Utgiftsområde 8 Migration

Anf. 119 Eva-Lena Jansson (S)

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservationerna 4, 9, 12 och 14. Migrationen i världen ökar, och Sverige är en del av den utvecklingen. En del kommer hit för att söka skydd, andra för att förena sig med sin familj och många för att arbeta. Oavsett skälet till att människor flyttar hit bidrar de med kunskap, idéer, arbetskraft och företagande som har fått och kommer att få stor betydelse för Sveriges utveckling. Migration handlar om människor och möjligheter. Socialdemokraternas grundläggande värderingar om alla människors lika rätt och lika värde är det som präglar våra ställningstaganden. Det är bra att människor kommer till Sverige och vill arbeta, men Sverige måste bli bättre på att välkomna dem som flyttar hit och bättre ta till vara deras kunskaper och resurser. Diskriminering av personer på grund av etnicitet, kön, religion, sexuell läggning eller ålder ska bekämpas. Vi tror att Sverige blir ett rikare land när vi lär av andra och när en mångfald av erfarenhet och kunskap tas till vara både i arbetslivet och i politiken. Vi socialdemokrater värnar den reglerade invandringen, men också rätten att söka asyl som en grundläggande mänsklig rättighet. Den utgår från människors behov av skydd och deras fruktan för förföljelse. Varje person som söker asyl i Sverige ska få en rättssäker prövning och beslut inom rimlig tid. Vi vill bibehålla den tradition som har gjort att Sverige ses som ett föredöme vad gäller såväl att ge människor skydd som att vara påverkande för stabilisering och demokratisering av regioner i världen. Fru talman! Barnets bästa ska vara vägledande vid beslut som rör barn. Barn väljer inte själva att bli migranter. Barn väljer heller inte sina föräldrar eller den situation de befinner sig i. Vi vill se en politik med en bred förankring i Sveriges riksdag men också hos medborgarna i hela landet. Regeringen har valt en annan väg, och den migrationspolitiska överenskommelsen med Miljöpartiet ställer nu höga krav och förväntningar på leverans. Fru talman! Vi socialdemokrater ser ett värde i utbytet av kunskap och möjligheterna för människor att söka arbete över nationsgränserna. Sverige har haft en lång tradition av arbetskraftsinvandring men också tider då svensk arbetskraft i stor utsträckning sökt sig utanför vår nation för att erhålla arbete, även för att skaffa sig kompetens för att stå starkare på den svenska arbetsmarknaden. Vår hållning är att arbetsmarknadens parter gemensamt med den svenska arbetsmarknadsmyndigheten ska klargöra behovet av arbetskraftsinvandring samt att asylprocessen måste skyddas för att människors behov av skydd från förföljelse inte ska blandas samman med arbetsförhet och arbetsgivares behov av arbetskraft. Exemplen där människor utnyttjas på arbetsmarknaden har inte minskat i tider av lågkonjunktur, snarare tvärtom. Hotell- och restaurangfacket har i rapporten Migrationsprojektet granskat 54 arbetsplatser som ansökt om och fått beviljat att anställa migrerad arbetskraft. Ett eller flera lag- eller avtalsbrott hittades hos 33 av de 54 arbetsplatserna. Det är därför viktigt att en utvärdering görs av den förändrade lagstiftningen och att stabila förutsättningar skapas som ger trygghet för såväl individ som arbetsplatser och företag. Fru talman! Synnerligen ömmande omständigheter är en undantagsbestämmelse i lagen som låter en person få uppehållstillstånd trots att han eller hon inte är flykting eller skyddsbehövande. Det kan vara någon som lider av en allvarlig sjukdom, funktionsnedsättning eller som har vistats lång tid i Sverige. Vår uppfattning är att begreppet synnerligen ömmande omständigheter har kommit att tolkas alldeles för restriktivt och bör ändras. Vi menar också att nuvarande praxis i ärenden som rör barn ska mildras. Jag vill därför upprepa frågan som min partikamrat Fredrik Lundh Sammeli ställde den 4 maj här i kammaren: När kommer en ändring av begreppet synnerligen ömmande omständigheter? En annan viktig fråga att ställa sig här i dag är: Varför röstade Miljöpartiet och Kristdemokraterna ned det utskottsinitiativ som togs av Vänsterpartiet i den här frågan när man säger sig vilja ha en förändring? Migrationsminister Tobias Billström har varit tydlig med att han inte anser att en sådan förändring behövs. Frågan till Maria Ferm och Emma Henriksson, som jag hoppas lyssnar, får kanske förtydligas: Blir det någon förändring av begreppet synnerligen ömmande omständigheter? Eller är det bara ett löfte som kan avges i tv-soffor, debattartiklar och radiointervjuer? Om en sådan förändring sker, vad finns det i så fall för tidsplan? Vi i riksdagen har ett ansvar, och vi är beredda att ta det. Är ni det? Fru talman! Kvinnor som utsatts för våldtäkt eller förnedrande handling har ofta svårt att framlägga sina skäl. De satsningar som har gjorts för att utreda kvinnors asylskäl måste fortsätta, till exempel möjligheten att få handläggare, tolkar och offentliga biträden. Det är av största vikt att Migrationsverket ges resurser för utbildning och kompetensutveckling för att kunna hantera de könsmässiga skillnader som kan förekomma, liksom att personalen utbildas och kompetensutvecklas för att kunna hantera barns och hbt-personers speciella skäl vid asylansökan. En stor andel av de asylsökande har utsatts för tortyr. Migrationsverkets medicinska utredningar vid misstanke om tortyr måste därför följa tydliga rutiner. Det är också av största vikt att tolkar finns tillgängliga som har kompetens att ge en rättvisande tolkning av de berättelser som ska ligga till grund vid prövningen. Det handlar om att den sökande ska få en rättssäker behandling. Tolkfrågan och kompetensen hos tolkarna är därför mycket viktiga. Fru talman! Flyktingmottagandet i Sverige behöver utvecklas med den självklara utgångspunkten att alla ska ges en reell chans till egen försörjning och bli en aktiv del i samhället. Det är därför av största vikt att frågan om ett solidariskt mottagande lyfts fram och att signalsystem ges till Sveriges alla kommuner. De ekonomiska villkoren för kommunerna måste ge långsiktigt stabila förhållanden. Lagen om eget boende, EBO, har fungerat dåligt och ett nytt system borde skapas. Regeringen borde därför tillsätta en utredning för att titta på nya boendemöjligheter för nyanlända i syfte att uppnå ett värdigt mottagande, att barnperspektivet beaktas och att en bra väg in i samhället skapas. Fru talman! En stor del av den totala migrationen utgörs av anhöriginvandring - invandring som är förknippad med att anhöriga ska ges möjlighet att leva samman med den som tvingats lämna sitt land av olika skäl. För att ansöka om återknytning finns krav på fastställd identitet. Man måste alltså ha tillförlitliga dokument som visar identitet för att få uppehållstillstånd. Cirka 95 procent av de asylsökande från Somalia får uppehållstillstånd i Sverige. Men för att få tillstånd att ta en anhörig till Sverige måste den asylsökande bevisa den anhöriges identitet. Eftersom Somalia har plågats av krig i över 20 år saknas fungerande myndigheter som kan utfärda tillförlitliga ID-handlingar, och de få identitetshandlingar som ändå utfärdas accepteras inte av svenska myndigheter. Därför drabbas somaliska familjer extra hårt av detta. Barn väljer inte själva att bli migranter. Barn väljer inte sina föräldrar eller den situation de befinner sig i. Barnets bästa ska vara vägledande vid beslut som rör barn. Lagen borde ändras omedelbart så att kravet på identitetshandlingar inte hindrar familjer från Somalia att återförenas. Vid ett antal tillfällen, senast i budgetpropositionen, har regeringen tillsammans med Miljöpartiet lovat att praxisändringar som påverkar möjligheten till anhöriginvandring ska göras och att en lagändring ska kunna träda i kraft den 1 juli 2012. För oss socialdemokrater är det oförståeligt varför en akut lagändring på ett så välkänt problem dröjt så länge. Även Migrationsverket har kritiserat regeringen för denna senfärdighet. Fru talman! Under de senare åren har inströmningen till Sverige av barn utan ordinarie vårdnadshavare, ensamkommande barn, ökat. I dag har länsstyrelserna mandat att förhandla med kommunerna om mottagande av flyktingar. Vi socialdemokrater vill understryka vikten av att alla kommuner tar ett solidariskt ansvar för och ser möjligheter i dessa barn. När barn kommer ensamma till Sverige och välkomnas till en kommun tillförsäkras de en god man. Då antalet ensamkommande barn stadigt ökar måste regeringen tillse att kommunerna har förutsättningar att tillgodose behovet av gode män som därmed kan finnas som stöd för barnen. Fru talman! I Sverige finns i dag en stor grupp människor som lever utan uppehållstillstånd, så kallade papperslösa. Dessa människor lever ofta under ytterst otrygga förhållanden. Många utnyttjas som svart arbetskraft. Papperslösa barn befinner sig i en särskilt utsatt position och har inga möjligheter att själva påverka sin situation. Barn har egna och tydliga rättigheter som uttrycks i FN:s barnkonvention. Barn under 18 år som inte själva har sökt eller vars föräldrar aldrig ansökt om uppehållstillstånd i Sverige utgör i dag en grupp som faller utanför lagstiftningen när det gäller sjukvård. De omfattas inte av samma vård som barn som är bosatta i Sverige eller som är gömda men har funnits med i asylprocessen. Vi kan inte acceptera att barn används som hävstång för att upprätthålla en reglerad invandring. Vi socialdemokrater anser att alla barn som lever i Sverige ska ha rätt till vård på lika villkor. På samma sätt ska alla barn ha rätt till skolgång. Skolan ger dessa flickor och pojkar en fast punkt i tillvaron som kanske är kantad av både oro och fruktan. För människor som lever i Sverige utan tillstånd, liksom många andra tillfälliga besökare, är tillgången till sjukvård ett problem. Principen att människor som inte är bosatta i Sverige och som inte ingår i den svenska sjukförsäkringen får betala för sig är rimlig. Men konsekvenserna kan bli svåra för dem som befinner sig i Sverige, lagligt eller ej, och som är i behov av sjukvård och inte kan betala. Att ingen ska nekas nödvändig vård är självklart. Vi anser därför att landstingen bör utforma gemensamma riktlinjer när det gäller vård till papperslösa. Fru talman! Som jag tidigare sade står vi självklart bakom samtliga socialdemokratiska reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservationerna 5, 7, 13 och 15.

Anf. 120 Erik Almqvist (SD)

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 1 och 11. Det är andra året i rad och andra året någonsin som vi i riksdagen har att ta ställning till de budgetära konsekvenserna av en i första hand behovsprövad invandring. Det gläder mig att Sverigedemokraterna kan presentera ett ansvarsfullt alternativ, även om jag tycker att det är 40 år för sent. Tyvärr kan jag inte gå upp i 1971 års riksdag och varna för den mångkulturalistiska kurs som skulle komma att få ganska förödande konsekvenser för sammanhållningen och tryggheten i samhället. Den historiska misskötseln kan vi inte göra ogjord, men vi borde åtminstone kunna erkänna att vi har haft fel och göra det som jag kan se är det enda rätta, nämligen byta kurs. Jag vill därför uppmana till att vi tar tre steg som rör migrationspolitiken. Vi ska ha en flyktingpolitik som i första hand syftar till att hjälpa flyktingar. Vi ska se var flyktingarna finns och hur vi kan hjälpa så många som möjligt på ett så adekvat sätt som möjligt. Det är, som vi tidigare diskuterat i kammaren, i första hand genom närområdeshjälp där vi sätter in våra huvudsakliga insatser i de områden i världen där flyktingar finns och är i behov av hjälp. Vi bör verka för en generell invandringspolitik som är behovsprövad men som också utgår från samhällets förmåga att ta emot nya invandrare. I första hand handlar det om en arbetskraftsinvandring som är behovsprövad. Vi öppnar för arbetskraftsinvandring i de lägen då vi saknar viss kompetens på den svenska arbetsmarknaden och inte förmår att få den inhemska matchningen att fungera - åtminstone under en övergångsperiod. Att ta emot efter förmåga gäller framför allt anhöriginvandringen. I dag ser vi stora grupper som migrerar till Sverige men direkt hamnar i utanförskap. Här måste vi hitta verktyg för att kunna bedöma vilka som har förutsättningar att bli en del av samhället och väga in det i vår bedömning för uppehållstillstånd. Denna modell praktiseras med ganska gott resultat i bland annat Kanada och Danmark. Vidare handlar det om att vi måste ha en ansvarsfull hantering av skattemedlen. Det är oerhört kostsamt med det mångkulturella projekt och den massinvandring Sverige har haft under flera decennier. Ungefär 100 miljarder kronor beräknar vi att den svenska massinvandringspolitiken kommer att kosta den kommande mandatperioden. Men med Sverigedemokraternas politik kan vi spara 24 miljarder på utgiftsområde 8 under budgetperioden. Det här är skattemedel som såväl Alliansen och regeringen som de rödgröna väljer att spendera på ökad segregation. Vi kunde förut se hur man inom Alliansen mätte segregationen och segregationens utveckling i samhället. Folkpartiet upprättade ett slags barometer där man mätte sysselsättningsgrad, skolresultat och valdeltagande. Detta vägdes samman och gav ett index på hur många bostadsområden som var att betrakta som utanförskapsområden, eller gettoområden som man på den tiden kallade det. År 1990 kom man fram till att Sverige hade tre gettoområden. År 2004, det sista året man mätte detta, var det uppe i 136 utanförskapsområden. När Folkpartiet och övriga allianspartier övergick från att vara i opposition till att regera slutade man märkligt nog att mäta segregations- och utanförskapsutvecklingen i samhället. Barometern lades ned. Denna politik för också med sig motsättningar som tar sig uttryck i rasism eller mildare former av fientlighet etniska, religiösa och kulturella grupper emellan. Inte minst gäller detta mellan olika invandrargrupper men också till viss del gentemot den svenska majoriteten. Det är något som aldrig uppmärksammas av något annat parti än Sverigedemokraterna. Vi kan se detta ute bland ungdomar. I rapporter från Brottsförebyggande rådet kan vi se hur en överväldigande majoritet av unga rånare har invandrarbakgrund, och de väljer systematiskt att ge sig på unga svenskar. Vi kan också se tendenser till liknande fenomen när det kommer till överfallsvåldtäkter och andra grövre brott. Det som vi kallar svenskfientlighet och som detta är en del av är något som även sanktioneras av denna församling. Vi har i dag till exempel en lagstiftning om hets mot folkgrupp som inte omfattar och skyddar svenskar. Vi har, vilket kanske är ännu mer allvarligt för den enskilde som drabbas, en hatbrottslagstiftning, alltså en straffskärpningsparagraf, som säger att det betingar ett högre straff att misshandla en person med utländsk bakgrund än en person med svensk bakgrund. Som svensk är man alltså mindre värd i lagstiftarens ögon. Det kanske tydligaste exemplet, som tidigare har varit uppe till diskussion, är instegsjobben. Det är en reform som i praktiken innebär att skattebetalande svenskar subventionerar en långtgående diskriminering av sig själva. Med skattemedel bekostar staten 80 procent av den totala anställningskostnaden för en person med utländsk bakgrund som har kommit till Sverige de senaste åren. I praktiken gör man det alltså fem gånger dyrare att anställa en svensk än en nyanländ invandrare. Det är klart att detta får konsekvenser. Den svensk som skulle ha kunnat få ett jobb på till exempel ett kafé eller liknande blir mindre intressant i arbetsgivarens ögon när denne i stället kan anställa någon för en femtedel av summan för att regeringen subventionerar diskriminering. Jag har varit inne på en viss typ av svenskfientlig brottslighet, men vi kan också se hur det splittrade samhälle som mångkulturen skapat medför en generellt ökad brottslighet. Till exempel är inte ens hälften av de långtidsdömda brottslingarna på våra fängelser födda i Sverige. Det här är siffror från Kriminalvårdens egen statistik. Massinvandringen under de senaste decennierna har också medfört arbetslöshet. Vi kan se hur en alltför stor andel av dem som kommer till Sverige hamnar i utanförskap och framför allt arbetslöshet. Den färskaste statistiken visar att mer än var tredje person som är arbetslös och arbetssökande är utlandsfödd - detta trots att utrikes födda bara utgör ungefär en sjundedel av befolkningen. Betydligt värre ser det ut i de grupper som har invandrat de senaste åren. Ser vi till utrikes födda totalt är den största gruppen finnar som kom hit för att det fanns arbete, och då ser situationen annorlunda ut. Men om vi ser till de senaste årens nyinvandring är det värre. Vi direkt skapar arbetslöshet. Dessutom skapar vi arbetslöshet genom den undanträngning som arbetskraftsinvandringen medför med de nya regelverk som trädde i kraft 2008. Man har gjort det möjligt för en arbetsgivare att anställa arbetskraft från andra länder trots att det finns folk som skulle kunna ta dessa jobb i Sverige. Det skapar en viss undanträngning, vilket späder på arbetslösheten ytterligare. Även om det för den enskilde arbetsgivaren kan tyckas klokt - man har kanske själv utländsk bakgrund och har lättare att samarbeta med någon från hemlandet eller har andra intressen av att anställa människor från andra länder - blir det en direkt samhällskostnad och belastning eftersom den svensk som inte får jobbet blir en ekonomisk belastning för samhället, utöver att det är en personlig tragedi. Sverigedemokraterna vill ta bort sjuklöverns investeringar i splittringspolitik och i det samhällsförfall som vi har kunnat se på nämnda områden under en längre tid. Vi har stöd bland väljarna för den linjen. Ett institut som gör opinionsundersökningar har undersökt botrender. Man har tittat på hur folk ser på olika boendemiljöer och var i landet man kan tänka sig att bo och vilken typ av områden man vill bo i. Det är 23 procent som uppger att man vill bo mångkulturellt. Mer än tre fjärdedelar uppger alltså att det inte är något alternativ för hur man vill bo. Tre fjärdedelar av befolkningen vill inte bo i den typ av områden som sjuklövern skapar genom sin invandringspolitik. Man vill inte bo i den typ av områden som enligt Folkpartiet lavinartat har vuxit fram i Sverige som en följd av den förda politiken. I SOM-institutets mätningar kan vi se att endast 26 procent, alltså en fjärdedel, av befolkningen stöder den höga nivå vi i dag har på flyktingmottagning. Flyktingmottagning är ändå en solidarisk handling, och en ganska begränsad företeelse sedd till den totala invandringen. Trots det är det bara en fjärdedel som stöder den nuvarande linjen. De övriga tre fjärdedelarna av befolkningen har saknat representation i riksdagen fram till förra året. Vän av demokrati ser det naturligtvis som ett framsteg att jag kan stå här i dag och representera den absoluta majoriteten i den här frågan. De ekonomiska medel som vi frigör genom en ansvarsfull invandringspolitik vill vi använda till ekonomisk stimulans genom omfattande skattesänkningar, framför allt för pensionärer, och till att förstärka välfärden. Samtidigt vill vi ha en aktiv och mer effektiv flyktinghjälp genom att finnas tillgängliga och investera mer resurser i de delar av världen där flyktingar befinner sig och behöver hjälp. Fru talman! Så bygger vi ett Sverige som håller samman, som främjar samhällsgemenskap och ekonomisk hushållning före splittring och slöseri.

Anf. 121 Eva-Lena Jansson (S)

Fru talman! Är det någon som står för splittringspolitik i riksdagen är det Sverigedemokraterna, hävdar jag. Jag har en fråga till Erik Almqvist. FN:s konvention om mänskliga rättigheter och rätten att söka asyl är ju något som Sverige står bakom. Står Sverigedemokraterna inte bakom den rätten? Anser ni att vi ska lämna FN-samarbetet?

Anf. 122 Erik Almqvist (SD)

Fru talman! Nej, absolut inte. Vi hedrar de konventioner vi har skrivit på. Det har vi haft inskrivet i vårt partiprogram ett antal år. Utöver det vill vi framför allt lägga mer resurser på att hjälpa flyktingar på ett adekvat sätt. Det är enorma grupper, tiotals miljoner flyktingar, som i dag är på flykt och inte har möjlighet att söka asyl i Sverige. Det är framför allt där vi vill sätta in ökade resurser.

Anf. 123 Eva-Lena Jansson (S)

Fru talman! Om ni nu står bakom rätten att söka asyl måste människor kunna söka asyl. Om man har asylrätt när man kommer till Sverige som första ansökningsland har man rätt att stanna här. Jag uppfattar det som att Erik Almqvist säger att människor inte ska kunna söka asyl i Sverige på det sätt man gör i dag. Då vill ni ju inte ställa upp på FN:s konvention om mänskliga rättigheter. I er budget drar ni ned på det bistånd som skulle kunna hjälpa människor i andra länder. Jag har svårt att förstå hur Erik Almqvist får ihop det hela.

Anf. 124 Erik Almqvist (SD)

Fru talman! Det stämmer inte. Vi har aldrig ifrågasatt rätten att söka asyl. Självklart ska man kunna söka asyl i Sverige, och självklart ska man få sina skäl prövade. Sverige tar emot ett fåtal asylanter. I stället för att lägga enorma resurser, miljarder varje år, på en anhöriginvandring som inte fungerar och som leder till ökad segregation vill vi styra en del av medlen till att hjälpa flyktingar runt om i världen där det finns störst behov av hjälp. När det gäller vår biståndsbudget stämmer inte det som Eva-Lena Jansson säger. Vi ökar den del av biståndsbudgeten som är riktad till att hjälpa flyktingar. Däremot har vi sett hur vissa utvecklingsbistånd inte alltid har fungerat så bra som vi skulle önska. Det har vi varit benägna att dra in på. Men vi har ökat akut bistånd för flyktingar.

Anf. 125 Christina Höj Larsen (V)

Fru talman! Vill man förstå Dublinavtalet kan man åka till flyktinghotellet i Eskilstuna. Bakom nästan varje dörr i det slitna och nedgångna hotellet finns människor som har fått känna den europeiska flykting- och migrationspolitiken in på bara huden. Knacka på och lyssna och ni ska få höra exakt hur flykten känns, hur rädsla smakar och hur kroppen reagerar när man inte hittar någon väg ut ur sin situation. Knacka på och lyssna och ni ska få höra om det andra Europa som finns där alldeles under ytan bredvid oss med människosmugglarna och med tillfälliga arbeten för papperslösa. Ni ska få höra om en asylprocess som i till exempel Italien kan innebära år av väntan och ett liv på gatan under tiden. Jag är Dublin, svarade hon och tittade ned på händerna. Vi kan kalla henne Hannah, kvinnan som flytt från Eritrea och nu satt med mig på flyktinghotellet i Eskilstuna. Hon har varit på väg länge, Hannah. Resan till Europa gick, som för så många andra, via Italien. Där registrerades hennes asylansökan med fingeravtryck. Sedan tog hon sig vidare hit och till Eskilstuna. Jag kan inte veta vad hon har varit med om, men jag vet att hon är rädd på nätterna. Nu väntar Hannah bara på att skickas tillbaka till Italien. Om hon kommer att få en rättvis prövning av sitt asylärende där är tveksamt. Hanna är en av de tusentals flyktingar i Europa som aldrig verkar nå sitt mål - tryggheten. Berätta om mig, säger hon när jag går. Jag lovar att berätta. Jag är Dublin, svarade han, mannen vi kan kalla Amir. Flykten från Tunisien ledde honom till Italien, sedan vidare till Tyskland och nu till ett flyktinghotell i Eskilstuna. Han var officer i den tunisiska armén och flydde i samband med arabiska våren. Nu sitter även han här och väntar på att skickas tillbaka till Italien. Visa mig en väg och jag ska följa den. Ge mig en liten, liten chans bara, säger Amir. Jag hade inget hopp att erbjuda. Stämningen på hotellet där de flesta är Dublinärenden är desperat, och inte sällan blir det slagsmål och konflikter. Det har skildrats väl i tidningen Folket. Det blir ännu värre eftersom det inte finns någon personal från Migrationsverket på plats. Mottagandeförhållandena på hotellet är en fråga som jag gärna diskuterar med migrationsminister Billström vid ett annat tillfälle. Fru talman! På ett flyktinghotell i Eskilstuna ryms hela den europeiska flykting- och migrationspolitiken. Det är inte vackert. Europa sluter sig, och för den asylsökande finns knappt några lagliga vägar in. Därför kommer migranterna den enda väg som finns i skraltiga båtar, gömda i lastbilar, simmande över floden Evros. De kommer till de länder som ligger närmast, nämligen Italien, Grekland och Malta. Asylmottagandet i Grekland är så vidrigt och asylprocessen så obefintlig att Sverige just nu inte skickar tillbaka asylsökande dit. Det är bra. Men till Italien och Malta, där asylprocessen och mottagandeförhållandena inte är mycket bättre, skickar vi både barn och vuxna. Knacka på en dörr på hotellet och lyssna. Det enda rimliga vore självklart att skrota Dublinförordningen och skapa lagliga vägar in i Europa. Då kunde de asylsökande själva få välja var de vill söka asyl. Men så länge det inte är så, så länge fort Europa sluter sig alltmer och så länge det inte finns några positiva förändringar av Dublinförordningen måste vi se till att de asylsökande ändå får möjlighet till en rättvis och rättssäker prövning. Just nu har varken Hannah eller Amir rätt till rättsligt biträde. Vänsterpartiet vill att det ska finnas möjlighet att få det även i Dublinärenden. Knacka på en dörr på hotellet i Eskilstuna och lyssna. Mänskliga rättigheter är inte förhandlingsbara. De skapades särskilt för att skydda de allra mest sårbara, för att ge skydd åt den förföljde, för att ingen ska kunna säljas eller hållas som slav, för att ingen ska dömas oskyldigt, för att tanke och tal ska vara fria, för att ingen ska behöva utsättas för tortyr och för att alla ska ha rätt till liv och hälsa. Bakom hotellets dörrar hittar vi människor som börjat sin resa till ett annat liv i Europa för att just dessa rättigheter har kränkts. I Sverige borde mänskliga rättigheter vara individuella och absoluta. Framför allt borde de gälla just de människor som behöver dem mest: asylsökande, papperslösa och diskriminerade. Så är det inte nu. Fru talman! När du och jag blir sjuka är hälso- och sjukvården skyldig att ge oss vård efter behov. Personalen får aldrig snegla på vår status i samhället, vår politiska hemvist, vår religiösa tro eller vem vi älskar. På den grunden vilar även hälso- och sjukvårdens etiska principer sedan 2 500 år tillbaka. Det är principer som vi är väldigt stolta över och som vi kräver att sjukvården ska hävda. Men när papperslösa Bahar blir sjuk ber vi sjukvården att bortse från hennes behov. I stället ska de främst titta på hennes juridiska status, som om sjukdomar endast drabbar den som har ett svenskt personnummer, som om behoven beror på vilka papper som finns i fickan. När asylsökande Ibrahim blir sjuk ber vi sjukvården överväga om vården är nödvändig eller om den kan anstå. En sådan gränsdragning finns inte för andra människor i Sverige. En sådan gränsdragning finns inte i sjukvårdsetiken. Knacka på dörren till kliniken för papperslösa, fru talman! Titta in och se det enorma frivilligarbete som görs på kliniker i landet för att tillgodose rätten till hälsa! Träffa läkare, sjuksköterskor och kuratorer som kämpar för att ge de allra mest utsatta den basala vård de behöver! De träffar asylsökande och papperslösa och försöker efter bästa förmåga täcka över vårt samhälles kolossala misslyckande. Jag är mycket tacksam över att alla dessa frivilliga orkar. Men samtidigt skäms jag ända in i märgen över att de ska behöva göra det. Jag skäms över att FN:s särskilda rapportör för hälsa, Paul Hunt, ska behöva påpeka för Sverige att papperslösa och asylsökande i Sverige inte får rätten till hälsa tillgodosedd och att alla bör ges lika rätt till vård. Knacka på dörren till kliniken för papperslösa och se att inte ens alla barn i Sverige har lika rätt till vård! Träffa kvinnor som inte får regelbunden mödravård och som förlöses av frivilliga i hemmet! Träffa lungsjuka Samir som går med sin kroniska lungsjukdom, ständigt orolig för att bli så sjuk att han behöver sjukhusvård! Fru talman! Knacka på dörren till kliniken för papperslösa och svara på vårdpersonalens fråga varför utredningen om rätt till vård för papperslösa och asylsökande inte ännu kommit ut på remiss! Utredningen leddes av Erna Zelmin och presenterades i maj 2011. Helt i enlighet med de internationella konventioner som Sverige har förbundit sig att följa föreslog utredningen att papperslösa och asylsökande ska få samma rätt till sjukvård som personer som är folkbokförda i Sverige. Migrationsminister Billström var snabb att avfärda utredningen och påstå att det skulle bli för dyrt. Min fråga är: Vad får mänskliga rättigheter kosta, migrationsminister Billström? Är halva kostnaden för sänkningen av restaurangmomsen för mycket? Blir vi inte tillräckligt mätta då? Fru talman! Det som krävs är en flyktingpolitik som är förändrad i grunden, med lagliga vägar in i Europa, så att asylrätten respekteras och människor inte tvingas riskera livet på vägen, en flyktingpolitik där inte Dublinförordningen skickar asylsökande mellan sig i en evig karusell, en flyktingpolitik där mottagandet i Sverige från första dagen är värdigt och inkluderande, med en rättssäker prövning där Migrationsverket inte utser sin egen motpart och där även Dublinärenden i vissa fall kan få stöd, en flyktingpolitik där den sökande redan från första dagen kan börja sin introduktion till samhället och få sina grundläggande mänskliga rättigheter tillgodosedda. En sådan flyktingpolitik kämpar Vänsterpartiet för. Längre fram kommer vi att debattera andra viktiga delar av våra motioner: en vidgning av begreppet "synnerligen ömmande", rätt till familjeåterförening och mycket annat. Vi är, som Eva-Lena sade, många som väntar på att få se resultat av överenskommelsen. Kommer det någonsin att bli annat än löften? Nu knackar jag varsamt på dörrarna på hotellet i Eskilstuna. Jag säger: Jag lovar att berätta om er. Vänsterpartiet lovar att kämpa för lagliga vägar in i Europa. Jag knackar på dörrarna till klinikerna för papperslösa och säger: Tack för ert stora arbete! Ni skulle aldrig behöva göra det. Tillsammans fortsätter vi att kämpa för lika rätt till vård. Med detta, fru talman, ställer jag mig naturligtvis bakom alla Vänsterpartiets reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservationerna 14 och 19. I detta anförande instämde Marianne Berg (V).

Mikael Cederbratt (M)

Anf. 126 Mikael Cederbratt (M)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på samtliga motioner. Då var det åter dags för budgetdebatt om utgiftsområde 8! Den stora skillnaden från förra året är att den nu föreslagna propositionen och det i utskottet beslutade betänkandet står på fast politisk grund. Bakom detta förslag står Folkpartiet liberalerna, Centerpartiet, Kristdemokraterna, Miljöpartiet och vi moderater. Detta har naturligtvis sin grund i den överenskommelse som slöts mellan alliansregeringen och Miljöpartiet i mars i år. Vi tyckte att det var oerhört viktigt att det på migrationsområdet, som så tydligt berör människor i en utsatt situation, finns en bred politisk majoritet, inte minst i dag, när vi har två ytterlighetspartier i riksdagen. Överenskommelsen vilar på fyra bärande delar. Vi värnar asylrätten och vill underlätta arbetskraftsinvandring och rörlighet över gränserna, tillvarata och beakta migrationens utvecklingseffekter samt fördjupa det europeiska och internationella samarbetet. I decennier har migrationspolitik varit liktydigt med asylpolitik, vilket har skapat en bild av hjälplösa människor som kommer till vårt land. Denna bild tror jag är ett av de viktigaste skälen till att vi inte lyckats hjälpa människor att fullt ut bli delaktiga i vårt samhälle. När man tittar i backspegeln häpnar man över hur människor som flytt långa vägar under svåra förhållanden kunnat betraktas som hjälplösa. Den bilden vill vi förändra, och det har regeringen och vi moderater aktivt arbetat för att göra. Det är ett annat synsätt, att de som kommer till vårt land är kapabla och vill bidra, som ska prägla processen. Migration är mycket mer än asyl. Att åter öppna Sverige för dem som vill komma hit och arbeta är oerhört viktigt. Det senaste året som vi har full statistik över, 2010, kom det över 13 000 människor hit. Från den tidpunkt då lagen trädde i kraft, den 15 december 2008, har det kommit nästan 42 000 människor. Det ska tilläggas att arbetskraftsinvandringen är en av de pusselbitar som ska hjälpa oss att på sikt värna vår välfärd, både ur ett ekonomiskt perspektiv och inte minst för att kunna bemanna våra vård- och omsorgsverksamheter. Låt oss inte glömma att det var människorna som kom till vårt land för att arbeta på 50-, 60- och 70-talet som hjälpte oss att bygga det land vi nu har! Ur detta, fru talman, växer det fram en bild av Sverige som en fristad för dem som flyr undan förföljelse och förtryck tillsammans med bilden att man ska kunna komma till Sverige för att arbeta och förverkliga sina drömmar. Sverige behöver invandrad arbetskraft för tillväxt och välfärd nu och i framtiden. Samtidigt ger det fattiga länder möjlighet att bli något rikare genom att pengar sänds åter. Man får nya kunskaper och nya nätverk. Efter att ha medverkat i den statliga utredningen om cirkulär migration är jag övertygad om att det finns en stor positiv kraft när människor rör sig över gränser. Den svenska migrationspolitiken är human, men inte naiv. Sverige är det fjärde största asyllandet bland de industrialiserade länderna. Bara USA, Frankrike och Tyskland får fler ansökningar. Under 2010 ansökte nästan 32 000 människor om asyl, och nästan 12 000 ansökningar beviljades. I denna siffra inkluderas även kvotflyktingarna. Dessa siffror visar på vikten av ordning och reda i ett humant asylsystem med flera skyddsgrunder, förutsägbarhet, rättssäkerhet, domstolsprövning, korta handläggningstider och ett tydligt avslut. Det jag nu har sagt får naturligtvis mer konkret form och lämnar avtryck i budgeten för 2012. Jag ska nämna några. Migrationsverkets uppdrag och verksamhet är kopplade till en omvärld som kännetecknas av osäkerhet och föränderlighet. Antalet asylsökande är naturligtvis inte konstant utan varierar. Det gör att det är svårt att bedöma vilken bemanning man ska ha. Migrationsverkets verksamhet är kunskapsintensiv, och därför har man från regeringens sida valt att ge medel i förhållande till ett intervall. Regeringen bedömer att det ska komma mellan 26 000 och 32 000 asylansökningar mellan 2012 och 2015. Handläggningstiderna har förkortats på framför allt Migrationsverkets område med flera månader. Men tiden i mottagningssystemet beror också på andra myndigheter, domstolar, tiden för kommunmottagandet och tiden från ett lagakraftvunnet utvisnings- och avvisningsbeslut till tiden för utresa. Här vill jag nämna det så kallade Revaprojektet, som är ett samarbete mellan polisen och Kriminalvården för att få effektivare verkställighet av avvisnings- och utvisningsbeslut. Kvotflyktingar är den grupp som oftast är i störst behov av skydd och hjälp. Därför har Sverige under lång tid samarbetat med UNHCR för att hjälpa dessa människor som inte sällan suttit fast i flyktingläger. Förutom att detta är en prioriterad fråga i budgeten - Sverige har en kvot på ungefär 1 900 personer - driver Sverige också att fler EU-länder ska ta sitt ansvar för denna grupp. Gör man räkneexemplet att varje EU-land skulle ta emot lika många kvotflyktingar som Sverige i förhållande till sin befolkning skulle vi kunna hjälpa 80 000 människor. Jag vill även lyfta fram den överenskommelse som har ingåtts mellan alliansregeringen och Miljöpartiet, där regeringen föreslår att 850 miljoner kronor avsätts till nästa år. Bland sådant av mer konkret natur kan nämnas att med utgångspunkt i principen om barnets bästa och rätten till familjeåterförening lösa problematiken med återförening på grund av praxisförändring. Praxisändringen gäller styrkt identitet för anhöriginvandrare, vilket har fått stora konsekvenser för bland annat barnfamiljer. Jag vill också nämna planerna på att inrätta en fjärde migrationsdomstol för att minska handläggningstiderna och öka rättssäkerheten. I detta betänkande hanteras, som brukligt är, ett stort antal motioner. Jag tänker koncentrera mig på ett av de två ytterlighetspartierna, nämligen Sverigedemokraterna. På migrationsområdet gör partiet sina absolut största besparingar. Storleken och takten är av den omfattningen att även om någon skulle vilja genomföra detta är det inte praktiskt möjligt. Det får som en naturlig konsekvens att de satsningar som Sverigedemokraterna föreslår på andra områden inte har ekonomisk täckning. I realiteten är det många tomma löften. Det är något jag tycker att väljarna bör vara uppmärksamma på. Om vi lite mer konkret lyfter på locket kan vi se att det är enbart två kategorier med asylsökande som ska tillåtas komma till Sverige. Det är konventionsflyktingar och kvotflyktingar. Redan här kan vi konstatera att partiet utan att blinka bryter mot konventioner som Sverige har förpliktat sig till: Genèvekonventionen, FN:s konvention om rätten till familjeåterförening, Europakonventionen och även åtaganden som Sverige har gentemot EU. Samtidigt som det nu finns 35 000 i Migrationsverkets mottagningssystem ska enligt Sverigedemokraterna medlen för rättslig prövning minskas med 28 procent. Det betyder naturligtvis att de kommer att vara en längre tid i mottagningssystemet, vilket naturligtvis ökar kostnaderna och förlänger vistelsen i Sverige. Samtidigt föreslår de att medlen för ersättning till asylsökande också kraftigt ska reduceras. Med nuvarande ordning kan jag inte se någon annan lösning än att alla dessa asylsökande som blir fast i systemet med mindre pengar för sin försörjning kommer att få förlita sig på kommunens försörjningsstöd. Är detta något som ni glömde nämna på era torgmöten, Erik Almqvist och Jimmie Åkesson? En av de flyktinggrupper som Sverigedemokraterna säger ska tillåtas komma till Sverige är kvotflyktingarna. Men anslaget som finansierar kvotflyktingar ger man, hör och häpna, 0 kronor. Om vi bortser från nyss nämnda små detaljer är det övergripande budskapet från partiet att man vill minska invandringen med 90 procent och att enbart konventionsflyktingar och kvotflyktingar ska tillåtas komma. Låt oss då titta lite grann på hur det ser ut. Den siffra som kan härledas till flyktingar som fått uppehållstillstånd i Sverige var 2010 lite drygt 15 000. Häri ingår även de drygt 3 000 personer som är anhöriga till flyktingar. Denna siffra är viktig att nämna för att få proportion när ord som "massinvandring" används. I Sverigedemokraternas budgetmotion görs bedömningen att man kan minska antalet asyl- och anhöriginvandrare med 90 procent. Den gruppen består i dag av nästan 37 000 människor. Med nämnda inriktning skulle alltså asyl- och anhöriginvandringen minskas till ungefär 3 676 personer. I samma motion säger man att konventionsflyktingar och kvotflyktingar ska vara dem man släpper in. Men de är redan nu 4 078 till antalet, så redan här når man inte 90-procentsmålet. Sedan kommer man att neka flyktingar och deras anhöriga att återförenas. Inte heller de som har hittat kärleken kommer att kunna leva ihop med sina älskade om de råkar vara från ett land utanför EU: Det skulle kunna vara USA, Japan, Thailand, Israel eller Sydafrika. Denna grupp, anhöriginvandring av icke-flyktingar, är den absolut största gruppen anhöriginvandrare. De är 21 460 av totalt 24 500. Med detta vill jag tala om att den budget som Sverigedemokraterna presenterar är ihålig och inte säger allt som är sant. Fru talman! Jag vill ånyo yrka bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga motioner. Jag ser med glädje fram mot Erik Almqvists förklaring om hur han och hans parti mer konkret tänker sig sin politik. (Applåder)

Anf. 127 Erik Almqvist (SD)

Fru talman! Vilka konsekvenser man får av att införa en i högre grad behovsprövad invandring är så klart något man får prognostisera. Vi har i första hand tittat på Danmark, som har infört i grova drag den invandringspolitik som vi vill se i Sverige. Vi har tittat på de konsekvenser som det har inneburit för Danmark när det gäller antalet som söker uppehållstillstånd i Danmark och det antal som beviljas. Danmark är dessutom ett land som också ingår i EU och har skrivit på samma avtal med FN som Sverige har. I det danska exemplet handlar det om en minskning med ungefär 90 procent i förhållande till dagens nivå i Sverige. Därav följer naturligtvis också minskade anslag till Migrationsverket och andra instanser som hanterar invandringsmottagning och flyktingmottagning. Det uppstod några frågetecken för mig när Mikael Cederbratt försökte motivera de nya regelverken för arbetskraftsinvandring. Han använde samma retoriska knep som de sju övriga riksdagspartierna har gjort här i kammaren i tio år. Han talade om att vi i framtiden kommer att ha utmaningar och behöva folk till välfärden och att vi kommer att ha brist på arbetskraft i Sverige. För tio år sedan talade man mycket här i kammaren om att det när fyrtiotalisterna gick i pension skulle komma att vara enorm brist på arbetskraft och att det därför behövdes en förebyggande och mycket omfattande invandring. Men i dag har två tredjedelar av fyrtiotalisterna gått i pension, och vi har den högsta arbetslösheten på lång tid. Arbetslösheten är som högst bland dem som vi har tagit hit just med förevändningen att de skulle fylla luckan, och särskilt gäller det dem som har kommit de senaste åren. Därför undrar jag hur Mikael Cederbratt menar att en generell arbetskraftsinvandring som den vi har i dag skulle lösa några problem. Redan innan nuvarande regelverk hade vi ju en modell där folk kunde få uppehållstillstånd och få komma hit för att arbeta i de fall vi hade behov av arbetskraft, till exempel inom välfärdssektorn.

Mikael Cederbratt (M)

Anf. 128 Mikael Cederbratt (M)

Fru talman! Jag menar att det bästa sättet att reglera arbetskraftsinvandring är att den som har behovet är den som bäst kan bedöma det, inte någon myndighet. Det är redan nu arbetsbrist. Det är detta som gör det här krångligt. Vi har alltså en förhållandevis hög arbetslöshet, och vi har en väldigt hög sysselsättningsgrad. Jag tror att det är 600 000 utrikes födda som varje morgon öppnar sina trötta ögon och trampar i väg och genererar skattepengar till bland annat oss här i riksdagen. Jag ser också i utredningen om cirkulär migration att handeln mellan länder där det finns invandrargrupper ökar. Jag tror att det finns en stor ekonomisk potential. Jag tror också att vi behöver det på grund av den demografiska situationen. I dagsläget går det tre som arbetar på varje som inte arbetar. Det kommer inom 20-30 år att vara två förvärvsarbetande på varje person som inte arbetar, och det ger naturligtvis konsekvenser. Vad Sverigedemokraterna säger är att vi naturligtvis ska hålla de konventioner som Sverige har ingått. Men samtidigt bryter ni direkt emot dem genom det förslag ni lägger fram. Det gäller FN:s konvention om rätten till familjeåterförening. Ni har förslag på att om man inte har ID-kontroll vid gränsen ska man direkt avvisas. Det är ett direkt brott mot Genèvekonventionen. Erik Almqvist kan inte bara slänga sig med sådana saker. Nu får du faktiskt tala om för oss varför du inte bryter mot konventionerna med det jag har beskrivit. Sedan får du också försöka förklara hur man kan få människor till Sverige som kvotflyktingar om man har 0 kronor på det budgetkontot.

Anf. 129 Erik Almqvist (SD)

Fru talman! Det blir svårt att förhålla sig till frågeställningen. Menar Mikael Cederbratt att enbart västvärldens kanske mest ansvarslösa och generösa anhöriginvandring uppfyller FN:s krav och om vi gör en åtstramning som mycket väl är i linje med den i ett antal andra länder i EU som också ingår i samma avtal skulle det inte vara förenligt? Vore det så att bara en ansvarslös invandringspolitik är förenlig med FN:s regler tycker jag inte att vi ska helga de avtalen. Men jag är ganska övertygad om att så inte är fallet. Vad gäller arbetskraftsinvandringen tycker jag inte att jag fick svar på min fråga. Finns det en brist på arbetskraft inom en viss sektor? Visst, det finns det alltid. Med den gamla behovsprövade arbetskraftspolitiken fanns det en möjlighet att ta in arbetskraft utifrån. Det är även vi sverigedemokrater för. Den enda skillnaden är att man nu kan arbetskraftsinvandra till Sverige fast man inte behövs på den svenska arbetsmarknaden. Det späder snarare på arbetslöshet och utanförskap än att bidra till att minska det. Dessutom ser vi hur merparten av dem som har arbetskraftsinvandrat sedan det nya regelverket trädde i kraft inte har varit någon kvalificerad arbetskraft. Som vi mycket riktigt har konstaterat flera gånger redan i dag hamnar majoriteten av dem som invandrar till Sverige i utanförskap under en lång tid innan de kommer in på arbetsmarknaden. Det vore snart på sin plats att någon företrädare för sjuklövern kan erkänna den koppling som finns mellan en stor invandring och en ökande segregation. Erkänn det faktum att segregationen som tilltar år från år inte hade varit möjlig om man inte haft den invandringspolitik som ni företräder. Erkänner man det måste man också inse att så länge invandringen leder till utanförskap och arbetslöshet kommer heller inte invandringen att lösa problemet med arbetskraftbrist.

Mikael Cederbratt (M)

Anf. 130 Mikael Cederbratt (M)

Fru talman! Jag förstår att det är svårt att förhålla sig till verkligheten. Jag talar ganska tydligt om att den budget som ni har lagt fram inte håller. Ni talar å ena sidan om 90 procents minskning. När jag lägger ihop hur många kvotflyktingar och konventionsflyktingar vi har får vi ett större antal än de 10 procent som ni är beredda att släppa in. Sedan lägger på vi ett antal anhöriga. Antingen får ni ändra på procentsatserna eller så får ni säga rakt ut att ni bryter mot konventionerna. Den största gruppen anhöriga är de som tillhör klubben Vi som blev kära.

Maria Ferm (MP)

Anf. 131 Maria Ferm (MP)

Fru talman! I dag debatterar vi socialförsäkringsutskottets betänkande 2 som rör utgiftsområde 8 och handlar om migration. För mig som representant för ett grönt parti är det självklart att alla människor är lika värda och har samma rätt till vår gemensamma jord. Vi har alla ett lika stort ansvar att förvalta vår omvärld till dem som kommer efter oss. Länder inte är isolerade öar, utan delar av den helhet som vår planet utgör. Gränser är ett relativt sent påfund som skapar barriärer människor emellan. I en grön värld finns inte gränser. En grön värld är en värld där alla människor har en möjlighet att flytta, men där ingen människa tvingas fly. Tyvärr är vi långt ifrån den visionen i dag. Det finns fler flyktingar i världen nu än det har funnits på 15 år. De flesta är internflyktingar eller har flytt till grannländer som också är utvecklingsländer, precis som de konflikthärdar de flyr ifrån. Väldigt få lyckas ta sig till EU eftersom det inte finns några lagliga sätt att ta sig in i EU över huvud taget. De murar som byggs runt EU:s gränser skapar ytterligare hinder för de människor som söker sig in i EU i hopp om ett bättre liv eller på flykt undan våld och förtryck. För de få som lyckats fly in till EU blir det svårare att få stanna. Främlingsfientliga vindar blåser över Europa, vilket gör politiken alltmer restriktiv. Etablerade partier anpassar sin politik efter de främlingsfientliga, kanske i hopp om att vinna tillbaka väljare. För Miljöpartiet de gröna är det viktigt att Sverige inte går samma väg som övriga Europa och inte tillåter de främlingsfientliga att sätta agendan och indirekt påverka politiken. Det blir bara en ond spiral som förskjuter debatten i en mer främlingsfientlig riktning vilket öppnar upp för ännu mer extremism. Samhället blir allt kallare, och möjligheterna att driva igenom humana reformer blir alltmer avlägsna i takt med att diskursen förändras. Denna debatt om migrationsdelen i statsbudgeten är relativt historisk. För första gången är Miljöpartiet de gröna och regeringen överens om migrationsdelen i budgeten. Miljöpartiet de gröna och regeringen inledde i mars i år ett samarbete om den samlade asyl- och migrationspolitiken. Vi gjorde en ramöverenskommelse som innehöll ett antal olika reformer. De reformer vi kom överens om innebär alla att politiken blir mer human och mer mänsklig. Migrationspolitiken som vi är överens om ska vara human, rättssäker och ordnad. De sammanlagda reformerna innebär att fler kommer att få stanna i Sverige och skapa sin framtid här. Vi har till exempel kommit överens om att förbättra landinformationen, inrätta en fjärde migrationsdomstol, ge papperslösa rätt till vård, ge papperslösa barn rätt till skolgång och se över tillgången till auktoriserade tolkar. För Miljöpartiet räcker det nämligen inte bara med att förhindra att främlingsfientliga krafter får direkt eller indirekt inflytande över politiken och debatten, utan vi vill genomföra konkreta förändringar som får en direkt påverkan på människors liv. Det behöver göras förändringar av migrationspolitiken. Många förändringar är alldeles för angelägna för att vänta med till efter 2014. Fru talman! Det här betänkandet rör allt från resurser för Migrationsverket till domstolsprövning och återvändande. Jag kommer att fokusera på den del som rör de förändringar som kommer till följd av migrationssamarbetet mellan regeringen och Miljöpartiet. En av de absolut viktigaste frågorna som Miljöpartiet de gröna tog med in i samarbetet med regeringen handlar om rätten till familjeåterförening. Sedan några år tillbaka är det omöjligt för vissa personer att återförenas med sin familj på grund av nya krav på styrkt identitet och passhandlingar. Sverige godtar inte pass från till exempel Somalia, och därmed har familjeåterförening i princip omöjliggjorts för personer från Somalia men också för personer från andra delar av världen. Inte minst med tanke på den djupt allvarliga situationen i Somalia och på Afrikas horn, med både inbördeskrig och svältkatastrof, har det varit viktigt för Miljöpartiet att snabbt gå vidare med att lösa problemen med kraven på styrkt identitet och passhandlingar. Många är de föräldrar som sedan flera år väntar på sina barn som är kvar i flyktingläger i Somalia eller i närliggande länder. Kravet på ur svensk synpunkt godtagbara passhandlingar leder till att barn förvägras komma till sina föräldrar i Sverige och att makar hålls separerade trots att alla kriterier i övrigt för beviljande av uppehållstillstånd är uppfyllda. Att få en med svenska mått mätt godtagbar passhandling är omöjligt i vissa länder. I till exempel Somalia har det inte funnits fungerande myndigheter under flera decennier, och därmed har ingen kunnat utfärda riktiga identitetshandlingar. Miljöpartiet de gröna och regeringen är alltså överens om att med utgångspunkt i principen om barnets bästa och rätten till familjeåterförening hitta en lösning på problematiken med kraven på styrkt identitet och pass i familjeåterföreningsfall. Det kan till exempel ske genom dna-test, men andra lösningar kan också komma i fråga. Det är glädjande att gemensamt med regeringen redan i årets budget kunna presentera denna reform, såväl som en reform som ger papperslösa barn rätt att gå i skola. Tusentals familjer kommer att kunna återförenas i Sverige, vilket innebär att denna reform kan komma att bli den största sedan den tillfälliga asyllagen. Vår ambition är att lagförändringarna om anhöriginvandring kan träda i kraft redan den 1 juli 2012. Det är fortfarande flera månader kvar till dess att lagförändringarna träder i kraft, och tyvärr tar det en del tid att förändra lagstiftningen. Vår tidsplan är dock pressad, och frågan har såklart högsta prioritet. För Miljöpartiet är det viktigt att det sker skyndsamt och att det samtidigt genomförs ett grundligt arbete för att lösa problemen. För mig som grön är det viktigt att arbeta för konkreta förändringar. Det räcker inte för mig att bara tala vackert, utan de stora samhälleliga problemen kräver politisk handling. Självklart kommer inte Miljöpartiet att kunna förändra allt, men genom det migrationssamarbete vi har med regeringen kommer många människors liv att påverkas. Många familjer kommer att kunna återförenas, och många barn kommer att få rätt till skolgång. Det är det viktiga. Med dessa ord vill jag avsluta med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet. (Applåder)

Anf. 132 Eva-Lena Jansson (S)

Fru talman! Jag ska börja med att korrigera mina tidigare bifallsyrkanden: Jag yrkar bifall till reservationerna 2, 5, 10, 13 och 15 och ingenting annat. Fru talman! Jag har några frågor till Maria Ferm. Anser Miljöpartiet att utredningen om vård efter behov och på lika villkor borde gå ut på remiss? Det är en ganska enkel fråga att svara ja eller nej på. När det gäller frågan om synnerligen ömmande omständigheter, som jag nämnde, har jag förstått att Maria Ferm och Miljöpartiet är engagerade. Jag välkomnar den syn på människor man har och som jag tycker genomsyrar sju av åtta partier i riksdagen. Det är bara Sverigedemokraterna som inte har samma människosyn som vi. Maria Ferm har talat om vikten av att få till en förändring. Vi ser att begreppet synnerligen ömmande omständigheter inte är tillräckligt bra, som vi uppfattar det. Framför allt tolkas det alldeles för restriktivt, och det bör ändras. Min fråga är: När kommer det en förändring? Det skulle jag vilja veta om Maria Ferm kan berätta, fru talman.

Maria Ferm (MP)

Anf. 133 Maria Ferm (MP)

Fru talman! Svaret på den första frågan är att det stämmer; Miljöpartiet vill verkligen att utredningarna om vård ska ut på remiss. Vi ser fram emot att vi väl kan ta ytterligare ett steg i frågan eftersom den är en av de viktigaste frågor som finns med i överenskommelsen. Den är också en av de viktigaste frågorna i samarbetet med regeringen. När ändå vårdfrågan kommer på tal kan jag säga att jag hoppas att Socialdemokraterna i sitt interna utvecklingsarbete kommer att komma fram till att man kan stödja en linje som går ut på att alla människor, inte bara barn, kan få tillgång till vård på samma villkor som andra även om de är papperslösa. Rätta mig om jag har fel, Eva-Lena Jansson, men i dagsläget är Socialdemokraterna inte positiva till förändringen, även om ni säkert vill att utredningen ska gå ut på remiss. På fråga nummer två svarar jag att det för Miljöpartiet är viktigt att det blir en förändring av begreppet synnerligen ömmande omständigheter och en lagändring som innebär att fler personer kan få stanna. Det är en fråga som vi ser att det finns möjligheter att diskutera med regeringen. Vi ser också att det är den enda möjligheten att få till någon form av förändring av lagstiftningen. Du är precis lika medveten som jag, Eva-Lena Jansson, om att det inte finns något annat sätt att bilda majoritet för en sådan förändring i den här kammaren. Det är genom vårt samarbete med regeringen som vi driver frågorna, och vi ser positivt på att kunna komma vidare i samtalen eftersom vi har positiva diskussioner nu.

Anf. 134 Eva-Lena Jansson (S)

Fru talman! Både jag och Maria Ferm sitter i riksdagen. Det är riksdagen som i så fall kan vara med och fatta dessa beslut. Som jag har uppfattat det har Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet men även Kristdemokraterna och jag tror faktiskt också Centerpartiet uttryckt en önskan och vilja att förändra begreppet synnerligen ömmande omständigheter. Jag tror att till och med Folkpartiet stod bakom detta. I och med det skulle det finnas en majoritet i Sveriges riksdag. Vi behöver alltså inte vänta på regeringen, för riksdagen kan fatta beslut att ge regeringen i uppdrag att göra det här. Jag förstår att Maria Ferm gärna vill försvara samarbetet. Men glöm inte bort att vi sitter i riksdagen och att vi här, fru talman, kan vara med och fatta sådana beslut tillsammans. Vad är tidsplanen för begreppet synnerligen ömmande omständigheter? Jag tror att det är viktigt att utredningen om vård efter behov och på lika villkor kommer ut på remiss. Jag vill också poängtera att när det gäller sjukvård för papperslösa har ett av de landsting som styrs av en socialdemokratisk majoritet, Örebro läns landsting, varit med och fattat beslut om just sjukvården och rätten till sjukvård.

Maria Ferm (MP)

Anf. 135 Maria Ferm (MP)

Fru talman! Det stämmer att så är fallet när det gäller Örebro. Men Socialdemokraterna som helhet är emot att ge papperslösa människor rätt till vård på lika villkor. De är bara för att barn ska kunna få denna möjlighet. Där har ni ett arbete kvar att göra, kan jag hoppas på. Vi har haft inledande diskussioner om frågan om synnerligen ömmande omständigheter. Jag hoppas såklart att vi kan komma vidare i arbetet. Jag tycker att det är problematiskt att Sverige trots den stora debatt vi hade för ett antal år sedan om apatiska barn fortfarande utvisar apatiska barn. Jag tycker att det behövs en förändring som gör att lagstiftningen blir mindre restriktiv. Jag ser också att den enda politiskt realistiska vägen att kunna få till stånd en sådan förändring, som inte bara blir fina ord som sedan inte blir genomförda eller återfinns i någon budget, är det samarbete som vi har med regeringen. Därför ser jag fram emot fortsatta diskussioner i frågorna.

Anf. 136 Ulf Nilsson (FP)

Fru talman! Migration, som är dagens ämne, handlar om att människor flyttar från ett land till ett annat, till Sverige och till Europa eller tvärtom - från Sverige och från Europa. Det handlar om människor som har drabbats av förföljelse och fruktansvärda lidanden. Det handlar om ensamma barn som någon kanske har skickat i väg från fattigdom eller krig. Men det handlar också om många människor som vill pröva ett nytt liv och ett nytt arbete. Oavsett vad människors flyttande beror på ser vi från en liberal utgångspunkt öppenhet och rörlighet mellan länder som en utvecklande och skapande kraft. Historiskt kan vi tvärtom se att länder, kulturer och regioner som har fastnat i nationalism och försökt isolera sig har stagnerat och stannat i utvecklingen. För mig är det uppenbart, fru talman, att invandring och utvandring hör ihop med handel och ekonomisk utveckling men också med frihet och demokrati. Rädslan för utländsk arbetskraft, till exempel, lade alltför länge en broms på den svenska tillväxten och utvecklingen. Men 2008 öppnade Alliansen och Miljöpartiet för arbetskraftsinvandring från länder utanför EU. Sedan dess har flera tusen personer kommit och fått jobb i Sverige - helt olika typer av jobb. Det är ofta nyckeljobb som har gett mer i arbete åt andra människor som redan bor i Sverige. Sveriges framtid är beroende av att vi här kan vara attraktiva för människor som vill komma hit och arbeta. Det är ett viktigt budskap. Alliansregeringen har tagit fasta dels på migrationens utvecklingsmöjligheter, dels, och inte minst, på vår medmänskliga skyldighet att hjälpa människor på flykt. Det finns nu en bred majoritet i riksdagen för migrationspolitiken i stora drag. I våras ingick Alliansen och Miljöpartiet en ramöverenskommelse om de olika migrationsfrågorna. Den ligger till grund för politiken hela denna riksdagsperiod. En sak som bestämdes i riksdagen 2006 var en ny utlänningslag. Den bygger på ett system med domstol och rätt till överklagande. Som helhet tycker vi i Folkpartiet att det systemet är rättssäkert för flyktingar och skyddsbehövande som söker uppehållstillstånd, och hittills har det fungerat mycket bättre än det gamla systemet som byggde på politiska beslut i enskilda ärenden. Samtidigt är ingen lag så heltäckande och bra att den kan vara för evigt. Den extrembild som målas upp i kammaren av Vänsterpartiet om att svensk flyktingpolitik som helhet är hård, hänsynslös, inhuman och så vidare stämmer inte alls. Den stämmer lika lite som Sverigedemokraternas extrembild av en politik för massinvandring. Nej, Sverige tillhör de länder som tar emot många flyktingar även i absoluta tal. Som helhet har vi en bra politik för flyktingmottagande, men vi i Folkpartiet är övertygade om att även vi i Sverige behöver förbättra och utveckla en hel del av vår flyktingpolitik. Därför driver vi ett antal frågor inom ramen för det här samarbetet mellan Alliansen och Miljöpartiet. Vi för en ständig diskussion inom vårt parti om vilka beståndsdelar en human flyktingpolitik ska ha. Vår utgångspunkt är självfallet att internationella konventioner ska hållas och att Sverige ska vara ett föredöme. Samtidigt måste vi inse att en lagreglerad migrationspolitik som Sverige, liksom alla andra länder, har måste kunna innebära att människor som inte får uppehållstillstånd också ska lämna landet, annars är det meningslöst att ha lagar och regler. Vi menar att man framöver måste fortsätta att se över praxis i asylärenden och även vara öppen för att korrigera lagen på vissa punkter. Vi föreslår samtal om ett utvecklingsarbete inom det här ramsamarbetet. När det gäller gömda och papperslösa har vi länge sagt att även om människor som är här utan tillstånd inte kan ha alla medborgerliga rättigheter finns det vissa grundläggande mänskliga rättigheter, till exempel rätten till liv och hälsa. Det finns också den grundläggande rättigheten att barn ska ha rätt att gå i skola var de än bor. Det finns en del utvisningar som väcker frågor, till exempel utvisning av barn med stark anknytning till Sverige eller utvisning av gamla och svårt sjuka som inte kan ta vara på sig själva. Därför föreslår vi i Folkpartiet att en diskussion tas upp om att utöka möjligheten att göra undantag enligt det som i utlänningslagen heter synnerligen ömmande omständigheter. Folkpartiet driver också på sikt att vi i Sverige ska implementera barnkonventionen i vår lagstiftning. Det är väldigt bra att alliansregeringen har utrett frågorna om vård och skola. Det var något som inte hände under de tolv år som Socialdemokraterna hade ansvar för de här frågorna. Jag förväntar mig nu att det snart kommer remisser med förslag på hur vi går vidare med både frågan om vård och frågan om skola. Det är också väldigt bra att ett lagstiftningsarbete nu är på gång för att underlätta identifieringen av barn och anhöriga utan godkända pass. Vi har till exempel sett en hel del tragedier när det gäller hopplösa försök att återförena somaliska familjer. Där vet vi också att ett lagstiftningsarbete är på gång. Vi i Folkpartiet vill, som sagt, snabba på arbetet med en hel del av de här frågorna, men samtidigt måste vi konstatera att det äntligen har satts i gång ett arbete med frågor som inte har lyfts fram på många år och som inte minst var bortglömda under den förra, socialdemokratiska regeringen. Fru talman! Det är svårt att tänka sig en migrationspolitik i dag utan europeiskt samarbete och utan internationellt samarbete. Stockholmsprogrammet, som antogs under Sveriges ordförandeskap, ritar upp en politik för solidaritet och mänskliga rättigheter och en politik för att skapa enhetliga principer för uppehållstillstånd i hela Europa. Det är endast så vi kan möta de flyktingströmmar som kan komma under olika perioder. Europeiska kommissionen under Cecilia Malmström agerar aktivt för att stödja länder som får särskilt stora flyktingströmmar och också för att följa upp att EU-länderna följer de konventioner som gäller. Just nu pågår förhandlingar mellan ministerrådet och parlamentet om att införa mer automatiska system som ska gripa in förebyggande när flyktingmottagandet hotas av sammanbrott i ett land. Sverige stöder också programmet för att fler länder ska ta emot så kallade kvotflyktingar via FN och UNHCR från olika flyktingläger. Det handlar om människor som inte själva kan ordna en transport, som inte har en chans att söka asyl i något land och som lever under eländiga förhållanden i överfyllda flyktingläger. Vi ser fram emot att fler länder tar emot kvotflyktingar. Om alla EU-länder tog emot kvotflyktingar i samma utsträckning som Sverige skulle Europa kunna upplåta en fristad för 100 000 flyktingar på ett år. Fru talman! Som vi har hört tidigare görs den stora besparingen i den här budgeten av Sverigedemokraterna. De tänker sig att den 1 januari 2012 ska vi minska invandringen med 90 procent. Då minskar också alla kostnader för integrationsbudgeten, som inte vi i vårt utskott har ansvar för, för sfi och för olika typer av aktiverande och arbetssökande insatser. Den här bristen på logik beskrev Mikael Cederbratt mycket ingående. Å ena sidan menar Sverigedemokraterna att invandrarnas arbetslöshet kostar en väldig massa skattepengar, för de lever bara på bidrag, och å andra sidan menar Sverigedemokraterna att de tar jobben från svenskarna. Det hänger inte riktigt ihop. De räknar med att av de invandrare som får arbete stöter 70 procent bort en svensk från ett arbete. Den siffran finns inte på något sätt belagd någonstans, utan tvärtom fungerar modern ekonomi så att när människor får jobb och börjar arbeta, inte minst i nyckelpositioner, skapar det nya och fler jobb och mer utrymme både för produktion och för konsumtion. Sverigedemokraterna skrotar också hela regeringens satsning på integrationspolitiken. Då räknar man inte in kostnaderna för att flyktingar som har kommit hit kommer att bli arbetslösa i större utsträckning och kommer att lära sig svenska i mindre utsträckning. Vi vet alla att invandring i Sverige är en vinst på sikt, men en flykting som inte har arbete när han eller hon kommer hit kan naturligtvis inledningsvis medföra en kostnad. Man kan inte begära att flyktingar som kommer från andra sidan jordklotet ska kunna få ett arbete i morgon, men i flertalet fall blir det ett rent ekonomiskt plus för Sverige när de väl får arbete eftersom väldigt många av dem har kommit hit som vuxna. Med den nya politiken för mottagande som satsar mindre på omhändertagande och mer på initiativ och mer på jobb i stället för bidrag kommer plusvärdet av invandringen att öka i Sverige. Så här blir det när ett politiskt parti bestämmer sig för att finna en enda, enkel lösning på alla problem, och i det här fallet är den enkla lösningen att stoppa invandringen. Med Sverigedemokraternas förslag att minska invandringen med 90 procent på några månader skulle vi dessutom, som nämndes, bryta mot ett antal FN-konventioner, flyktingkonventionen, tortyrkonventionen, barnkonventionen och så vidare. Barn skulle inte kunna återförenas med sina föräldrar. Fru talman! Humanitet och medmänsklighet är en viktig utgångspunkt i migrationspolitiken. Liberaler har i alla tider velat ha så öppna samhällen som möjligt. De ska vara öppna och välkomnande för dem som behöver skydd, öppna för dem som vill arbeta och studera och öppna för dem som vill driva handel och göra affärer. En politik där fundamentet är rädsla och instängdhet leder bara bakåt. Enligt min mening är en politik för öppenhet ett recept på framgång, och det är så vi klarar framtidsfrågorna. Jag instämmer i förslaget i betänkandet.

Anf. 137 Christina Höj Larsen (V)

Fru talman! Ulf Nilsson och jag är kanske inte alltid överens, men att kalla de åsikter jag representerar extrema är att lite grann gå till ytterligheterna, speciellt om man ser det i ett antirasistiskt perspektiv. Jag tycker att vi ofta har varit överens, och det ska vi lyfta fram, för då ser vi skillnaderna mellan oss och dem som verkligen tycker annorlunda. Ulf Nilsson och jag deltog nyligen i en migrationsdebatt på MR-dagarna. Vi diskuterade EU:s asylpolitik. Flera andra partier var också representerade. Ulf Nilsson berättade då att det är viktigt för Folkpartiet att till exempel tvångsåtervändandet följs upp och utvärderas. Han var en mycket varm förespråkare för det. Samtidigt hör vi att regeringen och Miljöpartiet kommit överens om att inte bry sig så mycket om EU:s krav på ökad insyn och övervakning i samband med tvångsutvisning, att det till exempel inte behöver vara någon med på flygplanet. Eftersom jag hört Ulf Nilsson tala så varmt om uppföljningen undrar jag så klart hur Folkpartiet ser på den överenskommelsen, vad Ulf Nilsson tänker om det.

Anf. 138 Ulf Nilsson (FP)

Fru talman! Jag syftade närmast, vad gällde extremuppfattningen, på att Vänsterpartiet gärna målar upp svensk flyktingpolitik som obarmhärtig och inhuman. Det är en extremuppfattning när vi tillhör de tre fyra länder som tar emot flest flyktingar i absoluta tal. Sedan har man naturligtvis rätt att kritisera olika inslag. Det sägs i våra riktlinjer för återvändande att Migrationsverket ska kontrollera att det finns ett mottagande, särskilt när det gäller barn, och att överföringen, återflyttningen, genomförs på ett humant sätt. Det jag tog upp i den nämnda debatt som vi båda deltog i var att det vore önskvärt om Migrationsverket i större utsträckning skaffade sig en bild av vad som händer med människor vi utvisar, detta för att kunna dra slutsatser och kanske ändra vissa policyfrågor. Migrationsministern har vid olika tillfällen öppnat för att han vill öka samarbetet med organ som UNHCR och andra för att få en del sådan information. Så visst finns det en hel del saker vi ska arbeta med. Jag vet inte riktigt vilket beslut Christina Höj Larsen syftar på. Det ingår ju fortfarande i grundreglerna vid utvisningar från Sverige att vi ska se till att det sker under ordnade former, framför allt att barn inte lämnas utan vettig omsorg och vård.

Anf. 139 Christina Höj Larsen (V)

Fru talman! Jag syftar på den del av återvändandedirektivet där kommissionär Malmström sagt att det är önskvärt att ha observatörer ombord på flygplanet. Även Frontex har framfört önskemålet att det ska finnas en observatör. Migrationsminister Billström tycker dock inte det. Jag hoppas och tror att det inte är migrationsminister Billström som styr Folkpartiets migrationspolitik, och därför var jag mest intresserad av hur Folkpartiet ser på detta. Jag tycker att Folkpartiet ofta haft en annan åsikt i den frågan, och det var lite det jag ville efterhöra. Sedan tycker och tror jag inte att det är en extremuppfattning att anse att Sverige ska respektera mänskliga rättigheter. Det kan jag garantera är inte extremt. Det är det enda rimliga.

Anf. 140 Ulf Nilsson (FP)

Fru talman! Nej, det är en extrem beskrivning av svensk flyktingpolitik om den som helhet utmålas som inhuman. Återvändandedirektivet är på väg att behandlas på olika nivåer i EU och i Sverige och ska implementeras i de olika lagstiftningarna. Jag tycker naturligtvis att det är oerhört viktigt att direktiven om vederbörlig kontroll, och uppsikt över att människor hanteras på ett mänskligt sätt, följs. Det får vi se till när vi förverkligar återvändandedirektivet i Sverige. Där är jag engagerad, och jag utgår från att även regeringen som helhet är det.

Anf. 141 Erik Almqvist (SD)

Fru talman! Jag tänkte först besvara en fråga från Ulf Nilsson och sedan bemöta ett påstående. Ulf Nilsson tyckte att han inte riktigt fick ihop ekvationen när Sverigedemokraterna, som Ulf Nilsson hävdar, säger att invandringen medför arbetslöshet, att invandrare är arbetslösa och en belastning för samhället och samtidigt tar jobb från svenskar och därmed blir en belastning för samhället. Det beror på att Ulf Nilsson kanske har en lite onyanserad syn på invandringen. Invandringen har ju olika karaktär. Vi har till exempel anhöriginvandringen, som utgjort den största invandrargruppen de senaste decennierna, och det är förstås ett problem att alltför många hamnar i utanförskap, inte kommer in på arbetsmarknaden och därmed blir en ekonomisk och också social belastning för samhället. När det kommer till arbetskraftsinvandring är det förstås en tillgång ifall folk kan komma hit och jobba om det är så att vi behöver arbetskraft och den inte finns att tillgå i Sverige. Det är ingen självklarhet att det är en lönsam affär för Sverige om lågkvalificerad arbetskraft kommer hit och tar arbetstillfällen när vi samtidigt kanske har hundra tusen arbetslösa svenskar som borde kunna utföra de sysslorna. Det är nog ingen slump att det inte finns något annat västland som har den helt öppna arbetskraftsinvandringspolitik som Sverige har. Å andra sidan, i sjuklönernas värld är väl Sverige världsbäst som vanligt och övriga västländer allesammans kanske rasister - vad vet jag? Ulf Nilsson påstår att invandringen blir en vinst på sikt, och då undrar jag: På hur lång sikt då? Det har inte blivit det på 40 år. Det finns inga ekonomiska utredningar som visar på det. Förra regeringens egen utredare, Jan Ekberg, professor i nationalekonomi, menar att den invandring vi haft de senaste decennierna kostat 40 miljarder om året. Svenskt Näringsliv menar att Sverigedemokraternas politik skulle bespara Sverige 20 miljarder kronor om året i statsbudgeten, vilket är nästan dubbelt så mycket som vi själva kommit fram till. Varifrån får Ulf Nilsson sina siffror?

Anf. 142 Ulf Nilsson (FP)

Fru talman! Bland annat redovisades de i statsbudgeten förra året av finansministern. Det var i grova tal, för det går naturligtvis inte att räkna ut exakt vad vinst och kortsiktig förlust blir. Allt talar för att människor som kommer hit som vuxna och efter några år får arbete ger en pluseffekt för samhället som givetvis är väldigt svår att beräkna. Det enkla exempel som jag nämnde tidigare, som Mikael Cederbratt gav, att mellan 600 000 och 700 000 människor från andra länder arbetar i Sverige och att det är svårt att tänka sig att Sverige skulle fungera om man tog bort dem, tycker jag tydligt visar på det. Ingen har förnekat att integrationen fungerat dåligt i Sverige och att det tagit för lång tid innan människor som kommit hit kunnat komma in i arbete och studier. Där gör vi nu insatser som Sverigedemokraterna tyvärr röstar nej till. Det är insatser för utbildning och jobbsökande, insatser för att vända omhändertagandet till aktivitet bland dem som kommer. Det anslaget stryker Sverigedemokraterna i sin budget men räknar inte med de ökade kostnader som det blir när det för invandrare boende i Sverige kommer att ta längre tid att komma in på arbetsmarknaden. Jag vet inte hur Sverigedemokraterna får det att gå ihop.

Anf. 143 Erik Almqvist (SD)

Fru talman! Nu börjar det brännas lite. Ulf Nilsson talar om några grova siffror som skulle ha presenterats av regeringen beträffande hur mycket vi tjänar på invandringen. Jag skulle gärna vilja att Ulf Nilsson upplyste mig som trångsynt sverigedemokrat om hur de siffrorna ser ut. Det är ett faktum att invandringen leder till segregation. Det är ett faktum, och jag tror inte att Ulf Nilsson förnekar det. Det är Ulf Nilssons eget parti som kunnat påvisa hur segregationen fullständigt exploderat under de senaste två decennierna. Det är ett faktum att det inom de offentliga transfereringarna i dag finns fördelningsnycklar som tar hänsyn till just människor med utrikes bakgrund, och man anser att det behövs extra anslag i de offentliga finanserna för att kunna hantera belastningen. Det är ett faktum att kommuner för att ta emot flyktingar närmast måste mutas. De måste ges kommunala bidrag för att gå med på det. Jag har svårt att se hur det är förenligt med att invandring samtidigt skulle vara en ekonomisk tillgång. Det är klart att det kan vara det i det enskilda fallet. Självklart kan det vara så att den som kommer hit och arbetar och gör rätt för sig kan vara en tillgång för Sverige, men det intressanta är nettot. Det intressanta är nettoeffekten av sjuklöverns invandringspolitik. Är den positiv eller är den negativ? Vad blir nettoeffekten? Där finns det, som sagt, en del beräkningar, och alla pekar på kostnader i mångmiljardklassen. Den förra regeringens egen utredare kom fram till 40 miljarder per år för de senaste decenniernas invandring. Svenskt Näringsliv räknar med 20 miljarder i besparingar om vi skulle införa en sverigedemokratisk politik i morgon för år ett, vilket är en nästan dubbelt så hög siffra som den som vi själva har kommit fram till. Även Socialdemokraterna bekräftade Svenskt Näringslivs siffra och använde den i sitt eget interna utbildningsmaterial när de internt skulle lära sig vad vår invandringspolitik faktiskt innebär. Sossarna menade då att Sverige skulle kunna spara 20 miljarder på en ansvarsfull invandringspolitik år ett.

Anf. 144 Ulf Nilsson (FP)

Fru talman! Det är klart att om man räknar statiskt och konstaterar att Sverige tar emot ett visst antal flyktingar om året som får uppehållstillstånd och att mottagande, domstolshantering, tolkar och så vidare kostar en viss summa och sedan låter denna summa ligga i budgeten år ut och år in kan man säga: Så här mycket mindre behöver vi betala för invandringen eller för flyktingarna. Förutom att detta är inhumant och att Sverige då skulle bryta mot FN-konventioner gör man det misstaget i sådana statiska beräkningar att man inte räknar med den intäkt som dessa människor ger Sverige på olika sätt i tillväxt och i pengar när de väl kommer ut på arbetsmarknaden. Det är naturligtvis fullständigt omöjligt för en seriös ekonom att ha några exakta siffror på detta. Men det som jag sade i mitt anförande är inte något slags romantisk fantasi. Länder som har stängt sig för invandring eller även försökt hindra utvandring har stagnerat. Det finns en utvecklingspotential i att människor flyttar fram och tillbaka över gränserna. Men det viktiga är att det som Erik Almqvist och Sverigedemokraterna gör är att de har en siffra för vad man i dag skulle spara genom att dra ned på vissa saker. Men de glömmer bort att tala om den uteblivna vinsten av dessa människor på sikt. På det sättet blir det en mycket konstig beräkning. Återigen ska man naturligtvis inte glömma att det inte bara är ett matematikexempel, även om det inte är någon tvekan om att invandringen som helhet är ett plus rent ekonomiskt för Sverige, utan att det också handlar om att vi vill tillhöra den civiliserade och humana världen som lever upp till FN-konventioner och har respekt för mänskliga rättigheter.

Solveig Zander (C)

Anf. 145 Solveig Zander (C)

Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer och motioner. När man läser det betänkande som vi nu debatterar är det intressant hur mycket som har hänt på detta område under de senaste fyra fem åren. Handläggningstiderna har blivit mycket kortare, något som är otroligt viktigt för dem som kommer till vårt land för att ansöka om att få stanna här. Det handlar om hela deras framtid, och då är det viktigt att handläggningstiderna har blivit kortare. Dessutom har vi fått ett positivt omdöme från UNHCR om att kunskapen och utbildningen hos personalen på Migrationsverket är bra och att hanteringen av ärenden där är bra. Vi har tidigare hört synpunkter om att det var mycket stora brister. Nu har det rättats till, och det är bra. Dessutom har vi tillsatt flera utredningar, vilket vi har hört här under debatten. Det handlar om förvarsprocessen, om asylmottagandet, om hälso- och sjukvård, om utbildning, om förskoleverksamhet och om barnomsorg för personer som är gömda eller som är här av olika anledningar och inte har fått uppehållstillstånd än. Detta är viktigt. Centern är övertygad om att resultaten av dessa utredningar kommer att bli positiva för de människor som finns i Sverige. Där är vi tämligen överens i denna kammare, förutom ett parti som utmärker sig, och det är naturligtvis Sverigedemokraterna. Sverigedemokraterna vill inte ens att barn ska få förenas med sina föräldrar. Det är för mig omänskligt och otänkbart. Då säger man från Sverigedemokraterna här i talarstolen att det är viktigt att man ser till att stödja flyktingarna där de finns. Då undrar jag naturligtvis: Hur mycket av de pengar som Sverigedemokraterna tänker spara på migrationen avsätter man till bistånd just i flyktingförläggningarna? Eftersom jag ställer frågan förstår ni att de drar ned på biståndet. Vi har i debatten också hört att samarbetet inom EU är mycket viktigt och att vi i Sverige tillsammans med de övriga europeiska länderna ser till att ta emot flyktingar och invandrare på ett bra sätt och att vi fördelar dem mellan länderna. Där är Sverige drivande och går i bräschen för att ta emot personer på ett bra sätt. Vi är också drivande i diskussionerna och överenskommelserna i EU. Detta är viktigt. En annan viktig sak som jag verkligen vill poängtera och som har hänt den senaste tiden är överenskommelsen mellan Alliansen och Miljöpartiet. Den kommer att bidra till att vi får en rättssäker och långsiktig migrationspolitik och vet vad vi har att rätta oss efter. De enda som skiljer ut sig i sammanhanget, som alltid, är Sverigedemokraterna. De är direkt fientligt inställda till alla personer som är från andra länder. Alla som inte är födda i Sverige har ingen rätt att vara här. De bara tär på välfärden och kostar massor av våra gemensamma pengar, påstår man från Sverigedemokraterna. Och om de inte var här skulle vi ha massor av pengar till vård, skola och omsorg. Då undrar naturligtvis jag och Centerpartiet: Skulle dessa pengar regna från himlen? Skulle Anders Borg trolla med knäna för att få mer pengar till sin skattkista, eller hur skulle dessa pengar komma oss alla till godo här i Sverige? Vi har hört hur Erik Almqvist, som är Sverigedemokraternas representant här, har sagt att de vill spara 1,6 miljarder på invandringen. Jag ska då ta ett exempel från 2006. Vi vet att utlandsfödda då drev företag i detta land som gav skatteintäkter på 20 miljarder. Dessutom gav de arbetstillfällen till 200 000 personer. De omsatte och tillförde 35 miljarder till Sveriges bnp. Dessutom tillförde de i andra sammanhang 110 miljarder. Om jag inte har räknat fel skulle det innebära 165 miljarder till den svenska statskassan. Det var 2006, och ingen människa kan väl tro att det skulle ha blivit mindre i år än det var för fem år sedan. Ändå påstår man från Sverigedemokraterna att personer som kommer till vårt land är tärande. Vem är det som kommer med morgontidningen? Vem är det som bygger våra hus? Vem är det som driver restauranger? Vem är det som arbetar inom vården? Vi vet att var fjärde läkare i dag är utlandsfödd. Vart femte vårdbiträde är född utomlands. Kan vi vara utan dem, eller vill Sverigedemokraterna att deras tjänster inte ska finnas? Hur skulle vårt samhälle fungera utan dessa personer? Vi vet också från arbetsmarknadens statistik att det kommer att fattas personer inom vård- och serviceyrken i framtiden. Det är en väldigt nära framtid - om bara några år. Det kommer att fattas tandläkare, läkare, förskolelärare, specialpedagoger och yrkeslärare. Jag kan räkna upp många. Vi har inte möjlighet att besätta dessa tjänster med enbart svenskfödda. Det intressanta i sammanhanget, för att fortsätta på linjen att invandrare tär på det svenska samhället, är att studier visar att 10 procents invandring från ett speciellt land gör att exporten till detta land ökar med 6 procent. Eftersom alla vet att Sverige är ett exportberoende land förstår alla hur otroligt viktigt det är att vi ser till att locka hit investerare och personer så att vi kan bidra till att exporten och handeln med övriga världen fungerar. Vi ska med andra ord inte bygga murar. Nej, vi ska se till att våra gränser är öppna. Det är något som är viktigt för Centerpartiet. Låt mig ta ett exempel som ligger väldigt nära oss. Svenskarna är de största gästarbetarna i Norge. Tänk om norrmännen satte upp murar och våra svenska ungdomar inte kunde åka dit och jobba. Är det detta Sverigedemokraterna tycker skulle vara bra? Då undrar jag vad vi skulle göra i stället. Nej, som centerpartist vill jag verkligen förbättra omhändertagandet av alla dem som kommer hit. Som centerkvinna tycker jag att det är viktigt att kvinnor som har utsatts för våld och misshandel får en möjlighet att stanna kvar här i Sverige. Jag vill att vi vidareutvecklar arbetskraftsinvandringen - att det blir lättare att anställa och lättare att starta företag samt att det blir kortare handläggningstider. Jag vill också förbättra svenskundervisningen så att man snabbare lär sig svenska när man kommer hit. Man ska inte behöva vänta så många år på att få sitt svenska medborgarskap. Jag tycker att det är viktigt att vi förstärker samarbetet och samverkan mellan myndigheter, lokala nätverk och det civila samhället för att inlemma våra migranter och invandrare i Sverige. Det är viktigt. Vi ska naturligtvis också se till att bostadsmarknaden och arbetsmarknaden inte diskriminerar folk. Vi har mycket mer att göra för att bättre ta emot de personer som kommer till oss. Det är vi nämligen skyldiga. Vi måste se till att de trivs hos oss så att vi kan bevara vår svenska välfärd tillsammans med dem. Det vi har gjort hittills är fel. Vi har sökt problemet i migrationen och integrationspolitiken. Det är inte den enskilda invandraren som är felet, utan felet är att vi inte har sett till att hela samhället ställer upp. Det är det vi måste ändra på. Vi måste ha en inkluderande politik i allt det som har med samhället att göra och se att en invandrare är en tillgångsfaktor, inte ett problem. Vi ska se till att de får möjligheter att hjälpa till så att Sverige får en bättre välfärd, en bättre skola och en bättre omsorg. Herr talman! Jag tror att det är bättre att jag slutar här, för jag tror inte att det är någon som på något sätt skulle kunna missförstå att Centerpartiet och Sverigedemokraterna står så långt ifrån varandra man någonsin kan i denna fråga. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Anf. 146 Erik Almqvist (SD)

Herr talman! Jag ska se hur mycket jag hinner besvara på två minuter. Till att börja med undrade Solveig Zander hur många procent av de pengar vi räknar med att kunna spara på vår invandringspolitik vi sedan vill omfördela till flyktinghjälp runt om i världen. Svaret är noll procent. Vi lösgör resurser genom omfördelning av bistånd. Det är inom biståndet vi omfördelar pengar, från ineffektivt utvecklingsbistånd till just humanitärt bistånd för att hjälpa flyktingar. På så sätt kan vi trots en betydligt mindre kostnad än den nuvarande regeringen har för svensk invandringspolitik hjälpa fler flyktingar. Vi tycker att det är viktigare att hjälpa många flyktingar på ett bra sätt än att det kostar mycket pengar att göra det. Det var det jag var inne på i mitt anförande också, att vi måste ta ansvar för skattebetalarnas pengar. Sedan undrar Solveig Zander hur det är möjligt att vi skulle kunna spara, som hon säger, massor med pengar på vår invandringspolitik. Solveig påpekar mycket riktigt att väldigt många invandrare arbetar, är företagare och bidrar till det allmänna - till välfärden och samhället. Dock känner jag att det kanske saknas vissa kunskaper i nationalekonomi när man inte inser att vi om vi ska ta reda på vilken konsekvens - alltså nettot, vilken ekonomisk och budgetär effekt - invandringen har för Sverige också måste titta på utgiftssidan. När vi ställer intäktssidan mot utgiftssidan är det tyvärr så att utgiftssidan är betydligt större. Vi har kommit fram till detta. Vi presenterar våra beräkningar i detalj. Det finns bland annat på Youtube ifall Solveig Zander vill se. Det är en nästan timslång presentation av våra beräkningar. Det finns som sagt nationalekonomer som har räknat på detta, och Svenskt Näringsliv har räknat på detta. Alla som har räknat på det har kommit fram till samma slutsats: Det handlar om mångmiljardbelopp som det kostar oss årligen. Det är den bistra sanningen.

Solveig Zander (C)

Anf. 147 Solveig Zander (C)

Herr talman! Jag undrar hur många miljardbelopp vi skulle förlora i vårt land om vi inte hade invandringen. Det skulle vara åtskilliga, för alla invandrare medverkar i vårt land till att det blir arbetstillfällen, att vår export fungerar och att vi har en service som fungerar. Det är inte, som Sverigedemokraterna försöker förmedla, enbart kostnader. Den nationalekonomiska beräkning ni gör förstår vi hur den går till, nämligen precis på samma sätt som du nu försökte inveckla biståndspengarna. Du säger, Erik Almqvist, att ni ska avsätta mer pengar till bistånd för att hjälpa personerna i de länder de kommer ifrån. Ni drar dock ned på biståndet. Nationalekonomiskt förstår jag inte hur detta går ihop. Hur ska man hjälpa mer och samtidigt avsätta mindre pengar? Det måste innebära att ni inte gör det. Sedan får du veckla in dig hur du vill i det, men problemet kvarstår: Ni avsätter mindre pengar till det ni säger att ni vill satsa på. Vi vet också när det gäller befolkningen i våra kommuner att av de 290 kommuner vi har i Sverige skulle 234 faktiskt ha en otrolig minskning av sina invånare. Vi vet alla vad det innebär att minska invånarantalet. Det är faktiskt en katastrof. Att säga att invandringen i vårt land kostar och bara är till nackdel stämmer alltså inte, Erik Almqvist.

Anf. 148 Erik Almqvist (SD)

Herr talman! Det håller jag så klart med om. Det är aldrig någon som har påstått att invandringen bara är till nackdel. Det första vi gjorde när vi presenterade vår beräkning av invandringens budgetära konsekvenser var att beskriva vilka intäkter vi får genom invandringen och på vilket sätt invandringen också bidrar - även socialt, till viss del. Problemet är dock, återigen, att nettot är negativt. Invandringen totalt sett, summa summarum, är en kostnad och en belastning. Den är det både socialt och ekonomiskt, och den är det på alla sätt jag känner till att man kan räkna på. Solveig Zander hävdar motsatsen, och då vill jag gärna se den beräkning som kan påvisa motsatsen. Hittills existerar den nämligen inte. Den finns inte. Den finns bara på det fluffiga ideologiska planet, där man i talarstolen gärna talar om invandringen som berikande eller, som tidigare har nämnts av folkpartister och andra från sjuklövern, hur ett internationellt utbyte alltid är en vinstaffär för alla inblandade parter. Så är tyvärr inte fallet. Jag kan garantera att det inte är som Solveig Zander säger, att alla invandrare bidrar till att skapa arbetstillfällen. Det är inte heller så att alla svenskar gör det. Det är inte så enkelt. Verkligheten är inte så svart eller vit. Det är märkligt hur man kan företräda regeringen och säga: En del av regeringens politik är att vi försöker muta kommuner för att de ska ta emot fler invandrare. En del av regeringens politik är att vi har omfördelningsnycklar som ökar stöden efter invandringskvoten för olika offentliga verksamheter. Vi kan se hur invandringen visst kan öka befolkningsantalet i vissa kommuner. Det visar också hur det samtidigt kan få som konsekvens att många medelklassfamiljer med svensk bakgrund flyttar från dessa områden. Det finns en väldigt tydlig befolkningsstatistik som visar hur det på så sätt blir en förskjutning i demografin. Det har gått långt i Malmö. Det finns enkäter från kommunen som visar hur svenska barnfamiljer och medelklassfamiljer med svensk bakgrund flyttar från de områden där invandrare flyttar in - segregation.

Solveig Zander (C)

Anf. 149 Solveig Zander (C)

Herr talman! Jag kommer från Uppsala län, och landets fjärde största stad heter Uppsala. Där har man något som Erik Almqvist tidigare benämnde som getto, och det är Gottsunda. I Uppsala län har man gjort en trygghetsanalys och tittat på hur människor uppfattar sin trygghet, i den lilla staden Enköping, som är min hemstad, i Uppsala och i övriga länet, och den plats där människor är tryggast är Gottsunda. Där bor det flest invandrare, så att människor vill flytta från olika ställen på grund av invandringen stämmer inte. Erik Almqvist och Sverigedemokraterna säger också att invandrarna kostar pengar. Då undrar jag: Vet vi alltid när vi föder barn om vi får tillbaka kostnaderna för barnet? Om jag föder ett barn och det kostar med barnomsorg, sjukvård och en massa annat, vet jag då att pengarna kommer att betalas tillbaka till samhället? Nej, och nu skakar Erik Almqvist på huvudet. Lika lite vet vi då om hur mycket en invandrare ger tillbaka till samhället. Men jag som förälder har ju skyldighet att se till att mitt barn bidrar till det svenska samhället. Lika stor skyldighet har vi att se till att alla som kommer hit till Sverige och är utlandsfödda får en möjlighet att bidra till det. Där ska vi jobba tillsammans med, Erik Almqvist, och inte emot dem som vill komma hit och stödja vårt land.

Emma Henriksson (KD)

Anf. 150 Emma Henriksson (KD)

Herr talman! Som förälder vill man kunna finnas där för sina barn, alltid. Vi är nog rätt många som nu går och längtar efter lite ledighet, att kunna få tid att tillbringa lite mer tid tillsammans med dem som står oss närmast, för behovet av familjen gör sig extra påmint vid högtiderna. För människor som har lämnat allt för att söka sig en tryggare framtid, för att hitta någonstans där man kan ha trygghet i vardagen, är knappast behovet av att finnas tillsammans med sina anhöriga mindre, snarare tvärtom. Sömnen blir inte djup när man varje kväll försöker sluta ögonen men inte vet var ens barn är, inte vet hur ens barn har det. Kraften att börja bygga sig en ny framtid dräneras av oron över om barnen klarar sig, om barnen lever. Jag har berättat tidigare om en somalisk kvinna, en fyrabarnsmamma som jag har träffat. Sedan jag träffade henne hoppas jag att tre av hennes barn har fått fylla år. Men jag vet också att hon inte har kunnat vara där och fira deras födelsedagar. Men framför allt vet jag att hennes fjärde barn fick hon aldrig fira någon mer födelsedag med, för sedan de skildes åt, på grund av våra regler, på grund av att de inte har kunnat återförenas här i Sverige, har ett av hennes fyra barn avlidit. Det här ska ingen förälder behöva genomlida. Därför känns det så otroligt bra att vi med beslutet om den här budgeten faktiskt ger förutsättningar att lösa den situation som gör att familjer som levt åtskilda inte kan återförenas. Hela överenskommelsen är viktig, och det är den därför att den slår fast att vi värnar om rätten att söka asyl. Det är extra viktigt i en tid då alla partier inte står upp för denna. Människor som flyr, flyr ifrån något. Man flyr därför att man är desperat, därför att man inte kan fortsätta att leva under de förhållanden man lever i. Man flyr från förföljelse och förtryck för att man har en politisk åsikt, en tro, en sexuell läggning eller ett kön som inte är accepterat. Men man flyr självklart också till någonting - till ett hopp om en bättre framtid. Vi kommer aldrig någonsin att kunna hjälpa alla människor, men rätten att söka asyl, rätten för dem som lyckas fly att få sin sak noggrant och rättssäkert prövad, är helt grundläggande. Det är någonting som vi är skyldiga varandra som medmänniskor, men det är också någonting som vi är skyldiga enligt internationella överenskommelser och konventioner. En annan rättighet som vi kristdemokrater står upp för, och har stått upp för länge, är rätten till vård. Den nämns också i överenskommelsen. Och vi kristdemokrater arbetar för att den utredning som har gjorts ska skickas på remiss så att vi kan få en lagstiftning som reglerar rätten till vård. Sverige ska inte längre behöva stå i Europas skamvrå för att vi är ett av få länder som ännu inte har en lagstiftning som reglerar det här. Vi kristdemokrater kommer också att fortsätta verka för att barnkonventionen ska bli svensk lag. Barns rättigheter ska inte kunna kompromissas bort, oavsett var barnet är fött, oavsett vad föräldrarna har fattat för beslut. Tills vi når fram i den ambition vi har tycker jag att det är otroligt viktigt att regeringen nu för första gången har gjort en ordentlig kartläggning av hur Sverige lever upp till barnkonventionen i dag, för det är bara när vi vet det som vi vet var vi behöver göra extra insatser, extra ansträngningar. Ett område där vi har en del mer att göra är rätten till skolgång. Det är en rätt som ska vara självklar för varje barn. Herr talman! Jag vill återknyta till vikten av familjen, för självklart är familjen otroligt viktig under barndomen. Men familjen är också viktig i andra skeden i livet, framför allt i de skeden då vi är som skörast. Under hösten har vi fått följa ett barnbarns kamp för att hennes mormor ska få tillbringa sin sista tid här med sina enda kvarlevande släktingar. Tyvärr går inte det. På grund av förändringar som den socialdemokratiska regeringen gjorde 1996 finns inte den möjligheten i lagstiftningen i dag. Kristdemokraterna protesterade då. Vi har gjort det sedan dess, och vi kommer att fortsätta att göra det, därför att vi vet hur viktig familjen är, att man kan finnas där med sina närmaste i slutet av livet. Vi menar att den som är ensam kvar i livet måste kunna få återförenas med sina anhöriga här, precis som vi tycker att det är jättetrevligt att läsa om en gammal tant som får återförenas med sin son som har flyttat till Thailand. Nu finns inte denna rättighet. Inte ens om släktingarna är beredda att betala varenda krona och stå för hela försörjningen går det. Vi kristdemokrater menar att det måste införas det vi kallar för en sistalänkenbestämmelse, för familjen är viktig i slutet av livet. Vi kristdemokrater har varit den starkaste rösten i regeringen, och vi tänker fortsätta vara den starkaste rösten i regeringen för dem som själva har för svaga röster för att höras. Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet. (Applåder)

Anf. 151 Eva-Lena Jansson (S)

Herr talman! I fem års tid har Kristdemokraterna varit med och styrt Sverige. När man hör Emma Henrikssons anförande kan man tro att det är under betydligt kortare tid. Emma Henriksson säger att hon vill att utredningen Vård efter behov och på lika villkor ska ut på remiss. Vi har också hört att Maria Ferm tycker det. Vem är det som stoppar att utredningen går ut på remiss? Det skulle jag vilja få svar på. När det gäller "synnerligen ömmande omständigheter" lyftes frågan som ett utskottsinitiativ i utskottet. Kristdemokraterna tyckte att det inte behövdes utan trodde att man skulle få till en förändring ändå. Nu hör vi åter hur Emma Henriksson redovisar att det finns personer och omständigheter där "synnerligen ömmande omständigheter" inte har kommit i fråga. Blir det en förändring av "synnerligen ömmande omständigheter"? När kommer i så fall denna förändring? I det skriftliga svar som jag fick av migrationsminister Tobias Billström stod det att det i nuläget inte finns anledning att vidta några åtgärder angående begreppet synnerligen ömmande omständigheter. Delar Emma Henriksson denna uppfattning? Det skulle jag vilja ha svar på.

Emma Henriksson (KD)

Anf. 152 Emma Henriksson (KD)

Herr talman! Det är intressant att lyssna på Socialdemokraternas migrationspolitik numera. Det har skett en ganska stor förändring, i varje fall i retoriken. Socialdemokraterna var förut ganska smala i sin migrationspolitik. De var ganska mycket för att se till att vi hade en liten och begränsad invandring. Det har dock skett en förändring åt rätt håll, och det är något jag verkligen välkomnar. Jag tror att Eva-Lena Jansson hör till de socialdemokrater som skulle vilja att partiet gick ytterligare steg och att Socialdemokraterna som helhet skulle ställa sig bakom rätten till vård, vilket man i dag inte gör. Det är dock bra att man ställer sig bakom att i alla fall barn ska ha rätt till vård. Kristdemokraterna tycker att rätten till vård ska vara en självklarhet, och det är något vi fortsätter arbeta för. Vi är en del av en regering, och den regeringen ska vara överens innan vi tar ytterligare steg. Men varje dag som Kristdemokraterna har suttit i regeringen har vi sett till att föra migrationspolitiken steg för steg mot en mer generös och rättssäker migrationspolitik, och det tänker vi fortsätta göra. När det handlar om möjligheten att återförenas med äldre släktingar har Kristdemokraternas alternativ ända sedan Socialdemokraterna ryckte undan möjligheten varit att vi vill införa en sistalänkenbestämmelse. Vi menar att det inte är om man är tillräckligt halt eller lytt, blind eller döv eller dement som ska avgöra om man får stanna utan att man är anhörig och ensam. Vi kommer också att arbeta för att man ska se över "synnerligen ömmande omständigheter", men det är framför allt av andra skäl.

Anf. 153 Eva-Lena Jansson (S)

Herr talman! Jag ställde ganska konkreta frågor. Tyvärr fick jag inte svar på dem, så jag upprepar dem. Om Emma Henriksson med flera från den borgerliga sidan i socialförsäkringsutskottet tycker att utredningen Vård efter behov och på lika villkor borde gå ut på remiss, vem är det som bromsar? Vad finns det för tidsplan när det gäller "synnerligen ömmande omständigheter"? Varför agerar ni inte? Varför tackade ni nej till Vänsterpartiets utskottsinitiativ? Jag vet att Kristdemokraterna gärna vill göra detta till en kostnadsfråga. Jag skulle därför vilja ha svar på frågan: Har Emma Henriksson och den borgerliga gruppen i riksdagen någon kostnadsberäkning för "synnerligen ömmande omständigheter"? Enligt mig handlar denna fråga om människovärde. Det handlar också om synen på vilka som ska omfattas av begreppet synnerligen ömmande omständigheter. Vi menar att det kommer att tolkas alldeles för restriktivt och att nuvarande praxis i ärenden som rör barn borde mildras. Delar Emma Henriksson denna uppfattning borde hon driva på för en förändring. Vad är det för tidsplan? Blir det någon förändring? Kommer det någon tilläggsbudget eftersom Emma Henriksson har gjort detta till en kostnadsfråga?

Emma Henriksson (KD)

Anf. 154 Emma Henriksson (KD)

Herr talman! Det är enkelt att försöka göra retorik av kostnadsförslag. Men som riksdagsledamot vet Eva-Lena Jansson lika väl som jag att för att kunna lägga fram en budget och för att kunna genomföra de förändringar i samhället vi vill är det viktigt att vi ser till att ha en ordentlig finansiering. Det är inte samma sak som att säga att vi bara ser människor som kostnader. Så är det absolut inte. Kristdemokrater är de främsta att stå upp för att människor i första hand är en tillgång, oavsett var de kommer från. Men vi kan inte blunda och tro att det inte får några konsekvenser om vi öppnar upp möjligheten för fler människor att komma till vårt land. Vi vill göra det för att vi vet att vi har en skyldighet mot våra medmänniskor, mot dem som är mest utsatta. Vi har en skyldighet att se till att de får det skydd de behöver. Men vi måste också se till att vi har ekonomiska resurser att ta hand om dem när de kommer hit så att de får bra möjligheter att introduceras i det svenska samhället och kan få vara med och bidra till det nya samhälle de kommit till, så som de vill. Utan ordentliga resurser för att ta emot dem kan vi inte ge dem möjligheten att komma in i samhället. Därför blir det en kostnadsfråga. Det är ett lite löjets skimmer över att Socialdemokraterna är beredda att rösta för något i ett utskottsinitiativ men på samma möte röstar igenom en budget som inte lägger en enda krona mer. Det är som om den politik man vill föra inte skulle få konsekvenser. Vi är beredda att avsätta mer resurser för detta, och det kommer vi att arbeta för. Vi anser att det är en skyldighet för oss och en rättighet för människor att få det skydd de har rätt till.

Anf. 155 Statsrådet Tobias Billström (M)

Herr talman! Det är tid för ansvar. Vår förmåga att ta ansvar i dag möjliggör för oss att bygga en bättre morgondag, och det är absolut tid för ansvar när det gäller migrationspolitiken. Regeringen tar ansvar för Sverige på flera olika sätt när det gäller det utgiftsområde som riksdagen i dag debatterar. Vi tar ansvar för Sverige när det gäller att ha ordning och reda i asylprocessen. Vi gör det när det gäller att ha en ansvarstagande och långsiktig planering för Migrationsverket. Vi gör det med ett av världens mest öppna och framåtsyftande regelverk när det gäller arbetskraftsinvandring. Vi tar ansvar för Europa genom att vara pådrivande när det gäller vidarebosättning av kvotflyktingar, genom att ta vårt ansvar och se till att andra inte backar för sitt och genom att verka för ett gemensamt europeiskt asylsystem. Vi tar ansvar för världen genom en öppen och generös asyllagstiftning, genom en hög vidarebosättningsambition, genom att vara den främsta bidragsgivaren till FN:s flyktingkommissariat UNHCR och genom att öppna dörren för arbetskraftsinvandring. Herr talman! Ordning och reda i asylprocessen är en nödvändig del av en rättssäker och fungerande asylprocess. Under åren som jag har varit minister har över 140 000 människor sökt asyl i Sverige. Under samma tid har knappt 80 000 asylsökande beviljats uppehållstillstånd på skyddsgrund. För alla dem som har beviljats uppehållstillstånd ska en snabb och tydlig integrationsprocess följa. Även besluten för dem som inte får ett ja, utan ett nej måste följas. I asylprocessen betyder ett nej i vissa fall att beslutet går att överklaga, men när man har kommit till vägs ände, när beslutet har vunnit laga kraft och det inte finns några nya omständigheter att väga in är ett nej ett nej. Det ska respekteras som ett sådant. Det innebär att den som har fått avslag ska lämna landet - i första hand självmant, i andra hand med tvång. Det är inte den enklaste delen av vårt politikområde, men det är helt nödvändigt för att det ska gå ihop. Såvitt jag vet finns det inget parti i denna kammare som har någon annan åsikt än att Sverige ska ha en reglerad invandring. Därför måste vi alla samfällt ta ansvar för att upprätthålla den regleringen. Så här i en budgetdebatt - det är faktiskt vad det här är - finns det anledning att peka på kostnaderna för om verkställighetsarbetet inte upprätthålls. När 10 000 personer med lagakraftvunna avslagsbeslut som fortfarande är inskrivna i mottagningssystemet kostar drygt 100 miljoner kronor i månaden förstår alla att det inte är en fråga på marginalen. De som ska lämna måste lämna, annars tar de upp platser och kostar resurser som behövs till andra. För att det ska bli verklighet pekar denna budget på att Migrationsverket, polisen och Kriminalvårdens transporttjänst ytterligare ska fördjupa och effektivisera sitt samarbete. Herr talman! Genom den här budgeten ger vi Migrationsverket bättre förutsättningar att göra ett bra jobb och ha flexibilitet i sin verksamhet. Genom att ha långsiktighet i sina planeringsförutsättningar kan Migrationsverket attrahera duktiga medarbetare och ge dem goda arbetsvillkor. Vattentäta skott kan överbryggas och kompetens kan tas till vara gränsöverskridande. Kunskap inom en del av verksamheten på Migrationsverket kan berika övrigas arbete. Det är slut på det ständiga gasandet och bromsandet med svåra rekryteringar och dyra avvecklingar. I stället kan verksamheten planeras mer långsiktigt och flexibelt. Herr talman! I Stockholms stads gymnasieskolor går 133 av 17 240 elever på vård- och omvårdnadsprogrammet. I Malmö stad är motsvarande siffror 223 av 6 961 elever. Enligt Sveriges Kommuner och Landsting arbetar drygt 1 miljon människor i våra kommuner och landsting. Under åren fram till 2025 kommer 44 procent av dessa personer att gå i pension. De största pensionsavgångarna återfinns inom vård- och omsorgssektorn samtidigt som gruppen äldre i behov av vård ökar. Det är naturligtvis många faktorer som måste till för att möta denna utmaning. En av dem är att få fler människor från utanförskap och in i arbete. En annan är arbetskraftsinvandring. Arbetskraftsinvandring är rätt ur svenskt perspektiv. Det är också rätt ur ett europeiskt perspektiv, och det är rätt ur ett världsperspektiv. Sverige behöver arbetskraftsinvandringen. Behoven är stora både när det gäller yrkesarbetare och akademiker. Europa står också inför demografiska och arbetsmarknadsmässiga utmaningar, även om sjukdomsinsikten där inte är riktigt lika stor som hos oss. Det är också rätt ur ett världsekonomiskt perspektiv. Länder som genererar arbetskraftsutvandrare får ofta tillbaka dem i form av remitteringar och i form av återvändare utrustade med know how, kontakter och dörröppnare. Det är rätt också ur ett moraliskt perspektiv. Jag är stolt över att Sverige har övergett den enda dörrens politik och breddat möjligheten för människor att söka sin lycka i vårt land. Jag tycker inte att Sverige ska ge asyl till alla som vill stanna. Jag står upp för den reglerade invandringen, och som representant för regeringen menar jag att den rättssäkra asylprocessen har två möjliga avslut, nämligen bifall eller avslag. Jag tycker att det är härligt att vi också har öppnat en annan dörr, arbetskraftsinvandringsdörren, för dem som vill komma hit och arbeta och göra rätt för sig. Under året har ett par saker blivit tydliga. Migrationsverket kommer att behöva ta tydligare ansvar för att granska ärenden där arbetstagare riskerar att fara illa eller där anställningen är en chimär med andra syften än lagligt arbete. Migrationsverket måste, och kommer att, korta handläggningstiderna för dem som har alla papper i ordning och som kan visa upp ett anständigt track record. Regeringens politik går ut på att få fler människor i arbete och skapa förutsättningar för fler och växande företag. Samtidigt innebär den successivt ökande andelen äldre i befolkningen på sikt en allvarlig utmaning för hållbarheten i våra välfärdssystem. Att Sverige och andra länder i Europa kommer att behöva arbetskraft i framtiden råder det inga tvivel om. Redan i dag är det brist på arbetskraft i flera yrken, och Sveriges behov av arbetskraft kommer att växa de kommande åren. Arbetslöshet utesluter inte att det kan vara brist på arbetskraft i särskilda yrken eller sektorer. För att framgångsrikt hantera dessa utmaningar krävs en framsynt och bred politisk strategi som sträcker sig bortom migrationspolitiken. Arbetskraftsinvandringsreformen är ett av flera viktiga instrument för att på kort och lång sikt motverka arbetskraftsbrist. En ökad arbetskraftsinvandring kan underlätta för företag att hitta arbetskraft med rätt kompetens, vilket i sin tur kan mildra flaskhalsar på arbetsmarknaden. Tillgång på arbetskraft kan också hjälpa företag att utvecklas och därmed bidra till högre sysselsättning bland dem som redan finns i Sverige, oavsett ursprung - oavsett om man är född i det här landet eller har kommit hit senare. Av Arbetsförmedlingens rapport Var finns jobben? framgår att tillgången på lediga jobb fortsätter att öka. Det gäller alla regioner och nästan alla yrkesområden. Arbetsförmedlingen bedömer att rekryteringsbehoven kommer att vara stora även på lite längre sikt, bland annat på grund av den stora generationsväxlingen på arbetsmarknaden. I rapporten anges också att brist på arbetskraft inom vissa yrken kan bli ett stort hinder för en ökning av produktionen, och att sysselsättningsökningen inom vissa yrkesområden, exempelvis it-sektorn, kommer att motverkas av en stor brist på arbetskraft. På Migrationsverkets förteckning, som upprättats i samråd med Arbetsförmedlingen, över arbeten där det råder stor efterfrågan på arbetskraft finns både högkvalificerade yrken och yrken som inte kräver specialistkompetens. Det råder i dag stor efterfrågan på civilingenjörer, läkare, bilmekaniker, kockar, taxiförare och vvs-montörer, för att nämna några. Herr talman! Vi lever i en tid av stor rörlighet. Det råder inget tvivel om att den kommer att bli ännu större i framtiden på grund av en global arbetsmarknad som i sin tur genererar allt fler förbindelser och kontakter mellan människor, arbetsplatser och stater. Att detta ställer krav på de regelverk som styr migrationen är uppenbart. Frågan är inte om mobiliteten kommer att expandera, utan inom vilka ramar och på vilka villkor det kommer att ske. Det finns en utmaning i att se till att människors rörelser över gränser sker välorganiserat och tryggt. Det finns all anledning att peka på behovet av solidaritet med dem som gör dessa resor, till exempel i egenskap av asylsökande. Regeringens ambitioner kommer till uttryck i den budget som riksdagen har att ta ställning till och som vi har diskuterat och förhandlat fram tillsammans med Miljöpartiet. Det handlar om att ta ansvar för de migranter som i närtid är på väg till vårt land liksom för ett väl fungerande långsiktigt hållbart system för migration i alla dess former. (Applåder)

Anf. 156 Christina Höj Larsen (V)

Herr talman! I Maria Ferms anförande fick vi höra om rätten till vård för papperslösa och att det kommer att lösa sig inom överenskommelsen. Det vore verkligen glädjande. Om vi inte visste det förut har vi i dag fått höra att migrationsminister Billström har stor makt över de andra partiernas politik. Jag undrar som många andra - inte minst hela Vårdsverige - om migrationsminister Billström snart skickar utredningen om rätt till vård på remiss. Jag undrar också om migrationsministern tycker att rätten till vård bör omfatta alla.

Anf. 157 Statsrådet Tobias Billström (M)

Herr talman! Det är inte jag som migrationsminister som har hand om utredningen. Det är inte jag som ska skicka ut någonting. Det är Socialdepartementet och socialminister Göran Hägglund som är ansvariga för de frågorna. Socialdepartementet bereder frågan och kommer att skicka ut den på remiss när beredningsarbetet är avslutat. Frågan bör därför riktas till socialministern och inte till mig. Vad beträffar utgångspunkten för det resonemang som Christina Höj Larsen för om omfattningen på vården vill jag påpeka att i den ramöverenskommelse som har träffats är regeringen och Miljöpartiet de gröna överens om att inriktningen är att tillgången till subventionerad hälso- och sjukvård ska utvidgas för vissa grupper som i dag saknar tillgång till subventionerad hälso- och sjukvård. Jag kan naturligtvis inte i det här skedet gå in på detaljer vad gäller utformningen av den nya regleringen, eftersom det ärendet också är under beredning i Regeringskansliet.

Anf. 158 Christina Höj Larsen (V)

Herr talman! Migrationsministern är kanske allra skickligast på att låtsas som att han inte har ett politiskt ansvar för saker som sker och i stället låtsas vara någon typ av politisk byråkrat, vilket är ett intressant grepp, men inte helt sant. Om det är sant har vi verkligen problem. När man talar om utökad rätt till vård för vissa grupper är det fråga om en förhandling om mänskliga rättigheter, något jag även pratade om i mitt anförande. Jag är så klart nyfiken på vilka andra mänskliga rättigheter vi kan försöka töja och bända. Kan man säga att man ska behöva uthärda lite tortyr? Ska man behöva behandlas lite grann som människa? Hur är det möjligt att gradera mänskliga rättigheter? Kan det verkligen stämma att statsrådet Billström inte har något inflytande över den fråga som handlar om att få ut den här utredningen på remiss?

Anf. 159 Statsrådet Tobias Billström (M)

Herr talman! När det gäller frågan om ansvar skulle jag nog vilja säga att jag är väldigt stolt över att det varit möjligt för mig som migrationsminister att ta ett brett ansvar för att bygga en majoritetsställning för regeringen på utgiftsområde 8, migrationspolitik, det som kammaren diskuterar här och nu, tack vare ramöverenskommelsen med Miljöpartiet, någonting som jag har tagit ansvar för. Eftersom jag å regeringens vägnar har lett arbetet med att ta fram den här överenskommelsen har vi nu en bra plattform att stå på när det gäller att se till att migrationspolitiken i Sverige präglas av långsiktighet, stabilitet, en human men också rättssäker inriktning för asylpolitiken samt en öppenhet när det gäller arbetskraftsinvandringen, allt det som naturligtvis skulle vara mycket mer betänkligt om vi inte hade den här uppgörelsen, givet de strömningar och den utveckling som vi har kunnat se i övriga Europa. Det är naturligtvis någonting unikt över den här överenskommelsen. Det vill jag inte sticka under stol med. Det är unikt att en center-högerregering som vår sätter sig ned med ett grönt parti och gör upp. Jag är väldigt glad åt att vi kunde göra det och lämna extremerna i den här kammaren därhän. Det tror jag att alla gynnas av, inte minst svenska folket, som får se långsiktigheten ta form på det här området. Jag tror också att det för att klargöra detta är viktigt att understryka att arbetet naturligtvis kommer att behöva fortgå. Vi måste fortsätta att diskutera enskildheter i överenskommelsen. En del av de förslag som tas fram kommer att behöva detaljgranskas. Men inriktningen är väldigt klar. Därmed svarar jag också i någon mening på Christina Höj Larsens fråga. Jag är inte någon allsmäktig gud på en piedestal. Jag måste naturligtvis diskutera med mina kolleger i Alliansen. Men det finns en väldigt stor skillnad. Vi har alltid under de fem år jag varit migrationsminister kunnat klara av att i slutändan bli överens. Så såg det inte ut under de tidigare åren när Christina Höj Larsens parti, Socialdemokraterna, och i viss mån Miljöpartiet styrde det här landet.

Anf. 160 Erik Almqvist (SD)

Herr talman! Jag tackar migrationsministern för ett brandtal till försvar för en arbetskraftsinvandringslagstiftning utan någon som helst behovsprövning. Retoriken är snarlik den vi fick höra i samma talarstol för tio år sedan. Då var det 40-talisterna som skulle gå i pension och lämna en stor lucka efter sig på arbetsmarknaden. I dag har två tredjedelar av denna grupp redan lämnat arbetsmarknaden. Vi har en rekordstor arbetslöshet. Var fjärde ung svensk är arbetslös. Bland unga invandrare handlar det om två av fem. Vi har helt enkelt olika uppfattningar om behovet av arbetskraftsinvandring till Sverige i dag, framför allt den generella. Vi är dock överens om att vi kan behöva arbetskraftsinvandring där vi har luckor på arbetsmarknaden som vi inte kan matcha mot den egna befolkningen. Med den reflektionen skulle jag vilja ställa en fråga till migrationsministern. Jag har tidigare försökt få svar från migrationsministerns kolleger här i kammaren om huruvida man kan erkänna att det finns en koppling mellan en stor invandring till Sverige och ett växande utanförskap, det vill säga ett ökat antal utanförskapsområden. Som jag tidigare nämnde har Folkpartiet mätt dessa områden och kommit fram till att det fanns 3 stycken år 1990 och 136 stycken år 2004. Sedan slutade man mäta lagom till att man själv hamnade i regeringsställning. Frågan är alltså om migrationsministern kan erkänna att det finns en koppling mellan den stora invandringen och det ökande utanförskapet i Sverige.

Anf. 161 Statsrådet Tobias Billström (M)

Herr talman! Regeringens politik går ut på att bryta utanförskapet för dem som står längst från arbetsmarknaden, se till att få fler människor i arbete och naturligtvis skapa förutsättningar för fler och växande företag. Men samtidigt är det som jag sade i mitt anförande så att den successivt ökande andelen äldre i befolkningen innebär en utmaning mot hållbarheten i vårt välfärdssystem. Jag har svårt att se hur vi ska kunna lösa detta utan att använda oss av arbetskraftsinvandring. Däremot är jag helt övertygad om att Sverigedemokraterna inte delar den analysen. Problemet med hela Erik Almqvists retorik - jag har lyssnat noga på inläggen - är att han blandar beviljandet av uppehållstillstånd till människor som har flykting- och asylbakgrund med den behovsstyrda arbetskraftsinvandring som vi har i Sverige. Erik Almqvist räknar nämligen bara huvuden. För honom är det mängden människor som kommer som invandrare som är det viktiga, inte sättet de kommer på eller anledningen till att de kommer hit. Det gör också att Erik Almqvist i den sverigedemokratiska analysen ser invandrare som utbytbara mot varandra, som kuggar i någon sorts maskineri. Det gör inte jag eller regeringen. Det är väldigt viktigt att komma ihåg att mängden arbete i Sverige inte är begränsad. Det är inte ett konstant antal. Men när Sverigedemokraterna resonerar utgår de från att det finns en omedelbar undanträngningseffekt när det gäller arbetskraftsinvandring - en in, en ut från arbetsmarknaden. Så fungerar det givetvis inte. Det har aldrig fungerat så och kommer inte att göra det heller. Arbetsmarknaden är och kommer alltid att vara dynamisk, vilket det finns mycket gott om bevis för. Då är jag också inne på den sista delen av frågan. Finns det problem med utanförskap i Sverige? Ja, naturligtvis. Finns det kostnader kopplade till detta? Ja, naturligtvis. Men har regeringen en politik för att hantera de här frågorna? Ja, det har vi sannerligen. Vi verkställer dagligen och stundligen försök att tvinga tillbaka utanförskapet i det här landet, inte minst bland de människor som är utrikesfödda.

Anf. 162 Erik Almqvist (SD)

Herr talman! Jag börjar med att konstatera att om det är regeringens politik att försöka bryta utanförskapet kan vi nog konstatera att man har misslyckats ganska fatalt. Andelen arbetslösa har ökat mycket snabbare bland utrikesfödda än hos befolkningen i stort de senaste åren med regeringens politik, som går ut på det motsatta. Jag tror att statsrådet blandar ihop förhållandena när han talar om att Sverigedemokraterna snarare ser till mängden invandrare än till sättet vi tar emot på och förutsättningarna när vi tar emot invandrare, att vi inte ser någon skillnad. Det är precis tvärtom. Sverigedemokraterna är till exempel det enda parti här inne som vill att vi inför ett regelverk där vi tar reda på vad de som söker uppehållstillstånd av anhörigskäl har för förutsättningar för att kunna bli en del av samhället, en modell som tillämpas med lyckade resultat i dag i bland annat Kanada och Danmark. Det är Sverigedemokraterna som vill ha en behovsprövad arbetskraftsinvandring, där vi kan tillåta folk att komma hit för att arbeta när vi har behov av arbetskraft inom en viss sektor. Regeringen står för den motsatta linjen och ställer allt mindre krav på den som kommer till Sverige, vilket leder till att det blir allt sämre förutsättningar för den som invandrar till Sverige att kunna bli en del av samhället. Med det sagt kan jag konstatera att jag inte riktigt fått svar på min fråga. Min fråga till migrationsministern var om regeringen kan erkänna att det finns någon som helst koppling mellan ett utanförskap som växer, med ett ökat antal utanförskapsområden, och en stor invandring. Jag tror att det är många, åtminstone ute i landet, som skulle kunna se den här debatten i efterhand på Youtube eller liknande och själva upplever att det finns något slags koppling mellan områden som Botkyrka, Tensta och Södertälje, som utpekas som utanförskapsområden, och att ett stort antal invandrare har kommit de senaste åren. Kan migrationsministern erkänna att det finns någon som helst koppling mellan dessa två fenomen?