Åtgärder mot sämre kvalitet i förskolan
Interpellation 2007/08:102 av Hultqvist, Peter (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2007-11-02
- Inlämnad
- 2007-11-02
- Besvarad
- 2007-11-20
- Sista svarsdatum
- 2007-11-23
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 2 november
Interpellation
2007/08:102 Åtgärder mot sämre kvalitet i förskolan
av Peter Hultqvist (s)
till utbildningsminister Jan Björklund (fp)
Högerregeringen inför nu ett vårdnadsbidrag. I de kommuner som inför vårdnadsbidraget är risken uppenbar att det drabbar förskolan. När vårdnadsbidraget ska finansieras är en tänkbar finansieringskälla neddragningar inom just förskolan. Just denna typ av åtgärder i kommunerna är en följd av att regeringen inte avsatt en enda statlig krona för finansiering av vårdnadsbidraget. I praktiken innebär det att de som valt kommunal förskola får betala vårdnadsbidraget i form av sämre kvalitet i verksamheten.
Min fråga till ministern är:
Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att ett införande av vårdnadsbidrag inte ska leda till sämre kvalitet i förskolan?
Debatt
(11 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:102
Webb-tv: Åtgärder mot sämre kvalitet i förskolan
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:27 Tisdagen den 20 novemberProtokoll 2007/08:27 16 § Svar på interpellationerna 2007/08:102, 104, 106 och 107 om kvalitet och kompetens i förskolan
Protokoll från debatten
Anf. 96 Jan Björklund (Fp)
Herr talman! Peter Hultqvist har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att ett införande av vårdnadsbidrag inte ska leda till sämre kvalitet i förskolan. Vidare har Peter Hultqvist frågat vilka åtgärder jag avser att vidta för att dels modersmålsstödet inom förskolan ska förbättras, dels förhindra en utveckling där vårdnadsbidraget riskerar att leda till att invandrarbarns möjlighet att lära sig svenska försämras.
Peter Hultqvist har också frågat statsministern om han avser att ta initiativ till att gradera upp förskolans betydelse i regeringsarbetet genom att i likhet med den förra regeringen ge en särskilt tillsatt minister ansvar för dessa frågor. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågor när det gäller förskolan.
Jag har för avsikt, herr talman, att besvara de fyra interpellationerna i ett sammanhang.
Regeringen genomför under mandatperioden en familjepolitisk reform bestående av ett frivilligt kommunalt vårdnadsbidrag, jämställdhetsbonus, barnomsorgspeng och ökat pedagogiskt inslag i förskolan. Valfriheten och mångfalden ska öka i barnomsorgen så att denna bättre möter familjernas behov och underlättar livspusslet genom att ge föräldrarna ökade förutsättningar att välja den typ av verksamhet som är lämplig för just deras barn, i deras situation.
Allt fler barn deltar i förskolans pedagogiska verksamhet. Fler än åtta av tio 1-5-åringar tillbringar delar av sin vardag där. En fortsatt utveckling av förskolans verksamhet och kvalitet är av största vikt.
Under det senaste årtiondet har det pedagogiska inslaget i förskolan fått en allt större betydelse. Här ska barn få grunder för att senare lära sig läsa, räkna och skriva i grundskolan. Regeringen har tidigare aviserat att förskolans pedagogiska uppdrag ska stärkas. Inom Regeringskansliet pågår nu ett arbete med dessa frågor. Ett lekfullt lärande i förskolan kan lägga grunden för att fler barn lyckas i skolan. Därför avser regeringen att införa tydligare mål i förskolans läroplan, regelbunden nationell kvalitetsgranskning av förskolorna samt ökade möjligheter för förskollärare till fortbildning.
För att fler barn än tidigare ska få tillgång till pedagogisk verksamhet kommer också den allmänna förskolan att utvidgas till alla barn från tre års ålder i stället för som i dag från fyra års ålder.
Det bör säkerställas att förskolorna arbetar med en pedagogisk verksamhet som är anpassad till det enskilda barnets behov. För att säkra kvaliteten bör en tydlig uppföljning och utvärdering ske av arbetet.
Förskollärarnas kompetens har stor betydelse för förskolans kvalitet och flera åtgärder bereds för närvarande inom Regeringskansliet, bland annat har en utredning om en reformerad och kvalitetssäkrad lärarutbildning tillsatts. Utredaren ska lämna förslag på hur en lärarutbildning för förskolan bör utformas så att utbildningen får en egen identitet inom lärarutbildningens ram för att förskolans kompetensbehov ska kunna säkras. Utredaren ska vidare föreslå hur förskollärares, fritidspedagogers och lärares behov av fort- och vidareutbildning ska kunna tillgodoses. Lärarutbildningsutredningen ska dessutom föreslå hur en påbyggnadsutbildning som leder till lärarexamen på avancerad nivå och ger behörighet till forskarutbildning ska kunna utformas för personer med lärarexamen på grundnivå och med en gedigen yrkeserfarenhet.
Kommuner ges nu en möjlighet att införa ett kommunalt vårdnadsbidrag. Detta kommer dock att utformas så att det inte innebär ett hinder för att arbeta. Vårdnadsbidraget ska för både kvinnor och män gå att kombinera med familjeliv och arbetsliv. Införandet av ett frivilligt kommunalt vårdnadsbidrag kommer inte att förta skyldigheten för kommunerna att erbjuda plats i förskolan av god kvalitet inom tre till fyra månader. Denna skyldighet kommer självfallet att kvarstå och betyder att barnen även framöver kommer att delta i förskolans viktiga verksamhet. Som tidigare nämnts pågår arbetet nu med satsningar för att förstärka förskolans kvalitet ytterligare.
Kommunerna har även en skyldighet att tillgodose behov av modersmålsstöd i förskolan. Detta regleras i läroplanen för förskolan (Lpfö 98) som är en bindande förordning. Visserligen är andelen barn i förskolan som får modersmålsstöd relativt låg, dock visar statistiken att andelen barn i förskolan som får sådant stöd ökat stadigt under de senaste åren. Kommunernas skyldighet vad gäller modersmålsstöd i förskolan är klart och tydligt reglerad i dag och kommer att kvarstå. Jag finner det inte nödvändigt att från regeringens sida nu vidta några ytterligare åtgärder.
Statens skolverks utbildningsinspektion har bland annat som uppgift att inspektera att kommunerna följer sina skyldigheter på förskoleområdet. Regeringen planerar nu flera förändringar av utbildningsinspektionen för att ytterligare stärka kontrollen. En arbetsgrupp inom Utbildningsdepartementet har dessutom lagt fram förslag om en förändrad rektorsutbildning som i högre grad ska ge förskolechefer och rektorer kunskap om mål och regler som gäller för förskolan och skolan.
Det har tidigare funnits ett samband mellan föräldrarnas utbildning och om ett barn går i förskolan eller inte. I och med att allt fler barn går i förskolan har denna skillnad nästan helt försvunnit. Mellan 80 och 85 procent av 1-5-åringarna går i förskola oavsett föräldrarnas utbildningsbakgrund. I arbetet med att förtydliga målen i förskolans läroplan ska barns språkutveckling särskilt uppmärksammas.
Herr talman! Då förskolan i dag ingår som en självklar del i den samlade barn- och ungdomsutbildningen behöver inte ansvaret för förskolan innehas av en särskild förskoleminister. Tvärtom ska det vara tydligt att de olika pedagogiska verksamheterna för barn och ungdom har samma utgångspunkt och grundläggande värderingar för att ett gemensamt och integrerat utbildningssystem ska kunna bli framgångsrikt.
Anf. 97 Peter Hultqvist (S)
Herr talman! Tack för svaret! Min första fråga och fundering är: Varför skjuter regeringen inte till en enda krona till vårdnadsbidraget?
Risken är uppenbar att det i praktiken blir så, i kommuner där man inför vårdnadsbidrag, att det medför en sämre kvalitet i den övriga förskolan. På något sätt måste det här finansieras. Är det detta som blir resultatet måste man ta avstånd från den inriktningen.
Jag tycker inte att ministern ger något svar på den här typen av resonemang och frågor i sin redogörelse. Det finns vaga utfästelser om satsningar på förskolan, men det är inte ett tillräckligt svar. Vårdnadsbidraget handlar om stora pengar. Om Piteå kommun skulle införa detta skulle det kosta 15 miljoner att ge dem som i dag som har valt att stå utanför förskolan vårdnadsbidrag. I Nynäshamn handlar det om lika mycket. Ni pratar om bättre kvalitet men satsar inga pengar och riskerar att underminera verksamheten med vårdnadsbidraget.
Den andra biten är Lärarlyftet. Det gäller inte förskolans personal. Av de 3 500 platser som finns inom Lärarlyftet har intresse visats för 1 500. Det kan anses som anmärkningsvärt av andra skäl, men det visar också att det finns ett utrymme som man kan ta i anspråk.
Nu har ministern efter kritik lovat att förskolans personal ska bli föremål för en satsning i ett senare skede. Min fundering och fråga är: Varför skiljer man ut förskolans personal från övrig personal i skolan? Har de inte samma status? Varför fanns inte förskolans personal med i Lärarlyftet?
Nu utreds, med ministerns egna ord, en egen identitet för förskollärare inom ramen för lärarutbildningen. Lärarförbundets ordförande anser att det kommer att få negativa konsekvenser för förskolans verksamhet. Att inte ha en sammanhållen lärarutbildning är att ta ett steg tillbaka i tiden. Det minskar kraften i förskolan som första steget i det livslånga lärandet. Det förnekar och tonar ned det faktum att många pedagogiska utvecklingsidéer vuxit fram i förskolan och sedan påverkat det övriga utbildningssystemet.
Enligt direktiven för den utredning som nu ska arbeta med den här frågan ska det krävas tilläggsutbildning för att en förskollärare ska kunna forska. Det är definitivt inte bra. Skulle någon våga sig på att sätta upp sådana utvecklings- och karriärhinder inom ett manligt dominerat yrke? Dessutom har den nya lärarutbildning som vi har uppskattats mycket bland lärarna i förskolan. Den har lett till högre status.
Ministern konstaterar också mycket riktigt att andelen barn med modersmålsstöd i förskolan är för lågt, men han tänker inte vidta några åtgärder. Det är intressant, och det är också förvånande. Man frågar sig varför. Även om vi har alla de regler och lagar som ministern har berättat om här är det alltså ett sjuttiotal kommuner som erbjuder modersmålsundervisning. Endast 14 procent av barnen i förskolan får det stöd som de har rätt till. Modersmålet är basen för att kunna lära sig svenska ordentligt. Det är mycket viktigt. Jag tycker att ministern intar en mycket passiv hållning på den här punkten. Min fråga är: Varför denna passivitet?
Anf. 98 Matilda Ernkrans (S)
Herr talman! Ministern! Alla har rätt till språk, att kunna utveckla och tillägna sig det svenska språket samt bruka det egna modersmålet. Det har riksdagen beslutat ska gälla i en samlad svensk språkpolitik. Nu har den borgerliga regeringen, där statsrådet ingår, lagt fram förslag om att införa det kommunala vårdnadsbidraget. Det finns mycket jag skulle vilja säga om vårdnadsbidraget, men jag ska försöka att koncentrera mig på det som rör vårdnadsbidraget och det svenska språket.
Vi har erfarenheter av vårdnadsbidrag. Vi kan dra slutsatser av det från vårt grannland Norge. Där har man haft vårdnadsbidraget,
kontantstøtte
, under en tid. Det har varit verklighet under en så lång tid att erfarenheter av vårdnadsbidraget har kunnat dras. Vi kan se att det är 96 procent kvinnor som har tagit ut
kontantstøtte
i Norge, och det är framför allt kvinnor med invandrarbakgrund i miljonprogramsområdena som har tagit ut
kontantstøtte
. De har behållit sina barn hemma, och barnen har vistats i en miljö där enbart hemspråket har använts. De här barnen har sedan kommit till skolan utan tillräckliga kunskaper i det norska språket. Det är vad vi vet.
Till detta kan vi för svensk räkning lägga att i Sverige kan enskilda förskolor bedriva verksamhet utan att följa läroplanen. Det genomdrevs under den förra mandatperioden med borgerliga partier i spetsen. Det finns inget som reglerar att privata förskolor ska bedriva sin verksamhet på svenska. Jag kan snabbt konstatera, och jag hoppas att också statsrådet kan göra det, att det finns uppenbara risker med att vårdnadsbidraget tillsammans med de här privata förskolorna kommer att minska många barns rätt till det svenska språket. Hur anser ministern att det här går ihop med det riksdagen har beslutat om allas rätt till språk?
Till detta skulle jag vilja lägga att vi har haft en livlig och viktig debatt om integration. Inte minst folkpartister har bidragit till den.
Här har det lyfts fram hur avgörande det svenska språket är för integration, uppväxtvillkor och livschanser. Jag frågar då stilla: Hur kan folkpartisten Björklund å ena sidan driva krav på integration och gå så långt som till språktest och å andra sidan i regeringsställning medvetet föra en politik med förslag om vårdnadsbidrag som förnekar och minskar barns rätt till det svenska språket? Är det rimligt att det ska gå sex år innan vissa barn kan få rätt till det svenska språket?
Avslutningsvis: Kan statsrådet och folkpartiordföranden berätta för mig varför han är så angelägen om att införa just ett vårdnadsbidrag?
Anf. 99 Monica Green (S)
Herr talman! I dag är det en alldeles särskild dag. FN:s barnkonvention fyller 18 år. Det är alltså 18 år sedan FN klubbade igenom barnkonventionen som nu ska genomsyra alla länder på jorden och det som Sverige genomför i sina politiska beslut. 18 år är en lång tid. Man blir myndig när man är 18 år. Man tänker att barnkonventionen nu kanske klarar sig själv. Men det gör den inte för det kommer ständigt nya krav och nya utmaningar för att barn ska må bra i hela världen naturligtvis. Men vi kan här och nu koncentrera oss på de svenska barnen och de barn som bor här i Sverige.
I går anordnade Nätverket för barnkonventionen en särskild hearing. Man brukar vara i Andrakammarsalen här i riksdagen. Men den möjligheten fanns inte i år. Men denna hearing anordnades i alla fall. Där fanns barn med från alla möjliga barnorganisationer, barn och unga ändå upp till 18 år. Barn och unga från kyrkans barnorganisationer, från Frälsningsarmén, från Unga Örnar, från Rädda Barnen, från Röda Korset var där, och det var synskadade barn och invandrarbarn. Men var var ministern? Varför var den borgerliga regeringen representerad av bara Göran Hägglund vid den hearingen? När Socialdemokraterna styrde prioriterade de dessa hearingar med barnen eftersom det är så viktigt att lyssna på barn.
FN:s barnkonvention slår fast att barn har rätt att vara barn tills de är 18 år men också att man ska ta del av barns åsikter, att barn ska kunna utvecklas och få hjälp med sin utveckling och att barn ska kunna påverka.
I går hade regeringen en jättechans att möta många barn som hade väldigt mycket åsikter. Men ni spolierade den chansen. Barnen ställde frågor om skolan och om mobbning. Statsrådet brukar vara väldigt intresserad av att få diskutera det. Här fanns en chans som inte togs. Barnen ställde också frågor om våld - om våldet i Rinkeby jämfört med våldet på Kungsholmen. De ställde frågor om handikappvänliga skolor. De hade mycket bra och relevanta frågor. Göran Hägglund kunde svara på en del frågor, men han fick tyvärr börja med att i sitt första svar säga att detta inte är hans område. Även vi andra politiker fick svara på en del frågor. Vi gjorde så gott vi kunde. Men det hade varit en fantastisk chans för Jan Björklund att finnas med där. Jag har ett tips till Jan Björklund att han nästa år ser till att han finns till hands i samband med att FN:s barnkonvention firas. Nätverket anordnar då alltid en hearing.
Dessutom har jag några frågor som dessa barn har skickat med. Det är frågor om hur statsrådet ser på handikappvänliga skolor. Det finns exempel på att barn inte kan utöva gymnastik och att förskolebarn inte kan komma till sin rätt. Det var även förskolebarn med på denna hearing. Förskolebarn och skolbarn får inte alltid möjlighet att utvecklas på den förskola eller skola där de går. Jag undrar om statsrådet har någon synpunkt på det. Går det att skicka tydliga signaler till kommunerna så att de faktiskt uppfyller kravet på att barn ska kunna utvecklas både i förskolan och i skolan?
Anf. 101 Jan Björklund (Fp)
Herr talman! Det är helt korrekt att det var ett möte i går som jag inte var med på. Jag möter hundratals elever i skolåldern varje vecka. I morgon ska jag möta rätt många. Förra måndagen mötte jag 500-600 i Västerås i olika åldrar. Jag möter rätt många skolelever och svarar på många frågor. Jag beklagar att det var ett möte i går som jag inte var med på. Men man hinner inte med riktigt allt.
De frågor som kommer upp här är viktiga. Jag ska börja med förskolan som interpellationerna ändå handlar om. Vi har nu, Peter Hultqvist, ett söktryck på förskollärarutbildningen som är rekordlågt. Allt färre vill bli förskollärare. Många som kommer in på lärarutbildningen med inriktning på att bli förskollärare byter sedan inriktning för att bli grundskollärare i stället.
Varför är det så? Kan det inte finnas lite självkritik hos Socialdemokraterna när det gäller den stora lärarutbildningsreform som gjordes 2001? En del kanske då säger att lönerna är för låga. Man kan alltid tycka att de är för låga. Men sanningen är att takten i löneutvecklingen för förskollärarna har varit ungefär dubbelt så hög som för gymnasielärarna under samma period. Ändå har antalet ungdomar som vill bli förskollärare sedan 2001 års lärarutbildningsreform minskat drastiskt. Någon självkritik när det gäller denna lärarutbildningsreform borde det väl finnas?
Vi har nu aviserat att vi vill rätta till detta. Vi vill ha en förskollärarutbildning med en egen tydlig identitet, så att de som vill bli förskollärare och söker in på denna utbildning vet att de ska bli förskollärare och läser målinriktat och tar förskollärarexamen, i stället för den mischmasch som är i dagens lärarutbildning där det är rekordfå som vill bli förskollärare.
Om vi ska kunna lyfta svensk förskola är A och O att vi får utbildade förskollärare som kan leda arbetet och höja kvaliteten. Färre än någonsin vill nu bli förskollärare efter er reform, Peter Hultqvist.
Sedan säger Peter Hultqvist i någon släng att ministern efter kritik har sagt att vi ska ha fortbildning för förskollärare. Jag tror inte att det är Peter Hultqvists kritik som har fått mig att säga det. Det står i den borgerliga alliansens valmanifest att det i samband med reformeringen av familjepolitiken, barnomsorgen och förskolan också kommer att ske fortbildningssatsningar och andra satsningar på förskolan. Det kommer under 2008.
Jag fick frågan varför jag är så ivrig att införa vårdnadsbidrag. Jag ljuger väl om jag står och säger att jag är jätteivrig att införa det. Alla vet ju att det inte är så. Men vid en regeringsbildning får man ge och ta. Och om olyckan är framme och det är några andra som ska bilda regering nästa gång har jag förstått att det finns partier i den rödgröna alliansen som också är väldigt sugna på vårdnadsbidrag. Så det kan väl hända att det är fler regeringskonstellationer i framtiden som får behålla det.
Men den demonisering som ni försöker göra av detta lilla bidrag är helt osaklig. Detta bidrag ger ett lite ökat stöd på marginalen till den som väljer att vara hemma med barnen i stället för ha dem på förskolan, och det finns en del som vill det. Så farligt är det väl inte att man förstärker valfriheten lite grann?
Det låter som att vi i dag lyckas otroligt bra med språkutbildningen inom svenskt utbildningsväsende och att vi om vi inför vårdnadsbidrag kommer att rasera detta. Allvarligt talat, om det är något som vi har misslyckats med i svensk skola och utbildning så är det integrationen och svenskundervisningen. Att just vårdnadsbidraget skulle vara dödsstöten för detta är att demonisera. Det är helt sanslöst, och den beskrivning som ni ger av detta saknar all verklighetstäckning.
Anf. 102 Peter Hultqvist (S)
Herr talman! Högskoleverket har gjort en undersökning om de lärarstuderandes olika typer av val och varför 70 procent i den undersökning som gjordes sade att de tänker välja grundskolan. Det var med hänvisning till arbetsmiljö, det var med hänvisning till lön, det var med hänvisning till arbetstider och det var med hänvisning till fortbildningsmöjligheter.
Jag tror att det är bättre att ta itu med de inre sakerna i förskolan och att se till att klara av dem i stället för att skilja utbildningarna åt. Och inte blir det någon ökad status eller ett ökat söktryck på förskollärarutbildningen bara därför att man går in i ett system där det krävs tilläggsutbildning för att kunna forska.
Nej, jag tycker att man ska lyssna bland annat på Lärarförbundet som pekar på vikten av att ha en sammanhållen utbildning och på att det gäller att gå in för att göra bättre saker beträffande förskolans inre arbete.
Vidare kan jag konstatera att ministern inte säger ett enda ord om vårdnadsbidragets finansiering. Staten skjuter inte till ett öre på den punkten. I Gävle skulle det handla om att 30 miljoner måste fram om de som valt att stå utanför förskolan skulle välja vårdnadsbidrag. I Hallsberg handlar det om 5 miljoner, så det är inga småpengar i potten i det här sammanhanget.
När s-regeringen införde maxtaxan var det särskilda pengar som anslogs. Vi anslog också särskilda pengar när det gällde personalen i förskolan. Det var direkta penningtillskott och en kvalitetsförstärkning, och det var allvar.
Du säger nu att ni i något program skrivit om en satsning på förskolan. Men varför var inte förskollärarna och förskolans personal med i Lärarlyftet? Den frågan har du inte svarat på. Det är märkligt. Ute i förskolan tas det emot som en nedgradering av verksamheten. Frågan ställs - jag har själv fått den - varför det är på det här sättet. Naturligtvis är jag fel person att ställa frågan till eftersom jag inte delar uppfattningen, men frågan ställs alltså.
När det gäller modersmålsundervisningen säger ministern: Vi tänker inte vidta några åtgärder. Men endast 14 procent av barnen i förskolan får det stöd som de har rätt till. Det är någonting som vi inte kan acceptera; så kan man inte ha det. Ministern måste på den punkten prestera någonting bättre, så gå hem och läs på läxan på den punkten och kom sedan igen här i kammaren! Jag ska skriva en ny interpellation om detta så får du en ny chans om ett tag när du har tänkt över det här.
Det är tydligt att Sverige behöver en minister som kan koncentrera sig på förskolans viktiga frågor. Det handlar då om en minister som kan hävda förskolans intressen och som kan bidra till att ge den ökad tyngd i regeringsarbetet. Det handlar om en läroplan, om pedagogiskt utvecklingsarbete, om rekryteringsfrågor, om status i yrket, om förskolans roll i helheten, om utbildningsfrågor och så vidare. Kanske har man då också tid att vara med här i kammaren och uppmärksamma FN:s barnkonvention.
Statsministern väljer att delegera just svaret på den här interpellationen till utbildningsministern. Det säger att statsministern inte tar detta på allvar. Vi behöver någon som med särskild kraft kan rikta in sig på det här.
Eftersom Reinfeldt har abdikerat i det här sammanhanget skulle jag vilja fråga utbildningsministern: Har du vid sidan av alla dina övriga åtaganden ordentligt med tid för förskolan, eller är du beredd att ta ett samtal med statsministern om att det nu är dags att Sverige får en minister som kan jobba tillsammans med dig och ha ett huvudansvar för just förskolefrågorna? Är du beredd att ta det initiativet?
Anf. 103 Matilda Ernkrans (S)
Herr talman! Några ytterligare delar vill jag här tillföra. Du säger att du ska lyfta svensk förskola. Men ni skickar inte med några pengar till vårdnadsbidraget. Sveriges Kommuner och Landsting har räknat ut att det här kommer att kosta 2 ½ miljarder svenska kronor. Det är klart att de pengarna måste tas någonstans ute i kommunerna. Risken är stor att de tas från förskolans verksamhet. Det får jag inte riktigt att gå ihop med detta med att lyfta svensk skola.
Som du säger när du försöker svara på frågan om varför folkpartiordföranden ändå kommer att införa ett kommunalt vårdnadsbidrag får man ge och ta; så kan det vara. Men det borde också vara så att man faktiskt tar ansvar för de effekter som ens politik ändå kommer att medföra.
Jag vill höra om det är rimligt att barn kan få vänta ända till sex års ålder innan de får rätten till det svenska språket.
(Utbildningsminister JAN BJÖRKLUND (fp): Nej.)
Det här är viktigt. Du har rätt i att vi behöver göra mer när det gäller det svenska språket. Inte minst av den anledningen antog riksdagen under förra mandatperioden en samlad politik för det svenska språket. Vi lyfte där fram att man måste jobba mer med modersmålsundervisningen. Det är oroande att du med tanke på införandet av vårdnadsbidraget som kommer att förvärra situationen säger att du inte tänker vidta ytterligare åtgärder. Det borde vara precis tvärtom om man tar ansvar för sin politik. Man borde ju då vilja göra mer för modersmålsundervisningen och för att försäkra att alla barn får tillgång till det svenska språket.
Men vad gör man i stället? Ja, visserligen lägger man 3 miljoner på läsfrämjande insatser. Men man får plocka bort 10 ½ miljoner till En bok för alla. De har ju bedrivit och bedriver - detta är väl dokumenterat och en beprövad erfarenhet - ett mycket engagerat arbete för läsfrämjande insatser. Man måste ta ansvar för alla delar även om man får ge och ta i ett förhandlingsarbete, så ansvar för alla delar!
Anf. 104 Monica Green (S)
Herr talman! Jag tycker att det är lite arrogant att säga som ministern sade: Ja, jag hann inte vara med på det där mötet i går. Men jag går ju på så himla många andra möten så det är inte så himla noga.
Men mötet om FN:s barnkonvention är oerhört viktigt. Det som sägs där läggs som ett protokoll till den utvärdering som ska skickas till Genève. Man ska ju utvärdera hur Sverige sköter sig, hur man tar hand om och ser till att FN:s barnkonvention implementeras i det här landet. Det är alltså inte vilket möte som helst som ministern bara kan rycka på axlarna åt samtidigt som han säger: Ja, men jag går på något annat möte i stället.
Jag tipsar ministern om att nästa år gå på nämnda möte.
Sedan gäller det Ryd utanför Skövde, ett jättefint område som har den tillgång som det är att ha 47 språk. Men det kan också vara en svårighet att bära upp det svenska språket när det finns så många språk. Nu ska det borgerligt styrda Skövde dra ned på skolan i Ryd. Man ska spara in där; man tycker att det har satsats för mycket där. När vi kommer dit och pratar med lärarna säger dessa: Vi tycker att det är fruktansvärt. Vi vill inte att ni sparar på vår skola. Och se också till att ni inte sparar på förskolan, för det är i förskolan det börjar! Det är där barnen får sitt språk. Det är där det är så viktigt att lägga grunden, så se till att satsa redan från början! Satsa rätt och satsa på förskolan! Så säger alltså lärarna.
Men vad gör den borgerliga regeringen? Ja, inte satsar man på förskolan precis. Nu ska man ju införa vårdnadsbidraget som faktiskt kommer att ta resurser från förskolan även om ministern påstår annat här i dag. Men några andra pengar finns inte.
Någon särskild valfrihet är det väl inte fråga om. Det är de kvinnor som tjänar lite och som har monotona jobb som mer eller mindre tvingas att välja vårdnadsbidraget. De tycker att det är en bättre tillvaro jämfört med att ha ett lågbetalt jobb.
Anf. 105 Jan Björklund (Fp)
Herr talman! Tre motdebattörer går upp här och sprutar ur sig frågor, så jag ber om ursäkt om jag inte hinner reda ut alla i botten så att säga. Men jag ska göra ett försök.
Apropå detta med en förskoleminister: De riktigt stora förskolereformerna under de senaste 15 åren, Peter Hultqvist, skedde under perioden 1994-1998, skulle jag vilja påstå. Jag tycker att Ylva Johanssons reformer på förskoleområdet var mycket bra. Jag tänker på läroplanen. Från socialtjänsten fördes det över resurser till utbildningsväsendet, till hela förskolan. Också ett antal andra saker skedde. Det fanns ingen förskoleminister då - om Peter Hultqvist nu vill lyssna på svaret på sin fråga - men det här gjordes ändå.
Jag försökte nyss komma på några av de stora reformer som åstadkoms av den särskilda förskoleminister som vi under några år hade. Men jag kom faktiskt inte på någon reform, så jag tror inte att det är ministerindelningen i regeringen som avgör. Jag tror att det i själva verket är väldigt viktigt att markera att förskolan är en del av utbildningsväsendet. Det markeras just genom att den minister som har hand om grundskolan också har hand om förskolan. Det är precis den integrering som Peter Hultqvist i övrigt här argumenterar för när det gäller lärarutbildning och allt möjligt annat.
Att Peter Hultqvist säkert gärna vill ha en annan utbildningsminister än mig har jag full förståelse för. Kanske är det Peter Hultqvist som om några år står på min plats - vad vet jag? Men jag tror att det är klokt att förskolan och grundskolan hanteras i ett sammanhang. Peter Hultqvist säger att förskolelärarutbildningen fungerar jättebra. Det enda är att den borde förlängas, säger han, för då kan man få forskarbehörighet och annat. När jag möter lärarfackens företrädare får jag höra den åsikten. När jag möter förskollärare hör jag aldrig den åsikten, aldrig någonsin.
Sverige har världens längsta förskollärarutbildning. Universitetskanslern säger i sin utvärdering att tiden på denna utbildning används alldeles för slappt, och det är för lågt tempo. Om vi har världens längsta förskollärarutbildning och tempot är för lågt är inte den första tanken att förlänga utbildningen, vilket Peter Hultqvist tycker. Hans enda utgångspunkt för att den ska förlängas är att den ska få samma status som andra utbildningar, inte att det finns något behov av det. Sedan den förlängdes senast från tre år till tre och ett halvt har många färre velat bli förskollärare. Det måste väl ända beaktas.
Vad du än säger är sanningen den att sedan ni genomförde 2001 års reform av förskollärarutbildningen är det allt färre förskollärare som examineras i Sverige. Många kommuner anser sig nu ha förskollärarbrist. Det var just 2001 detta började, precis när den nya utbildningen infördes. Då säger Peter Hultqvist: Ja, men arbetsvillkoren i förskolan är nu annorlunda. Men så var det förut också. Det var annorlunda. Det var stora barngrupper där ljudvolymen var hög. Så var det på 90-talet också. Det började inte 2001. Brytpunkten kom med den nya lärarutbildningen.
Sedan klagar Peter Hultqvist på att den ena gruppen efter den andra inte finns med i Lärarlyftet. Sanningen är att hade den socialdemokratiska regeringen suttit kvar hade Sverige inte haft något lärarlyft. Nu accepterar ni det när vi har infört det, men det hade ni själva inte på ert program.
Det kommer en satsning på förskollärarfortbildning, det står i vårt manifest. Det kommer att komma 2008. Det har jag sagt nu gång på gång, och Peter Hultqvist låtsas som jag inte säger det. Men jag säger det en gång till: Det kommer en stor satsning på förskollärarfortbildning 2008.
Det påstås att rätten till det svenska språket upp till sex års ålder skulle upphöra. Jag förstår inte riktigt formuleringen. Någon obligatorisk förskola har vi inte i Sverige och har aldrig haft. Jag uppfattar inga förslag om det. Om man går i förskola får man det svenska språket. Rätten finns, men någon skyldighet att gå i förskola finns inte. Jag har inte uppfattat några sådana förslag, men finns sådana förslag kan jag gärna ta den debatten. Förskolan är en frivillig skolform.
Anf. 106 Peter Hultqvist (S)
Herr talman! Varför är det dåligt med sökande till de tekniska utbildningarna? Beror det på att de plötsligt har hamnat i ett sådant läge att utbildningen är dålig, eller beror det på någonting annat? Det går konjunkturer i många av de här sakerna. Det skiljer sig från tid till annan. Men jag kan inte annat än tro på de utredningar som Högskoleverket har gjort när det gäller det här. De visar att det är brister vad gäller lön, arbetstider, arbetsmiljö, förskolans inre arbete, men bra kvalitet och bra verksamhet. Det är bristerna på de här punkterna som haft en influens när man ska välja väg. Det är också fakta, och det är sanningen oavsett vad ministern säger. Ta fram någon bättre statistik eller utredning som visar något annat i så fall.
Att ha en förskoleminister vore ett sätt att markera frågornas tyngd. Den här regeringen har själv lyckats sätta sig i en position där många frågar sig om förskolan har sämre status. Är det så att den här regeringen graderar ned förskolefrågorna? Det är inte bara jag som säger det, utan det här hör man ute i terrängen. Jag menar att det inte är vi som har gjort uppdelningen i Lärarlyftet, det är ni själva som har gjort det. Då har ni skapat de här frågorna, oavsett om du säger att det kommer.
Ni får kritik i fråga om vårdnadsbidraget. Var finns pengarna till det? Det kommenterar du inte ens en gång. Ni har inga pengar till det, och risken är stor att det går ut över förskolans kvalitet. Då blir det också med i botten när man funderar på vad ni egentligen tycker om förskolan. Hur ser Björklunds kompromisser egentligen ut? Vad banar det vägen för för någonting i framtiden?
Sedan kan du förklara hur förskollärarutbildningen blir attraktiv om man plockar bort möjligheten att forska på egen examen. Det verkar vara väldigt viktigt för er att plocka bort den möjligheten. Jag säger inte att den möjligheten är avgörande för förskollärarutbildningens framtid, men det är en viktig del i likställigheten, och likställigheten är viktig för helheten. Jag tror att en förskoleminister skulle kunna ge det här en viss tyngd.
Anf. 107 Jan Björklund (Fp)
Herr talman! Det är samma frågor som går här runt, runt, runt. Jag kan väl ge samma svar runt, runt, runt en gång till också.
Varför är förskollärarutbildningen mindre populär att gå i dag än för tio år sedan? Frågar du dem som går där förstår jag att man svarar att man vill ha högre lön och annat. Det är svårt att göra någon utvärdering. De som inte går den är det svårt att tillfråga. Varför är det så att allt färre vill bli förskollärare? Varför kom brottet just 2001 i statistiken? Vad hände just då? Det är inte så att barngrupperna förändrades.
Det är inte så att bullernivån förändrades. Har lönerna förändrats på något sätt är det så att de har ökat kraftigare för förskollärare än alla andra lärarkategorier. I så fall borde intresset snarast ha ökat jämfört med andra lärarkategorier. Det enda som hände just 2001 var er lärarutbildningsreform. Då förlängdes utbildningen med ett halvår.
Det Peter Hultqvist förordar nu är ytterligare en förlängning för att man ska kunna forska. Jag hör ingen vanlig förskollärare efterfråga det. Däremot hör jag ofta att unga studenter söker in på lärarhögskolan, funderar mellan att bli förskollärare och att bli grundskollärare, och med det nya väljer de att bli grundskollärare. Allt färre vill bli förskollärare. Tidigare sade man: Jag vill bli förskollärare. Så sökte man in, tog förskollärarexamen och jobbade i förskola. Nu vill alla jobba i grundskolan. Skulle man ytterligare förlänga förskollärarutbildningen skulle den tappa ännu mer i attraktionskraft.
Jag är helt medveten om att facket inte tycker så. Ju längre utbildning desto högre status, tycker de. Men problemet är att ingen söker dit. Det behöver facket inte ta ansvar för, det måste jag ta ansvar för. Jag har ett ansvar för att det kommer fram förskollärare för Sveriges förskolebarn. Det är därför vi planerar att lägga om utbildningen från den misslyckade reform som genomfördes 2001 av den förra regeringen.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.