Redovisning av AP-fondernas verksamhet 2002–2006
Betänkande 2007/08:FiU6
Var är betänkandet nu?
Betänkandet är färdigbehandlat
- Under beredning
- 2007-10-16
- Avgörande
- 2007-11-14
- Debatt
- 2007-11-14
- Beslut fattades
- 2007-11-14
Hela betänkandet
Beslut i korthet
AP-fondernas verksamhet 2002-2006 (FiU6)
Regeringen har redovisat för riksdagen en utvärdering av AP-fondernas förvaltning under perioden 2002-2006. Fondernas avkastning har de senaste fem åren legat på i genomsnitt 7,4 %, vilket motsvarar en real avkastning på 6 % per år. Fjärde AP-fonden visar ett betydligt svagare resultat än övriga buffertfonder. Regeringen är på flera punkter kritisk till hur fonden förvaltas. Riksdagen tycker att regeringen bör intensifiera uppföljningen av åtgärder som syftar till att förbättra fondens lönsamhet och fortsätta förnyelsen av styrelsen. Riksdagen vill att regeringen lämnar en återrapport i nästa års redovisning av AP-fondernas verksamhet. Riksdagen avslutade ärendet utan ytterligare tillägg.
- Utskottets förslag till beslut
- Skrivelsen läggs till handlingarna. Avslag på motionerna.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag.
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Förslaget avser 6 motioner.
Från ledamöterna
- Motion 2006/07:Fi12 av Pär Nuder m.fl. (S) Redovisning av AP-fondernas verksamhet 2002-2006
- Motion 2007/08:Fi212 av Claes Västerteg (C) AP-fondernas placeringsregler
- Motion 2007/08:Fi217 av Jörgen Johansson (C) Kapitalförsörjning lokalt och regionalt
- Motion 2007/08:Fi244 av Lars Lilja och Helén Pettersson i Umeå (S) Ändring av ägardirektiv till AP-fonderna
- Motion 2007/08:Fi273 av Ulf Holm (MP) Fonder för lokal och regional utveckling
- Motion 2007/08:Sf287 av Lars Ohly m.fl. (V) Rättvisa pensioner
Beredning, Genomförd
Betänkandet kommer beredas 16 oktober 2007, justerades 1 november 2007 och fick trycklov 7 november 2007.Reservationer: 3
Alla beredningar i utskottet
2007-10-25
AP-fondernas verksamhet 2002-2006 (FiU6)
Regeringen har redovisat för riksdagen en utvärdering av AP-fondernas förvaltning under perioden 2002-2006. Fondernas avkastning har de senaste fem åren legat på i genomsnitt 7,4 %, vilket motsvarar en real avkastning på 6 % per år. Fjärde AP-fonden visar ett betydligt svagare resultat än övriga buffertfonder. Regeringen är på flera punkter kritisk till hur fonden förvaltas. Finansutskottet tycker att regeringen bör intensifiera uppföljningen av åtgärder som syftar till att förbättra fondens lönsamhet och fortsätta förnyelsen av styrelsen. Utskottet vill att regeringen lämnar en återrapport i nästa års redovisning av AP-fondernas verksamhet.
Debatt, Genomförd
Information kommer.
Debatt om förslag 2007/08:FiU6
Webb-tv: Redovisning av AP-fondernas verksamhet 2002–2006
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 122 Ulla Andersson (V)
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 1 och 3. Jag tar det i inledningen eftersom jag alltid brukar glömma det.
Så vill jag citera en låt av en mycket känd sångare - Cornelis Vreeswijk. Den heter
Till Jack
. Jag tänker inte sjunga, för jag tror att jag fråntar de goda orden en hel del då.
Nu faller natten Nu faller bomberna Nu brinner barnen i hekatomberna Vad ropar barnen, vad glor de på B-52, B-52
Nu faller regnet Från blåa skyarna Nu brinner barnen i de små byarna Och farmor brinner som en hund av halm Det är napalm, det är napalm
Nu kommer morgonen Över ruinerna Och genast startar man grävmaskinerna Säg varför är det sånt gråt och skrik Man räknar lik, man räknar lik
Även om denna låt har många år på nacken är den tyvärr fortfarande mycket aktuell. Krig och vapen sprider alltjämt död och förintelse. Även om vapnen byter namn är syftet fortfarande att förstöra och sprida död och förintelse. Civila drabbas allt hårdare, och även om krigsherrarna vill att krigen ska framstå som kliniska är vi nog många som undrar vad denna kliniskhet består i. Man kan nog fundera som så att det är en klinisk frihet från humanism.
Vi är många som blir upprörda över det vi får se och ta del av via tv. Det är barn, män och kvinnor som gråter. Vi ser lemlästade människor. Vi får se bilder på massgravar och andra begravningar. Vi upprörs, helt rättmätigt. Vi får också se barn som klivit på minor eller klusterbomber eller som föds missbildade på grund av krigets fasor och efterlämningar. Vi berörs och upprörs.
Nu är ni många som funderar över vad detta har att göra med AP-fondernas verksamhet över fem år. Men det är så att du och jag, vi alla, i dag är ägare till kärnvapen och klusterbomber genom AP-fondernas placeringar. I Dagens Industri i somras kunde vi se att vi genom AP-fonderna har investerat 1,5 miljarder av våra pensionspengar i dessa fruktansvärda vapen. Vänsterpartiet vill att vi ska förändra detta, ta frågorna på allvar och göra som i Norge, det vill säga införa ett förbud mot investeringar av våra pensionsmedel i krigsindustrin. Vi tror att vi har ett stort stöd bland människor när vi ställer de kraven.
I dag beräknas 82 länder vara drabbade av explosiva lämningar efter krig. 40 människor bedöms varje dag mista livet på grund av detta. Den långsiktiga förödelsen blir kanske mest uppenbar när man konstaterar att länder i Sydostasien fortfarande har stora problem med oexploderade substridsdelar som fälldes av USA mellan 1964 och 1973. Det är alltså 30-40 år sedan. Ändå påverkar det än i dag många människors vardag. Medan den här debatten pågår, kanske en timme, mister två människor livet på grund av en odetonerad klusterbomb till exempel.
Tyvärr är vi väldigt ensamma här i riksdagens kammare, trots en väldigt lång tradition i svensk politik av arbete för nedrustning. År 2003 tillsatte Anna Lindh en kommission för att utarbeta förslag till hur man skulle fortsätta arbetet med nedrustningen av nukleära, biologiska och kemiska massförstörelsevapen. Ordförande var Hans Blix, och i rapporten föreslog kommissionen att innehav och användning av kärnvapen bör förbjudas folkrättsligt, liksom kemiska och biologiska vapen. Vi i Vänsterpartiet delar den uppfattningen, och därför vill vi inte heller att våra egna AP-fonder ska ha rätt att investera pengar i en sådan industri.
Förhoppningsvis kan debatten i dag få några fler att tänka till, och kanske något parti kan flytta sin position närmare Vänsterpartiet. Vi vet att vi har fredsrörelsen bakom oss och även många andra.
Jag kan glädjande nog berätta att Tredje AP-fonden själv har fattat ett beslut om att sådana här investeringar inte ska ske. Tyvärr har inte de andra fonderna följt efter, och enligt vad som stod i Dagens Industri hade frågan inte ens varit aktuell. Man stod ganska nyvaken inför dessa fakta. Det går att göra annorlunda. Det visar Tredje AP-fonden, och det visar den norska pensionsfonden. Men det handlar om att vilja, och frågan är: Finns den politiska viljan?
Utskottet har i stället hanterat frågan om Fjärde AP-fondens låga avkastning i förhållande till övriga fonder. Och visst ska man övervaka och ha uppsikt över fondernas arbete med att placera pengar i olika tillgångar, men hela systemet bygger ju på att placeringar är spekulationer. När några vinner förlorar andra. I ett sådant system finns inget sammanhållet samhällsintresse. Det kanske borde uppröra mer än Fjärde AP-fondens så kallade misslyckade placeringar.
Vi kan också ta del av hur förvaltningskostnaderna byggs upp alltmer och hur den operativa förvaltningen inte alls leder till ett plus i sluttampen utan att förvaltningskostnaderna just kostar lika mycket som den ytterligare avkastningen bidrar med. Vi kan också konstatera att sedan det nya pensionssystemet infördes har just förvaltningens administrationskostnader fördubblats, vilket säger en hel del om det nya pensionssystemets funktionssätt.
Vi är alltså kritiska till det här pensionssystemet, och det är väl ingen nyhet. Om man har ett system som hela tiden bygger på att man ska placera och få bästa möjliga avkastning förlorar man ju i förlängningen bästa möjliga utveckling för arbetsmarknaden till exempel. Det är ju det vi alla brukar säga, att det är just arbete som är grunden för hur vi ska lyckas betala framtidens pensioner. Då borde ju AP-fondernas inriktning vara att bidra till en sådan utveckling. I stället bidrar det system vi har i dag till att kortsiktiga vinstintressen underbyggs och stimuleras, och i slutändan kanske samhällsintresset kommer helt i skymundan.
Vänsterpartiets förslag skulle ge större vinster i form av att vi skulle kunna få starkare företag genom långsiktigt ägande, regional balans och högre sysselsättning.
Vi har valt att reservera oss i finansutskottet bland annat med anledning av vår motion om vapenindustrin men också därför att vi inte vill överföra pengar från AP-fonderna till statens budget. Det har sin grund i två saker. Den ena är att den här bromsen kan slå till om man gör så. Bromsen är inbyggd i pensionssystemet och bygger på hur många barn som föds, hur många som har in- och utvandrat, när och hur mycket invånarna arbetar, när individerna pensioneras och hur länge de lever efter denna tidpunkt. Om systemet är i finansiell obalans räknas pensionsbehållningarna inte upp med tillväxten i de genomsnittliga inkomsterna, och de utgående pensionerna sänks. Det innebär att man kan sänka pensionerna om de yrkesarbetandes avgifter till pensionssystemet och pengarna i AP-fonderna inte räcker för att täcka pensionsåtagandet.
Den person som har uppfunnit den här bromsen, Ole Zettergren, har själv i en dokumentär i tv,
Vem vill bli pensionär
, sagt: Bromsen har till syfte att befria politikerna från ett ställningstagande mellan att öka beskattningen av de förvärvsarbetande och att sänka pensionerna. I stället slår man på den automatiska bromsen och sänker nivåerna i systemen. Och politikerna i den så kallade genomförandegruppen går fria från ansvar. Enligt uppgifter från Försäkringskassan är det stor risk för att bromsen kommer att slå till och att pensionärerna därmed kommer att få sänkta pensioner.
Ytterligare en anledning till att vi har reserverat oss är just de överföringar som jag nu tänker komma till och den genomförandegrupp som finns. Man har hittills överfört 245 miljarder kronor från AP-fonderna till statsbudgeten. År 2004 bestämde genomförandegruppen, det vill säga företrädare för de fem partier som står bakom pensionsöverenskommelsen, att tills vidare avvakta med resterande överföring från AP-fonderna för att minska risken för att bromsen skulle utlösas under de närmaste åren. Man var också överens om att återkomma senare för att ta ställning till framtida överföringar från AP-fonderna.
Ni har nyligen hört att vi ifrågasätter pensionssystemets hållbarhet på lång sikt. Därför vill vi tydligt och klart markera att vi helt avvisar möjligheten att överföra pengar från AP-fonderna. Utöver de starka sakliga skäl som jag nyss har tagit upp finns det också ett demokratiskäl till detta. För ungefär fyra år sedan fattade riksdagen ett beslut - genomförandegruppen tog sig rätten att överpröva det beslutet - utifrån betänkande 1999/2000:FiU19 där man sade att utskottet konstaterar att det i framtiden kan uppstå situationer då den ekonomiska ställningen i pensionssystemet blir så stark att det inte finns anledning att behålla ytterligare överskott i systemet. Enligt fempartiöverenskommelsen om pensionssystemet ska varaktigt överskott efter den 1 januari 2005 tillfalla de försäkrade.
Det här är en mycket tydlig skrivning och ett mycket tydligt riksdagsbeslut. Men de fem partierna i genomförandegruppen anser sig ha rätten att hela tiden överpröva detta, och debatten om pensionssystemet förs inte bland de förtroendevalda här i kammaren, öppet inför folket och dem som berörs, utan i en liten grupp bakom slutna dörrar. Ibland kan vi läsa i tidningen hur dessa dörrar slår in och ut, att man springer därifrån och lämnar överenskommelsen. Sedan kommer man tillbaka lite glatt och vill vara med igen.
Vi tycker att det är viktigt med ett stort offentligt sparande och menar därmed att det sparande som sker i AP-fonderna bör behållas. Inte en enda överföring till får ske från AP-fonderna. Man brukar prata om en vinna-vinna-situation. Med det nya pensionssystemet kan man säga att det finns vinna-vinna, och det finns försäkringsbolag, det finns banker och det finns ett kortsiktigt vinstintresse. Det är väl en trepartsdel.
Jag skulle i alla fall vilja avsluta mitt anförande, fru talman, med en fråga till övriga partiers representanter här i kammaren. Borde inte ni och vi tillsammans kunna stå upp för en nedrustning och bestämma oss för att AP-fonderna inte ska få investera i krigsindustrin? Borde inte det vara hedervärt? Borde inte det vara något som vi alla skulle kunna komma överens om över partigränserna, en ganska enkel, basal fråga i mänsklighet?
Anf. 123 Christopher Ödmann (Mp)
Fru talman! Först och främst tycker jag att det är bra att vi får en debatt om AP-fonderna i Sveriges riksdag. De är viktiga, och de handskas med enorma finansiella värden som det är viktigt att förvalta på ett bra och meningsfullt sätt. Debatten är också viktig med tanke på att de finansiella marknaderna är föränderliga och att det därför är viktigt att med viss regelbundenhet se över hur AP-fondernas kapital handhas och placeras.
Det senaste året har medierna i återkommande artiklar och reportage diskuterat AP-fonderna, deras resultat, hur de tänker agera i olika frågor inför olika bolagsstämmor, och även kvalitativt, vilka investeringar de gör. Det är bra att denna debatt förs, och det är bra om fler kan engagera sig i de här frågorna.
PPM-fonderna har inte blivit någon succé. En anledning är säkert att det är så oerhört svårt att få en överblick över hela sin situation och hur PPM-valet kommer in i allt detta. Eftersom det inte är allmänt känt hur AP-fonderna placerar pensionspengarna är det oerhört svårt att veta vilka val man ska göra, bland annat i PPM-valet. Få, om ens någon, vet hur hög eller låg pensionen kommer att vara den dagen man ska kvittera ut sina pensionspengar. Samtidigt är information nödvändig. Den är absolut nödvändig för att man över huvud taget ska kunna göra till exempel sina val till PPM och annat.
Det är säkert inte heller allmänt känt att svenska AP-fonderna satsar större delen av pensionskapitalet på finansmarknader utanför Sverige och att en stor andel för närvarande är investerad i aktier, det vill säga papper med väsentligt högre risk än olika räntebärande papper eller statliga obligationer. Det finns också ett problem med att AP-fonderna bidrar till den anonymitet som det finns en allmän kritik mot på finansmarknaderna. Ökad synlighet när det gäller investeringar håller på att bli alltmer efterfrågad i dag, och där finns det all anledning att vi funderar på hur vi kan förbättra informationen och synliggörandet av investeringarna.
AP-fonderna ska ju i första hand lägga rent ekonomiska värderingar på valet av investeringsobjekt, det vill säga största möjliga avkastning på insatt kapital. I ägardirektiven ingår visserligen skrivningar som begränsar för företagen. Där kan bland annat barnarbete ingå. Men det är i praktiken svårkontrollerbart då verksamheter kan döljas både i dotterbolag och hos underentreprenörer.
Samtidigt kan vi konstatera att etik och miljö, klimatfrågor, har blivit allt viktigare på de finansiella marknaderna och för enskilda människor.
Det som vi från Miljöpartiet skulle vilja diskutera när det gäller AP-fonderna är till exempel om det ska finnas några andra kriterier än högsta möjliga avkastning. Borde placeringarna också följas av ett ägaransvar med i förekommande fall platser i bolagsstyrelser? Finns det anledning att placera pensionskapitalet på ett sådant sätt att det kan stimulera utveckling i den egna regionen? Vad skulle regering och riksdag kunna göra för att underlätta tillkomsten av regionutvecklingsfonder? För oss är det självklart att pensionskapitalet ska förräntas utifrån en hållbar, socialt, ekologiskt och ekonomiskt rimlig nivå.
Det betyder att placeringen av pensionspengarna ska hanteras på ett sätt som innebär att pensionärernas levnadsstandard kan säkras på högsta möjliga nivå. Med kloka investeringar som stimulerar till en positiv ekonomisk utveckling kan viktig förstärkning ske av angelägna verksamheter för regionerna. Vi tror att om dessa stora tillgångar som AP-fonderna förfogar över delvis kan verka direkt på regional nivå ökar möjligheterna påtagligt att säkerställa en god kvalitet och för medborgarna angelägna verksamheter. Regionala fonder skulle också bidra till att synliggöra pensionspengarna bättre än i dag och att det blir lättare att se vad pensionspengarna investeras i. Regionala fonder skulle vara ett modernt förslag som skulle ligga väl i tiden.
Regionala utvecklingsfonder finns i dag i till exempel Kanada. I Kanada ställs också krav relaterade till exempelvis miljö, jämställdhet, arbetsmiljö och sociala villkor. Vi anser att dessa krav också bör ställas på våra svenska AP-fonder. Erfarenheterna från Kanada har dessutom visat att miljökrav och sociala krav har lett till höjd produktivitet. I Kanada har man också gått så långt att fondinstitutionen tagit aktivt ägaransvar genom styrelseplatser som står i relation till satsat kapital. På detta sätt kan man bättre följa utvecklingen i de företag man har satsat kapital i. Detta anser vi skulle vara en väg att minska känslan av anonymitet när det gäller pensionspengarna.
Exemplen från andra länder är positiva. Därför anser vi att liknande modeller kan byggas också här i Sverige. Antalet regionala områden kan självklart diskuteras, men vi anser att kommuner och landsting och deras fackliga organisationer borde inleda diskussioner om regionala fonder. Kommuner och landsting har dessutom ett egenintresse av att mer pengar satsas i den egna regionen.
För att möjliggöra ett första steg för regionala utvecklingsfonder föreslår vi att ett försök görs i någon av landets regioner. Fondernas kapitalbildning bör vara öppen för kapital från både kommun- och landstingsanställda likväl som från privatanställda. Vi är övertygade om att många skulle vilja se satsningar i den egna regionen framför att deras pensionspengar far runt på den internationella kapitalmarknaden.
Därmed vill jag inte säga att vår tids globalisering endast är av ondo. Tvärtom är globaliseringen viktig och ger oss stora möjligheter. Mänskliga kontakter på den globala nivån är viktiga på många olika sätt. Däremot inser allt fler i dag att utvecklingen av den lokala och regionala nivån är viktig just för att motverka de negativa sidor som finns också i den globala utvecklingen. Det behövs mer satsningar på den regionala nivån. Där anser vi att pensionspengarna skulle bli en viktig tillgång. Vi tror också att många skulle se positivt på att det i den globala finansiella världen samtidigt finns mer greppbara konkreta satsningar på de mer överblickbara lokala och regionala planen.
Herr talman! Därmed vill jag yrka bifall till reservation 2 i betänkandet.
Anf. 124 Hans Hoff (S)
Herr talman! Betänkandet om AP-fondernas verksamhet 2002-2006 baseras på regeringens skrivelse. I skrivelsen lämnar regeringen en redovisning av AP-fondernas verksamhet. Årets skrivelse är den första där fondernas resultat kan utvärderas för en heltäckande femårsperiod.
Regeringens utvärdering visar att fondernas avkastning de senaste fem åren har legat på i genomsnitt 7,4 procent, vilket motsvarar en real avkastning på 6 procent per år.
AP-fonderna har en oerhört viktig roll i att utjämna svängningarna i balansen mellan pensionsavgifter och pensioner. Denna uppgift kommer att bli allt viktigare de kommande åren, i synnerhet när den stora gruppen löntagare födda på 1940-talet börjar gå i pension och pensionssystemets utgifter kommer att överstiga de löpande inkomsterna. AP-fondernas uppgift är att klara sådana obalanser utan att pensionärernas ekonomi ska påverkas negativt. En av flera faktorer för att så mycket som möjligt av pengarna som finns i AP-fonderna ska användas till pensioner är att kostnaderna i fondernas verksamhet är så låga som möjligt.
Mot den bakgrunden väckte vi socialdemokrater en motion där vi ansåg det vara viktigt att den nya regeringen fortsatte det arbete som den tidigare socialdemokratiska regeringen påbörjat med att aktivt sänka kostnaderna för fondernas arbete. Vi har i dag ingen reservation på detta yrkande. Orsaken är att utskottet delar vår uppfattning att det är oerhört viktigt att fortsätta att granska och kontrollera kostnadsutvecklingen och kostnadseffektiviteten i pensionssystemet och AP-fonderna. Det konstateras också att den nuvarande regeringen i likhet med den tidigare regeringen kommer att fortsätta att uppmärksamma kostnadsfrågorna - detta inte minst mot bakgrund av att ingen av fonderna under den senaste femårsperioden har uppnått styrelsernas mål för den mer kostnadskrävande operativa förvaltningen.
Herr talman! Utskottet konstaterar att Fjärde AP-fonden under perioden redovisat ett betydligt sämre ekonomiskt resultat än övriga fonder. Fjärde AP-fondens resultat är 12 miljarder kronor lägre jämfört med genomsnittet i fonderna 1-3 och ca 17 miljarder kronor lägre än i den fond som har gått bäst. Regeringen är också på flera punkter kritisk till Fjärde AP-fondens förvaltning. Det är enligt finansutskottets mening av största vikt för förtroendet för pensionssystemet och AP-fonderna att pensionskapitalet förvaltas effektivt. Finansutskottet anser därför att regeringen bör intensifiera uppföljningen av de åtgärder som vidtagits och de åtgärder som planeras för att förbättra lönsamheten i Fjärde AP-fonden. Det är också enligt finansutskottets mening viktigt att regeringen fortsätter den inledda förnyelsen av styrelsen. Regeringen bör dessutom i nästa års skrivelse till riksdagen om AP-fondernas verksamhet särskilt återrapportera om hur verksamheten i Fjärde AP-fonden har utvecklats.
Herr talman! Mot bakgrund av den negativa ekonomiska utveckling som varit i Fjärde AP-fonden hade jag om jag hade varit dess ordförande föregripit regeringens förnyelse av styrelsen och meddelat regeringen att jag ej kandiderar till en ny period.
Herr talman! Utskottet föreslår att skrivelsen läggs till handlingarna.
Anf. 125 Per Åsling (C)
Herr talman! Vi kan nu konstatera att AP-fonderna har klarat sin uppgift i det svenska pensionssystemet med råge. Förra året ökade kapitalet i AP-fonderna med 88,7 miljarder kronor och uppgick vid årsskiftet till 858 miljarder kronor. Det motsvarar en avkastning på 10,7 procent för 2006.
När kapitalet i fonderna växer snabbare än inkomsterna minskar risken för att den automatiska balanseringen ska aktiveras och att pensionerna måste anpassas till rådande ekonomiskt läge. De senaste fem åren har avkastningen i genomsnitt legat på 7,4 procent - som också Hans Hoff konstaterade - och realt på 6 procent. Sedan årsskiftet 2001 har buffertfonderna gett ett realt tillskott på sammanlagt 173 miljarder kronor, vilket är ett överskott gentemot inkomstindex på 97 miljarder kronor. Det är tillfredsställande resultat, som bidrar till att stärka det allmänna förtroendet för pensionssystemet och att upprätthålla balansen i pensionssystemet.
Inom ramen för pensionsöverenskommelsen vårdar vi vårt uppmärksammade pensionssystem och tar gemensamt ansvar för att pensionsreformens avsikter inte går förlorade när majoriteten i riksdagen skiftar. Nyligen enades alliansen och Socialdemokraterna i frågan om förtidspensionärernas ålderspension. Därmed tog vi ansvar för pensionsreformen och dess framtida politiska stabilitet.
Herr talman! Regeringen konstaterar i sin skrivelse om AP-fonderna att Fjärde AP-fonden redovisade ett svagare resultat än de övriga. Utvecklingen i Fjärde AP-fonden har släpat efter under flera år, och det samlade resultatet skiljer sig i jämförelse med de andra buffertfonderna. Regeringen konstaterar att fondens aktieförvaltning inte håller en tillräckligt hög kvalitet. Finansutskottet stöder regeringen i dess ambition att förbättra effektiviteten i Fjärde AP-fonden. Finansutskottet uppmanar regeringen att intensifiera uppföljningen av vidtagna och planerade åtgärder i detta syfte och att fortsätta med den förnyelse av fondens styrelse som har inletts.
Det är viktigt att alla AP-fonder förvaltas ansvarsfullt och effektivt med fokus på att nå en riskanpassad avkastning som är förenlig med pensionssystemets skyldigheter. Erfarenheten visar att näringslivsutveckling och avkastning till pensionssystemet går hand i hand.
Den till kapitalet sett minsta AP-fonden, den sjätte, bidrar till att stärka och utveckla de mindre företagen. Det är viktigt för såväl näringsliv som pensionssystem att Sjätte AP-fonden fortsätter med sitt uppdrag. Att sprida riskerna i pensionsfonderna när börserna svajar och tappar i värde ger också en positiv effekt, liksom att komma i åtnjutande av de mindre företagens potential. Både pensionssystemet och företag kan stärkas via inslag av onoterade aktier och riskkapitalinvesteringar i svenska bolag inom AP-fonderna.
Herr talman! AP-fondernas placering ska först och främst styras av ett ansvarsfullt hänsynstagande till pensionssystemet.
Herr talman! Låt mig som engagerad i näringslivet avslutningsvis konstatera att inom ramen för pensionsöverenskommelsen välkomnar Centerpartiet en diskussion om AP-fondernas placeringsmöjligheter. Vi tror att AP-fonderna skulle bidra till ett starkare svenskt entreprenörsklimat om kapitalet tillåts investeras i onoterade aktier och i infrastruktur i större utsträckning än i dag.
Sådana tankar har även förts fram av ledande företrädare för fonderna. Att höja eller ta bort investeringsgränsen på 5 procent för onoterade papper bidrar till en bättre riskkapitalfinansiering i tillväxtbranscher som kan ge framtidens arbetstillfällen. Vi kan höja avkastningen i pensionsfonderna samtidigt som vi bidrar till en smidigare strukturomvandling och högre tillväxt. Det skulle komma hela landet till del, då sysselsättningen stiger, arbetstillfällena blir fler och vägarna och järnvägarna blir bättre.
Centerpartiet kommer därför att ta initiativ till att en sådan diskussion förs om AP-fondernas placeringspolicy inom ramen för pensionsöverenskommelsen.
Låt mig avslutningsvis yrka bifall till utskottets förslag.
Anf. 126 Christopher Ödmann (Mp)
Herr talman! Centerpartiet har i alla fall förr i tiden varit mycket engagerat i regionala frågor, och det jag då undrar är naturligtvis hur ni skulle se på att det i någon region görs försök att testa just att införa regionala fonder för att se på vilket sätt man skulle kunna ta till sig erfarenheterna och kanske gå vidare för att få fler sådana fonder i Sverige i framtiden.
Anf. 127 Per Åsling (C)
Herr talman! Vi har i olika sammanhang fört fram liknande tankegångar som Christopher här gör sig till tolk för när det gäller att titta på ökade regionala inslag.
Jag sade i mitt anförande att vi kommer att initiera en diskussion om AP-fondernas placeringspolicy men att det måste ske inom ramen för pensionsöverenskommelsen. Jag ser gärna att frågan om regionalt kopplade fonder kan komma upp till diskussion i en sådan överenskommelse.
Jag vill också påpeka, som jag gjorde från talarstolen tidigare, att AP-fondernas placeringar först och främst ska styras av ett ansvarsfullt hänsynstagande till pensionssystemet.
Anf. 128 Christopher Ödmann (Mp)
Herr talman! Kan man då anta att vi under den här mandatperioden kommer att kunna se något sådant resultat inom ramen för pensionsöverenskommelsen där ni driver era förslag vidare just när det gäller regionala fonder? Kan man se att det kommer på riksdagens bord inom mandatperioden?
Anf. 129 Per Åsling (C)
Herr talman! Som jag sade kommer vi att lyfta fram frågan om en förändring av placeringspolicyn. Vad en sådan diskussion, inom ramen för den fempartiöverenskommelse som vi har när det gäller pensionssystemet, kommer att resultera i kan inte jag uttala mig om här i dag. Vi lyfter fram frågan, och vi har respekt för att det är viktigt att det är en bred politisk majoritet som står bakom förändringar av pensionssystemet.
Vi kommer säkert att ha anledning att diskutera revideringar av policyn här i kammaren vid flera tillfällen under mandatperioden.
Anf. 130 Lars Elinderson (M)
Herr talman! Jag vill börja med att be om ursäkt för att jag inte springer lika fort som jag gjorde när jag var yngre och kanske också för att talarna i den tidigare debatten talar fortare än de brukar göra. Jag missade därför min presentation i inledningen av den här debatten. Men under debattens gång har det framförts synpunkter som jag tycker att det finns anledning att kommentera, och därför begärde jag ordet sist i debatten.
Det var framför allt Ulla Anderssons inledning som jag reagerade mot. Hon hade där en ganska lång passus - och indirekt i Vänsterns reservation - där hon kritiserade pensionsuppgörelsen mellan Socialdemokraterna och de fyra partier som ingår i alliansen, och också indirekt den senare överenskommelse som ingicks för några veckor sedan. Jag vill bara påpeka att den frågan får diskuteras och behandlas i särskild ordning och att den inte berörs av det här ärendet. Även om AP-fondernas uppgifter är direkt kopplade till säkrandet av de framtida pensionerna i enlighet med den uppgörelse som träffades är det en helt separat frågeställning.
Även när det gäller frågan om etiska placeringar finns det anledning att förtydliga en del av de påståenden som Ulla Andersson förde fram. Det diskussionen gäller är inte frågan om den placeringspolicy som de enskilda AP-fonderna tillämpar utan frågan om vi i lag ska besluta om riktlinjer som på något sätt begränsar möjligheterna för AP-fonderna att göra sina egna prioriteringar.
Det har så här långt - och jag tror att enigheten är relativt stor bland övriga partier - inte funnits någon som helst anledning att ta upp frågan om att lagstifta om andra inriktningar på placeringarna i AP-fonderna än de som finns för närvarande och som syftar till att skapa en stabilitet i pensionssystemet och därmed skapa förutsättningar för en långsiktigt hållbar pensionsuppgörelse.
Jag har själv erfarenhet av att utforma en placeringspolicy i ett relativt stort pensionsförvaltningsföretag till en etisk förvaltning. Det är inte sakfrågan i sig som man diskuterar. Jag var under större delen av 90-talet ordförande i KPA, som numera är ett delägt dotterbolag till Folksam men som på den tiden ägdes av Kommunförbundet och Landstingsförbundet. KPA förvaltar pensioner, kommunala avtalspensioner och enskilt pensionssparande, åt över 2 miljoner kommunalt och landstingskommunalt anställda.
Jag konstaterade också att frågan om etiska placeringar ställer rätt stora krav på den förvaltningsorganisation man bygger upp. När Ulla Andersson påpekar att det i olika sammanhang finns anledning att vara kritisk mot de administrativa kostnader som AP-fonderna har redovisat vill jag påpeka att en sådan etisk inriktning på placeringen också ställer stora krav på nya resurser och kontroll av de investeringar man gör så att det också direkt skulle påverka administrationskostnaderna.
Bland annat därför är det självklart att det är varje AP-fond för sig som fattar beslut om inriktning och policy när det gäller den frågan. Det är alltså inte så att vi är negativa till en sådan inriktning, men det får varje fond för sig fatta beslut om.
Jag vill, herr talman, yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande.
Anf. 131 Ulla Andersson (V)
Herr talman! Det fanns en känd politiker som en gång sade: Politik är att vilja. Han var i och för sig socialdemokrat, men jag kan tänka mig att politik också kan vara att vilja inom Moderata samlingspartiet. Jag hoppas i alla fall det. Men det verkar som att Moderaterna i stället anser att andra ska få avgöra på vilket sätt våra gemensamma pensionspengar ska få påverka resten av världen. Jag menar att det är ett politiskt ansvar som vi är satta att ta och borde ta här i kammaren. Därför lyfter jag fram den här diskussionen.
I dag är reglerna så att fonderna själva får fastlägga de etiska principer och de miljöprinciper som de vill fastlägga. Jag tycker att man som förtroendevald i kammaren borde säga: Den här inriktningen och de här intentionerna vill vi se att ni förverkligar. Vi har ett ansvar för hur de här pengarna placeras. Vi ska ju leva gott på dem, och de påverkar andra människor i andra delar av världen. Det har vi tydligt fått se här. Jag tycker att det är bra att vi tar upp den här debatten. Det är kanske en början till en mer långsiktig debatt.
Men jag tycker att det är beklagligt att vi här i kammaren blir offside i en sådan diskussion eftersom det nu är fem partier i ett slutet rum som ska föra diskussion om, som Per Åsling sade, regionala utvecklingsfonder. Där får inte Miljöpartiet och Vänsterpartiet vara med eftersom vi inte är med på den här pensionsöverenskommelsen.
Ni är väl trygga i att vårda denna pensionsöverenskommelse. Det kan jag förstå. Men den här pensionsöverenskommelsen har ju ingen förankring i de breda folklagren. Därför borde det väl också vara välkommet för den här genomförandegruppen att man försöker föra en öppen debatt för att få en större förankring, om det nu är det man vill, i de breda folklagren.
Jag blir lite orolig när du säger att det kostar mycket att kolla upp det etiska. Du verkar ifrågasätta om det verkligen är värt det. Jag menar att vi har ett sådant ansvar, oavsett om det kostar eller inte, när det nu är ett sådant här system som vi har valt.
Anf. 132 Lars Elinderson (M)
Herr talman! Om det är någon uppgörelse i den här riksdagen som är förankrad hos det svenska folket är det väl pensionsuppgörelsen. Det är få frågor där enigheten har varit så stor i riksdagen, där majoriteten bakom överenskommelsen har varit så stor, som just när det gäller pensionsöverenskommelsen.
Jag är också övertygad om att folkflertalet, en mycket stor majoritet av det svenska folket, är tacksamt för att vi över blockgränserna har kunnat komma överens om ett sätt att långsiktigt trygga våra framtida pensioner som innebär att man kan sova gott på nätterna. Det gäller både oss som politiker och dem som i framtiden ska försörja sig genom vårt pensionssystem. Folkflertalet är nog med all säkerhet tacksamt för att vi har vårdat den gemensamma överenskommelsen.
Vänsterpartiet och Miljöpartiet, som har ställt sig utanför, hade full möjlighet att delta om man hade intagit en mer ansvarsfull ståndpunkt när överenskommelsen gjordes för ett antal år sedan. Det fanns ett öppet bord. Även Vänsterpartiet och Miljöpartiet var välkomna att sitta ned och diskutera, men de valde själva att avstå.
Sedan gäller det etiska placeringar. Det finns många politiska krav och önskemål som vi har i den här riksdagen. Men ska vi överföra alla de kraven och önskemålen - det kan gälla placeringspolicyer och andra inriktningar för AP-fonderna - innebär det att vi lyfter ansvaret från de operativt ansvariga till oss här. Det innebär att vi skapar otrygghet och osäkerhet i förvaltningen av det kapital som ska garantera framtida pensioner. Det vill inte vi medverka till. Därför säger vi: Vi ger en markerad inriktning, att vi tycker att det är riktigt att fonderna undersöker möjligheterna att gå vidare med en mer etisk placering, men det beslutet fattas av dem själva, inte av oss här.
Anf. 133 Ulla Andersson (V)
Herr talman! Först vill jag bara kommentera detta med att vi hade full möjlighet att delta. Den här pensionsgruppen bildade en inre liten grupp. Vänsterpartiet utestängdes från den och fick på omvägar reda på att det pågick två sammanträden, ett bland de fem partierna och ett där vi var med. På så vis bygger man inga breda överenskommelser.
Man kan också diskutera hur förankrat det är i de breda folklagren. Jag vet inte om Lars Elinderson såg till exempel det program som jag tidigare refererade till. Bland annat hade det socialdemokratiska partiets medlemmar inte alls fått delta i diskussionerna, och de kände sig helt överkörda. Det är ändå en folkrörelse. Det är i och för sig inte Moderaterna. Därför kanske man inte har sådana protester eller en sådan debatt. Men jag upplever inte att den här pensionsöverenskommelsen är förankrad på något sätt. Jag tycker att vi ser artiklar på artiklar där man ifrågasätter systemet. Man har svårt att förstå systemet. Man ifrågasätter avgifter och hela faderullan. Dessutom ifrågasätter man de placeringar som faktiskt görs.
Du säger att vi i den här kammaren vill väldigt mycket. Ja, vi är politiskt aktiva, och vi ska vara glada för att det finns en sådan demokratisk rörelse. Vi är alltså här för att fatta beslut och för att ta ansvar utifrån ett valresultat - man kan ställa människor till svars. Borde det då inte gälla våra pensionspengar? Menar du att det är det etiska omdömet hos några tjänstemän som svenska folket över huvud taget inte känner till som ska avgöra om vi ska placera våra pengar i kärnvapen eller klusterbomber? De kanske önskar sig den här hjälpen och det här stödet från oss folkvalda. Vi kanske skulle vända på frågan och ställa den så i stället för att själva frånta oss allt ansvar och inte vilja stå upp för att vi har möjligheten att fatta beslut. Det handlar om att vilja - eller hur? Vi vill något, och det tycker jag att vi ska uttrycka i den här kammaren. Vi ska inte överlåta det här till tjänstemän.
Du säger också att det är väl förankrat och att ansvarstagandet finns där. Men man överlämnar allting till ett automatiskt system, och om bromsen slår till och det påverkar pensionerna säger ni: Det har inte vi beslutat.
Anf. 134 Lars Elinderson (M)
Herr talman! Jag är medveten om att Ulla Andersson kommer från en politisk miljö där man vill att det mesta ska styras av politiska beslut och där man inte har en tradition av att delegera ansvar till olika verksamheter i samhället. Det finns andra länder där man inte bara har gett sig in på att fatta konkreta beslut när det gäller till exempel fondförvaltning och annat. Det finns länder där också domarna och domstolarna styrs direkt av politiska beslut.
Vi har uppfattningen att väsentliga funktioner när det gäller förvaltning av vårt gemensamma kapital sköts bäst om de lämnar de politiska sammanträdesrummen. Det tror jag är någonting som också är genomgående när det gäller andra former. Vi har precis samma diskussioner när det gäller Riksbankens oberoende till exempel.
Jag är helt övertygad om att ur pensionsspararnas och de kommande pensionärernas synvinkel finns det inget bättre sätt att garantera deras framtida pensioner än att låta experterna sköta den operativa verksamheten. Vi drar upp riktlinjerna. De riktlinjerna ska inte binda upp förvaltarna i alltför stor utsträckning, utan de måste själva fatta sina beslut om inriktningen av sin förvaltning.
Anf. 135 Christopher Ödmann (Mp)
Herr talman! Det man egentligen undrar är om den här pensionsöverenskommelsen gör att man inte kan göra några förändringar för att förbättra AP-fondernas arbete när det gäller etik och miljö. Då tror jag att vi är väldigt illa ute när det gäller AP-fonderna.
Som jag tog upp i mitt anförande pågår det en diskussion runt om i världen och i andra parlament just om hur man ska använda pensionsfonderna på ett modernare sätt. Ett modernare sätt är nog inte att man låter det vara som det har varit tidigare. Man måste nog faktiskt se att det kommer nya krav från enskilda, från privatpersoner, från ägare i olika bolag på olika sätt som, så att säga, förändrar världen. Man vill få en mer långsiktigt hållbar utveckling även när det gäller den finansiella marknaden.
Jag tycker att våra AP-fonder ska vara i täten när det gäller att driva på den här utvecklingen i fråga om investeringar i bättre miljö och att man tänker på etik både socialt och på annat sätt. Jag tror inte att svenska folket tycker att det låter så bra att vi inte visar att vi faktiskt är medvetna om den diskussion som förekommer på finansiella marknader och även i andra parlament om de här frågorna.
Sedan har jag läst i pressen att statsrådet Odell först skulle ta ett initiativ till en parlamentarisk utredning och titta över etiken och att det sedan skulle vara åtminstone någon typ av utredning. Jag undrar när man kan få höra något resultat av det.
Anf. 136 Lars Elinderson (M)
Herr talman! Varje gång man urgröper huvuduppgiften för AP-fonderna genom att lägga på nya uppgifter innebär det ett ansvarstagande som vi lyfter från AP-fonderna själva. Samtliga AP-fonder arbetar med sin etik. Man har i uppdrag av regeringen att återkomma med eventuella förslag till förändringar när det gäller placeringspolicy baserad på etik.
Det yttersta ansvaret för placeringspolicyn ligger på varje enskild AP-fond och vårt principiella ställningstagande bygger på uppfattningen att pensionärernas intresse av tryggade pensioner sköts bäst om det operativa ansvaret ligger på de enskilda.
När det gäller de framtida förhandlingarna är det självklart så att om man har ställt sig utanför förhandlingarna och uppgörelsen om den framtida försörjningen av pensionssystemet har man också minskat sina möjligheter att påverka.
Jag förstår mycket väl att både Vänsterpartiet och Miljöpartiet i stället reserverar sig i riksdagen och framför sina synpunkter här i riksdagen. Men det finns naturligtvis all möjlighet att när pensionsfrågorna kommer upp framöver avstå från att markera gentemot den överenskommelse som nu är 12-13 år gammal och ansluta sig till den stora majoritet som finns för att trygga de framtida pensionerna för kommande pensionärer.
Anf. 137 Christopher Ödmann (Mp)
Herr talman! Om det pågår ett arbete - det har jag sett i handlingarna - när det gäller etik och miljö verkar det gå ytterst långsamt. Jag tycker att det måste tas lite snabbare beslut när det gäller finansiella marknader om man över huvud taget ska kunna hänga med.
Jag skulle gärna vilja se att ni från regeringens sida kan återkomma på något sätt när det gäller resultat och vad man har kommit fram till för att förbättra det här och visa att man verkligen bryr sig om de frågor och diskussioner som pågår snart sagt överallt när det gäller etik och miljö.
Anf. 138 Lars Elinderson (M)
Herr talman! Jag ska läsa en mening som står i betänkandet under finansutskottets ställningstagande på s. 24. Utskottet skriver: Därför är det enligt utskottets mening viktigt att AP-fonderna på olika sätt fortsätter att utveckla etik- och miljöhänsynen i placeringsverksamheten. Utskottet anser däremot inte att riksdagen bör lagstifta om vilka typer av bolag fonderna bör eller inte bör placera pensionskapitalet i.
Jag är övertygad om att AP-fonderna ligger i framkant i den här frågan och att de återkommer kommande år med förändringar som baseras på deras egen erfarenhet och den kompetens och de resurser som man har byggt upp i sin egen fond och att vi får en inriktning mot att man mer funderar över etiska och andra krav som ställs på investeringar. Det gäller inte bara AP-fonderna. Det gör i stort sett alla fondbolag i dag.
Beslut, Genomförd
Betänkandet beslutades i kammaren 14 november 2007.Förslagspunkter: 7, Acklamationer: 4, Voteringar: 3.
Protokoll med beslut
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
AP-fondernas verksamhet 2002-2006
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen lägger skrivelse 2006/07:130 till handlingarna.Överföring av medel från AP-fonderna till statsbudgeten
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2007/08:Sf287 yrkande 6.- Reservation 1 (v)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (v) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 105 1 0 24 m 83 0 0 14 c 25 0 0 4 fp 23 0 0 5 kd 18 0 0 6 v 0 17 0 5 mp 15 0 0 4 Totalt 269 18 0 62 AP-fondernas förvaltningskostnader
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2006/07:Fi12 yrkandena 1 och 2.Ökade möjligheter för AP-fonderna att investera i onoterade aktier
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Fi212 och 2007/08:Fi217 yrkande 1.AP-fonderna och bonusprogram
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2007/08:Fi244.Regionala utvecklingsfonder
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Fi217 yrkande 2 och 2007/08:Fi273 yrkandena 1-3.- Reservation 2 (v, mp)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (v, mp) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 107 0 0 23 m 83 0 0 14 c 25 0 0 4 fp 22 0 0 6 kd 19 0 0 5 v 0 17 0 5 mp 0 15 0 4 Totalt 256 32 0 61 Förbud för AP-fonderna att investera i vapenindustrin
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2007/08:Sf287 yrkande 9.- Reservation 3 (v)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 3 (v) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 105 0 0 25 m 83 0 0 14 c 24 0 0 5 fp 23 0 0 5 kd 19 0 0 5 v 0 17 0 5 mp 13 2 0 4 Totalt 267 19 0 63
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.