arbetsbelastningen för högskolans lärare

Interpellation 2002/03:231 av Lindström, Torsten (kd)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2003-03-12
Anmäld: 2003-03-12
Besvarad: 2003-03-25
Sista svarsdatum: 2003-03-26

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 12 mars
Interpellation 2002/03:231
av Torsten Lindström (kd) till utbildningsminister Thomas Östros om arbetsbelastningen för högskolans lärare

Högskoleverket presenterar i en undersökning situationen för lärare och studenter vid landets lärosäten. Resultatet visar på de problem som i dag präglar de flesta lärosäten. Under senare år har antalet studenter ökat @ vilket långsiktigt i sig är positivt @ men resurserna har inte ökat i motsvarande mån, vilket vi kristdemokrater pekat på vid upprepade tillfällen. Sedan mitten av 1990-talet har till exempel antalet helårsstudenter ökat med 25 % medan antalet lärare bara ökat med 13 %.

Högskolans lärarkår är i dag mer stressad och ansträngd än tidigare. Sjukskrivningarna blir fler och utbrändheten sprider sig. Alltfler trivs inte på arbetsplatsen och tre av fem högskollärare anser att förutsättningarna för undervisning försämrats. Studenternas förkunskaper upplevs ha försämrats vilket givetvis ytterligare försvårar undervisning på adekvat nivå och med hög kvalitet.

Många lärare vill vidareutveckla sin pedagogiska kompetens vilket det i dag i alltför hög grad saknas möjlighet till. Det är besvärande eftersom även studenterna efterlyst sådan utveckling.

Mot bakgrund av det ovan anförda vill jag fråga utbildningsministern:

Vilka åtgärder avser utbildningsministern att vidta för att öka antalet lärare vid högskolor och universitet?

Vilka åtgärder avser utbildningsministern att vidta för att möjliggöra pedagogisk utveckling vid högskolor och universitet?

Debatt

(8 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2002/03:231

Webb-tv: arbetsbelastningen för högskolans lärare

Protokoll från debatten

Thomas Östros (S)

Anf. 102 Thomas Östros (S)

Fru talman! Torsten Lindström har frågat mig vil- ka åtgärder jag avser att vidta för att dels öka antalet lärare vid högskolor och universitet, dels möjliggöra pedagogisk utveckling vid högskolor och universitet. Mellan 1997 och i år har regeringen avsatt resur- ser för närmare 100 000 nya och fullt finansierade utbildningsplatser. Den totala ökningen av anslagen för expansionen av den grundläggande högskoleut- bildningen ligger på mer än 6 miljarder kronor, inklu- sive studiestöd. Jag vill vidare erinra om att nuvarande resurstill- delningssystem för högre utbildning kännetecknas av en hög grad av decentralisering. Grunden för tilldel- ningen är just antalet studenter samt hur dessa förde- las på olika utbildningsområden och vad studenterna presterar. Inom ramen för tilldelade resurser har läro- sätena stor frihet att själva fördela medel på olika utbildningar och olika kostnadsslag såsom löner, utrustning, lokaler och övriga driftskostnader. En allmän uppfattning inom högskolevärlden är att nuvarande resurstilldelningssystem i sina huvud- drag fungerar på ett tillfredsställande sätt. Det vore enligt min mening olyckligt om statsmakterna åter- gick till att i detalj styra tilldelningen och exempelvis föreskriva hur många lärare som lärosätet ska anstäl- la. Under första hälften av 1990-talet urholkades de genomsnittliga ersättningsbeloppen för helårsstuden- ter och helårsprestationer. En av orsakerna var den ofinansierade expansion av högskolan som ägde rum under den dåvarande borgerliga regeringen. En annan orsak var den sanering av statens finanser som blev nödvändig efter den borgerliga regeringens tid vid makten. Under senare år har inga besparingar gjorts på er- sättningsbeloppen; tvärtom har kraftfulla satsningar gjorts för att stärka kvaliteten inom den grundläggan- de högre utbildningen. Sålunda har ca 200 miljoner kronor avsatts för förstärkning av ersättningsbeloppen för humanistiskt, samhällsvetenskapligt, juridiskt och teologiskt utbildningsområde samt ca 200 miljoner kronor för vårdutbildningarna. Dessa satsningar har gett möjlighet till anställning av flera lärare. Ur denna synpunkt blir uppföljningen av lärarrekryteringen 2002 och 2003 av stort intresse. En förutsättning för att säkra tillgången på lärare i högskolan är en expanderande forskarutbildning. Jag vill därför framhålla att antalet examinerade i fors- karutbildningen fördubblats under de senaste tio åren. Regeringens ambition är att åter fördubbla examina- tionen i forskarutbildningen. Jag delar Torsten Lindströms uppfattning att de signaler som kommer från universitet och högskolor om lärarnas arbetssituation är oroväckande. Här är den arbetsmiljö som lärosätena kan erbjuda av stor betydelse. De anställdas arbetsmiljö är en för lärosä- tenas ledningar angelägen fråga att arbeta aktivt med. Häri ingår också att ge lärarna möjlighet att utveckla sin pedagogik. Vikten av en pedagogisk utveckling har av rege- ringen framhållits i propositionen Den öppna hög- skolan och återspeglas i de mål för högskoleverksam- heten som regeringen fastställt. Enligt regleringsbre- vet för 2003 ska universitet och högskolor arbeta aktivt med undervisningens förnyelse och det peda- gogiska utvecklingsarbetet. De ska på egen hand eller tillsammans med andra lärosäten utveckla och erbju- da utbildning i högskolepedagogik bland annat för alla anställda lärare som saknar sådan utbildning. Resultatet ska återrapporteras i lärosätenas årsredo- visningar. För att stödja den pedagogiska utvecklingen har regeringen för 2002 tilldelat lärosätena 10,6 miljoner kronor för pedagogisk utbildning av lärare. Härutöver har extra medel tillförts vissa universitet och hög- skolor för särskilda insatser, och Rådet för högre utbildning har fått i uppdrag att stödja lärosätenas arbete med att utveckla högskolepedagogisk utbild- ning. Såväl arbetsmiljön för anställda och studenter vid universitet och högskolor som den pedagogiska för- nyelsen i den högre utbildningen är viktiga delar av det kvalitetsarbete som regeringen initierade under den förra mandatperioden. Jag kan försäkra Torsten Lindström att dessa och andra kvalitetsutvecklande frågor står högt på regeringens agenda även fortsätt- ningsvis.

Thomas Östros (S)

Anf. 102 Thomas Östros (S)

Torsten Lindström (Kd)

Anf. 103 Torsten Lindström (Kd)

Fru talman! Jag vill allra först tacka utbildnings- ministern för svaret på min interpellation. En nyckel till framtiden är utbildning och fram- tidstro. Fler behöver få tillgång till den högre utbild- ningen, och den högre utbildningen måste känneteck- nas av kvalitet. I dag finns det orsak att vara allvarligt bekymrad. Det märks inte minst vid alla besök vid landets läro- säten. Signalerna är entydiga. På många lärosäten har vi överfulla studiesalar och lärare som går på knäna, på andra lärosäten tomma platser som kunde ha an- vänts bättre för att möta den efterfrågan och de behov som finns. Högskolorna och universiteten har de senaste åren utvecklats, och riskerar att i än högre grad utvecklas, till utbildningsfabriker där korvstopp- ning står högt i kurs. Detta, fru talman, visar vad de senaste årens hög- skolepolitik lett till. Högskolans lärare bränner ut sig själva för att inte studenterna ska bli lidande av sys- temfelen. Utbyggnaden av antalet platser har inte följts av motsvarande resursförstärkningar. Priset för detta betalas varje dag i vardagen av studenter och lärare. Den senaste statistiken från Högskoleverket visar att antalet helårsstudenter sedan mitten av 1990-talet ökat med 25 % medan antalet lärare bara ökat med 13 %. Många lärare har långa arbetsveckor - 48 tim- mar är en normal arbetsvecka för en vanlig lärare. Fyra av fem lärare arbetar övertid. Tre av fem jobbar på lördagar och söndagar. Tre av fem jobbar i stället för att sjukskriva sig. Fler vill forska men hindras av krångliga och otillräckliga system för tilldelning av forskningsmedel. Sjukskrivningarna blir alltfler, och utbrändhetens farsot sprider sig. Detta, fru talman, är vad som nu har dragit fram på våra lärosäten, på personalens och studenternas bekostnad. Vi kristdemokrater är glada över att högskolan växer. Det var därför vi medverkade till trendbrottet i 1990-talets början och tillsammans med andra partier inledde de stora och banbrytande satsningarna på högskolans utbyggnad. Det behövs för att klara det kunskapssamhälle som vi är och blir en del av. Men vi har varnat för en alltför snabb och orealistisk ut- byggnad och framför kvantitet faktiskt värnat kvali- tet. Det behövs fler lärare vid landets lärosäten. För att bidra till det behövs fler insatser. Vi kristdemo- krater valde i vår budget att satsa mer pengar på grundutbildning, forskning och kvalitetsförbättringar. Vi vill också se en garanti i varje kursplan för vilken grad av undervisning som är att vänta under en kurs. Det handlar om kvalitet. Vad säger då regeringen? Ja, fru talman, det är ingen brist på ord. Ministerns svar är fullt av ord och fagra förhoppningar. Men som så ofta i regeringens politik, kanske i synnerhet utbildningspolitiken, följs inte orden av handling. Det är ju lovvärt att ministern delar min uppfattning att signalerna om arbetsmiljön för högskolans lärare är oroväckande. Men det räcker inte. Ministern måste också reagera och agera. Min fråga till utbildningsministern, fru talman, är: Vad tänker ministern göra konkret för att sätta stopp för nedslitningen av högskolans lärare och i stället satsa på fler lärare och kvalitet för vår personal och för våra studenter?

Thomas Östros (S)

Anf. 104 Thomas Östros (S)

Fru talman! Det är ibland festligt att lyssna på Kristdemokraterna i de utbildningspolitiska debatter- na. Faktum är att Kristdemokraterna under ganska många år agerat som ett slags släpankare i utbild- ningspolitiken, ständigt med förslag om mindre an- slag än övriga partier, ständigt med förslag på ned- dragningar av initiativ, inte minst när det gällt ut- byggnaden, en stadig röst för att inte bygga ut hög- skolan. Efter hand anpassar man sig naturligtvis. Man ser vad högskoleutbyggnaden har betytt för de stu- denter som har fått möjlighet att läsa vidare, för de bygder som har fått chansen till en helt ny utveckling tack vare att man har fått minst en stark högskola i varje län. För landets framtid spelar högskolan väldigt stor roll. Vi är inne i en period av unika satsningar på hög- skolan, inte som i början av 90-talet en expansion utan att pengar följde med utan här är det en expan- sion som faktiskt hittills inneburit 6 miljarder kronor mer av skattemedel till högskolan. Det är en väldigt viktig period av utbyggnad, fullt finansierad. Det är klart att en sådan snabb utveckling ställer högskolan inför svåra utmaningar. Det är klart att det innebär att vi också är i behov av en lugnare period framöver, där högskolelärarna känner att de har ett beting som går att arbeta med. Det är intressant att titta på Lärarspegeln. Man frågar lärarna hur de uppfattar sitt yrke. Att vara lära- re i den svenska högskolan är ett yrke som står sig mycket väl i förhållande till andra yrken. Det är en tuff uppgift, men svaren tyder också på att vi har väldigt många lärare som i hög grad är engagerade i sitt arbete, uppskattar sitt arbete, den frihet som finns i det och det engagemang som man får av att träffa inte minst unga människor som vill studera vidare. Det finns en väldigt stark uppskattning av arbetet som högskolelärare. Jag tycker att det är viktigt att vi stärker de ämnen som har minst antal lärartimmar, om vi formulerar oss så. I praktiken handlar det om att se till att vi får fler seminarier, fler mindre föreläsningar, mer av diskussioner mellan studenter och lärare. Det är vik- tigt för lärarna, och det är kolossalt viktigt för stu- denterna. Det är viktigt för den akademiska miljön. Därför är det med tillfredsställelse som vi nu har möjlighet att satsa extra just på humaniora och sam- hällsvetenskap. Förutom de vanliga uppräkningarna ökar ersättningen per student med ungefär 7 % för att man ska få de mindre sammanhangen och de intensi- va diskussioner som kan komma ur detta och därmed en starkare bildning. Sverige har höga ambitioner. Vår kostnad per stu- dent ligger i topp i OECD om vi jämför oss med de flesta andra länder. Om Torsten Lindström åker ned till kontinenten och tittar på hur det kontinentala systemet fungerar finner han att det är mycket stora grupper. En svensk högskola har mycket små grupper jämfört med den kontinentala modellen. Där är mycket stor utslagning redan på grundnivån. Själva idén är att börja med stora grupper så att man kan vaska fram de duktigaste som får gå vidare. Vår mo- dell är ju helt annorlunda. Man ska ta hand om stu- denterna, se till att de får en relation till lärarna. Då är det viktigt att vi också kan öka ersättningen per stu- dent. Vad gör då Kristdemokraterna i senaste budgeten? Man har inget intresse av att skapa en öppen högsko- la. Rekryteringsinsatser tar man bort pengar från, 40 miljoner. Man minskar utbyggnaden med 60 miljo- ner. Ni halverar ersättningen per student vid Nätuni- versitetet och plockar därmed in 80 miljoner. Så här kan man hålla på när man skärskådar Kristdemokra- ternas politik. Inga nya initiativ, ingen förnyelse, ingen förändring - ett släpankare i högskolepolitiken. Men om Torsten Lindströms interpellation antyder en förändring är han hjärtligt välkommen.

Torsten Lindström (Kd)

Anf. 105 Torsten Lindström (Kd)

Fru talman! Socialdemokraterna har haft åtta år på sig i regering. Blir det inte en smula tröttsamt för utbildningsministern att ideligen börja prata om något annat än sin egen politik bara för att avleda uppmärk- samheten. Det är en ganska vanlig socialdemokratisk taktik att börja tala om något annat än diskussionen handlar om. Som vanligt, fru talman, är det inte sär- skilt mycket att bry sig om när den här typen av på- ståenden kommer. Det som är intressant, fru talman, är att det visar på att det finns en skillnad mellan regeringens ord och den verkliga politik som förs. Går vi in och läser Lärarspegeln och tittar på vad högskolans och universitetens lärare säger hittar vi att det är många som trivs på jobbet, javisst. Men de som trivs är också de som får uppleva en frihet, som får uppleva en dräglig arbetssituation, drägliga förutsätt- ningar. Men även de, ja, faktiskt det stora flertalet, pekar på den oerhört stora arbetsbördan, en arbets- börda som försvåras av att många upplever att för- kunskaperna hos studenterna försämrats, vilket ytter- ligare spär på arbetsbördan, ytterligare försvårar ar- betssituationen. Många lärare uttalar att man vill utveckla sin pedagogiska kompetens, men det saknas det i dag i hög grad möjlighet till. Det är besvärande eftersom inte minst studenterna ofta efterlyser den typen av insatser. Vi kristdemokrater har noterat de här signalerna. Som ett tecken på det lägger vi betydligt mer pengar än regeringen och deras stödpartier klarar av just på att stärka grundutbildningen, just att stärka antalet lärare vid våra lärosäten. Det här är en fortsättning av när vi i början av 1990-talet i den borgerliga rege- ringen började satsa och bygga ut högskolan, tvärt emot den socialdemokratiska 80-talspolitiken som hade skurit ned och minskat på högskolan. Skillna- den, fru talman, har vi fått se kvitto på de senaste åtta åren när socialdemokratin styrt. Den socialdemokra- tiska regeringspolitiken har inte varit riktigt förankrad i verkligheten, och priset för det betalas av lärarna och i förlängningen givetvis av studenterna. Det be- talas i förlängningen av en försämrad kvalitet. Och det är ett pris som drabbar hela samhället. Fru talman! Det behövs insatser för att stärka kvaliteten. Vi behöver fler lärare i högskolan. Jag är bekymrad när jag ser hur antalet forskarstuderande minskar, inte minst inom humaniora, samhällskun- skap och medicin. Jag är bekymrad när jag vet att trots att utbildningsministern gärna slår sig för bröstet och talar om hur mycket Sverige satsar på forskning är ju merparten av forskningsanslagen faktiskt inte från staten utan från det privata näringslivet, och där sjunker anslagen just nu. Det här kräver faktiskt mo- tinsatser. Det här kräver moteld. Det kräver en aktiv regeringspolitik, inte passivitet med bara ord. Fru talman! Min fråga till utbildningsministern kvarstår trots allt: Vilka insatser kommer regeringen att vidta för att stärka kvaliteten, öka antalet lärare och se till att vi får en dräglig arbetssituation för lan- dets lärare och studenter vid de olika lärosätena?

Thomas Östros (S)

Anf. 106 Thomas Östros (S)

Fru talman! Jag förstår inte riktigt vad Torsten Lindström menar med förankrad i verkligheten. Är det att föredra det som du själv lyfter fram, nämligen att expandera högskolan utan att tillföra resurser - det var det du lyfte fram som den stora bedriften i början av 90-talet - än att bygga ut högskolan med ersätt- ning för varenda ny student som kommer till? Jag föredrar det senare. Det har också kostat mycket resurser, 6 miljarder kronor. Vi ska komma ihåg att vi är ett av de länder i världen, kanske det land i värl- den, som satsar allra mest på utbildning, per capita och som andel av BNP. Vi har varit väl värda alla de pengar det har handlat om. Det har faktiskt inneburit en revolution i det svenska samhället. Att gå vidare till högskolan är i dag, till skillnad mot Torsten Lindströms idealperi- od, någonting som börjar bli ganska vanligt. Den period som Torsten Lindström pekar på gick ungefär 20 % av en årskull vidare till högskolan. Vi hade de stora universiteten, och vi hade några små och svaga högskolor. I dag går nästan 50 % av en årskull vidare till högskolan. Vi har byggt upp nya, starka högsko- lor, minst en i varje län. Det är en stor samhällsför- ändring, som jag inser att Kristdemokraterna har svårt att förlika sig med men som jag känner en väldig stolthet över. Det råder inget tvivel om att det har varit en tuff period för högskolelärarna. De har blivit många fler. Högskoleverket kom med en rapport i somras som tydde på 10 000 fler lärare. Det har varit ett mycket expansivt område, men det har också inneburit en anspänning på varje högskola. Det är därför det är så viktigt att nu när utbyggnaden på 6 miljarder har fullföljts har vi chansen att stärka kvaliteten genom att öka ersättningen per student. Det gör vi från en nivå där Sverige ligger bland de länder som betalar mest per student i OECD-området. Det är viktigt för att få den kvalitet vi eftersträvar. Det är relationen mellan lärare och studenter som är viktig. Det under- lättar ett bra arbetsmiljöarbete. Det är också viktigt att när vi öppnar högskolan, bygger en högskola som tar emot nya grupper, att vi inser att det behövs en pedagogisk förnyelse inom högskolan. Där önskar jag att Torsten Lindström också hade ett engagemang. Det behövs möjlighet till vidareutbildning, ett ledarskap i högskolan som gör att högskolelärare känner att de har chansen att ut- vecklas under hela deras yrkesliv. Vi har tagit viktiga steg. Från och med förra året går det inte att anställas som högskolelärare i svensk högskola utan att ha pedagogisk utbildning. Det gör att vi nu har en mycket stor aktivitet på våra högsko- lor. Man satsar på att erbjuda pedagogisk utbildning, utveckla det pedagogiska innehållet i utbildningen, vilket stärker lärarnas ställning. Det är ett exempel på hur vi under utbyggnaden, med kvalitetssatsningarna, också driver på innehållet i att vara högskolelärare. Här ingår också möjligheten till forskning. Den är viktig. Alla högskolelärare ser det inte som sin upp- gift. Men många göra det, och de ska ha rätt och möjlighet till det. Men vi måste också erbjuda den pedagogiska vägen att gå vidare och känna sig stärkt i sin yrkesroll och utvecklas. Det är roligt att det generationsskifte som vi har framför oss är underbyggt av att det är så många som har doktorerat och tagit licexamen. Det är inte antalet forskarstuderande som är det viktiga, utan det är antalet som disputerar som är det viktiga. Där ser vi en fortsatt mycket kraftig och fin utveckling: en för- dubbling på tio år, etta i världen tillsammans med Schweiz på antalet disputationer i vårt samhälle. Det ska vi min själ vara stolta över, men vi måste fortsätta att locka fler till forskarutbildningen. Där har vi framtidens lärare, och det borde Kristdemokraterna fundera över.

Torsten Lindström (Kd)

Anf. 107 Torsten Lindström (Kd)

Fru talman! Fortfarande har utbildningsministern inte svarat på frågan i interpellationen. Vilka åtgärder tänker regeringen vidta för att stärka kvaliteten och öka antalet lärare i högskolor och universitet? Jag noterar till min tillfredsställelse utbildningsministerns engagemang för pedagogisk förnyelse. Innan jag hade förmånen att få inträda i denna kammare och börja samtala med ministern var min profession att utbilda just lärare, bland annat vid högskolor och universitet. Det gläder mig att utbildningsministern har det enga- gemanget. Utbildningsministern har inte pekat på några som helst lösningar för de problem som finns i dag. Tvärt- om! När det gäller den långsiktiga tillväxten av lärar- kåren, forskarutbildningen, ser vi i dag både ett sjun- kande antal forskarstuderande inom flera områden, humaniora, samhällsvetenskap, medicin, och vi ser effekterna av den förändring som gjordes i antag- ningen till forskarutbildningen för några år sedan av regeringen. Vi ser inte bara detta, vi ser att möjlighe- terna för nya doktorer att ytterligare kvalificera sig blir färre, att få befattningar som forskarassistenter och liknande. De blir allt sämre. Det går inte ihop med en långsiktig utvecklingspolitik för våra lärosä- ten. Orden stämmer inte med handlingen. Sedan kan utbildningsministern berömma sig över antalet dokto- rer, men vi ska komma ihåg att det tar ett antal år att bli doktor. Därför är det först nu vi kan se på antalet forskarstuderande vad vi har att vänta oss framöver, nämligen färre forskarexamina. Fru talman! Utbildningsministern har ännu inte svarat på frågan: Vad tänker regeringen göra för att öka antalet lärare och därmed värna kvaliteten inom högskolan? Jag tycker, fru talman, att utbildningsmi- nistern är skyldig att ge det svaret till våra lärare och studenter vid landets lärosäten.

Thomas Östros (S)

Anf. 108 Thomas Östros (S)

Fru talman! Torsten Lindström kan väl anstränga sig något för att lyssna på svaren han får på sin inter- pellation. Det blir en meningslös diskussion om man stänger igen öronen strax efter det att man har fått svaret. Jag välkomnar om Kristdemokraterna börjar till- friskna i synen på högskolan. Kristdemokraterna har under ganska lång tid varit ointresserat av utveckling- en och hela tiden haft lägre ambitioner än till och med sina borgerliga vänner. Det skulle vara välkommet om det Torsten Lindström säger tyder på att en om- svängning skulle vara på gång. Men det märks inte annat än i orden. Det liknar när Kristdemokraterna talar om reformer i studiemedelssystemet, reformer i forskningen och i utbildningen. När man tittar i ta- bellerna visar det sig att det handlar om besparingar och försämringar. Ta till exempel diskussionen om den öppna hög- skolan. Med den förankring som Kristdemokraterna har i kommunvärlden är det förvånande att det är så lite engagemang för att knäcka den sociala snedre- kryteringen, att öka den etniska mångfalden. I stället sparar man på initiativen, drar undan allt som heter distansutbildning, decentraliserad utbildning, peda- gogisk förnyelse, nya rekryteringsinsatser. Där gör man sina besparingsinsatser i budgeten. Då blir det svårt att påstå att man driver på för en förnyelse av högskolan. Det kommer en möjlighet till hösten med ytterli- gare budgetar. Jag ska med stor uppmärksamhet följa Kristdemokraternas utveckling. Själv är jag fullt engagerad i att just se till att vi har resurser för utbyggnad. De resurserna används till att anställa lärare. Lärarna hämtar vi bland våra dis- puterade. Andelen disputerade har ökat något, vilket är positivt. Det tyder på att det i dag finns en fin pro- duktion av disputerade i olika ämnen. Det var också vad Sveriges Universitetslärarförbund konstaterade när man gjorde sin översikt häromåret. Vi ser just nu ut att klara försörjningen, men om vi ska klara den i framtiden behövs det ännu fler som disputerar vid våra lärosäten.

Intressenter

Frågeställare

Torsten LindströmKristdemokraterna

Besvarad av

Thomas ÖstrosSocialdemokraterna