assisterad befruktning för lesbiska kvinnor

Interpellation 2003/04:478 av Andersson, Yvonne (kd)

den 7 maj

Interpellation 2003/04:478

av Yvonne Andersson (kd) till justitieminister Thomas Bodström om assisterad befruktning för lesbiska kvinnor

Kvinnor som är ensamstående eller som lever i ett homosexuellt förhållande har inte tillgång till assisterad befruktning inom den svenska sjukvården. I praktiken förekommer det ändå att även dessa kvinnor befruktas på konstgjord väg. Det sker då genom privat insemination, till exempel i hemmet, eller vid klinik utomlands. Även heterosexuella par vänder sig ibland utomlands för att få behandling för sin infertilitet. Det är däremot mera sällsynt att heterosexuella par insemineras privat.

Det finns inga säkra uppgifter om hur många barn som kommer till genom assisterad befruktning utanför den svenska sjukvården. En undersökning av Statistiska centralbyrån år 2000 tyder på att det under senare år har blivit allt vanligare att homosexuella personer använder sig av insemination för att skaffa barn. Undersökningen riktade sig till homo- och bisexuella personer i åldrarna upp till 65 år. Enkäter med frågor skickades ut till 5 300 personer. Av dessa svarade drygt 2 000 personer. Av dem som svarade hade 114 fått barn under åren 1981@1986. Endast två barn hade kommit till genom insemination. Under åren 1987@1993 hade 159 personer fått barn, och av dessa hade 30 barn kommit till genom insemination. Under åren 1994@1999 hade 99 personer fått barn, och av dessa hade 58 barn kommit till genom insemination (se SOU 2001:10, del B s. 195 f.).

Regeringen beslutade år 1999 att tillkalla en parlamentarisk kommitté för att undersöka villkoren för barn i homosexuella familjer. Kommittén överlämnade år 2001 betänkandet Barn i homosexuella familjer (SOU 2001:10). Kommitténs förslag om att registrerade partner skulle ges möjlighet att prövas som adoptivföräldrar har lett till lagstiftning, som trädde i kraft den 1 februari 2003 (prop. 2001/02:123, bet. 2001/02:LU27).

Kommittén föreslog också att lesbiska par som hade registrerat sitt partnerskap eller var sambor skulle få tillgång till assisterad befruktning inom den svenska sjukvården. Förslaget innebar att det rättsliga föräldraskapet till barn som föddes i lesbiska förhållanden skulle bestämmas på motsvarande sätt som för barn i heterosexuella förhållanden. Om modern var registrerad partner skulle hennes partner automatiskt anses som mor till de barn som föds i partnerskapet. Var modern ogift skulle hennes sambo ges möjlighet att bekräfta moderskapet. Moderskapet skulle också kunna fastställas genom dom. Reglerna föreslogs gälla även om barnet kommit till genom assisterad befruktning utanför den svenska sjukvården.

I propositionen Partnerskap och adoption (prop. 2001/02:123) så många som 15 stycken remissinstanser var kritiska till förslaget om assisterad befruktning. De kritiska remissinstanserna ansåg att det saknas tillräckligt forskningsunderlag om barn som har kommit till genom insemination och att det skulle kunna innebära en belastning för barnet att växa upp med två mödrar. Det invänds att de regler som i dag gäller möjligheterna för barn att få veta sitt genetiska ursprung och att reglernas tillämpningsområde inte bör utvidgas innan den frågan har setts över i ett vidare sammanhang. De flesta av dessa remissinstanser motsätter sig också förslaget om hur föräldraskapet ska regleras för barn som föds i lesbiska förhållanden. De förändringar som föreslogs i föräldrabalken av kommittén ansågs omotiverade och alltför ingripande. Barns rätt till kunskap om sitt ursprung tas inte tillräckligt till vara. Enligt remissinsatserna bör det undersökas om det finns andra lagtekniska lösningar som bättre tillvaratar barnets intressen. Regeringens bedömning i propositionen blev att en möjlighet till assisterad befruktning vid allmänt sjukhus för lesbiska par inte bör införas innan slutlig ställning tagits till frågan om hur det rättsliga föräldraskapet för barnet då ska regleras. Regeringen har för avsikt att ta upp frågan senare.

Thomas Bodström har i en interpellationsdebatt den 5 november 2002 sagt att frågan om assisterad befruktning för lesbiska kvinnor på samhällets bekostnad redan är politiskt avgjord. Detta uttalande har sedan flitigt citerats. I år kom också departmentspromemorian Föräldraskap vid assisterad befruktning för homosexuella (Ds 2004:19), men i denna diskuteras enbart, som titeln antyder, frågan om föräldraskap vid assisterad befruktning. Däremot behandlas inte frågan om lesbiska ska ha rätten till assisterad befruktning eller ej.

Jag finner Thomas Bodströms slutsats, att frågan om assisterad befruktning för lesbiska kvinnor redan är politiskt avgjord, märklig. Mig veterligen är frågan långt ifrån avgjord och riksdagen har heller inte haft någon möjlighet att avgöra den. Det faktum att så många som 15 remissinstanser var tydligt emot förslaget visar hur känslig frågan är.

Mina frågor till ministern är följande:

1.Vilken grund hade ministern för att uppge att frågan om assisterad befruktning för lesbiska kvinnor var politiskt avgjord?

2.Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att ett tillräckligt utredningsunderlag, med den inriktning de kritiska remissinstanserna efterlyst, presenteras riksdagen?