Åtgärder mot närgångna vargar
Interpellation 2020/21:482 av Lars Beckman (M)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2021-02-17
- Överlämnad
- 2021-02-17
- Anmäld
- 2021-02-23
- Svarsdatum
- 2021-03-09
- Sista svarsdatum
- 2021-03-09
- Besvarad
- 2021-03-09
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Jennie Nilsson (S)
Tidningen Helahälsingland.se rapporterade nyligen om hur en skolklass från Runemo, i Ovanåkers kommun, fick ställa in en idrottslektion som läraren planerat att genomföra utomhus. Skälet till att lektionen ställts in är att närgångna vargar bedöms utgöra en för stor risk.
Tidningen rapporterar vidare att närvaron av varg i Ovanåker fortsätter att öka och att vargnärvaron fortsätter att ställa till problem och skapa otrygghet för de boende. Nyligen dödades en älg alldeles i närheten av ett bostadshus. I anslutning till de skidspår där den ovan nämnda skolklassen skulle genomföra sin idrottslektion dödades ett rådjur. Platsen ligger endast tre kilometer från centrala Alfta.
Målet för vargstammen i Sverige är att den ska uppgå till mellan 170 och 270 individer och att utbredningsområdet för varg ska vara hela Sverige utom den alpina regionen och Gotland. Vargstammens koncentration ska minskas där den är som tätast, och vargens förekomst i renskötselområdet ska begränsas till de områden där den gör minst skada. I dag är den svenska vargpopulationen i huvudsak koncentrerad till ett fåtal län som drabbas särskilt hårt.
För att acceptansen för varg inte ska minska ytterligare är det därför viktigt att länsstyrelserna säkerställer att riksdagens beslut efterlevs. En bristande vargförvaltning skapar otrygghet för dem som genom sitt boende kommer nära vargen. Den nämnda händelsen ovan är ett alldeles för tydligt – och dåligt – exempel på vad som kan hända.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Jennie Nilsson:
- Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta på kort sikt så att invånarna i Gävleborg kan känna trygghet och få en acceptabel psykosocial livsmiljö rörande rovdjurstrycket?
- Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta så att riksdagens beslut följs om såväl antal vargar som god geografisk spridning?
- Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta så att skollektioner inte behöver ställas in på grund av högt rovdjurstryck i Gävleborg?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2020/21:482
Webb-tv: Åtgärder mot närgångna vargar
Dokument från debatten
- Tisdag den 9 mars 2021Kammarens föredragningslistor 2020/21:90
- Protokoll 2020/21:90 Tisdagen den 9 marsProtokoll 2020/21:90 Svar på interpellation 2020/21:482 om åtgärder mot närgångna vargar
Protokoll från debatten
Anf. 45 Statsrådet Jennie Nilsson (S)
Fru talman! Lars Beckman har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta på kort sikt så att invånarna i Gävleborg kan känna trygghet och få en acceptabel psykosocial livsmiljö rörande rovdjurstrycket, vilka åtgärder jag avser att vidta så att riksdagens beslut följs om såväl antal vargar som geografisk spridning samt vilka åtgärder jag avser att vidta så att skollektioner inte behöver ställas in på grund av högt rovdjurstryck i Gävleborg.
Det övergripande och långsiktiga målet för Sveriges rovdjurspolitik är att varg, björn, järv, lodjur och kungsörn ska uppnå och bibehålla gynnsam bevarandestatus enligt naturvårdsdirektivet samtidigt som tamdjurshållning inte påtagligt försvåras och socioekonomisk hänsyn tas. Rovdjursförvaltningen ska vara förenlig med våra EU-rättsliga åtaganden och nationella mål.
Det ska vara möjligt för människor att bo på landsbygden och verka i sina gröna näringar. Det är också viktigt att skapa förutsättningar för samexistens mellan rovdjur och människor. Staten ger därför bidrag till förebyggande åtgärder, till exempel till rovdjursavvisande stängsel eller ersättning för skador orsakade av rovdjur.
Riksdagen beslutade 2013 att godkänna förslagen i propositionen En hållbar rovdjurspolitik (prop. 2012/13:191) om att referensvärdet för gynnsam bevarandestatus hos den svenska vargpopulationen skulle ligga någonstans mellan 170 och 270 individer. Referensvärdet anger hur många individer som minst behöver finnas för att vargstammen ska kunna anses ha en gynnsam bevarandestatus.
I propositionen framförde regeringen att Naturvårdsverket efter riksdagens behandling skulle bedöma vilket det exakta referensvärdet för varg skulle vara inom det av regeringen föreslagna intervallet och rapportera värdet till EU-kommissionen enligt art- och habitatdirektivet. Enligt EU-kommissionens riktlinjer kan det rapporterade referensvärdet inte vara ett intervall utan måste vara ett exakt värde. I enlighet med riksdagens beslut rapporterade Naturvårdsverket att referensvärdet för vargpopulationen i Sverige ska vara minst 270 vargar. Referensvärdet för gynnsam bevarandestatus får sedan inte underskridas.
Enligt art- och habitatdirektivet ska medlemsländerna vart sjätte år rapportera referensvärden för alla de arter som anges i direktivets bilagor. Riksdagsbeslutet handlade om den rapportering av rovdjur som Sverige gjorde 2013. Den sårbarhetsanalys som låg till grund för referensvärdet i propositionen 2013 kritiserades för att inte beakta de genetiska aspekterna.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Den svenska populationen av varg har haft en högre inavelsgrad än vad som ingick i analysen, och analysen stred därför mot EU-kommissionens riktlinjer om det vetenskapliga underlaget till referensvärdet. Regeringen gav därför under 2015 Naturvårdsverket i uppdrag att utifrån ett brett vetenskapligt underlag uppdatera analysen. Analysen visade att det behövs minst 300 vargar i Sverige och att minst en invandrad varg från Finland eller Ryssland behöver reproducera sig med en skandinavisk varg varje femårsperiod för att populationen ska ha gynnsam bevarandestatus.
Jag uppfattar att Naturvårdsverkets bedömning av referensvärdet för gynnsam bevarandestatus för vargen i Sverige nu vilar på den vetenskapliga grund som EU-kommissionens riktlinjer kräver av medlemsländerna.
Under inventeringssäsongen 2019/2020 uppskattades att det fanns 365 vargar i Sverige. När populationen har gynnsam bevarandestatus är det möjligt att fatta beslut om licensjakt bland annat för att minska tätheten i vargstammen. Under innevarande vinter har det varit möjligt att bedriva licensjakt. Det totala jaktuttaget var 27 vargar, varav 16 vargar har fällts i Gävleborgs län. Härutöver är det också möjligt att fatta beslut om skyddsjakt om skador inträffar eller i förebyggande syfte förutsatt att den gynnsamma bevarandestatusen inte påverkas och att det inte finns någon annan lösning. Länsstyrelsen i Gävleborgs län har nyligen fattat beslut om skyddsjakt på två vargar. Sammanlagt har tre vargar fällts i skyddsjakt i år.
Målet är att Sveriges vargstam ska spridas över större områden än i dag. Det är naturliga processer som tar tid att uppnå. Naturvårdverket beslutar om miniminivåer för varg i de berörda länen. Det är Naturvårdsverket som tillsammans med länsstyrelserna ansvarar för förvaltningen av vargstammen. För närvarande ser regeringen över regelverket för hur miniminivåer för de stora rovdjuren ska fastställas i syfte att öka flexibiliteten mellan länen och på så sätt underlätta processen med att vargpopulationen glesas ut, bland annat genom att den kan spridas över större områden i landet.
Anf. 46 Lars Beckman (M)
Fru talman! Tack, statsrådet för svaret!
I mitt hemlän Gävleborg har vi ett rovdjurstryck som är helt oacceptabelt. Detta rovdjurstryck, framför allt med varg, delas med närliggande grannlän.
Moderaterna i Gävleborg har en intern rovdjursgrupp. Vi har besökt ett antal olika fårbönder i Gävleborg. Vi har träffat jägare. Vi har samtalat med barnfamiljer i Lingbo, som ligger utanför Ockelbo. Vi har träffat lantbruksorganisationer. Vi har haft möten; på grund av covid har det såklart varit många digitala möten.
Vi kan bara konstatera att regeringens idé att licensiera ut rovdjurspolitiken till Miljöpartiet och till myndigheter som är styrda av Miljöpartiet har fått förödande konsekvenser. Jag skrev denna interpellation på grund av att en rektor ställde in en utomhuslektion för en skolklass på grund av rädsla för att det skulle kunna hända en olycka med varg. Vidare var SVT nyligen i Kilafors och gjorde en filminspelning och pratade med en av bönderna där, som är kraftigt påverkade av rovdjur. När man höll på att spela in själva tv-inslaget kom en varg springande över en äng.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
För de miljöpartister som bor söder om Dalälven, som kanske är aktiva i Svenska Rovdjursföreningen och bor i Nacka, är det naturligtvis pittoreskt med rovdjur. Men, fru talman, för den barnfamilj som bor i Lingbo, utanför Ockelbo, är det inte pittoreskt, utan det är verkligheten. Den hårda, kalla verkligheten är att man helt enkelt är rädd för de konsekvenser det innebär att få varg så nära människan.
När riksdagen antog rovdjurspropositionen var en grundförutsättning att det skulle tas psykosociala hänsyn. Det kan inte vara meningen, fru talman, att vargen ska gå före barnen i Lingbo. Här krävs det naturligtvis att regeringen agerar och instruerar sina myndigheter.
När man gjorde en rovdjursinventering i Gävleborg sa företrädare för länsstyrelsen att det kanske till och med fanns fler än 100 vargar i Gävleborg. Om riksdagen har bestämt att antalet ska vara 170-270 vargar är det naturligtvis helt galet att vi har 100 vargar i Gävleborg.
Fru talman! Man måste kunna bo, leva och driva företag i hela Sverige. Man måste kunna vara fårbonde i Vallsta utan rädsla för att se fåren uppätna av vargar. Tyvärr är det så, fru talman, att det är färre och färre som kan ägna sig åt fårskötsel i Sverige, och så kan vi inte ha det. Vi kan inte ha det på det sättet att ministern och Socialdemokraterna har licensierat rovdjurspolitiken till Miljöpartiet och de myndigheter som Miljöpartiet är närstående, för konsekvenserna blir helt orimliga.
Jag skulle, inte minst med anledning av detta interpellationssvar, vilja fråga ministern: Är ministern nöjd med dagens situation? Är ministern nöjd med att det finns 100 vargar i Gävleborg? Har ministern någon som helst förståelse för dem som påverkas negativt av rovdjurstrycket?
Anf. 47 John Widegren (M)
Fru talman! Detta är ju en diskussion som vi återkommer till gång på gång i kammaren, och det beror såklart på att det är en diskussion som väcker oerhört mycket känslor. Den väcker känslor bland människor som bor på landsbygden. Detta är just nu kanske den fråga som allra mest bygger upp konflikten mellan stad och land. Människorna på landsbygden i Gävleborgs län, som min kollega Lars Beckman pratade om, känner sig otroligt bortglömda just nu när vi har ett sådant extremt högt vargtryck i just Gävleborg.
Gävleborg är ett exempel på ett område där det finns extremt mycket varg just nu. I mitt eget hemlän Östergötland har vi inte alls lika mycket varg. Vi har ett ganska nyetablerat vargrevir, men detta väcker precis samma känslor.
Jag var där förra veckan. Det går faktiskt bra att komma ut och träffa människor i vargfrågor i dessa tider - folk står långt isär ute på betesmarker, så det fungerar väldigt bra. Precis samma problem lyftes fram där som Lars Beckman lyfte fram för Gävleborg. Det handlar om vad människor ska göra med sina djur och vilka betesmarker som ska betas. Vågar man släppa ut sina barn? Det är precis samma frågor.
Vi ska inte göra det här till en debatt som bara handlar om huruvida vi ska kunna släppa ut våra barn på landsbygden, för det är inte bara detta som vargdebatten handlar om. Från Moderaternas sida har vi inte sagt att alla vargar ska tas bort, så det kommer att finnas varg på landsbygden - så är det ju. Vi har under en tid drivit frågan om att gå mot riksdagens nedre mål om 170 vargar, och vi menar att man också kommer att kunna få gehör för detta i EU.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
I interpellationssvaret lyfte statsrådet fram att den nuvarande nivån på 300 vargar känns vetenskapligt baserad. Det är dock inte jättemånga år sedan Naturvårdsverket sa att 100 vargar räcker i Sverige tillsammans med Norge, alltså på den skandinaviska halvön. Denna nivå var såklart också vetenskapligt baserad. Nu är det en ny vetenskapligt baserad nivå på 300 vargar. Då undrar jag stillsamt: Kommer det om fem år att komma en ny vetenskapligt baserad nivå på 500 vargar i Sverige?
Nästa fråga, fru talman, gäller det rovdjursbeslut som togs 2013. Där talade vi om 170-270 vargar, socioekonomiska aspekter och tamdjurshållning. Vargstammen skulle vara utspridd på hela Sveriges yta, förutom renbetesland och Gotland. Där har vi dock inte haft varg sedan dess. Vargen har ju varit ganska centrerad i mellersta Sverige, och då blir ju trycket extremt hårt i de områdena.
Det vi nu ser är att vargen börjar sprida sig lite till nya områden; det poppar upp nya revir lite här och där i södra Sverige. Då kommer det nya problem, fru talman, för ju längre söderut vargen kommer, desto fler utegångsdjur kommer lantbruket att ha. Detta kommer att innebära att det under vinterhalvåret, när vargen kanske vågar söka sig lite närmare bebyggelse för att söka föda, kommer att finnas utegångsdjur. Vi kommer att få bekymmer på ett annat sätt med väldigt mycket utjagade djur. Då är det inte längre bara fåren, som Lars Beckman tog upp tidigare, som är problemet, utan det blir även mycket problem med nötkreatur.
Utjagade nötkreatur kommer att leda till extremt höga kostnader, för någon behöver ju betala för det här. Man kan undra om näringsidkarna eller staten ska betala för detta, fru talman. Och i nästa veva kan man fråga sig: Hur mycket ska vargförvaltningen få kosta? Hur mycket ska detta få ställa till med rent ekonomiskt?
Anf. 48 Statsrådet Jennie Nilsson (S)
Fru talman! Tack, Lars Beckman och John Widegren, för interpellationen!
Precis som bägge interpellanterna sagt är detta en fråga som väcker väldigt mycket känslor. Någonstans tror jag att John Widegren ringade in lite av det som är den stora utmaningen i det här om man inte ska ha noll vargar i Sverige, vilket ju John Widegren var noga med att påpeka inte heller är Moderaternas förslag, nämligen att detta väcker känslor också där det blir nyetableringar. Om ingångsvärdet i denna diskussion är att de vargar vi ska ha ska fördelas jämnt över landet samt att trycket är för stort på vissa ställen och därför behöver bli mindre kommer det här ständigt att vara en debatt som väcker känslor.
Jag kan ändå inte komma ifrån att man behöver utgå från verkligheten när man har en politisk diskussion om det är så att man på riktigt vill skapa förändring i någonting. Jag noterar att Moderaterna konsekvent bortser från det faktum att vi har att förhålla oss till art- och habitatdirektivet och att vargen är strikt skyddad. Sedan försöker Moderaterna att göra en koppling till att det skulle gå att sätta en annan siffra på detta.
I det här sammanhanget vill jag konstatera något. När vi pratar om att den svenska vargpopulationen ska ha en gynnsam bevarandestatus, vilket också finns i det beslut som riksdagen har tagit och som vi hänvisar till, handlar det egentligen inte om en siffra utan om att man ska ha en vargstam som inte är inavlad. Det betyder att siffran givetvis kan förändras över tid, både uppåt och nedåt, beroende på hur vi förvaltar den.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Om man klarar reproduceringen på ett bra sätt, till och med ökar den, och därmed får bättre dna och mindre inavel i stammen kan man givetvis ha färre vargar. Om det misslyckas kan man se framför sig att det blir helt andra siffror, så det blir en väldigt hypotetisk diskussion.
Det är en fråga som jag måste ställa i det här sammanhanget, givet att man landar tillbaka väldigt mycket i att vi ska följa riksdagens beslut vilket jag givetvis också tycker att vi ska i alla lägen. Jag har stor respekt för den här kammaren och konstaterar att riksdagens beslut säger att vargstammen ska ha gynnsam bevarandestatus och anger sifferintervallet 170-270 individer. Handlar den här debatten på riktigt för Moderaterna om siffran, så att om det var 270 vargar i stället för 300 vore det inget problem? Var ska i så fall de 270, eller låt oss säga 170, vargarna vara för att det inte ska vara ett problem för Moderaterna?
Anf. 49 Lars Beckman (M)
Fru talman! Jag förstår att ministern, liksom alla andra ministrar, vill prata om Moderaternas politik, och det tycker jag är bra. Ju mer moderat politik vi pratar om i riksdagen, desto bättre är det.
Fru talman! Jag skulle ändå vilja veta vad landsbygdsministern tycker, vad regeringen tycker. Är det rimligt att skollektioner i Ovanåker ställs in eller förändras på grund av rovdjurstrycket? Det går ju att besvara med ja eller nej. Är det rimligt att en fårbonde i Vallsta eller Kilafors ska kunna bedriva näringsverksamhet utan att påverkas negativt av varg? Det går att besvara med ja eller nej. Är det rimligt att en jägare ska få sin hund uppäten av varg? Det går att besvara med ja eller nej. Ska man kunna bedriva löshundsjakt i Sverige?
Fru talman, det går att besvara med ja eller nej. Jag vill faktiskt veta vad ministern tycker och vad som är regeringens politik.
Konsekvenserna av regeringens politik just nu, efter sex år med Miljöpartiet som har haft veto i de här frågorna, kan vi se i Gävleborg och andra län. Vi kan se hur Miljöpartiets förlängda arm, Svenska Rovdjursföreningen, skriver ilskna debattartiklar i länstidningarna i Gävleborg där de naturligtvis har en helt annan hållning. Och jag kan respektera det, fru talman. Man får tycka att vi ska ha obegränsat med varg i Sverige. Men man får faktiskt också tycka motsatsen. Vi har yttrandefrihet i Sverige.
Moderaterna har en rimlig rovdjurspolitik. Vi vill att man ska ta hänsyn till människor, att man ska ta psykosociala hänsyn. Jag tycker att det är helt rätt att man omedelbart skjuter en varg som befinner sig nära en barnfamilj i Nacka - jag står helt bakom det - men jag kan inte förstå varför en barnfamilj i Lingbo skulle ha ett mindre värde än en barnfamilj i Nacka, fru talman. Och jag tror inte heller att de som bor i Gävleborg förstår den skillnaden.
Jag skulle vilja fråga statsrådet: Vem i statsrådets värld är viktigast, vargen eller barnet som bor i Lingbo? Frågan är svart eller vit.
Jag tycker ändå att den rovdjursproposition som riksdagen beslutade är välbalanserad. Den var framtagen på ett oerhört skickligt och bra sätt. Problemet är att vi sedan bytte regering 2014 och att den nuvarande regeringen har tillåtit våra myndigheter att inte följa rovdjurspropositionens inriktning. I propositionen står det klart och tydligt att man ska ta psykosociala hänsyn. Uppenbarligen funkar det väldigt bra i Mälardalen, för där tar man snabbt beslut om skyddsjakt. Men det funkar inte lika väl på andra ställen.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Jag tror att de som följer den här debatten gärna vill veta statsrådets svar på vad statsrådet tänker göra på kort sikt för att alla som bor i Gävleborg ska ha rätt att känna trygghet, att de ska kunna släppa ut hunden eller katten på gården, att de ska kunna ha barn som leker på gården eller att barnen ska kunna åka på skolutflykt till Ovanåker. Det är det som det här handlar om. Det handlar inte i första hand om känslor, utan det handlar om verkligheten för de personer som berörs av rovdjurstrycket.
Precis som statsrådet själv och som min kollega John Widegren sammanfattade det vill inte Moderaterna ha noll vargar i Sverige. Men vi tycker att riksdagens beslut ska följas och att människor ska kunna leva, bo och driva företag i hela Sverige, även utanför tätorterna.
Anf. 50 John Widegren (M)
Fru talman! Jag tackar för svaren.
Är Moderaternas vargpolitik bara siffror? Nej, det är verkligen inte bara siffror. Men att vi är tydliga och pratar om 170 vargar, som vi gör just nu, är för att vi vill vara tydliga med signalen om att vi måste minska antalet vargar i Sverige. Det är en riktigt tydlig signal om att vi ska minska antalet vargar i Sverige, därför att de är på en begränsad yta i dag, och där har vi alldeles för täta stammar. Vi ser gång på gång att skyddsjaktsförfarandet inte heller fungerar. Nu finns ett nytt uppdrag att titta på skyddsjakt. Det är väl snart 20 år sedan man senast förändrade riktlinjerna för skyddsjakt, så det är absolut hög tid.
För Moderaterna är inte vargpolitiken bara en siffra. Men genom att ange en siffra gör vi en tydlig markering om att vi måste sänka antalet vargar i Sverige. Det är det tydligaste beskedet vi kan ge.
Sedan är det intressant att i rovdjurspropropositionen som kom 2013, som här lyftes fram av statsrådet, fru talman, står det såklart gynnsam bevarandestatus. Vad gynnsam bevarandestatus är vet jag inte riktigt. I min värld är gynnsam bevarandestatus i princip ett politiskt begrepp. Men det finns ju också ett antal andra mål i rovdjurspropositionen. Och det enda mål som regeringen faktiskt har lyckats uppnå är just antalet vargar utifrån vad propositionen sa. Alla de andra målen går det ju jättedåligt att uppnå.
Vad innebär det då om fårbönder i län som Gävleborg slutar på grund av den förda rovdjurspolitiken? Jo, det innebär minskad livsmedelproduktion i Sverige och igenväxande betesmarker. Är det så vi ska ha det, då säger vi det. Då flyttar vi ned jordbruket till södra Sverige och har det bara där. Är det den melodin vi ska spela efter? Det tror jag inte att landsbygdsministern vill, utan det är precis som Lars Beckman har sagt i sina tidigare inlägg: Man har kapitulerat för Miljöpartiet i den här frågan. Därför vill jag höra vad Socialdemokraterna vill.
Anf. 51 Statsrådet Jennie Nilsson (S)
Fru talman! Jag tackar debattörerna.
Jag börjar med den sista frågan. Eftersom det ständigt återkommande påstås att det är Miljöpartiet som driver på i de här frågorna och att utvecklingen är negativ, givet att man vill ha färre vargar eller att man ska få skjuta fler, kan man titta på statistiken för att konstatera att det faktiskt inte stämmer. Jag är alldeles övertygad om att de skulle vilja ha ett mycket större inflytande än vad de faktiskt har.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Om vi exempelvis tittar på andelen skjutna vargar från 2010 till 2014 kan vi konstatera att det år då det sköts flest vargar under Alliansens senaste tid som regering sköts det 60 vargar. Det år då det sköts minst vargar sköts det 35 vargar. Vid en jämförelse mellan 2014 och i år är den högsta siffran 77 vargar, alltså en högre siffra än den under Alliansens senaste tid i regering, och den lägsta siffran är 32, det vill säga något mindre. Sedan är ju detta i någon mening fullkomligt irrelevanta siffror, för det beror givetvis på hur många vargar som finns, vilka förutsättningar som finns och hur man jobbar i politiken.
I det sammanhanget kan jag bara konstatera att jag får mycket av en förklaring till vad som är problemet när John Widegren i sitt senaste inlägg frågar vad gynnsam bevarandestatus är och säger att han tror att det är ett politiskt begrepp. Det är precis det som det inte är. Det finns i art- och habitatdirektivet angivet att vargen, tillsammans med de andra angivna rovdjuren i det här sammanhanget, har ett strikt skydd och att varje medlemsland har att leva upp till gynnsam bevarandestatus. Det innebär att den inte ska vara inavlad, punkt. För få individer skapar inavlade och icke sunda stammar, och det är detta som vi har att hantera i sammanhanget.
Det innebär att det, enligt mitt sätt att se det, finns en fråga som vi behöver utveckla mer för att vi ska kunna ha en realistisk och klok diskussion om att möjligen kunna minska vargstammen över tid. Det handlar om att fortsätta att utveckla hur man inventerar vargarna, och det handlar exempelvis om dna, kopplat till inventering och räkning, så att det i större utsträckning säkerställs att man skjuter rätt vargar i stället för fel vargar utifrån ett genetiskt perspektiv.
Lars Beckman ställer ett antal retoriska frågor som man ska svara ja eller nej på. I det sammanhanget kan jag konstatera att jag ställde två frågor till Lars Beckman som han valde att helt och hållet ignorera. Politik handlar sällan eller aldrig om att kunna svara ja eller nej på någonting, om man på riktigt vill vara seriös. Nu har jag i och för sig ingen stor förhoppning om att det är interpellantens syfte med denna debatt. Men självklart är det oerhört viktigt för mig som ansvarig minister att vi har en god förvaltning, givet de ramar som vi har att förhålla oss till i Sverige.
Därför har vi jobbat aktivt med att göra det bättre. Det handlar om att vi ska kunna leva upp till detta utifrån att vi ändå ska ha varg i Sverige. Vi har exempelvis infört ett skyndsamhetskrav vid skyddsjakt, så att man ska kunna få beslut fort. Vi har sett till att göra processerna rättssäkra genom att inrätta en enda förvaltningsdomstol - tidigare var det flera - i Luleå. Vi håller just nu på att titta på miniminivåerna och på att ta bort dem från länsnivå och i stället lägga dem på rovdjursförvaltningsområdet. På så vis kan vi jobba mer med att glesa ut dem på ett seriöst sätt. Vi har höjt taket för ersättning vid skador från 80 till 100 procent. Detta är några exempel.
I det sammanhanget blir det lite bisarrt när Moderaternas politik landar i detta: Vi sätter en siffra som vi inte har något stöd för, för vi vill ha signalpolitik på detta område.
Anf. 52 Lars Beckman (M)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Ja, om regeringens syfte är att öka antalet vargar kraftigt i Sverige och Gävleborg har man lyckats väldigt väl. Om det är regeringens syfte har man lyckats väldigt väl. Jag tror att alla som ser den här debatten, alla som bor norr om Dalälven, alla som är jägare, alla som är hundägare och alla som är fårbönder vet och förstår varför antalet vargar ökar kraftigt i Sverige. Det beror naturligtvis på att Miljöpartiet har veto i regeringens politik.
Jag har frågat landsbygdsministern - när man inte vill svara på en fråga säger man väl sådana saker som landsbygdsministern nu sa - rakt och ärligt: Vad är viktigast för ministern? Vad står högst i rang? Är det barnfamiljen i Lingbo, som ska känna trygghet och kunna ha sina barn på gården? Eller är det viktigast att ha många vargar? Är det viktigast att fårbonden i Vallsta ska kunna bedriva en näringsverksamhet, eller är det vargen som är viktigast? Är det hästgymnasiet i Hälsingland, som jag besökte i höstas och som beskrev konsekvenserna av att ha vargen ylande så att hästarna skenar? Är det detta som är viktigast för ministern?
Finns det någon som helst empati för dem som påverkas av rovdjurstrycket i Sverige och i Gävleborg? Har ministern någon empati och förståelse för dem som handgripligen påverkas, till exempel på hästgymnasiet, av att höra vargen yla, med allt vad det innebär med skrämda hästar, skrämda elever och oroliga föräldrar?
Det är det som det handlar om. Det är inte känslor. Det är inte tyckanden, utan det är verkligheten.
Jag skulle kort och gott vilja veta: Delar ministern Moderaternas krav på att vi ska ha färre vargar i Sverige? Ska vi ta psykosociala hänsyn även för dem som bor i rovdjurstäta områden? Det går faktiskt att besvara en sådan fråga.
Anf. 53 Statsrådet Jennie Nilsson (S)
Fru talman! Som ansvarig minister är det min ambition att vi ska säkerställa att vi har en politik som är klok och som förhåller sig till den verklighet som vi har att leva i på ett så bra sätt som möjligt.
När man ska förvalta varg ska man självklart ha en politik som också tar socioekonomisk hänsyn och som med alla de verktyg som finns säkerställer att människor både kan driva verksamhet och känna sig trygga varhelst i landet de bor.
Denna regering har, till skillnad från tidigare regeringar, hela tiden jobbat med att utveckla verktygen så att de blir bättre och så att vi bättre ska kunna leva upp till detta.
Jag vill i sammanhanget, givet att detta ständigt kommer tillbaka, bara konstatera att det fanns fler vargar under alliansperioden utan MP i regeringen än vad det finns under denna regering. Det säger jag som kuriosa i sammanhanget. Men jag antar att Lars Beckman lyssnar på Miljöpartiet även när han sitter i regering. Det är en spännande tanke.
Jag vill också konstatera att Moderaternas retorik leder till absolut ingenting när det gäller att göra någonting bättre för de människor som upplever otrygghet och som upplever att de exempelvis inte kan vara näringsidkare i området. Man bortser nämligen helt från att vi i Sverige inte är fria att sätta vilken siffra vi vill. Vi behöver ta hänsyn till gynnsam bevarandestatus.
Min politik har lett till att vi i Gävleborg den här vintern faktiskt har kunnat skjuta av 18 stycken vargar. Det är skillnaden mellan min politik och Lars Beckmans politik.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.