Offentlig förvaltning

Betänkande 2012/13:KU19

  1. 1, Förslag
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
18 april 2013

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

Beslut

Nej till motioner om offentlig förvaltning (KU19)

Riksdagen sa nej till motioner om offentlig förvaltning från allmänna motionstiderna 2010, 2011 och 2012. Motionerna handlar bland annat om den offentliga sektorns organisation, länsstyrelsernas uppgifter, kontakten med myndigheter, granskning av myndigheters vetenskaplighet, e-legitimation och skydd för arbetstagare som slår larm om missförhållanden.

Utskottets förslag till beslut
Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag till beslut.

Ärendets gång

Förslag

Motioner: 49

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2013-03-19
Justering: 2013-03-21
Trycklov till Gotab och webb: 2013-04-08
Trycklov: 2013-04-08
Trycklov: 2013-04-09
Reservationer: 2
Betänkande 2012/13:KU19

Alla beredningar i utskottet

2013-03-05, 2013-03-12, 2013-03-19

Nej till motioner om offentlig förvaltning (KU19)

Konstitutionsutskottet föreslår att riksdagen säger nej till motioner om offentlig förvaltning från allmänna motionstiderna 2010, 2011 och 2012. Motionerna handlar bland annat om den offentliga sektorns organisation, länsstyrelsernas uppgifter, kontakten med myndigheter, granskning av myndigheters vetenskaplighet, e-legitimation och skydd för arbetstagare som slår larm om missförhållanden.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2013-04-17
Stillbild från Debatt om förslag 2012/13:KU19, Offentlig förvaltning

Debatt om förslag 2012/13:KU19

Webb-tv: Offentlig förvaltning

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 141 Hans Ekström (S)
Herr talman! Medborgarna har rätt till tillgänglighet när det gäller statlig service. Samtidigt vet vi att exempelvis skatteverk, arbetsförmedling och försäkringskassa är utsatta för hårt effektiviseringstryck. Det är viktigt att kunna förena en effektiv statlig förvaltning med lokal och regional närvaro. När delar av landet överges minskar också legitimiteten för det gemensamma. Det kanske inte är ett problem för alla, men det är det åtminstone för oss socialdemokrater. Att hela landet ska leva var en gång i tiden ett varumärke för ett av regeringspartierna. Ett sätt att vidmakthålla en statlig närvaro i hela landet är en etablering av så kallade servicekontor. Den frågan har utretts och beretts sedan 2007. Vi menar att det är dags att gå till verket. Majoriteten av de borgerliga partierna och också Sverigedemokraterna tycker att frågan ska beredas mer. Jag tror att vi har medborgarnas stöd i att det är dags för ett beslut. Jag yrkar bifall till reservation 1 om statliga och kommunala servicekontor.

Anf. 142 Jonas Åkerlund (SD)
Herr talman! I det här betänkandet ställer jag mig bakom det som anges på nästan alla punkter så när som på en punkt där jag yrkar bifall till vår reservation. Jag skulle väl i och för sig kunna säga att åtskilligt av det som sägs i betänkandet skulle jag ha valt en annan språkdräkt för, men det påverkar inte de mest väsentliga delarna av betänkandet. Med tanke på att klockan är mycket vill jag inte uppehålla mig vid sådana saker, utan jag tänkte nämna det som vår reservation gäller. Den berör alltså frågan om integration. Jag läste härommorgonen vid frukost en rubrik som löd: "Efter 50 år i Sverige är min identitet 100 procent grekisk". Var det något problem? Nej, inte ett dugg - inte för vederbörande och inte för någon annan heller. Varför? Jo, därför att den här personen när han kom 1963 hade sett att nyckeln till det svenska samhällets alla rum utgörs av språket, och det fanns väldigt många incitament för att lära sig språket. Det gjorde han, och det öppnade också alla dörrar så till den grad att han sedan många år tillbaka skriver sina böcker på svenska. Det som är svårt att avstå från att spekulera i är vad som hade hänt om han hade kommit hit i dag och han hade märkt att incitamenten inte är särskilt starka. Det är jobbigt att lära sig ett nytt språk. Märker jag då att jag både kan bo och arbeta bland mina landsmän och att jag inte ens behöver betala för tolken om jag skulle behöva komma i kontakt med myndigheter - varför då inte skjuta upp det här besvärliga med att lära sig språket till morgondagen? Konsekvenserna ser vi runt om i Sverige. Många stängs ute därför att de saknar den här nödvändiga nyckeln. Då tror vi att det är bra att man åtminstone i någon mening har ett incitament för att skaffa sig kunskaper i språket, även om det är besvärligt. Därför tycker vi att när det gäller den fria tillgången till tolkar även efter mycket lång tid i Sverige och även efter tid som svensk medborgare bör begränsas. För att det inte ska få orimliga konsekvenser säger vi i vår reservation: "Det bör dock enligt min mening alltid finnas en möjlighet till tolkning för personer som är hörsel- eller talskadade och för personer som talar något av Sveriges officiella minoritetsspråk. Vidare bör en möjlighet till tolkning finnas när det är helt nödvändigt för verksamheten, t.ex vid Migrationsverket, i brottmål och vid akuta sjukhusbesök." Jag är fullt medveten om att det naturligtvis är av ren välvilja som det nuvarande regelverket är inrättat, men jag är också övertygad om att välviljan har visat sig vara missriktad.

Anf. 143 Mia Sydow Mölleby (V)
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1 och i övrigt bifall till utskottets förslag i betänkandet. Jag måste kommentera det som sades om tolkar. Jag har en granne som kommer från Spanien, har bott länge i Sverige och talar utmärkt svenska - eller rättare sagt gjorde det tills personen i fråga för två år sedan drabbades av svår demens. Min granne har ganska mycket kontakt med kommunen och behöver hjälp av hemtjänsten. I de fallen får vederbörande använda sig av tolk, vilket jag tycker är bra. Det är mycket bra att utskottet ställt sig bakom förslaget att vi ska fortsätta att behandla våra medmänniskor, som bott länge i vårt land, på så sätt. Det kan finnas många skäl till att man behöver tolk. I övrigt tänkte jag tala om hur myndigheterna fungerar, möjligheten att få kontakt med myndigheter och servicen till invånarna. Framför allt handlar det om att man behöver komma i kontakt med myndigheterna fysiskt. Flera motioner tar upp behovet av statlig service i hela landet och lyfter fram olika sätt att säkerställa detta. Vänsterpartiet har en motion som tar upp villkoren på landsbygden och möjligheten att leva i hela landet. Vår uppfattning är att invånare och företag ska ha rätt att på ett likvärdigt sätt få del av offentlig service oavsett var i landet man finns. Vi föreslår att det ska byggas upp kompletta servicekontor i varje kommun och att statlig och kommunal men också privat service ska kunna samordnas där. Majoriteten avstyrker samtliga motioner på området och hänvisar till pågående utredningar och till att myndigheterna visst tar initiativ till grundläggande statlig service för medborgare, detta genom att grundläggande statlig service förmedlas via tekniska lösningar och genom att det bildas gemensamma kontaktpunkter i dialog med berörda kommuner. Man vill inte föregripa de utredningsförslag som ligger på området. Det kan säkert hända att det startas ett och annat servicekontor, det kanske till och med startas flera, men att möjligheten för medborgarna att komma i kontakt med myndigheterna skulle öka är inget som jag känner igen från det område där jag bor. När man talar om problemen med att komma i kontakt med myndigheter är det många som tar upp Norrlands inland, norra Dalarna och norra Värmland, men det är faktiskt inte lätt i södra Närke heller. Det ligger inte jättelångt bort, knappt 20 mil härifrån, mitt emellan Stockholm och Göteborg. Bredbandet är inte utbyggt mitt i skogen trots att Örebro län är ett område som har väldigt mycket fiber nedgrävt. Vi har stora problem med mobiltäckningen, och många har svårt att sköta myndighetskontakter via internet. Många äldre har också för vana att besöka myndigheterna personligen och känner en större trygghet vid direkta personkontakter. Att man inte vill föregå utredningar som bereds kan på ett sätt låta helt logiskt. Problemet är bara att utredningarna inte är nya, och nedläggningen av de statliga myndigheterna och servicekontoren fortsätter. Dessutom fortsätter enskilda myndigheter att fatta beslut som går i rakt motsatt riktning i förhållande till vad regeringen säger sig vilja göra. I Hallsberg har Försäkringskassan ett servicekontor. Det har man beslutat att lägga ned med motiveringen att det är för få besök. Man har inte fört någon dialog med kommunen om det, och någon diskussion om en gemensam lösning har inte förts. I kommunerna runt omkring är servicekontoren nedlagda sedan tidigare. En gammal människa som vill träffa en myndighetsperson ska kunna få ett besök inbokat, har Försäkringskassan sagt till medierna. På den hemsida som Försäkringskassan har står dock ingenting om hur det i så fall ska gå till, hur man ska få kontakt med den person som man ska kunna träffa på någon annan plats än där servicekontoret finns. Jag har åtminstone inte lyckats hitta den informationen på hemsidan. Man kan tycka att det inte är så långt från Hallsberg till Örebro för ett besök, men det finns inga lokala servicekontor i de närmaste kommunerna heller. Gamla från Askersund, Laxå, Lekeberg och Kumla måste alla åka till Örebro för att få träffa en handläggare - om de till skillnad från mig på hemsidan lyckas lista ut hur man gör för att få till ett personligt möte. Enligt en artikel i tidningen ska kontoret läggas ned i höst. Någon annan information har inte kommit till kommunen, och det har inte heller förts någon diskussion med kommunen. En myndighet som också fattar beslut som går emot det regeringen säger bör gälla är Skatteverket. Om några veckor går tiden för inlämnande av självdeklaration ut. För inte så många år sedan var det en självklarhet och en ritual att lämna in sin självdeklaration sista dagen. På många ställen var det kö, folkfest och halabalo. Nu deklarerar fler och fler via nätet, men det är fortfarande många som lämnar in en pappersdeklaration. Det är inte heller alltid möjligt att deklarera via nätet. Där jag bor har Skatteverket ett kontor, och vad vi vet kommer det att vara kvar tills vidare. Där lämnar vi hallsbergare in våra pappersvarianter. I kommunerna runt omkring samarbetar man med Skatteverket genom att ha små lådor på kommunhuset där deklarationen kan lämnas. Kumla kommun byggde för några år sedan om sin entré till kommunhuset, och då gjordes ett särskilt fack för inlämning av deklarationer, med en låst låda bakom som tömdes när man tog hand om deklarationerna. I år har Skatteverket beslutat att samarbetet med kommunerna ska upphöra. Självdeklarationen för i år får endast lämnas direkt till Skatteverkets egna kontor eller servicekontor eller så ska de skickas med post. Ett av de angivna skälen är att öppettider och säkerhet runt kommunernas mottagande av deklarationerna inte kan garanteras. I stället får deklarationerna skickas med posten, för det anser Skatteverket är säkert. Däremot litar Skatteverket inte på kommunen, en av de lokala myndigheter som man kan tycka att de statliga myndigheterna borde kunna samarbeta och diskutera med. Ett av skälen till att dessa motioner avstyrks är alltså beredningen av utredningar. Beredningarna har pågått i fem år, fyra år, tre år. Det duger inte att bara fortsätta att bereda. Det duger inte om man vill komma fram till en lösning. Behovet av tydliga riktlinjer är påtagligt. När det inte görs någonting börjar man undra om det är en poäng med detta, att när man väl kommit fram till hur de olika myndigheterna ska samordnas, ja, då finns det inga lokala myndighetskontor kvar att samordna. De blir färre och färre, och det på många håll i landet. Det är konstigt att man bara låter det rulla på. Jag yrkar självklart bifall till reservation nr 1.

Anf. 144 Kajsa Lunderquist (M)
Fru talman! I betänkande KU19 har konstitutionsutskottet berett motionsyrkanden rörande offentlig förvaltning, alltså de myndigheter som har att genomföra de åtgärder som riksdag och regering beslutar om. Det är oftast dessa myndigheter som enskilda medborgare möter i vardagen, till exempel Skatteverket och Arbetsförmedlingen. Det är av stor vikt att den offentliga förvaltningen fungerar väl, inte minst för att de enskilda medborgarna ska få den service som de har rätt att förvänta sig. Jag kommer att beröra frågan om statliga och kommunala servicekontor men också säga något om e-legitimation. Fru talman! I ett antal motioner lyfts frågan angående att införa ett fungerande, rättssäkert och enhetligt system för e-legitimation fram. Att på ett säkert sätt kunna identifiera sig på nätet är en fråga av stor vikt, en uppfattning som också regeringen har. I december 2010 lämnade Utredningen om bildande av en e-legitimationsnämnd sitt slutbetänkande till regeringen med en rad förslag om hur man till exempel kan utveckla en sammanhållen och enhetlig infrastruktur för identifiering. Regeringen beslutade i februari i år om en lagrådsremiss angående myndigheters tillgång till tjänster för elektronisk identifiering. I remissen lämnas förslag till en ny lag om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering. Syftet är att stödja den offentliga förvaltningen vid upphandling av e-identitetstjänster så att den kan göras på ett enkelt och effektivt sätt. Med hänvisning till den pågående beredningen i Regeringskansliet avstyrker utskottet motionerna. Fru talman! Under 2000-talet har vi i Sverige upplevt en tilltagande urbanisering. Mer än var femte svensk lever i dag i en storstad, och Sverige är det land i EU där inflyttningen till storstäderna sker snabbast. När människor lämnar landsbygden kan det dock få konsekvenser för samhällsservicen. En aktiv företags- och näringspolitik och förbättrade kommunikationer kan vara en väg att få människor att välja att bo och starta företag i glesbygd och på så sätt skapa tillväxt även utanför de växande storstadsregionerna. Det är av stor vikt att den offentliga förvaltningen fungerar väl även utanför tätorterna så att de enskilda medborgarna ska få den service de kan förvänta sig. Fru talman! Vi värnar varje medborgares rätt till offentlig service, men vi avstyrker de lagda motionerna. Anledningen är att motionärernas förslag redan bereds. I maj 2007 tillsatte regeringen en särskild utredare med uppdrag att stödja de statliga myndigheternas arbete med att inrätta lokala servicekontor och stödja andra samverkansinitiativ. I regeringens förvaltningspolitiska proposition görs följande bedömning med anledning av utredningens delbetänkande: Regeringen bedömer att den samverkan som inletts mellan myndigheter med behov av lokal närvaro bör utvidgas och fördjupas samt att ett långsiktigt mål bör vara att grundläggande lokal statlig service kan förmedlas via gemensamma servicekontor eller andra gemensamma kontaktpunkter. I juni 2009 beslutade regeringen att uppdra åt en särskild utredare att genomföra en översyn av den statliga regionala förvaltningen. Den utredningen presenterade sitt slutbetänkande i december 2012. I mars 2011 fick Statskontoret i uppdrag att ta fram ett samlat underlag om myndigheternas service i samverkan. I en rapport som överlämnades i april 2012 lämnas ett antal förslag på hur myndigheternas samverkan skulle kunna utvecklas på kort, medellång och lång sikt. Utskottet vill lyfta fram och välkomnar de initiativ som redan tagits från berörda myndigheter för att förbättra tillgängligheten till grundläggande statlig service för fler medborgare. Utskottet delar regeringens bedömning att den samverkan som redan inletts mellan myndigheter om en förbättrad service till alla medborgare är positiv. Som redogjorts för bereds dock de utredningsförslag som finns på området i Regeringskansliet, och det arbetet bör inte föregripas, bland annat med hänsyn till att ansvarsfördelningen mellan de samarbetande parterna samt rättssäkerhetsfrågor måste beaktas. Med hänvisning till detta yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

Anf. 145 Mia Sydow Mölleby (V)
Fru talman! Jag har läst betänkandet, och jag hör vad du säger, Kajsa, och jag lever i en verklighet som ser helt annorlunda ut. Det hänvisas till ett regeringsuppdrag från 2007. Det står till exempel att vad gäller utredningens förslag och ett regeringsuppdrag angående samråd mellan Skatteverket, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen konstaterar regeringen att en sådan samrådsskyldighet redan föreligger i förordningen (2007:713) om regionalt tillväxtarbete. Trots det fortsätter man att lägga ned verksamheter. I den kommun som jag bor i och som jag pratade om när det gäller Försäkringskassan har det funnits ett gemensamt servicekontor för Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Skatteverket. Arbetsförmedlingen har dragit ned men finns fortfarande kvar, men nu har Försäkringskassan bestämt sig för att lägga ned sin verksamhet. Hur länge ska man hålla på så där innan det ni säger omsätts i praktik? Har du något besked att ge om när ärendet kan komma tillbaka hit? När har ni berett det färdigt? Vad är det ni letar efter?

Anf. 146 Kajsa Lunderquist (M)
Fru talman! Jag sitter inte själv i regeringen och kan naturligtvis inte tala om när ett förslag kommer att läggas fram. Det kan bara konstateras att det finns tre utredningar och underlag från dem, varav det senaste betänkandet kom i december 2012, för några månader sedan. Naturligtvis är det här så pass viktiga frågor att de måste beredas ordentligt. Jag är helt säker på att man nu tittar över de här utredningarna, ser hur man kan nyttja de förslag som lagts fram i samtliga utredningar och kommer fram till ett bra resultat. Det tar naturligtvis tid. Men som sagt kom det senaste betänkandet bara för några månader sedan, så jag är övertygad om att ett bra resultat kommer att komma ut av det här.

Anf. 147 Mia Sydow Mölleby (V)
Fru talman! Jag är väl medveten om att Kajsa Lunderquist inte sitter i regeringen, men du hänvisade, Kajsa, till vad regeringen säger och vad regeringen gör. Då tänkte jag att jag kan fråga om det. Det betänkande som kom i december 2012 handlar om den statliga och regionala översynen på regional nivå. Det har väldigt lite med servicekontoren att göra. Servicekontor och lokala kontor handlar om mötet med själva medborgarna. Den statliga förvaltningen och hur den ska organiseras på regional nivå är en lite annan sak. Den kan se ganska olika ut, och ändå kan behovet av ett statligt gemensamt kontor för att möta medborgare finnas, oavsett om vi har en statlig organisation i ett län eller över tre län. Jag är fortfarande undrande. Det kom en bra proposition 2007. Sedan kom en 2009/10, och ärendet bereds fortfarande. Kommer du att fråga dina partikamrater i regeringen och återkomma? Är det möjligt?

Anf. 148 Kajsa Lunderquist (M)
Fru talman! Visst är det möjligt, och visst kan jag göra det. Ett bättre svar som du skulle vilja ha kan jag dess värre inte ge dig. Frågorna bereds. Det är viktiga frågor, och de måste verkligen tas på allvar.

Anf. 149 Stefan Käll (FP)
Fru talman! Vi ska vara stolta över den svenska förvaltningstraditionen. Generellt sett präglas svenska myndigheter av neutralitet, opartiskhet och rättssäkerhet. Servicetänkandet har förbättrats och myndighetsspråket, som förut kunde te sig nog så obegripligt för vanliga dödliga, har blivit lättare att ta till sig. Men vi måste hela tiden arbeta vidare för att effektivisera förvaltningen och förbättra servicen. En viktig fråga är att de statliga myndigheterna ska ha god närvaro i hela landet. Detta är viktigt både för medborgarna och för det lokala näringslivet. Frågan uppmärksammades i den förvaltningspolitiska propositionen 2010, och året dessförinnan lade utredningen om utveckling av lokal service i samverkan fram sitt slutbetänkande. När man ska hitta former för att utveckla servicen i samverkan är det viktigt att ha i minnet att Sverige är stort och att de lokala förhållandena skiftar oerhört mycket. Det gäller att hitta principer som fungerar både i glesbygd och i storstad. Det gäller också att utgå från rätt verklighetsbild och ha en samlad beskrivning av hur de statliga myndigheternas tillgänglighet och service ser ut i olika delar av landet. På denna punkt finns det en reservation i betänkandet. Jag menar att åsiktsskillnaderna handlar om form och inte om sak. Vi är helt överens i utskottet när det gäller värdet av myndighetssamverkan för att utveckla servicen till allmänheten. Den samverkan som inletts mellan myndigheter om förbättrad service till alla medborgare är positiv. Däremot anser reservanterna att de redan nu hittat den rätta modellen för exakt hur detta ska gå till. I reservationen talas det om att varje kommun måste ha ett eget servicekontor, oavsett hur de lokala behoven ser ut. Det räknas upp vilka statliga myndigheter som kan ha verksamhet på kontoren, oavsett hur dessa myndigheter har valt att i övrigt lägga upp sin verksamhet. Kanske det blir exakt så. Men jag tycker inte att vi ska låsa oss för exakta modeller i dag. Det är där skillnaden ligger. Jag anser att det viktiga är att beredningen av de utredningsförslag som finns på området inte bör föregripas. Det är viktigt för rättssäkerheten och för att vi ska vara säkra på att den modell som vi slutligen landar på verkligen kommer att fungera praktiskt på det sätt som är tänkt. Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande.

Anf. 150 Mia Sydow Mölleby (V)
Fru talman! Jag hade inte tänkt begära replik, för jag tycker inte att det känns helt sjyst att ge sig på en ersättare som hoppar in, förmodligen med ganska kort varsel, och inte har varit med och berett ärendet. Egentligen tänkte jag inte ställa dig till svars för det som i övrigt står i betänkandet. Däremot kände jag att jag var tvungen att ändå påpeka vad vi har skrivit i vår reservation, för det kan jag stå för. Det var nämligen något helt annat än du hade läst. Vi har inte sagt att det ska vara exakt på detta sätt, att det ska se ut exakt så här och att varje kommun ska vara skyldig att göra detta. Så står det inte. Det står så här: "I mindre tätorter har dock den offentliga servicen under 2000-talet blivit sämre, och myndigheter har fortsatt att lägga ned lokala kontor." Det är något som fortfarande pågår. "Vi menar att det på sikt ska byggas upp servicekontor i varje kommun för att samordna statlig, kommunal och privat service. I dessa kan t.ex. Arbetsförmedlingens, Försäkringskassans, Skatteverkets och delar av kommunernas service samlas i gemensamma utrymmen. Om resurserna används gemensamt finns det stora besparingsmöjligheter. Vidare kan servicekontoren kompletteras med servicepunkter i orter utanför centralorten. Enligt vår mening bör regeringen ge tydliga direktiv till de statliga myndigheterna att samarbeta över myndighetsgränserna och med kommunerna." Det är ungefär samma sak som man själv har sagt att man vill att myndigheterna ska göra. Men man gör det inte. Därför tycker vi att det man själv har sagt bör man ta på allvar, och man bör tala om för myndigheterna att man ska samarbeta. Det avslutas med det klassiska: "Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna."

Anf. 151 Stefan Käll (FP)
Fru talman! Jag förstår att vi har olika insikt i frågan. Jag tycker att rättssäkerheten är ett skäl att minnas. Ett annat skäl är att vi ska vara säkra på att den modell som vi slutligen landar på - det sade jag också i mitt anförande - verkligen kommer att fungera praktiskt på det sätt som är tänkt.

Anf. 152 Mia Sydow Mölleby (V)
Fru talman! Jag håller absolut med om det, och det är precis det vi har skrivit i reservationen. Det regeringen säger bör man också göra, och inte bara säga. Det bör vara tydligare så att det blir något av det och att man inte bara fortsätter att lägga ned de servicekontor och de enheter som finns. Jag försökte bara ge information om vad vi hade sagt.

Anf. 153 Per-Ingvar Johnsson (C)
Fru talman! I vårt betänkande från konstitutionsutskottet om offentlig förvaltning behandlar vi 54 motionsyrkanden, och det gäller frågor om främst myndigheternas organisation. En del av frågorna gäller inrättande av statliga och kommunala servicekontor. Det har genomförts flera statliga utredningar som rör frågan hur staten ska kunna ge en bättre service till invånarna. Det har också skapats servicekontor på många orter i landet. Skatteverket, Försäkringskassan och ibland Arbetsförmedlingen har skapat gemensamma kontor. På en del orter finns det dock negativa erfarenheter av detta. Till exempel har man använt servicekontoren som förevändning för att flytta bort övrig personal från den ort där servicekontoret skapats. I stället har det blivit en centralisering av bland annat Skatteverkets verksamhet. Det som tidigare har varit ett skattekontor med tjugotalet anställda har då blivit ett servicekontor gemensamt med Försäkringskassan med två tre anställda. Skatteverket har kvar kanske bara en eller två av sina anställda, och övriga har fått erbjudande om jobb på ett större skattekontor på en annan ort. Frågan om den regionala indelningen har naturligtvis betydelse för myndigheternas regionala organisation och lokalisering. Osäkerheten kring dessa frågor, som också håller på att beredas inom Regeringskansliet, bidrar naturligtvis till en viss försiktighet i lokaliseringsfrågorna. Det behöver tas ett gemensamt grepp med frågorna om den regionala organisationen. Jag ska återkomma till det i ett senare inlägg när det gäller regionala och kommunala frågor. Utvecklingen när det gäller dataservice går väldigt snabbt. Man kan ändå inte ersätta alla behov av service, som personliga besök hos myndigheter, men en del besök måste kunna göras. Vi vill från Centerpartiet markera att vi naturligtvis ser behovet av att hela landet ska leva, och en del i detta är den lokala servicen. Det är en del i vårt arbete, och regeringen ska se till att det finns lokal service. Hur detta organiseras är en viktig del i regeringens arbete. Man kan bygga upp det i samarbete med kommunerna. Man kan se till att myndigheterna i samarbete med kommunerna skapar servicekontor där de kan förmedla kontakter, en del datamässigt, men också lämpliga lokaler där de kan ta emot personal från statliga myndigheter som finns på plats kanske någon eller några dagar i veckan för att ge service utifrån de behov som finns på orten. Detta är en del i det som regeringen arbetar med när det gäller underlaget för att skapa en lokal service. Den skulle alltså kunna byggas upp utifrån en kommunal nivå. Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande.

Anf. 154 Hans Ekström (S)
Fru talman! Den här frågan har nu beretts i Regeringskansliet i sex år, och frågan är om man under dessa sex år inte kunde ha vänt på argumenten på ett sådant sätt att regeringen gör något. Jag tror att vi är överens om att förvaltningar inte gör detta i någon ond avsikt. Det ska man vara medveten om. Förvaltningslogiken säger att man ska rationalisera, flytta till en residensstad, slå ihop två verksamheter och försöka ha kvar lokal närvaro några år. Sedan blir det svårt för personalen att rekrytera bra folk, och så försvinner det bort. Det finns liksom en inre logik i de här systemen. Det enda sättet att stå emot den logiken är att ledningen lägger på ett helhetsperspektiv och pekar med hela handen. Nu har man berett frågan i sex år. Under den tiden har utvecklingen gått vidare, precis som Mia tidigare visat. Frågan är: Snart finns det ingenting kvar att rädda - är inte det ett bekymmer?

Anf. 155 Per-Ingvar Johnsson (C)
Fru talman! Det kan naturligtvis vara ett bekymmer att komma tillbaka om man har lämnat den serviceorganisation som man tidigare har haft. Men det är en del i politikens uppdrag att se till att myndigheterna får övergripande direktiv, inte direktiv i detalj om hur de ska jobba. En viktig del i detta är att man har gjort försök med servicekontor. De har väl inte varit riktigt så framgångsrika som man hade hoppats. Nu har Statskontoret gjort den senaste utredningen, och det är min förhoppning att den kan ligga till grund för att man ska kunna jobba vidare och ta det helhetsgrepp som onekligen behövs.

Anf. 156 Hans Ekström (S)
Fru talman! Redan på 1990-talet åkte svenska delegationer ned för att titta på danska medborgarkontor, där hade lyckats förena inte bara information utan också beredning av ärenden och handläggning av olika myndigheter på statlig och kommunal nivå och få det att fungera. Detta har man faktiskt lyckats bygga upp här och var här i landet. Jag var själv med som kommunalråd och byggde upp en sådan verksamhet i den mindre staden i kommunen, Torshälla, där vi också fick den statliga aktören att vara med. Efter ett år kom det dock ett centralt direktiv om att man skulle spara pengar. Då försvann polisen. Två år senare var det Försäkringskassan som stack i väg. Med en sådan motpart kan man inte bygga ett stabilt samarbete. Det enda sättet att hantera detta är att staten via regeringen pekar med hela handen åt sina myndigheter. Nu har man berett den frågan i sex år. Räcker inte det?

Anf. 157 Per-Ingvar Johnsson (C)
Fru talman! Som jag sade har den senaste utredningen från Statskontoret inte funnits så länge. Den bereds i Regeringskansliet, och det är min förhoppning att den kan ligga till grund för att skapa bättre förhållanden och att man kan ge tydliga besked till de statliga myndigheterna om den lokala närvaron, som vi anser är viktig.

Anf. 158 Mia Sydow Mölleby (V)
Fru talman! Det är många utredningar det hänvisas till. Per-Ingvar sade att den senaste utredningen inte hade legat så länge. Så kan man ju hålla på - att göra nya utredningar hela tiden och alltid hänvisa till att den senaste ju inte har legat så länge. Och åren går och verksamheterna läggs ned. Det blir ingen förändring av en sådan politik. Först gör man en utredning och säger att den inte har legat så länge. Sedan, när den har legat i fem år, gör man en ny! Vi andra tycker att det är viktigt att de här verksamheterna faktiskt finns. Jag undrar vad det är i vår reservation som det är så svårt att ställa sig bakom, särskilt för en företrädare för ett parti som påstår sig vara för att hela landet ska leva. Vi skriver: "Enligt vår mening bör regeringen ge tydliga direktiv till de statliga myndigheterna att samarbeta över myndighetsgränserna och med kommunerna." Vad i detta är det Per-Ingvar Johnsson tycker är svårt att ställa sig bakom?

Anf. 159 Per-Ingvar Johnsson (C)
Fru talman! Detta pågår ju redan. Det är ett konstaterande från vår sida att regeringen håller på med det här jobbet. Man har ett utredningsunderlag som kan läggas till grund för ett ställningstagande, och det måste komma som ett ganska generellt besked om att regeringen prioriterar servicen till invånarna. Vi ser det som en viktig uppgift i mitt parti att driva på regeringen för att få igenom ett sådant här beslut.

Anf. 160 Mia Sydow Mölleby (V)
Fru talman! Nu förstod jag inte riktigt. Detta pågår redan, var det svar jag fick av Per-Ingvar Johnsson. Jag uppfattar det som att det som nu pågår är att de statliga myndigheterna i så fall redan har ett direktiv att samarbeta över myndighetsgränserna och med kommunerna. Samtidigt läggs verksamheter ned och servicekontor läggs ned. Sedan avslutade du med att säga att ni driver på för att påverka regeringen att ta ett sådant här beslut. Jag förstår fortfarande inte vad det är som Centerpartiet tycker är ett problem med att säga att regeringen bör ge de statliga myndigheterna direktiv om att de måste samarbeta över myndighetsgränserna och med kommunerna i sitt uppdrag att ge service till medborgarna. Jag förstår det inte. Vad är det som är svårt med detta förslag som vi har lagt fram?

Anf. 161 Per-Ingvar Johnsson (C)
Fru talman! Beskedet om att de ska samarbete finns ju redan, och det har också redan hänt ganska mycket när det gäller servicekontoren. Men visst har det inte varit helt framgångsrikt. Det behövs nya tag, och det behövs mer besked till myndigheterna.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2013-04-18
Förslagspunkter: 18, Acklamationer: 16, Voteringar: 2

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

    Förslagspunkter och beslut i kammaren

    1. Den offentliga sektorns organisation

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion
      2012/13:K359 av Lars Johansson m.fl. (S).
    2. Statliga och kommunala servicekontor m.m.

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna
      2011/12:K347 av Peter Hultqvist och Roza Güclü Hedin (båda S),
      2012/13:Ju249 av Maria Ferm m.fl. (MP) yrkande 13,
      2012/13:N265 av Lars Mejern Larsson m.fl. (S) yrkande 3 och
      2012/13:N272 av Kent Persson m.fl. (V) yrkande 3.
      • Reservation 1 (S, MP, V)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (S, MP, V)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      S096016
      M950012
      MP02104
      FP21003
      C18005
      SD19001
      KD18001
      V01603
      Totalt171133045
      Ledamöternas röster
    3. Samarbete med Sveriges Kommuner och Landsting

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion
      2012/13:Ju249 av Maria Ferm m.fl. (MP) yrkandena 14 och 15.
    4. Antalet myndigheter, opinionsbildande myndigheter m.m.

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna
      2011/12:K251 av Boriana Åberg (M),
      2011/12:K253 av Johan Hultberg m.fl. (M),
      2011/12:K267 av Jenny Petersson och Michael Svensson (båda M),
      2011/12:K284 av Oskar Öholm och Ulrika Karlsson i Uppsala (båda M),
      2011/12:K296 av Carl-Oskar Bohlin (M),
      2012/13:K235 av Boriana Åberg (M),
      2012/13:K294 av Oskar Öholm (M),
      2012/13:K301 av Jenny Petersson och Michael Svensson (båda M),
      2012/13:K338 av Sten Bergheden (M) i denna del och
      2012/13:K346 av Abdirizak Waberi (M).
    5. Tidsbegränsade förordnanden för myndighetschefer m.fl.

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna
      2011/12:K263 av Ulf Holm m.fl. (MP) och
      2012/13:K361 av Jan Ericson (M).
    6. Länsstyrelsernas uppgifter

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna
      2012/13:K342 av Boriana Åberg (M) och
      2012/13:K347 av Jenny Petersson (M) yrkandena 1 och 2.
    7. Tillgänglighet till myndighetsinformation

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna
      2010/11:K306 av Maria Lundqvist-Brömster (FP) yrkande 1,
      2011/12:K357 av Hannah Bergstedt (S),
      2011/12:K395 av Per Lodenius (C),
      2012/13:K306 av Pia Hallström (M),
      2012/13:K330 av Solveig Zander (C) och
      2012/13:Kr254 av Hannah Bergstedt (S).
    8. Tolkning vid myndighetskontakter

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna
      2012/13:K206 av Kent Ekeroth (SD),
      2012/13:K296 av Thoralf Alfsson och Kent Ekeroth (båda SD) och
      2012/13:So390 av Carina Herrstedt (SD).
      • Reservation 2 (SD)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (SD)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      S950017
      M950012
      MP21004
      FP21003
      C18005
      SD01901
      KD18001
      V15004
      Totalt28319047
      Ledamöternas röster
    9. Möjlighet att använda olika språk vid myndighetskontakter

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion
      2012/13:A393 av Åsa Romson m.fl. (MP) yrkande 15.
    10. Handläggningstiden hos myndigheter

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna
      2011/12:K271 av Christer Akej (M),
      2011/12:K351 av Sten Bergheden (M),
      2012/13:K307 av Jessika Vilhelmsson (M),
      2012/13:K313 av Margareta Cederfelt och Lars-Arne Staxäng (båda M),
      2012/13:K358 av Jonas Jacobsson Gjörtler (M) och
      2012/13:K393 av Billy Gustafsson (S).
    11. Barnperspektiv i kontakt med myndigheter

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna
      2011/12:K377 av Edward Riedl (M) och
      2012/13:K374 av Edward Riedl (M).
    12. Kunskap om företagande

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna
      2011/12:K256 av Sten Bergheden (M) yrkande 3 och
      2012/13:K338 av Sten Bergheden (M) i denna del.
    13. Kunskap om tortyrskador

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion
      2012/13:Sf391 av Lotta Hedström m.fl. (MP) yrkande 4.
    14. Kunskap om transsexuella

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion
      2012/13:So561 av Hillevi Larsson och Börje Vestlund (båda S) yrkande 2.
    15. Revision av myndigheters vetenskaplighet

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion
      2012/13:K298 av Jan R Andersson och Finn Bengtsson (båda M).
    16. E-legitimation

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna
      2011/12:K254 av Andreas Carlson och Lars-Axel Nordell (båda KD),
      2011/12:K362 av Krister Hammarbergh och Jan R Andersson (båda M),
      2011/12:T429 av Anders Ygeman m.fl. (S) yrkande 36 och
      2012/13:K363 av Monica Green (S).
    17. Skydd för arbetstagare som slår larm

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion
      2012/13:Ju373 av Morgan Johansson m.fl. (S) yrkande 30.
    18. Motioner som bereds förenklat

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna
      2011/12:K256 av Sten Bergheden (M) yrkandena 1 och 2,
      2011/12:K260 av Jan R Andersson och Cecilie Tenfjord-Toftby (båda M),
      2011/12:K277 av Adnan Dibrani (S) och
      2011/12:K367 av Jasenko Omanovic och Matilda Ernkrans (båda S).