Svenskt deltagande i Förenta nationernas och Afrikanska unionens gemensamma fredsfrämjande insats i Darfur
Betänkande 2007/08:UFöU1
- 1, Förslag, Genomförd
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslutat
- 31 oktober 2007
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Hela betänkandet
Beslut
Svensk väpnad styrka till Darfur (UFöU1)
Regeringen får sända en svensk väpnad styrka till Förenta nationernas och Afrikanska unionens gemensamma fredsfrämjande insats i Darfurregionen i Sudan, UNAMID. Styrkan får bestå av högst 450 personer och delta under högst 18 månader. En förutsättning för det svenska militära deltagandet i UNAMID är att FN och Afrikanska unionen ger sitt godkännande. Den svenska delen av den planerade norsk-svenska ingenjörsbataljonen beräknas uppgå till 160 personer. För oförutsedda behov av förstärkning eller evakuering kan den svenska närvaron tillfälligt komma att utökas, dock högst till 450 personer.
- Utskottets förslag till beslut
- Bifall till proposition. Avslag på motionerna.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag.
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Motioner: 2
Propositioner: 1
Propositioner: 1
Från regeringen
- Svenskt deltagande i Förenta nationernas och Afrikanska unionens gemensamma fredsfrämjande insats i DarfurProposition 2007/08:7
Motioner från ledamöterna
Beredning, Genomförd
Senaste beredning i utskottet: 2007-10-23
Trycklov till Gotab och webb: 2007-10-25
Trycklov: 2007-10-25
Justering: 2007-10-25
Trycklov till Gotab och webb: 2007-10-25
Trycklov: 2007-10-25
Justering: 2007-10-25
Betänkande 2007/08:UFöU1
Alla beredningar i utskottet
2007-10-23
Svensk väpnad styrka till Darfur (UFöU1)
Regeringen får sända en svensk väpnad styrka till Förenta nationernas och Afrikanska unionens gemensamma fredsfrämjande insats i Darfurregionen i Sudan, UNAMID. Styrkan får bestå av högst 450 personer och delta under högst 18 månader.
En förutsättning för det svenska militära deltagandet i UNAMID är att FN och Afrikanska unionen ger sitt godkännande. Den svenska delen av den planerade norsk-svenska ingenjörsbataljonen beräknas uppgå till 160 personer. För oförutsedda behov av förstärkning eller evakuering kan den svenska närvaron tillfälligt komma att utökas, dock högst till 450 personer.
Det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet föreslår att riksdagen godkänner regeringens förslag.
Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2007-10-31
Debatt om förslag 2007/08:UFöU1
Webb-tv: Svenskt deltagande i Förenta nationernas och Afrikanska unionens gemensamma fredsfrämjande insats i Darfur
Dokument från debatten
- 2007-10-31Protokoll 2007/08:19
Protokoll från debatten
Anf. 55 Urban Ahlin (S)
Det fick bli det sista inlägget i den allmänna debattimmen i dag, som härmed är avslutad.
Anf. 56 Karin Enström (M)
Herr talman! Det är med stor tillfredsställelse som vi i dag har att behandla betänkandet om att sända svenska militärer i en gemensam insats, tillsammans med Norge, till Darfur.
Den socialdemokratiska regeringen inledde tidigt ett samarbete med den norska regeringen om att förebereda sig och träna ingenjörstrupper för att kunna göra en viktig insats i Darfur. Det är en region som har varit svårt präglad av stammotsättningar, janjawidmilisens attacker på civilbefolkningen och någonting som vi i den socialdemokratiska regeringen betecknade som ett folkmord.
Det är oerhört glädjande att FN:s säkerhetsråd i diskussioner och dialog med den sudanesiska regeringen har kommit så långt att man kan säga att vi nu ska skicka en stor insats till Darfur. Afrikanska unionen har varit där tidigare men med alltför få soldater för att kunna göra någon nytta. Det är glädjande att FN:s säkerhetsråd har kommit så långt att vi nu ska sända en trupp om 19 555 soldater till regionen.
Sverige och Norge är där beredda att bistå med en ingenjörsbataljon om sammanlagt ungefär 400 man. Sverige kommer att bidra med den mindre delen. Norge är så kallad
lead nation
. Det svenska bidraget uppgår till 160 personer. Det är glädjande, men jag vill direkt säga att det finns några problem och komplikationer med denna insats.
I denna stund är det fortfarande inte klart att den sudanesiska regeringen är beredd att acceptera svenska och norska insatser i detta förband. Den afrikanska unionen har uttryckt det på det sättet att man vill ha en afrikansk militär insats. Sudanesiska regeringen har sagt via pressmeddelanden och uttalanden, faktiskt i Kina, att det är okej att Kina och Thailand är med. Men man har inte nämnt Sverige och Norge.
Jag vill ändå göra kammaren uppmärksam på detta och få det fört till protokollet, så att det ska vara fullständigt klart för alla och envar att det i och med att vi tar det här beslutet fortfarande inte är klarlagt om vi över huvud taget får åka.
Och jag vill från Socialdemokraternas sida göra det fullständigt klart att vi, om den sudanesiska regeringen inte accepterar att Sverige och Norge ingår i denna insats, inte heller ska försöka att ingå i den. Man kan, om man vill dra det långt, ändå tolka det på det sättet att FN:s säkerhetsråd har rätt att deployera trupper även om den sudanesiska regeringen inte skulle samtycka till det. Men vi socialdemokrater vill klart och tydligt markera att om den sudanesiska regeringen inte tycker att det är okej att den svensk-norska bataljonen ingår ska vi inte heller åka. Då blir risken alldeles för stor för våra soldater.
Vi i riksdagen tar beslutet när vi sänder väpnad trupp utomlands. Det här är ett artikel 7-uppdrag, det vill säga det är det starkaste mandatet som FN:s säkerhetsråd kan ge till en internationell insats.
Vi är, som sagt, glada över den. Den behövs på marken för att kunna säkra en situation i Darfur. Vi hoppas att Salim Salim och Jan Eliasson lyckas i sina ansträngningar för att få ett fredsavtal så att konflikten också löses på långsiktig väg.
Det är också glädjande att detta är en insats som genomförs av den afrikanska unionen på uppdrag av FN. Det är positivt om Afrikanska unionen får starkare resurser och kan göra ett bättre arbete på den afrikanska kontinenten, och det är oerhört glädjande att Sverige och Norge kan bidra till att stärka den afrikanska unionens möjligheter att göra ett oerhört viktigt arbete.
Flera hundratusen människor har dött i konflikterna. Flera miljoner människor är på flykt. Det råder ingen som helst tvekan om att insatsen är oerhört nödvändig, och det är glädjande att vi har kommit dit i dag.
Men som alltid när vi tar de här besluten i Sveriges riksdag vill jag poängtera att vi måste skänka en tacksamhetens och stolthetens tanke till alla de kvinnor och män som är beredda att delta i internationella operationer för Sveriges räkning och på det sättet bidra till säkerhet och fred i vår värld. Vi vet av erfarenhet att det kan leda till förluster av människoliv och skador. Vi i Sveriges riksdag hoppas naturligtvis att det inte ska ske i denna insats. Men, än en gång, vi är oerhört tacksamma och stolta över de kvinnor och män som genom sina insatser är beredda att bidra till en fredligare och säkrare värld.
Vi socialdemokrater har i en motion påtalat att vi tycker att regeringen tar ut svängarna lite väl kraftigt när det gäller den så kallade marginalen. Som jag sade tidigare är det 160 soldater som vi sänder iväg. Men regeringen begär ett bemyndigande om 450 soldater. Om det skulle bli en situation i Darfur där vi måste undsätta våra soldater menar regeringen att man behöver ha 290 extra att skicka dit.
Vi förstår mycket väl att det måste gå snabbt och att det måste finnas en marginal. Men vi tycker att det är lite otillfredsställande att denna marginal ökar under årens lopp, då vi behandlar dessa ärenden. Vi avser att återkomma i den frågan så småningom.
Jag vill också säga något för riksdagens protokoll, så att alla och envar är medvetna om att vi riksdagsledamöter vet om begränsningarna i denna insats. Jag sade tidigare att det är 19 555 soldater som den sudanesiska regeringen har godkänt att FN deployerar. Om det då finns 19 555 soldater i Sudan och våra trupper behöver undsättas betyder det att vi hamnar i en väldigt svår situation när det är den sudanesiska regeringen som ska acceptera att man går över denna numerära maximala nivå. Vi vill för protokollet ändå understryka att det är väsentligt att Försvarsmakten och den svenska regeringen är medvetna om denna problematik i denna insats och att man hela tiden agerar och förbereder sig för att skapa det utrymme som behövs om våra svenska soldater behöver undsättas.
Slutligen vill jag dock säga att vi socialdemokrater stöder denna proposition fullt ut. Det är ett viktigt uppdrag, och vi är stolta och tacksamma över de kvinnor och män som är beredda att bidra i internationella insatser.
Anf. 57 Urban Ahlin (S)
Herr talman! Antalet väpnade konflikter i Afrika minskar faktiskt, och fler människor än någonsin i Afrika kan nu rösta i flerpartival. Många länder har imponerande tillväxt. Det finns faktiskt många glädjeämnen och positiva trender, men Sudan är ett exempel på de svåra problem som fortfarande finns. Sudan och Darfurregionen är ett öppet sår för Afrika och hela världen. Det är en av de allvarligaste och svåraste kriser som det internationella samfundet har att hantera.
Själva konflikten i Darfurregionen i västra Sudan har orsakat en omfattande humanitär katastrof. De människor som bor där lever under ett ständigt hot mot sitt liv och sin säkerhet. Fyra miljoner människor, minst, har allvarligt påverkats av den här konflikten. Man tror att det är över två och en halv miljon människor som har drivits på flykt från sina hem. Minst 200 000 människor har dödats sedan konflikten började 2003. Det systematiska våldet har också innefattat grava och omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten.
De humanitära insatserna har varit omfattande i den här regionen, men de har haft väldigt svårt att verka på grund av den mycket svåra säkerhetssituationen. Det har helt enkelt i många områden varit alldeles för farligt att försöka verka med humanitär hjälp och bistånd.
Afrikanska unionen inrättade 2004 efter ett bemyndigande från FN:s säkerhetsråd en fredsfrämjande insats i Darfur som heter Amis, African Union Mission in Sudan. Man har arbetat sedan dess med att försöka hitta en lösning. Säkerhetsrådet beslutade i augusti 2006 att man skulle utvidga den befintliga FN-insats som fanns i södra Sudan som heter Unmis. Den skulle även omfatta Darfurregionen.
Därefter har FN, Afrikanska unionen och Sudans regering förhandlat och försökt att komma fram till en gemensam lösning. Det man nu har enats om är att FN tillsammans med Afrikanska unionen ska bilda en gemensam styrka. Det är den som kallas för Unamid. Det är i den styrkan som den svenska insatsen föreslås ingå.
Huvudsyftet med den gemensamma insatsen är enligt resolution 1769 från i år att understödja genomförandet av fredsavtalet i Darfur som är från maj 2006 och utfallet av de fortsatta fredsförhandlingarna och därmed bidra till att återskapa internationell fred och säkerhet i området. För att kunna genomföra uppgifterna i enlighet med resolutionen ska Unamid, som den här missionen heter, rymma både civila och militära delar. Som vi hörde från Urban Ahlin ska den militära delen uppgå till högst 19 555 personer. Det är också den militära delen som kommer att utgöra huvuddelen av Unamid. Det är i den styrkan det norsk-svenska förbandet, som sagt, föreslås ingå.
Det här har planerats, som vi vet, sedan länge. Det är en reducerad ingenjörsbataljon om ca 400 personer. Tanken med den här bataljonen är att man ska kunna lösa generella uppgifter för ingenjörsförband, men tyngdpunkten är att bygga grupperingsplatser och förbättra vägar i området. Det är väldigt svårframkomligt. Infrastrukturen är om inte obefintlig så väldigt dålig. En förutsättning för att både den humanitära hjälpen och andra förband ska kunna komma fram i området är att man faktiskt kan ta sig fram, inte bara flyga. Sammantaget beräknas den svenska delen uppgå till 160 personer.
Utskottet föreslår att vi ska medge det regeringen föreslår, nämligen en väpnad styrka bestående av högst 450 personer. Socialdemokraterna har haft funderingar kring hur man ska beräkna den här marginalen. Alliansen delar regeringens uppfattning att det under försämrade säkerhetsförhållanden är viktigt att man har möjlighet att förstärka den militära insatsen och att eventuellt kunna evakuera. Då är frågan hur man gör det metodmässigt på bästa sätt, så att vi så snabbt som möjligt utan fördröjning ska kunna göra den här insatsen. Man kan diskutera exakt hur det ska gå till, hur ramarna ska se ut.
Vår förhoppning är naturligtvis att de här insatserna nu kommer till stånd för att förbättra situationen för människorna i Darfur. Våldet och kränkningarna måste upphöra, och biståndsinsatserna måste kunna få nå fram och nå ut till befolkningen. Vi avsätter 265 miljoner kronor i bistånd till Sudan. För att de här miljonerna ska komma människorna i Darfur till del måste vi ha en viss säkerhet uppnådd i området.
Majoriteten anser också att det är bra att den här insatsen vilar på ett robust mandat, det vill säga i enlighet med kapitel 7 i FN-stadgan. Det här mandatet är en förutsättning för att insatsen ska kunna lyckas med den svåra och farliga uppgiften att bringa ökad säkerhet och fred till regionen.
Jag vill instämma i respekten för och uttrycka min tacksamhet till de svenskar som är beredda att åka på den här missionen. Det är farligt. Det innebär stora uppoffringar. Det kan till och med innebära den värsta uppoffringen av allt, att man förlorar livet.
Men vi gör det här för att kunna bidra till en bättre säkerhet och fred i området. Förhoppningen är att begränsningen på 19 555 inte ska betyda att vi inte skulle kunna förstärka eller evakuera de soldater som vi har på plats. Det är jag övertygad om att vi kommer att kunna lösa.
Herr talman! Jag vill avslutningsvis yrka bifall till förslaget i betänkandet.
Anf. 58 Urban Ahlin (S)
Herr talman! Min replik riktar sig inte så mycket till Karin Enström i den politiska delen, men jag noterade vid flera tillfällen att Karin Enström sade att "majoriteten i utskottet tycker att". Jag vill bara för ordningens skull markera att det är ett fullständigt enigt utskott som står bakom detta betänkande. Jag tycker att det finns en poäng med att betona att det är ett enigt utskott som tar de här besluten när vi skickar svenska kvinnor och män ut i farliga operationer.
Anf. 59 Karin Enström (M)
Herr talman! Det var inte min mening att peka ut. Vi har haft diskussioner och olika syn på hur man kan gå vidare, hur man kan resonera kring det här. Men vi har inga reservationer. Det är ett enigt utskott. Det är jag mycket tacksam för.
Anf. 60 Staffan Danielsson (C)
Herr talman! I Darfurregionen i Sudan bor det ca 7 miljoner människor på en yta stor som Sverige. I Darfur bor det grovt förenklat nomader i norr som är araber och bönder i söder som är svarta afrikaner. Darfur var ett sultanat på 1300-talet, och hela områdets befolkning bekänner sig till islam i dag.
De svarta afrikanerna i Darfur har under århundradenas lopp i hög grad varit utsatta för slavhandel. Skräck, sorg och lidande har funnits med i Darfurregionen sedan mycket länge.
Den fruktansvärda konflikten sedan 2003 går i huvudsak mellan den styrande regeringen i Sudan med stöd av den fruktade arabiskdominerade janjawidmilisen och rebellgrupper från de bofasta jordbrukande afrikanerna. Fruktansvärda övergrepp har begåtts och begås. Flera hundratusen människor har dödats, och flera miljoner har drivits på flykt.
Människorna på flykt bor ofta i stora flyktingläger. Även utanför dessa finns terrorn kvar i form av våldtäkter som janjawidmilisen utsätter kvinnor i byar eller flyktingläger för när de tvingas gå ut för att samla ved. I intervjuer framkommer ofta att orsaken till att man skickar ut kvinnorna i stället för männen för att samla in ved är att männen riskerar att bli dödade.
Darfur har betydande oljetillgångar, och länder från Kina till Ryssland har olika intressen i landet och i Sudan. Befolkningen i området har ökat samtidigt som klimatförändringarna kan ligga bakom de ökande torråren med hungerkatastrofer.
Detta är alltså bakgrunden - en smältdegel av människor utsatta för svåra konflikter och enorma lidanden som vi inte kan förstå eller inse vidden av. Den allmänna laglösheten och brottsligheten breder också ut sig i inbördeskrigets spår.
Fredsförhandlingar pågår i komplicerade turer och med många inblandade. I dessa dagar träffas man som bekant under bland annat Jan Eliassons medling. FN beslutade i juli att inrätta en för FN och Afrikanska unionen gemensam fredsbefrämjande insats i Darfur. Huvuddelen av de nära 20 000 soldaterna kommer från Afrikanska unionens länder, och 3 000 är redan på plats. Norge och Sverige ska nu tillsammans sända en ingenjörsbataljon på ca 400 soldater varav ca 160 svenska. Uppgiften är främst att iordningsställa
camps
för huvudstyrkorna samt att förbättra vägframkomligheten i området.
Vi från Centerpartiet anser det mycket glädjande att Sverige ställer upp med trupp i ett förvisso farligt men, mot den här bakgrunden, mycket angeläget fredsbefrämjande uppdrag.
Jag vill också understryka den stora betydelsen av den stora enigheten i riksdagen bakom regeringens förslag till truppinsats.
Urban Ahlin deklarerade att om inte Sudan accepterar ett svenskt deltagande ska vi inte sända någon trupp. Det är en naturlig utgångspunkt. En fråga kunde vara: Gäller detta oavsett situationens utveckling i Darfur och oavsett vilka beslut som FN fattar? Ska andra länder delta om situationen förvärras? Jag är dock givetvis i dagsläget med på Urban Ahlins utgångspunkt.
Det mandat vi ger regeringen är att skicka ut 160 soldater under högst 18 månader med en ökning upp till maximalt 450 soldater om en nödsituation som kräver evakuering skulle inträffa. Skulle säkerheten för våra soldater hotas får naturligtvis inte en seg svensk beslutsprocess hindra nödvändiga hjälpinsatser.
Miljöpartiet står bakom utskottets betänkande. Det är mycket bra, men de slår - som jag ser det - i ett särskilt yttrande in några öppna dörrar. Fredsframtvingande insatser ska så snart som möjligt övergå i fredsbevarande, anför man. Vem tycker inte det? Vi är fullständigt överens om detta. Sverige bidrar redan med stora humanitära biståndsinsatser, i år på 265 miljoner. Detta ska fortsätta. Uppmaningen från Miljöpartiet att våra soldater ska agera med stor varsamhet så att konflikten inte sprider sig till resten av regionen känns opåkallad. Jag är helt trygg i att det är just så svenska soldater i vanlig ordning kommer att agera. Det är vi fullständigt överens om.
Dock är vi överens i yttrandet. Jag yrkar bifall till utskottets enhälliga förslag om att Sverige ska delta i FN:s och Afrikanska unionens gemensamma fredsbefrämjande insats i Darfur i Sudan.
Anf. 60 Urban Ahlin (S)
Herr talman! I Darfurregionen i Sudan bor det ca 7 miljoner människor på en yta stor som Sverige. I Darfur bor det grovt förenklat nomader i norr som är araber och bönder i söder som är svarta afrikaner. Darfur var ett sultanat på 1300-talet, och hela områdets befolkning bekänner sig till islam i dag.
De svarta afrikanerna i Darfur har under århundradenas lopp i hög grad varit utsatta för slavhandel. Skräck, sorg och lidande har funnits med i Darfurregionen sedan mycket länge.
Den fruktansvärda konflikten sedan 2003 går i huvudsak mellan den styrande regeringen i Sudan med stöd av den fruktade arabiskdominerade janjawidmilisen och rebellgrupper från de bofasta jordbrukande afrikanerna. Fruktansvärda övergrepp har begåtts och begås. Flera hundratusen människor har dödats, och flera miljoner har drivits på flykt.
Människorna på flykt bor ofta i stora flyktingläger. Även utanför dessa finns terrorn kvar i form av våldtäkter som janjawidmilisen utsätter kvinnor i byar eller flyktingläger för när de tvingas gå ut för att samla ved. I intervjuer framkommer ofta att orsaken till att man skickar ut kvinnorna i stället för männen för att samla in ved är att männen riskerar att bli dödade.
Darfur har betydande oljetillgångar, och länder från Kina till Ryssland har olika intressen i landet och i Sudan. Befolkningen i området har ökat samtidigt som klimatförändringarna kan ligga bakom de ökande torråren med hungerkatastrofer.
Detta är alltså bakgrunden - en smältdegel av människor utsatta för svåra konflikter och enorma lidanden som vi inte kan förstå eller inse vidden av. Den allmänna laglösheten och brottsligheten breder också ut sig i inbördeskrigets spår.
Fredsförhandlingar pågår i komplicerade turer och med många inblandade. I dessa dagar träffas man som bekant under bland annat Jan Eliassons medling. FN beslutade i juli att inrätta en för FN och Afrikanska unionen gemensam fredsbefrämjande insats i Darfur. Huvuddelen av de nära 20 000 soldaterna kommer från Afrikanska unionens länder, och 3 000 är redan på plats. Norge och Sverige ska nu tillsammans sända en ingenjörsbataljon på ca 400 soldater varav ca 160 svenska. Uppgiften är främst att iordningsställa
camps
för huvudstyrkorna samt att förbättra vägframkomligheten i området.
Vi från Centerpartiet anser det mycket glädjande att Sverige ställer upp med trupp i ett förvisso farligt men, mot den här bakgrunden, mycket angeläget fredsbefrämjande uppdrag.
Jag vill också understryka den stora betydelsen av den stora enigheten i riksdagen bakom regeringens förslag till truppinsats.
Urban Ahlin deklarerade att om inte Sudan accepterar ett svenskt deltagande ska vi inte sända någon trupp. Det är en naturlig utgångspunkt. En fråga kunde vara: Gäller detta oavsett situationens utveckling i Darfur och oavsett vilka beslut som FN fattar? Ska andra länder delta om situationen förvärras? Jag är dock givetvis i dagsläget med på Urban Ahlins utgångspunkt.
Det mandat vi ger regeringen är att skicka ut 160 soldater under högst 18 månader med en ökning upp till maximalt 450 soldater om en nödsituation som kräver evakuering skulle inträffa. Skulle säkerheten för våra soldater hotas får naturligtvis inte en seg svensk beslutsprocess hindra nödvändiga hjälpinsatser.
Miljöpartiet står bakom utskottets betänkande. Det är mycket bra, men de slår - som jag ser det - i ett särskilt yttrande in några öppna dörrar. Fredsframtvingande insatser ska så snart som möjligt övergå i fredsbevarande, anför man. Vem tycker inte det? Vi är fullständigt överens om detta. Sverige bidrar redan med stora humanitära biståndsinsatser, i år på 265 miljoner. Detta ska fortsätta. Uppmaningen från Miljöpartiet att våra soldater ska agera med stor varsamhet så att konflikten inte sprider sig till resten av regionen känns opåkallad. Jag är helt trygg i att det är just så svenska soldater i vanlig ordning kommer att agera. Det är vi fullständigt överens om.
Dock är vi överens i yttrandet. Jag yrkar bifall till utskottets enhälliga förslag om att Sverige ska delta i FN:s och Afrikanska unionens gemensamma fredsbefrämjande insats i Darfur i Sudan.
Anf. 61 Staffan Danielsson (C)
Herr talman! Jag fick en fråga av Staffan Danielsson som gällde mitt uttalande om att jag inte tycker att Sverige ska skicka trupper om det visar sig att sudanesiska regeringen inte välkomnar Sverige och Norge i denna insats. Det grundar sig naturligtvis på det enkla faktum att det i den säkerhetsrådsresolution som i dag föreligger står att den här numerären har kommit fram genom konsultationer med den sudanesiska regeringen. I en snäv tolkning från en borgerlig regering skulle man kanske kunna driva linjen att vi ska åka dit oavsett vad som händer. Jag menar att om situationen skulle förvärras krävs ett nytt mandat från säkerhetsrådet för att vi skulle åka ändå.
Med det säkerhetsrådsmandat som ligger till grund för denna proposition vill jag klart och tydligt markera att om den sudanesiska regeringen säger att norska och svenska trupper inte är välkomna ska vi heller inte åka dit. Det vore en klart ovälkomnande gest från den sudanesiska regeringen som skulle försätta våra trupper i en fullständigt hopplös situation, där alla skulle se dem som fiender på marken.
Jag utgår från att Staffan Danielsson delar min uppfattning. Om Sudans regering säger nej ska vi inte åka. Om sedan situationen förvärras och det måste till något slags humanitär intervention kräver detta naturligtvis ett nytt säkerhetsrådsbeslut från FN.
Anf. 62 Urban Ahlin (S)
Herr talman! Urban Ahlin och jag är överens i frågan. Jag ville bara att han skulle förtydliga sig.
Anf. 63 Allan Widman (Fp)
Herr talman! Då vill jag också passa på att tacka för att Staffan Danielsson förtydligade detta med att vi inte ska ha en seg beslutsprocess som hindrar nödvändiga evakueringsinsatser. Det är helt korrekt, och det vilar också på regeringen att ta det ansvaret.
Anf. 64 Urban Ahlin (S)
Herr talman! Det har nämnts flera gånger tidigare under den här ganska korta debatten att ungefär 200 000 människor beräknas ha dött som ett resultat av konflikten i Darfur i Sudan. Det slår mig att denna siffra motsvarar hela befolkningen i nordöstra Skåne och Blekinge län. Så många har fallit offer för konflikten. 2,5 miljoner människor på flykt motsvarar en knapp tredjedel av hela det svenska folket.
Dessa siffror som vi bollar omkring är värda en närmare fundering från tid till annan. Bakom siffrorna ligger ett lidande som jag tror studsar mot väggarna av vår fattningsförmåga. Den insats som regeringen nu har att ta ställning till är mycket angelägen.
Det är naturligtvis med sorg man kan konstatera att det fortfarande är högst osäkert om ett svenskt och norskt deltagande kommer att bli möjligt. Urban Ahlin har pekat på de diskussioner som fortfarande pågår om huruvida män och kvinnor från den europeiska kontinenten ska få delta i den här operationen eller inte.
På en punkt skulle jag dock vilja göra en rättning av det Urban Ahlin säger. Om vi utgår från det yrkande som riksdagen har att ta ställning till förutsätter det
inte
formellt ett godkännande av Sudans regering. Däremot förutsätts ett godkännande av Förenta nationerna och av Afrikanska unionen.
Herr talman! Jag tror att det är bra att européer får möjlighet att delta i operationen Unamid i Sudan. Folkmord är något som må angå oss alla, oavsett etnicitet och oavsett gränser. Bekämpningen av folkmord ska inte kapslas in och bli en lokal eller regional angelägenhet, utan det ska vara en angelägenhet för hela världssamfundet.
Jag har i sak ingen annan uppfattning än att det i nuvarande läge är en självklarhet att den sudanesiska regeringen ska ge sitt godkännande. Men under de senaste fem sex åren har vi i den här kammaren och på andra håll diskuterat huruvida det finns en skyldighet att ingripa till skydd för människor. Kofi Annan, den förre generalsekreteraren för Förenta nationerna, talade i en mycket viktig rapport under rubriken
Responsibility to Protect
om att det finns en skyldighet som till och med sträcker sig bortom de mandat som FN:s säkerhetsråd ger.
Nu är situationen kanske inte sådan i dag att man med åberopande av denna nya rättsakt på det internationella området ska göra ingripanden. Men det är viktigt att konstatera att om saker och ting förvärras och om folkmordet i Darfur fortsätter får naturligtvis inga alternativ på förhand vara uteslutna, vare sig för världssamfundet eller för Sverige.
Kostnaderna för denna mission är väldigt höga. Vi skickar 160 personer under 15 månader till en kostnad av 460 miljoner. Det är dyrt, räknat per insatt soldat och tidsperiod.
Men enligt min uppfattning är Darfur speciellt. Sverige har berett sig för uppgiften under lång tid. Den insats som vi gör kommer faktiskt att verka under mycket längre tid än den svenska och norska truppen finns i Darfur. Vi kommer att förbättra vägar. Vi kommer att bygga kaserner, baracker och förläggningar till den personal i Unamid som så småningom anländer och som i slutändan kommer att utgöra FN:s största fredsfrämjande insats just nu.
Det är viktigt, herr talman, att den strategi för internationella insatser som regeringen nu arbetar med och snart kommer att presentera för riksdagen ger oss möjlighet att besluta på ett mer rationellt och kostnadseffektivt sätt var, när och hur vi gör våra insatser.
Det är med särskild tillfredsställelse jag noterar att sjukvårdskedjan i operationen är en förutsättning för att operationen över huvud taget ska bli av. Det har varit välgörande att Försvarsmakten har varit mycket tydlig på den punkten.
Urban Ahlin säger att det är otillfredsställande att den marginal när det gäller trupptaket som regeringen sätter för att möjliggöra evakuering, förstärkning eller undsättning av vår insats i Darfur successivt har vuxit. Jag vill bara erinra om att taket infördes som princip under den tid Urban Ahlins partikamrater satt i regeringen. Jag känner respekt för att det aldrig får bli så att man försöker kringgå de regler i regeringsformen som säger att det är den här kammaren - den här kammaren allena - som fattar beslut om att sända trupp utomlands. Samtidigt tror jag att det är svårt att hitta någon generell lösning på problemet. Beroende på vilka förband som Sverige har i beredskap kommer storleken på undsättningsoperationen att variera. Från den 1 januari 2008 till den 30 juni kommer Sverige att med tio dagars beredskap ha ett förband som heter Nordic Battle Group. Det är det förbandet som jag tror är planerat att utgöra undsättningsförband om det skulle hetta till. Av det skälet har man naturligtvis i just det här fallet hamnat på en ganska hög siffra.
Jag instämmer med de talare som har sagt att de män och kvinnor som nu reser till Sudan är värda respekt. Jag menar att det är fråga värt om det finns något större som enskilda tjänstemän i staten i dag gör än att sätta sin egen säkerhet och sin egen hälsa på spel för att stärka säkerheten för andra.
Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.
Anf. 65 Allan Widman (Fp)
Herr talman! Jag är den första att beklaga om alla replikskiftena ger en bild av att vi skulle vara mer osams än vad vi är. Det är vi inte. Det är ett enigt utskott som står bakom insatsen, och den är oerhört betydelsefull.
Det som krånglar till det hela är att vi i dag fattar beslut om att skicka trupp, men det finns en förutsättning, nämligen att den sudanesiska regeringen accepterar att Sverige och Norge ingår i denna styrka som Afrikanska unionen har där. Det är en unik situation att det är så när Sveriges riksdag fattar beslut om en sådan insats.
Precis som jag varnade för vill jag tydligt markera att om den borgerliga regeringen väljer att läsa FN:s säkerhetsrådsbeslut på det sättet, nämligen att sudanesiska regeringens godkännande inte behövs för att sända våra trupper, vill vi socialdemokrater redan nu deklarera att vi inte är beredda att stödja en sådan insats. Jag är personligen övertygad om att den borgerliga regeringen läser FN:s säkerhetsrådsbeslut på samma sätt som jag gör, men för att undvika alla som helst missförstånd vill jag tydligt markera för kammaren att Socialdemokraterna inte kommer att ställa upp bakom ett beslut att skicka våra trupper om den sudanesiska regeringen säger att Sverige och Norge inte är välkomna.
När det gäller frågan om marginalen var det absolut inte min avsikt att lägga skulden på den borgerliga regeringen. Jag är helt medveten om, precis som Allan Widman, att detta är en process som började långt tidigare under en socialdemokratisk regering. Jag är också lite av skulden i detta. En gång i tiden beslutade riksdagen, utan några begränsningar, att ge regeringen rätt att skicka ut väpnad trupp i utlandet. Jag tycker personligen att det är en otillfredsställande ordning. Sveriges riksdag har beslutet, och därmed borde man inte lämna över hela makten till regeringen.
Jag och alla andra i kammaren tycker att det är riktigt och rätt att man snabbt och lätt ska kunna undsätta soldater. Det handlar om att hitta en formel för detta som gör att regeringen inte kan använda denna marginal till annat än just undsättnings- och evakueringsstyrkor.
Anf. 66 Urban Ahlin (S)
Herr talman! Jag brukar inte berömma vare sig mig själv eller mitt parti här i kammaren, men jag är övertygad om att Urban Ahlin också minns att det var den sena förstärkningen av vår insats i Kosovo som var skälet till att bland andra Folkpartiet yrkade på att vi måste skapa förutsättningar för att med snabbare beslut kunna undsätta och evakuera trupp utomlands.
Det var en sorglig historia. Den svenska truppförstärkningen anlände när den danska förstärkningen var på väg hem. Det är naturligtvis en situation som vi måste undvika framöver.
Jag tycker att rätt ska vara rätt, Urban Ahlin. Jag refererade vad som står i den besluts-att-sats som riksdagen har att ta ställning till. Där står inte - förvisso - att det krävs ett godkännande från Sudan. Nu är vi överens om detta i sak, men min poäng är att när Urban Ahlin säger att vi ska ha ett godkännande från Sudan är det samma sak som att säga att vi ska ha ett godkännande från en diktatur innan vi kan ingripa mot ett folkmord. Det vore bra om Urban Ahlin sade att
responsibility to protect
, skyldigheten att skydda människor som utsätts för övergrepp av sina egna stater, i sin förlängning kan komma att kräva att man inte avvaktar ett samtycke från Sudans regering. Jag hoppas att vi är överens om att den optionen måste det internationella samhället ha.
Anf. 67 Allan Widman (Fp)
Herr talman! Kosovo har ingen relevans alls i det här ärendet om marginalen. Kosovo är ett exempel på där riksdagen har fattat ett beslut om att sända väpnad trupp till utlandet utan att ha några som helst begräsningar. Det var helt och hållet upp till regeringen att besluta om undsättningsstyrkor. Jag håller med Allan Widman om att processen under den socialdemokratiska regeringen inte var bra. Den tog för lång tid, och det var inte bra. Därför har jag i min egenskap av utskottsordförande försökt att få till skrivningar som tydligt och klart deklarerar vilket konto pengarna ska dras från och vad marginalen är för att underlätta att få en snabb insats. Men det har ingen bäring på diskussionen om marginalen för undsättningsstyrkor.
Det är inte Sverige som ska ha ett godkännande av Sudan. Det är FN som ska ha ett godkännande av Sudan att vi får åka dit. I säkerhetsrådsbeslutet står det efter konsultationer med den sudanesiska regeringen. Vi är ännu inte där. Ban Ki Moon har ett uppdrag att se till att få ett godkännande av Sudan för att Sverige och Norge ska kunna åka dit. Det är det beslut som ligger till grund för det här betänkandet. Vi måste stå fast vid det. Det folkrättsliga mandatet ligger i säkerhetsrådsbeslutet. FN har att få ett godkännande av Sudan av att Sverige och Norge får ingå i den insatsen. Får inte FN det godkännandet meddelar jag här i kammaren att Sverige inte ska delta i den insatsen.
Jag är orolig för att Allan Widman försöker krumbukta för att öppna för att vi ändå ska åka. Det vore ett förödande misstag att göra så. Jag delar Allan Widmans uppfattning om att omvärlden har ett ansvar - det som Kofi Annan har benämnt
responsibility to protect
. Hamnar vi i en sådan situation är jag den första att välkomna att FN:s säkerhetsråd fattar det beslutet att agera, men då krävs ett annat säkerhetsrådsbeslut.
Anf. 68 Rosita Runegrund (Kd)
Herr talman! Det är utmärkt att Urban Ahlin förtydligar sig på den här punkten. Jag utgår från att han känner till att
responsibility to protect
är en rättsakt, en idé, som också sträcker sig bortom ett eventuellt beslut av FN:s säkerhetsråd. Dessvärre är det så att FN:s säkerhetsråd från tid till annan har varit blockerat och omöjliggjort humanitära insatser för att rädda människor på olika ställen i världen. Jag hoppas att Urban Ahlin också är beredd att bekräfta att det här ansvaret kan ha en sådan innebörd att man inte behöver i varje enskilt fall ha godkännande från nationella regeringar, från regionala organisationer eller till och med ytterst från FN:s säkerhetsråd.
Diskussionen om Kosovo var den diskussion som ledde till att vi började arbeta med marginaler när vi beslutade om våra internationella insatser. Urban Ahlin har helt rätt, nämligen att Kosovoinsatsen inte har något tak och den är inte heller begränsad i tiden. Men det var just de problem som uppstod i samband med oroligheterna i mars 2004 som gjorde att vi började besluta om marginaler.
Anf. 69 Karla López (Mp)
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet. Jag vill understryka att ett enigt utskott står bakom betänkandet.
"Stor utmaning att arbeta i riskfyllt Darfur", är rubriken på en artikel som står att läsa på Läkare utan gränsers hemsida. Vi vet att
early warning
kom från Läkare utan gränser väldigt tidigt. De visste att deras egna hjälparbetare var utsatta.
En förutsättning för att man ska uppnå långsiktig fred och stabilitet är just att involvera det civila samhället i fredsprocessen vid fredsförhandlingar och försoningsarbete. Man kan konstatera att dessvärre utesluts alltför ofta halva befolkningen, nämligen kvinnorna, från det fredsuppbyggande arbetet. Detta sker trots att det är de som hårdast drabbas av krigets konsekvenser. Faktum är också att kvinnor är de som är mest benägna att samarbeta och söka fredliga lösningar.
Genom antagandet av resolution 1325 år 2000 erkände världssamfundet problemet och förde upp det på den internationella politiska dagordningen. Det är därför en stor glädje för mig personligen och för Kristdemokraterna att Sverige aktivt ska verka för att resolutionen utgör en självklar beståndsdel i det fredsfrämjande arbetet i regionen Darfur.
Att kvinnor är speciellt utsatta i krig blir särskilt tydligt i den konflikt vi diskuterar i dag. Jag tycker att vi har fått en bra föredragning av föregående talare om det som händer i regionen. Kvinnor i byar och flyktingläger utsätts för ihållande övergrepp från regeringstrupper och milis. Kvinnor och unga flickor utsätts för tortyr, våldtäkter och bortrövanden. Syftet är att förödmjuka befolkningen och tvinga den på flykt.
Tyvärr har det visat sig i andra missioner att viss FN-personal sexuellt utnyttjar de flyktingar som de är satta att beskydda. Därför tycker jag att det här vilar ett stort ansvar på de länder som vill leva upp till uppförandekoden. Jag känner mig trygg när det gäller den svenska styrkans agerande.
Herr talman! Jag var i Lidköping för några veckor sedan då NBG, Nordic Battle Group, hade sin övning. Där fick jag samtala med officerare som hade varit på olika missioner. Jag håller med föregående talare som uttrycker en stolthet över de kvinnor och män som går ut i de olika missionerna. Det jag fick intryck av när jag pratade med soldaterna i Lidköping och Skövde var just viljan att hjälpa till. Jag vill också poängtera - vilket också kom fram i samtalen - att man också är stolt över de anhöriga som skickar i väg sina pojkar och flickor, sina fruar och män. Det vilar ett stort ansvar också på de anhöriga.
Herr talman! Som sagt ställer vi oss bakom detta betänkande.
Anf. 70 Åsa Lindestam (S)
Herr talman! Precis som alla har påpekat är det ett enigt utskott som står bakom detta förslag. Situationen i Darfur är så akut att vi tvingas skicka soldater dit. Också Miljöpartiet står bakom detta.
Men vi vill betona försiktigheten. Det finns nämligen en myt som säger att om man har utbildning kan man hantera de flesta krissituationer. Oftast är det inte så. I en traumatisk eller stressfylld situation där det förekommer mycket våld kan logiken brista även hos den mest logiska människa. Nu tror jag inte att det finns en stor sådan risk i det här fallet. Jag tror att våra soldater är väldigt väl förberedda. Samtidigt är det bra att påpeka att risken finns. Vi har ju haft en historia där svenska soldater har begått övergrepp på befolkningen, nämligen i Kongo på 1960-talet.
Jag tror inte att denna risk finns just nu, men vi vill ändå visa försiktighet, och det är därför vi i Miljöpartiet agerar och skriver som vi gör.
Jag blir mycket glad över Rosita Runegrunds anförande. Hon säger att det förekommer övergrepp även från FN-soldater mot lokalbefolkningen. Men precis som Rosita tror jag inte att det finns någon stor risk för att våra soldater ska bli involverade i sådant. Vi har jobbat väldigt mycket med resolutionen 1325, och jag tror att Sverige kommer att göra ett bra jobb i Darfur. Det är därför väldigt viktigt att vi är förebilder och att vi försöker få med de andra länderna på att fördjupa vårt arbete med resolution 1325 så att kvinnor blir integrerade i fredsprocessen.
Vi i Miljöpartiet blir också mycket glada när vi ser att man satsar mest på bistånd. Vi lägger mycket pengar på bistånd i Sudan nu, och vi lägger mer pengar på bistånd än på militära medel. Tyvärr har vi när vi tidigare har skickat trupper till Afghanistan, Kosovo eller Liberia lagt större tonvikt på militära medel än på bistånd, vilket jag anser är lite tråkigt, speciellt som situationerna i de här länderna har varit så svåra. Men vi är väldigt glada över att vi gör tvärtom i det här fallet.
Vår uppmaning till regeringen är att fortsätta med denna trend.
Beslut, Genomförd
Beslut: 2007-10-31
Förslagspunkter: 1, Acklamationer: 1
Protokoll med beslut
- 2007-10-31Protokoll 2007/08:19
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Svenskt deltagande i Förenta nationernas och Afrikanska unionens gemensamma fredsfrämjande insats i Darfur
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen medger att regeringen, under förutsättning att Förenta nationerna och Afrikanska unionen ger sitt godkännande, ställer en svensk väpnad styrka bestående av högst 450 personer till förfogande för deltagande i Förenta nationernas och Afrikanska unionens gemensamma fredsfrämjande insats i Darfur (UNAMID) under högst 18 månader.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2007/08:7 och avslår motionerna 2007/08:U1 och 2007/08:U2 yrkandena 1 och 2.