Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar

Anf. 181 Bengt-Anders Johansson (M)

Fru talman! Vi moderater har i höst lämnat en partimotion som heter En politik för arbete. Jag nämner det inledningsvis, därför att den också lägger grunden för vårt tänkande om människors möjlighet att skapa förutsättningar för sin trygghet. Det är en politik för arbete och oberoende. Det handlar om att bryta Subventions- och Bidrags-Sverige. Men det räcker inte bara med det. Det handlar också om att minska stöden inom EU och i nästa steg också inom WTO. Genom att stärka egenkraften hos människor ökar man också konkurrenskraften. Och en sak är alldeles klar: Det stärker vägen till framgång och trygghet både för den enskilde och för samhället i stort. Vi har mottot: Låt tusen blommor blomma på midsommarängen, i stället för att ha en politikerskött äng. Då blir det nämligen mycket nedvissnade blommor; tro mig! Problemet för det svenska jordbruket, och för övrigt andra företagare, är att den socialdemokratiska regeringen egentligen inte vill ha företagare. Man vill bara ha företag. Det är mycket smidigare. Företagare tänker ju själva, och det är besvärligt. Regeringens politik utmärker sig genom bristen på helhetssyn och präglas utomordentligt mycket av snuttifieringspussel. Det är en pusselbit hit och en pusselbit dit, och så rycker man i alla tåtar hit och dit. Svårigheten är att överskådligheten för den enskilde som är satt att följa detta är ungefär som när man har ett 5 000-bitarspussel som ligger utslängt på golvet - ni vet själva. Ungefär så upplever man det som småföretagare inom jord- och skogsbruk, eller för all del något annat företagande. Detta är speciellt svårt för jordbruket eftersom jordbruket är så otroligt mångfasetterat. Jag brukar säga att det är få yrken där du ena minuten svetsar, nästa minut agerar barnmorska, förlösningsmorska eller vad man nu ska kalla det för ett djur och efter ytterligare en minut är bokförare eller ekonomiansvarig. Tänk er in i den situationen! Det är den mångfasetterade vardag som råder för många jordbrukare. Och så ska man dessutom ha ett regelsystem omkring sig som är fullständigt ogenomträngligt! Den företagsfientlighet som socialisterna, Socialdemokraterna och majoriteten faktiskt står för är ett hot mot det svenska jordbruket. Låt mig ge några axplock för att i någon mån befästa vad jag nu säger. Ett exempel är att vägbidragen är så starkt undertryckta. Det bevisades tydligt när nu Saab i Trollhättan började hotas. Genast gör man en brandkårsutryckning och rycker in pengar än här och än där, vilket får till följd att de areella näringarnas oundvikliga behov av logistisk möjlighet förminskas ytterligare. Att över huvud taget tänka på en alternativ finansiering som skulle kunna ge en tillväxt är inte aktuellt. Varför har jag ännu inte lyckats få något svar på. 3:12-reglerna, som ni känner till, har man nu i tio år pratat om att rätta till. Pagrotsky har gjort sig känd för mycket prat och lite verkstad. Östros har nu som nyutnämnd näringsminister ändå lämnat ut en blå bok med 291 teser om hur detta område ska förenklas, men notera vad som står på s. 4 i den, mina vänner! Jag rekommenderar denna sida till läsning, fru talman, eftersom det klart framgår att man inte får ändra några regler som substantiellt kan ändra på innehållet i vad som ska levereras. Nänä, det får man inte röra! Den här Östrosska tesboken är alltså ungefär som kejsarens nya kläder. Socialdemokraterna talar alltid om storskaligheten. Man är storskalighetens fanbärare. Det gäller grupper och kollektiv. Men det lilla glömmer man - det lilla som har möjlighet att växa, det lilla fröet som faktiskt är grunden till vårt företagande. I denna småskalighet noterar vi att den småskaliga livsmedelsproduktionen har svårigheter, trots att miljö- och jordbruksutskottet enigt har uppdragit åt regeringen att vidta åtgärder. Där ställer man i stället fram möjligheten till bidrag. Man har nämligen så krångliga regler att det inte går att komma fram utan stöd. För ett tag sedan sade jordbruksministern: Nu har vi lyft av ryggsäcken! Det är lite generande att vi har en jordbruksminister som inte vet att ryggsäcken finns kvar. Den har bara ändrat innehåll. Vi fick en utlovad dieselskattesänkning i fjor. Efter en vecka höjde man skatten med 10 öre. Det visar hur liten kontakt man har mellan vad munnen säger och vad hjärnan tänker i detta parti. Nu skulle man sedan sänka skatten med 2 kr. Det blev till syvende och sist 1:70. En sänkning för att nå medelnivån i Europa hade legat på 2:50. Vi har djurskyddsbestämmelser som straffar ut svensk produktion. Förmänskligandet av djur leder till vägs ände; tro mig! Känslomässiga regler utan forskningsbakgrund leder också till utslagning. För närvarande är det minknäringen som är föremål för detta. En uråldrig kretsloppsanpassad verksamhet är hotad. När vi har en djurskyddsmyndighet med en amatörbiolog till generaldirektör som i tidningarna går ut och diskuterar om minken har simhud mellan tårna eller inte blir jag lite konfunderad över vad det är för myndighetsutövare vi har i det här landet, tillsatta av den socialdemokratiska regeringen som en betalning för Miljöpartiets stöd. Det är dyrt att köpa sådant stöd. Vi har livsmedelsbestämmelser som nästan omöjliggör den småskaliga livsmedelsproduktionen. Vi har avgifter på handelsgödsel och växtskyddsmedel och så vidare. Vi har brister i äganderättsskyddet, som urholkar företagandet inom de areella näringarna speciellt. Jag kanske låter lite kritisk. Möjligen. Men det är så här att jag möter ingen, tro mig, som har någon reell tilltro till framtiden med den ledning vi har i det här landet. Jag vill bara ställa frågan till Socialdemokraterna: Träffar ni på någon som är nöjd? I så fall skulle jag se fram emot att få träffa de personerna, för jag möter dem inte. Fru talman! Jag vill avslutningsvis yrka bifall till reservation 4. I övrigt vill jag hänvisa till vårt ställningstagande i betänkandet när det gäller detaljerna i vår jordbrukspolitik.

Anf. 182 Anita Brodén (Fp)

Fru talman! Som en utgångspunkt i Folkpartiets ställningstagande i dagens betänkande finns våra grundläggande värderingar och vårt förhållningssätt. Det handlar om vår företagarsyn, där vi vill ha en mer aktiv näringspolitik. Vi vill minska byråkrati och regelverk samt underlätta för småföretagsamheten, något som till stor del gagnar landsbygden, för det är där de flesta enmans- och fåmansföretagen finns. Det handlar om vår syn på konsumentperspektivet, där Folkpartiet välkomnar att konsumenternas efterfrågan nu får större genomslag i och med EU:s nya jordbrukspolitik. Det handlar om Folkpartiets syn på hållbar tillväxt, ett ord som börjar bli slitet förvisso men som står för förvaltarskapet och den biologiska mångfalden. Det finns en hållbar tillväxtpotential inom de areella näringarna som vi vill lyfta fram. Det handlar om samarbete och samverkan, lokalt men också globalt. Folkpartiet anser att tredje-världen-perspektivet också ska inrymmas i de beslut vi är med och fattar här i Sveriges riksdag. Vi vill slå vakt om en rättvis handelspolitik. Det handlar slutligen om en effektiv administration där våra gemensamma resurser avseende myndighetsutövning, forskning, kontroller och information ska ske så samordnat och kostnadseffektivt som möjligt. Med denna utgångspunkt, fru talman, vill jag göra några nedslag och lyfta fram Folkpartiets politik rörande landsbygd, livsmedel och djuromsorg, skog och myndighetsorganisation. Jag börjar med landsbygdspolitiken. Folkpartiet anser att en levande landsbygd till stor del är beroende av livskraftiga basnäringar. Tillsammans med en utveckling av exempelvis sektorerna inom energi, råvaruförädling, småskalighet och turism kan detta bidra till ökad sysselsättning och tillväxt i hela landet. Vi anser att det krävs en sammanhållen landsbygdspolitik, vilket vi presenterade i vår rapport i samband med landsbygdsriksdagen i Ystad. Vid denna landsbygdsriksdag i våras utlovade Socialdemokraternas representant i en paneldebatt att han skulle ta ansvar för att samla samtliga partier till samtal om de här frågorna. Vi väntar fortfarande på denna inbjudan. När det gäller livsmedel och djurhållning tror jag att det räcker att nämna folkpartisten och före detta EU-parlamentarikern Marit Paulsen för att visa hur betydelsefulla Folkpartiet anser att dessa frågor är. Vi anser att hälsoaspekterna och livsmedelsfrågorna ska få en central roll. Vi ökar därför anslaget till livsmedelsforskning. Krav på säkra livsmedel är ett rättmätigt krav och måste upprätthållas genom tydliga och klara regler, genom spårbarhet och ordentliga kontroller. Krav på adekvat märkning är därför mycket viktigt, både för konsumenter och för producenter. Jag välkomnar därför förslaget till lagrådsremiss med ökad möjlighet till kommunal samverkan vad gäller tillsyn. Det är ett sunt och självklart förslag som givetvis borde kommit för länge sedan. Jag välkomnar också att målet inom politikområdet utökats till att "spegla konsumenternas efterfrågan". Folkpartiet är angeläget om att djurskyddsfrågorna prioriteras så att Sveriges generellt sett goda djurskydd upprätthålls och utvecklas. Vi har i många sammanhang bland annat fört fram krav på utökade utbildningsinsatser för djurskyddsinspektörerna. Folkpartiet tillskjuter därför medel utöver regeringens förslag till ökat djurskydd. Folkpartiet anser att Djurskyddsmyndigheten ska ha ett samlat grepp om djurskyddsfrågorna. Fler uppgifter bör kunna hänföras till myndigheten för att få just ett helhetsgrepp, exempelvis ett internationellt samordningsansvar. Djurskyddsmyndigheten har endast verkat i knappt ett år och borde få en rimlig chans att visa att man klarar av att leva upp till målen. Fru talman! Jag fortsätter med skogen - vårt gröna guld. Vi anser att 1993 års skogspolitiska beslut med två jämställda mål ska ligga fast. Vi anser dock att skogens betydelse för Sveriges välstånd tydligare bör belysas. Vi närmar oss den beräknade hållbara avverkningskvoten på 85 miljoner kubikmeter. Det krävs nu en grundlig analys för att dels se om och hur denna kvot kan höjas, dels analysera bioenergins och förädlingens framtida potential. Det är med denna utgångspunkt vi förordar ett nationellt skogsprogram. Folkpartiet anser att varje generation också har ett ansvar att förvalta naturresurserna på ett hållbart sätt så att den biologiska mångfalden inte utarmas. Det innebär att vissa områden behöver ett särskilt skydd. Utgångspunkten innan beslut fattas om skyddsavsättningar måste vara en vetenskaplig bedömning. Civilrättsliga avtal, naturvårdsavtal, har många gånger varit en framgångsrik väg. Vi förordar ökad smidighet och flexibilitet och anser att medel i större omfattning skulle kunna omfördelas till naturvårdsavtal. Folkpartiet är kritiskt till att områden mellan 5 och 20 hektar avsedda för skyddsavsättningar fortfarande hamnar mellan stolarna. Ett klargörande av myndighetsansvaret mellan Skogsvårdsstyrelsen och länsstyrelsen måste därför snarast komma till stånd. Jag vill, fru talman, dessutom nämna några ord om myndighetsorganisationen. Där har Folkpartiet dristat sig till att föreslå en radikal omorganisation av de areella näringarnas myndigheter. Syftet är att få ett tydligt fokus på utveckling av landsbygden och dess tillväxtmöjligheter. Det innebär en effektivisering och specialisering. Jag är övertygad om att idén som sådan är väl värd att analysera och utreda betydligt grundligare. Det antal myndigheter som servar de areella näringarna ska ha tydliga ansvarsområden. Därför ser vi en djurskyddsmyndighet som får ta över ytterligare uppgifter inom sin genre. I LAN - verket för landsbygden och de areella näringarna - ska alla delar som hör till näringsdelen jord, skog, fiske och landsbygdsutveckling ingå. Det innebär de verksamheter som nu ingår i Glesbygdsverket, Jordbruksverket, Skogsstyrelsen och Fiskeriverket. Slutligen vill jag upprepa det jag envetet har tagit upp hela hösten. Jag beklagar att inte regeringen har tagit tillfället i akt att i samband med dieselskattesänkningen på jord- och skogsbrukets maskiner kräva en inblandning av förnybara drivmedel. Det skulle i ett enda svep medverka till minskad koldioxidanvändning, ökade möjligheter att leva upp till EG-direktivet om förnybara drivmedel samt leda till en tydlig markering av att vi nu tar ännu ett steg ut ur det fossila samhället. Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till reservation 4 men står givetvis bakom samtliga folkpartiyrkanden. Jag vill också passa på att tillönska alla mina vänner en riktigt god jul.

Anf. 183 Sven Gunnar Persson (Kd)

Fru talman! Jag vill inledningsvis begränsa mig till att yrka bifall till reservation 4, även om också övriga reservationer som Kristdemokraterna undertecknat är väl värda kammarens totala uppslutning. Då riksdagens majoritet av någon oförklarlig anledning avvisat Kristdemokraternas förslag till inriktning av den ekonomiska politiken och de ekonomiska ramar som följer av detta kommer inte våra förslag till ändringar på anslagsnivå att behandlas av kammaren. De beskrivs därför översiktligt i ett särskilt yttrande. Låt mig återkomma till dessa senare. Det gångna året har, fru talman, varit turbulent och fyllt av stor osäkerhet för svenska jordbruksföretagare. Riksdagen har beslutat om hur EU:s nya jordbrukspolitik ska tillämpas från och med den 1 januari 2005, men ännu är inte alla regler på plats. Frågan om hur den beramade dieselskattesänkningen ska utformas och tillämpas är väl inte heller riktigt utklarad. Under våren fick jordbruksföretagarna besked om att de får vänta till efter årsskiftet på utbetalningar av EU-stöd för grödor och djur som de anmält i början av året. Något som blir alltmer klart är dock hur de omfördelningseffekter som EU-reformen innebär slår mot enskilda företagare. Flera av de nötköttsproducenter som lyssnat till och följt de signaler som tidigare givits och investerat i nya rationella anläggningar och utökad produktion får nu över en natt se sina kalkyler dramatiskt försämrade. Under de samtal som fördes i utskottets kontaktgrupp med Regeringskansliet inför beslutet om tillämpningen av jordbruksreformen påpekades gång på gång från bland andra oss kristdemokrater att omfördelningseffekterna får inte drabba utökare och nyinvesterare på det sätt som nu blir fallet. Det är anmärkningsvärt att regeringen, med alla experter och myndigheter man har till förfogande, inte lyckas hitta en lösning. Man är ju rätt så fingerfärdig i andra sammanhang. Senast i torsdags hörde vi i informationen inför kommande miljöråd hur man i EU:s olika arbetsgrupper och i Regeringskansliet gör allt för att få hela EU att reservera sig vid ratificeringen av Århuskonventionen till förmån för att inte medge en oberoende prövning av regeringens beslut angående begäran om att få ta del av handlingar. Man uttryckte stora förhoppningar om att kunna lyckas begränsa offentligheten på detta område - skickligt och bra förhandlat. Men när det gäller att fixa obalanser i det ekonomiska stödet till svenska lantbruksföretagare - icke. Socialdemokraternas misslyckanden på detta område kommer att förstärka utvecklingen mot en allt större importandel av nötköttskonsumtionen i vårt land. Jag hoppas Sinikka Bohlin utvecklar sin syn på detta i sitt anförande. Jag hoppas också att hon ger sin syn på det faktum att vi i Sverige, enligt en rapport från Livsmedelsverket, importerar cirka två miljoner kilo salmonellasmittat kycklingkött varje år under beteckningen köttberedning. I detta sammanhang vill jag fråga Sinikka Bohlin hur hennes parti ser på förslaget från veterinärhåll om obligatorisk ursprungsmärkning i butik av all mat som innehåller kött, mjölk och ägg. Det förslaget kom väl i förra veckan - eller om det var i dag till och med. Det skulle också, fru talman, vara intressant att få höra Socialdemokraternas och övriga vänsterkartellens syn på utvecklingen av det svenska jordbrukets lönsamhet och konkurrenskraft. Hur ser ni på att dieselskatten, efter den beramade sänkningen från den 1 januari 2005, fortfarande är ca 1 kr per liter högre i Sverige än i Finland och nästan 60 öre per liter högre än EU-genomsnittet? Att ytterligare en gång försöka få ett intellektuellt redbart svar på frågan om varför Socialdemokraterna väljer ut en grupp företagare, jordbruksföretagarna, att diskriminera genom senareläggning av utbetalningarna ska jag inte ens försöka. Fru talman! Kristdemokraterna anser att jordbruket inte är vilken näring som helst. Det handlar om förvaltarskap, att vårda, bevara och utveckla grundläggande livsbetingelser. Det är livsbetingelser som berör oss alla varje dag. Det handlar om "livsmedel" i dess verkliga mening. Jordbruket förvaltar och förmedlar viktiga värden - att bruka jorden, att odla och producera mat, att hålla landskapet öppet, att ta till vara det naturen ger, att vårda miljön. Kristdemokraterna ser livskraftiga jordbruksföretag som en bas för en levande landsbygd där ett ekologiskt uthålligt brukande av jorden och produktion av högkvalitativa och fullvärdiga livsmedel är huvuduppgiften. Denna grundsyn leder oss till slutsatser som presenteras i vår partimotion. I sju punkter sammanfattar vi vår huvudsakliga politik på jordbruksområdet. 1. Jordbruket är inte vilken näring som helst. 2. Jordbruk och öppna landskap i hela landet. 3. Rättvisa villkor. 4. Utvecklade exportmöjligheter. 5. God etik i djuromsorgen och miljövänligt åkerbruk. 6. En balanserad hållning gentemot genmodifierade livsmedel. 7. Konsumenterna kräver trygghet, ursprungsmärkning och livsmedelssäkerhet. Fru talman! De anslagsförändringar som Kristdemokraterna förespråkar framgår av det särskilda yttrande som bifogas betänkandet. Bland annat ökar vi anslagen till naturvårdsavtal och ersättning för viltskador. Vi vill införa ett statligt skördeskadeskydd och ett stöd till avbytartjänst. Återföring av skatten på handelsgödsel bör fortsätta, och stödet till miljöförbättrande åtgärder utökas. Låt mig få säga att ökningstakten i vissa anslag som regeringen föreslår, bland annat Djurskyddsmyndigheten och SLU, minskas, dämpas, något - vi har också några minusposter. Sammanfattningsvis menar jag att med kristdemokratisk politik skulle svenska jordbruksföretag i hela landet ha bättre förutsättningar att utvecklas än med den politik som förs, eller inte förs, av den för tillfället regerande vänsterkartellen.

Anf. 184 Sven-Erik Sjöstrand (V)

Fru talman! Vårt utgiftsområde omfattar 38 anslag fördelade på sju politikområden. Det är svårt för en enskild riksdagsledamot att i en debatt som denna försöka att prata om alla anslagen och områdena. Därför gäller det att välja några, och jag kommer att inrikta mig på jordbruket med MTR-reformen, livsmedelsfrågor, ekologisk produktion, djurskydd och kanske något till. MTR-reformen är en stor förändring för jordbruket, och det är nu man väljer väg för framtiden. Det är många lantbrukare som sitter och räknar på stödrättigheter och försöker hitta svar på många av de svåra frågor som uppstår vid en omläggning. Inom vissa regioner, till exempel Mälardalen, har reformen skapat både debatt och oro. Men det nya systemet kan öppna möjligheter. Det kan innebära att jag som lantbrukare har utvecklat min livsmedelsproduktion och hittat nya produktionsformer. Samverkan, nätverksbyggande mellan lantbrukare, forum där det spånas och där tankar och idéer tas upp kommer att vara viktiga för framtiden. Att det blev en blandmodell tror jag är bra. Det finns fördelar som att all mark kan ges ett relativt högt grundvärde som omfattar i princip all jordbruksmark. Även betesmarken ges i denna modell stöd. En annan fördel är att de förändringar i brukarstruktur som har inträffat efter referensperioden till stora delar kan beaktas. Blandmodellen innebär att stödrättigheterna kommer att fördelas till den som brukar marken vid ansökningstiden 2005. Absolut sista dagen för att söka detta gårdsstöd vad gäller stödrättigheterna för areal är den 15 maj. Har man inte sökt då blir man utan stödrättigheter. Senare under hösten, nästa år alltså, kommer det ett slutgiltigt besked om tilldelningen av stödrättigheterna, och utbetalningen av stödet ska enligt informationen göras under perioden 1 december 2005-30 juni 2006. I budgetpropositionen står det att regeringen eftersträvar en jordbrukspolitik som främjar konkurrenskraftig produktion vilande på långsiktigt hållbara produktionsformer. Med hållbara produktionsformer avses resursbevarande, uthålliga, miljöanpassade och etiskt godtagbara produktionsformer på såväl små som stora gårdar. Produktionen ska styras av konsumenternas efterfrågan, och jag tror att svenskt jordbruk har goda förutsättningar för produktion av högkvalitativa livsmedel. Våra svenska mervärden som skapats bland annat genom nationella regelverk för miljö och djurskydd är här av stor vikt. Men för att uppnå målet för en ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar livsmedelsproduktion kan det vara motiverat att gå in med stöd för att tillfredsställa samhällets krav på och behov av kollektiva nyttigheter som marknaden inte förmår att ordna men som jordbruket kan bidra med. Vi behöver inte bara öppna landskap. Vi behöver levande landskap. Från år 2005 kommer miljö- och landsbygdsprogrammet att förstärkas genom modulering, det vill säga överföring av EU-medel från produktionsstöd till miljö- och landsbygdsprogrammet. Inom miljö- och landsbygdsprogrammet finns det ett flertal åtgärder som syftar till att minska växtnäringsförlusterna från jordbruksmarken. Anslutningen till miljöersättning för minskat kväveläckage genom odling av fånggröda och senarelagd jordbearbetning var fyra gånger större än det uppsatta målet. Jag hoppas att denna positiva utveckling fortsätter även om det trots detta verkar vara svårt att uppnå miljökvalitetsmålet Ingen övergödning. Nästa miljö- och landsbygdsprogram planeras att träda i kraft den 1 januari 2007 och löpa till 2013. Det är viktigt att vi får en bra inriktning på detta program. Programmets miljöåtgärder är av hög vikt för uppfyllelsen av flera miljökvalitetsmål. Jag hoppas att det även fortsättningsvis kommer att vara ett stort fokus på miljöåtgärder inom nästa program. Men det är mycket beklagligt att EU-kommissionens förslag verkar innebära kraftiga begränsningar av miljöåtgärderna jämfört med nuläget. Det hoppas jag att vi kan ändra på. Nuvarande LBU omfattas av 3,2 miljarder kronor fördelade på runt 25 olika öronmärkta insatsområden. De stora summorna är stödet till öppet och varierat odlingslandskap med över 500 miljoner och kompensationsbidraget med ungefär 570 miljoner kronor per år. Fru talman! Medel som avsätts till utveckling av ekologisk produktion och marknadsstödjande åtgärder tycker jag är mycket angeläget. En ökad ekologisk produktion medför mindre gifter och en ökad möjlighet att klara miljömålet Ingen övergödning. Nu visar det sig att efterfrågan på ekovaror ökar i hela världen, och många säger att det går att sälja mer, men produktionen hänger inte med. Uppskattningen är att vi konsumerar ekomat för 4 miljarder i år, vilket är 2-3 % av den totala livsmedelskonsumtionen här i landet. En tredjedel av försäljningsvärdet av ekomat kommer från mejeriprodukter, och det är den största produktgruppen. På andra plats kommer frukt, bär och grönsaker och på tredje plats kött och chark. Utvecklingen inom livsmedelssektorn i Sverige har gått mot centralisering och storskalighet. Jag hör ganska ofta kritik från konsumenthåll mot den storskaliga livsmedelsproduktionen och önskemål om ökat inslag av lokala och regionala produkter. Det finns många fördelar med lokal livsmedelsförsörjning. Ett viktigt argument är att konsumenten får ökade möjligheter att kommunicera direkt med producenter och representanter för småskalig livsmedelsförädling. Jag tror också att det går att göra miljövinster när vi ökar den lokala livsmedelsförsörjningen. Transportsträckorna blir kortare, men de största vinsterna finns säkert i matkvaliteten och i ord som "mer varierat utbud av produkter", "miljövänligt", "den lokala identiteten stärks", "det är enklare att fullfölja kretsloppstänkandet", "säkra livsmedel", "lokal utveckling" och "ökad sysselsättning på landsbygden". Flera faktorer har haft betydelse för framväxten av lokala livsmedelssatsningar, men kanske har miljöfrågornas ökade betydelse och att vi har fått uppleva kritiska händelser i det moderna livsmedelssystemet varit ganska avgörande. Men ett ökat intresse för landsbygdsfrågor och strukturförändringar i lantbruket är också avgörande faktorer. Det finns många bra exempel på lyckade satsningar i Sverige, men det behövs också ett nationellt centrum för att man ska ha möjlighet att stödja företagare inom hela Sverige. För mig är Eldrimner det naturliga resurscentrumet, och jag förutsätter att Eldrimner kommer att erhålla de bidrag som Miljöpartiet och vi i Vänsterpartiet skriver om i vårt särskilda yttrande. Syftet är att skapa en mötesplats för företagare inom småskalig hantverksmässig livsmedelsförädling, ett centrum för tillämpad kunskap som hjälper i gång och stöder företagare inom denna bransch. Åtta minuter går alltför snabbt, och jag skulle ju också nämna något om djurskydd. En god djurhållning är en viktig del i livsmedelskedjan. Djurmiljön ska anpassas till djurens behov i så hög grad som möjligt, och djuren ska ges möjligheter att bete sig naturligt. I mitt parti anser vi inte att farmade pälsdjur, som minken, har denna möjlighet. Och om inte djurskyddskraven uppfylls finns inte förutsättningen för denna näring. Minkfrågan kommer vi med all säkerhet att återkomma till nästa år. Bättre djurskydd och djuromsorg vid djurtransporter inom EU måste även fortsättningsvis vara en mycket högt prioriterad fråga för Sverige. Tyvärr är det inte en prioriterad fråga inom EU. Jag hoppas att EU-eliten börjar lyssna på intresseorganisationerna och den stora gruppen av allmänhet som kämpar för bättre djurskydd och djurvälfärd. Fru talman! Med ett litet tidsöverdrag vill jag yrka bifall till reservation 1, men i övrigt står jag bakom detta budgetbetänkande.

Anf. 185 Anita Brodén (Fp)

Fru talman! Folkpartiet anser att ekologisk odling många gånger har drivit utvecklingen framåt i en mer miljövänlig riktning. Detta har tillsammans med konsumenternas krav och bonderörelsen, världens renaste jordbruk, inspirerat och drivit också de konventionella brukarna i en miljövänligare riktning. Greppa Näringen och Odling i Balans har exempelvis haft en stor kunskapsförmedlande och inspirationsrik roll. I SLI:s årsrapport 2003, Sven-Erik Sjöstrand, konstaterar man däremot att stödet till ekoodlarna är ineffektivt och för högt. Ekoodlarna står för 20 % av landets brukare. Med anledning av detta bör man granska var de miljömässigt mest effektiva insatserna ska sättas in. Är det bland dessa 20 %? Eller ska man sätta in ett effektivt batteri bland de 80 % konventionella odlarna, så att man förmår jobba i en ännu mer miljövänlig riktning. Vad är Vänsterpartiets åsikt om detta?

Anf. 186 Sven-Erik Sjöstrand (V)

Fru talman! Tack för frågan! Folkpartiet vet nog att vi också tycker att ekologisk odling är något väldigt viktigt, men naturligtvis finns det fortfarande brister när det gäller den ekologiska odlingen, och visst kan man ibland se var man gör bäst miljönytta. Men jag är nog av den uppfattningen att den ekologiska odlingen ändå har bidragit med väldigt mycket bra tänkande och att vi kan pressa på och få bra kvalitet när det gäller livsmedel. Men det handlar också om det lokala tänkandet och om en ökad miljömedvetenhet. Det tror jag är ett mervärde som vi också ska ta till oss. Att mäta djurvälfärd kan vara ganska svårt. Jag tror att de ekologiska odlarna fortfarande behöver bidrag, men vi behöver också rikta mycket stora satsningar på forskning av den ekologiska produktionen. Man kan inte säga att forskningen vad gäller ekologiskt producerad mat har varit så stor. Det har inte pågått så många år, och det är väldigt mycket mindre resurser som ges till den ekologiska forskningen om man jämför med den konventionella. Så det behövs säkert ytterligare ansträngningar.

Anf. 187 Anita Brodén (Fp)

Fru talman! Min fråga var egentligen vilken Vänsterpartiets åsikt var om vilken den bästa och mest effektiva insatsen skulle vara, om det var de 20 procenten till de ekologiska odlarna eller om man skulle få ut mycket mer om man satsade på Greppa Näringen och Odling i balans som arbetar oerhört mycket, bland annat med övergödningsproblematiken, något som Sven-Erik Sjöstrand nämnde i sitt anförande. Det är ju så att i växande gröda förmår växterna suga upp mycket av kväve exempelvis. Vore det inte rimligt att på ett bättre sätt uppmärksamma och ge de projekten de verktyg som behövs för att sprida miljötänkandet och arbetet hos samtliga konventionella odlare?

Anf. 188 Sven-Erik Sjöstrand (V)

Fru talman! Det är riktigt att vi behöver väldigt många verktyg och att vi också behöver rikta oss till den stora gruppen. Det görs ju. Vi har själva i utskottet varit ute på Greppa Näringen-projekt i Skåne. Jag har sett att det händer väldigt mycket. LRF arbetar med det här på ett förträffligt sätt. När det gäller miljö- och landsbygdsprogrammet förde jag fram från talarstolen att miljöperspektivet är viktigt och att det är viktigt att vi satsar ganska mycket pengar där. Där går också en hel del pengar till konventionell odling. Jag vet att lantbrukare rent generellt är väldigt miljöintresserade. De tar till sig av den information som finns. Det tror jag är viktigt, men det är också viktigt att vi som konsumenter ser efter vad det är för vara vi får, vad det är för vara vi köper i butiken. Om vi visar att det finns en stor efterfrågan på ekologiskt producerade livsmedel bör produktionen också öka.

Anf. 189 Bengt-Anders Johansson (M)

Fru talman! Som av en händelse råkade vi hamna i samma område, nämligen den ekologiska produktionen. Det som gjorde att jag gick upp var att Sven-Erik Sjöstrand sade att det här var utomordentligt angeläget, att han såg det som mycket viktigt. Jag tror att vi är överens om en sak i alla fall, Sven-Erik Sjöstrand. Det är att om politiken säger att det här är så viktigt att det är värt ett stöd och ett bidrag så skickar man en utomordentligt tydlig signal om att det är ekologisk odling som vi ska ha. Då blir per automatik det traditionella jordbruket fel. Då kan man fundera över varför man över huvud taget tillåter det traditionella jordbruket. Det vore intressant att få ett svar av Sven-Erik Sjöstrand på den punkten. Ska det läggas ned och i så fall hur snabbt? Sedan har jag bara en liten fundering. Vilket tycker Sven-Erik Sjöstrand är bäst, ett traditionellt svenskproducerat kött eller ett naturkött från Uruguay? Vilket skulle Sven-Erik Sjöstrand föredra för den svenska marknaden?

Anf. 190 Sven-Erik Sjöstrand (V)

Fru talman! Jag svarar på den sista frågan först. När jag köper kött vill jag gärna köpa svenskt kött så att vi kan upprätthålla vårt öppna landskap och ha ett levande landskap. För mig är det viktigt. Vi importerar kött från till exempel Brasilien eller Argentina. Det är långa transporter. Jag tror att den boskapshållning som man ser i Brasilien kan leda till ganska stora globala miljökatastrofer. När det gäller Bengt-Anders fråga om huruvida det konventionella jordbruket ska läggas ned tror jag inte han har hört mig säga något sådant. Jag tycker att den svenska lantbrukaren gör ett fantastiskt arbete. Det har också hänt väldigt mycket miljömässigt när det gäller vårt konventionella lantbruk. Så är det. Det är här vi gör det mesta. Men vi tror att en ekologisk produktion ger ett säkrare livsmedel och har ganska många berikande kvaliteter. Det är i regel mer lokalt producerat, och vi vet att man inte har så mycket bekämpningsmedel i det. Jag tror att det är ett viktigt mervärde för många konsumenter. Efterfrågan på ekologiskt producerade livsmedel är mycket högre än det som tillverkas. Här finns en nisch. Jag tror att man som ekologisk bonde kan tjäna bra med pengar här i Sverige.

Anf. 191 Bengt-Anders Johansson (M)

Fru talman! Det är intressant att lyssna på Sven-Erik Sjöstrands svar. Han föredrar själv att köpa svenskt kött. Han hänvisar till att naturkött kan leda till erosion. Jag tycker att det är en ganska häpnadsväckande koppling han gör. Det innebär att när det är i andra länder kan det leda till erosion men inte någon annanstans. Därför väljer han svenskt kött. Jag noterar det. Sven-Erik Sjöstrand konstaterar att svenskt lantbruk gör stor nytta. Vilket lantbruk är det då vi talar om? Är det det ekologiska eller det traditionella? Nu får vi försöka vara tydliga och dela upp det här. Gör det traditionella jordbruket någon nytta eller bara det ekologiska? Sven-Erik Sjöstrand säger att han bedömer att ekologiskt jordbruk ger säkra livsmedel. Det innebär alltså att det traditionella jordbruket ger osäkra livsmedel. Så måste det naturligtvis bli, eftersom det ekologiska ger säkra. Man kan fundera på varför man över huvud taget ska tillåta traditionellt jordbruk om det ger osäkra livsmedel. Sven-Erik Sjöstrand säger också att den ekologiskt odlade produkten ger ett mervärde för många. Men det är uppenbarligen inte tillräckligt många för att det ska kunna stå på egna ben. Sven-Erik Sjöstrand är ju villig att spendera skattebetalarnas pengar, som är mycket lättare att spendera än sina egna, till att subventionera det här ytterligare. Är det rättvist mot de traditionella jordbrukarna som faktiskt ser till att det här landet inte svälter?

Anf. 192 Sven-Erik Sjöstrand (V)

Fru talman! Bengt-Anders Johansson sade att jag skulle vara tydligare. Jag tycker inte att tydlighet är något som kännetecknar Bengt-Anders här. Jag tycker att det är en lite förvirrad frågeställning, men jag ska försöka svara ändå. När jag pratar om säkra livsmedel utgår jag ifrån det som konsument, och jag pratar med många i vår väljarkår. De upplever att när de får en ekologiskt odlad produkt, kanske Kravodlad, så vet de att det inte finns kemikalier och bekämpningsmedel i det. Det känns säkrare då. Man vet kanske var det har odlats. Det är väldigt viktigt. Man har kanske kunskap om producenten, om var den ekologiska bonden bor. Man kan ha en kontakt också som jag tror att många upplever som väldigt väsentlig. Det tror jag har ett mervärde. Det betyder inte att vi har osäkra livsmedel från den konventionella lantbrukaren. Jag tycker att vi har en ganska bra livsmedelssäkerhet i Sverige. Vi jobbar mycket med det. Vi har mycket stor kunskap på Livsmedelsverket till exempel. Vi har också en bra djurvälfärd, eftersom vi har haft en av världens bästa djurskyddslagstiftningar. Det är sådant som jag hoppas att vi kan fortsätta att arbeta med. Det tror jag är värdefullt, för då kan vi kanske också visa att vi är ett bra exempel för resten av världen. De signalerna är det nog viktigt att ge i en tid med många stora problem, inte minst på miljö- och djursidan.

Jan Andersson (C)

Anf. 193 Jan Andersson (C)

Fru talman! Jag ska börja med att konstatera att det finns en bred samsyn i alliansen om att yrka bifall till reservation 4, vilket jag härmed gör. När det gäller den gröna sektorn som debatteras här i dag tycker jag att det är viktigt att ge lite inblick i vad de som är aktiva i den här sektorn säger, i föreningsrörelser, i bygdegårdar och så vidare. Jag upplever att det finns en osäkerhet bland aktiva brukare när det gäller NDR-reformen. Det är en osäkerhet som jag tror att man kan klara av utom i de fall som tidigare har refererats här. Det gäller de stora omfördelningarna som regeringen inte har lyckats fixa. I övrigt tror jag att vi kan klara av osäkerheten kring NDR. Jag möter också frustration från företagare som kanske har investerat i ett djurstall. Det är en frustration över ständigt ändrade regler. Myndigheter ändrar regler snabbare än man lyckas bygga färdigt ett stall. Det här är inte bra, för det behövs långsiktighet. Jag möter pessimism över hela lönsamheten i hela sektorn. Jag möter också en besvikelse över den backning som man upplever att den svenska regeringen ger de gröna näringarna i landet. Och jag möter vrede över det system som har valts för utbetalningarna av EU-stöden. Jag betraktar valet av modell, att flytta utbetalningarna över årsskiftet, som en spottloska i ansiktet på aktiva svenska lantbrukare. Jag hoppas att detta inte kommer att upprepas nästa år. Det är ju nästa års budget vi diskuterar nu. Jag möter också en vilja att investera, men också en tveksamhet därför att man inte litar på politiken. Man är rädd för ändrade förutsättningar under betydligt kortare tid än den tid det tar att skriva av en långsiktig investering. Sedan går jag in på lite positivare tongångar. Jag möter en nyfikenhet bland aktiva lantbrukare på energiproduktion. Det är kanske inte i första hand därför att politiken ger signaler, utan därför att man uppfattar signaler från marknaden och övrigt samhälle. 50-dollarsnivån på oljepriset, som vi har sett det senaste året, uppfattas som en mycket positiv signal för den gröna sektorns möjlighet att producera energi. Jag möter en ökad medvetenhet och en ökad acceptans för att växthuseffekten är ett faktum, också en ökad medvetenhet bland samtliga aktörer att oljan faktiskt är en ändlig resurs. Det här ger positiva signaler för att producera energi. Jag tror att bränslebyte i våra bilar blir ett stort framtida uppdrag för den gröna sektorn. Vi kan nog vara ganska övertygade om att vi inte kommer att få några överskottsproblem när det gäller att producera energi från jord- och skogsbruk. Det kommer att förbättra miljön genom att växthuseffekten minskas, och det kommer att minska trycket på den ändliga resursen olja. Vad som efterfrågas är framför allt forskning, som Centerpartiet har lagt en rejäl peng på, och långsiktiga regler - en signal om att det här är något samhället långsiktigt vill satsa på. Jag ska sedan gå in på frågan om skogen som också ligger under det här området. Det målas ofta upp motsättningar mellan natur- och produktionsintressen. Jag tror att det är ganska onödigt. Det finns bra sätt att försäkra sig om vård av betydelsefulla naturområden utan att konfiskera enskilda markägares marker. Naturvårdsavtal är ett sådant sätt som vi har propagerat för. Jag tror också att det går att bibehålla långsiktigt höga avverkningsnivåer kombinerat med en bra naturvård. Det kan dock kräva att vi ökar intensiteten på en del av de marker som inte har de här höga naturvärdena. Då tänker jag till exempel på bättre återväxt, röjning, dikesrensning, gödsling. Här gäller det att göra avvägningen mellan hur mycket vi ska sätta av och vilka åtgärder vi kan tänka oss i skogsbruket och inte bara reagera med ryggmärgen när det gäller till exempel dikesrensning och gödsling. Det här är också åtgärder som ger arbetstillfällen såväl på marken som i industrin i ett lite senare skede. Vad vill då Centerpartiet göra utöver det här? Som jag har sagt tidigare vill vi satsa på forskning. Vi lägger ytterligare 100 miljoner till Formas. Här kan till exempel ingå forskning på bränslebyte och energibyten. Vi väljer att lyfta hela ryggsäcken, vilket är viktigt för konkurrenskraften. Vi väljer att positionera oss när det gäller LBU-satsningarna och har visat att Sverige är berett att fullt medfinansiera. Vi har dessutom pengar till att öka vår andel i LBU-programmet. Vi satsar på rådgivning när det gäller skogen just för att öka produktionen så att vi inte får en konflikt mellan produktion och miljöhänsyn. Vi satsar på naturvårdsavtal där vi för all del minskar på utgiftsområde 20 och sätter en peng på utgiftsområde 23 just för att kunna teckna naturvårdsavtal med aktiva brukare. Sist men inte minst skulle vi, om vi hade haft möjligheten att styra, betala ut ersättningar i tid, det år som de ska betalas ut. Min fråga till majoriteten är: Kommer 2005 års pengar att betalas ut under år 2005?

Anf. 194 Åsa Domeij (Mp)

Fru talman, ledamöter! Jordbrukspolitiken omfattar väldigt stora frågor. Ibland kanske man kan tro att de bara rör en liten grupp i samhället, men alla äter vi mat och dessutom vet vi att jordbrukspolitik och miljöpolitik hänger väldigt mycket ihop. Det finns faktiskt ännu fler hotade arter i jordbrukslandskapet än i skogslandskapet. Det här gjorde att vi i Miljöpartiet tyckte att det var en jätteviktig fråga för samarbete mellan oss, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. I samband med förhandlingarna om vårpropositionen fick vi igenom att det också skulle vara en samarbetsfråga, så direkt efter budgetförhandlingen förra våren började vi förhandla om jordbrukspolitiken. Anledningen till att vi tyckte att det var en viktig samarbetsfråga var att vi gärna ville göra förbättringar i de förslag som regeringen hade lagt fram i februari. Det gällde hur man kommer att klara sig i jordbruket i mindre gynnade områden, så att vi fortsättningsvis skulle kunna ha en miljöanpassad produktion i stora delar av landet. Vi var oroliga för ängs- och hagmarker och den biologiska mångfalden och oroliga för övergödningsproblematiken. Så småningom resulterade det i en del satsningar. Det är då 400 miljoner per år i LBU-satsningar utöver regeringens förslag. I efterhand har de flesta partier ställt sig bakom det. Det handlar om en satsning på de mindre gynnade områden. Det handlar också bland annat om ängs- och hagmarkerna, ett särskilt vallstöd och en del andra saker. Jag tycker att förhandlingarna mellan de tre partierna förbättrade regeringens förslag när det gällde många viktiga saker både när det gäller produktion i hela landet och inte minst miljöfrågorna. Jag tänkte också nämna några mindre anslagsposter som har diskuterats. Bengt-Anders Johansson tog upp detta med småskalig livsmedelsförädling i sitt inlägg. Han sade: Ja men inte ska det väl bara vara bidrag till det här? Det handlar ju om en massa saker. Jag håller med om det. Det handlar om en massa andra saker. Jag tror att det så kallade bidrag som Bengt-Anders Johansson vänder sig mot är de här tio miljonerna som finns för småskalig livsmedelsförädling. Nu är det inte subventioner av lantbrukare som det handlar om. Det handlar till allra största delen om utbildningssatsningar - precis som att vi har en gratis gymnasieskola och universitet och sådant. Det handlar om ett nationellt resurscentrum som vi vill ska fortsätta utvecklas, Eldrimner i Jämtland. Det har varit väldigt lyckosamt. Ett antal bärkraftiga företag har genom utbildningshjälp både när det gäller själva förädlingen och när det gäller marknadsföringen kommit i gång. Det har man även gjort på områden där det faktiskt inte finns några jordbrukssubventioner. Det är det vi vill utveckla. Sedan händer det en hel del annat bra också när det gäller småskalig livsmedelsförädling. Just nu håller Livsmedelsverkets regleringsbrev på att färdigställas. Det kommer att handla om både regelförenklingar och översyn av avgiftssystemet - särskilt när det gäller den småskaliga slakten, där problemen är extra stora. Så jag tror att de här 10 miljonerna till närslakt är något som också Moderaterna skulle vara positiva till om man mer kände till vad det handlade om. SLU har diskuterats en del i yttrandena som är fogade till det här betänkandet. Bland annat har Folkpartiet tagit upp frågan. De tycker att SLU nog behöver ha lite mer pengar. De andra borgerliga partierna har skurit ned väldigt kraftigt på SLU:s verksamhet. Det är ingen tvekan om att det finns behov där. Men i stället för att lägga mer pengar har de partier som samarbetar om budgeten enats om att utreda SLU för att först se om SLU gör rätt saker. Hur jobbar SLU med sitt sektorsansvar? Tar man vara på sin profil som ett universitet för de areella näringarna? Och inte minst: Jobbar man med att utveckla nya tjänster och produkter som de areella näringarna kan sälja? Det är en väldigt viktig del av Miljöpartiets vision för de areella näringarna att man förutom traditionella produkter som livsmedel och fiber också kan sälja andra typer av produkter och tjänster, exempelvis energi och naturvårdstjänster. Ni som vill se mer om vad den här utredningen om SLU ska gå ut på kan läsa Miljöpartiets yttrande, för där finns överenskommelsen mellan de tre partierna ord för ord. Den finns inte med i utskottsbetänkandet. Sedan tänkte jag nämna lite grann om djurskyddsfrågorna. Jag tror att en hög profil när det gäller miljö- och djurskydd är något som handlar om det svenska jordbrukets överlevnad. Jag tror aldrig att svenskt jordbruk kommer att kunna konkurrera med billiga bulkprodukter på marknaden. Man måste ha ett stort förtroende hos konsumenterna. Detta med hur vi beter oss mot djuren handlar alltså inte bara om etik. Det handlar inte bara om miljö och ansvar för kommande generationer utan det handlar också om jordbrukets överlevnad. Då blir jag ju bekymrad när jag hör att Moderaterna vill luckra upp djurskyddsreglerna. Jag undrar vad det är för djurskyddsregler som Moderaterna vill ta bort. Det var ju helt andra tongångar, särskilt kanske från Folkpartiet, när det gällde att trycka på att det är väldigt viktigt med en bra djurskyddslagstiftning. När det gäller pälsdjuren vill jag säga att vi har en djurskyddslag som säger att djur har rätt till ett naturligt beteende. Inte kan väl Moderaterna tycka att pälsdjursuppfödningen, utan till exempel simmöjligheter, ger dessa djur rätt till ett naturligt beteende? Sedan har vi den här diskussionen om förmänskligandet av djuren. Jag undrar: Vilka djurskyddsregler i dag anser Moderaterna härrör från ett förmänskligande av djuren och inte från djurens behov, eller att man i alla fall har försökt utgå från djurens behov? Sedan tänkte jag till sist nämna någonting om det här med utbetalningarna av jordbrukets stödpengar. Jag tycker också att det är väldigt bekymmersamt när man har skjutit på utbetalningar. De här nya 400 miljonerna, där lantbrukarna gör tjänster 2005, kommer inte heller att betalas ut förrän 2006. Då blir det ju 800 miljoner. Där är vi redan överens sedan jordbruksöverenskommelsen. Sedan gäller det ju också andra stöd till jordbruket. Där kan jag väl säga att man får vara lite självkritisk över huvud taget till att vi i budgetuppgörelsen har lagt oss på utgiftsnivåer som gör att vi behöver diskutera frågor om anslagssparande och limiter. Det är ett stort problem. Hur det blir med jordbruket är inte klart. Det pågår nu intensiva diskussioner mellan de tre partierna om hur det blir med den saken.

Anf. 195 Anita Brodén (Fp)

Fru talman! Som jag sade i mitt anförande känner jag en stor besvikelse över att regeringen tillsammans med stödpartierna, Vänstern och Miljöpartiet, inte har tagit tillfället i akt att i samband med dieselskattesänkningen för jord- och skogsbrukets maskiner ställa ett motkrav till bondekåren och skogsarbetarna om att använda förnybara drivmedel. Tekniken finns. LRF har öppnat upp och till och med lagt fram ett eget förslag i den riktningen. Men majoriteten väljer att vänta, och jag kan inte förstå varför.

Anf. 196 Åsa Domeij (Mp)

Fru talman! Det hade troligen varit väldig svårt att klara det redan till den 1 januari 2005. Men jag tycker att idén är väldigt god och att den kan diskuteras när det gäller jordbrukets dieselskatter i fortsättningen. Som du säger är också LRF positiva till det. Det krävs också en del andra, förändrade, regler. Vi hade ju en debatt nyligen i kammaren om bränsledirektivet och vilka krav vi ska ställa på dieselbränslen. Där måste det ju till förändringar för att göra det här bränslet tillåtet över huvud taget.

Anf. 197 Anita Brodén (Fp)

Fru talman! Som det är nu är det fullt möjligt att ha 2 % inblandning av exempelvis RME. Det är tillåtet. Det krävs förändrade kriterier om man ska ha upp till 5 % eller till och med över det. Men man skulle mycket väl ha kunnat börja med 2 %. Det är ju så att klimatfrågan är den största fråga och den största utmaning vi har tillsammans. Men jag känner att det är en positiv öppning du visar här. Jag hoppas att vi med gemensamma krafter ska kunna gå i den riktningen. Det kan också inspirera oerhört många enskilda företagare att satsa på detta så att man klarar den egna produktionen och att man kan klara att tillsammans producera drivmedel för ett kollektiv av företagare på landsbygden.

Anf. 198 Åsa Domeij (Mp)

Fru talman! Jag har inga ytterligare kommentarer om det. Jag tycker att det är väldigt bra att i ett första steg få en låginblandning. Men sedan måste visionen för lantbruket vara det soldrivna lantbruket, där man inte är beroende av fossila bränslen över huvud taget.

Anf. 199 Bengt-Anders Johansson (M)

Fru talman! Åsa Domeij sade under sitt huvudanförande att vi moderater skulle bli mer positiva om vi visste vad det gällde - mer positiva till stöd. Hon nämnde det här med Eldrimner och så vidare. Jag och Åsa Domeij var med i samma paneldebatt uppe i Östersund för någon månad sedan. Jag vet att jag ställde exakt denna fråga till dem som var där - det var nämligen företrädare för småskalig livsmedelsproduktion: Vill ni ha mer stöd och bidrag eller vill ni ha enklare och färre regler? Om jag inte var fullständigt döv vid det tillfället var det ett klockrent bifall till färre regler och bättre förutsättningar att bedriva livsmedelsproduktion i förhållande till politikerstyrda stöd. Där har vi en avgrund oss emellan. Åsa Domeij tillhör den politiska falang som tror att man kan saliggöra varje människa genom att ratta på med politiska styrmedel, med pengar. Så tycker inte de som är föremål för stöden. Jag tog upp pälsdjuren och deras naturliga beteenden som exempel för en stund sedan. Låt mig klargöra att vi inte vill försämra några regler som finns i dag, men vi vänder oss mot att det införs hårdare regler när dessa inte vilar på vetenskaplig grund, som man nu är på väg att göra inom minknäringen genom att införa möjligheten till bad. Det finns inget som helst forskarstöd för att det skulle vara i linje med vad minkarna behöver. Det är att lura näringen att säga att de måste genomföra detta, och om det inte blir bättre får de lägga ned.

Anf. 200 Åsa Domeij (Mp)

Fru talman! Det var ett bra klargörande från Moderaterna att de inte vill sänka kraven i djurskyddslagstiftningen. Jag tror att det finns vissa bönder som hade hoppats på det även om de flesta nog gillar en skarp djurskyddslagstiftning. När det gäller vetenskapliga belägg och pälsdjuren håller jag inte alls med om det som sägs. Det finns studier som visar att minkarna uppvisar mer positiva beteenden när de får tillgång till badvatten. Däremot finns andra undersökningar som visar att man kan ta bort stereotypierna med andra miljöberikningar än badvatten. Vi har inte en djurskyddslag som säger att man bara ska ta bort sjukliga beteenden, sådana som är direkt sjukliga hos djuren, utan djuren ska ha rätt till ett naturligt beteende. I förarbetena till den svenska lagstiftningen handlar det om både vetenskaplig grund och erfarenheter på området, ungefär på samma sätt som man brukar resonera inom medicinen. När det gäller det som jag trodde att Moderaterna skulle gilla, småskalig livsmedelsförädling, handlar det ju inte om den utmärkta utbildningssatsningen med ett nationellt center - för Moderaterna brukar inte gilla att lägga pengar på någonting - utan det handlar om de regelförändringar som är på gång inom Livsmedelsverket och som Livsmedelsverket ska jobba med under det kommandet året. Det gäller översynen av avgifterna, och det kostar faktiskt pengar. När det sedan handlar om att ta emot pengar och stöd kommer nog också några moderata bönder trots allt att söka lite bidrag.

Anf. 201 Bengt-Anders Johansson (M)

Fru talman! När det gäller de fortsatta djurskyddsbestämmelserna tycker jag att det är utomordentligt viktigt att slå fast att Sverige är en del av EU. Det innebär att om vi i fortsättningen i någon mån inte ska halka efter ännu mer i fråga om konkurrensförutsättningar kan vi inte gå före på alla områden, utan den typen av frågor måste vi driva inom EU. Annars har vi missat något väsentligt. Det är där vi ska lägga kraften i stället för att de svenska företagarna ska gå före. När det sedan gäller regler, regelförenklingar och kostnadsminskningar från Livsmedelsverkets sida gentemot företagen är detta utomordentligt bra, men det bara pratas. Åsa Domeij och jag har själva varit med och gett ett uppdrag till regeringen. Har vi fått någonting? Nej, inte ännu. När det kostar 37 000 kr att besiktiga ett småskaligt slakteri i storleksordningen sex gånger åtta meter har det tappat all sans och förnuft, och ingen gör någonting. Detta har Åsa Domeij möjlighet att påverka, eftersom hon ju lyckas styra det stora oformliga socialdemokratiska partiet. Jag skulle också vilja höra om Åsa Domeij är belåten med den verksamhet som Djurskyddsmyndigheten presterat under dessa ett och ett halvt år. Det började med 60 miljoner kronor per år som skattebetalarna skulle betala. För 2005 talar vi om 87 miljoner. Motsvarar output input ?

Anf. 202 Åsa Domeij (Mp)

Fru talman! Låt mig först ta detta med slakten. Bengt-Anders Johanssons exempel på startavgiften är ett väldigt bra exempel på när avgifterna är fullkomligt orimliga. Det är just det som det nya uppdraget till Livsmedelsverket handlar om, det vill säga avgifter och också regelförenklingar. Sedan kan det säkert vara nyttigt om Bengt-Anders Johansson ibland jagar på med lite frågor i riksdagen och dylikt. Det skadar inte. Där kan vi nog vara överens. När det gäller djurskyddet handlar det om att jobba på två sätt. Det gäller att vara ett föredöme, och jag förstår det så att Moderaterna vill att vi fortsätter att vara ett föredöme på de områden där vi redan är det, men vi ska inte vara föredöme på något nytt område. Jag menar att vi hela tiden behöver ligga lite före de andra länderna så att de i andra länder som tycker att djurskydd är viktigt har positiva förebilder. Givetvis ska vi också med kraft förhandla inom EU-systemet så att vi kommer vidare. Att Djurskyddsmyndigheten fått en del pengar är inte alls konstigt. De tar ju över mycket stora uppgifter från Jordbruksverket. Bland annat handlar det om att bygga upp ett rejält djurskyddsregister. Det har varit jätteproblem för den lokala tillsynen att detta djurskyddsregister inte finns. Det handlar också om hela försöksdjursanvändningen. Där är det otroligt viktigt att få fram alternativ om vi ska kunna få en handlingsplan för avvecklingen av djurförsöken. När myndigheten varit verksam under lite längre tid kan det vara dags att gå igenom och se om den varit effektiv eller om man kan göra förbättringar.

Anf. 203 Sven Gunnar Persson (Kd)

Fru talman! Jag begärde ordet för att i någon ringa utsträckning rätta Åsa Domeij som sade att vi bland annat vill föreslå kraftiga neddragningar på SLU. Så är inte fallet. Vi hävdar att ökningen inte ska vara så stor som regeringen föreslår i budgetpropositionen. Jag vill minnas att där tillförs 45 miljoner kronor, varav 10 miljoner ska gå till att garantera utgivningen av det taxonomiska referensverket. Vi ställer oss bakom den delen av utökningen, men resterande utökning säger vi nej till. Det är alltså inte fråga om någon minskning utan en lägre ökningstakt.

Anf. 204 Åsa Domeij (Mp)

Fru talman! Det beror lite grann på hur man räknar med tanke på kostnadsuppräkningar och sådant. Jag tycker ändå att det är bekymmersamt med den väldigt stora minskningen av Artdatabankens anslag i förhållande till regeringens förslag. Om man plockar bort så mycket som ni vill göra ryker egentligen alla medel till exempel till biologiska samlingar. Detta är en helhet. Om man jobbar med det taxonomiska verket behöver man också kvalitetssäkra samlingarna. Man behöver även kombinera det med forskning eftersom det finns artgrupper som är dåligt kända. Och hur ska man kunna få ett taxonomiskt verk av hög kvalitet - det här är ju ett långtidsprojekt - om man inte samtidigt bedriver forskning för att kvalitetssäkra verket?

Anf. 205 Sven Gunnar Persson (Kd)

Fru talman! Det vi säger nej till är utökningen. Det är inte så som Åsa Domeij får det att låta, nämligen att det tidigare inte skulle ha funnits någon verksamhet vid Artdatabanken, att det är en ny verksamhet eller att det skulle handla om helt ny forskning. Forskningen utökas - ja, men Artdatabanken har ett grundanslag, och här handlar det om utökningen. Vi bejakar den utökning som gäller det taxonomiska referensverket.

Anf. 206 Åsa Domeij (Mp)

Fru talman! Problemet är just att de anknytande verksamheterna, som är till för att ta fram ny kunskap och säkra de biologiska samlingarna, inte kommer att räcka till. Det här är framtaget som ett sammanhållet projekt, som ska hänga ihop när det gäller anslagsnivåerna. Det blir mycket märkligt om man kraftigt skär ned vissa delar av det anslaget.

Anf. 207 Sinikka Bohlin (S)

Fru talman! De areella näringarna har genomgått ett stort antal förändringar de senaste tio åren. Det gäller både fisket, skogen och jordbruket. Trots detta är det en ganska spännande framtid vi går till mötes. Fiskeförhandlingarna pågår. Vad händer? Finns torsken kvar? Minskar dioxinhalterna i fisken i framtiden? På skogsområdet pågår en ganska hetsig diskussion. Räcker skogen till och vad ska vi använda den till? Det kanske ändå är jordbrukssektorn som har haft de tuffaste betingelserna. Först kom en nationell avreglering, sedan medlemskapet i EU och nu senast omställningen av villkoren inom MTR, och det inom tio år. Från den 1 januari ska vi ändå lägga den svenska jordbrukspolitiken i en ny riktning. Vi hade ett tungt arbete med att utforma den nationella tillämpningen i enlighet med EU:s reform. Det är ganska självklart att det finns en ovisshet om hur reformen kommer att påverka näringen. Vi hade en mindre ram. Vi skulle inom den ramen stuva om en gammal verksamhet på nya villkor. Visst finns det osäkerhet. Som jag ser det har vi ändå genom vårt val av en blandmodell lagt grunden för näringen så gott vi har kunnat med de förutsättningar vi hade. Nu är det upp till företagen och företagarna att satsa på den produktion som kan ha framgång på marknaden. I linje med detta inför vi nu ett nytt mål för livsmedelspolitiken. Förut var målet en ekonomiskt och socialt hållbar produktion. Nu tillför vi även att denna produktion ska spegla konsumenternas efterfrågan. Nu blir det tydligt att vi har uppdraget att värna konsumenternas ställning på marknaden. Konsumenternas oro för maten måste tas på allvar. Konsumenten är ganska långt från producenten, som vi oftast talar om i den här kammaren, det vill säga företagaren. Genom en aktiv konsumentpolitik ska alla kunna välja det man efterfrågar i form av säker och sund mat som har producerats på ett socialt och ekologiskt acceptabelt sätt. Allt hänger samman. Bönderna har nu alla möjligheter att förse den svenska konsumenten med det varor som alla säger sig efterfråga. Om bönderna skulle kunna tillgodose konsumenterna och samtidigt utveckla näringen och därmed hela landsbygdens möjligheter att leva måste naturligtvis konkurrensvillkoren mot omvärlden vara så gynnsamma som möjligt. Vi gör ändå stora satsningar på jordbruk i årets budget. Jag vill särskilt ta upp en fråga som lantbrukarna genom sina organisationer drivit under en lång tid. I varje fall så länge jag har varit med har jag mött denna del av ryggsäcken, nämligen dieselskatten som nu sänks enligt budgeten. Det handlar ändå om 350 miljoner till i sektorn. Då lägger vi oss någonstans i mitten på skalan över EU-länderna. Man kan naturligtvis alltid jämföra sig med den sämsta eller den bästa. Man vet alltid hur den här kammaren väljer att jämföra sig. En del kanske tycker att det har tagit lång tid. Men det är så vi socialdemokrater arbetar. Först måste vi ha samlat i ladorna innan vi kan dela ut några förmåner. Ingen tjänar på ofinansierade skattesänkningar som gör hål i statens budget. Det har vi erfarenheter av. Inte minst många bönder har stora lån och har gjort stora investeringar. Vi hörde här att man är osäker över vad som händer i framtiden. De har säkert ett stort intresse av att statens utgifter hålls i balans så att räntorna kan hållas låga i ekonomin. Miljö- och landsbygdsprogrammen tillförs ytterligare 400 miljoner kronor under 2005-2006 genom att vi återför skatten på handelsgödsel till näringen. Där har jag en liten fundering för de partier som helt och hållet plockar bort skatten. Har ni de 400 miljonerna någonstans som ni kan lämna till landsbygdsutvecklingsprogram som ändå är lite utjämnande i det kommande systemet? Det finns ett parti som vill öka också, och det tackar jag väldigt mycket för. Sammantaget ger årets budget en avsevärd förstärkning av böndernas ekonomi och konkurrenskraft. Men vi måste fortsätta vårt arbete med att reformera EU:s jordbrukspolitik. På en övergripande nivå bör den totala stödnivån minska. Jag har hört i debatten att jag får medhåll i varje fall från vissa partier. Men det kommer också att krävas insatser på en rad enskilda områden. Här kan till exempel nämnas mjölkregleringen och sockerregleringen som har betydelse för det svenska lantbruket. Det är frågor som utskottet kommer att möta under nästa år. Sist men inte minst kommer vi i EU att möta kraven från omvärlden på att helt avskaffa exportsubventionerna. Det är det instrument som mest skadar den internationella handeln och vår trovärdighet som en nation som förespråkar frihandel. Vi har också ett gemensamt ansvar för att u-länder kan ha en livsmedelsproduktion både för sin egen marknad men också ges möjligheter att utveckla sin export inom de områden där de är konkurrenskraftiga. Det var också en av orsakerna inför MTR och varför vi skulle genomföra reformen. Vi skulle hjälpa de riktigt fattiga länderna. Även om mycket återstår att göra i EU har den senaste reformen som jag ser det gjort mycket tydligare vad vi som politiker ska göra inom jordbruksområdet i fortsättningen. Jag håller inte med Bengt-Anders Johansson om att politiker inte ska släppas in på ängarna. Om inte politiker skötte ängarna skulle vi inte några ängar ha. Det skulle vara en monokultur genom hela detta land. Det nya generella arealstödet ligger som en bas och är fortfarande en garanti för böndernas inkomster. Nu ska vi ta ansvar för det som marknaden inte klarar av. Bönderna får en roll att producera och förvalta de samhälleliga önskemålen inom miljö- och landskapsvården och möjligheten för andra att uppleva naturens alla skiftande form, så kallade kollektiva nyttigheter. Därtill vill vi alla se en levande landsbygd med möjligheter för människor att bo och försörja sig som lantbrukare eller inom andra näringar. Det medel som vi har för en sådan politik är framför allt EU:s program för miljö- och landsbygdsutveckling. Det är mot denna bakgrund vi ska se den utredning som nu blivit tillsatt för att forma ett nytt LBU-program. Nu får vi igen tillsammans sätta oss ned och diskutera vilket utrymme som EU:s regelverk medger och de möjligheter till nationell finansiering som finns för att skapa en utveckling på landsbygden som rymmer alla våra målsättningar. Fru talman! Som avslutning vill jag blicka framåt mot den stora ödesfrågan om vår framtida miljö. Nästa år har vi översynen av miljömålen, som vi har nämnt tidigare här i dag. Det kommer att visa sig om vi är på rätt väg eller icke. 7 av de 15 målen berör jordbruket direkt. Vi vet redan nu att vi på flera områden inte klarar de uppsatta målen. Det kommer att krävas ytterligare ganska tuffa åtgärder. Vi socialdemokrater är beredda att gå in i arbetet med vetskap om att vi måste fatta beslut om vi ska nå målen om en hållbar utveckling inom en generation. Fru talman! Härmed vill jag yrka bifall till förslagen i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

Jan Andersson (C)

Anf. 208 Jan Andersson (C)

Fru talman! Först till frågan om avgiften på handelsgödsel. Jag vet inte var Sinikka får de 400 miljonerna från. Jag har för mig att det är 169 miljoner som kommer från detta och som vi plockar bort. Sinikka kan också läsa på s. 100-101 i vårt budgetförslag vad vi har för finansiering av det. Vi täcker in det och mer därtill. Jag tog i mitt anförande upp utbetalningstidspunkt för de ersättningar som lantbrukarna får till exempel för miljöåtgärder och annat. Kommer de ersättningar som härrör från 2005 att betalas ut 2005, eller kommer man att spotta lantbrukarna i ansiktet än en gång?

Anf. 209 Sinikka Bohlin (S)

Fru talman! Att använda uttrycket att spotta lantbrukarna i ansiktet är ganska starkt i det här läget. Vi vet tillsammans med Centerpartiet hur viktigt det är att vi har en ekonomi i landet som gör att vi håller räntorna och inflationen nere. Vi har jobbat ett par år tillsammans. Den här frågan kom upp i vårpropositionen när vi såg att vi hade svårt att följa den budgetlag som vi tillsammans har stiftat om att hålla utgiftstaket. Redan då varslades om att det skulle vara försvaret, forskningen, biståndet och jordbruket som eventuellt under hösten skulle drabbas för att vi skulle klara utgiftstaket. Jag kan inte i dag stå här och lova något och se hur ekonomin är under nästa år. Det är naturligtvis min förhoppning att vi ska slippa den här diskussionen varje år. Jag ger ändå en eloge till Centerpartiet och Kristdemokraterna i den här frågan, för ni var de enda partierna som följde upp den i budgetramen i ett särskild yttrande. Hedras den som hedras bör!

Jan Andersson (C)

Anf. 210 Jan Andersson (C)

Fru talman! När det gäller ordvalet kan jag säga att de brukare som inte har pengar att betala räkningarna vid årsskiftet därför att utbetalningarna skjuts på framtiden nog tycker att det är ett ganska svagt ordval som jag använder. Vi är helt överens om att det gäller att ha ordning på statens finanser för att inte räntor och annat ska skena. Men då kommer vi också till vems ansvar det är att hålla budgettaket. Det skulle vara jätteintressant att här i kammaren få höra vilka överväganden som låg till grund för att man väljer ut just den här gruppen på kanske 1, 2 eller 3 % av Sveriges befolkning för att ta lejonparten av neddragningen för att klara budgettaket. Kom med de förklaringarna! Vilka värderingar ligger bakom detta?

Anf. 211 Sinikka Bohlin (S)

Fru talman! Jag påminner om att detta inte är det enda område som har drabbats. Jag räknade upp tre områden till. Vi ska komma ihåg en sak. Jag vet att Centerpartiet och vissa andra partier vill fortsätta att ha stöden. I vissa andra partier tycker vi att man kanske också skulle börja betrakta näringen mer som just en näring. Jag hörde en diskussion här i kammaren där man jämförde bönderna med statsanställda. Tyvärr är det så att du här har en näring som till mellan 30 och 80 % fortfarande är beroende av statsstöd. Det är en stor summa pengar, som vi hela tiden måste hantera inom budgetramen.

Anf. 212 Sven Gunnar Persson (Kd)

Fru talman! Jag hade några frågor som jag ställde i mitt anförande och som jag ger Sinikka chans att svara på igen genom att upprepa dem. Jag skulle tro att det går att svara rätt kort. För det första: Är Sinikka Bohlin bekymrad över de negativa omfördelningseffekter som uppstår i MTR framför allt för intensiva nötköttsproducenter? Och vad vill du i så fall göra åt det? För det andra: Hur ser du på importens ökande andel av nötköttskonsumtionen? Är det en rimlig och bra utveckling? För det tredje gäller det importen av kycklingkött och köttberedningar av kyckling som innebär att två miljoner kilo salmonellasmittat kött kommer in i Sverige varje år enligt Livsmedelsverket. Hur vill du och dina kamrater i regeringen möta den utvecklingen? Du talade om konsumenternas efterfrågan på säkra livsmedel. Den förra frågan hade anknytning till det, liksom nästa. Tycker du att det är ett bra förslag som veterinärerna har kommit fram med om ursprungsmärkning i butik av all mat som innehåller kött, mjölk och ägg? Till sist - och apropå de gynnsamma konkurrensförhållandena, som du pratade om: Är det en lämplig nivå att vi ska ligga 1 kr litern högre än konkurrentlandet Finland på dieseln och 60 öre litern högre än EU-genomsnittet? Hur har ni kommit fram till den nivån i så fall? Finns det någon formel för hur man kommer fram till den eller är det något slags restpost?

Anf. 213 Sinikka Bohlin (S)

Fru talman! Jag vet inte om jag räknade till åtta eller tio frågor, men jag börjar med den första. Vi vet att hela MTR-reformen handlar om en omfördelning från produktionsdrivande stöd till sådana produkter som konsumenterna efterfrågar. Jag tyckte att de diskussioner som vi förde angående MTR var en smärtsam process, men kanske valde vi ändå det system som var minst smärtsamt. Det finns naturligtvis omfördelningseffekter, men vi hade en mindre ram. Vi visste att med mindre pengar är det alltid någon som förlorar och någon som vinner. Jag vet inte om jag i något annat sammanhang har sett så många ekonomiska beräkningar för hur det här skulle slå. Man måste ändå försöka hitta en möjlighet för att så många som möjligt i hela landet skulle kunna driva jordbruksföretag. Så visst kan man fortfarande vara bekymrad över det här nu när vi kommer att få se hela redovisningen av vad som har hänt. Import av kött har vi haft länge. Det har vi sett i köttdiskarna. Vi har kött från Australien, kött från Irland och kött från Argentina. Jag tycker att det är bra märkt nu för tiden i affärerna. Jag tycker också att konsumenten har ett val. Men näringen själv måste också bli bättre på att sälja de mervärden som finns i de svenska produkterna. Det gäller till exempel de miljökrav vi har haft och de krav på djurhållning som vi har haft i många år. De ger ett mervärde. Man måste sälja så att det inte alla gånger är priset som styr konsumenten i affären.

Anf. 214 Sven Gunnar Persson (Kd)

Fru talman! Tack för svar på de frågor som du hann svara på, Sinikka Bohlin. Du säger att bönderna ska producera det konsumenterna efterfrågar. De efterfrågar nötkött. Konsumtionen av nötkött har ökat, men min fråga gällde importandelen. Den ökar också. Kan du hinna med att svara på frågan om vad du ska göra? Jag begär ju inte att du personligen ska göra det, men vad ska regeringen och de som du kan påverka göra åt importen åt två miljoner ton salmonellasmittat kött och köttberedningar från Sydostasien på kycklingsidan och veterinärernas förslag om märkning?

Anf. 215 Sinikka Bohlin (S)

Fru talman! Jag ska bara avsluta det här med import av nötkött. Vi vet att en stor del av importköttet går till storkök, storhushåll och den delen, men naturligtvis ser vi en del av det också i affärerna. Jag tror att vi måste arbeta med konsumentsidan. Precis som vi har haft en obligatorisk märkning av nötkött tycker jag att diskussionen om att vi börjar titta också på de andra produkter som kommer är bra. Det gäller speciellt fågel och delvis fläskkött. Vi vet ju att det kan vara salmonellasmittat eller ha andra infektioner som vi kan få i vår föda. Jag är alltså positiv till att diskutera en märkning. Vi har ett problem i handeln i dag. Det handlar till exempel om de egna varumärken som många butiker har. Det är lite blandat; man vet inte riktigt vad som finns. Det är nästan bättre att ha ett varumärke som man vet var det kommer någonstans ifrån. Då är det mycket lättare för mig som konsument att veta än när jag bara har ett varumärke och ingen innehållsförteckning.

Anf. 216 Anita Brodén (Fp)

Fru talman! Jag talade i mitt anförande om en sammanhållen landsbygdspolitik där det gäller att se till helheten och ta vara på kraften och företagsamheten för en hållbar tillväxt. Det gäller i första hand som jag ser det att underlätta för just företagare genom regelförenklingar, sänkta arbetsgivaravgifter och ytterligare tillgång till krediter. Jag har tagit del av och läst SLI:s rapport om en levande landsbygd. Jag citerar ett par rader ur den för att sedan ställa frågan om hur Sinikka Bohlin ser på detta. Det står: "Med en generell politik som tillhandahåller goda förutsättningar för företagandet, stimulerar rörlighet och hanterar marknadsmisslyckanden bidrar staten till att alla delar i landet kan utvecklas, även landsbygden." Hur ser Sinikka Bohlin på en sammanhållen landsbygdspolitik och tillväxt utifrån detta?

Anf. 217 Sinikka Bohlin (S)

Fru talman! Jag tror att det är viktigt att man i alla regioner tar på allvar de diskussioner som pågår vad gäller tillväxtavtalen. Förutsättningarna är lite olika i olika delar av landet för hur man kan utveckla landsbygdspolitiken. Men jag tycker att det är en viktig fråga, som naturligtvis också är en del av LBU-utredningen. Det handlar delvis om regionalpolitik, delvis om näringslivspolitik, om jordbruk, om skogsbruk och om turism. Jag tror att förutsättningarna varierar väldigt mycket. Jag är positiv till tanken att man försöker hitta en lösning på detta, men kanske inte för hela landet. Jag tror inte att man kan ha en sammanhållen landsbygdspolitik från Ystad till Kiruna eller Jukkasjärvi. Man måste nog arbeta mer regionalt - det kan handla om län eller ännu större regioner - för att hitta vägar. Möjligheterna och förutsättningarna finns där. Det gäller att ta vara på det bästa och bygga vidare på det.

Anf. 218 Anita Brodén (Fp)

Fru talman! Är Socialdemokraterna intresserade av att samla olika partiföreträdare för att samtala om de här frågorna? Jag nämnde det också i mitt anförande. Jag blev lite nyfiken när Sinikka Bohlin nämnde turism. Sverige satsar ju otroligt lite på att marknadsföra oss som ett turistland. Vi talar nu om att marknadsföra mervärden, men dessutom borde vi marknadsföra oss som ett turistland. Vi satsar 10 kr per individ och år. Våra grannländer satsar upp till 50 kr, och Irland satsar 200 kr per person och år. Är Sinikka Bohlin villig att arbeta vidare för att vi också ska kunna marknadsföra oss som ett bra turistland? Innan jag släpper ordet kan jag inte låta bli att ställa en fråga till Sinikka Bohlin. Det är också en sak som har med tillväxt att göra. Det handlar om att ge människor möjlighet, både unga familjer och äldre personer, att få hjälp med hushållsnära tjänster. Hur ser Sinikka Bohlin på detta med ROT? Det kan vara intressant med tanke på att Sinikka Bohlin har ett ursprung i vårt östra grannland där de är positiva till detta.

Anf. 219 Sinikka Bohlin (S)

Fru talman! Jag tror inte att jag kommer att ta upp den sista frågan. Inte ens miljö- och jordbruksutskottet kan behandla alla frågor. Jag tror att vi hade dessa frågor i hållbarhetsskrivelsen. Men jag kan tänka mig att kommentera turismen som egentligen ligger i näringsutskottet. Jag var nere i Småland i lördags och träffade eventuellt blivande naturguider. Jag tror att vi i Sverige måste lära oss att se möjligheterna, kanske inte på riksplan utan regionalt. Hur kan vi på ett bättre sätt sälja oss till turisterna? Det kan handla om att sälja det på Internet och på engelska. Jag tror att det ligger väldigt mycket hos företagen och i den regionala utvecklingen på olika håll. Vissa regioner har lyckats, och vissa kommer lite efter. Det behövs kanske något centralt, men jag tror ändå att vi är ganska dåliga på att sälja de mervärden som finns på landsbygden. Jag kan jämföra med Finland där man till och med säljer safarier uppe i norra Finland där man kan titta på vargar. Vi har väl också någon varg kvar i det här landet.

Anf. 220 Bengt-Anders Johansson (M)

Fru talman! Jag har några kommentarer till Sinikka Bohlins anförande. Sinikka Bohlin säger att det är viktigt att konsumenterna ska kunna välja. Ja, jag stöder det till hundra procent. Det är oerhört viktigt, men jag tror att jag lägger en annan innebörd i det. Min fråga till Sinikka Bohlin är: Hur mycket valfrihet blir det om politiken ska styra vad det är som man ska kunna välja på? Det blir ganska smalt till slut om det är ett parti som ska avgöra vad det är som ska finnas på marknaden. Ett majoritetsparti kan mycket väl hamna i den positionen och bestämma exakt vad det är som ska levereras på marknaden. Sedan säger Sinikka Bohlin att det är en stor satsning på dieseln med 350 miljoner kronor. Jag betraktar inte det som en satsning. Det är ju de facto så att dieselköparna betalar in detta. Det kan inte vara någon satsning att inte ta in skatt. Eller är det så att 100 % av skatteuttaget är normalfallet och allt under 100 % är en satsning från regeringens sida? Det måste ju vara konsekvensen. Sinikka Bohlin säger, vilket jag tyckte var intressant och ärligt, att det tar lång tid när Socialdemokraterna arbetar. Ja, vi förstår det. Jag funderar bara på hur mycket arbete det egentligen ligger bakom detta. Jag får alltid en känsla av att det är först när Socialdemokraterna är uppträngda mot väggen och yxorna sätter sig i träet bakom som man börjar göra någonting, men inte dessförinnan. Man leder inte definitivt ingen utveckling. Sedan har vi detta med att politikerna ska finnas på ängarna. Gud bevare oss från att ha dem på ängarna. Tänk om vi hade levt efter politikens spelregler när det gäller skogen och skogsskötseln på 60-, 70- och 80-talen. Då hade vi inte haft någon biologisk mångfald i dag. Tro mig, jag vet.

Anf. 221 Sinikka Bohlin (S)

Fru talman! Låt mig börja med skogspolitiken på 70-talet. Det var nog inte politiker som avverkade i norra Sverige så att det blev dessa stora kalhyggen som förstörde väldigt mycket av biologisk mångfald. I dessa områden tar det väldigt lång tid att över huvud taget få någon mångfald och absolut inte produktionsskog. Jag tror att den balans som finns i Sverige med den demokratiska processen där politikern är med och diskuterar med näringen är ett väldigt bra sätt. Det är väldigt nordiskt att arbeta på det sättet att politiken, näringslivet och NGO:er nära tillsammans kan försöka föra utvecklingen vidare. Jag har funderat lite. Jag tror att det var Bengt-Anders Johansson som använde ordet förvalta, men också företrädare för andra partier har använt det. För mig är ordet förvalta lite negativt. Jag ser hela tiden samhället i en utveckling. Jag ser naturligtvis också naturen i utveckling. En biologisk mångfald är inte heller densamma nu som om 100 år, och det som är i dag var inte så för 100 år sedan. Människan påverkar ju också. Ordet förvalta innebär liksom att stanna någonstans för mig. Jag vill gärna vara med i en förändring på något sätt.

Anf. 222 Bengt-Anders Johansson (M)

Fru talman! Det är spännande när Sinikka Bohlin säger att ordet förvalta är negativt. Jag måste ärligt säga att det bekymrar mig. I min begreppsvärld är förvalta att förmera och se till att det går vidare. För mig är äganderätten central här. Det du äger, det vårdar du. Det du äger ska så småningom gå vidare till efterkommande. Man ser också till att det bevarar sitt värde. Jag påstår att det är därför som man har så oändligt mycket att ta vara på i det här landet, och det ska ske utan politisk klåfingrighet. Med den politiska klåfingrigheten och med den långsamt arbetande regeringen som uppenbarligen finns, enligt utsago här tidigare, kan det inte gå annat än fel. Detta bekymrar mig.