asylpolitiken

Interpellation 2001/02:179 av Andersson, Sten (-)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2002-01-18
Anmäld: 2002-01-22
Besvarad: 2002-02-07

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 16 januari
Interpellation 2001/02:179
av Sten Andersson (-) till statsrådet Jan O Karlsson om asylpolitiken

Enligt ett TT-telegram den 14 januari 2002 ska de flesta kosovoalbaner med tillfälliga uppehållstillstånd som finns kvar i Sverige, få stanna av humanitära skäl, trots att riksdagen för endast något mer än ett knappt halvår sedan beslutade att de skulle sändas tillbaka.

Med då aktuell riksdagsdebatt (som kan läsas på riksdagens hemsida) i gott minne, finns skäl att minst sagt förvånas över ryckigheten i asylpolitiken.

Ovan nämnda beslut stärker också den generella uppfattningen hos många medborgare, nämligen att utlänningar som fått avslag på asylbegäran undviker att lämna landet och efter en tid hävdas att man "rotat sig" och därefter verkar med närmast automatik, att permanent uppehållstillstånd kan räknas med.

Att beslutet kan innebära att många som fått avslag på asylsökan ser en ny möjlighet att få stanna, borde inte förvåna. Dessutom innebär även beslutet att egendomliga signaler sänds från Sverige till omvärlden där de kan uppfattas som prejudikat.

Ämnar statsrådet göra en översyn av gällande lagstiftning så att riksdagens intentioner följs?

Debatt

(7 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2001/02:179

Webb-tv: asylpolitiken

Protokoll från debatten

Statsråd Jan O Karlsson (S)

Anf. 21 Statsråd Jan O Karlsson (S)

Herr talman! Sten Andersson har frågat mig om jag ämnar göra en översyn av gällande lagstiftning så att riksdagens intentioner följs. Sten Anderssons fråga är föranledd av det förhål- landet att flertalet av de drygt 4 000 personer från Kosovo som haft tidsbegränsade uppehållstillstånd i Sverige och sedan sökt asyl efterhand fått permanenta uppehållstillstånd. Det rörde sig vid årsskiftet 2001/02 om drygt 2 500 personer, motsvarande 63 %, av vilka ca 350 med lagakraftvunnet avslagsbeslut fått uppehållstillstånd av Utlänningsnämnden efter ny ansökan. I ett antal ärenden finns inte lagakraftvunna beslut - hos Migrationsverket för 84 personer och hos Utlänningsnämnden för 357 personer. Antalet perso- ner som återvänt självmant är 316, medan 111 åter- vänt genom polismyndighets försorg. Sammanlagt saknas kännedom om var 464 personer uppehåller sig. Som Sten Andersson refererar till har riksdagen vid sitt beslut den 9 maj 2001 över motion 2000/01:Sf645, yrkandena 19 och 20, inte sett anled- ning att ta initiativ till att personer från Kosovo som haft tidsbegränsade uppehållstillstånd generellt skulle få förlängda tidsbegränsade uppehållstillstånd eller under vissa förutsättningar permanenta uppehållstill- stånd. En prövning har på sedvanligt sätt skett indivi- duellt för dem som sökt asyl. Den omständigheten att flertalet ansökningar hittills lett till att permanent uppehållstillstånd givits, i ett antal fall genom beslut avseende ny ansökan efter tidigare lagakraftvunnet avslagsbeslut, ger inte i sig anledning till översyn av gällande lagstiftning. Förhållandet var för övrigt likartat redan vid tiden för riksdagens nyss nämnda beslut. Det visar sig dock att det finns problem av olika slag som alltför ofta gör processen med beslutsfattan- de i asylärendena utdragen, liksom återvändandet för dem som inte har skäl att stanna i Sverige. Handlägg- ningstiderna i första och andra instans uppmärksam- mas återkommande i denna kammare. Regeringen följer också fortlöpande utvecklingen i detta avseende för att stärka utlänningsmyndigheternas kapacitet att handlägga asylärenden. Jag vill ta tillfället i akt att också lyfta fram bety- delsen av korta handläggningstider för ärenden om återvändande som sker efter lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning. För att värna asylrätten är det helt nödvändigt att återvändande i sådana fall kommer till stånd och, inte minst av hänsyn till de berörda personerna, utan onödig tidsutdräkt. Migra- tionsverket och polismyndigheterna spelar här en mycket viktig roll inom migrationspolitiken. Regeringen förbereder för närvarande två propo- sitioner som har anknytning till Sten Anderssons fråga. Den ena propositionen gäller tillfälligt skydd och genomförande av EU-direktivet på detta område. Den andra propositionen gäller ny instans- och pro- cessordning och tar bl.a. upp hur skäl som tillkommit efter ett lagakraftvunnet beslut ska beaktas i asylä- renden. Mot denna bakgrund ser jag inte anledning att ta initiativ till en översyn av gällande lagstiftning.

Sten Andersson

Anf. 22 Sten Andersson

Herr talman! Den 9 maj i fjol hade vi en stor de- batt i riksdagen om 4 000 kosovoalbaner som hade fått tidsbegränsade uppehållstillstånd och som skulle lämna Sverige. Både för- och efterspelet till debatten var intensivt, och det väckte starka känslor på alla håll. Beslutet blev i alla fall att de skulle lämna Sve- rige. Åtta månader senare hör vi att majoriteten av dem får lov att stanna kvar. Jag tycker att jag har rätt när jag säger att detta är en ryckig politik, som dessutom ger egendomliga signaler. Man söker asyl i Sverige. Om man får nej göm- mer man sig eller håller sig undan. Efter en tid är sannolikheten för att få asyl rätt god. Jag tycker att det är ett felaktigt förfarande. Vi ska leva upp till de beslut vi fattar i riksdagen. Många av kosovoalbanernas ansökningar var prövade individu- ellt redan vid beslutet i riksdagen. Det sade man i alla fall från regeringen under den debatten. Jag och säkert alla andra tycker att det är bra om handläggningstiderna kan bli kortare. Tyvärr är det i dag så, herr talman, att nästan samtliga som har fått ett nej överklagar. Detta tar mycket lång tid, och det tar mycket kraft från de myndigheter som ska sköta det. Det finns många advokater som gärna står till tjänst mot en hygglig betalning. Ett annat problem är att många asylsökande i dag varken har pass, ID-handlingar eller biljetter. Då är det mycket svårt för myndigheten att avgöra huruvida den berättelse de lämnar är korrekt eller inte. Asylsökande som kommer till Sverige för att söka skydd i vårt land borde faktiskt hjälpa till på ett bättre sätt än vad som generellt sker i dag. Om man ska spetsa till det kan man säga att de inte har gått till Sverige. De har kommit hit på något sätt. Jag kan förstå om det i vissa fall saknas ID- handlingar och pass. Om man lämnar en gräns till fots är det klart att man inte har något pass eller någon biljett. Men när man bevisligen har färdats genom nästan hela Europa har man haft pass. Man har haft biljetter. Man har haft ID-handlingar. Då tycker jag att man skulle hjälpa till mer. Jag skulle vilja ställa en fråga till statsrådet. Anser statsrådet att det är fel att de asylsökande som bevis- ligen har haft ID-handlingar, pass och biljetter under resans gång får en strängare bedömning vad gäller huruvida de ska erhålla asyl eller inte i Sverige?

Statsråd Jan O Karlsson (S)

Anf. 23 Statsråd Jan O Karlsson (S)

Herr talman! Även om lidelsen tydligen har varit stor i den debatt som Sten Andersson talar om hade 1 700 asylsökande fått stanna och 800 fått avslag redan när riksdagen behandlade denna fråga i början av maj förra året. Det är ungefär samma proportioner i dag, som jag presenterade. Det har inte funnits nå- gon annan tendens under detta år. Jag har ingen an- ledning att tro att myndigheterna skulle ha bedömt saken på annat sätt eller inte följt utlänningslagens bestämmelser och gällande praxis, utformad av rege- ringen och myndigheterna tillsammans. Det var socialförsäkringsutskottet som lade fram förslaget till det beslut som riksdagen fattade den 9 maj. I betänkandet underströk utskottet att asylansök- ningarna måste prövas individuellt. Det innebar att det tillfälliga skyddet var borta, och man var i ett läge då varje ansökan skulle prövas var för sig. Ur den synpunkten menar jag att ingenting har inträffat som ger oss anledning att tro att lagen skulle ha urholkats, utan man har följt ungefär det, herr talman, som vi har varit vana vid och som vi har att utgå från när det gäller tillämpningen av lagen. Det är många som överklagar. Det kan vi ju inte förbjuda. Tvärtom vill jag starkt understryka att jag som ansvarigt statsråd för dessa frågor vill värna och utveckla rättssäkerheten. I själva verket är det ju det, att rättstryggheten, rättssäkerheten ska stärkas, som ligger bakom det initiativ som denna gång socialför- säkringsutskottet har tagit om en ny instans- och processordning. Det är jag en varm anhängare av. Sedan gäller det behandlingen av personer som bevisligen skulle ha gjort sig av med sina identitets- handlingar. Det får ju vägas in i en helhetsbedömning som våra myndigheter gör. I den mån detta kan bevi- sas, vilket jag förmodar är besvärligt, får man väl försöka ta hänsyn till det. Det får bli en av de faktorer som ingår i den totala bedömningen för vad som ska gälla. Sedan har jag medgett att det finns ett dilemma. Jag har ingen annan mening än Sten Andersson när det gäller att det förhållandet att vi har haft långa handläggningstider skapar denna cirkelsituation. Då ökar anknytningen för flera personer, vilket i sig blir ett asylskäl, och då ökar antalet människor som får stanna. Som jag har understrukit i mitt svar är det, för att ordning och reda ska gälla på detta som på andra områden av vårt samhällsliv, angeläget att vi ser till att vi råder bot på detta. Regeringen har följt utveck- lingen. Vi har satsat pengar på resurser i både första och andra instans för att på det sättet råda bot på dessa missförhållanden. Det ligger i både samhällets och de asylsökandes intresse.

Sten Andersson

Anf. 24 Sten Andersson

Herr talman! Jag är givetvis helt överens med statsrådet om att rättstrygghet ska gälla även i asylä- renden. Det är helt självklart. Men det blir ju problem när inte bägge parter spelar med öppna kort eller den ena parten inte gör det. Låt oss säga att det kommer hit en person som sä- ger: Jag heter Sten Andersson och kommer från Ko- sovo. ID-handlingar, pass och biljetter har jag inga. Han måste ha färdats hit till Sverige, eftersom han inte har gått, cyklat eller simmat. Handlingarna är försvunna. Varför? Det kan finnas många skäl till detta, men det är bl.a. detta som gör att det tar så lång tid. De myndig- heter som ska bedöma asylskäl pressas mycket hårt på grund av det som jag vill kalla för missbruk av den svenska gästfriheten. Sedan är det klart att det är svårt att leva t.ex. i Kosovo jämfört med Sverige. Ingen ifrågasätter det. Men, herr talman, det finns ju många länder på det här klotet som det är mångdubbelt be- svärligare att leva i än Kosovo. Lagen är i klartext sådan att fattigdom och dåliga sociala levnadsförhål- landen fortfarande inte är något giltigt asylskäl i Sve- rige. Till sist, herr talman, skulle jag vilja vara lite pro- vokativ - men jag står faktiskt bakom det jag nu sä- ger: Om de personer som kommer till Sverige och söker asyl och skydd här inte på ett vettigt sätt kan förklara varför de inte har ID-handlingar, pass eller biljetter, som bevisligen måste ha visats upp flera gånger under resan till Sverige, ska man helt enkelt inte pröva deras asylskäl.

Statsråd Jan O Karlsson (S)

Anf. 25 Statsråd Jan O Karlsson (S)

Herr talman! Det är till att börja med, Sten An- dersson, alldeles riktigt att dåliga sociala förhållanden i ett land inte är asylskäl. Jag är den första att understryka att det är mycket viktigt att vi i den praxis som utformas - det gäller hur vi tillämpar och utformar vår lagstiftning - upp- rätthåller respekten för asylrätten som ett oerhört viktigt institut för de miljontals människor som fak- tiskt inte bara lever under vidriga sociala och ekono- miska omständigheter, vilket inte är tillräckligt enligt konventionen, utan som också förföljs på grund av sin politiska uppfattning, sin etniska tillhörighet eller av andra skäl. Låt mig bara tillägga att jag på den punkten tror att det finns ett behov av att modernisera och utveckla vår lagstiftning, och det gäller en sak som jag själv har tagit upp i diskussionen, nämligen människor som förföljs på grund av sitt kön och människor som för- följs på grund av sin sexuella läggning. Men nu ska jag återvända till detta med handling- arna. Det här måste vara en principiell diskussion eftersom jag inte har för avsikt - det understryker jag - att, herr talman, ge mig in i en bedömning av en- skilda ärenden. Det ska jag inte göra. Det har jag ingen rätt till, och så ska det inte vara. Men det som jag tycker att det är viktigt att vi överlämnar till våra myndigheter - och i det fallet har jag ingen anledning att betvivla den kompetens och den konsekvens var- med man arbetar med detta både i Migrationsverket och i den andra instansen - är att de omständigheter under vilka folk förklarar sig sakna identitetshand- lingar måste vägas in. Det är klart att i en utredning om huruvida asylskäl ska föreligga måste alla, inklu- sive den sökande själv, delta. Det kan finnas en rad olika omständigheter som gör det begripligt att vederbörande saknar handlingar. Det ingår naturligtvis i den bedömning som verket och nämnden ska göra att ta reda på varför vederbö- rande vid ankomsten till Sverige saknar handlingar, trots att man normalt brukar få uppvisa identitets- handlingar under en resa genom så många länder. De ska då göra en bedömning: Vad är det för situation som har lett till detta? Detta kan i sig leda till att man uppdagar förhål- landen som förstärker vederbörandes skyddsbehov. Samtidigt ska vi vara klara över att det här förhållan- det tillsammans med förhållandet att det är en usel folkbokföring i många av de länder varifrån de asylsökande kommer och flera andra omständigheter leder till att våra myndigheter har det utomordentligt besvärligt att tillämpa den lagstiftning som vi har. Vi ska stärka deras resurser och öka deras kompetens, vilket vi fortlöpande gör. Men det viktigaste vi kan göra för att råda bot på missförhållandena är att väga in detta i en helhetsbedömning när det gäller hur flyktingpolitiken ska bedömas. Men jag understryker att det föreligger inga dela- de meningar. Över huvud taget råder det en ganska bred enighet om att den linje som vi nu följer är den bästa just för att landet ska kunna vara en fristad för de människor som verkligen är förföljda och behöver skydd. Detta försöker vi göra.

Sten Andersson

Anf. 26 Sten Andersson

Herr talman! Jag sade ju precis det som statsrådet upprepar nu, att det kan finnas förklaringar till att pass, ID-handlingar och biljetter saknas. Men jag vågar påstå att handlingarna i de allra flesta fall är bortkastade. Någon har inbillat den asylsökande om att det blir besvärligare för myndigheterna att reda ut vem man är, varifrån man kommer och eventuellt om man skulle ha sökt asyl enligt konventionen i ett annat land där man först har vistats om man inte har några papper. Jag föreslog att man generellt sett inte skulle prö- va asylskälen i de fall då det rimligen borde gå att visa upp ID-handlingar, pass och biljetter. Jag tycker att det är ett krav som svenska folket via ansvariga myndigheter har rätt att ställa på de människor vi hjälper, dvs. att de själva hjälper till så gott det går. Jag har, herr talman, mycket svårt att tänka mig att någon som kommer till New York, står där i ham- nen och säger att han vill söka asyl och inte visar vare sig ID-handlingar, pass eller biljetter får en direkt positiv bedömning i USA. Risken är stor att man sätts tillbaka på samma fartyg som man kommit med. Jag tror nog att sådana signaler hade gjort att vi fått se ett större antal biljetter. Det hade blivit snabba- re och säkrare utredningar om vi hade haft ett sådant system. I övrigt, herr talman, vill jag tacka statsrådet. Det här var vår första debatt. I den här frågan brukar det ibland vara rätt så hetsiga tonlägen - vilket jag ofta själv har bidragit till, det erkänner jag. Men det har varit en lugn, trevlig och intressant debatt i dag. Tack så mycket!

Statsråd Jan O Karlsson (S)

Anf. 27 Statsråd Jan O Karlsson (S)

Herr talman! Jag är mycket tacksam för Sten An- derssons antydan på slutet om att min enkla närvaro kan ha bidragit till att dämpa lidelserna. Möjligen kan den ringa anslutningen till denna debatt rent fysiskt också ha bidragit härtill. Jag har bara en avslutande synpunkt. Vi har ju vi- sat på en betydande värdegemenskap, men det är en punkt jag vill understryka, eller en och en halv: Oav- sett om vederbörande har tappat eller kastat bort sina handlingar är det en sak - och det handlar också om respekten för asylrätten - som vi måste pröva, enligt konventionen och vår egen lagstiftning, och det är om vederbörande har skyddsbehov eller inte. Det tar över alla andra saker. Det gäller också i Förenta staterna. De har också ett utredningskrav, även om man inte har några hand- lingar med sig. Alltså: Även om det är alldeles riktigt att det för- länger och försvårar utredningarna, även om det kan finnas anledning att misstänka att det har legat andra avsikter bakom än de som anges, är ändå det primära i Genèvekonventionen och i vår lagstiftning att ve- derbörandes behov av skydd måste fastställas av oss. Därmed tackar jag också för en angenäm debatt.

Intressenter

Frågeställare

Andersson, Sten (-) -

Besvarad av

statsrådet Jan O Karlsson Socialdemokraterna