Behoven av polisiär kontroll av olaglig taxitrafik
Interpellation 2019/20:289 av Mattias Karlsson i Luleå (M)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2020-01-29
- Överlämnad
- 2020-01-30
- Anmäld
- 2020-01-31
- Sista svarsdatum
- 2020-02-13
- Svarsdatum
- 2020-02-20
- Besvarad
- 2020-02-20
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Mikael Damberg (S)
Flera undersökningar visar att Sverige har fått nya problem med olaglig taxiverksamhet, trots skärpt lagstiftning och tidigare genomförda åtgärder för att stävja olaglig taxi. Dessvärre tycks sociala medier underlätta förmedlingen av olaglig taxi, då förmedlingen via sociala medier är svår att komma åt och lagföra. Ett av få sätt att stävja verksamheten tycks vara via polisiära insatser ute i trafiken.
Enligt de undersökningar som refererats i medierna är olaglig taxi som förmedlas via Facebook ett omfattande problem på flera orter, inte minst i norra Sverige. Ett exempel är Luleå, där en stor Facebookgrupp för olaglig taxi har över 8 500 medlemmar. Luleå kommun har drygt 77 000 invånare. Det innebär att denna svarttaxigrupp har en bra bit över 10 procent av kommunens invånare som medlemmar. En utbredd acceptans för och användning av svarttaxi kan bidra till att minska förtroendet för skattesystemet som helhet.
Där problemen växer fram drabbar det inte bara seriös taxiverksamhet, utan skadeverkningarna sträcker sig till hela ekonomin. Den förre inrikesministern Anders Ygeman uttryckte i samband med ett besök i Malmö i februari 2017 att man göder den svarta ekonomin om man åker ”taxi för 59 kronor eller om du klipper dig för 50 kronor”. Den som bedriver olaglig taxi kan lika gärna välja en bilmekaniker som struntar i att betala skatt, medan seriösa taxiföretag har incitament att välja seriösa bilverkstäder för att kunna dra av kostnaden i sin firma. På så sätt sprider sig problemet med olaglig taxi i resten av samhället.
Jag har tidigare interpellerat om problemet med olaglig taxi och fick då som svar av infrastrukturministern att han tillsatt en utredning om bättre kontroll av yrkestrafiken. Men saken är den att det problem jag tar upp inte handlar om yrkestrafik utan om en olaglig verksamhet som bedrivs helt och hållet vid sidan av de tillståndskrav och kontrollsystem som omfattar seriös taxi. Frågan om olaglig taxi nämns inte i direktiven till utredningen.
Det är svårt att se att olaglig taxi kan motverkas utan att polisens insatser ökar när det gäller att konkret kontrollera olaglig taxiverksamhet ute i trafiken. Infrastrukturministern har påpekat att Skatteverket arbetar med frågan, men det krävs även insatser från polisen. De som bedriver olaglig taxiverksamhet måste uppfatta att det finns en upptäcktsrisk och en risk för någon form av sanktion.
Polisen har uppgett att frågan inte kan ges mer resurser då de inte har ett nationellt uppdrag avseende kontrollen av dessa olagliga persontransporter mot betalning. Detta leder till att samhällets arbete mot problemet bromsas. Samtliga myndigheter som förväntas samverka är nämligen beroende av det kontrollarbete som polisen behöver göra ute på fältet.
Det finns därför fog att överväga om polisen bör ges ett nationellt uppdrag avseende taxiverksamheter och olaglig taxi, för att tillförsäkra att det finns resurser till att utföra kontroller.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Mikael Damberg:
Avser statsrådet att vidta åtgärder för att ge polisen ett tydligare uppdrag att motverka olaglig taxiverksamhet och bättre resurser för att kontrollera och beivra dessa lagbrott?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2019/20:289
Webb-tv: Behoven av polisiär kontroll av olaglig taxitrafik
Dokument från debatten
- Torsdag den 20 februari 2020Kammarens föredragningslistor 2019/20:78
- Protokoll 2019/20:78 Torsdagen den 20 februariProtokoll 2019/20:78 Svar på interpellation 2019/20:289 om behoven av polisiär kontroll av olaglig taxitrafik
Protokoll från debatten
Anf. 1 Statsrådet Mikael Damberg (S)
Fru talman! Mattias Karlsson i Luleå har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder för att ge polisen ett tydligare uppdrag att motverka olaglig taxiverksamhet och bättre resurser för att kontrollera och beivra dessa brott.
Jag vill understryka att all taxiverksamhet ska bedrivas enligt gällande bestämmelser och att det är allvarligt att det förekommer brottslig verksamhet. Den svarta ekonomin undanhåller skatteintäkter, snedvrider konkurrensen och riskerar att finansiera kriminell verksamhet.
Enligt taxitrafiklagen är det straffbart att köra taxi om föraren saknar taxiförarlegitimation eller inte har rätt att tillfälligt utöva taxiföraryrket. Det är också straffbart att anlita en sådan förare. Det är även straffbart om taxitrafik bedrivs utan ett tillstånd.
Det är flera myndigheter som har ett ansvar när det gäller kontroll och tillsyn av taxiverksamhet. Myndigheternas uppdrag skiljer sig åt, men för att komma till rätta med fusket krävs att de samarbetar.
Regeringens utbyggnad av Polismyndigheten fortgår. Antalet anställda i myndigheten har ökat med omkring 3 500 på väg mot målet 10 000 fler till 2024. Årligen genomför Polismyndigheten många kontroller av trafik, taxitrafik och övrig yrkesmässig trafik i hela landet. Problematiken kring olaglig taxiverksamhet är känd men för den saken inte lätt att uppdaga. I de fall Polismyndigheten misstänker sådan brottslighet påbörjas en utredning, men det kan i många fall vara svårt att komma till lagföring.
Regeringen har under senare år fattat en rad beslut för att främja sund konkurrens inom taxinäringen och motverka fusk. Det är även viktigt att stärka kontrollen av reglerna. Regeringen har därför gett en särskild utredare i uppdrag att stärka kontrollverksamheten av bland annat taxitrafik. Utredaren ska föreslå förbättrande åtgärder och ta fram ett förslag om en samlad organisationsform för kontrollverksamheten. Utredningen ska slutredovisa sitt uppdrag senast den 1 mars 2021.
Anf. 2 Mattias Karlsson i Luleå (M)
Fru talman! Jag vill börja med att tacka inrikesministern för svaret.
Ministern uppger att det är flera myndigheter som har ansvaret när det gäller kontroll och tillsyn av taxiverksamhet, och det stämmer. Transportstyrelsen har ett tillsynsansvar, och Skatteverket arbetar med kontroll av efterlevnaden av det skatterättsliga regelverket. Men grunden för deras arbete ligger i att det finns en polisiär närvaro ute i verkligheten.
Redan i betänkandet Ekonomisk brottslighet inom taxinäringen, som Utredningen om taxinäringen presenterade 2004, konstaterade dåvarande Rikspolisstyrelsen att det krävs "stora insatser från rättsväsendets sida för att beivra svarttaxiverksamheten". Man pekade även på behovet av samverkan med bland annat Försäkringskassan och arbetslöshetskassorna.
Frågan är om detta 16 år senare är implementerat. Har vi effektiv tillsyn? Sker samverkan i tillräcklig grad för att komma till rätta med problemen? De problem vi ser inom taxinäringen i dag indikerar att så inte är fallet.
Det behövs större polisiär närvaro på fältet för att polisen och övriga myndigheter ska kunna utföra tillsyn och kontroll som i fråga om effektivitet och omfång skapar förutsättningar för sund konkurrens i branschen. Utan poliser med kunskap och erfarenhet av branschen som arbetar ute på fältet kan inte effektiv kontroll utföras.
I regleringsbreven för Transportstyrelsen, Polismyndigheten och Skatteverket nämns taxi inte en enda gång och inget om vikten av kontroll, samverkan och tillsyn inom just taxinäringen. Det säger en del om regeringens bedömning av hur högt prioriterat detta är. Om inte regeringen pekar ut detta som ett prioriterat område är det inte förvånande att myndigheterna inte agerar. Det krävs en tydligare prioritering.
Utredningen uttryckte att det måste "skapas en känsla inom näringen att den som bryter mot gällande bestämmelser riskerar att avslöjas och bestraffas". Tyvärr tycks inte situationen vara sådan i dag. Om inte myndigheterna, i synnerhet polisen, ges i uppdrag att prioritera frågan kommer detta sannolikt inte att förändras.
Slutligen skulle jag vilja fråga ministern om den utredning han tog upp i sitt svar, den som tillsatts avseende kontrollverksamheten inom yrkestrafiken. I direktiven till den utredningen framgår det inte att illegal taxi, det vill säga svarttaxi, omfattas av utredarens uppdrag. Är det ministerns uppfattning att utredningen ska omfatta kontrollen av illegal taxi?
Anf. 3 Statsrådet Mikael Damberg (S)
Fru talman! Jag börjar med den sista frågan. Ja, det är min bestämda uppfattning.
Vi har tillsatt en utredning som ska se över kontrollverksamheten av yrkestrafiken på väg, bland annat kontrollverksamheten av taxitrafik. Ska man sköta den kontrollen måste man också kontrollera det som inte är taxiverksamhet, det vill säga få bukt med de problem som finns med svarttaxiverksamhet i Sverige.
Utredaren ska bland annat föreslå åtgärder som kan handla om nya arbetssätt, effektivare användning av tekniska möjligheter, ökad myndighetssamordning och mer informationsutbyte. Det kan handla om flera myndigheters arbete i detta. Det är en viktig del i att ta ett helhetsgrepp om detta men också skapa en effektivare kontrollfunktion för yrkestrafiken i Sverige. Detta är bara ett led i vad regeringen har gjort för att skapa ordning och reda på vägarna i Sverige men också i Europa.
Polisen har en viktig roll i detta. Jag blir ändå lite nyfiken på vad interpellanten menar att polisen borde göra mer.
Det är klart att polisen gör kontroller i dag. Men om man inte har andra sätt att komma åt den här näringen än bara polisiär utredning och spaning tror jag att det blir ett ganska verkningslöst arbete, för i dag är lagstiftningen i princip uppbyggd så att det inte räcker med att polisen misstänker någon form av svarttaxiverksamhet. Man måste nästan se betalningen, och i det här fallet är varken taxiföraren eller kunden benägen att hjälpa till eller bistå i arbetet. På något sätt måste man säkra bevis på en transaktion, vilket är ganska komplicerat. Det går att göra när man har riktiga bevis och ser att det är vanligt förekommande. Då kan man lyckas med det. Men vi måste fundera på hur systemet ser ut. Vilka övriga kontrollfunktioner har vi? Vilka andra larmsignaler finns det?
Därför vill jag berömma Skattemyndigheten, som nu har tagit initiativ till att granska olaglig taxiverksamhet i sociala medier. Det finns ju ganska stora Facebookgrupper och annat som i dag bjuder in till svarttaxiverksamhet. Jag är inte säker på att alla som deltar i grupperna är fullt medvetna om att det är det de gör, men ändå. Då finns det ganska snabba sätt att komma åt intäktsströmmar men också möjligheter att besluta om höjd skatt och skattetillägg och i grövre fall anmäla skattebrott. Vi måste komma åt olagligheten på flera olika sätt.
Anledningen till att jag ställde frågan om polisens möjligheter var att jag blev glad av att få den här interpellationen från Moderaterna. Jag har nämligen uppfattat att ni har drivit debatten åt ett annat håll. Senast vi diskuterade delningsekonomi motionerade ni om att ni ville främja delningsekonomin i taxibranschen: "I syfte att underlätta för fler att köra taxi bör digitalisering och delningsekonomi släppas in i branschen." Jag har inte hört någon taxiföreträdare säga att det låter som en toppenidé för att komma åt svarttaxiverksamheten.
Om vi menar allvar med att lösa den här problematiken måste vi också vara tydliga med att det är just den här typen av tjänster som i dag används för svarttaxiverksamhet i Sverige. Ska vi komma åt den brottsligheten måste vi se till att de seriösa taxiägarna - som ju är majoriteten av alla taxiägare i Sverige och som försöker sköta sig, betala skatt och följa regelverk - inte stöts undan eller konkurreras ut av olagliga initiativ vid sidan av.
Jag är beredd att se till att polisen fortsätter att växa med mer resurser, även om jag tycker att polisen i första hand själv ska besluta om hur resurser och verksamhet ska prioriteras. Skatteverket gör sin granskning av internet. Vi har också policygruppen, som inte minst taxibranschen själv har tagit initiativ till tillsammans med flera myndigheter för att jobba med frågan. Vi har dessutom utredningen.
Anf. 4 Mattias Karlsson i Luleå (M)
Fru talman! Jag vill först och främst tacka för tydliggörandet av att ministern anser att den utredning som nu pågår också ska omfatta kontrollen av illegal taxi.
Sedan tror jag att det handlar om att polisen kan få ett nationellt uppdrag. Vi har exempel på att polisen har gjort nedslag och verkligen fokuserat på att komma åt illegal taxi. Där lyckas man varje gång. Man har varit oerhört framgångsrik när man gjort dessa ansatser att prioritera. Jag tror att det är viktigt att polisen kan få ett nationellt uppdrag att prioritera detta, som är så oerhört viktigt.
Den svenska taxibranschen har under lång tid hotats av denna osunda konkurrens till följd av fusk med skatter och bidrag. Detta har i hög grad präglat konkurrensvillkoren på marknaden men även den allmänna bilden av taxibranschen som sådan.
Ett offensivt arbete mot gamla former av svarttaxi och den snabba utvecklingen av sociala medier har gjort att den illegala taxin har hittat nya vägar att möta sina kunder. Kontakterna mellan förare och kund har flyttat till grupper i sociala medier, och uppgörelser om betalning sker via mobiltelefoner.
Utvecklingen av svarttaxi är ett allvarligt hot mot den seriösa taxinäringen. Särskilt på mindre och medelstora orter har seriösa taxiföretag allt svårare att överleva i dag på grund av konkurrensen från svarttaxi via bland annat sociala medier. Detta är särskilt allvarligt för taxinäringen då den präglas av små marginaler och höga kostnader i form av skatter och avgifter.
Förutom att svarttaxi leder till förödande konsekvenser för seriösa taxiföretag innebär företeelsen att skatter och avgifter inte betalas in, vilket drabbar all offentligt finansierad verksamhet. En utbredd acceptans för och användning av svarttaxi kan bidra till att minska förtroendet för skattesystemet som helhet.
I detta sammanhang är det självklart viktigt, för att inte säga nödvändigt, med insatser och samverkan från alla inblandade myndigheter. Jag tror att en väg är att granska ekonomin hos dessa individer eller företag, men det påverkar inte det faktum att frågan också måste hanteras som en polisiär angelägenhet. Det kommer att krävas polisiära insatser för att få bukt med problemet, och frågan kvarstår: Vad gör regeringen för att säkerställa att polisen arbetar med detta prioriterade område?
Anf. 5 Statsrådet Mikael Damberg (S)
Fru talman! Det viktigaste vi gör när det gäller polisen är att vi bygger ut den kraftfullt. Vi fortsätter den utbyggnad som har lett till att vi har ungefär 3 500 fler anställda i dag än när vi började utbyggnaden. Vi är på väg mot 10 000. De senaste två åren har vi fått 700 fler poliser i Sverige, och antalet kommer att fortsätta att växa varje halvår framöver. Detta kommer att märkas mest på landsbygden när det kommer fler människor i blå uniform som kan avlasta och göra de insatser som man inte riktigt har prioriterat eller hunnit med.
Som inrikesminister är jag däremot ganska noga med att inte hela tiden gå in och avgöra vad polisen ska jobba med. Jag förväntar mig att polisen gör sitt jobb och inriktar sig på till exempel organiserad brottslighet. Sådan här illegal taxiverksamhet kan i stor utsträckning ha inslag av organiserad brottslighet. Det rör sig om stora summor pengar. Den slår också ut vita branscher. Jag tror att polisen oftast är bäst lämpad att avgöra vilken typ av brott som ska prioriteras och när.
Vid sidan av satsningen på polisen fortsätter regeringen att göra stora insatser för att få ordning och reda i branschen. Skatteverkets granskning är intressant, liksom utredningen om kontrollverksamheten.
Jag tror också att det finns ett annat politiskt ansvar - här har våra partier tyvärr inte alltid samma uppfattning. Det handlar om upphandling av taxiverksamhet, vilket är en enormt viktig bas för seriös taxiverksamhet. Vårt parti har ofta drivit kravet på kollektivavtal vid upphandling så att vi höjer nivån och kontrollen i branschen och inte låter de mindre seriösa taxiföretagen åka snålskjuts med hjälp av skattepengar och offentlig upphandling. Detta är en otroligt viktig fråga när det gäller att långsiktigt styra sektorn åt rätt håll.
Jag vill ställa en fråga innan interpellationsdebatten är slut: Vad menar Moderaterna med att ni tycker att det är viktigt att delningsekonomin släpps in i taxibranschen? Jag tycker att man verkligen ska fundera på om det är det klokaste sättet att möta denna utveckling. Det är klart att digitala appar används. Det finns ju inte ett taxibolag där man inte kan boka sin taxi via internet eller olika tekniska tjänster. Det är bra; det underlättar för alla att göra rätt i dessa sammanhang. Men kan du förklara vad Moderaterna menar måste utvecklas just när det gäller delningsekonomin och taxibranschen? Jag ser enorma risker med att släppa ytterligare på detta utan att ha en riktigt bra idé om vad det ska innebära.
Anf. 6 Mattias Karlsson i Luleå (M)
Fru talman! Jag tror att inrikesministern nu försöker ge sken av att taxichaufförer som inte har kollektivavtal men är seriösa i övrigt och har yrkestillstånd inte betalar skatter eller har tillstånd för att bedriva yrkes- eller persontrafik, eller att delningsekonomin per definition skulle handla om detta. Det är att uttrycka sig oerhört klumpigt. Vi talar om olaglig taxiverksamhet, där man inte över huvud taget följer några regler eller betalar några skatter eller avgifter.
Konkurrensen från svarttaxi skadar därmed inte bara den enskilde taxichaufförens möjlighet att försörja sig utan drabbar också tillgången till skolskjuts, färdtjänst och anropsstyrd kollektivtrafik eftersom färre seriösa taxiföretag överlever. Dessa taxiföretags hela existens bygger på intäkter från såväl upphandlade samhällsbetalda resor som vanliga taxiresor.
En sund och hållbar taxibransch är viktig för att hela Sverige ska ha god tillgång till mobilitet. Detta gäller särskilt där utbudet av annan kollektivtrafik är svagt. För många äldre som av olika skäl inte har möjlighet att ha egen bil utan måste ha taxi eller samhällsbetalda taxiresor är detta en förutsättning för ett fungerande liv.
Men även där det finns kollektivtrafik är taxi viktig som möjliggörare för att ta sig till och från den storskaliga kollektivtrafikens noder. Att den svarta ekonomin tillåts fortleva på bekostnad av seriösa taxiföretag är ett allvarligt hot mot hela näringen.
Anf. 7 Statsrådet Mikael Damberg (S)
Fru talman! Jag vill börja med det sista. Vi delar verkligen bilden att en oseriös taxisektor utmanar de seriösa taxiåkarna. De betalar inte skatt och följer inte reglerna, och de konkurrerar ut företag som är väldigt viktiga på orten för att näringsliv och samhällstjänster ska fungera. Taxiverksamhet är i Sverige en viktig del av transportsektorn.
Detta är inte ett område som vi skäms för. Det här har vi verkligen börjat styra upp. Hela transportsektorn var vilda västern. Det fanns en ohemul tro på att marknaden på egen hand och utan kontroll eller regler skulle lösa transportsektorns problem. Detta ledde till att vi flaggade ut stora delar av svensk transportindustri. De liberala tankarna om att det inte behövdes kontroll på detta område var ett misstag.
Vi bygger ut polisen. Skatteverket kontrollerar detta. Vi har en utredning om hur man bättre ska kontrollera att det råder ordning och reda i hela transportsektorn. Vi tar detta på väldigt stort allvar.
Jag vill dock verkligen varna taxibranschen, för jag hörde inte några goda argument för varför delningsekonomin ska släppas in i taxibranschen. På vilket sätt ska en seriös taxiägare utnyttja delningsekonomin? Då använder man väl taxitjänster, inte delningstjänster. Detta tror jag att Moderaterna måste tänka igenom om man inte vill slå undan benen ytterligare för seriösa taxiåkare runt om i Sverige.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.