Vissa ändringar i arbetslöshetsförsäkringen
Betänkande 2009/10:AU3
- 1, Förslag, Genomförd
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslutat
- 25 november 2009
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Hela betänkandet
Beslut
Ändrade regler för a-kassan (AU3)
Riksdagen har beslutat om vissa ändringar i arbetslöshetsförsäkringen. Ändringarna innebär bland annat följande: Att en ansökan om ersättning ska kunna göras hos a-kassan inom nio månader från den sista dagen i den tidsperiod ansökan avser. Om det sker senare går rätten till ersättning för perioden förlorad om det inte finns synnerliga skäl. Att en a-kassa, på begäran av Statistiska centralbyrån, ska lämna uppgifter om medlemskap och medlemmars ersättning till dit. Lagändringarna träder i kraft den 1 januari 2010.
- Utskottets förslag till beslut
- Bifall till propositionen. Avslag på motionen.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag.
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Motioner: 1
Propositioner: 1
Propositioner: 1
Från regeringen
- Vissa ändringar i arbetslöshetsförsäkringenProposition 2009/10:7
Motioner från ledamöterna
Beredning, Genomförd
Senaste beredning i utskottet: 2009-10-22
Justering: 2009-11-10
Trycklov: 2009-11-16
Trycklov till Gotab och webb: 2009-11-17
Trycklov: 2009-11-17
Justering: 2009-11-10
Trycklov: 2009-11-16
Trycklov till Gotab och webb: 2009-11-17
Trycklov: 2009-11-17
Reservationer: 2
Betänkande 2009/10:AU3
Betänkande 2009/10:AU3
Alla beredningar i utskottet
2009-10-22
Ändrade regler för a-kassan (AU3)
Regeringen föreslår vissa ändringar i arbetslöshetsförsäkringen.
Ändringarna innebär bland annat följande:
- Att en ansökan om ersättning ska kunna göras hos a-kassan inom nio månader från den sista dagen i den tidsperiod ansökan avser. Om det sker senare går rätten till ersättning för perioden förlorad om det inte finns synnerliga skäl.
- Att en a-kassa, på begäran av Statistiska centralbyrån, ska lämna uppgifter om medlemskap och medlemmars ersättning till dit.
Arbetsmarknadsutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag.
Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2009-11-24
Debatt om förslag 2009/10:AU3
Webb-tv: Vissa ändringar i arbetslöshetsförsäkringen
Dokument från debatten
- 2009-11-24Protokoll 2009/10:36
Protokoll från debatten
Anf. 82 Patrik Björck (S)
Fru talman! Jag hade tänkt att inleda det här anförandet med att säga att det finns nog inget som den moderata riksdagsmajoriteten är så begeistrad av som att peta i arbetslöshetsförsäkringen. Men efter att ha lyssnat på den debatt som var här innan har jag insett att det finns en sak som de är mer begeistrade av. Det är skattefrågan. Här går två ledamöter från den moderata majoriteten upp och debatterar ett betänkande med varandra som är enhälligt utan reservationer.
Nu har vi några talare anmälda till det här, även om det inte var så många vad jag förstod. Frågan om arbetslöshetsförsäkringen kommer väl som nummer två när det gäller borgerlig besatthet eller borgerlig mani. Man har petat och petat i den ända sedan man fick majoritet i riksdagen och tog över regeringen. Nu är vi återigen här för att diskutera arbetslöshetsförsäkringen.
Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU3 innehåller förslag till ändringar i lagen om arbetslöshetsförsäkring och lagen om arbetslöshetskassor. I detalj betyder det att man vill förändra lite när det gäller ansökan om arbetslöshetsersättning. Den ska göras inom nio månader från den sista dagen i den tidsperiod som ansökan avser.
Man föreslår också att en a-kasseföreståndare ska kunna vara föreståndare i mer än en a-kassa och att a-kassestyrelsen ska kunna uppdra åt en föreståndare att fatta beslut i ärenden om uteslutning.
Man föreslår - det tror jag att den här debatten kommer att handla mycket om - att man ska kunna tvinga arbetslöshetskassorna att lämna ut uppgifter till Statistiska centralbyrån.
När det gäller de här olika delarna i betänkandet har vi reserverat oss på två delar. När det gäller ansökan om ersättning anser vi att förslaget om nio månader inte är tillräckligt. Vi föreslår att man ska ändra det till tolv.
Framför allt gäller det förslaget att tvinga arbetslöshetskassorna att lämna ut uppgifter om sina medlemmar till SCB, så småningom till regeringen och sedan vem vet vart. Det är där vi har starka invändningar. Många remissinstanser har också starka invändningar. Naturligtvis har arbetslöshetskassorna och deras medlemmar starka invändningar. Varför gör regeringen detta och på vilka grunder?
För att förstå lite grann vad det här handlar om och för att få sammanhangen klara för sig måste man göra en historisk exposé över de senaste tre åren. Vad handlar detta om? Varför gör regeringen detta, och varför gör detta arbetslöshetskassorna så upprörda?
Regeringen har, som sagt var, varit besatt av att peta i arbetslöshetsförsäkringen. Man har försämrat, förstört och rivit sönder arbetslöshetsförsäkringen. Man har gjort den dyr, så dyr att folk inte har råd att vara med. Man har gjort den dålig, så dålig att det inte finns någon anledning att vara med. Man har gjort regelverket så krångligt att den som blir arbetslös får en låg eller kanske ingen ersättning alls.
Man har alltså på punkt efter punkt förstört arbetslöshetsförsäkringen som har varit en viktig del av svensk arbetsmarknad och den så kallade svenska modellen.
Vad har då resultatet blivit av att man har förstört, fördyrat, försvårat och försämrat? Jo, de frivilligt anslutna medlemmar som den här försäkringen består av har naturligtvis lämnat försäkringen. Det har de gjort av den orsaken att det helt enkelt har blivit så dyrt att vara med i försäkringen att de inte har råd. Alternativt har de noterat att de inte uppfyller villkoren för att få ut någonting från försäkringen när de blir arbetslösa.
Att vara med i en dyr försäkring som inte ger någonting tillbaka framstår för många som en dålig affär. Särskilt är det många personer som kanske har varit långtidssjukskrivna eller arbetslösa eller som på olika sätt fått en väldigt utsatt ekonomi som har drabbats av det här.
Varför 500 000 personer har lämnat försäkringen är inte en fråga som kräver så oerhört mycket studier. Nu vet vi i och för sig att forskningen kan ägna sig åt saker och ting som kan verka mindre komplicerade än detta, men faktum är ändå att det inte krävs så oerhört mycket kunskap om svensk arbetsmarknad för att förstå vad som har hänt och svara på frågan om varför 500 000 personer har lämnat försäkringen.
Om man nu inte skulle förstå varför folk har lämnat försäkringen skulle man naturligtvis kunna vända sig till arbetslöshetskassorna eller till Arbetslöshetskassornas Samorganisation som organiserar kassorna och hjälper dem att administrera och att ha kontakt med myndigheterna. De är så att säga den ingång till arbetslöshetskassornas verksamhet som myndigheter, regeringen eller vad det nu är för del av samhället som behöver den här kontakten normalt sätt använder. De kunde ha vänt sig till samorganisationen och sagt: Det är uppenbarligen så att 500 000 personer har lämnat arbetslöshetskassan efter att vi gjorde den mycket dyrare och mycket sämre. Nu förstår vi inte riktigt varför. Kan ni hjälpa oss att reda ut detta?
Då lovar jag er att de gärna skulle hjälpa till. Hur kan jag lova det? Jo, jag har hört dem själva lova detta. De har bjudit in representanter för arbetsmarknadsutskottet, både de borgerliga och oppositionen från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet att komma till dem, resonera med dem och höra vad de har att säga. De har bjudit in er till en dialog om de här problemen. De har även kommit till utskottet och förklarat vad det är som har hänt och sagt sig vara beredda att ställa upp och hjälpa till och reda ut och ställa till rätta - om det nu skulle vara så att det är någonting i den här processen som den borgerliga majoriteten, departementet, regeringen eller någon statssekreterare inte har förstått.
Det finns ingen som helst tvekan på den punkten.
Sedan kan man fundera: Om allt detta hade gått att ta reda på, om det nu var så att man var osäker på frågan om varför folk hade lämnat, och man ändå går vidare med den här lagstiftningen för att tvinga a-kassorna att lämna ut de här uppgifterna, då blir frågan vad man egentligen är ute efter. Det kan ju inte rimligen, om vi inte får höra här i debatten vad det finns för skäl till att göra detta, vara så att det är själva den här upplysningen om vad som har hänt med de 500 000 som man är ute efter. Det måste finnas något annat skäl, och då måste man fråga sig vad det är.
När man nu gör detta skapar man ytterligare administrativa svårigheter för a-kassorna. När man nu gör detta skapar man naturligtvis en diskussion i samhället om integritet. Man skapar en svårighet för folk att hävda föreningsrätten. Man sätter käppar i hjulet för den typ av a-kassesystem som vi har i Sverige.
Kan det vara så att det är en tanke att försvåra det svenska a-kassesystemet som ligger till grund för att man går ut med den här typen av regler? Frågan ställer sig eftersom ni fortfarande är svaret skyldiga när det gäller varför vi annars skulle ställa dessa frågor. Det kommer ju inte fram i regeringens proposition eller i det här betänkandet vad man egentligen är ute efter.
Nu har det visserligen blivit lite av ett signum för den här riksdagsmajoriteten att införa integritetskränkande åtgärder. Det skulle möjligen kunna vara ett led i hela den borgerliga inställningen till medborgarna och den medborgerliga integriteten. Det må vara hänt.
Men som sagt var, jag ser verkligen fram emot att i debatt med er nu i kväll få reda på vad det handlar om. För det kan väl inte vara så att man på något grälsjukt sätt försöker straffa arbetslöshetskassorna för att de inte lämnade ut sina medlemslistor till regeringen när de bad om det? Det kan väl inte vara det som är svaret på frågan, får vi tro.
Ni är svaret skyldiga här i kväll: Varför vill ni tvinga arbetslöshetskassorna att lämna ut sina medlemsregister?
Jag tror att det finns en tanke bakom detta. Vi har i debatter med regeringens företrädare, med arbetsmarknadsministern, sett hur man sakta men säkert har börjat öppna upp för att avskaffa de fackliga a-kassorna. Så sent som i en interpellationsdebatt häromveckan sade arbetsmarknadsministern att vi får gå vidare och se över om vi kan ha kvar dagens a-kassesystem. Det är väldigt svårt att tolka det som sker med a-kassan, totalt sett när man ser hur ni har hanterat den under tre år och när man ser vad ni lägger fram i det här betänkandet, på något annat sätt än att ni har en mycket tydlig plan för vad ni håller på med. Det handlar om att avskaffa den fackliga a-kassan.
Finns det några andra motiv ser vi fram emot att höra dem här i dag. Jag vill nu yrka bifall till de gemensamma reservationerna 1 och 2 från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Jag ser fram emot att under debatten få svar på vad ni är ute efter, varför ni vill tvinga a-kassorna att lämna ut de här uppgifterna, hur ni tror att man skulle kunna få fram någon annan uppgift än den man redan kan få ut genom att samarbeta med arbetslöshetskassorna och deras organisation SO och hur ni tror att man kan få ut någonting nytt genom att tvinga kassorna att lämna ut medlemsregistren.
(Applåder)
I detta anförande instämde Josefin Brink (v) och Ulf Holm (mp).
Anf. 83 Josefin Brink (V)
Herr talman! Det här betänkandet innehåller flera punkter, och vi har som sagt två gemensamma reservationer från oppositionen. Vi står naturligtvis bakom båda två, men jag nöjer mig med att yrka bifall till reservation 2. Det är också vid den frågan jag kommer att uppehålla mig i det här anförandet. Patrik Björck har nämnt en del om de övriga punkterna.
Det finns två saker som den borgerliga regeringen har visat särskilt stort förakt för under sin tid vid makten. Den första är skyddet för den personliga integriteten som man konsekvent har låtit stryka på foten till förmån för regeringens intresse av ökad kontroll och övervakning av medborgarna. Vi har sett det i samband med FRA-lagstiftningen och Ipredlagstiftningen, och det kommer mer i samma stil.
Den andra saken är arbetslöshetsförsäkringen som regeringen systematiskt och medvetet har slagit i spillror sedan dag ett när man tog över makten. Försämringarna av försäkringen är så omfattande och svåröverskådliga att det skulle ta timmar att redogöra för dem. Patrik Björck nämnde ett antal av dem. Sammanfattningsvis har den borgerliga regeringen, precis som redan sagts, gjort arbetslöshetsförsäkringen dyrare, sämre och mycket mer byråkratisk och krånglig.
Det fantastiska är att i det förslag som vi debatterar i dag lyckas den borgerliga regeringen med konststycket att förena sitt förakt för den personliga integriteten och för arbetslöshetsförsäkringen. Man lägger fram ett förslag där man utan någon som helst begriplig motivering vill tvinga a-kassorna att lämna ut personuppgifter om sina medlemmar till Statistiska centralbyrån.
Man har inte i detta betänkande lyckats bemöda sig om att specificera vilka uppgifter som ska lämnas ut eller vad de ska användas till. Det ska regeringen ges rätt att besluta om lite så där efter hand som det faller sig. En lång rad tunga remissinstanser har haft den helt relevanta invändningen att förslaget är minst sagt tvivelaktigt ur integritetssynpunkt. Flera av dem har dessutom påpekat att förslaget hotar föreningsfriheten.
Lagrådet ansåg att förslaget var så problematiskt att det föreslog att uppgifterna skulle avidentifieras innan de lämnades ut och att en proportionalitetsregel skulle införas i lagen eftersom det är så pass integritetskänsliga uppgifter att de inte bör hanteras på det här sättet.
Alla de tunga invändningarna som berör både individers skydd mot insyn i privatlivet och den grundlagsskyddade demokratiska rätten att vara medlem i en förening utan att bli registrerad av någon myndighet för det har regeringen och den borgerliga majoriteten avfärdat med ganska stor nonchalans, men för vad?
Vilket syfte är det som kan vara så angeläget att regeringen och de borgerliga ledamöterna i arbetsmarknadsutskottet så flagrant utmanar grundläggande rättsprinciper? Ja, motivet sägs vara att regeringen behöver bättre underlag för beslut om arbetsmarknadspolitik. Det är jag benägen att hålla med om, med tanke på vilka beslut som har fattats under den här mandatperioden.
Jag är den första att säga att det kanske hade behövts lite mer underlag för de besluten. Å andra sidan är det väl ingen som tror att det är brist på relevant statistik och information som ligger bakom exempelvis alla de katastrofala beslut om just a-kassan som regeringen har fattat. Det är inte i något slags vetenskapligt syfte man fattar de här besluten, utan det är en politisk ambition som ligger bakom.
Det krävdes knappast några djupdykningar i tabeller och diagram för att inse att en fyrdubbling av a-kasseavgiften skulle leda till att en och annan, sisådär en halv miljon personer, inte längre skulle tycka att det var värt att ens vara medlemmar. Det är inte heller någon rocket science att hårdare kvalifikationskrav och sämre möjligheter att få ersättning nu när arbetslösheten börjar skena i väg skulle leda till att betydligt fler personer står utan rätt till ersättning och vips tvingas söka socialbidrag i stället.
Generellt sett finns det naturligtvis ett stort intresse att veta hur exempelvis förändringar i arbetslöshetsförsäkringen påverkar arbetsmarknaden och samhällsekonomin. Det är bara det att de uppgifterna redan finns. Den statistik som levereras från Arbetsförmedlingen, från IFAU, IAF och inte minst från Statistiska centralbyråns egen arbetskraftsundersökning ger ett tämligen gediget underlag för att fatta beslut om arbetsmarknadspolitiken. Dessutom är det som Patrik Björck redan har sagt så att a-kassorna själva och A-kassornas Samorganisation har erbjudit sig att vara behjälpliga med ytterligare information om det är önskvärt.
Sammanfattningsvis kan knappast de integritetskänsliga uppgifter som regeringen vill tvinga a-kassorna att lämna ut rimligen bidra till någon som helst förbättring av kunskapsunderlaget. Däremot innebär förslaget ett hot mot både den personliga integriteten och den grundlagsfästa föreningsfriheten. A-kassorna är ideella föreningar. Den enskilde medborgaren väljer fritt om han eller hon vill vara medlem i en a-kassa och vilken.
Vilken a-kassa man väljer att tillhöra avgörs i de flesta fall av vilken facklig tillhörighet man har. Uppgifter om vilken a-kassa en person tillhör kan därför ge en indikation på vilken facklig tillhörighet och därmed i vissa fall vilken politisk övertygelse man har. I praktiken öppnar man därmed en bakdörr till en registrering av medborgares fackliga tillhörighet.
Den kritik som har framförts av a-kassorna, flera fackliga organisationer och andra avfärdar regeringen och utskottets majoritet med att a-kassorna är fristående i förhållande till fackförbunden. Det baseras på en fundamental okunnighet om hur a-kassorna fungerar. Först och främst har många a-kassor olika avgifter för enskilt anslutna medlemmar och för dem som också är medlemmar i den bakomliggande fackliga organisationen.
I praktiken ger uppgifter om exempelvis vilken avgift en person betalar information om ifall personen också valt att vara med i en facklig organisation eller inte. Det är också så att för framför allt tjänstemän finns en möjlighet att välja mellan olika a-kassor och fackförbund. Det valet avgörs ofta av att den politiska uppfattningen skiljer sig åt mellan de olika fackliga organisationerna.
Att regeringen nu vill ge sig själv rätten att inhämta de här uppgifterna, dessutom utan närmare specificering av vare sig innehåll eller syfte, är minst sagt demokratiskt tvivelaktigt. Men att riksdagens borgerliga majoritet så lättvindigt går med på det är ännu mer anmärkningsvärt.
I till exempel konstitutionsutskottet konstaterar den borgerliga majoriteten att redan den möjligheten att regeringen kan begära ut uppgifterna i identifierbart skick utgör ett stort integritetsproblem. Sedan landar den i att det ändå är okej att regeringen gör det. Samma slutsats drar uppenbarligen den borgerliga majoriteten i arbetsmarknadsutskottet.
Det finns ingenting i lagstiftningen som förhindrar att regeringen begär ut uppgifterna i fullt identifierbart skick, vilket innebär att de sedan blir offentlig handling där sekretesslagstiftningen inte gäller. Att utskottet nöjer sig med att regeringen lovar att man inte har något intresse av att göra detta rättfärdigar inte att riksdagen ens öppnar dörren till den möjligheten.
Det enda rimliga vid all behandling av integritetskänsliga uppgifter är att det inte ens ska finnas en risk för att det någonsin ska kunna missbrukas. Inte ens om regeringen och den borgerliga majoriteten hade kunnat ange ett begripligt skäl till att personuppgifterna ska krävas ut av a-kassorna hade förslaget varit acceptabelt ur integritetssynpunkt. Men när man inte ens lyckas presentera ett sådant skäl är det direkt ansvarslöst av den borgerliga majoriteten i riksdagen att släppa igenom det.
Jag vill instämma i det Patrik Björck sade. Jag ser verkligen fram emot att få någon som helst motivering till varför arbetsmarknadsutskottets borgerliga majoritet anser att man behöver hantera känsliga personuppgifter på det här sättet för att kunna fatta beslut om arbetsmarknadspolitiken.
(Applåder)
I detta anförande instämde Patrik Björck (s) och Ulf Holm (mp).
Anf. 84 Ulf Holm (Mp)
Herr talman! Jag ska börja med att beklaga att inte arbetsmarknadsministern är här i kväll. Förhoppningsvis är han ute i verkligheten och reser och inhämtar lite ny information. Det skulle ha varit bra om arbetsmarknadsministern hade varit här, eftersom en rad olika frågor inställer sig med betänkandet.
Företrädarna för Vänsterpartiet och Socialdemokraterna har tagit upp den problematiken. Vi kan inte se vad anledningen är till lagändringen. Det är lite typiskt att den borgerliga majoriteten i ännu en fråga väljer strid i stället för samförstånd.
Den svenska arbetsmarknadspolitiken har genom många årtionden handlat om samförstånd på arbetsmarknaden mellan fack, arbetsgivare och regering. Men den borgerliga majoriteten har ändrat de förutsättningarna totalt genom att i fråga efter fråga välja strid före samtal och samförstånd.
Det är lite märkligt. Jag tror inte att det hade inneburit några problem för regeringen att inhämta en del uppgifter från a-kassorna. De hade gärna lämnat ut dem om det skulle kunna bidra till en bättre politik och bättre lagförslag från regeringen.
Men det är inte så verkligheten ser ut. Arbetsmarknadsdepartementet verkar välja strid före samtal. När regeringen förra året begärde in uppgifter från a-kassorna fick man dem inte eftersom de inte ville ge ut de här uppgifterna. Då väljer regeringen, mycket lustigt, att lägga fram ett lagförslag i stället för att fråga sig om man kanske ska formulera om frågorna så att man kan få ut den statistik man behöver. Det är här det märkliga finns. Varför väljer man inte den vägen? Jag tycker att det är märkligt.
Man kan också fråga sig varför ni blir förvånade över att 500 000 personer har lämnat a-kassan. Det är ingen överraskning. Det är en ganska logisk effekt av den politik ni bedriver. Sedan tycker inte vi i oppositionen att det är en bra politik, men vi kan förstå konsekvenserna av den. Höjer ni avgifterna till a-kassan och gör det svårare att få ut någonting i ersättning om man blir arbetslös är det klart att färre personer vill vara med och betala en sådan försäkring. Det kan inte vara förvånansvärt. Ni verkar vara helt förbluffade över detta, och bara det säger en del om den borgerliga majoriteten.
Sedan ignorerar man dessutom konsekvent Lagrådet, och det börjar också bli en liten följetong i arbetsmarknadsutskottet och Arbetsmarknadsdepartementet. Det är något ganska typiskt på Arbetsmarknadsdepartementet. Här har alltså Lagrådet kommit med en väldigt värdefull synpunkt, nämligen att man ska avidentifiera uppgifterna så att det inte ska bli så integritetskränkande, och ändå väljer regeringen att ignorera det. I stället öppnar man för carte blanche och säger att man ska kunna använda detta till vad som helst men för närvarande har man inga planer på att använda det på ett dåligt sätt. Nej, inte i dag, men vad händer nästa mandatperiod då det kanske finns ett helt annat parti eller andra politiska majoriteter, inte från s, v och mp utan från den borgerliga sidan, som har en annan politisk agenda? Vad händer då? Då kommer vi tillbaka till det som Josefin Brink tog upp väldigt tydligt, nämligen att det också är konsekvent att den här borgerliga regeringen gillar att lägga fram integritetskränkande lagstiftning. Det bör man ha i bakhuvudet.
Med den bakgrunden skulle det ha varit bra att få besked från arbetsmarknadsministern direkt här i kammaren om vad det verkliga motivet är och varför man väljer strategin strid före samförstånd. Jag tror inte att det är en bra idé att välja strid med de fackliga parterna eller med a-kassorna i det här fallet. I den politiska situation som finns i Sverige i dag, med en hög arbetslöshet och behov av en omställning för att skapa nya arbetstillfällen, skulle vi tvärtom behöva mycket mer samförstånd med de fackliga rörelserna och med arbetsmarknadens parter för att hitta en möjlighet för människor att få arbete och skapa sysselsättning. Vi ska inte ingjuta en allmän oro hos folk för att de inte ska få ekonomisk ersättning vid arbetslöshet.
Vi behöver en annan regering, och därför hoppas jag inte bara att kammaren bifaller reservation 1 och 2 utan också att svenska folket väljer en ny regering i nästa val. Jag tror att det skulle lösa många problem. Detta är en typisk fråga som jag tror att en ny rödgrön regering kommer att riva upp. Vi värnar integriteten, och vi vill ha samförstånd med arbetsmarknadens parter och inte politisk strid.
(Applåder)
I detta anförande instämde Patrik Björck (s) och Josefin Brink (v).
Anf. 85 Hans Backman (Fp)
Herr talman! Låt mig börja med att yrka bifall till förslaget i betänkande 2009/10:AU3. Det som jag säger i dag står alla partier i alliansen bakom, det vill säga Folkpartiet, Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna.
Som har nämnts ska vi debattera förslag angående lagen om arbetslöshetsförsäkring och lagen om arbetslöshetskassor.
Låt mig säga några ord om Patrik Björcks inlägg. Han pratar om besatthet och mani. Det är inte så. Vi vill förstås skapa en bra arbetsmarknadspolitik. Det är därför vi lägger fram dessa förslag. Sedan gör vi olika bedömningar då och då. Så är det, men det är förstås syftet.
När det gäller utvecklingen inom a-kassorna och medlemsantalet får man väl ändå säga att det var ett antal människor som valde att inte vara med i a-kassan även innan vi tillträdde som regering. Det är inte helt nytt att en del väljer att inte vara med. Nu ökar ju faktiskt medlemsantalet i a-kassorna igen.
Både Josefin Brink och Patrik Björck pratade om att förstöra a-kassan. Den arbetslöshetsförsäkring vi har är bra när vi tittar i ett internationellt perspektiv. Även Socialdemokraterna vill nu ha en avtrappning av ersättningen i a-kassan, precis som regeringen har infört. Ni har tagit vissa steg åt vårt håll fast ni är väldigt aggressiva i retoriken när ni talar om a-kassan.
Låt mig återgå lite mer konkret till betänkandet. I lagen om arbetslöshetsförsäkring föreslås nu att en ansökan om arbetslöshetsersättning ska göras hos arbetslöshetskassan inom nio månader, såsom har nämnts här, för att inte rätten till ersättning ska vara förlorad. Undantag kan också göras när det finns synnerliga skäl. I dag finns det ingen tidsgräns. En arbetslöshetskassa kan därför tvingas handlägga ersättningsanspråk som är väldigt gamla, som ligger väldigt långt tillbaka i tiden och bygger på förhållanden som ligger långt tillbaka i tiden. Vi tycker att en tidsbegränsning av rätten att ansöka om ersättning är rimlig. Det bör också kunna medföra en förenkling av den administrativa process som arbetslöshetskassorna har att arbeta med. Vi tycker att förslaget på nio månader är rimligt och välavvägt. Det ger en god tid att ansöka när man ska göra det.
Herr talman! Vi föreslår också en ny regel i lagen om arbetslöshetskassor, LAK, som innebär att en arbetslöshetskassa på begäran av Statistiska centralbyrån, SCB, ska lämna uppgifter om medlemskap och medlemsersättning till SCB. De uppgifter som arbetslöshetskassorna ska lämna i statistiksyfte kan enligt regeringen utgöras av person- och samordningsnummer, tidpunkter för inträde i och utträde ur en a-kassa och utbetald ersättning.
En viktig utgångspunkt för bedömningen av regeringens förslag om en ny uppgiftsskyldighet för arbetslöshetskassorna är den stora betydelse som arbetsmarknadspolitiken har för den enskilda människan och för samhället i stort. Det är därför vi gör de här förändringarna. Arbetsmarknadspolitiken ska vara ett stöd vid omställning och stärka arbetslinjen. Försäkringens utformning påverkar hur arbetsmarknaden fungerar.
En väl utformad försäkring kan beskrivas som ett smörjmedel i arbetsmarknadspolitiken, medan motsatsen kan leda till inlåsning och minskade möjligheter att få ett jobb för den som söker det. Då blir det svårare och mer utsatt för den enskilde individen. Flera faktorer måste förstås balanseras mot varandra i den här försäkringen för att den ska ge så positiva effekter som möjligt på sysselsättningen.
Av de här skälen är det av största vikt att regeringen och riksdagen har ett så bra underlag som möjligt när politiken ska utformas. Det nu framlagda regeringsförslaget motiveras av behovet av en mer detaljerad analys eller kartläggning av arbetsmarknaden än vad som kan åstadkommas med de uppgifter av skilda slag från olika källor som SCB i dag använder för att framställa och tillhandahålla statistik som sedan kan ligga till grund för utformningen av politiken. Motivet för det regeringsförslag som vi i alliansen stöder är alltså att på bästa sätt ge den enskilde individen bra möjligheter på arbetsmarknaden. Det är det skäl som Patrik Björck frågade efter. Det är också tanken med förslaget som Patrik Björck också frågade efter. Det är den politiska ambitionen som både Patrik Björck och Josefin Brink frågade efter, det vill säga både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet.
Utskottsmajoriteten ansluter sig därför till regeringens bedömning att det handlar om uppgifter som är nödvändiga för att skapa en tydlig och korrekt bild av vilka grupper som omfattas av försäkringen och vilka effekter den får för olika grupper. Med tillgång till den här informationen ökar möjligheten att få ett gott beslutsunderlag i utformningen av försäkringen och arbetsmarknadspolitiken. Man kan göra olika bedömningar av hur man på bästa sätt ska få in de här uppgifterna. Det här är den bedömning som regeringen har gjort, och vi delar den.
Majoriteten i utskottet godtar också regeringens bedömning att en uppgiftsskyldighet av det här slaget för att bli meningsfull måste kunna avse personuppgifter som inte är avidentifierade. Det är bara på det sättet som SCB kan sambearbeta uppgifterna med uppgifter från andra register, till exempel om försörjning, och därigenom åstadkomma det underlag som behövs för kartläggning och analyser.
Slutsatsen av det som jag nu har sagt är att det finns ett tungt vägande intresse att skapa en grund för ett bättre beslutsunderlag i arbetsmarknadspolitiken. De invändningar som har framförts under regeringens beredning av ärendet och i oppositionens motion har till stor del samband med att arbetslöshetskassorna är privaträttsliga föreningar. Det har gjorts gällande att medlemskapet i en arbetslöshetskassa är en känslig uppgift och att uppgiftslämnandet kan innebära en uppluckring av föreningsfriheten.
Även oppositionspartierna åberopar integritetssynpunkter och framhåller att medlemskapet i en arbetslöshetskassa ofta kan kopplas ihop med medlemskap i en fackförening. De beskriver medlemskapet i en arbetslöshetskassa som en privat angelägenhet och hänvisar till den grundlagsskyddade föreningsfriheten.
Herr talman! Regeringen anser att förslaget inte innebär någon begränsning av föreningsfriheten eftersom det inte handlar om information om föreningen som sådan. Enligt regeringen är inte heller en persons medlemskap i en viss kassa i sig en känslig uppgift eftersom man inte kan dra några säkra slutsatser om politisk uppfattning av medlemskapet som sådant. Det här håller utskottsmajoriteten med regeringen om. Vi vet alla att det är väldigt många LO-medlemmar som röstar på vitt skilda partier i ett riksdagsval.
Vi i alliansen noterar i sammanhanget att såväl Socialdemokraterna som Vänsterpartiet i sina budgetmotioner föreslår att skattereduktionen för avgift till arbetslöshetskassan återinförs. En sådan skattereduktion förutsätter att Skatteverket får tillgång till uppgifter om enskildas medlemskap i kassan. Vänsterpartiet vill dessutom att skattereduktionen även ska gälla avgiften till fackföreningen. Det skulle innebära att uppgifter om det fackliga medlemskapet, vilket i personuppgiftslagen, PUL, betecknas som så kallad känslig personuppgift, ska lämnas till en myndighet. Det är värt att notera den starka kritik som både Vänsterpartiet och Socialdemokraterna genom Josefin Brink och Patrik Björck har fört fram mot förslaget som regeringen har lagt fram.
Även om arbetslöshetskassorna rättsligt sett är privata föreningar som bygger på enskildas beslut om medlemskap kan man inte bortse från den roll som kassorna faktiskt har när det gäller att förvalta arbetslöshetsförsäkringen. Kassorna har av statsmakterna anförtrotts den viktiga och ansvarsfulla uppgiften att handha försäkringen. Det är i stor utsträckning fråga om myndighetsutövning, och kassorna verkar då i princip med samma regler som gäller för det allmännas myndighetsutövning. Det framgår av offentlighets- och sekretesslagen, OSL, att en principiell offentlighet råder när arbetslöshetskassorna prövar ärenden om arbetslöshetsersättning och ärenden om medlemsavgift för en arbetslös medlem. Undantag från den här offentligheten får göras endast om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider men om uppgiften röjs. Det är då ett så kallat rakt skaderekvisit, vilket betyder att det finns en presumtion för offentlighet. Sekretess följer bara om det finns en viss risk för skada.
På vissa områden finns också redan lagreglerad skyldighet för kassorna att lämna ut uppgifter. Som påpekas i konstitutionsutskottets yttrande har kassorna i dag en uppgiftsskyldighet till exempel i förhållande till Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan.
Arbetsmarknadsutskottets majoritet kan konstatera att viss uppgiftsskyldighet även råder i förhållande till Centrala studiestödsnämnden och andra kassor. Syftet med denna uppgiftsskyldighet kan sägas vara att korrekta beslut ska kunna fattas i enskilda ärenden. Utbyte av information mellan olika aktörer på området kan också ske enligt lagen om behandling av personuppgifter i den arbetsmarknadspolitiska verksamheten och lagen om behandling av personuppgifter i inspektionen av arbetslöshetsförsäkringen, alltså det som IAF gör.
IAF har behandlat till exempel personuppgifter för tillsyn av arbetslöshetskassan och uppföljning av arbetslöshetsförsäkringen. Myndigheten får också i vissa fall behandla uppgifter som enligt PUL klassificeras som känsliga.
Utskottet har redan varit inne på den centrala betydelse i arbetsmarknadspolitiken som arbetslöshetsförsäkringen har. De ersättningar som kassorna varje år fattar beslut om uppgår även i relativt goda tider med gott arbetsmarknadsläge till tvåsiffriga miljardbelopp. Utbetalningarna har alltså även i sig en betydelse för hela samhällsekonomin, så visst är det viktigt att ha bra information om detta och om hur man på bästa sätt ska lägga upp detta system.
Det som jag nu har sagt leder till att arbetslöshetskassorna inte i alla avseenden kan jämföras med andra privaträttsliga föreningar, och det bör enligt utskottsmajoritetens mening beaktas vid den intresseavvägning som vi här i dag gör.
Det jag nu har sagt tar sikte på kassornas uppgiftslämnande. En annan sida av saken gäller skyddet för uppgifter när arbetslöshetskassorna har lämnat dem till SCB. Här vill jag säga att det hos SCB gäller absolut sekretess, det vill säga ett starkare sekretesskydd än hos kassorna. Hos SCB gäller alltså ett starkt sekretesskydd för de aktuella uppgifterna.
Herr talman! Samtidigt vill utskottsmajoriteten liksom konstitutionsutskottet betona vikten av skyddet av den enskilda personliga integriteten. Den måste beaktas och respekteras i lagstiftningen. Utskottsmajoriteten kan också instämma i att åtgärder som riskerar att ingripa i enskilds integritet förutsätter noggranna överväganden och bör vidtas med försiktighet.
Ett ingrepp ska stå i rimlig proportion till vad som står att vinna med det. En avvägning måste alltså göras mellan intrånget i den enskildes integritet och det intresse som den föreslagna lagstiftningen har till syfte att värna.
Enligt utskottets mening är det ur integritetssynpunkt av stor betydelse att det finns ett långtgående sekretesskydd för uppgifterna hos SCB, vilket det, som jag har nämnt tidigare, också gör.
Jag vill också säga att utskottsmajoriteten förstås har respekt för de synpunkter som har framförts under regeringens beredning av ärendet och riksdagsärendet. Som sägs i konstitutionsutskottets yttrande kan redan möjligheten att uppgifterna kan överlämnas till regeringen i identifierbart skick innebära ett integritetsproblem. Mot detta ska dock ställas dels att SCB enligt propositionen ska avlämna uppgifterna till regeringen i avidentifierat skick, dels att regeringen säger sig varken ha intresse av eller för avsikt att inhämta uppgifter som direkt eller indirekt skulle kunna avslöja ett enskilt medlemskap i en viss arbetstagarorganisation.
Enligt propositionen ska regeringen nogsamt beakta dessa aspekter i det fortsatta författningsarbetet så att det inte uppkommer konflikt mellan regleringen och de grundlagsskyddade rättigheterna. Arbetsmarknadsutskottets majoritet tar fasta på detta.
I den avvägning som ska göras bör man enligt arbetsmarknadsutskottets majoritet också beakta de begränsningar som anges i den föreslagna lagregeln. För det första är det fråga om uppgifter som SCB behöver för framställning av statistiken. För det andra ska syftet uttryckligen vara att kartlägga och analysera arbetsmarknaden.
Med hänvisning till det som framförts anser majoriteten i arbetsmarknadsutskottet att det uppnås en godtagbar balans mellan på ena sidan intresset av bättre beslutsunderlag i arbetsmarknadspolitiken och på andra sidan intresset av skydd för den enskildes integritet.
Liksom konstitutionsutskottet förutsätter arbetsmarknadsutskottets majoritet, Folkpartiet, Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna, att regeringen även i det fortsatta författningsarbetet noga beaktar och respekterar skyddet för enskildas integritet.
(Applåder)
I detta anförande instämde Hillevi Engström (m), Annika Qarlsson (c) och Désirée Pethrus Engström (kd).
Anf. 86 Josefin Brink (V)
Herr talman! Jag ska börja med att släppa en liten bomb. Jag vill berätta för hela svenska folket, alla som lyssnar, något som för all evighet kommer att stå i protokollet.
Jag är medlem i Vänsterpartiet. Jag är också medlem i Handelsanställdas förbund och i Handelsanställdas a-kassa.
Att jag berättar detta, att jag
väljer
att berätta det, är inte en integritetskränkning. Det är mitt val. Att regeringen bestämmer att Handelsanställdas a-kassa ska tvingas lämna ut uppgifter om att jag är medlem där, det är en integritetskränkning.
Att hänvisa till möjligheten att frivilligt och enskilt lämna ut uppgifter om medlemskap i en viss förening eller inte, att blanda ihop det med att regeringen tvingar ideella föreningar att lämna ut personuppgifter är trams och tyder på en hantering av integritetsfrågor som är helt oseriös.
Med det sagt vill jag ställa en enda fråga till Hans Backman; jag tycker inte att vi fått något riktigt bra och tydligt svar på den. Vad är det för information i a-kassornas medlemsregister som den borgerliga majoriteten anser är så vital för beslutsfattandet om arbetsmarknadspolitiken att den väger tyngre än skyddet för den personliga integriteten och föreningsfriheten som exempelvis Lagrådet hävdar att regeringen härmed kör över?
Anf. 87 Hans Backman (Fp)
Herr talman! Låt mig börja med medlemskapet i a-kassa och fackföreningar och den möjliga kopplingen till politiska partier. Den är nog inte så lätt att avgöra. Jag är själv med i Seko, ett LO-fack, och tror väl inte att man kan koppla det till Folkpartiet liberalerna direkt.
Vänsterpartiet vill att skattereduktionen för medlemskap i a-kassan även ska gälla avgiften till fackföreningarna. Som jag sade tidigare skulle det innebära att uppgifter från det fackliga medlemskapet, vilka enligt personuppgiftslagen, PUL, betecknas som känsliga personuppgifter, lämnades till en myndighet. Det är inkonsekvent med tanke på att Vänsterpartiet är så kritiskt till det förslag som regeringen har lagt fram.
Uppgifter som ska samlas in kan förändras över tid. Det är därför vi inte har lagt fast exakta uppgifter. Jag har tidigare talat om varför vi inte slår fast exakt vilka uppgifter som ska finnas med. Det kan behövas lite olika uppgifter över tid. Det är viktigt när man tittar på ålder, inom vilken typ av verksamhet det i nuläget är svårt att få arbete och vilka som för tillfället blir av med arbetet. Det förändras över tid. Därför är propositionen skriven så.
Det är naturligtvis viktigt att hela tiden kunna följa upp vad som händer med arbetslöshetsförsäkringen. Det ser jag som det viktiga, alltså att vi löpande kan följa upp det hela och kan ge information om läget och vad den regering som för tillfället har ansvaret kan göra för att förbättra situationen på arbetsmarknaden för dem som söker jobb och har behov av en fungerande och bra arbetsmarknadspolitik. Det är inte så lätt att säga exakt vilka uppgifter det är just i dag eftersom det förändras över tid.
Anf. 88 Josefin Brink (V)
Herr talman! Jag måste säga att jag är förbluffad över den bristande kunskapen om vad föreningsfriheten i grundlagen syftar till. Den syftar inte till att förbjuda människor att frivilligt tala om eller lämna ut uppgifter till myndigheter, eller till vem som helst, om vilken fackförening eller vilket politiskt parti man är med i eller inte, till exempel om man vill ha möjlighet att göra skatteavdrag för sitt medlemskap. Föreningsfriheten är till för att skydda enskilda individers medlemskap i en förening från exempelvis klåfingriga regeringar eller fientligt inställda grupperingar som kan tänkas använda uppgifterna mot enskilda personer på grund av deras politiska eller fackliga tillhörighet. Blanda inte ihop begreppen! Detta är nog något av det märkligaste jag hört i den här vägen.
Jag tycker fortfarande inte att jag fått ett rimligt svar på varför man behöver detaljerade individuppgifter om enskilda medlemmar i a-kassorna för att få ett beslutsunderlag om vilka som blir arbetslösa, vilken åldersgrupp de tillhör, hur många som har rätt till ersättning och så vidare. All den informationen finns redan i den befintliga statistiken från Arbetsförmedlingen, SCB:s AKU, IAF, IFAU med flera. Och, som sagt, Arbetslöshetskassornas Samorganisation SO har erbjudit sig att bistå regeringen, liksom alla riksdagspartier, med ytterligare information, med den reservationen att man inte vill överlämna alla sina medlemsregister för godtycklig hantering av myndigheter och regeringen.
Låt mig bara påpeka att det inte står någonting i lagtexten som uttryckligen förbjuder regeringen att begära ut identifierade uppgifter som därmed blir offentliggjorda. Vi måste alltså i riksdagen lita på att varken den nuvarande regeringen eller kommande regeringar kommer att göra det. Det är en ganska vag grund för skyddet av den personliga integriteten.
Anf. 89 Hans Backman (Fp)
Herr talman! Skälet till lagförslaget är bland annat att man till skillnad från i dag ska kunna få statistik och uppgifter på ett samlat sätt. Som jag sade i mitt huvudanförande måste man i dag sammanställa uppgifter av skilda slag från olika källor för att få fram det man vill åstadkomma. Från alliansens och från regeringens sida ser vi förslaget som en förbättring.
När det gäller medlemskap i föreningar och a-kassa kan jag inte riktigt få ihop det när Vänsterpartiet vill ha en skattereduktion som ska gälla även för fackföreningar. Det blir ju i princip samma sak eftersom man kan se var någon är medlem. Om man inte vill vara med i en fackförening och en a-kassa kan man i och för sig välja det. Men ifall man trots allt vill ha det skyddet är frågan: Ska man då inte få ha det, Josefin Brink?
Anf. 90 Patrik Björck (S)
Herr talman! Jag säger tack till Hans Backman som visar stort mod här i dag när han axlar den moderata riksdagsmajoritetens och regeringens uppgift genom att ta sig an denna oerhört otacksamma och omöjliga uppgift. Jag tycker att det är modigt och tufft, men jag avundas honom inte. Förhoppningsvis får han en god middag eller någon annan belöning för det han gör i dag.
Josefin Brink ställde en enkel fråga. Låt mig lite kort göra ett snabbprotokoll av det som sades. Frågan var vilka uppgifter som är så viktiga att de förtjänar att kränka integriteten och föreningsrätten. Hans Backman svarade att det förändras över tid, det kan vara ålder, typ av verksamhet, viktigt att ha möjlighet att följa upp, i nuläget inte lätt att svara på exakt, att få statistik och uppgifter på ett samlat sätt. Det var ett snabbprotokoll.
Detta är alltså så oerhört viktigt att man kränker föreningsrätten och den personliga integriteten. Jag kan inte annat än beklaga Hans Backmans uppgift här i kväll och förvåna mig över att den moderatledda majoriteten inte vågar ställa upp i debatten och svara på frågor. Men jag tror, herr talman, att det finns tid att anmäla sig till debatten, så än är kanske inte allt hopp ute.
Anf. 91 Hans Backman (Fp)
Herr talman! Om jag får middag eller inte vet jag faktiskt inte, men det är trevligt att Patrik Björck vill inge mig den förhoppningen.
Motivet är, som jag säger, att vi ska kunna forma en bra arbetsmarknadspolitik för dem som är i behov av det, vilket i princip är vi allesammans. Om vi råkar ut för arbetslöshet ska vi få bästa möjliga stöd för att kunna komma tillbaka i arbete. Det är det motiv som har efterfrågats.
Beträffande varför vi vill ha in uppgifterna kan vi titta på konstitutionsutskottets yttrande. KU skriver i klartext: "De uppgifter som arbetslöshetskassorna ska lämna i statistiksyfte kan enligt propositionen utgöras av exempelvis person- och samordningsnummer, tidpunkter för in- och utträde i en arbetslöshetskassa samt utbetald ersättning. Uppgifterna är enligt regeringen nödvändiga bl.a. för att kunna skapa en tydlig och korrekt bild av vilka grupper som omfattas av arbetslöshetsförsäkringen samt av vilka effekter och konsekvenser de olika villkoren och förutsättningarna i försäkringen får för enskilda grupper. Behovet av analyser och kartläggningar är emellertid föränderligt. De uppgifter som SCB behöver kan enligt regeringen förväntas variera över tid och det är därför inte möjligt att i förväg veta vilka uppgifter som är nödvändiga och vid vilken tidpunkt de behövs. Att reglera dessa frågor i lag skulle enligt regeringen inte vara ändamålsenligt och snarare riskera att göra uppgiftsskyldigheten vidare än nödvändigt." Det är svaret på frågan, och det står också att läsa i betänkandet.
Anf. 92 Patrik Björck (S)
Herr talman! Att regeringen vill veta allt om alla och överallt känner vi till. Vi har kunnat konstatera att den nuvarande regeringen kränker integriteten i stort sett vid varje riksdagsbeslut.
Av konstitutionsutskottets yttrande framgår inte vilka uppgifter som på något sätt skulle underlätta för regeringen att föra en effektivare arbetsmarknadspolitik.
Jag kan som exempel nämna den information vi i utskottet fick av Arbetslöshetskassornas Samorganisation häromdagen. De berättade väldigt konkret vilken information man skulle behöva ta till sig för att de arbetslösa ska få sin ersättning utbetald i tid.
Det hade varit intressant för riksdagsmajoriteten eller regeringen att inhämta och ta till sig denna information och kanske förändra sin arbetsmarknadspolitik. Detta kom SO och meddelade helt frivilligt. Man lade det på bordet och sade: Vill ni föra en effektiv arbetsmarknadspolitik, vill ni betala ut a-kassan i tid, då kan ni göra de här och de här förändringarna. Ni kan dra ned arbetsgivarintyget från fyra A4-sidor med bilagor till en A4-sida. Ni kan underlätta regelverket för arbetsgivarna och se till att därmed hjälpa de arbetslösa. Det var väldigt konkret information som man kunde samla in och ändra sin arbetsmarknadspolitik utifrån.
Men på vilket sätt skulle de här obestämda uppgifterna som förändras över tid kunna vara ett redskap för Hans Backman och riksdagsmajoriteten för förändring av politiken? Det var det som var frågan. Här är Hans Backman svaret skyldig, och det är väl i och för sig inget att förvånas över.
Man måste också passa på att fråga Hans Backman om det kan vara rimligt att säga att bara för att SCB skulle ha ett starkare sekretesskydd än a-kassorna själva skulle det vara ett skäl för dem att lämna ut sina uppgifter. Om min bakficka var större än Hans Backmans, ska han lämna sin plånbok där då?
Anf. 93 Hans Backman (Fp)
Herr talman! Det är viktigt att SCB:s sekretess är stark. Det är en viktig poäng i sammanhanget. Det var därför jag lyfte fram den frågan.
Det är bra att SO kom och informerade oss. Vi tar tacksamt emot all information. Det är en del i att kunna forma en bra arbetsmarknadspolitik. Visst är det så.
Samtidigt finns det andra saker som är viktiga, förutom just det som SO redovisade för oss nu senast. Det är det som jag svarar och säger. Vi vet inte allt i dag. Om vi visste precis allting om allt i dag skulle vi kunna sätta oss nöjda och utforma allting på bästa sätt utan att behöva fundera vidare. Men så är det inte. Det händer saker i samhället. Det händer saker med våra system. Det händer saker inte minst på arbetsmarknaden, som vi ansvarar för.
Därför är det viktigt att ha ett system där vi kan få uppgifter som är viktiga för att över tid på bästa sätt ge bra service och bra möjligheter till dem som har behov av en bra arbetsmarknadspolitik, vilket är vi alla. Det är det som detta handlar om. Det går inte att i dag säga vad som är den viktigaste uppgiften år 2025. Det kan väl inte ens Patrik Björck göra.
Anf. 94 Ulf Holm (Mp)
Herr talman! Från Miljöpartiets sida tycker vi att det är självklart att det ska finnas bra statistiska underlag, så att vi politiker kan fatta rätt beslut och kan förmodas se konsekvenserna av de beslut som vi fattar. Det är självklart. Jag har förstått att regeringen inte har haft de här uppgifterna när man har beslutat om a-kassorna tidigare och därför vill ändra.
Jag har tre enkla frågor.
Den första frågan är om ni på fullaste allvar inte har förstått varför en halv miljon människor har lämnat a-kassan.
Den andra frågan är varför ni väljer strid framför samförstånd med a-kassorna. Jag tror inte att det skulle vara något problem att få ut ganska mycket underlag från a-kassorna genom samtal. Men ni väljer strid. Jag skulle gärna vilja veta varför.
Den sista frågan är: Varför följer ni konsekvent aldrig Lagrådets synpunkter?
Anf. 95 Hans Backman (Fp)
Herr talman! Svaret på den sista frågan står att läsa i betänkandet och propositionen. I det här fallet har man från regeringens, alliansens och utskottsmajoritetens sida bedömt att man får väga olika skäl mot varandra. Att forma en bra arbetsmarknadspolitik är viktigt, och vi känner att vi i det här fallet på bästa sätt har lyckats avväga behovet av integritet för den enskilde och behovet av att få bra uppgifter för att forma en bra arbetsmarknadspolitik. Det är skälet till att förslagen som vi i dag diskuterar och debatterar läggs fram.
Att många har lämnat a-kassan finns det olika anledningar till. Visst hade avgiftshöjningarna effekt. Det vet vi alla. Samtidigt fick alla som hade arbete en vinst i lönekuvertet. Egentligen hade man inte behövt lämna a-kassan av det skälet. Men det var en väldigt uppskruvad retorik kring det här som jag tror gjorde att ganska många människor blev oroliga. Det var olyckligt att det var så uppskruvad retorik att olika debattörer missade att se helheten. Som anställd fick man en ekonomiskt positiv effekt av de åtgärder som alliansregeringen vidtog när den inledde sitt regerande. Jobbskatteavdraget kompenserade a-kasseavgifternas höjning. Nu tycker jag att det är glädjande att medlemsantalet i a-kassorna ökar igen.
Jag tycker också att man ska föra dialog med fackföreningar och arbetstagarorganisationer, och det gör inte minst vi i alliansen vid olika tillfällen. Själv har jag förstås mycket dialog med olika fackföreningar. Samtidigt har vi behov av att få samlad information, känner regeringen, och vi håller med om det. Det här kan vara ett sätt att över tid få bra information som gör att vi i olika lägen och i olika situationer kan utforma en bra politik.
Anf. 96 Ulf Holm (Mp)
Herr talman! Det är trevligt att Hans Backman träffar fackförbunden och så vidare. Det är väl synd att regeringen inte gör det. Såvitt jag har förstått har Sven Otto Littorin vid väldigt få tillfällen träffat de fackliga företrädarna för samtal om arbetsmarknadspolitiken. Jag tror att det skulle vara bra.
Jag är också förvånad över att höra att det skulle finnas en brist på statistiska underlag i Sverige. Internationellt sett har vi väldigt mycket statistiska underlag i Sverige. Det kan inte vara där skon klämmer. Det är möjligen så att Arbetsmarknadsdepartementet inte litar på den statistik man får och därför vill ha särskild kontroll. Det är mycket möjligt, men i så fall får ni gärna konkretisera det och skriva i lagtexten vad det är man vill ha och på vilket sätt. Det skulle vara väldigt bra.
När det gäller att hoppa över Lagrådet: Lagrådets synpunkter var inte så kioskvältande trots allt. Man ville bara förtydliga för att värna den personliga integriteten. Jag förstår egentligen inte vad en borgerlig politiker kan ha emot detta.
Slutligen vill jag kommentera resonemanget om att en halv miljon har lämnat a-kassan. Ni verkar fortfarande förvånade över det. Jag ser det som ett väldigt konsekvent ekonomiskt beslut av många medborgare. Ni ändrar kvalifikationsreglerna, och en person som jobbar ser att den inte kommer att kunna få någon ersättning från a-kassan om den förlorar jobbet. Varför ska man då betala? För mig är inte det någon särskilt svår ekvation. Jag tror att väldigt många människor var mycket duktiga på att räkna ut det här. Sedan finns naturligtvis gruppen 60-plus, som hade väldigt få år kvar till pension och såg att det inom en snar framtid skulle leda till uppsägningar. Det är inte så svårt. De uppgifterna finns redan i dag.
Anf. 97 Hans Backman (Fp)
Herr talman! Många har lämnat a-kassorna, men det var ganska många som stod utanför redan innan alliansregeringen tillträdde. Man kan förstås diskutera och debattera orsak och verkan. Men det låter som att Ulf Holm skulle gilla det förslag som inte minst jag tycker är bra: att införa en obligatorisk a-kassa. Det skulle på sätt och vis lösa problemet; alla får en trygghet vid arbetslöshet.
När det gäller behovet av statistik nämnde jag i mitt anförande - jag kan nämna det igen - att det nu framlagda förslaget motiveras av behovet av en mer detaljerad analys eller kartläggning av arbetsmarknaden än vad som kan åstadkommas med de uppgifter av skilda slag och från olika källor som SCB i dag använder för att framställa och tillhandahålla statistik som sedan kan ligga till grund för utformningen av politiken. Det är det som är skälet. Vi vill ha en samlad statistik. Motivet är att vi vill kunna forma den politik som är bäst för varje individ som har behov av en bra arbetsmarknadspolitik - och det har vi alla.
Beslut, Genomförd
Beslut: 2009-11-25
Förslagspunkter: 4, Acklamationer: 2, Voteringar: 2
Protokoll med beslut
- 2009-11-25Protokoll 2009/10:37
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Tid för ansökan om ersättning
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring såvitt avser 47 a §.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2009/10:7 punkt 1 i denna del och avslår motion
2009/10:A5 av Berit Högman m.fl. (s, mp, v) yrkande 1.- Reservation 1 (s, v, mp)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (s, v, mp) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 0 117 0 13 m 90 0 0 7 c 22 0 0 7 fp 24 0 0 4 kd 22 0 0 2 v 0 19 0 3 mp 0 14 0 5 Totalt 158 150 0 41 Ändring i lagen om arbetslöshetsförsäkring i övrigt
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring i den mån lagförslaget inte omfattas av vad utskottet föreslagit under punkt 1.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2009/10:7 punkt 1 i denna del.Uppgiftsskyldighet för arbetslöshetskassor
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor såvitt avser 94 b §.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2009/10:7 punkt 2 i denna del och avslår motion
2009/10:A5 av Berit Högman m.fl. (s, mp, v) yrkande 2.- Reservation 2 (s, v, mp)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (s, v, mp) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 0 117 0 13 m 90 0 0 7 c 22 0 0 7 fp 24 0 0 4 kd 22 0 0 2 v 0 19 0 3 mp 0 14 0 5 Totalt 158 150 0 41 Ändring i lagen om arbetslöshetskassor i övrigt
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor i den mån lagförslaget inte omfattas av vad utskottet föreslagit under punkt 3.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2009/10:7 punkt 2 i denna del.