Sänkta socialavgifter m.m.

Anf. 89 Jasenko Omanovic (S)

Fru talman! Jag skulle vilja börja med att yrka bifall till våra reservationer 2, 3, 5 och 6. Fru talman! I propositionen föreslår regeringen bland annat att nuvarande sänkning av socialavgifter för ungdomar mellan 18 och 25 år blir kraftfullare och utvidgas till att omfatta ytterligare åldersgrupper, under 18 år och upp till 26 år. Som regeringen själv säger är syftet med åtgärden att öka sysselsättningen bland ungdomar. Jag vill säga, fru talman, att den här propositionen är ytterligare ett exempel på regeringens totalt misslyckade jobbpolitik. Om vi tar oss en liten stund för att granska fakta när det gäller hur redan genomförda sänkningar av socialavgifter har påverkat ungdomarnas situation på arbetsmarknaden kan vi hitta att det i oktober 2006 var drygt 29 000 ungdomar som var arbetslösa. I oktober 2007 var det knappt 29 000 ungdomar som var arbetslösa. Det var alltså fem månader efter att lagen trädde i kraft. Ingen förändring efter fem månader. Om vi tittar på hur det var i oktober 2008 ser vi att det var drygt 36 000 ungdomar som var arbetslösa, eller i rena siffror en ökning med 7 000 ungdomar. Det var 7 000 fler ungdomar som var arbetslösa än i oktober 2007, alltså ett misslyckande. Åtgärden att få flera ungdomar sysselsatta genom att sänka socialavgifter är ett misslyckande. Samtidigt kan vi titta på vilka andra alternativ som regeringen erbjuder ungdomar. Utbildning kan vi titta närmare på, och vi kan välja förra veckan, vecka 48. Går vi tillbaka till 2006 ser vi att det var 3 500 ungdomar som fick chansen att gå en arbetsmarknadsutbildning, en utbildning som leder till jobb. Hur blev det vecka 48 år 2007? Då blev det en halvering. Drygt 1 800 ungdomar fick chansen att gå en arbetsmarknadsutbildning. Om vi tittar på förra veckan, vecka 48 år 2008, hur många ungdomar fick chans att gå en arbetsmarknadsutbildning, en utbildning som leder till jobb? Det var 224 ungdomar. Det är skrämmande siffror, fru talman. Varför är det så? Är det kanske fel på Arbetsförmedlingen? Eller är det faktiskt fel på den politik som man genomför? Om vi tittar på vilka fler möjligheter det fanns för ungdomar, lärlingsutbildning till exempel, finner vi att vecka 48 år 2006 gick 708 ungdomar på en lärlingsutbildning där de konkret lärde sig ett yrke. Samma vecka, vecka 48, men ett år efter, 2007, var det 31 ungdomar. Hur många ungdomar fick förra veckan gå lärlingsutbildning? Noll. Ingen. Vad erbjuder man då ungdomar från majoritetens sida? Den stora visionära arbetsmarknadspolitikern minister Littorin har infört instegsjobben. Hur många ungdomar fick möjlighet att ta del av instegsjobben? Vecka 48 år 2007 var det 66 ungdomar som fick den möjligheten. Samma vecka i år, när instegsjobben är så etablerade att man kunde förvänta sig att många har chans att få de jobben, är det bara 319 ungdomar som har fått den chansen. Det är inte ens hälften av dem som vi hade i lärlingsutbildning, då de var på ett företag och lärde sig ett yrke, inte ens hälften. Vad gör man? Vilka möjligheter erbjuder man ungdomar? Man erbjuder jobbgaranti för ungdomar. Från Arbetsförmedlingens sida får man inte göra någonting innan ungdomarna har kommit till det stadiet att de har varit arbetslösa i tre månader. Man får bara matcha ungdomar mot de lediga jobben. De lediga jobben kan vi titta på. Förra veckan var det 7 771 nyanmälda lediga jobb. Man kan säga så här: Det var 6 520 färre lediga jobb än samma vecka i fjol. Det var 6 520 färre lediga jobb nyanmälda till Arbetsförmedlingen. Fru talman! Om nu inte någon på den borgerliga sidan har förstått det kan jag säga det nu och hoppas att man förstår att vi är inne i en lågkonjunktur. En åtgärd som inte ens har fungerat under ett och ett halvt år ska man nu förstärka - en åtgärd som inte fungerade! 36 000 arbetslösa ungdomar och drygt 16 000 ungdomar i jobbgaranti får inte gå längre utbildningar än tre månader. Inga utbildningar är längre än tre månader. Fru talman! Det var ju många som sade nej när vi förra gången debatterade detta. LO, TCO, Saco och alla andra remissinstanser sade nej till den här åtgärden. Det är allmänt känt, det är ingenting nytt, att borgare tycker att arbetskraft är för dyrt. Det är för dyrt att ha arbetskraft i Sverige. Det kan utrikesminister Carl Bildt vittna om. Han skattar för sin barnflicka i Italien därför att det är för dyrt. Det har det varit ända sedan 1953, när den socialdemokratiska regeringen föreslog att man skulle införa allmän sjukförsäkring. Då röstade borgarna nej därför att det var en för hög kostnad att ställa upp solidariskt. Vi är förstås emot förslaget. Ett sådant här förslag med allmänna åtgärder är slöseri med löntagarnas pengar. Det ökar vinsten exempelvis för hamburgarrestauranger eller liknande företag som nästan enbart har unga anställda och där unga inte har svårt att få jobb, där de faktiskt ses som en tillgång i företaget. Förslaget är däremot en julklapp från borgarna till de företag som har unga anställda och som anställer unga som skulle få jobb på sina egna meriter i vilket fall som helst. Samtidigt utförsäkras i det här landet 30 000 personer från sjukförsäkringen. Det blir också en julklapp från regeringen till 30 000 familjer. Satsa i stället pengar på dem som behöver det, på ungdomar! Rikta åtgärder till ungdomar! Det är det vi socialdemokrater vill. Rikta åtgärder till de arbetslösa ungdomar som behöver en satsning för att komma tillbaka till arbetsmarknaden! Vi vill riva ned de murar som ni har byggt kring arbetslösa ungdomar och ge dem möjlighet att komma tillbaka till arbetsmarknaden. Det är många ungdomar som hoppar av gymnasieutbildningen. De är skoltrötta. De är ungefär lika skoltrötta som finansminister Anders Borg var en gång i tiden. Han fick en andra chans, och i dag är han finansminister. Varför vill ni inte ge dagens ungdomar möjlighet att få samma chans, möjlighet att utbilda sig och få en andra chans? Varför straffar ni dem och ger stora vinster till internationella företag i stället? (Applåder) Sveriges framtida konkurrenskraft behöver inte fler stekta hamburgare, utan mer och fler utbildade ungdomar. Fru talman! Det är rekordmånga varsel i landet. Det är 73 000 personer som är varslade, och året är inte slut än. Och då är det bara de som varslar fler än fem personer som är skyldiga att anmäla det. Siffran kan bli ännu högre, och siffran är i verkligheten ännu högre. Frågan är om det inte är dags att satsa på ungdomen. Är det inte dags att ge ungdomarna chans att utbilda sig? Nej, tydligen tycker alliansen inte att fler ungdomar behöver få en chans. Fru talman! Vi har ett pensionssystem som enkelt förklarat bygger på att vi betalar in avgiften till pensionssystemet och sedan blir berättigade till att få ut pengar när vi kommer till pensionsåldern. Med denna proposition kommer den sammanlagda sociala avgiften att bli lägre än de 10,21 procent som det är tänkt att pensionsavgiften ska vara. För oss är det oerhört viktigt att majoriteten fortsätter att följa den princip som slogs fast vid pensionsöverenskommelsen. Om detta villkor bryts kan inte systemet garantera ett långsiktigt hållbart finansiellt system. Det äventyrar våra pensioner. Därför är det viktigt för oss att majoriteten ser till att avgifterna för ungdomar som jobbar betalas in. Som det står i förslaget nu blir de sociala avgifterna lägre än 10,21 procent. Fru talman! Jag yrkar avslag på propositionen, avslag på att satsa mer pengar på stora internationella företag. Jag yrkar bifall till våra reservationer, bifall till att satsa på den svenska ungdomen och Sveriges framtid. (Applåder) I detta anförande instämde Kurt Kvarnström, Ronny Olander och Siw Wittgren-Ahl (alla s).

Anf. 90 Gunvor G Ericson (Mp)

Fru talman! Regeringen föreslår en kraftfullare nedsättning av sociala avgifter för unga, det vill säga att den nedsättning av sociala avgifter för unga som redan finns i dag ska utvidgas. Men är det vettigt i rådande konjunkturläge, med ökade varsel och stor osäkerhet, att satsa på mer av samma medicin? Stimulansåtgärder behövs, och bland annat Miljöpartiet och Socialdemokraterna har väckt en särskild motion om det. Men då säger regeringen: Nej, vi behöver inte göra någonting mer nu; det räcker med det vi har gjort i budgeten. Den här medicinen, sänkta sociala avgifter, fick ganska kraftig kritik från Riksrevisionen, som har tittat på vilka effekter en sänkning av de sociala avgifterna ger. Riksrevisionen skriver i sin rapport att sysselsättningseffekten är ungefär 12 100 personer, eller 2,8 procent av antalet anställda inom åldersgruppen. Alltså kostar varje subvention av den här typen av jobb 900 000 kronor brutto. Det är ett väldigt ineffektivt sätt att använda pengar. Miljöpartiet har som jag sade väckt en särskild motion om att vi behöver ta initiativ till kraftfulla åtgärder för att möta det försämrade konjunkturläget. Men att sänka sociala avgifter för ungdomar är inte något bra initiativ. Jag kan hålla med om att det finns en god tanke med sänkta sociala avgifter. Men att ha en åldersgräns innebär egentligen att det blir inlåsningseffekter. Att åldersgränserna ska styra nivån på sociala avgifter är varken smart eller effektivt. När man nu diskuterat den aktuella finansiella krisen har regeringen reagerat kraftfullt, men den verkar stå handfallen när det gäller de snabba förändringar som sker just nu. Jasenko nämnde mycket förtjänstfullt alla de varsel som läggs. Alldeles nyss fick vi höra att Ford kan tänka sig att sälja Volvo. Det kom ett pressmeddelande under dagen. Det är alltså andra åtgärder som vi verkligen behöver i detta krisläge än att använda pengar till att sänka sociala avgifter för ungdomar. Ungdomar behöver också få utbildning, så att de kan ha chans på arbetsmarknaden när det är så här mycket varsel. När regeringen lade fram sin budgetproposition dimensionerade man den för en relativt mjuk inbromsning av konjunkturen. Men vad är det vi ser just nu? Det är tvärnit! Det handlar om en kraftig inbromsning. Då gäller det att se hur man kan använda statens medel på ett effektivt sätt. För Miljöpartiets del handlar det om att underlätta för småföretag. Vi ser att det finns stora möjligheter att få fler jobb. Det gäller även ungdomar. Vi har ett alternativt förslag, en generell nedsättning av arbetsgivaravgifterna med 10 procent upp till en lönesumma på 2 ½ miljon. Vi delar naturligtvis regeringens syn att arbetslösheten för ungdomar bör minska. Men de här metoderna ger tröskeleffekter. Man kan fundera på om det är smart att sätta en viss åldersgräns med tanke på det som Riksrevisionen har visat när det gäller vad ett subventionerat jobb kostar. 900 000 kronor kostar varje subventionerat jobb. Det är en ganska liten effekt. 2,8 procent av de anställda i åldersgruppen hänger ihop med de här pengarna. Nej, som sagt, i stället för den åldersfixerade lösningen borde regeringen återkomma med en lösning som ger många fler jobb genom en sänkning av arbetsgivaravgiften för små företag. Det har vi utvecklat, dels i vår budgetmotion, dels i motionen om det akuta behovet av stimulansåtgärder i ekonomin. Det handlar som jag sade om att sätta ned arbetsgivaravgiften med 10 procent med en maximal lönesumma på 2 ½ miljon, men också om en nedsättning för soloföretagare så att man bara betalar pensionsavgift för den första anställda under året. De här åtgärderna kommer att underlätta för småföretagen att växa genom att skapa sysselsättning. Vi vet att när Volvo och andra stora företag varslar är det inte bara de som jobbar i de stora företagen som berörs, utan det är många fler, som alla underleverantörer, som i sin tur anlitar entreprenörer. Det innebär att det blir ännu mer varsel. Det kan vi inte blunda för. Därför behövs det stimulanser för småföretagarna där vi kan hitta möjligheter att behålla jobb men även skapa nya jobb. Småföretag har det svårare att klara sig i lågkonjunkturer då de inte har lika lätt att skära i verksamheten vid lägre efterfrågan som ett stort företag har. I ett litet företag med åtta anställda och en lönesumma uppåt 2 ½ miljon årligen innebär Miljöpartiets förslag en nedsättning med ca 21 000 kronor per månad och företag. Det tycker vi är ett mycket smartare och modernare sätt att stimulera ekonomin. Självklart står jag bakom Miljöpartiets samtliga reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall till endast reservation 2.

Anf. 91 Gunnar Axén (M)

Fru talman! Vårt utgångsläge är förvisso gott. Vi har goda statsfinanser. Vi har 200 000 fler i sysselsättning nu jämfört med för drygt två år sedan. Men den internationella finanskrisen börjar nu göra sig märkbar. Det har efterlysts stimulansåtgärder från olika håll. Det viktigaste stimulanspaketet är ändå det som återfinns i budgeten för nästa år. Drygt 30 miljarder kronor satsas på sänkta inkomstskatter, bättre företagarklimat, forskning, vård, omsorg, psykiatri och att förstärka andra delar av vår viktiga välfärd. En viktig del av åtgärderna är det vi diskuterar i dag: att sänka arbetsgivaravgifterna. Det handlar om dels en generell sänkning, dels en kraftig sänkning, i praktiken en halvering, av arbetsgivaravgifterna för dem under 26 år. Syftet är givetvis att göra det billigare att anställa utan att lönen för den skull påverkas negativt. Oppositionen är splittrad, som så ofta, vad gäller de olika åtgärderna, men på en punkt har man lyckats enas. Man vill genomföra en skattechock för ungdomar och för den som anställer ungdomar. Tydligt har de tagit ställning för fördubblade arbetsgivaravgifter för unga, och man undrar varför. Vi har under många år haft en mycket hög ungdomsarbetslöshet, klart högre än man har haft i andra EU-länder. Sverige har haft en ungdomsarbetslöshet på över 20 procent medan snittet för EU har legat på ned mot 15 procent. Under de senaste åren har vi, tack vare alliansens framgångsrika jobbpolitik med bland annat nystartsjobb och nedsatta socialavgifter för unga, kunnat pressa ned ungdomsarbetslösheten och minskat skillnaderna gentemot övriga EU-länder. Men det räcker inte. Och när nu konjunkturen viker nedåt så vet vi att ungdomarna kommer vara bland dem som drabbas hårdast. Att börja sitt vuxenliv med arbetslöshet, en lång tid i utanförskap innan man kommer in på arbetsmarknaden, är mycket olyckligt. Man har studerat, och man har gjort sig redo för vuxenlivet, men man möts av att en bister verklighet där det är svårt att hitta ett jobb. Därför krävs det mer av åtgärder för att stärka ungdomars och unga vuxnas ställning på arbetsmarknaden. Det är därför vi föreslår en kraftfullare nedsättning av arbetsgivaravgifterna för unga. Med det här förslaget tar vi bort den nedre åldersgränsen för avgiftsnedsättningen, och den övre gränsen höjs med ett år. Arbetsgivaravgiftsnedsättningen kommer därmed att omfatta alla under 26 år. Avgiften kommer att uppgå till ålderspensionsavgiften och en fjärdedel av de övriga avgifterna, vilket i praktiken innebär en halverad arbetsgivaravgift och egenavgift för alla under 26 år. Det här stärker ungdomars ställning på arbetsmarknaden, och det leder till färre uppsägningar och fler kvar i jobb. Oppositionen säger nej till detta. Att kunna enas om att göra det svårare för ungdomar att få jobb, är det vad samarbetet på vänsterkanten går ut på? Deras enda gemensamma förslag är att höja skatten för de arbetsgivare som anställer ungdomar med nästan 14 miljarder kronor. Är det vad vänsteralliansens förslag eller samarbete går ut på? Det är en ökad utgift som motsvarar kostnaden för 35 000-40 000 jobb. Att Vänsterpartiet inte inser att en hög beskattning av arbete leder till en högre arbetslöshet, det förstår jag. Men såväl Socialdemokraterna som Miljöpartiet har ju genom andra, om än marginella, förslag visat en gryende insikt om att minskad beskattning av arbete leder till en högre sysselsättning och lägre arbetslöshet. Utöver att halvera arbetsgivaravgiften för dem under 26 år genomför vi nu en generell sänkning av arbetsgivaravgifterna och egenavgifterna med en procentenhet. Den generella sänkningen av arbetsgivaravgifterna betyder 3 miljarder kronor mer till kommuner och landsting och 7 ½ miljarder kronor i minskad beskattning av arbete i näringslivet. Det är pengar som nu kommer att kunna göra nytta inom vård, skola och omsorg. Det är resurser som innebär att fler kommer att kunna få behålla jobbet. Vänsterpartiet säger nej till denna satsning. Drygt 10 miljarder mer vill man belasta kommuner, landsting och näringsliv med. Det betyder hundratals miljoner kronor mindre till kommunerna och landstingen att använda till fler händer i vården och fler lärare i skolan. Det betyder en hårdare beskattning av näringslivet och färre jobb kvar där. Det kanske inte bekymrar Vänsterpartiet, men med en högre beskattning ute i näringslivet blir det färre jobb kvar. Om Vänsterpartiets politik skulle få genomslag skulle det leda till en kraftig förstärkning av konjunkturnedgången. Och jag undrar: Vad säger Socialdemokraterna och Miljöpartiet om Vänsterns nej till den generella sänkningen av arbetsgivaravgiften? Kommer ni att gå Vänsterpartiet till mötes i era förhandlingar och gå med på en höjning av arbetsgivaravgiften med en procentenhet? Tillsammans med ert gemensamma nej till den halverade arbetsgivaravgiften för unga skulle ni i så fall förespråka en höjning av arbetsgivaravgifterna med 25 miljarder kronor. Och vad säger hela oppositionen till landets ungdomar som ni ska genomföra en formidabel skattechock för på 14 miljarder kronor? Varför vill ni driva upp ungdomsarbetslösheten ytterligare? De kommer få det svårt nog på arbetsmarknaden under de närmaste åren utan att ni gör det än värre för dem. Jag skulle vilja rikta mig till Socialdemokraterna. Handen på hjärtat: Ni är alltid emot våra skattesänkningar. Men nu när alla talar om behovet av stimulanspaket - till och med Thomas Östros har talat om det - skulle ni då inte, kära socialdemokrater, med handen på hjärtat, ändå vilja fundera, tänka om och backa från denna skattechock för dem som anställer ungdomar och unga vuxna under 26 år? Det går faktiskt att tänka om. Det går att komma på bättre tanker. Det går att bidra till att minska ungdomsarbetslösheten - om ni bara vill. Fru talman! Den generella sänkningen av arbetsgivaravgiften och den halverade arbetsgivaravgiften för dem under 26 år är viktiga ekonomiska stimulanser i den svaga ekonomi som vi nu ser framför oss. Det bidrar till att färre förlorar jobbet och att fler blir kvar i jobb. Därmed ber jag att få yrka bifall till förslaget i betänkandet. I detta anförande instämde Mikael Cederbratt, Mats G Nilsson och Lars-Arne Staxäng (alla m) samt Solveig Zander (c), Ulf Nilsson (fp) och Eva Johnsson (kd).

Anf. 92 Gunvor G Ericson (Mp)

Fru talman! Gunnar Axén började med att säga att utgångsläget är gott. Och varför är utgångsläget gott? Jo, därför att man under 90-talet fick göra en stor sanering av statens finanser efter den förra borgerliga regeringen. Därför är utgångsläget gott! (Applåder) Statsministern sade när han tillträdde att vi kommer att se konsekvenserna av regeringens politik när ungefär två år har gått av mandatperioden. Och där är vi nu. Jag skyller dock inte allt på den nuvarande regeringen. Jag tycker att det är jättetråkigt att vi ofta i den här kammaren får ett slags debatt på sandlådenivå om vems fel saker är. Jag hoppas att vi i stället kan diskutera frågan utifrån att utgångsläget inte är så gott som vi hade hoppats. Den kraschinbromsning som jag skulle vilja kalla det för som nu sker i ekonomin gör det bekymmersamt även för Sverige, trots att vi står relativt väl rustade finansiellt. Det är klart att det också påverkar vårt land att många människor blir varslade. Det ordbruk som Moderaterna älskar att använda - skattechock, utanförskap och allt vad det är - visar på något slags ovanförskap, skulle jag vilja säga. Den människa som från och med jul blir utförsäkrad från socialförsäkringen för att han eller hon uppnått 180 dagar upplever ett riktigt utanförskap. Det som nu behövs är en satsning på infrastruktur och miljö-ROT för att få någon sorts stimulans. Kan inte Gunnar Axén hålla med om det?

Anf. 93 Gunnar Axén (M)

Fru talman! Jag ska hålla mig till ämnet för dagens debatt men först bemöta det Gunvor G Ericson sade om anledningen till att utgångsläget var gott. Hon sade att det berodde på budgetsaneringen under 90-talet. Ja, visst, delvis, men vi kan konstatera att under den förra mandatperioden, när Miljöpartiet var stödparti till regeringen, ökade statsskulden med 100 miljarder kronor. Bara under de senaste två åren har statsskulden minskat med 200 miljarder kronor, och vi har i dag de facto 200 000 fler människor i jobb jämfört med för två år sedan. Låt mig därmed gå över till ämnet för dagens debatt, som Gunvor G Ericson inte berörde, nämligen vad vi kan göra för att få fler människor att kunna stanna kvar i jobb nu när vi går in i bistrare tider. Där har vi ett förslag som vi har att fatta beslut om denna vecka. Jag är tacksam för att Miljöpartiet stöder det förslaget. Det gäller en generell sänkning av arbetsgivaravgifterna med en procentenhet. Jag hoppas att Miljöpartiet i förhandlingarna med Vänsterpartiet står emot, att de inte ger efter och slår in på Vänsterpartiets linje om att i stället höja arbetsgivaravgifterna. Det finns en punkt som vi borde diskutera eftersom vi tycker lite olika. Där är oppositionen enad. Det gäller nedsättningen av arbetsgivaravgiften för unga. Där har vi sagt tydligt att vi tar bort den nedre gränsen och höjer den övre gränsen så att arbetsgivaravgiften halveras för alla under 26 år. Det tycker vi är en viktig åtgärd för att minska ungdomsarbetslösheten. Vi vet nämligen att det är ungdomarna som alltid råkar mest illa ut i en svår och dålig konjunktur.

Anf. 94 Gunvor G Ericson (Mp)

Fru talman! Det sistnämnda, att ungdomarna råkar illa ut i en lågkonjunktur, håller jag med om, men om det vore så att jag trodde att halveringen kunde vara botemedlet skulle jag säga ja till det. Men det tror jag inte. Både Finanspolitiska rådet och Riksrevisionen har pekat på de problem som finns med att låsa detta till ålder. Vad säger ni moderater till den som just fyllt 27 och förlorat jobbet? Sorry ? Nej, jag tror att det är bättre att försöka titta på smartare sätt. Grön skatteväxling är något som Miljöpartiet länge jobbat med, alltså att ha minskade kostnader för mänsklig energi - arbetskraft - och ökade kostnader för energi; det handlar om att se förhållandet mellan dessa två faktorer. Det handlar också om att utnyttja de resurser vi har på ett bra sätt samt lägga skatten på ett sådant sätt att vi nyttjar energieffektivitet. Därför anser vi att det är okej att sänka de sociala avgifterna generellt och där vi ser att de kan göra mest nytta. Det är därför vi föreslår en inriktning på småföretagare och sänkning. I stället för att tala om den övergripande ekonomin - och jag måste säga att statsskulden inte är lika med all ekonomi, utan det finns mer - skulle jag vilja fråga Gunnar Axén om det försök som pågår i hans hemlän Östergötland. Där har kommuner, Arbetsförmedlingen och arbetsgivare gått ihop om att bedriva branschutbildningar för ungdomar. Är det inte ett bättre sätt att stödja ungdomar att komma ut på arbetsmarknaden?

Anf. 95 Gunnar Axén (M)

Fru talman! Nu måste jag lite grann försöka bena upp vad Gunvor G Ericson säger. Hon säger att det är okej med generella sänkningar av arbetsgivaravgiften men inte generella sänkningar av arbetsgivaravgiften för dem som är under 26 år, för det är en selektiv sänkning. Då är frågan: Vad är det för sänkningar Miljöpartiet egentligen föreslår? Jo, en nedsättning av arbetsgivaravgiften för de minsta företagen med tio procentenheter på en maximal lönesumma av 2,5 miljoner kronor och dessutom en nedsättning för soloföretagare för den första de anställer. Därtill kommer en nedsättning av arbetsgivaravgiften för företag som är forskningsintensiva, hur nu detta ska mätas. Om inte det är selektiva sänkningar av arbetsgivaravgiften då vet jag inte vad som är det. Vi har föreslagit en generell sänkning av arbetsgivaravgiften på en procentenhet och en generell halvering av arbetsgivaravgiften för unga under 26 år. Det är enkla, bra åtgärder för att fler människor ska kunna behålla jobbet när vi nu går in i bistrare tider. Gunvor G Ericson frågade mig om utbildning av unga i mitt hemlän. Jag är helt övertygad om att det är en bra satsning, men jag känner tyvärr inte till hur den är utformad. Goda krafter som hjälper unga människor med bra utbildning så att de kan få ett gott jobb i livet tycker jag givetvis är ett bra initiativ.

Anf. 96 Jasenko Omanovic (S)

Fru talman! Jag noterar att Gunnar Axén ställer alla sina frågor till Gunvor när hon inte har möjlighet att svara. Jag hoppas att Gunnar genom sina år i riksdagen har lärt sig att inte ställa frågor när motparten i debatten inte har möjlighet att svara. Gunnar Axén säger att vi ska åstadkomma en skattechock, en skattechock ska Socialdemokraterna komma med. För vem då? Tänk på följande Gunnar Axén: På ett år har ni hunnit skapa 7 000 fler arbetslösa ungdomar. På ett år, från oktober 2007 till oktober 2008, har 7 000 fler ungdomar blivit arbetslösa. Vem ska få en skattechock? Är det de ungdomar som är arbetslösa? Ni har skapat 36 000 arbetslösa ungdomar. Är det de som ska få en skattechock? Det handlar inte om skattechock eller inte skattechock. Det handlar om sociala avgifter, pengar som löntagare avstår från i löneutrymmet för att kunna skapa trygghet åt sig själva. Det kallar Gunnar Axén för skattechock. Det som han skänker i julklapp till stora multinationella företag kallar han för skattechock. Och vem står kvar där? Jo, där står 36 000 arbetslösa ungdomar som Gunnar inte bryr sig om. De står i det utanförskap som han talade om inför valet. Det är dem vi vill ha in på arbetsmarknaden. Vi vill riva den mur som du har byggt, Gunnar Axén. (Applåder)

Anf. 97 Gunnar Axén (M)

Fru talman! Den fråga jag ställde i mitt tidigare replikskifte med Gunvor G Ericson var mest retorisk eftersom jag anser att vi genomför generella sänkningar av arbetsgivaravgiften, inte selektiva. Javisst, jag tycker att det är en skattechock om man vill fördubbla arbetsgivaravgiften för unga. Det är en skattechock med 14 miljarder kronor. Det blir dyrare att anställa den som är under 20 år. Det blir dyrare att hålla kvar i arbete den som är under 26 år. Det är klart att om man minskar arbetsgivaravgiften för dem som är under 26 år blir det mer attraktivt att hålla dem kvar i arbete. Jasenko Omanovic säger att vi skänker stora summor till företag. Om man ska vara konsekvent ska ni väl i så fall säga nej till den generella sänkningen av arbetsgivaravgiften på en procentenhet. Varför är ni med på den sänkningen? Tror ni inte att den har betydelse för sysselsättningen och jobben? Om ni tror det, varför tror ni inte att sänkningen av arbetsgivaravgiften för unga har betydelse för att minska ungdomsarbetslösheten? Ungdomsarbetslösheten har de facto sjunkit, men det räcker inte. Den var uppemot 22 procent under Socialdemokraternas tid vid makten. Nu har vi fått ned den till ungefär 18 procent, så vi börjar närma oss genomsnittet i Europa. Men vi ger inte upp. Vi vill fortsätta att stärka ungdomars konkurrenskraft på arbetsmarknaden, för vi vill inte att de när de går in i vuxenlivet ska börja med att hamna i utanförskap och arbetslöshet. Därför är halveringen av arbetsgivaravgiften för unga en mycket viktig åtgärd och också en stimulansåtgärd nu när ekonomin kommer att bli svag och dålig.

Anf. 98 Jasenko Omanovic (S)

Fru talman! Gunnar Axén glömmer en sak, nämligen att den här åtgärden infördes för ett och ett halvt år sedan. Men arbetslösheten har bara fortsatt att öka bland ungdomar. Det är ju allt fler arbetslösa ungdomar - ungdomar som befinner sig i det utanförskap som du beskrev inför förra valet. Tidigare har vi anklagats för att ha arbetsmarknadspolitiska program för att gömma undan ungdomar. För två år sedan fick 3 500 ungdomar på en vecka arbetsmarknadsutbildning. Nu är det 224 ungdomar som får den möjligheten. 708 ungdomar fick möjlighet till en lärlingsutbildning på en arbetsplats. Nu är det 0 ungdomar som får det. Varför? Ja, man har inte pengar därför att man måste satsa på stora multinationella företag. Vi har ju nu hört att man investerar 14 miljarder i stora multinationella företag. En mur byggs kring dem som står utanför. Sverige klyvs i två delar, i dem som finns innanför och dem som finns utanför när det gäller arbetsmarknaden. Det är vad Gunnar Axén och hans medhjälpare gör. Vad händer med dem som hamnar i jobbgarantin? Förutom de 36 000 arbetslösa är 16 000 i jobbgarantin. De får inte en utbildning som är längre än tre månader. De kan lära sig att steka en hamburgare men inte mer än så. Det är vad de kan få av Gunnar Axén. Varför vill ni inte, Gunnar Axén, satsa på ungdomar, och varför tycker ni att stora multinationella företag är värda mer än våra ungdomar i Sverige? Varför tycker du det, Gunnar Axén? (Applåder)

Anf. 99 Gunnar Axén (M)

Fru talman! Vi gör en enorm satsning på landets unga genom att halvera arbetsgivaravgiften. Vi sänker den med 14 miljarder för att unga ska få en starkare ställning på arbetsmarknaden, för att arbetsgivare ska se att det är billigare att anställa yngre personer och för att de unga inte ska börja vuxenlivet i utanförskap och arbetslöshet. Det var intressant att höra vad Jasenko Omanovic sade, nämligen att sänkningen av arbetsgivaravgiften för unga innebär att en mur byggs kring de andra. Den vanliga nivån på arbetsgivaravgiften är tydligen så hög att en mur byggs kring andra som inte kommer in på arbetsmarknaden. Det är ett intressant besked. Jag förväntar mig att Socialdemokraterna kommer med nya förslag om ytterligare sänkningar av arbetsgivaravgiften om de tycker att den är så hög att en mur byggs kring andra som inte har en möjlighet att komma in på arbetsmarknaden. Jag tackar så mycket för det beskedet och ser fram emot ytterligare socialdemokratiska omsvängningar när det gäller sänkta skatter och sänkta arbetsgivaravgifter. (Applåder)

Anf. 100 Solveig Zander (C)

Fru talman! När alliansen för två år sedan vann valet var jobben den stora frågan. Vi hade en jobbpolitik som uppfattades som bättre och som var mer trovärdig än den som oppositionen stod för. Sedan dess har det hänt en hel del på arbetsmarknaden; det måste vi i ärlighetens namn erkänna. Sysselsättningen har ökat rekordartat, och fler människor står i dag på egna ben än som då var fallet. Vi har minskat utanförskapet och vänt trenden i ohälsoutvecklingen. Särskilt roligt är det att vi kan konstatera att under år 2007 fick ungdomar och utrikes födda en stark ställning på arbetsmarknaden. Under högkonjunkturen - jag erkänner det - fick 70 000 ungdomar jobb. Det tycker jag är fantastiskt. Jag kan också erkänna att jag inte kan värja mig mot tanken på att ett av skälen till det är den politik som vi fört och skattesänkningen just för ungdomar. Visst kan man tacka högkonjunkturen för att det har blivit så, men vi ska inte förneka att politiken i allra högsta grad har bidragit. Nu vill vi gå vidare och göra ytterligare sänkningar för ungdomar just för att det hela ska bli ännu kraftfullare och för att ännu fler ungdomar ska komma ut på arbetsmarknaden. Från och med den 1 januari nästa år kommer också de som inte har fyllt 26 år att omfattas av arbetsgivaravgiftssänkningen. Precis som vi hört flera här säga blir det en halvering. Det blir en riktigt stark stimulans för att anställa unga människor. Inte minst i nuvarande konjunkturläge är detta oerhört viktigt och helt rätt. Vi vet ju, fru talman, att det är ungdomar som sitter löst när varslen kommer. Det är viktigt att motverka det. Därför är det svårt att förstå att man kan motsätta sig förslaget om sänkt skatt på nämnda sätt. Inget av de argument som oppositionen har framfört håller, anser jag och alliansen, för en granskning. Vad kan vara bättre att använda skattepengarna till än att se till att unga människor får in en fot på arbetsmarknaden och får möjligheter att vara kvar där? Det är oerhört viktigt i dessa tider. Märkligt nog står oppositionen fast vid sin kritik och vidareutvecklar den fastän vi ser vad som just nu händer på arbetsmarknaden. Om nedsättningen för ett år sedan var rätt är en sådan utan tvivel ännu mer rätt nu. Bara för att vara tydlig vill jag berätta om vad våra politiska motståndare har föreslagit - om nu någon har missat det. Oppositionen vill höja skatten med 13,6 miljarder för ungdomar. Gunnar Axén sade 14 miljarder - jag är lite mer exakt på kronan så att säga. Det går inte att beskriva detta på annat sätt än att det är huvudlöst. Möjligen kan man säga att det också är ansvarslöst. Vad säger då oppositionen? Jo, man försöker skrämmas med sitt tal om att det här bara leder till att McDonalds får mer pengar över. Jag måste då fråga dig, Jasenko Omanovic, Socialdemokraterna: Känner du någon som jobbar på McDonalds? För det första är oppositionens argument ett tecken på bristande insikt när man försöker skrämmas med sitt tal om på något sätt dåliga arbetsplatser. Tusentals ungdomar har sitt första jobb på McDonalds och går vidare i företaget. De utvecklas och får lära sig oerhört mycket. Poängen är att den här typen av enklare jobb, om vi kallar det för det - att bara steka en hamburgare - är att man skaffar sig arbetslivserfarenhet och referenser. Sådant är viktigt i det fortsatta yrkeslivet. För det andra förstår man inte hur det fungerar när det gäller företagens förutsättningar om man tror att det här bara ska läggas i arbetsgivarnas eller i hamburgerrestaurangägarnas fickor. Det är inte så det fungerar. Vad händer när alla företag inom en bransch får möjlighet att sänka skatten? Jo, det innebär att man kan anställa fler och att man kan expandera. I båda fallen skaffas det fler jobb. Man kan alltså sänka sina priser eller investera i nya maskiner. I så fall kommer det konsumenterna eller maskintillverkarna till del. De företag som inte investerar förlorar marknadsandelar eller kunder. Därför blir det svårt att bara stoppa pengarna i ägarnas egna fickor när konkurrenterna investerar och nyanställer. Det är så marknaden fungerar oavsett om det handlar om hamburgare eller något annat. Sänkt skatt ger fler jobb, och fler jobb ger förutsättningar för en bättre välfärd. Det är det vi vill ha. Det är därför vi sänker skatten samtidigt som vi satsar pengar på, precis som Gunnar Axén alldeles nyss sade, välfärden, forskningen, infrastrukturen och miljön. Av samma anledning sänker vi nästa år skatten för arbetsgivarna med 7 ½ miljard. Vi gör det av precis samma anledning som vi sänker skatten på arbete för unga. Vi gör det för att skapa fler jobb, och vi gör det för att fullfölja den arbetslinje som var anledningen till att vi fick möjligheten att styra det här landet. Det tycker alltså oppositionen inte är bra. Genom det här får samtliga företag och kommuner som har anställda en sänkt kostnad, vilket också kan användas till nyanställningar inom kommunen och till nyinvesteringar. Det är viktigt att påpeka att skattesänkningarna nästa år kommer att minska även kommunernas och landstingens kostnader med flera miljarder. Med tanke på att Vänsterpartiet tycker att det är angeläget att satsa på kommunerna och den offentliga sektorn vore det här ett ypperligt tillfälle att tillstyrka förslaget. När Socialdemokraterna säger nej till våra skattenedsättningar för unga säger de i samma ögonblick ja till en skattehöjning för kommunerna på ungefär 2 ½ miljard per år. Det är väl bara att tacka och ta emot i en lågkonjunktur. Är det så här man vill skapa utrymme för välfärden - genom att ta med den ena handen och ge med den andra? Jag tror att kommunerna betackar sig för den björntjänsten. Fru talman! Jag yrkar härmed bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner. I detta anförande instämde Gunnar Axén, Mikael Cederbratt, Mats G Nilsson, Lars-Arne Staxäng och Marianne Watz (alla m) samt Ulf Nilsson (fp) och Eva Johnsson (kd).

Anf. 101 Jasenko Omanovic (S)

Fru talman! Jag får börja med att säga att jag inte nämnt McDonalds, och jag har inte pekat ut något företag. Men då jag fick en fråga kan jag svara på den: Jag känner en som äger en McDonalds-butik, och jag känner en del anställda. Jag sade faktiskt i mitt anförande att de ungdomar som jobbar i de här företagen är en tillgång för företagen och känner sig som en tillgång utan sänkta socialavgifter. Det är en tillgång för företagen. Jag tror inte att Göran i Härnösand kan sälja mer. Han kanske får råd att anställa fler, men jag tror inte det. I Härnösand, där han har sin McDonalds-butik, har staten dragit in fler än 200 arbetstillfällen. Rottneros har lagt ned fabriken med 140 arbetstillfällen, kommunen har varslat 300, plus att många små underleverantörer drabbas. Då tror jag inte att jag som har fått bättre med era skattesänkningar ska äta två hamburgare samtidigt om jag bara kan äta en. I grunden, Solveig, är det efterfrågan som styr. Som Anders Borg sade häromdagen är det vargatider, hårda tider, som kommer. Alla håller i sina plånböcker, de som har råd. Det är efterfrågan som styr om man ska anställa fler, ingenting annat, Solveig. Du går inte ut och köper två korvar bara för att säljaren har fått sänkta sociala avgifter, utan du äter så mycket du orkar. Det kanske är en korv, inte två. (Applåder)

Anf. 102 Solveig Zander (C)

Fru talman! Om man säger att det är ett multinationellt företag och om man dessutom hänvisar till stekta hamburgare tror jag inte att det är så långt att associera till McDonalds. Även om herr Omanovic inte nämnde McDonalds tror jag att vi alla kan vara överens om det var det som han avsåg, fru talman. Dessutom sade herr Omanovic att det var en julklapp till alla företagare och multinationella företag. Jag skulle vilja säga att det här är en julklapp till alla de ungdomar som får en möjlighet framför andra att komma in på arbetsmarknaden i dessa lågkonjunkturer. Vi kan inte förlora en hel generation människor som skulle stå utanför arbetsmarknaden, som aldrig har varit innanför, genom att inte ge dem en chans, en fördel framför andra, i det läge som nu råder. Att stå utanför arbetsmarknaden när man är ung är den sämsta möjligheten. Vi vill alla att våra ungdomar ska få en ärlig chans. Det trodde jag, fru talman, i min värld att Socialdemokraterna höll med mig om. Ni brukar tala om att det är viktigt att vara rättvis och solidarisk. Jag trodde att solidaritet även omfattade också ungdomar. Men jag hade uppenbarligen fel. Det förefaller som om det bara är vi i majoriteten som tänker på ungdomarna.

Anf. 103 Jasenko Omanovic (S)

Fru talman! Jag ska inte tilltala Solveig Zander med bara förnamn, jag har förstått det nu. Jag tycker att det är intressant att höra olika synpunkter. Det är självklart att vi står för solidaritet och rättvisa. Det är därför som vi är emot det här förslaget. Vad säger ni nu till de 7 000 fler unga arbetslösa när ändå åtgärden var i kraft? Det var en lite mildare variant av den julklapp som kommer nu till stora multinationella företag, oavsett vad de heter. De är inte bara inom hamburgerbranschen, det ska jag tillägga, fru talman. De finns även inom andra branscher, och där får ungdomar, som Solveig Zander mycket riktigt påpekar, sitt första jobb. Där är de, som jag har påpekat, en tillgång för företaget utan att man behöver rea deras arbetskraft. Det är det ni gör, ni rear ut ungdomar som arbetskraft. De behöver inte bidra till Sverige lika mycket. Ni bygger murar kring dem som står utanför, de 36 000. Jag tycker inte att det är bra att Anders Borg är finansminister, jag skulle föredra Thomas Östros. Men jag tycker att det är bra att Anders Borg efter ett socialdemokratiskt styrt Sverige får en andra chans. Det fanns ingen mur mellan honom, utbildning och arbetsmarknad så som ni nu bygger. Ni bygger murar kring ungdomar i dag.

Anf. 104 Solveig Zander (C)

Fru talman! Jag undrar vem det var som byggde murar. Jag undrar hur många det var som stod utanför arbetsmarknaden för drygt två år sedan när alliansen fick möjligheten att styra Sverige. Vi har raserat de murarna med råge. 70 000 fler ungdomar har fått jobb sedan vi kom till makten. Nu säger du att det är 7 000 fler som är utanför. Jag undrar om du har noterat de ungdomar som i dag finns i en oerhört stor puckel. Det är alltså många ungdomar som föddes under den tiden som nu ska ut på arbetsmarknaden. Om man jämför antalet ungdomar som föddes då och hur många som har fått jobb är det helt rätt att det skett en ökning, och det kan vi inte neka till, fru talman. När man pratar om hur vi nu bygger in tröskeleffekter undrar jag vad det är för tröskeleffekter som man med det förslag som oppositionen har redovisat inte bygger in. Om man nu inte vill ha det här, varför redovisar man då inget förslag på hur man kan riva ned de här murarna som skulle innefatta alla människor, vad jag kan förstå? Fru talman! Vi har hört Jasenko Omanovic redovisa i sitt anförande vad de skulle göra. Och något tydligare förslag än det vi har för att göra det bättre för Sverige och för ungdomarna redovisade han inte i sitt inledningsanförande.

Anf. 105 Gunvor G Ericson (Mp)

Fru talman! Det verkar som att det har satts i system att ställa frågor när den som replikerat inte har någon möjlighet att svara, men jag hoppas att det var ett misstag, Solveig Zander. Jag tror faktiskt att vi är ganska överens, Centerpartiet och Miljöpartiet, om att det är viktigt att unga kommer in på arbetsmarknaden. Det som diskussionen egentligen handlar om är huruvida vi ska införa en ny princip i svensk arbetsmarknadspolitik, det vill säga att det är åldern som ska vara avgörande. Det tycker jag rimmar lite illa med den diskrimineringslagstiftning som ni har lagt fram en proposition om till riksdagen ganska nyligen, där man jobbar för att ta bort olika åldersgränser i de statliga reglerna. Jag vill fråga Solveig Zander om hon inte ser några problem med de inlåsningseffekter det blir när man sätter upp olika åldersgränser. Även om ni i de moderatstyrda partierna nu har lagt fram det här förslaget och inte vill ta till er den kritik som Miljöpartiet och Socialdemokraterna i dag riktar, varför lyssnar ni inte på den kritik som framförs av Finanspolitiska rådet och Riksrevisionen när det gäller effekterna av förslaget? Som vi hörde ställde Solveig Zander i sitt anförande också en konkret fråga. Ja, jag känner en tjej som jobbar på McDonalds. Hon är under 26 år, och hon fick jobbet innan de här reglerna infördes. Hon trivs jättebra med sitt jobb.

Anf. 106 Solveig Zander (C)

Fru talman! Även jag känner många ungdomar som jobbar på McDonalds, och de har fått tjänsterna sedan arbetsgivaravgiften för ungdomar sänktes. Jag vet hur de har vuxit. Jag vet också att de har fått ett större ansvar och möjligheter att komma underfund med att de kanske tjänar på att plugga vidare i stället för att jobba på ett ställe som McDonalds eller vad det nu kan vara. Det är oerhört värdefullt för ungdomar att få möjlighet att pröva ett jobb innan de bestämmer sig för vad det är de vill läsa, och det kan den här sänkningen av arbetsgivaravgifter innebära. Fru talman! Jag tycker inte att det är åldersdiskriminerande att sänka arbetsgivaravgiften för ungdomar. Tvärtom är det oerhört viktigt att vi från den här kammaren visar vilka vi vill satsa på, för vi vet alla, även Gunvor, hur oerhört dåligt det är om ungdomar inte får möjligheter att få in en fot på arbetsmarknaden. Det leder till negativa konsekvenser, och det är ju dem som vi vill undanröja. Att Finanspolitiska rådet och Riksrevisionen har synpunkter beror bland annat på att det har varit för kort tid för att kunna se de fulla effekterna. Jag är övertygad om att det här kommer att göra att båda de instanserna kommer att ändra uppfattning framöver.

Anf. 107 Gunvor G Ericson (Mp)

Fru talman! Jag är inte lika säker på att de ekonomer på Finanspolitiska rådet som har gjort den här bedömningen kommer att ändra uppfattning, för det handlar också om hur marknaden ser ut. Javisst kan man, precis som Jasenko beskrev, anställa fler och expandera i vissa branscher, men det är inte självklart att man kan göra det hur mycket som helst i andra branscher. Ska man äta mer hamburgare eller mer pommes frites bara för att arbetsgivaren ska ha råd att anställa fler? Är det smart ur folkhälsosynpunkt? Det kan man också fundera över. I Centern var ni förr så väldigt intresserade av miljöfrågor. Då kan man undra om det inte är smartare att använda de här stimulansåtgärderna mer i takt med tiden, det vill säga att investera i infrastruktur för mer järnväg, införa en ny miljö-ROT och satsa på lärlingsutbildning, som Centerpartiet och Miljöpartiet har varit överens om är en viktig åtgärd men som tyvärr alltför få ungdomar får ta del av. För att berätta lite mer om det exempel som jag nämnde tidigare från Östergötland handlar det om att Arbetsförmedlingen och kommunerna har gått ihop om att ge utbildning på just de områden där arbetsgivarna har ett behov av personal. Alltså ger man större möjlighet och chans till ett jobb, för chans till ett jobb handlar inte bara om vad det kostar arbetsgivaren att anställa, utan det handlar också, och ännu mer faktiskt, om att de unga har rätt kompetens för de jobb som finns. Jag undrar, Solveig Zander: Var finns det tänk som Centerpartiet förut stod för när det gäller lärlingsutbildning och miljö i dag?

Anf. 108 Solveig Zander (C)

Fru talman! Vad glad jag blir när jag får nämna Enköping, som är min kommun och platsen i mitt hjärta. Jag läste i Enköpings-Posten - den ligger på mitt bord här - att i Enköping kommer man att satsa på lärlingsutbildning till sådant som just nu efterfrågas, inom elbranschen och inom handeln. Man vill i den gymnasiala lärlingsutbildningen utbilda ungdomar för de branscher som har behov av personal. Det är vi oerhört mycket för. Och det är vi också för i alliansstyrda Enköpings kommun. Det är alltså någonting som vi fortfarande tycker är väldigt bra från Centerns sida. Det vill jag verkligen säga. Sedan uppfattade jag det inte riktigt som att Gunvor G Ericson ställde så många fler frågor till mig i det här sammanhanget. Därför är det väl inte värt att jag utvecklar det här mer, för då begär väl Gunvor G Ericson replik. Jag väljer att avstå från att uttrycka mig mer och säger bara att det är oerhört positivt att satsa på ungdomar, för de är framtiden. Utan en satsning på dem kan inte Sverige leva länge! Och det inser vi från alliansen.

Ulf Nilsson (Fp)

Anf. 109 Ulf Nilsson (Fp)

Fru talman! Ganska ofta glömmer man bort den historiska bakgrunden. Men den historia vi talar om här är bara två år, så den bör vi ha i ganska gott minne. Den bistra sanningen är att den gamla regeringen totalt hade misslyckats med jobbpolitiken för två år sedan. Det var en av de viktigaste orsakerna till att man förlorade regeringsmakten. År 2006 var Sverige i en högkonjunktur men hade ändå en extremt hög arbetslöshet. Den dåvarande s-märkta regeringen erkände inte att det var ett problem utan satt med armarna i kors. Efter 2006 har vi sett en rekordökning av jobben i Sverige. Vi har olika synsätt mellan alliansen och den splittrade opposition vi ser framför oss. För alliansen är det viktigt att koncentrera sig på att underlätta och stimulera nya jobb, stimulera människor och företag genom att bland annat sänka skatter på arbete och sänka arbetsgivaravgifter. Det verkar inte som om oppositionen alls tror att uppmuntra företagare att anställa, att uppmuntra människor att jobba eller att uppmuntra kommuner att anställa fungerar. Bertil Ohlin, nationalekonom och folkpartiledare på sin tid, hade en ofta återkommande slogan, nämligen att det ska löna sig att arbeta, ta risker och ägna sig åt företagande. Med jobbavdraget i skatten har de flesta heltidsarbetande åtminstone 1 200 kronor lägre skatt i månaden. En viktig del redan från början i alliansens jobbpolitik var att stimulera jobben med hjälp av skattesänkningar och sänkningar av arbetsgivaravgifterna, nystartsjobb för arbetslösa, nyfriskjobb för långtidssjuka, instegsjobb för invandrare och sänkta arbetsgivaravgifter för ungdomar. Vi kan också se att oavsett hur vi räknar har helt uppenbart fler invandrare och ungdomar fått jobb de senaste två åren om vi jämför med tvåårsperioden tidigare. Skatteavdrag för hushållsnära tjänster är en annan reform som också redan har lett till ett ökat arbetsutbud och dessutom underlättat vardagen för dubbelarbetande föräldrar. Vi räknar med i officiell statistik att det fortfarande finns, som flera har sagt, 200 000 fler jobb nu än för två år sedan - trots att det var högkonjunktur när Socialdemokraterna förlorade regeringsmakten. Konjunkturinstitutet har räknat ut att - om vi är blygsamma - inte alla jobben beror på regeringen, men 30 procent, kanske 40 procent, beror på regeringen, det vill säga politiska åtgärder som alliansregeringen har vidtagit. Där kan man fundera över skillnaden mellan den s-märkta politiken för två år sedan och alliansens politik. Det handlar om att 40 000-60 000, kanske 70 000, människor garanterat har fått jobb tack vare den politiken. När man sedan kommer ned på viktiga men dock detaljer i den ekonomiska politiken och värdet av olika insatser är det naturligtvis så att nationalekonomer, forskare och så vidare kan vara ganska oeniga. Vi kan höra olika ekonomiska teorier. Det är här jag inte riktigt förstår hur Socialdemokraterna tänker, men i grunden är det väl rimligt att utgå från att låga skatter och avgifter på en sak ökar efterfrågan och motsatsen minskar efterfrågan. Om vi har höga avgifter på bensin och alkohol, kläder eller tågbiljetter blir det vanligtvis färre människor som köper tågbiljetter, kläder, alkohol eller vad det nu handlar om. Samma sak är det naturligtvis med arbete. Höga skatter och höga straffavgifter på arbete minskar stimulansen att arbeta och minskar viljan att anställa. Det är en ganska enkel logik, som sedan naturligtvis alltid i resonemangen måste vägas mot annat, till exempel hur mycket skatteintäkter vi behöver få in i landet. Men att förneka att det finns ett samband mellan hur hög skatten på arbete är och viljan att jobba är mycket märkligt. I Sverige har vi haft en jämförelsevis hög nivå på sociala avgifter, en hög allmän löneavgift och en ganska hög skattekil, vilket har motverkat att fler jobb har skapats. Det är det alliansregeringen nu ändrar. Vi har å ena sidan hört viss kritik från Riksrevisionen, som generellt visar på vissa brister med att sänka arbetsgivaravgifter. Brister och brister, men de säger att de bland annat kan ätas upp av högre löner och så vidare så att det inte blir så mycket billigare för arbetsgivarna. Å andra sidan kan man svara att om det blir så är det positivt med högre löner som inte beror på luft och inflation. Det bidrar också till fler jobb. På alldeles omedelbar kort sikt tror jag inte att det råder något tvivel om att sänkta avgifter stimulerar nya jobb. Det är viktigt nu när vi står i lågkonjunkturen. Precis som flera har sagt tycker jag att vi ska kunna utnyttja den fina utgångspunkt vi har med marginaler i statsbudgeten till att vidta olika stimulerande åtgärder. Förslaget i dag är att det samlade uttaget av arbetsgivaravgifter sänks med 1 procentenhet. Sedan har vi frågan om ungdomsarbetslösheten. Den var ett stort problem när alliansen bildade regeringen. Arbetslösheten har sjunkit, men den är fortfarande stor. Ungdomsarbetslösheten i Sverige, som har varit hög de senaste 5-10 åren, beror på mycket. Den beror inte bara på skatter och arbetsgivaravgifter utan också på en dålig gymnasieskola med bristfällig yrkesutbildning. Många ungdomar kommer ut och är inte förberedda för vare sig högskolan eller arbetslivet. Jasenko Omanovic nämnde hur få som går på lärlingsutbildningen. Sanningen är att Socialdemokraterna har varit emot riktig lärlingsutbildning. Det är en nyhet som alliansregeringen införde för ett år sedan. Det är en försöksverksamhet med riktig lärlingsutbildning där man läser mindre teoretiskt och koncentrerar sig mer på praktik och yrkeskunskaper. En mycket stor brist i det svenska utbildningssystemet har varit att ungdomar som är yrkesintresserade inte har haft någon lämplig väg att gå. En annan nyhet som kommer nu - det finns en proposition - är yrkeshögskola med en satsning för dem som vill fördjupa sina yrkeskunskaper. Sedan kommer jag till detta att unga som inte har varit inne på arbetsmarknaden naturligtvis drabbas när företagen är rädda för att anställa. Därför är det naturligt att vid sidan om alla andra åtgärder också vidta vissa riktade åtgärder mot unga människor. Regeringen föreslår nu i praktiken en halvering av arbetsgivaravgiften, det vill säga en kraftfullare sänkning än de vi har haft hittills. Den ska gälla unga människor upp till 26 års ålder. Det behövs alltså fler stimulanser för att ge unga chansen att komma in på arbetsmarknaden samtidigt som vi satsar på utbildning som verkar på lite längre sikt. Fru talman! Jag tycker att vi ska fortsätta med den politik som faktiskt har lett till en rekordökning av jobben på två år. Alla ska ha en andra chans, heter det. Men jag tycker inte att det gäller det gamla socialdemokratiska regeringsalternativet. De misslyckades så kapitalt att de behöver mer än fyra år på sig för att få en andra chans. Tillsammans med alla andra stimulanser, nystartsjobb, instegsjobb, nyfriskjobb och så vidare, ger sänkningen vi talar om i dag en bra stimulans för arbete och företagande men också för kommuner och landsting när det gäller att anställa människor i vård och skola. Med detta yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet. I detta anförande instämde Gunnar Axén, Mats G Nilsson, Lars-Arne Staxäng och Marianne Watz (alla m), samt Solveig Zander (c) och Eva Johnsson (kd).

Eva Johnsson (Kd)

Anf. 110 Eva Johnsson (Kd)

Fru talman! I dag debatterar vi ett betänkande som handlar om sänkta sociala avgifter i allmänhet och en kraftfull sänkning för unga i synnerhet. Syftet är, som redan har framgått av debatten, att stimulera sysselsättning och underlätta för unga att komma in på arbetsmarknaden. Vi vet att regeringen tidigare har beslutat att inte föreslå sänkta sociala avgifter för vissa delar av tjänstesektorn, samtidigt som man också utlovat alternativa åtgärder - allt i syfte att öka sysselsättningen. Målet är tydligt definierat: Arbetet med att stimulera efterfrågan på yngre arbetskraft är mycket högt prioriterat. Genom att göra det billigare att anställa ungdomar sänker regeringen påtagligt trösklarna och murarna för alla ungdomar när det gäller att ta sig in på arbetsmarknaden. Det är mycket troligt att en generell sänkning av avgifterna kan antas ha en positiv effekt just på den här gruppen. Det är med andra ord ett mycket positivt förslag, som kan sammanfattas med att vi vill underlätta ungdomars situation på arbetsmarknaden. Med det sagt kan jag inte låta bli att konstatera att utgångspunkten när vi påbörjade detta arbete var allt annat än god. Jag tycker att det är spännande att höra hur upprörd oppositionen är över de 7 000 fler ungdomar som nu inte har arbete. Jag delar den upprördheten, för varje individ utanför arbetsmarknaden är en individ för mycket. Men låt oss ändå vara lite sanningsenliga när vi tittar i den berömda backspegeln. Den förra regeringens politik, med stöd av Vänsterpartiet och Miljöpartiet, hade som bekant - och det är ganska rimligt att vi påminner varandra om detta - resulterat i att 100 000 ungdomar stod utanför arbetsmarknaden. Det gjorde Sverige till ett av Europas tre sämsta länder när det gäller ungdomsarbetslösheten. Det är ett allt annat än gott betyg på den tidigare, socialdemokratiska regeringen, och det gör mig upprörd. Sänkningen av de sociala avgifterna är emellertid bara en del av en strukturerad och målmedveten satsning för att underlätta ungdomars inträde på arbetsmarknaden. Vi har redan tidigare i debatten hört talas om andra satsningar. Det är nystartsjobb och det är jobbgarantin för att stärka coachning. Det är också andra åtgärder som vi har vidtagit, allt för att stärka och underlätta inträdet på arbetsmarknaden för unga. Förslaget om jobbgaranti har visat sig vara bra. Att allt fler människor, oavsett ålder, får möjlighet till meningsfullt arbete innebär naturligtvis en bättre ekonomi för hela samhället, men framför allt är det en personlig vinst för alla de människor som under så lång tid har förvägrats arbete, förvägrats inträde och därmed makt och möjlighet att styra över sina egna liv. Herr talman! Det har knappast undgått någon att vi har en finansiell kris. Det har också berörts tidigare. Det präglar världsekonomin och spiller självklart över på ett litet land som Sverige. Att vi då har en regering med samlad, strukturerad och målmedveten politik är förvisso av stor vikt. I det läget är det extra intressant att se vad som skulle vara alternativet till regeringens politik. Det är intressant att se vad oppositionen egentligen vill, och det kan vi göra bland annat genom att studera budgetförslagen. Vi kan då konstatera att Socialdemokraterna vill avskaffa ungdomsjobben; det har vi pratat om tidigare. De vill ha höjda arbetsgivaravgifter för personer under 26 år. Argumenten är att multinationella företag som steker hamburgare - inget företag nämnt - skulle öka sina vinster. Jag tycker att det är ett löjligt argument. Det uttrycker ett sådant förakt för vissa typer av arbete och ett förakt för de människor som utför det. Är det fler arbeten man föraktar inom oppositionen? Vad är det mer som inte är bra att göra, förutom att steka hamburgare? Jag utgår från att även en och annan från oppositionen någon gång har ätit en hamburgare som någon annan har stekt. Man kan väl känna en viss tacksamhet över att det finns någon som gör det. Förutom det kommer Socialdemokraternas förslag att skapa en chockhöjning - jag menar verkligen det - av arbetsgivaravgifterna för unga som leder till ett minskat skatteunderlag, inte bara för de multinationella företagen. Jag vet inte om det finns någon inom oppositionen som har noterat att det är väldigt många unga människor som är anställda inom kommunsektorn, i Kommun-Sverige. Jag undrar om den socialdemokratiska riksdagsgruppen, vars förslag förmodligen kommer att innebära en höjning med ungefär 2 ½ miljard i minskat skatteunderlag för kommunerna, har stämt av med sina kolleger i kommunsektorn innan man lade fram förslaget. Vänsterpartiet vill också avskaffa ungdomsjobben. Vid en granskning av Vänsterpartiets argument är det uppenbart att man ser ett samband mellan arbetsgivaravgift och sysselsättning, men i vanlig ordning är det lite svårt att följa den röda tråden i förslagen. Man säger nämligen ändå nej till regeringens föreslagna generella sänkning och vill i stället höja arbetsgivaravgiften för unga med 13,6 miljarder. Det är svårt att hänga med i svängarna. Miljöpartiet gör också en intressant kullerbytta. Å ena sidan vill även de avskaffa ungdomsjobben. Å andra sidan föreslår de en sänkning av arbetsgivaravgiften med 10 procent för lönesummor upp till 2 ½ miljon kronor. Det är i och för sig ett både radikalt och intressant förslag, men det är svårt att förstå logiken när de föreslår en höjning av arbetsgivaravgifterna för personer under 26 år med ungefär samma summa som de sänker avgifterna för småföretagarna. Att en tidigare sänkning av samma modell har visat på mycket dåliga resultat understryker det ogenomtänkta i den samlade politiken. Sammantaget är det samma politik som prövades i tolv år men som misslyckades och ledde till ett rekordstort utanförskap och så kallad jobless growth , det vill säga tillväxt utan nya jobb. Detta vill man återinföra. Det innebär en chockhöjning av skatter med 70 miljarder för de svenska hushållen. Det blir dyrare att anställa, 20-25 miljarder dyrare för företagen att anställda ungdomar. Jag kan inte låta bli att ställa en retorisk fråga: Om man gör det kraftigt dyrare att anställa ungdomar, blir det då fler eller färre ungdomar som jobbar? Man behöver knappast vara hjärnkirurg för att lista ut svaret. Det är rent häpnadsväckande dålig tajmning för socialdemokratisk politik. Att dra in köpkraft genom kraftiga skattehöjningar i lågkonjunktur samtidigt som man gör det enormt mycket dyrare att anställa är, herr talman, att be om en arbetslöshetschock. Om man vill kan man fundera över om oppositionens förslag kommer att öka ungdomars möjlighet till inträde på arbetsmarknaden. Åtgärder som tidigare har visat sig resultatlösa ska nu prövas igen. Detta är oppositionens samlade spetsförslag för att möta en internationell kris med ökade utmaningar på arbetsmarknaden. I det läget kan jag förstå att fler och fler människor är tacksamma över den nuvarande regeringen. Konkreta, gemensamma, målinriktade och samlade förslag är naturligtvis det enda sättet att möta utmaningarna på arbetsmarknaden. Med en sådan kravspecifikation finns knappast något alternativ till regeringens politik. Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet, bifall till framtiden, bifall till ungdomarna och bifall till en öppen arbetsmarknad för alla! (Applåder) I detta anförande instämde Gunnar Axén, Mikael Cederbratt, Mats G Nilsson, Lars-Arne Staxäng och Marianne Watz (alla m) samt Ulf Nilsson (fp) och Solveig Zander (c).

Marianne Watz (M)

Anf. 111 Marianne Watz (M)

Herr talman! Arbetsmarknaden, sysselsättningen och jobben är dagens stora frågor. En generell sänkning av arbetsgivaravgifterna har en positiv effekt på sysselsättningen, anser regeringen och föreslår därför en sänkning av arbetsgivaravgifterna med 1 procentenhet. Det kommer att stimulera arbetsgivarna att anställa och att behålla arbetskraft. Utskottsalliansen delar den uppfattningen, vilket har framgått av dagens diskussion och debatt. Det är en åtgärd som svarar mot dagens situation och mot en vikande konjunktur. Herr talman! Eftersom jag kommer nästan sist på talarlistan kommer jag naturligtvis att upprepa en del av det som har sagts tidigare. Arbetsgivaravgifter är ett otydligt begrepp för många, vad gäller både innehåll och funktion, och det förtjänar kanske att belysas lite extra. En arbetsgivaravgift är inte något som är frikopplat från arbetstagaren. Den är i högsta grad sammanvävd. Den svarar för vissa trygghetsförmåner som pension, sjukförsäkring och är också till en del en ren skatt på arbetstagarens lön, en löneskatt, som till exempel den allmänna löneavgiften på 7,49 procent, som används i allmänt budgetförstärkande syfte. Självklart påverkar arbetsgivaravgiftens storlek arbetsgivaren när han överväger att anställa, och självklart påverkar det även arbetstagarens möjlighet i fråga om löneuttag. Det är företagare som anställer. Arbetsgivaravgiften påverkar som sagt arbetsgivarens vilja att engagera en medarbetare. Stockholms handelskammare, Svenskt Näringsliv, Svensk Industriförening med flera ser positivt på den generella sänkningen av arbetsgivaravgiften. I alla undersökningar lyfter företagare fram frågan om arbetsgivaravgifterna som mycket viktig. Regeringens förslag tillmötesgår inriktningen på detta önskemål, som står högt på deras önskelista. Jasenko Omanovic säger: Borgarna tycker att det är för dyrt med arbetskraft i Sverige. Jag tror att jag återgav honom rätt där. Vet Jasenko att svenska arbetsgivaravgifter är betydligt högre än i de viktigaste konkurrentländerna inom EU? I en internationell jämförelse tillhör de svenska arbetsgivaravgifterna de högsta i OECD-området. Till exempel saknar grannlandet Danmark helt lagstadgade arbetsgivaravgifter, och Storbritannien, Irland och USA har omkring 10 procent av lönesumman. En sänkning av avgifterna med 1 procentenhet leder till att den så kallade skattekilen på arbete, det vill säga skillnaden mellan vad inkomsttagaren får ut i lön efter skatt och den totala arbetskraftskostnaden för arbetsgivaren, minskar med ca 0,3 procentenheter. Skattekilen påverkar både arbetstagarens vilja att arbeta och arbetsgivarens vilja att anställa. Regeringen har tidigare vidtagit andra åtgärder för att sänka skattekilen på arbete, till exempel jobbskatteavdraget och nystartsjobben för dem som har stått utanför arbetsmarknaden i mer än ett år och där ingen arbetsgivaravgift utgår. Herr talman! Regeringens förslag innebär en sänkning av det totala avgiftsuttaget från 32,42 procent till 31,42 procent genom att sjukförsäkringsavgiften sänks med 1 procentenhet när statens utgifter för sjukförsäkringen nu beräknas sjunka. Härom veckan publicerades en undersökning som visade att många ungdomar varken arbetar eller studerar. Det finns säkert många bakomliggande skäl till detta, men det manar till eftertanke och initiativ. Att unga får arbetslivserfarenhet minskar risken för långvarig arbetslöshet senare i livet. Jag delar inte det förakt för servicejobb som Jasenko Omanovic uttryckte. Att steka en hamburgare och möta kunder är en bra arbetslivserfarenhet, tycker jag, och det är ett bra jobb. Det är alltså av stor betydelse rent generellt att de yngre kommer in på arbetsmarknaden. Arbetslösheten för unga har sjunkit men är fortfarande alltför hög. Det finns således goda skäl att stimulera efterfrågan på yngre arbetskraft. Det är dags att satsa på ungdomar, säger Jasenko Omanovic. Ja, genom sitt förslag om kraftfullare nedsättning för unga vill regeringen göra det lättare för just dessa grupper att komma i arbete. Det vill säga: Satsa på ungdomar! Oppositionen tycks i stället vilja driva upp ungdomsarbetslösheten genom att gå emot våra föreslagna sänkningar. De totala arbetsgivaravgifterna inklusive den allmänna löneavgiften föreslås med denna andra sänkning uppgå till 15,49 procent i stället för nuvarande 21,30 procent. Denna riktade, generella sänkning för unga i två steg har då inneburit cirka en halvering av arbetsgivaravgiften för åldrarna 16-26 år, som med detta ligger på en Europanivå. Höga ingångslöner för omeriterad arbetskraft, vilket ung arbetskraft ofta är, kan vara hindrande för anställning, och de kan motverkas genom den halverade arbetsgivaravgiften för ungdomar. Alla i målgruppen unga mellan 16 och 26 gynnas av förslaget, som är enkelt att tillämpa och inte ger företagarna ökade administrativa kostnader. Det är en satsning på ungdomar. Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag. I detta anförande instämde Gunnar Axén, Mikael Cederbratt, Mats G Nilsson och Lars-Arne Staxäng (alla m), Solveig Zander (c), Ulf Nilsson (fp) och Eva Johnsson (kd).

Anf. 112 Jasenko Omanovic (S)

Herr talman! Jag har i mitt anförande sagt att alla unga som får jobb trots att arbetsgivaren inte får sänkta sociala avgifter är en tillgång för företaget oavsett om det handlar om att steka hamburgare eller om något annat, och jag har inte visat något förakt mot något slags yrke. Det måste stå klart för er alla i majoriteten. Ni borde inte bara kräva av nyanlända invandrare att de ska skriva under ett avtal med landet. Ni borde faktiskt nu här i kammaren skriva ett avtal med alla oss andra att hålla er till sanningen, till det som man säger. (Applåder) Om man ska hålla sig till sanningen är det som Marianne Watz beskrev. Sociala avgifter är kopplade till sjukförsäkringen, pensioner och annat. Hon nämnde också löneskatt, en allmän avgift. Herr talman! Om vi går tillbaka och bläddrar i de beslut som vi i utskottet och kammaren fattade i oktober 2006, vem ser vi att det då var som höjde den allmänna avgiften i de sociala avgifterna? Vem gjorde det? Jo, jag minns. Det var inte oppositionen. Det var inte vi som höjde den allmänna avgiften, utan det var just de som kallar den för löneskatt. Det var ni som gjorde det. Marianne Watz! Det var ju ditt parti - ni som styr det här landet med stöd av tre små.

Marianne Watz (M)

Anf. 113 Marianne Watz (M)

Herr talman! Jag vet att den är sänkt. Vi har alltså ett oförändrat uttag av arbetsgivaravgifter. Ni har väl varit ganska bra på att höja alla avgifter. Arbetsgivaravgifterna, inklusive löneskatten, har sedan de kom till höjts kraftigt under Socialdemokraternas tid vid makten. Kommunikation involverar sändare och mottagare. Det var inte bara jag som uppfattade Jasenko Omanovics ton när han talade om att man lär sig att steka en hamburgare som om det inte vore värt något. Men jag blir glad när du nu efteråt har tydliggjort att det inte var så, utan att du anser att det också är ett jobb som ska göras och som därför är värt något. Men jag uppfattade det alltså annorlunda, och det var inte bara jag som gjorde det.

Anf. 114 Jasenko Omanovic (S)

Herr talman! Då vill jag tillägga en gång till att jag inte har det. Jag vänder mig till er för att ni inte ger några utvecklingsmöjligheter till ungdomar. Det är det jag vill säga. Som jag nämnde tidigare hade vi 708 ungdomar i lärlingsjobb. Ni har ju noll ungdomar i lärlingsjobb. Vi vill investera i jobb i Sverige. Vi har i vår budgetmotion sagt att vi ska investera i 5 000 platser för första-jobb-avdrag, och så ska vi investera i 2 500 lärlingsplatser. Efter det att vi väckt den här motionen visade det sig att det här inte räcker. Ni sitter fortfarande och drömmer om 200 000 fler sysselsatta. Det fungerar inte längre så. Vakna nu, majoriteten! Det är finanskris. Det är lågkonjunktur. Därför har vi med den möjlighet som riksdagens regler ger oss, utan att det har kommit en proposition från regeringen, lagt fram ett förslag för att möta den här krisen. Vi förstärker där med ytterligare 2 500 platser när det gäller första-jobb-avdrag och ytterligare 2 500 lärlingsplatser. Det är det vi gör. Vad gör ni? Marianne Watz! Trots att du säger att det är avgifter ägnade åt olika trygghetssystem tycker du att det är bättre att ge kapitalet 14 miljarder, att plocka från ungdomarnas möjlighet till utveckling till någonting mer än bara jobb. Det handlar om lågutbildade, att ge dem den möjlighet som Anders Borg fick en gång i tiden.

Marianne Watz (M)

Anf. 115 Marianne Watz (M)

Herr talman! Jag har lite svårt att följa med här, att vi ger till kapitalet. Jag förstår inte vad Jasenko Omanovic menar. Vad vi gör är ju att vi ger möjligheter för ungdomar att komma in i arbete. Det är det som det handlar om. Vi har ju tittat på arbetsgivaravgiften och sett att den här sänkningen, både den generella och den för ungdomar, gör det mindre kostsamt att anställa. Därför kan fler ungdomar komma in i arbete, och det tycker vi är viktigt. Jag tycker att det är oerhört viktigt. Det är inte fråga om att man lämnar iväg en påse pengar till kapitalet. Man ger möjlighet för arbetsgivarna att stimulera så att unga ska komma i arbete. Det är också väldigt viktigt att få den här arbetslivserfarenheten för att man senare i livet inte ska hamna i arbetslöshet. Den här erfarenheten av arbetslivet är alltid nyttig, vad man än utför. Man kan alltså antingen koncentrera sig helt på detta, eller så kan man varva det med studier. Det är ju ingen som inte har möjlighet att också varva med studier. Det här kompletterar väldigt bra och är väldigt nyttigt. När det sedan gäller lärlingsutbildningen trodde jag faktiskt att det var den här regeringen som hade infört exempelvis lärlingsutbildning. Det tycker vi är viktigt.

LiseLotte Olsson (V)

Anf. 116 LiseLotte Olsson (V)

Herr talman! Eftersom majoriteten verkar ha svårt att följa den röda tråden yrkar jag bifall till reservation 1.

Anf. 117 Gunnar Axén (M)

Herr talman! Jag är så glad och tacksam för att LiseLotte Olsson kom hit till kammaren, för ett tag trodde jag inte att någon från Vänsterpartiet ville komma hit och försvara sin politik. Vänsterpartiet är ju det enda parti som yrkar avslag på den generella sänkningen av arbetsgivaravgifterna med 1 procent. LiseLotte Olsson kommer från Nordmalings kommun. Den sänkta arbetsgivaravgiften i Nordmalings kommun innebär minskade kostnader för näringslivet där på 6 miljoner kronor och totalt 208 miljoner kronor i Västerbottens län. LiseLotte Olsson, som vänsterpartist, kanske inte tycker att det är någon stor sak, även om det blir högre kostnader för arbetsgivarna i länet och i Nordmalings kommun, men den högre arbetsgivaravgift som Vänsterpartiet förespråkar innebär 2 miljoner kronor mer för Nordmalings kommun. Det kanske inte låter så mycket, men i en kommun med 7 000 invånare är det ganska mycket pengar. För kommunerna i Västerbotten totalt innebär det 61 miljoner kronor mer i kostnader, och för Västerbottens landsting kostar det 32 miljoner kronor mer med Vänsterpartiets politik. Det är närmare 100 miljoner kronor mer för landsting och kommuner i Västerbotten. Det här motsvarar ytterligare 250 par händer i vården eller 250 fler lärare i skolan. Jag undrar hur LiseLotte Olsson försvarar den här politiken gentemot dem som slåss för en bra välfärd i kommunerna och i landstinget i Västerbotten. Och jag undrar: Hur hårt driver ni kravet på höjda arbetsgivaravgifter i era förhandlingar med Socialdemokraterna och Miljöpartiet?

LiseLotte Olsson (V)

Anf. 118 LiseLotte Olsson (V)

Herr talman! Gunnar Axén trodde inte att någon skulle vara här och försvara vår politik. Anledningen var sjukdom. Även vänsterpartister kan bli sjuka, tyvärr. Sedan är jag imponerad av att Gunnar Axén har läst på om Nordmaling och Västerbotten och rabblar siffror som bara den. Det var imponerande. Gunnar Axéns regeringskompisar fryser statsbidragen. Vi höjer statsbidragen det kommande året med 2,9 miljarder, och nästa år vill vi höja dem med 6 miljarder. Nu kan jag inte exakt siffran när det gäller vad det gör för min hemkommun Nordmaling eller, för den delen, Västerbottens läns landsting. Men det är i alla fall betydligt mer än de 6 miljoner och 208 miljoner som Gunnar Axén nämnde. Jag menar att en höjning av statsbidragen möjliggör anställningar på ett mycket mer trovärdigt sätt än en sänkning av den här arbetsgivaravgiften, som ni vill införa. Jag vill ha en generell höjning av statsbidragen så att både kommuner och landsting vågar satsa och vågar anställa. Det behövs, som sagt, mer händer i vården och skolan. Den möjligheten ger vi med vår alternativa budget. Om Gunnar Axén läser vår alternativa budget lika väl som han pluggar på om Västerbottens län kommer han att se det.