Trafiknykterhetskontroller i hamnar
Betänkande 2009/10:JuU29
- 1, Förslag, Genomförd
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslutat
- 5 maj 2010
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Hela betänkandet
Beslut
Fler får kontrollera nykterhet i hamnar (JuU29)
Särskilt utsedda trafiknykterhetskontrollanter ska få rätt att stoppa fordon och kontrollera förarna vid hamnar. Nykterhetskontrollerna ska utföras vid färjornas ankomst genom utandningsprov. Arbetet ska ske under polisens ledning. Endast ordningsvakter eller väktare som genomgått en särskild kompletterande utbildning ska kunna bli trafiknykterhetskontrollanter. I dag är det bara poliser, bilinspektörer, tulltjänstemän och kustbevakare som får kontrollera nykterheten vid färjelägen. De nya reglerna gäller på försök under tre år - från den 1 juli 2010 till den 30 juni 2013. Riksdagen sa ja till regeringens förslag.
- Utskottets förslag till beslut
- Bifall till propositionen. Avslag på motionen.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Motioner: 1
Propositioner: 1
Propositioner: 1
Från regeringen
- Trafiknykterhetskontroller i hamnarProposition 2009/10:171
Motioner från ledamöterna
Beredning, Genomförd
Senaste beredning i utskottet: 2010-04-15
Trycklov till Gotab och webb: 2010-04-27
Trycklov: 2010-04-27
Justering: 2010-04-27
Trycklov till Gotab och webb: 2010-04-27
Trycklov: 2010-04-27
Justering: 2010-04-27
Reservationer: 1
Betänkande 2009/10:JuU29
Betänkande 2009/10:JuU29
Alla beredningar i utskottet
2010-04-15
Fler får kontrollera nykterhet i hamnar (JuU29)
Särskilt utsedda trafiknykterhetskontrollanter ska få rätt att stoppa fordon och kontrollera förarna vid hamnar. Det är innehållet i ett regeringsförslag som justitieutskottet vill att riksdagen säger ja till.
Enligt förslaget ska endast ordningsvakter eller väktare som genomgått en särskild kompletterande utbildning kunna bli trafiknykterhetskontrollanter. I dag är det bara poliser, bilinspektörer, tulltjänstemän och kustbevakare som får kontrollera nykterheten vid färjelägen.
Nykterhetskontrollerna ska utföras vid färjornas ankomst genom utandningsprov. Arbetet ska ske under polisens ledning.
De nya reglerna är tänkta att gälla på försök under tre år - från den 1 juli 2010 till den 30 juni 2013.
Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2010-05-05
Debatt om förslag 2009/10:JuU29
Webb-tv: Trafiknykterhetskontroller i hamnar
Dokument från debatten
- 2010-05-05Protokoll 2009/10:116
Protokoll från debatten
Anf. 60 Lena Olsson (V)
Fru talman! Utskottsledamöter! Det är trevligt att se er igen. Jag börjar med att yrka bifall till vår reservation.
Vänsterpartiet anser att det är en mycket angelägen uppgift att bekämpa brottslighet. Den måste givetvis ha högsta prioritet. Detta gäller nationellt liksom internationellt. För att bibehålla tilltron till rättsväsendet är det också viktigt att en person som har begått ett brott inte kan gömma sig undan rättvisan genom att fly till ett annat land inom EU.
Samtidigt är det bra att åtgärder vidtas så att inskränkningen av rörelsefriheten för den enskilde i avvaktan på rättegång blir så liten som möjligt. Vi från Vänsterpartiet tycker att föreliggande förslag till beslut, som syftar till att införa regler i denna riktning, är bra. Men vi tycker ändå att det finns så stora brister i förslaget att det inte bör godkännas.
Rambeslutet handlar om icke frihetsberövande, straffprocessuella åtgärder som skulle kunna vidtas mot en brottsmisstänkt som har återvänt till ett land där han eller hon har sin hemvist i avvaktan på rättegång. I propositionen beskrivs åtgärder som bland annat besöksförbud och tillträdesförbud. Dessa åtgärder är dock inte sådana som åberopas i rambeslutet.
Jag har lite att säga med anledning av den debatt som vi nyss har fört. Det finns många liknelser. Vi tar en ram, men den innehåller ingen följdlagstiftning. Vi har alltså svårt att greppa över vad det egentligen är vi beslutar om. Så har det varit genom åren; riksdagen har godkänt ett antal rambeslut.
Vi vill återigen från Vänsterpartiet framhålla den principiella kritiken mot detta sätt att lagstifta. Det kan inte anses vara tillfredsställande i ett demokratiskt perspektiv att riksdagsledamöter ska godkänna en framtida lagstiftning som man inte kan överblicka.
Kritiken mot förslaget delas av exempelvis Advokatsamförbundet. Som jag precis har beskrivit har regeringen valt att peka på lagstiftningskomplex som i dag inte faller inom ramen för rambeslutet. Om detta innebär att regeringen menar att detta ändå ska användas måste de nämnda lagarna göras om. Då bör riksdagen veta på vilket sätt det ska göras. Om inte detta är tanken måste man självfallet fråga sig varför denna genomgång finns med i propositionen.
Det finns kritik mot förslaget. Till exempel skriver JO i sitt utlåtande, förutom den principiella kritiken mot lagstiftningsförfarandet, att den dubbla straffbarheten bör bibehållas när det gäller listbrotten och att en förklaring bör avges gällande detta.
I rambeslutet finns också åtgärder uppräknade som är helt främmande i den svenska rättsordningen. Det gäller bland annat ett system med borgen - en åtgärd som aldrig har tillämpats i Sverige. Ytterligare kritik mot rambeslutet gäller de ekonomiska åtaganden som kan komma.
I propositionen finns det ingen genomgång av vilka lagstiftningsåtgärder som kommer att bli nödvändiga att genomföra i Sverige. Det är en stor brist. Det finns heller ingen kostnadsberäkning. Vi anser att en ordentlig genomgång av den svenska lagstiftningen måste till för att det ska vara möjligt för riksdagen att fatta beslut om detta rambeslut. Att riksdagen inte har någon kunskap om de lagar man beslutar om är inte rimligt, anser Vänsterpartiet.
Utskottsmajoriteten säger själv i betänkandet att för ett genomförande av rambeslutet krävs det förändringar i svensk rätt. Det kan som regeringen anför förutsättas att lagstiftningsarbetet i vissa delar är komplicerat och kräver noggranna analyser, framför allt mot bakgrund av att något motsvarande samarbete inte finns för närvarande.
Man säger också från utskottsmajoriteten, och det tycker jag är bra, att man kan instämma i motionärens uppfattning såtillvida att riksdagen skulle få ett ännu bättre underlag för sitt ställningstagande om ärendet om godkännande av rambeslut skulle beslutas på samma sätt som andra internationella överenskommelser.
Sedan finns det ett annat inslag i det här. Det är att man vidrör det så kallade Lissabonfördraget som inte är antaget än. "Rambeslut som förhandlats fram men inte antagits när Lissabonfördraget träder i kraft kommer att förfalla. Om detta rambeslut skulle förfalla skulle införandet av en gemensam ordning för överförande av icke frihetsberövande övervakningsåtgärder inom EU fördröjas avsevärt."
Därför har jag en fråga till utskottsmajoriteten. Är det här så bråttom att man måste trycka igenom det av rädsla att det kanske inte blir något Lissabonfördrag? Är det inte bättre att ha med en följdlagstiftning och att vi har ett rejält underlag att ta ställning till? Är det av rädsla att Lissabonfördraget inte blir antaget som man har denna brådska?
I detta anförande instämde Kalle Larsson (v).
Anf. 61 Mehmet Kaplan (Mp)
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till den reservation som Miljöpartiet har tillsammans med Vänsterpartiet. Egentligen tog Lena Olsson upp allt väsentligt i vår reservation. Jag instämmer till fullo där.
Rambeslutsförfarandet är problematiskt. Vi har här i riksdagen genom åren godkänt ett antal rambeslut. Varje gång reser sig frågan hur man kan godkänna en framtida lagstiftning som man inte kan överblicka. Det demokratiska underskottet borde oroa och bekymra mina kolleger i utskottet.
Den kritik vi har delas med olika remissinstanser, bland annat Advokatsamfundet. Det hade varit på sin plats med en tydlig förklaring. Utskottsmajoritetens text tar inte upp det här tillräckligt tydligt.
Med det vill jag än en gång yrka bifall till vår reservation.
Anf. 62 Maryam Yazdanfar (S)
Fru talman! Eftersom vi socialdemokrater i sak inte har någonting att invända vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet.
Anf. 63 Johan Linander (C)
Fru talman! Jag kommer inte att bli lika kort som tidigare talare.
Sveriges antagande av rambeslutet om ömsesidigt erkännande av beslut om övervakningsåtgärder för brottsmisstänkta
är en ganska lång och komplicerad titel, men bakom den döljer sig ett mycket bra förslag.
Tyvärr händer det att svenska medborgare begår brott i andra länder. Det händer också att medborgare från andra länder begår brott här i Sverige. Även om ett sådant brott inte är så grovt att det i normala fall skulle föranleda en häktning om det hade varit en gärningsman från det egna landet händer det att personer från ett annat land häktas, eftersom man anser att det finns för stor fara för att personerna ska lämna landet och sedan inte komma tillbaka till den rättegång som väntar.
Det är just därför det här rambeslutet behövs, för genom rambeslutet om ömsesidigt erkännande av beslut om övervakningsåtgärder för brottsmisstänkta ska samma regler kunna gälla för det egna landets medborgare som för medborgarna från andra EU-länder. En av de konkreta vinsterna med det är att man inte ska behöva hålla personer häktade bara av den anledningen att de annars kanske inte skulle komma tillbaka till rättegången.
Det egna landet garanterar att man återför den personen om han inte kommer frivilligt. Dessutom garanterar man att de övervakningsåtgärder som beslutas ska skötas.
Det finns tråkiga exempel på att svenska medborgare har fått sitta lång tid i häkte i andra EU-länder. Man önskar att det inte var så. Vi har diskuterat mänskliga rättigheter tidigare här. Tyvärr är inte alltid häktningstiderna som vi skulle vilja se dem. Det kan handla om månader och till och med om år. Det är klart att de personerna och de personernas släktingar och vänner mycket hellre ser att de kan komma tillbaka till Sverige i väntan på rättegång.
Är det ett grovt brott som har begåtts blir det häktning i alla fall. Då kvittar det om man är i det egna landet eller om man kommer från ett annat land när man begår brottet. Är det ett grovt brott är det säkert skäl för häktning, men i många andra fall blir det häktning trots att de grunderna inte finns. Nu ska vi kunna komma ifrån det, och det bra.
Mot denna bakgrund, fru talman, är det svårt att förstå att Vänsterpartiet och Miljöpartiet säger nej till detta förslag. Frågan är om ni tycker att det är bättre att svenska medborgare sitter häktade i månader och kanske år innan rättegång än att de får komma tillbaka till Sverige, även med övervakningsåtgärder, och kan leva ett något mer normalt liv och sedan återvända när det blir dags för rättegång. Jag tycker att vi borde kunna vara överens om att det är en rätt bra väg att gå.
I reservationen pekar Vänsterpartiet och Miljöpartiet på två saker, dels är det formalia, dels att systemet med borgen finns med i rambeslutet. Det skulle vara främmande för den svenska rättsordningen. Det är det. Vi har inget borgenssystem här i Sverige.
Om vi börjar med formalia håller jag med Vänsterpartiet och Miljöpartiet om att det vore bättre om vi hade kunnat anta rambeslutet samtidigt som det förelåg förslag på lagändringar. Det har vi tagit upp många gånger och debatterat många gånger, inte minst under den förra mandatperioden när vi hade en socialdemokratisk regering som stöttades av just Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Samtidigt ska man lägga märke till att i propositionen finns det en genomgång av vad som behöver göras i svensk lagstiftning för att genomföra det här rambeslutet. Det är en genomgång på 20 sidor. Men trots att det är en ordentlig genomgång har vi ett sådant lagstiftningssystem att det behövs ytterligare utredningar, remissrundor med mera innan vi antar en ny lag. Och det tar lite tid.
Då är frågan: Ska alla andra EU-länder sitta och vänta på att vi blir klara? Omvänt händer det att det tar tre, fyra, fem, kanske tio år innan alla länder har genomfört rambesluten. Skulle vi ha ett sådant system att rambesluten inte börjar gälla förrän alla har genomfört dem skulle det bli väldigt trögt att komma framåt i EU-maskineriet. Det är trögt nog som det är.
Om vi går över till borgenssystem kräver det en förklaring av hur det här rambeslutet är upplagt. Det finns två delar i rambeslutet. Det ena är övervakningsåtgärder som vi kommer att bli skyldiga att genomföra. Det andra är frivilliga åtgärder.
De åtgärder som måste genomföras är när den misstänkte har en skyldighet "att meddela den behöriga myndigheten i den verkställande staten varje byte av hemvist, i synnerhet för mottagande av kallelser att närvara vid ett förhör". Jag citerar här, därför blir det ett lite tråkigt språk. Det är när den misstänkte har skyldighet "att inte besöka vissa ställen, orter eller fastställda områden", när den misstänkte har en skyldighet "att stanna kvar på anvisad ort", när den misstänkte har en skyldighet "att efterleva begränsningar av möjligheten att lämna den verkställande statens territorium", när den misstänkte har en skyldighet "att vid bestämda tidpunkter anmäla sig hos en viss myndighet" och när den misstänkte har en skyldighet "att undvika kontakt med vissa personer med anknytning till brottet eller brotten".
Detta ser inte jag som några konstigheter. Det är inget som är direkt främmande i den svenska rättsordningen, som jag ser det.
Om vi däremot går över till de åtgärder som är frivilliga att övervaka är det när den misstänkte har en skyldighet att avstå från viss verksamhet med anknytning till brottet, vilket till exempel kan gälla ett angivet yrke som han eller hon inte ska få syssla med, när den misstänkte har en skyldighet att inte framföra fordon, när den misstänkte har en skyldighet att deponera en viss summa pengar, det vill säga borgen, när den misstänkte har en skyldighet att genomgå terapeutisk behandling eller behandling för beroende eller när den misstänkte har en skyldighet att undvika kontakt med vissa föremål i samband med brottet.
Om man går igenom den uppräkningen är det klart att där finns en del övervakningsåtgärder som är något mer udda inslag i vårt rättssystem, till exempel borgen. Men att vi antar rambeslutet tvingar oss inte att genomföra de frivilliga åtgärderna.
Däremot kan man ställa sig frågan: Är det inte bättre för den misstänkte att Sverige accepterar borgenssystem i så speciella fall, om alternativet är att sitta häktad i ett annat land i månader eller år. Jag tror att den misstänkte mycket hellre skulle se att det finns ett fungerande system för hur Sverige även skulle kunna övervaka en sådan åtgärd, även om vi normalt sett inte har det i vårt rättssystem.
Fru talman! Visst finns det frågetecken när det gäller exakt hur det här rambeslutet ska genomföras i svensk lagstiftning, men dessa frågetecken är inte så stora att det är värt att vägra godkänna lagförslaget. Det Vänsterpartiet och Miljöpartiet gör är att de säger till de svenskar som sitter häktade i andra EU-länder i dag, och det finns tyvärr sådana, att ni får sitta kvar på häktet därför att vi tycker att formalia är viktigare än att vi ska komma framåt i den här frågan gemensamt inom EU. Det blir de faktiska konsekvenserna av att avslå propositionen.
Jag är däremot glad åt att Socialdemokraterna ser behovet och ställer sig på alliansens sida. Jag beklagar att Vänsterpartiet och Miljöpartiet i sitt fortsatta EU-motstånd tackar nej till att underlätta för svenska medborgare som misstänks för brott i andra EU-länder.
Med detta vill jag yrka bifall till förslagen i betänkandet och avslag på reservationerna.
Anf. 64 Lena Olsson (V)
Fru talman! Jag sade i mitt anförande, Johan Linander, att även om det är positivt att föreliggande förslag till beslut syftar till att införa regler i denna riktning har vi från Vänsterpartiet en viss kritik mot det.
Jag skulle vilja ställa en fråga till dig. Man kan ju associera till den långa debatt som vi har haft. Jag ska försöka fatta mig kort, för vi har faktiskt en till debatt som vi ska hinna med. Jag kan känna lite för Vänsterpartiets del att nu är vi där igen, om vi relaterar till den föregående debatten, att vi ska ta ställning till något som vi inte kan överblicka. Det är just när det gäller följdlagstiftningen. Jag förstår ju att Johan Linander också känner igen detta därför att jag vet att det har varit väldigt mycket kritik gentemot den förra regeringen. Jag ställde också en fråga i mitt anförande.
Är det så bråttom med det här, eftersom man relaterar till Lissabonfördraget som ännu inte har antagits. Är det så akut att få igenom det här att man inte kan följa upp med en följdlagstiftning? I utskottet säger man att det krävs en grundlig analys. Det är inte så enkelt med den följdlagstiftning som kommer. Det verkar behövas ett ganska omfattande och avancerat arbete. Är det då viktigare att vi trycker igenom det här utan att vi kan överblicka det? I grunden har vi ändå en positiv inställning.
Anf. 65 Johan Linander (C)
Fru talman! Egentligen är det ju bra att vi är överens om att de här reglerna behövs. Det är positivt så att säga. Men avslag på propositionen innebär ett nej. Det kan vi inte komma ifrån. Jag tycker faktiskt att man kan, om jag ska använda det ord som Lena Olsson använde, överblicka vilken svensk lagstiftning som behövs om man läser genomgången av kap. 6 i propositionen. Vi kan inte säga exakt hur lagstiftningen ska se ut, men överblicka den tycker jag nog att vi kan.
När det gäller Lissabonfördraget är problemet alltså att det som inte har genomförts innan Lissabonfördraget träder i kraft kommer att ta ganska lång tid innan det kan genomföras. Då måste man backa tillbaka. Det är ju en helt ny beslutsprocess, bland annat ska Europaparlamentet få ett helt annat inflytande även inom tredjepelarfrågorna. Det betyder att antas inte förslaget innan Lissabonfördraget träder i kraft kommer det förmodligen att ta åtminstone ytterligare ett år innan vi har detta på plats. Då tycker jag att det är bättre att vi antar det nu. Vi kan hjälpa de svenska medborgare som faktiskt sitter häktade i andra EU-länder att få komma hem i väntan på rättegång.
Anf. 66 Lena Olsson (V)
Fru talman! Det är naturligtvis som Johan Linander säger att man tänker på de människor som sitter häktade. Det gör vi också naturligtvis, men det kommer också att ske framöver. Då associerar jag till att det kanske är bra att följdlagstiftningen är på plats.
Utskottsmajoriteten säger ju själv att man, som regeringen anför, kan förutsätta att lagstiftningsarbetet i vissa delar är komplicerat och kräver noggranna analyser, framför allt mot bakgrund av att något motsvarande samarbete inte finns. Man säger alltså själv att det här inte är någon liten sak utan det är ganska omfattande. Då måste vi från Vänsterpartiet protestera. Vi antar en ram men vi känner inte till innehållet. På det viset sätts ju demokratin också ur spel.
Jag skulle hellre låta det få ta lite längre tid så att vi har med allt underlag som vi behöver för att fatta beslut.
Anf. 67 Johan Linander (C)
Fru talman! När man säger att vi ska låta det ta lite längre tid är det inte bara så att vi får lite längre tid på oss i Sverige utan då säger vi också att det ska ta lite längre tid för de andra 26 länderna. Säger vi att de andra 26 länderna ska vänta lite längre tid på oss i det här fallet får vi så klart också acceptera att vänta lite längre när något av de andra 26 länderna tycker att de behöver mer tid för att genomföra lagstiftning. Om vi inte har det här tvåstegsförfarandet, att länderna först antar rambeslutet, blir det en mycket trögare process.
Samtidigt vet Lena Olsson att jag också tycker att det skulle ha varit bra om vi hade haft följdlagstiftningen på plats. Men det får man ställa mot att stressa igenom en ny svensk lag utan att den går igenom den normala lagstiftningsproceduren. Då tycker jag ändå att det är viktigare att vi tar det lite lugnt med hur formuleringarna exakt ska se ut i en ny svensk lag. Innehållet i den nya lagen kan man utifrån det här säga kommer att bli ungefär så och så, men de exakta formuleringarna är inte lika lätta att få fram så snabbt.
I grunden är vi överens om att det här behövs. Vi är överens om att det behövs en följdlagstiftning, vi är överens om att det hade varit bra om följdlagstiftningen hade funnits på plats redan nu, men vi är inte överens huruvida vi i dag ska säga åt dem som sitter häktade i andra EU-länder att de får vänta ytterligare lite innan de kan komma hem i väntan på rättegång. Där är vi tydligen inte överens.
Anf. 68 Krister Hammarbergh (M)
Herr talman! Det här rambeslutet stärker den enskildes rätt i Europa. Med ett fint juridiskt ord presumerar beslutet den anklagades oskuld. Det förutsätter att en människa är oskyldig till dess man har blivit dömd. Det handlar alltså om att värna rättsstatens principer i hela unionen.
Det här rambeslutet handlar inte om påföljder. Det handlar inte om straff, det vill säga det som har hänt efter att man har dömts, utan, precis som Johan Linander har förklarat, det handlar om övervakningsåtgärder av en misstänkt innan det har hållits en utredning och en rättegång. Det här innebär att vi kommer att slippa onödigt långa häktningstider. Det gäller de fall där man normalt sett inte befinner sig vara häktad när man begår ett brott eller misstänks för ett brott i sitt hemland men gör det någon annanstans.
Förslagen i sin korthet betyder till exempel att en svensk som begår en dumhet i Grekland eller Spanien ska kunna komma tillbaka till Sverige. I Sverige är det svensk lagstiftning som gäller. Det är den som ska tillämpas. Sverige är så kallad verkställansstat. Då är det de övervakningsåtgärderna som ska gå in. Vi använder alltså våra principer.
Det kommer att krävas dubbel straffbarhet. Det brott man är misstänkt för ska vara ett brott i båda länderna med ett undantag, de så kallade listbrotten. Det är beslut som vi redan har fattat i Sveriges riksdag. Det finns ett antal punkter i artikel 14. Det är brott som vi i Europa har kommit överens om är så pass allvarliga att de kräver åtminstone tre års fängelse. Det är så pass grova brott, till exempel terrorism, människohandel, sexuellt utnyttjande av barn och liknande brott. Där gäller rent formellt inte dubbel straffbarhet. Det finns dock i praktiken undantag, och de tänker jag komma in på.
För att bli häktad i Sverige krävs att man misstänks för ett brott som ger åtminstone ett års fängelse, eller att det finns en risk att man flyr, eller att det finns risk för så kallad kollutionsfara, det vill säga försvårande av utredningen genom att ta bort bevis eller genom att på annat sätt se till att utredningen blir inkorrekt, eller att det finns så kallad recidivfara, det vill säga att man fortsätter med sin brottslighet. Det kan till exempel gälla organiserad brottslighet.
Förslaget om rambeslut innehåller ett antal olika övervakningsåtgärder. Det är en yttre ram. I praktiken är rambeslutet utformat så att varje land ska kunna tillämpa den lagstiftning det har, även om det naturligtvis kommer att finnas ett behov av att se över svensk lagstiftning när detta ska implementeras. Men i praktiken är det inga direkta anvisningar.
Vad är då syftet? Det har tidigare uttalats klart av inte minst Johan Linander. Syftet är att ingen ska sitta häktad i onödan, att människor från början ska anses vara oskyldiga. Då kan man fråga sig retoriskt, herr talman, om någon kan vara emot detta. Jodå, det kan man om man är vänsterpartist, till min förvåning även om man är miljöpartist, och till min ännu större förvåning om man ansluter sig till argumentationen till fullo.
Lena Olsson har här i kammaren uttalat viss kritik mot förslagen eller att hon i grunden är positiv. Det stämmer inte riktigt överens när vi läser vad Vänsterpartiet har lämnat in för förslag till riksdagen, det vill säga den motion som väcktes på propositionen. Det är inte viss kritik, och det finns ingen positiv anda i den. Tyvärr kan jag konstatera att man i sin EU-kritik och i sitt motstånd mot unionen som sådan blandar ihop olika delar, dels konspirationsteoretiska skäl, dels rena missförstånd, dels i lagom kompott en hel del felaktigheter.
Motionen väcktes den 10 juni, och det kan vara en förklaring, men det finns anledning att titta igenom innehållet i motionen. Men först ska jag säga att jag håller med Lena Olsson på en viktig punkt, nämligen att rambeslut inte känns bra. Det är inget bra system. Vi från Moderaterna har även under tidigare mandatperioder valt att kritisera systemet. Dock finns detta eftersom det är på det sättet vi i fördragen har valt att lösa problemen i Europa. Vi har det här tills vi kommer på något bättre.
Vi har kommit på något bättre. Vi tänkte nämligen lösa problemet. Det heter Lissabonfördraget. Det är så vi löser problemet med ramförslaget. Vad säger Vänsterpartiet då om Lissabonfördraget för att få bort beslutssystemen med rambeslut? Jo, de säger nej till det också. Då kan vi misstänka att de är så EU-kritiska och vill så gärna kritisera att de helst inte vill ta bort vad de kritiserar eftersom då försvinner skälet till att kritisera. Men det är inte särskilt produktivt.
Vad står i motionen? Jag tror att det har gått fort. Där står att remisskritiken mot förslaget är omfattande. Jaså? Om man går igenom punkt för punkt i lagförslagen är det så att remissinstanserna delar regeringens bedömning eller att remissinstanserna delar i huvudsak regeringens bedömning. Mer omfattande är inte kritiken från remissinstanserna.
Vad har man då hängt upp sig på? Jo, bland annat Advokatsamfundet. Det är ett kortfattat yttrande från Advokatsamfundet. Advokatsamfundet kritiserar, precis som jag och Lena Olsson, systemet med rambeslut. De säger också att de tycker att det ska finnas grundläggande rättssäkerhetsaspekter. Det är ingen kritik utan det är något vi generellt sett kräver och något som finns med i propositionen.
Man tar upp JO:s kritik. Förslaget hänger nära samman med den europeiska arresteringsordern. Då hade JO exakt samma kritik, nämligen de så kallade listbrotten - som jag nämnde tidigare. JO framför nu samma kritik som då. Dock kan vi konstatera att Sveriges riksdag har gjort en annan bedömning än JO. Däremot har Vänsterpartiet slutat använda sig av de remissinstanser man tidigare använde sig av. När det skedde en genomgång av listbrotten och beslut fattades hängde man upp sin argumentation på Justitiekanslerns kritik. Det aktar man sig nogsamt för att göra den här gången. Vad säger Justitiekanslern om det här rambeslutet? Justitiekanslern har ingen erinran mot förfarandet. Justitiekanslern tycker till och med att det är angeläget att man skyndar sig att genomföra detta så att inga svenskar ska sitta häktade i onödan. Dessutom konstaterar Justitiekanslern att det inte hindrar medlemsstaterna från att tillämpa sina konstitutionella bestämmelser om bland annat tryck- och yttrandefriheten, och Justitiekanslern har inte funnit någon anledning till invändningar mot förslaget att riksdagen ska godkänna rambeslutet.
När det var fråga om den europeiska arresteringsordern var Vänsterpartiets främsta argument det Justitiekanslern framförde. Det håller man sig nogsamt undan från nu.
Tryck- och yttrandefriheten är alltså inte längre ett skäl. Det anges tydligt i beslutet i punkt 17, nämligen "rätt till prövning i laga ordning, föreningsfrihet, tryckfrihet, yttrandefrihet i andra medier och religionsfrihet". Det fastställs i rambeslutet.
Vänsterpartiet påstår att det här kommer att innebära stora ekonomiska åtaganden. Då vill jag kort påpeka att frihetsberövande kostar bra mycket mer pengar. Att inte frihetsberöva någon i onödan sparar pengar. Jag vill också tala om för Vänsterpartiet att om man är oroad över åklagarnas möjlighet att klara sin ekonomi tillför den här regeringen i den kommande budgeten 20 miljoner för innevarande år och ytterligare 50 miljoner kommande år.
Vänsterpartiet förvånar mig inte, men Miljöpartiet förvånar mig. Miljöpartiet har talat om att man har en annan syn på politiken. Det är nu inte som vid debatten om den europeiska arresteringsordern. Då sade Miljöpartiet att man är emot en vidare samordning av rättssystemen. Det var det man konkret motsatte sig. Nu är Miljöpartiet positivt till EU, men varför är man emot EU-samarbete?
(Applåder)
I detta anförande instämde Anders Hansson (m).
Anf. 69 Helena Bargholtz (Fp)
Herr talman! Det finns bara en reservation med anledning av den här propositionen, och det är Vänstern och Miljöpartiet som står bakom den. Vi har redan hört en del om det. Jag är glad att Socialdemokraterna tillstyrker propositionen - det är väldigt bra att de förstår vikten av den.
Jag instämmer naturligtvis helt och fullt i den inledning som reservanterna anför, nämligen hur viktigt det är att bekämpa brottsligheten nationellt och internationellt. Ingen ska kunna gömma sig undan rättvisan genom att fly till ett annat land inom EU. Samtidigt är det bra att åtgärder vidtas så att inskränkningen för den enskilde blir så liten som möjligt. Om detta är majoriteten och reservanterna helt överens.
Men reservationen angriper lagstiftningsmetoden, som vi har hört lite grann om. Reservanterna gillar inte rambesluten.
Jag minns att modellen med rambeslut blev ifrågasatt när den infördes. Man menade att den var en nyordning som inte passar in i den svenska konstitutionen. Jag var själv en av dem som var tveksamma till en början, men sedan förstod jag vitsen med den här modellen.
Den har fungerat när det gäller till exempel den europeiska arresteringsordern. Den är väldigt viktig, därför att den ger en ansvarig minister förhandlingsutrymme i kontakterna med de andra fackministrarna.
Det hade naturligtvis varit bra om vi riksdagsledamöter med en gång hade fått besluta om följdlagstiftningen med anledning av ett rambeslut. Men då hade vi bundit upp vår minister på ett detaljerat plan, och han eller hon hade inte haft något eget förhandlingsmandat. Skulle lagförslaget tas fram redan före antagandet av rambeslutet kan Sverige till skillnad mot övriga medlemsstater inte utnyttja den genomförandetid och de möjligheter att samverka med andra stater som finns, som också framhålls i utskottsmajoritetens utlåtande över reservationen.
Som regeringen anför i propositionen finns det en politisk överenskommelse mellan medlemsstaterna om innehållet i rambeslutet, och det har för svensk del föregåtts av sedvanligt samråd i riksdagen. Här spelar EU-nämnden en väldigt stor roll. Jag tror inte att Lena Olsson är med i EU-nämnden, men vi har haft många diskussioner där. Det är ett bra forum för den här typen av diskussioner och kommer att fortsätta att vara det.
Det finns en viktig komplikation som måste beaktas i det här sammanhanget, som regeringen talar om och som redan har tagits upp. Det är det här med Lissabonfördraget: Om det träder i kraft kan man inte längre tillämpa modellen med rambeslut beträffande det straffrättsliga samarbetet.
Precis som har framhållits här tidigare är det så att ett rambeslut som förhandlats fram men inte antagits när Lissabonfördraget träder i kraft kommer att förfalla. Då kommer det att ta väldigt lång tid innan man får de här viktiga åtgärderna.
Frågan är redan väckt, men om det är så att minoriteten tycker att rambeslutsmodellen är så dålig borde man ju välkomna Lissabonfördraget. Mitt intryck är att ni inte gör det, att ni inte tycker att det är värt detta. Men det är ett sätt att få bort rambeslutsmodellen.
Motionärerna kritiserar också propositionen för att inte innehålla åtgärder för att skydda svenska konstitutionella rättigheter. Men rambeslutet hindrar inte medlemsstaterna från att tillämpa konstitutionella regler om rätt till prövning i laga ordning, om föreningsfrihet, tryckfrihet, yttrandefrihet i andra medier och religionsfrihet. Det är alltså upp till medlemsstaterna själva att införliva rambeslutets bestämmelser i nationell rätt.
Avslutningsvis, herr talman, hoppas jag på ett snabbt genomförande av regeringens proposition med tanke på hur viktiga de här förslagen är. Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på motionen.
Anf. 70 Otto von Arnold (Kd)
Herr talman! Det är glädjande att vara tillbaka i kammaren igen. Vi har ett härligt år framför oss, hoppas jag.
För att börja med ett svar på Lena Olssons fråga: Ja, det behövs ett rambeslut. Och det är bråttom, för om vi inte genomför den här lagstiftningen blir det en oerhört lång fördröjning, precis som Johan Linander har påpekat. För alla svenskar som tyvärr av någon anledning har hamnat i utländska fängelser kommer det att bli en fördröjning. Hela lagstiftningsprocessen kommer att försenas. Det kommer att få återverkningar i våra internationella förhållanden. Därför är det viktigt att genomföra det här rambeslutet.
Ett rambeslut är kanske en hybrid som har stoppats in i svensk lagstiftning, men att det leder till ett demokratiskt underskott, som Mehmet Kaplan påstår, är jag inte beredd att hålla med om. Om vi tittar på modellen är den i typisk europeisk förhandlingsanda. Först lägger man upp ett antal principer. Man berättar precis hur man ska göra - man kan skärpa upp dem ganska långt i rambeslutet - och sedan överlämnar man till landet att godkänna det.
Här sker alltså en dubbel prövning från riksdagens sida. Det är inte ett demokratiskt underskott. Det är nästan ett överskott, skulle man kunna säga.
Den här anomalin kommer att försvinna med Lissabonfördraget, som förhoppningsvis kommer att antas ganska snart och under det svenska ordförandeskapets ledning. Det ser vi fram mot.
Det här rambeslutet är viktigt. Det stärker den enskilde medborgarens rätt. Det stärker synen på den enskilde. Vi har principen att man är oskyldig tills man är dömd. Det är en viktig princip som alltid måste understrykas i det europeiska samarbetet.
Det är också en viktig del av det europeiska straffrättsliga samarbetet, där vi har ett antal bärande principer om ömsesidigt erkännande av domar, om att bistå varandra i brottsutredningar och i verkställigheten.
Det har framkommit från mina ärade kolleger inom alliansen här, vilket jag instämmer i, att kritiken från minoriteten inom oppositionen är lite märklig. Man hänger upp sig på principiella beslut för att inte låta svenska medborgare få del av det här, och man stoppar det på ett olyckligt sätt.
Jag tycker att den proposition som regeringen har lagt fram på ett bra sätt visar på den följdlagstiftning som ska komma. Man visar också hur det ska gå till och vilka konsekvenser det blir för myndigheten. Man pekar på vad som ska komma. På något sätt går det att få en ganska klar uppfattning om det här.
Det är, som sagt var, ett viktigt rambeslut. Det är en intressant debatt. Vi har en opposition som är delad - det är inte första gången och inte sista gången, och det kommer vi nog att ha ganska länge, har jag en känsla av. Det är ett viktigt rambeslut, som underlättar det straffrättsliga samarbetet och ger en ökad humanitet.
Herr talman! Jag tillstyrker förslaget i betänkandet och yrkar avslag på reservationen.
Anf. 91 Lena Olsson (V)
Fru talman! Nu ska vi debattera propositionen
Trafiknykterhetskontroller i hamnar
. Jag vill börja med att yrka bifall till vår reservation.
Det är självfallet en angelägen uppgift att motverka rattfylleri. Men vi i Vänsterpartiet är dock kritiska till att detta ska kunna ske genom att man överlåter myndighetsutövning i form av nykterhetskontroller till ordningsvakter och väktare. Jag vill poängtera att det här är en principsak för oss. Det här är saker som myndigheter, det vill säga polisen, tullen och Kustbevakningen, ska sköta. Rågången mellan myndighetspersoner och anställd säkerhetspersonal måste upprätthållas. I likhet med fackförbunden Svenska Polisförbundet, Tull-Kust och Svenska Transportarbetareförbundet avstyrker vi det här förslaget.
Jag vill ställa en fråga till regeringsalliansen. I propositionen står det under rubriken Ekonomiska konsekvenser: "Eventuella ökade kostnader för berörda myndigheter till följd av förslaget ska finansieras inom ramen för befintliga anslag."
Inbillar ni er att det kommer att bli billigt att anlita de här vaktbolagen för att göra detta? Remissinstanserna, bland annat Malmö tingsrätt, Rikspolisstyrelsen, Länsstyrelsen i Norrbotten, Sveriges Hamnar och Umeå kommun, ifrågasätter hur det blir med de ekonomiska konsekvenserna. För oss är det en principsak att detta ska ligga på myndigheterna själva. Tror ni att det inte kostar någonting när man ska anlita firmor att göra det här jobbet? Samtidigt ska polisen vara närvarande för att man ska kunna göra detta. Det blir tårta på tårta, och det kommer att kosta.
Brå har också funderingar på att prövotiden är väldigt lång. Att det här testet ska hålla på så pass länge är också en fråga som jag tycker att ni bör kommentera.
Vi anser att detta är en privatisering av myndighetsutövning som är väldigt olycklig. Vi är väldigt kritiska mot detta och yrkar avslag på propositionen.
Anf. 92 Anders Hansson (M)
Fru talman! Under 2009 anmäldes nästan 30 000 rattfylleribrott till polisen, och då ska man vara medveten om att det endast är en bråkdel av brotten som upptäcks. Statistik visar tyvärr att antalet rattfylleribrott stadigt ökat med över 10 000 ärenden sedan 1998.
Att köra bil, lastbil eller annat fordon i berusat tillstånd är att grovt riskera sitt eget och inte minst andra människors liv. Den tragedi som en olycka innebär för de inblandade är svår att föreställa sig. Tänk om det ringer på dörren hemma hos någon av er en kväll och utanför står polisen och säger att de har något tråkigt att berätta. Er dotter, er son, er man eller er hustru har avlidit efter att ha blivit påkörd av en rattonykter förare.
År 2005 färdades Lina Häggström och Daniel Andreasson tillsammans med sina två små barn i en personbil på E65:an mellan Malmö och Ystad i Skåne. En tung lastbil kom över på fel sida vägen och frontalkrockade med deras bil. Alla fyra, föräldrar och barn, avled direkt. Föräldrarna hann inte ens fylla 30 år. Barnen hann inte ens börja i skolan. En hel familjs liv slutade abrupt, och kvar fanns bara frågorna om hur detta kunde ske. Ytterligare en bil krockade med lastbilen, och ytterligare en kvinnlig bilist avled. Lastbilschauffören klarade sig oskadd. Vid en nykterhetskontroll visade det sig att föraren hade 1,84 promille alkohol i blodet. Han hade precis kommit i land med färjan från Polen till Ystad. På färjan hade han druckit friskt och sedan kört i land i Ystads hamn och ut på vägen. Händelsen är nu gammal, men den lever kvar i minnet hos många av oss nere i Skåne. Jag vågar säga att det tragiskt nog finns många historier likt denna i hela Sverige.
För att försöka komma till rätta med förare som kör av färjorna berusade tog Ystads kommun, som äger Ystad Hamn, tillsammans med Skånepolisen ett nytt grepp. År 2007 anlitades ett väktarbolag för att genomföra utandningskontroller för hamnens och polisens räkning. Väktarbolaget genomförde kontroller, och vid positivt utslag för rattonykterhet tillkallades polis som därefter tog över utredningen. Under de fem månader som väktarbolaget arbetade fastnade 133 berusade förare i kontrollerna. Det är nästan en förare per dag.
Verksamheten nödgades tyvärr sedan avslutas då lagen föreskrev att endast poliser fick göra utandningskontroller. En framgångsrik insats fick därmed avslutas på grund av brister i dåvarande lagstiftning. Alliansregeringen insåg att någonting måste göras. Ett lagförslag togs fram, och den 1 juli 2008 gavs andra brottsbekämpande myndigheter såsom Tullverket och Kustbevakningen samt bilinspektörer hos polismyndigheten befogenhet att genomföra nykterhetskontroller i svenska hamnar och vid andra gränsövergångar. Det var ett första och mycket viktigt steg i rätt riktning.
Från regeringen kommer nu nästa satsning på att stoppa berusade förare från att komma ut på de svenska vägarna. Det är det betänkandet vi ska besluta om i dag. I betänkandet ges särskilt förordnade personer rätt att i våra svenska hamnar ta alkoholutandningsprov på förare av motordrivet fordon. Deras benämning kommer att vara trafiknykterhetskontrollant, och de kan anlitas bland annat av den som äger en hamn, av en kommun och till och med av polisen. Kravet är att deras verksamhet ska stå under ledning av polisen.
De utandningsprov som kontrollanterna bemyndigas att ta är så kallade sållningsprov. Dessa skiljer sig från så kallade bevisprov som polisens, Tullverkets och Kustbevakningens personal får ta genom att inget krav på misstanke om rattfylleribrott behöver ligga till grund för ingripandet. Polisen, Tullverket och Kustbevakningen har sedan rätt att inleda förundersökning, vilket väktarbolaget inte kommer att ha. I likhet med den tidigare verksamheten i Ystad kommer kontrollanterna att kontakta polisen vid positivt utslag vid utandningskontrollen, och därefter tar polisen över.
Fru talman! Självfallet ställer vi också krav på vilka som får arbeta som nykterhetskontrollanter. För att kunna bli kontrollant krävs att personen i fråga genomgått såväl föreskriven utbildning för ordningsvakt eller väktare som en särskild kompletterande utbildning för den specifika uppgiften. Givetvis kommer personen att även genomgå en prövning hos polisen av sin laglydnad och lämplighet i övrigt. Man kan konstatera att ordningsvakter och väktare redan i dag har stora och långtgående befogenheter att till exempel kvarhålla misstänkta och avvisa folk från en viss plats.
Genom detta betänkande och de av regeringen tidigare framlagda lagförslagen kan vi effektivt förhindra att berusade förare kör av färjorna i våra hamnar och ger sig ut på de svenska vägarna. Tidigare problematik med att polisen, Tullverket och Kustbevakningen inte alltid kunnat vara på plats i hamnarna och agera mot rattonykterhet löses nu genom att väktarbolag kan vara dem behjälpliga i denna fråga. Därmed kan de fokusera sina insatser på områden där de gör ännu mer nytta, vilket gagnar hela Sverige och hela den svenska brottsbekämpningen.
Vi måste på alla sätt göra vad vi kan för att förhindra att berusade förare sätter sig i bilen och ger sig ut på vägarna. Via våra hamnar kommer varje dag åtskilliga fordon, allt från personbilar till tung lastbilstrafik. Genom detta betänkande säkerställer vi att personal alltid står i våra hamnar och genomför utandningskontroller i syfte att komma åt onyktra förare. Vi fortsätter på den goda väg som Ystad och Skånepolisen började med 2007 men säkerställer i ännu större utsträckning att den personal som ska få befogenheter att utföra kontrollerna har all nödvändig utbildning och lämplighet.
Härigenom sparar vi säkerligen varje år några av de anhöriga vars barn, föräldrar eller vänner omkommer i alkoholrelaterade trafikolyckor mycket sorg. Vi ger också tydligt besked till svenska och utländska förare som ankommer till våra hamnar att vi i Sverige inte anser att alkohol och bilkörning hör ihop. Det tycker jag är en tydlig, bra och synnerligen genomtänkt markering.
Därmed, fru talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationen.
Anf. 93 Lena Olsson (V)
Fru talman! Jag kan instämma i mycket av det som Anders Hansson tar upp beträffande rattonykterhet. Det är ett allvarligt brott. Man försätter sig själv och andra i stor fara, vilket vi sett. Där har vi absolut ingen åtskiljande mening, utan det ska bekämpas.
Från Vänsterpartiet tycker vi dock att det är en viktig principfråga att det är myndigheter som ska jobba med dessa frågor. Man ska inte lägga över ansvaret på privata vaktbolag, vilket jag också tog upp i mitt huvudanförande. Anders Hansson tog upp den utbildning som ska kostas på kontrollanterna, att det är en hel del, för att det hela ska komma till stånd och bli så bra som möjligt.
Då tänker jag och mitt parti följande: Vi har Tullverket och Kustbevakningen som fått dessa befogenheter, vilket jag tycker är bra, och vi har polisen. Det måste innebära ganska stora kostnader att dels leja vaktbolagen, dels ge dem utbildning. De ska stå under polisens ledning, som alltså ska vara fysiskt närvarande. Vore det då inte bättre att i stället ge ökade resurser till Tullverket och Kustbevakningen? Polisen har ju fått ganska mycket. Vi har nu 20 000 poliser, och enligt majoriteten syns de överallt. Varför ska man då leja privata bolag som ska hålla på med myndighetsutövning?
Tullverket och Kustbevakningen har protesterat, liksom även Polisförbundet.
Anf. 94 Anders Hansson (M)
Fru talman! Lena Olsson har i dag den stora fördelen att kunna prata med en gammal tullare som stått där vid gränsen; så fick jag det sagt och kunde göra lite reklam för Tullverket. Det är jättebra att Tullverket och Kustbevakningen fått befogenheter. Det har jag motionerat om och tackar för att jag fick igenom mitt förslag.
Det kan finnas tillfällen då Tullverket inte är på plats i alla hamnar. Om vi tar Skåne och Ystads hamn som exempel så visst, där finns tullen, men inte alla de gånger då färjor löper i hamn. Däremot måste hamnen även fortsatt ha bemanning, och att då utnyttja den här bemanningen kan betyda att man slår två flugor i en smäll. Det är upp till Ystads kommun eller Skånepolisen att besluta om ifall man ska använda sig av den möjligheten. Även polisen har möjlighet att använda sig av trafiknykterhetskontrollanterna.
Sedan gällde det frågan om mer pengar till polis och tull. Det gladde mig när Lena Olsson sade att polisen fått ganska mycket pengar; tack för det! De har fått väldigt mycket pengar, vilket vi är glada för, och vi har också fått många nya poliser. Även Tullverket har fått ökade anslag.
Det är klart att man kan lägga ännu mer pengar på detta, men faktum kvarstår att Tullverkets främsta uppgift är att bekämpa narkotikan. Då har de alltså två områden att syssla med samtidigt. Naturligtvis kan Tullverket med sin ytterst kompetenta personal klara av det, men kontrollanterna är till stor hjälp genom att de på så sätt kan vara fullt bemannade dygnet runt när färjorna anländer. Det tycker jag är mycket positivt.
Anf. 95 Lena Olsson (V)
Fru talman! Jodå, Anders, jag vet allt att du varit tullare.
Jag måste fråga om detta med att man ska utbilda personer vid bevakningsföretagen, alltså de som ska vara kontrollanter. Man ska också lägga pengar på att leja dem, och vi vet båda två att det inte är billigt. Vi har redan myndigheter som kan göra kontrollerna. Varför är det då inte bättre att lägga mer resurser på dem?
Vi vet också att Tullverket och Kustbevakningen anser att de behöver mer resurser. De gör ett fenomenalt bra jobb. Det kommer in ganska mycket skräp över våra gränser, och de skulle inte tacka nej till att yrkeskategorin så att säga blev större. Från Vänsterpartiets sida tycker vi att det är nödvändigt.
Kostnadskonsekvenserna är en följd av det hela. Det sägs att det ska finansieras inom ramen för befintliga anslag. Vi känner igen detta från andra propositioner. Här protesterar man eftersom det kommer att bli en fördyring. Är det inte bättre att kosta på de myndigheter vi har hellre än att anlita privata bolag? Om myndigheterna får mer pengar kan de också vara mer närvarande.
Anf. 96 Anders Hansson (M)
Fru talman! Naturligtvis skulle vi i Alliansen mer än gärna anslå mer pengar till våra brottsbekämpande myndigheter. De ligger oss väldigt varmt om hjärtat. Detta är att betrakta som ett komplement till de brottsbekämpande myndigheternas verksamhet.
Utbildningen som vi ger är väldigt genomgående och ger kunskapen om genomförande av utandningskontroller.
Ibland kan det kännas som att vi missar lite. Ordningsvakter och väktare har väldigt långtgående befogenheter redan som det är. Man kan till exempel kvarhålla misstänkta. Man kan avvisa folk. Jag fick ett exempel av min kollega Johan: Man kan till exempel kvarhålla en snattare på plats tills polisen kommer. Det är en väldigt stor befogenhet, anser jag. Ni säger då att man ska få lov att göra det i en butik, men inte i en hamn när man har gjort ett så kallat sållningsprov, ser en berusad förare och tillkallar polisen. Det är egentligen samma sak.
Kan vi på något vis täppa till alla hål som finns i våra hamnar, så att vi är säkra på att någon från polisen, tullen - nu står inte Kustbevakningen alltid i våra hamnar kanske - eller väktarbolag står där, då har vi faktiskt hundraprocentig täckning. Då kan det inte komma in en förare i till exempel en tung lastbil som sedan kan orsaka så mycket sorg som en förare gjorde 2005 när en hel familj plus en annan kvinnlig bilist dog.
Jag tycker att detta är väldigt bra. Det är ett gott förslag.
Anf. 97 Johan Linander (C)
Fru talman! Som ni har hört införde Ystads hamn i mars 2007 egna nykterhetskontroller som utfördes av ett bevakningsföretag. Kontrollerna var frivilliga, och kontrollanterna kunde alltså inte tvinga någon att blåsa. Men om någon blåste och det gav utslag eller om man kände lukt av alkohol i förarhytten när man öppnade dörren kunde man omedelbart kontakta polisen.
Frågan om nykterhetskontroller blev akut i Skåne, i mina och föregående talare Anders Hanssons hemtrakter, efter den fruktansvärda olycka på E65 utanför Svedala där fem personer avled. Det var en krock där en väldigt onykter lastbilschaufför körde på fel sida av vägen. Mannen hade tidigare kört av färjan.
Det blev då en debatt om hur onyktra lastbilschaufförer skulle kunna stoppas i våra hamnar. Rederierna införde, åtminstone då, lite restriktivare regler för servering av alkohol. Trelleborgs hamn valde att sätta upp en så kallad alkobom. Den fungerade så att lastbilschauffören körde fram till en bom och blåste där. Blåste man grönt gick bommen upp och man kunde köra vidare. Annars kom man inte vidare. Den stoppade en del rattonyktra chaufförer, men när Ystads hamn granskade hur man hade gjort i Trelleborg såg man att alkobommen vållade väldigt mycket köer, och många av lastbilarna fick köra förbi ändå, eftersom man inte hann kontrollera dem vid alkobommen.
Då valde Ystad i stället att ha manuell provtagning av ett auktoriserat bevakningsföretag med Skånepolisens goda minne. Ystads kommun var positiv, Region Skåne var positiv, länsstyrelsen var positiv, polisen i Skåne var positiv och erfarenheterna var goda. Ändå kunde inte kontrollerna fortsätta, eftersom man kom fram till att den här typen av alkoholutandningskontroller är myndighetsutövning som till exempel polisen eller tullen kan göra. Regeringen tillsatte en utredning som kom fram till att lagen behövde ändras.
Nu har vi förslaget på bordet. Det kan låta som att det på något sätt skulle bli fritt fram att göra trafiknykterhetskontroller på vem man vill hur som helst, men så är det inte alls. Det är så kallade trafiknykterhetskontrollanter som kan anlitas av hamnen eller kommunen, som äger hamnen i de flesta fall. Det kan också vara polisen själv som anlitar en trafiknykterhetskontrollant. De måste, som tidigare talare har sagt, vara ordningsvakter eller väktare och ha genomgått en särskild kompletterande utbildning. De ska dessutom stå under ledning av polis. Innan någon kan bli utsedd till trafiknykterhetskontrollant ska polisen göra en prövning av personens laglydnad och lämplighet i övrigt. Denna lag föreslås vara tillfällig och gälla från den 1 juli 2010 till 30 juni 2013. Det blir alltså en treårig försöksverksamhet, åtminstone till en början.
För oss som bor i Skåne och vet att det dagligen händer att onyktra förare med tunga fordon kör av färjorna, genom hamnarna och ut på de skånska vägarna är det på tiden att vi möjliggör för fler nykterhetskontroller. I Ystad överlämnades 133 onyktra förare till polisen under de sex månader 2007 då verksamheten pågick. Det var 133 färre dödsfaror i trafiken.
Tyvärr finns det ett parti som inte tycker att de här onyktra förarna ska stoppas med hjälp av utbildade trafiknykterhetskontrollanter. Det är Vänsterpartiet. Detta oroar mig mycket. I Vänsterpartiets motion på propositionen avslås förslaget på sex och en halv rad. Viktigare än så var det tydligen inte för Vänsterpartiet att stoppa rattfyllerister.
Vänsterpartiet hänvisar i sin motion till Svenska Polisförbundet, fackföreningen Tull-Kust och Svenska Transportarbetareförbundet och skriver: "I likhet med fackförbunden Svenska polisförbundet, TULL-KUST och Svenska Transportarbetareförbundet avstyrker vi . förslaget." Men Vänsterpartiet glömmer bort, eller väljer att glömma bort, en väsentlig del av Polisförbundets, Tull-Kusts och Transportarbetareförbundets motivering i remissvaret. Där skriver fackförbunden att en utökad kontroll av trafiknykterheten i hamnarna i stället bör ske genom att polisen tillförs mer resurser. Just denna del med mer resurser valde Vänsterpartiet bort. Det är inte svårt att förstå. Vi vet att Vänsterpartiet i budget efter budget har yrkat på mindre resurser till polisen, inte mer.
När man lyssnade på replikskiftet tidigare skulle man kunna tro att Vänsterpartiet står för mer pengar till Kustbevakningen. Men i den rödgröna budgetmotion som ni presenterade förra veckan gör ni en besparing på Kustbevakningen och ger inte mer resurser.
Vänsterpartiets alternativ är alltså att utbildade trafiknykterhetskontrollanter inte ska få kontrollera nykterhet i hamnarna. Polisen ska inte heller få mer resurser för att kunna utföra de här kontrollerna. Med andra ord vill man inte ha fler alkokontroller för att stoppa trafikonyktra lastbilschaufförer när de kommer in i hamnarna. Lägger man till att Vänsterpartiet tycker att det ska bli lagligt att missbruka narkotika får man en klar bild av hur Vänsterpartiet prioriterar i de här frågorna. Ingenting kan vara längre från Centerpartiets politik än det ni står för i Vänsterpartiet.
När försökslagstiftningen upphör sommaren 2013 kan det vara så illa att vi har Vänsterpartiet i Sveriges regering. Då är frågan: Ska Lars Ohly tvinga Mona Sahlin att se till att den här lagstiftningen upphör? Det hade varit intressant att få svar på den frågan, men jag förväntar mig inte att ni ska komma överens i de rättspolitiska frågorna. Ni har inte ens tillsatt någon arbetsgrupp för att ta hand om de här viktiga frågorna, för ni vet väl lika väl som vi andra hur oeniga ni är. Men ni kanske löser frågan genom att utlysa en folkomröstning? Nej, inte ens jag tror att ni kan välja att göra en folkomröstning i denna fråga.
Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på reservationerna.
(Applåder)
Anf. 98 Lena Olsson (V)
Fru talman! Jag hade väl inte tänkt gå upp, men efter en sådan här svada gör jag det. Johan längtar efter att man ska ta repliker på honom.
Här blir man anklagad för väldigt mycket. Det är inte så att Vänsterpartiet säger nej till att man ska ha nykterhetskontroller.
Det har vi aldrig gjort. Vi säger i början att motverka rattfylleri självklart är en angelägen uppgift. Det som vi motsätter oss är att kontrollen ska utföras av privata vaktbolag. Sedan stoppar man huvudet i sanden och menar att det inte kommer att kosta något heller.
Du vill ha besked. Det fick ni väl här i måndags. Då fick ni besked om väldigt mycket. Jag tror att ni fick så mycket besked så ni blev alldeles tysta.
Nu finns det några frågor här, där vi ifrågasätts. Du ska inte bekymra dig så mycket, Johan, för att vi inte ska komma överens. Det tror jag säkert att vi kommer att göra. Vi har gjort det i 16 budgetar förut, så det blir nog inte så stort bekymmer den här gången heller.
Vi har till exempel när det gäller skärpta straff gått med på en straffhöjning för vållande till annans död. Vi vet att det är många som är på fyllan och åker bil och kör ihjäl folk ute på våra gator. Att anklaga oss för att vi inte skulle tycka att den här frågan är viktig är under skosulorna, Johan.
Anf. 99 Johan Linander (C)
Fru talman! Jag tycker att fakta talar för sig själva: inga trafiknykterhetskontroller i hamnarna av de trafiknykterhetskontrollanter som vi nu föreslår och mindre pengar till polisen. Jag tror inte att Lena Olsson kan förneka att ni har yrkat på det i er egen vänsterbudgetmotion. Det handlar också om mindre pengar till Kustbevakningen, vilket vi fick besked om i ert rödgröna budgetförslag i veckan som gick.
För övrigt var det inte så mycket om rättsväsendet i just den. Det var en motion på vårpropositionen som inte behandlar alla områden. Jag ska egentligen inte beskylla er för att ni inte i det här sammanhanget ger några besked om rättsfrågorna. Det kunde ha varit välkommet ändå att få lite besked om vad ni tycker.
Vi vet att speciellt den här våren för proposition efter proposition som vi lägger fram från Alliansens sida har ni olika uppfattningar mellan de rödgröna partierna. Det ska vi nog se till att påminna er om vid varje tillfälle. Det kan jag lova.
Hade det inte funnits en risk för att det skulle bli en rödgrön vänsterregering efter valet hade jag inte varit speciellt orolig. Då hade jag vetat att vi i Alliansen hade kunnat fortsätta att regera och kunna göra det lika bra som vi har gjort hittills.
Nu visar opinionsundersökningar det, och väljarna kan i ett demokratiskt samhälle rösta fram även en rödgrön vänsterregering. Det gör mig så klart orolig.
Vänsterpartiet som då skulle ingå i regeringen vill legalisera missbruk av narkotika. Vänsterpartiet vill ha mindre pengar till polisen. Miljöpartiet vill ha mindre pengar till polisen. Vänsterpartiet säger nej till trafiknykterhetskontrollanterna. Alla de rödgröna partierna tillsammans vill ha mindre pengar till Kustbevakningen. Jag tycker att det talar för sig själv.
Anf. 100 Lena Olsson (V)
Fru talman! Du hakar upp dig på polisen. Om du tittar i vår budgetmotion ligger vi lika. Det som vi tar där är för myndigheten. Vi vill ha en fristående myndighet, för åklagare och poliser ska inte utreda sig själva. Du får nog leta fram den här budgetmotionen om du ska anklaga oss för saker.
När det gäller tullen vore det väl bättre att satsa mer resurser på den. Johan Linander, menar du verkligen att de privata bolagen kommer att kosta nada?
Så är det inte. Ni ska utbilda dem. De ska stå under polisens ledning. Då kan inte polisen vara så långt därifrån fysiskt, eller hur? Är det gratis?
Att du är bekymrad över att vi skulle överta makten får stå för dig. Jag är minst lika bekymrad om ni får sitta kvar. För fattigdom gör inte människor mindre brottsbenägna. Så är det ju. Det vet vi.
Jag tycker att det är ganska magstarkt att du står här och anklagar oss för än det ena och än det andra. När det gäller det som du tar upp om avkriminaliseringen vill vi se att folk får vård, att de får hjälp för sitt missbruk i stället för att man stoppar huvudet i sanden. Man säger: Nu har vi kriminaliserat det här. Det finns jättemycket problem ute i världen och ute i Sverige, men vi väljer att säga att det är kriminellt. Så gör vi ingenting mer.
Upp med ögonen och se vad det faktiskt är fråga om! Missbruket blir inte mindre.
Ni tycker också att man ska ha gårdsförsäljning på vin. Ni tycker att krogarna ska få vara öppna hur länge som helst, fast polisen själv säger att en brottsförebyggande åtgärd vore om de stängde någon gång.
Anf. 101 Johan Linander (C)
Fru talman! Det blev så mycket där på slutet att jag inte hann notera allting, allt från gårdsförsäljning till öppettider på krogen. Det var inte allt som stämde, men vi behöver inte ta det nu.
Faktum kvarstår att Vänsterpartiet har mindre pengar i sin budget till polisen än vad vi i Alliansen har. Även Miljöpartiet har det. De har det visserligen på Säkerhetspolisens sida, men samtidigt vill de flytta arbetsuppgifter från Säkerhetspolisen till den öppna polisen utan att tillföra den öppna polisen mer pengar. Det innebär att den öppna polisen måste spara på något annat.
När det gäller kostnaderna för trafiknykterhetskontrollanterna får en hamn om den anlitar dem stå för kostnaderna. Visserligen kostar väl utbildningen en del, men jag tror inte att det är någon större betungande utgift. Vi vet också att den polismyndighet som har erfarenhet av det här, Skånepolisen, är mycket positiv till det.
Jag kan inte låta bli att säga något när Lena Olsson kom in på fattigdom. Jag har tittat på hur klyftorna har förändrats i samhället. Från 1998 till 2006 var Vänsterpartiet visserligen inte i regering, men det var en socialdemokratisk regering med stöd från Vänsterpartiet. Under de åtta åren ökade inkomstskillnaderna i vårt samhälle med 20 procent. Det kallar jag för att det blev större klyftor. Men det är kanske något som de rödgröna partierna gärna vill bortse från.
Däremot leder vår jobbpolitik till att människor kan få en egen försörjning och ta sig från fattigdom. Det är effektivt för att minska klyftorna. Den politiken kommer vi att fortsätta med på samma sätt som vi kommer att fortsätta att bekämpa narkotikamissbruk och på samma sätt som vi kommer att fortsätta att hjälpa dem som vill komma ifrån ett missbruk.
De allra flesta som får hjälp med att komma ifrån ett missbruk får det efter att de har åkt fast. Då får de kanske den vården och behandlingen inom Kriminalvården. Men det vill inte Vänsterpartiet.
Anf. 102 Inger Davidson (Kd)
Fru talman! De rödgröna vill inte gärna vidgå att de är oense inom rättspolitiken. Det finns naturligtvis en anledning till varför bara Vänsterpartiet deltar i den här debatten. Det beror på att Miljöpartiet och Socialdemokraterna är för det förslag som regeringen har lagt fram. Det är inte första gången under den här mandatperioden som det händer.
Jag ska fatta mig kort, fru talman, för det tycks inte bli någon vidare debatt av den anledningen. Flera av min alliansvänner har redan berättat om det förslag som vi ställer oss bakom. Det gör också Kristdemokraterna.
Vi anser att det behövs fler poliser och tjänstemän inom tull och kustbevakning som kan hjälpa till att ta alkoholutandningsprov på bilförare som kommer till svenska hamnar. Antalet sållningsprov behöver helt enkelt utökas rejält.
Bakgrunden till att den här försöksverksamheten införs som innebär att särskilda nykterhetskontrollanter ska kunna utföra alkoholkontrollerna är förstås, som flera redan har nämnt, att det är ett stort problem med onyktra förare i många hamnar. Anders Hansson gav en målande beskrivning av det tidigare.
Efter att flera allvarliga olyckor och tillbud inträffat i nära anslutning till just färjeläget i Ystad prövade man ett nytt sätt att komma åt det här genom att man använde andra personer som fick hjälpa till att ta proverna. Det fick väldigt gott resultat. Men länsstyrelsen konstaterade att det inte var enligt lagen. Trots att det gav så bra resultat fick man lägga ned verksamheten.
Sedan valde vi att utreda frågan för att se om man kunde ändra lagen så att den möjligheten skulle öppnas igen. Det är det som nu har skett. Därför har vi det här betänkandet i dag som Alliansen, Socialdemokraterna och Miljöpartiet står bakom.
Det blir inte vem som helst som får ta prover. Det är polisen som förordnar lämpliga personer med särskild utbildning. De ska stå under ledning av en polisman när kontrollerna genomförs.
Även i övrigt är det, som flera redan har berättat, mycket strikta regler för vad som gäller. Dessutom ska försöksverksamheten utvärderas efter tre år, och då får vi ta upp de svårigheter som har funnits, om det eventuellt kommer att finnas sådana.
Det här är försett med både livrem och hängslen, så jag tycker att även Vänsterpartiet borde kunna känna sig ganska trygga.
Vi måste ända återkomma till frågan: Vad är målet med det hela? Jo, det är att vi ska minska antalet onyktra förare på våra vägar. Det här är ett viktigt steg för att uppnå ökad trafiksäkerhet, det som vi egentligen alla är överens om. Jag för min del är övertygad om att den här försöksverksamheten kommer att medverka till att det målet uppnås.
Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationen.
Beslut, Genomförd
Beslut: 2010-05-05
Förslagspunkter: 1, Voteringar: 1
Protokoll med beslut
- 2010-05-05Protokoll 2009/10:116
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Trafiknykterhetskontroller i hamnar
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om försöksverksamhet med trafiknykterhetskontrollanter i hamnar med den ändring av ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna som framgår av bilaga 3.
Därmed bifaller riksdagen delvis proposition 2009/10:171 och avslår motion 2009/10:Ju8.- Reservation 1 (v)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (v) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 108 0 0 22 m 89 0 0 7 c 22 0 0 7 fp 22 0 0 6 kd 19 0 0 5 v 0 17 1 4 mp 16 1 1 1 - 1 0 0 0 Totalt 277 18 2 52