lite krokodiltårar när man talar om det individuella perspektivet just när det gäller sjukskrivningar men ratar det när det gäller att bedöma sjukdom. Den mening som interpellanten skriver skulle ju precis kunna vara överförbar på ordet "sjukdomar". Men då kommer problemet in att man ideologiskt har tolkat hälso- och sjukvårdslagen så att rättvisa är när man på kollektiv nivå av sjukdomar ges exakt samma förutsättningar till behandling. Då gäller inte hänsynstagande till ålder, kön eller den unika livssituationen. Då blir det också problematiskt att möta det sjukdomspanorama vi har och göra det på ett rationellt sätt. Man har alltså lyft beslutet från läkarna till att ha ett politiskt överordnat mål för att prioritera vården, som man säger. När det gäller sjukskrivningar duger däremot sjukvården plötsligt till att göra den bedömningen.
Det här håller inte ihop, men jag tycker däremot att statsrådets svar visar att alliansregeringen nu borde ta ansvar för att i en annan del av departementet tillsätta utredningar och komma med förslag om hur vi ska få bättre tillgänglighet till vård. I andra änden ska vi naturligtvis ställa frågan: Är det förklarligt och rationellt att vi generellt sett har längre sjukskrivningstider i det här landet än i omvärlden?
Anf. 74 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Herr talman! Jag tror också att det var det som gjorde att den dåvarande regeringen 2005, under Hans Karlssons ledning, fattade beslutet att ge Socialstyrelsen och Försäkringskassan i uppgift att utforma en mer kvalitetssäkrad, enhetlig och rättssäker sjukskrivningsprocess med beslutstöd.
Vi har hört hur LiseLotte Olsson har backat från Vänsterpartiets politik under den förra mandatperioden. Nu kanske ni inte heller stöder detta beslut. Låt mig få läsa en gång till så att jag slipper att höra detta mer. Jag känner att det håller på att bli ett mantra att vi ska gå ut och förkorta sjukskrivningarna. Varje människa ska ha rätt till den sjukskrivning och den längd på denna som behövs. Svårare än så är det inte. Men för mig, som också arbetat 30 år som sjuksköterska: Skulle inte sjukskrivningen också vara kvalitetssäkrad eftersom det, som jag ser det, är en del av vård och behandling? Ska vi inte kvalitetssäkra
en
del av vården så skulle jag tycka att det var mycket märkligt.
Läkarnas slutliga bedömning måste ske individbaserat och med respekt för den enskildes integritet och unika förhållanden, står det. Jag litar på läkarkåren. Jag litar på Finn Bengtsson, på hans kolleger och på övriga när det gäller att man också kommer att använda detta som ett beslutsstöd i den här meningen. Det är därför som jag tror att Läkarförbundet har gått med på detta. Annars hade man självklart aldrig gjort det. Läkarkåren har en etik och moral som står över politiska beslut i sådana här delar. Alla människor ska få den sjukskrivningstid och den riktiga utformning som de har rätt till.
Också när det gäller många behandlingar av diagnoser, sjukdomstillstånd, finns det riktlinjer i Sverige. SBU, Statens beredning för medicinsk utvärdering, tar fram och studerar vad som är evidensbaserat effektivt och vad som inte är det. Detta tar läkarkåren till sig. Detta är ju ingenting som Socialstyrelsen och Försäkringskassan har hittat på. Om LiseLotte Olsson läser hela beslutsunderlaget och den här rapporten ser hon att det är en mängd professionella personer som är med, som har tittat på detta och studerat det vetenskapligt.
Jag kan bara hålla med Finn Bengtsson. Jag tycker kanske att det är lite märkligt att vi i Sverige har bland de absolut längsta sjukskrivningarna i världen, och de är dessutom passiva. Vi har ett ohälsotal som är unikt högt, och vi har ett antal som har blivit förtidspensionerade som är skrämmande. Kan dessa saker, LiseLotte Olsson, möjligen ha med varandra att göra?
Anf. 75 LiseLotte Olsson (V)
Herr talman! Återigen var det väldigt mycket frågor som ställdes till mig. Jag tänker inte gå in på alla. Att börja diskutera vården med Finn Bengtsson är inte vad den här interpellationen handlar om. Det får bli en annan interpellation, som sagt var. Jag håller inte heller med i Finn Bengtssons verklighetsbeskrivning av hur det ser ut här i Sverige och i världen i övrigt. Men det är en annan sak.
Det har ju i debatten framhållits att läkare är väldigt positiva till de här beslutsstöden. Det har jag hört både nu och tidigare. Jag har sett en utredning som säger att det framför allt var unga, nyutexaminerade läkare som var väldigt positiva. Det är precis som jag sade i mitt förra inlägg. Att många läkare har ett svårt och tungt arbete tror jag att vi är överens om. Det är väldigt stressigt för många. Det är klart att man i ett stressigt, tidspressat, läge säger sig vilja ha ett sådant här stöd. Det säger jag absolut ingenting om. Men de här beslutsstöden får ju inte baseras på att underlätta läkarnas arbete utan det här måste vara för de sjuka. De sjuka ska bli friskare, och jag tror tyvärr inte att ert förslag kommer att göra människor friskare, däremot mer stressade och nervösa för att man inte kommer att få den sjukskrivning som man, ofta med all rätt, tycker att man behöver. Det kommer att bli mycket svårare.
Det har även i debatten, kanske inte i dag men tidigare, sagts att det här är ett stöd för handläggarna på Försäkringskassan. De ska ha något att gå efter. Jag säger återigen: Det här är inte till för handläggarna på Försäkringskassan. Socialförsäkringssystemet ska vara till för de sjuka som behöver det.
Jag tycker att det är självklart att man ska jobba, som jag sade i den förra debatten. Och lika självklart är det för alla, eller de flesta i alla fall, att man vill ha ett arbete, att man vill vara frisk och att man vill orka arbeta. Då tycker jag att regeringen både med det här förslaget och med det som vi diskuterade i den förra debatten, gör det väldigt lätt för sig. Ni sätter väldigt stor press på de sjuka, på att man ska bli frisk snabbt och att man ska rehabilitera sig och kanske till och med också söka ett nytt jobb. Jag tror tyvärr inte att det här kommer att underlätta, utan det här är återigen en del som kommer att göra människor sjukare, mer nervösa för ekonomin och så vidare. Det är inget som vi tror är bra i förlängningen.
Anf. 76 Finn Bengtsson (M)
Herr talman! LiseLotte Olsson hävdar att jag har en felaktig omvärldsbeskrivning och tycker inte att vi ska diskutera kommunikationen mellan just sjukskrivning, sjukskrivningsproblem och effektiv och lättillgänglig vård. Men låt mig då gå in på själva interpellationsfrågan och ställa frågan så här: Tycker interpellanten LiseLotte Olsson att det finns ett problem med sjukskrivningar? Tycker inte interpellanten att det finns ett sådant problem får hon ju svara på varför man tillsatte en utredning, ett uppdrag som gavs Socialstyrelsen och Försäkringskassan i november 2005, för att utforma en mer kvalitetssäkrad, enhetlig och rättssäker sjukskrivningsprocess. I det här uppdraget skulle man bland annat ta fram ett försäkringsmedicinskt beslutsstöd. Detta var ju vid en tidpunkt då LiseLotte Olsson och hennes partikamrater stödde den dåvarande regeringen.
Därför blir ju ändå frågan hängande: Ser man inget problem med sjukskrivningarna som har landat i en utredning som i sin tur har hanterats av den nuvarande regeringen? Är det bara den nuvarande regeringen som har kommit med konstiga lösningar och förslag?
Och slutligen, om det är så att jag har fel i min verklighetsbeskrivning: Är det då så att Vänsterpartiet förnekar att det finns ett samband mellan bra, effektiv och tillgänglig sjukvård och nödvändigheten att tillgripa sjukskrivningar när inget annat står till buds?
Anf. 77 Börje Vestlund (S)
Herr talman! Jag tror att det är viktigt att det finns beslutsstöd på olika punkter. Det har funnits i Försäkringskassan under lång tid på olika områden. Det kanske var dags att göra detta. Man kan ha formulerat det och utformat det på många olika sätt. Jag tror möjligen att det är det som den här debatten kan handla om.
Jag begärde ordet på grund av Finn Bengtssons krokodiltårar. Han säger att det är dålig tillgänglighet i vården. Den dåliga tillgängligheten till vården har ju ökat under den här majoriteten. Det är inte s, v och mp som sitter vid makten just nu. Det är ni som sitter vid makten. Gör något åt detta! Jag ser inga aktiva åtgärder vare sig i den här budgeten eller i den förra budgeten. Man har tydligen accepterat det. Frågan är vad ni vill göra åt detta.
Den här debatten handlar inte om tillgängligheten i vården, men Finn Bengtsson tog upp dessa frågor. Det har han gjort i många andra debatter. Det får han gärna göra, men problemet är att det inte är vi som ska ta ansvaret för detta. Det är ni som ska ta ansvaret. Var är era förslag? När får vi se dem?
Anf. 78 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Herr talman! Jag tänker ägna mig åt LiseLotte Olssons interpellation. Jag tar återigen upp frågeställningen från LiseLotte Olsson. Interpellanten efterlyser förebyggande arbetsmiljöarbete. Den nuvarande regeringen satsar 3,4 miljarder kronor på rehabilitering och förebyggande arbete också för att öka behovet av rehabilitering.
De sjukskrivna ska få bättre stöd. Det är just det som det handlar om. Det är många som vittnar om att man har fått en sjukskrivning och att man sedan inte har hört från vare sig den sjukskrivande läkaren eller Försäkringskassan på länge. Min grannflicka tog själv efter ett år kontakt med en läkare som efter ett års sjukskrivning sade: Är det nödvändigt att du kommer? Hon gick dit och fick ytterligare ett och ett halvt års sjukskrivning. Det är inte humant. Vi måste se till att alla jobbar med en aktiv sjukskrivningsprocess för ögonen.
LiseLotte Olsson skriver att det inte får ske till priset av den försäkrades ekonomiska situation. Nej. Det är just det jag har för ögonen. Vi ska ha en aktiv sjukskrivningsperiod som hjälper och stöder människor. Det sämsta som kan hända är långa sjukskrivningstider där människor får en sjuk- och aktivitetsersättning med 64 procent.
Vi måste se till att stödja och hjälpa människor i tid. Det var ju Hans Karlsson och ni från s som drog i gång uppdraget att kvalitetssäkra sjukskrivningsprocessen och utforma beslutsstödet. Jag ser inte något hot i beslutsstödet, LiseLotte Olsson. Låt oss i stället följa det och se vad som händer. Låt oss ha en diskussion om vi ser att det används på ett felaktigt sätt.
Jag har en tilltro till läkarna. Jag har en tilltro till att en del av en behandlingsmetod inte kan uteslutas från övriga kvalitetssäkrade behandlingsmetoder. Sjukskrivningen är en del i en behandling. Att bara låta det vara och inte titta på vad som är evidens eller tillräckligt effektivt i en sjukskrivning är att blunda och vara populistisk. Jag litar på att läkarna använder detta på absolut bästa sätt. Jag tror också på den information och utbildning som Socialstyrelsen och Läkarförbundet går ut med för att visa att det ska användas med vett och sans. Med tilltro och i möte med patienten ska man utforma sjukskrivningstiden så att den är anpassad till situationen, diagnosen och den enskildes unika situation.
Anf. 79 LiseLotte Olsson (V)
Herr talman! En aktiv sjukskrivningsperiod är vi absolut överens om, ministern och jag. Vi är däremot inte överens om vad aktiviteten ska bestå av. Det kan man diskutera. Jag tror inte att det är en lösning att säga att människor inte längre ska få vara sjuka. Men det är en annan diskussion.
Ministern säger att man gör en satsning i budgeten. Där är vi inte heller riktigt överens. Det som ni i budgetförslaget säger är en satsning är i själva verket en besparing. Det är en nedskärning på 2 miljarder. Om man räknar ihop alla poster hamnar man på minus.
Vi är inte heller överens om vilka procent man ska tala om när det gäller de sjukskrivna. Ni har sänkt från 80 till 77,6 procent av inkomsten.
Ministern sade att ni gör en satsning, och jag vill visa att ni inte gör någon satsning. Ni gör nedskärningar på hela sjukförsäkringsområdet.
Vi är inte överens. Jag menar att regeringen gör nedskärningar och att det drabbar de sjuka och arbetslösa. Nu diskuterar vi de sjuka. Det drabbar även långtidssjukskrivna och korttidssjukskrivna. Sammantaget finns det inte mer pengar. De pengar som brukar användas i debatten som satsning på företagshälsovården är pengar som är omflyttade från det ena kontot till det andra. Jag saknar nya friska pengar på det här området. De finns inte.
Människor blir sjuka av många olika anledningar. Jag tycker att det är något som vi borde klara av i samhället. Vi måste ha ett så mänskligt samhälle att vi har råd att ta hänsyn till individuella behov, något som jag tror att de här beslutsstöden inte kommer att klara av.
Anf. 80 Börje Vestlund (S)
Herr talman! Visst är problemen stora, och visst behöver man gör något åt de långa sjukskrivningarna. Visst ska vi göra allt som står i vår makt. Så långt tror jag att vi alla är överens.
Jag har erfarenhet av att ha suttit i kassastyrelser i tio år och jag ser att mycket blir stelbent i försäkringskassevärlden. Det är möjligen den varningsflaggan man måste sätta upp. Tänk om det inte blir så bra som man har tänkt sig. När man ser det på papperet kan det vara en bra lösning. Om det inte fungerar, vad gör vi då? Har man då den politiska kraften att ändra på detta relativt snabbt? Det är ju det som har varit problemet. Vi har samma hälso- och sjukvårdslag som vi hade när den kom. Grunden för sjukskrivning är densamma nu som den var på 60-talet. Det kanske ska vara så.
Problemet är att när man väl har satt systemet i sjön inom försäkringskassevärlden sitter det där och då är det svårt att få bort. Klarar vi att göra denna individualisering och gå på läkarnas bedömning, eller gör vi inte det? Det är det intressanta i den här debatten. Klarar man det, eller klarar man det inte? Jag hoppas att man klarar det.
Som statsrådet säger måste det vara vett och sans. Jag håller med om det. Problemet är att vi inte har lyckats så många gånger när det gäller den stora koloss som Försäkringskassan är. Hur hanterar vi det om vi inte lyckas?
Anf. 81 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Herr talman! Den stora koloss som Försäkringskassan är, sade Börje Vestlund. Det blev ju en enmyndighet 2005 av alla lokala försäkringskassor. Den fick, som Börje Vestlund vet, en styrelse med fullt eget ansvar. Om jag skulle blanda mig i Försäkringskassans inre arbete och verksamhet skulle jag direkt ställas inför konstitutionsutskottet.
Jag lovar att jag är lyhörd för vad som kommer att hända med beslutsstöden. Det vill jag säga också till LiseLotte Olsson. Det ligger självklart i allas vårt intresse att följa upp och se vad som händer med det här beslutsstödet. Det är självklart att vi på olika sätt måste agera om vi ser att det inte fungerar. Det tror jag att vi alla kan vara överens om.
Jag ska inte förlänga debatten mycket mer, men jag vill bemöta LiseLotte Olsson och säga att det är rena friska pengar, 3,4 miljarder kronor. Det är också rena friska pengar, 700 miljoner kronor, som vi extrasatsar på Försäkringskassans verksamhet nästa år.
När det gäller beslutsstödet tror jag fortsatt - jag håller med Börje Vestlund där - att det är bra att beslutsstödet kommer fram och att vi får en kvalitetssäkrad genomgång av vad som kan vara rimligt när det gäller sjukskrivning. Jag tror att vi allihopa också, herr talman, är helt överens om att vi vill se friska människor snabbt och att vi vill se till att människor inte fastnar i en lång sjukskrivning med låga ersättningsnivåer på 64 procent eller i förtidspension. Vi vill se att människor kommer på benen och får stöd och hjälp i tid. Det är därför vi vill satsa bland annat på företagshälsovården, men beslutsstödet tror jag kan vara ett viktigt instrument i detta. Låt oss avvakta och se vad som händer.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.