den gröna boxen (Interpellation 2001/02:13 av Nordlund, Harald (fp))

Anf. 1 Jordbruksminister Margar (S)

Fru talman! Harald Nordlund har frågat om jag är beredd att vidta åtgärder för att medlen i den s.k. gröna boxen i högre grad ska kunna hanteras nationellt, regionalt eller lokalt och om jag vill medverka till att en större andel av EU:s jordbruksbudget används till bevarande av jordbruk som är viktiga för kulturell och biologisk mångfald. Jag delar Harald Nordlunds uppfattning att frågor om jordbruk och livsmedelspolitik kräver ett internationellt samarbete och samförstånd. Vår gemensamma jordbrukspolitik inom EU är för många länder i tredje världen ett hinder för utvecklingen av det egna jordbruket och den egna livsmedelsförsörjningen. Regeringen har sedan Sverige blev medlem i EU arbetat för att förändra den gemensamma jordbrukspolitiken. Riksdagen antog år 1998 riktlinjer för detta arbete i proposition 1997/98:142, Riktlinjer för Sveriges arbete med jordbruks- och livsmedelspolitiken inom Europeiska unionen. Dessa riktlinjer vägledde regeringens agerande då Agenda 2000 förhandlades och är fortfarande giltiga även om vi i dag befinner oss i en delvis ny verklighet. Den väg regeringen pekat ut är att gå mot mer resursbevarande, miljöanpassade och etiskt godtagbara produktionsformer. Vi måste utveckla en politik som främjar konkurrenskraftig produktion som vilar på hållbara produktionsformer, oavsett företagens storlek. Detta förutsätter en övergång från marknadsprisstöd till riktade insatser på miljö- och landsbygdsområdet. Vi genomför nu ett omfattande miljö- och landsbygdsprogram till en kostnad av drygt 3 miljarder kronor per år, varav EU betalar ca 45 %. Bland miljöåtgärderna i programmet ingår ersättningar för att jordbrukarna bevarar biologisk mångfald i naturbetesmarker och på slåtterängar, vårdar värdefulla natur- och kulturmiljöer i odlingslandskapet och håller odlingslandskapet öppet och varierat. Anslutningen till dessa åtgärder är god. De uppställda målen är nästan uppfyllda redan efter ett år. Åtgärderna omfattar mer än en och en halv miljon hektar. Gemensamt för de åtgärder som ingår i miljö- och landsbygdsprogrammet är att de medfinansieras från den del av EU:s jordbruksbudget som kallas den andra pelaren. Dessa åtgärder kan i WTO- sammanhang normalt placeras i den "gröna boxen", dvs. att de är avlänkade från själva jordbruksproduktionen. Jag påstår att Sverige och de andra medlemsländerna i EU har stor frihet att utforma och genomföra sina landsbygdsprogram efter de olika förut sättningar som gäller i varje land, region och lokalt område. Eftersom miljö- och landsbygdsåtgärderna är en del av en gemensam politik måste det finnas vissa gemensamma ramar. Exempel på sådana ramar är regler för vad som är tillåtet att stödja, ersättningsnivåer, krav på miljöhänsyn och god jordbrukarsed, kontroll, uppföljning, utvärdering etc. Alla möjligheter att förbättra och förenkla dessa gemensamma ramar och regler liksom de regler och stödutformningar som vi själva infört ska självklart tas till vara. Miljö- och landsbygdsprogrammet kommer därför att utvärderas första gången år 2003 efter halva programperioden. Jordbruksverket genomför för närvarande på regeringens uppdrag en översyn som ska redovisas i december i år. Redan i förhandlingarna om Agenda 2000 var den svenska positionen att en större andel av EU:s jordbruksbudget skulle användas för miljö- och landsbygdsåtgärder. I det nuvarande finansiella perspektivet som sträcker sig t.o.m. år 2006 är denna andel ca 10 %. Under det svenska ordförandeskapet tog jag initiativ till en diskussion om unionens framtida jordbrukspolitik. I framtiden bör ersättning till jordbruket i större utsträckning än i dag utgå för produktion av kollektiva nyttigheter som samhället efterfrågar, t.ex. miljötjänster. Redan i samband med den halvtidsöversyn av Agenda 2000 som nu förbereds avser jag att ta upp denna fråga. Till min glädje finner jag att alltfler länder arbetar i samma riktning. Genom bl.a. frivillig s.k. modulering kan varje medlemsland besluta om att redan inom ramen för nuvarande flerårsbudget använda pengar från arealbidrag och djurbidrag till bl.a. miljöåtgärder. Sverige har hittills haft en avvaktande inställning till modulering. Det ingår i Jordbruksverkets uppdrag att analysera behov och förutsättningar för att Sverige ska kunna införa modulering.

Jordbruksminister Margar (S)

Anf. 1 Jordbruksminister Margar (S)

Eders Majestäter, Eders Kungliga Högheter, ärade riksdagsledamöter, ärade företrädare för den svenska och den internationella samhällsgemenskapen! I dag öppnas riksmötet 2001/2002. Församlade här i riksdagens kammare är företrädare för hela Sve- rige, för vårt demokratiska samhällsskick, i gemen- skap med representanter för länder i vår omvärld. Tillsammans uttrycker vi nu vår respekt och med- känsla för offren för terrordåden i USA och vår enig- het kring respekten för varje människas unika och okränkbara värde genom en stunds tystnad. Våra tankar går också till de medmänniskor och deras anhöriga som drabbades av den tragiska olyckan utanför Sundsvall i går. Vi delar er sorg och er vånda. Jag hemställer att Eders Majestät nu måtte förkla- ra 2001/2002 års riksmöte för öppnat.

Jordbruksminister Margar (S)

Anf. 1 Jordbruksminister Margar (S)

Fru talman! Harald Nordlund har frågat om jag är beredd att vidta åtgärder för att medlen i den s.k. gröna boxen i högre grad ska kunna hanteras nationellt, regionalt eller lokalt och om jag vill medverka till att en större andel av EU:s jordbruksbudget används till bevarande av jordbruk som är viktiga för kulturell och biologisk mångfald. Jag delar Harald Nordlunds uppfattning att frågor om jordbruk och livsmedelspolitik kräver ett internationellt samarbete och samförstånd. Vår gemensamma jordbrukspolitik inom EU är för många länder i tredje världen ett hinder för utvecklingen av det egna jordbruket och den egna livsmedelsförsörjningen. Regeringen har sedan Sverige blev medlem i EU arbetat för att förändra den gemensamma jordbrukspolitiken. Riksdagen antog år 1998 riktlinjer för detta arbete i proposition 1997/98:142, Riktlinjer för Sveriges arbete med jordbruks- och livsmedelspolitiken inom Europeiska unionen. Dessa riktlinjer vägledde regeringens agerande då Agenda 2000 förhandlades och är fortfarande giltiga även om vi i dag befinner oss i en delvis ny verklighet. Den väg regeringen pekat ut är att gå mot mer resursbevarande, miljöanpassade och etiskt godtagbara produktionsformer. Vi måste utveckla en politik som främjar konkurrenskraftig produktion som vilar på hållbara produktionsformer, oavsett företagens storlek. Detta förutsätter en övergång från marknadsprisstöd till riktade insatser på miljö- och landsbygdsområdet. Vi genomför nu ett omfattande miljö- och landsbygdsprogram till en kostnad av drygt 3 miljarder kronor per år, varav EU betalar ca 45 %. Bland miljöåtgärderna i programmet ingår ersättningar för att jordbrukarna bevarar biologisk mångfald i naturbetesmarker och på slåtterängar, vårdar värdefulla natur- och kulturmiljöer i odlingslandskapet och håller odlingslandskapet öppet och varierat. Anslutningen till dessa åtgärder är god. De uppställda målen är nästan uppfyllda redan efter ett år. Åtgärderna omfattar mer än en och en halv miljon hektar. Gemensamt för de åtgärder som ingår i miljö- och landsbygdsprogrammet är att de medfinansieras från den del av EU:s jordbruksbudget som kallas den andra pelaren. Dessa åtgärder kan i WTO- sammanhang normalt placeras i den "gröna boxen", dvs. att de är avlänkade från själva jordbruksproduktionen. Jag påstår att Sverige och de andra medlemsländerna i EU har stor frihet att utforma och genomföra sina landsbygdsprogram efter de olika förut sättningar som gäller i varje land, region och lokalt område. Eftersom miljö- och landsbygdsåtgärderna är en del av en gemensam politik måste det finnas vissa gemensamma ramar. Exempel på sådana ramar är regler för vad som är tillåtet att stödja, ersättningsnivåer, krav på miljöhänsyn och god jordbrukarsed, kontroll, uppföljning, utvärdering etc. Alla möjligheter att förbättra och förenkla dessa gemensamma ramar och regler liksom de regler och stödutformningar som vi själva infört ska självklart tas till vara. Miljö- och landsbygdsprogrammet kommer därför att utvärderas första gången år 2003 efter halva programperioden. Jordbruksverket genomför för närvarande på regeringens uppdrag en översyn som ska redovisas i december i år. Redan i förhandlingarna om Agenda 2000 var den svenska positionen att en större andel av EU:s jordbruksbudget skulle användas för miljö- och landsbygdsåtgärder. I det nuvarande finansiella perspektivet som sträcker sig t.o.m. år 2006 är denna andel ca 10 %. Under det svenska ordförandeskapet tog jag initiativ till en diskussion om unionens framtida jordbrukspolitik. I framtiden bör ersättning till jordbruket i större utsträckning än i dag utgå för produktion av kollektiva nyttigheter som samhället efterfrågar, t.ex. miljötjänster. Redan i samband med den halvtidsöversyn av Agenda 2000 som nu förbereds avser jag att ta upp denna fråga. Till min glädje finner jag att alltfler länder arbetar i samma riktning. Genom bl.a. frivillig s.k. modulering kan varje medlemsland besluta om att redan inom ramen för nuvarande flerårsbudget använda pengar från arealbidrag och djurbidrag till bl.a. miljöåtgärder. Sverige har hittills haft en avvaktande inställning till modulering. Det ingår i Jordbruksverkets uppdrag att analysera behov och förutsättningar för att Sverige ska kunna införa modulering.

Jordbruksminister Margar (S)

Anf. 1 Jordbruksminister Margar (S)

Eders Majestäter, Eders Kungliga Högheter, ärade riksdagsledamöter, ärade företrädare för den svenska och den internationella samhällsgemenskapen! I dag öppnas riksmötet 2001/2002. Församlade här i riksdagens kammare är företrädare för hela Sve- rige, för vårt demokratiska samhällsskick, i gemen- skap med representanter för länder i vår omvärld. Tillsammans uttrycker vi nu vår respekt och med- känsla för offren för terrordåden i USA och vår enig- het kring respekten för varje människas unika och okränkbara värde genom en stunds tystnad. Våra tankar går också till de medmänniskor och deras anhöriga som drabbades av den tragiska olyckan utanför Sundsvall i går. Vi delar er sorg och er vånda. Jag hemställer att Eders Majestät nu måtte förkla- ra 2001/2002 års riksmöte för öppnat.

Harald Nordlund (Fp)

Anf. 2 Harald Nordlund (Fp)

Fru talman! Jag vill tacka jordbruksministern för svaret på interpellationen. Jag har önskat den här debatten av flera skäl. Först och främst ifrågasätts jordbrukspolitiken allt oftare och av alltfler människor, inte bara av människor inom näringen utan också av många utanför den näringen. Vidare är jordbrukspolitiken i dag ett hinder för östutvidgningen. Därom torde vi vara överens. Jag tror också att vi är överens om att nuvarande jordbrukspolitik drabbar länder i tredje världen. Det är också ett starkt skäl för att förändra politiken. Tullmurarna hindrar dessa länder från export. Vi har en överproduktion. Vi har hamnat i ett stort systemfel med jordbruket. Jag instämmer i jordbruksministerns beskrivning av den inriktning som politiken måste få. Det är de kollektiva nyttigheterna som ska ersättas. Man måste radikalt förändra stödformerna. Landsbygdsutvecklingen, vård av kulturlandskapet är den typ av satsningar som behövs. Men intrycken från oss som ändå är en bit ifrån vad som sker i EU inom jordbrukspolitikens område är att det går oerhört långsamt. Otåligheten börjar bli stor. Inte bara bönderna tycker att det är jobbigt att ägna sig så mycket som man nu måste åt att fylla i blanketter för att kunna överleva, utan det oroar också att det här är ett hinder för u-länderna, för länder i tredje världen, att växa. Det är ett hinder för att utvidga unionen. Nya grepp måste uppenbarligen till. Var finns svårigheterna i dag? Det vill jag fråga jordbruksministern. Alltfler länder väljer den här vägen, sägs det i svaret. Men hindren är uppenbarligen oerhört stora. Nya grepp behövs. Finns några sådana nya grepp från regeringens sida?

Harald Nordlund (Fp)

Anf. 2 Harald Nordlund (Fp)

Fru talman, ärade riksdagsledamöter! Den fruk- tansvärda terrorattacken mot det amerikanska sam- hället har grundligt skadat och i ett slag förändrat hela den demokratiska världen. Varför och hur är frågor som alla ställer sig. Vi har inte funnit och kommer sannolikt aldrig att finna godtagbara skäl. I stället måste vi ägna all kraft åt att understryka nödvändig- heten av att försvara demokratin liksom vikten av att fortsätta att utveckla den här hemma såväl som utan- för våra egna gränser. Mötesfrihet och demonstrationsrätt, starka grund- pelare i demokratin, ska värnas, medan terror aldrig kan accepteras som ett sätt att debattera. Vi måste klart och tydligt ta avstånd från sådana metoder. De- mokrati innebär öppenhet, och ingen är betjänt av att överläggningar på hög internationell eller nationell nivå tvingas in i slutna rum eller bakom rigorösa avspärrningar och till otillgängliga platser. Förändrades gjorde världen också för dem som i går drabbades av den bussolycka vi hörde talas om i Sundsvall. Våra tankar går till de anhöriga och vi uttrycker vår djupa medkänsla med dem i deras sorg. Fru talman! Ärade riksdagsledamöter! Det gångna riksdagsåret har präglats av Sveriges ordförandeskap för den europeiska unionen. För första gången stod vårt land som värd, och vi har anledning att känna tacksamhet mot alla er i riksdag, regering och andra organ som med engagemang och stor framgång såg till att arbetet inom unionen fördes vidare under den- na period. I de internationella kontakterna har statsbesök ett viktigt symbolvärde. Förra hösten reste drottningen och jag till Bulgarien, där vi fick intressanta inblickar i samhällets olika områden och dess förhoppningar inför framtiden. Under våren besökte vi i samma syfte, åtföljda av kronprinsessan, Belgien och därefter EU i Bryssel. Tysklands president skulle förra veckan ha gästat Sverige. Men efter samråd med honom beslutade vi att uppskjuta statsbesöket till ett senare tillfälle på grund av utvecklingen i USA. Fru talman! Ärade riksdagsledamöter! Många sto- ra och viktiga frågor ligger på riksdagens bord för att behandlas under det kommande arbetsåret. In- frastrukturens utveckling, regionalpolitiken och mil- jön, med klimatfrågorna i centrum, har redan nämnts i den allmänna debatten. Detta och mycket därtill ska klaras av med resurser från en statsbudget som i ökad grad påverkas av den internationella konjunkturen. Vi kommer alla att följa ert arbete med intresse och uppmärksamhet. Jag tillönskar er, valda ombud för Sveriges folk, lycka och framgång i ert ansvarsfulla värv. Med dessa ord förklarar jag 2001/02 års riksmöte öppnat.

Jordbruksminister Margar (S)

Anf. 3 Jordbruksminister Margar (S)

Fru talman! Harald Nordlund säger att jordbrukspolitiken ifrågasätts. Ja, den ifrågasätts. Men inte tillräckligt för att de ansvariga politikerna ska våga sig på en radikal förändring. Det har att göra med att flera länder får tillbaka så mycket pengar och har en så stor grupp bönder som får dessa bidrag. Det är klart att man i och för sig kan förstå den oro som både ledande politiker och dessa bönder känner inför en förändring. Men det ifrågasätts av allmänheten, som kanske inte direkt är anknuten till jordbruket. Harald Nordlund säger vidare att det här är ett hinder för östutvidgningen. Jag delar inte den uppfattningen. Det har aldrig varit den svenska regeringens position att villkora utvidgningen med en förändrad jordbrukspolitik. Då skulle vi nog knappast ha kunnat sätta upp det ganska ambitiösa tidsschema som vi ändå har gjort för utvidgningen. Självklart skulle det underlätta. Men det är inget villkor för en östutvidgning. Däremot delar jag uppfattningen om tredje världen. Det var jag också inne på i mitt svar. Sverige försöker nu, inför den gemensamma position som vi ska ha till WTO, att driva fram ytterligare steg för att EU ska inta en position som har ett bättre u- landsperspektiv. Jag vill påstå att vi har lyckats lite grann, men vi är inte nöjda, utan vi fortsätter att försöka omformulera den hittillsvarande positionen från EU. Kollektiva nyttigheter ska vi stödja. Men jag skulle vilja vända tillbaka frågan: Hur mycket ska jordbrukspolitiken få kosta? Där har jag en känsla av att Folkpartiet inte är ett särskilt trovärdigt parti. Harald Nordlund säger nu att vi ska ha nya stöd. De ska bli på ett annat vis. I andra sammanhang har andra politiker talat om en kraftig reduktion av ersättningarna och stöden. Med upp till 70 % skulle man minska de EU-stöd som i dag går ut. Det vore intressant att höra var man kan tro att Folkpartiets position kommer att hamna så småningom. Ska vi ha det här på en fri marknad? Ska maten produceras på en fri marknad? Ska vi stödja något annat och i så fall vad och med hur mycket pengar? Sedan delar jag uppfattningen att det går långsamt, men det har sin bakgrund i att många länder fortfarande tycker att jordbruksnäringen är viktig för dem och därför är väldigt motvilliga att byta system. De får ut alltför mycket ekonomiskt av det nuvarande systemet.

Harald Nordlund (Fp)

Anf. 4 Harald Nordlund (Fp)

Fru talman! Folkpartiets uppfattning i de här frågorna är väldigt tydlig. Vi måste sikta på att jordbrukspolitiken förändras så att produktionen kommer att ske på en fri marknad. Det är svaret. Det måste vara inriktningen. Kvar blir detta med att stödja de kollektiva nyttigheterna, se till att vi bevarar biologisk mångfald och håller landskapet öppet, bevara kulturlandskap osv. Hur mycket pengar vi ska ha för dessa insatser är jag inte beredd att svara på. Det viktiga är att vi lägger om politiken så att vi snabbare kommer fram när det gäller avreglering, att vi kommer in i en situation där produktionen sker på en fri marknad och att stöden utgår som miljöstöd. Jag efterlyser nya grepp. Jag blir mer och mer övertygad om att det sätt att arbeta med de här frågorna som vi har inte räcker. När jag har ställt frågor omkring hur långt vi är beredda att gå när det gäller att lägga besluten på regional och lokal nivå avser jag alla de stora kunskaper som finns hos bönderna och hos lokalbefolkningen i de här frågorna. Jag blir mer och mer övertygad om att vi på ett bättre sätt måste ta vara på de kunskaperna. Jag har en förhoppning om att regeringen i större utsträckning ska börja tänka och agera i de här banorna också på EU-nivå. Det måste vara så att bara ramarna dras upp på EU-nivån. De är viktiga. Det här är gemensamma EU-frågor. Men ta vara på den lokala kunskapen och erfarenheten!

Jordbruksminister Margar (S)

Anf. 5 Jordbruksminister Margar (S)

Fru talman! Jag måste fråga Harald Nordlund om det är en åternationalisering som han talar om. I så fall är vi inte överens. Nu är vi med i EU. Vi är med på en gemensam marknad. Vi har en produktion vars produkter ska cirkulera på denna marknad, och bönderna ska konkurrera på denna marknad. Då tror jag inte att man i varje land kan ta tillbaka besluten. Det kan ju leda till ganska sneda konkurrensvridningar. Jag vill veta vad det är för typ av tillbakatagande som Folkpartiet och Harald Nordlund talar om. Jag tror, och det vet vi ju också, att i det nuvarande miljö- och landsbygdsprogrammet har länderna möjlighet att använda sig av det här i den mån man väljer att göra det. Men det är inte tvunget. Jag sade att i genomsnitt 10 % av budgeten i EU går till det här miljö- och landsbygdsprogrammet. I Sverige är det mer än dubbelt så mycket som går dit. Det är exempelvis tio gånger så mycket som i Danmark. Varje land får självt inom vissa ramar både bestämma hur mycket av sin budget man vill ska gå till detta program och utforma innehållet i programmet. Visserligen ska det sedan gå ned till Bryssel och bli godkänt, men det är mycket en formalitet, för vi vet inom vilket regelverk vi ska röra oss för att inte snedvrida konkurrensen. Det vore alltså intressant att höra hur mycket ni vill ta tillbaka till lokal, regional eller nationell nivå. Vad ska Sverige bestämma om? Vad ska länet bestämma om? Vad ska den lokala nivån - det måste väl vara kommunen - bestämma om? Jag tror att det är en svår väg att gå om man tror att man bara ska dela ut en påse pengar och sedan ge fria händer till de respektive nivåerna att göra detta. Det låter sympatiskt, men jag tror kanske inte att Sverige som land skulle tjäna på det. Vi kanske skulle hålla oss till något slags regelverk. Det måste ju ändå finnas i botten. Jag är rädd för att konkurrensen skulle snedvridas om inte detta regelverk fanns. Sedan vill jag fråga om den här siffran 70 %. En minskning av stöden med 70 % är vad Folkpartiet tidigare har uttalat sig om att man kan tänka sig. Så mycket mindre kommer jordbruket att kosta om Folkpartiet får bestämma. Håller den siffran?

Harald Nordlund (Fp)

Anf. 6 Harald Nordlund (Fp)

Fru talman! Jag är inte beredd att tala om kronor eller procent. Att det blir fråga om en kraftig minskning är ju uppenbart. När det gäller beslutanderätten regionalt och lokalt menar jag att svaret på frågan från jordbruksministern är att det inte är fråga om någon åternationalisering av jordbrukspolitiken. Vad som nu sker är ju att de här riktlinjerna på EU-nivå i hög grad dras upp av proffspolitiker. Därefter har man regionalt och lokalt att, visserligen i viss frihet, bestämma hur man ska använda de här medlen. Vad jag tror att de nya greppen måste bli handlar om att innan man är med och fattar beslut på EU-nivå måste det regionala och lokala samarbetet bli intensivare. Vi måste ta med oss böndernas och lokalbefolkningens kunskaper om och synpunkter på de här frågorna i större utsträckning innan man tar ställning på EU-nivå. Det är det som jag efterlyser och ser som de nya greppen i jordbrukspolitiken.

Jordbruksminister Margar (S)

Anf. 7 Jordbruksminister Margar (S)

Fru talman! Det här blir en konstig debatt, eftersom Harald Nordlund nu står och talar om att bönderna måste få vara med och bestämma. I andra sammanhang brukar han inte vara så väldigt producenttillvänd. Då frågar jag: Är det bönderna som ska bestämma detta? Finns det inte ett vidare perspektiv än så? Det finns även ett konsumentperspektiv och ett samhällsperspektiv. Alla dessa tre perspektiv måste komma in. Och samhällsperspektivet svarar ju faktiskt vi politiker för. Jag menar att konsumentperspektivet och producentperspektivet kan tillgodoses genom att man har en dialog om programmen. Det har vi haft. Vi har haft en remissomgång, och vi har haft seminarier och annat. Men det är väldigt farligt att snävt inrikta sig mot att det är producenterna, bönderna, som ska tala om hur de stöd som de själva så småningom ska få ska användas. Jag menar att vi lever i en värld som kräver större ansvar än så. Vi lever i ett samhälle som kräver vårt medborgerliga samhällsansvar.

den gröna boxen

Interpellationen är besvarad

Händelser

Interpellationer

Interpellationen

Debatt

Webb-tv: den gröna boxen

Protokoll från debatten

Anf. 1 Jordbruksminister Margar (S)

Anf. 1 Jordbruksminister Margar (S)

Anf. 1 Jordbruksminister Margar (S)

Anf. 1 Jordbruksminister Margar (S)

Anf. 2 Harald Nordlund (Fp)

Anf. 2 Harald Nordlund (Fp)

Anf. 3 Jordbruksminister Margar (S)

Anf. 4 Harald Nordlund (Fp)

Anf. 5 Jordbruksminister Margar (S)

Anf. 6 Harald Nordlund (Fp)

Anf. 7 Jordbruksminister Margar (S)

Intressenter

Frågeställare

Besvarad av

Interpellationer