Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Lagrådets arbetsformer

Betänkande 2002/03:KU32

  1. 1, Förslag
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
22 maj 2003

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

PDF
Lagrådets arbetsformer(pdf, 112 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2002/03:32 Lagrådets arbetsformer

Beslut

Lagrådets arbetsformer (KU32)

Riksdagen beslutade om ändringar i Lagrådets arbetsformer. Det innebär bl.a. en viss vidgning av pensionerade justitieråds och regeringsråds möjlighet att representera "sin" domstol i Lagrådet. Administrationen av Lagrådet förenklas. Regeringen ska kunna ge chefen för Justitiedepartementet rätt att fatta beslut i vissa administrativa frågor som rör Lagrådet.
Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Avslag på motionen.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottet
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag

Motioner: 1
Propositioner: 1

Från regeringen

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2003-05-06
Justering: 2003-05-08
Trycklov till Gotab och webb: 2003-05-14
Trycklov: 2003-05-14
Reservationer: 1
Betänkande 2002/03:KU32

Alla beredningar i utskottet

2003-04-15, 2003-04-28, 2003-05-06

Lagrådets arbetsformer (KU32)

Konstitutionsutskottet föreslår att riksdagen godkänner regeringens förslag om Lagrådets arbetsformer. Det innebär bl.a. en viss vidgning av pensionerade justitieråds och regeringsråds möjlighet att representera "sin" domstol i Lagrådet. Administrationen av Lagrådet förenklas. Regeringen ska kunna ge chefen för Justitiedepartementet rätt att fatta beslut i vissa administrativa frågor som rör Lagrådet.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2003-05-22
Stillbild från Debatt om förslag 2002/03:KU32, Lagrådets arbetsformer

Debatt om förslag 2002/03:KU32

Webb-tv: Lagrådets arbetsformer

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Henrik S Järrel (M)
Anf. 1 Henrik S Järrel (M)
Herr talman! I KU:s betänkande om Lagrådets ar- betsformer behandlas regeringens förslag till ny lag, att ersätta den gamla från 1979, när det gäller villko- ren för Lagrådets funktion. Vi moderater har, i likhet med många andra, med stigande oro på senare år noterat den socialdemokra- tiska regeringens tendens att överse med - ibland rentav nonchalera - Lagrådets påpekanden. Det se- naste exemplet, som också har upprört många, gäller förslaget att företagen - även småföretagen - ska ges ett kostnadsansvar för den tredje sjukskrivningsveck- an. Det är något som Lagrådet har avvisat på den grunden att det möjligen först bör prövas mot EU:s konkurrensrättsliga lagstiftning. Men regeringen tycks framhärda. Det finns också andra exempel på regeringens lagrådstrots. Även om det inte föreligger någon formell skyl- dighet för regeringen att inhämta yttrande från Lagrå- det bör så ske i vissa angivna lagstiftningsärenden, vilka närmare framgår av regeringsformens 8 kap. 18 §. Där anges även vad Lagrådets granskning ska avse. Regeringen är i och för sig inte förpliktigad att följa Lagrådets rekommendationer, även om det oftast är klokt att göra det. Meningen med ett självständigt och från regeringen fristående lagråd är ju bland annat att kontrollera att föreslagen lag inte står i strid med grundlagarna eller rättsordningen i övrigt, att upprätt- hålla god rättssäkerhet och att angivna syften med ett lagförslag kan förväntas bli uppfyllda. Fram till år 1970 var det obligatoriskt att höra Lagrådet inför varje nytt lagförslag, men obligatoriet avskaffades av den dåvarande socialdemokratiska regeringen under borgerlighetens samlade protester. Då vi hade jämviktsriksdag mellan blocken, alltså 175 på den ena sidan och 175 på den andra, år 1980 ville den dåvarande borgerliga regeringen återinföra obligatorisk lagrådsgranskning, men den gången avgjorde lotten saken så att det motstående förslaget, det vill säga den nu gällande lagen om Lagrådets arbetsformer, antogs. I det förslag som regeringen nu lägger fram före- slås utan närmare motivering att chefen för Justitie- departementet på egen hand av regeringen ska kunna bemyndigas att vidta sådana åtgärder som tidigare beslutats av regeringen kollektivt. Det kan till exem- pel gälla förordnande av ledamöter i Lagrådet, änd- ring av antalet avdelningar eller i frågor om antalet ledamöter som Högsta domstolen respektive Rege- ringsrätten har att utse samt en del andra administra- tiva beslut. Detta, herr talman, kan vi moderater inte accepte- ra. Med hänsyn till Lagrådets centrala roll och viktiga funktion i lagstiftningsprocessen bör alla beslut som rör dess arbetsformer i princip fattas genom kollekti- va beslut av regeringen, som hittills. Jag yrkar därför avslutningsvis, herr talman, bifall till reservationen.
Tobias Krantz (Fp)
Anf. 2 Tobias Krantz (Fp)
Herr talman! Lagrådet har en central ställning i svensk politik. Lagrådets uppgift är dels att se till att säkerställa en kvalitet i den lagstiftning som vi fattar beslut om här i riksdagen, dels att värna grundläg- gande rättsliga och konstitutionella principer. Vi har under de senaste åren sett hur, precis som Henrik S Järrel nämnde, Lagrådets ställningstaganden allt oftare har negligerats och förbisetts av regeringen när regeringen har lagt fram sina lagförslag. Samtidigt kan vi se en, från mina utgångspunkter, glädjande utveckling. Vi ser hur Lagrådet har blivit allt tuffare och skarpare i sin kritik och allt tuffare när det gäller att ta sin uppgift på allvar och att våga vara lite skarpare också gentemot de förslag som man inte gillar. Vi välkomnar den utvecklingen. Vi tror att det är en riktigt utveckling för Sverige om vi kan få ett större inslag av lagprövning i svensk författning. Det är viktigt att enskilda medborgare har möjligheten att få sina rättigheter värnade av en oberoende juridisk instans. Vi tror att det är viktigt och riktigt att vi går i den riktningen. Lagrådets arbetsformer, som vi debatterar i dag, är därför ingen petitess. Det är ingenting som vi bara kan lägga till handlingarna och se som rent administ- rativa förfaranden, utan det är någonting som är cent- ralt för hur vi ser på lagstiftning och hur vi ser på möjligheten att granska lagstiftning i Sverige. Därför menar jag att det är olyckligt att regeringen har lagt fram ett förslag om att regeringens kollektiva beslutanderätt i frågor som rör Lagrådet ska avskaffas och att en stor del av dessa befogenheter ska läggas över enskilt på justitieministern. Jag tycker att det är betecknande för utskottsmajoritetens uppfattning att detta betecknas som rent administrativa förändringar. Men det är inte rent administrativa förändringar om det är så att justitieministern själv kan fatta beslut om vilka personer som ska sitta i Lagrådet eller om justi- tieministern själv kan tala om hur Lagrådet ska vara indelat och uppbyggt.Det är förstås frågor som är av större principiell karaktär. Den förändring som nu kommer att vidtas genom riksdagens beslut innebär också att man bryter mot den svenska traditionen när det gäller hur vi beteck- nar regeringsärenden. Vi har ett kollektivt beslutsfat- tande i regeringen. Tidigare har det bara varit i un- dantagsfall som enskilda ministrar och statsråd kun- nat fatta beslut utan att man fattat ett kollektivt rege- ringsbeslut. Nu bryter man upp den här principen och säger att justitieministern själv ska kunna fatta viktiga beslut. Det är en utveckling som vi kraftigt motsätter oss. Herr talman! Jag ber därför att få yrka bifall till reservationen.
Göran Magnusson (S)
Anf. 3 Göran Magnusson (S)
Herr talman! Kammarledamöter! Jag hade för av- sikt att företräda utskottet, och det ska jag göra. De två föregående debattinläggen har mestadels handlat om det som inte återfinns i det här betänkandet och det som inte berörs av regeringens proposition eller utskottets framställning till kammaren. Men hänsyn till den debatt om Lagrådet som fö- rekommit den senaste tiden i några medier vill jag gärna säga att från socialdemokratisk utgångspunkt spelar Lagrådet en viktig roll i lagstiftningsprocessen i Sverige. Lagrådets granskning på förhand av rege- ringens propositioner är av stor vikt för att få en kva- litetssäkring. Sedan är systemet så uppbyggt att rege- ringen har att bedöma Lagrådets uttalande, argumen- tera för eller emot det och överlämna en proposition till riksdagen om de slutsatser som regeringen har kommit fram till. Sedan gör riksdagen en samman- vägning av de olika argumenten. Det sker alltså i riksdagens utskott. Därför menar jag att vi har en alldeles utomordentligt bra process i Sverige. Båda mina meddebattörer utgick ifrån en maxim om att regeringen i ökande grad bortser från Lagrå- dets yttrande. Det skulle finnas en mycket klar ten- dens här. Jag skulle gärna vilja fråga Henrik Järrel och Tobias Krantz vilken undersökning som stöder den tesen. Jag har i alla fall inte sett någon undersök- ning som visar detta. Det återfinns definitivt inte i vare sig proposition eller betänkande. Man debatterar det som riksdagen nu har att ta ställning till som om det är en oerhört principiellt viktig fråga. Men man ska komma ihåg att grunderna för Lagrådets arbete inte ändras på något sätt. Det är de båda högsta domstolarna som utser Lagrådets ledamöter. Regeringen fattar det gemensamma be- slutet om Lagrådets organisation sett över en lagråds- period, precis som tidigare. Det som både Henrik Järrel och Tobias Krantz kallar för stora viktiga principiella frågor är att rege- ringen ska ha möjlighet att bemyndiga chefen för Justitiedepartementet, det vill säga landet justitiemi- nister, att förordna sådana ledamöter i Lagrådet som inte är eller har varit domare i någon av de högsta domstolarna under förutsättning att ledamoten tidiga- re har tjänstgjort i Lagrådet. Det kan alltså inte lan- dets justitieministern fatta beslut om enligt debattö- rerna här, därför att man då i grunden rubbar Lagrå- dets ställning. Enligt förslaget ska Justitieministern också kunna bemyndigas att fatta beslut om ändringar i antalet avdelningar under en lagrådsperiod. Om det inte finns tillräckligt många regeringsförslag kan man minska antalet avdelningar. Finns det fler regeringsförslag än tidigare planerat ska man kunna öka antalet avdel- ningar. Det handlar alltså om en anpassning till ar- betsvolymen. Vidare ska han kunna fatta beslut i frågor som rör antalet ledamöter som var och en av domstolarna ska utse i Lagrådet. Det har också att göra med den resurs som Lagrådet behöver för att kunna fullgöra sitt granskningsarbete. Justitieministern ska också kunna bemyndigas att fatta beslut om att det i vissa fall ska vara fyra leda- möter vid behandlingen av vissa frågor i Lagrådet. Han ska också kunna meddela Lagrådet att rege- ringen inte har några ärenden att lämna till Lagrådet under en viss tid. Kammarledamöter! Det här är det som Järrel och Krantz kallar för stora, principiella, viktiga frågor kring Lagrådet. Visligen avstod de ifrån att exempli- fiera vilka förslag som den här propositionen faktiskt innehåller. I stället väljer de att försöka få till stånd en diskussion om att regeringen nonchalerar Lagrådet och att socialdemokrater skulle vara mindre intresse- rade av att man ska ha en väl fungerande lagstiftning. Jag tycker att det är trist att man inte ska kunna vara eniga om så pass enkla frågor som det här handlar om när vi talar om spelreglerna för landets politiska verk- samhet. Jag är glad över att vi ändå har fått en total upp- slutning i utskottet kring de väsentliga frågorna när det gäller Lagrådet och att Lagrådet har en viktig och central roll i svenskt lagstiftningsarbete. Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till för- slaget i konstitutionsutskottets betänkande.
Henrik S Järrel (M)
Anf. 4 Henrik S Järrel (M)
Herr talman! Låt oss börja med detta med bemyn- diganden av statsråd. På grund av Lagrådets centrala ställning menar vi att det är alldeles utomordentligt viktigt att regeringen in corpore beslutar om arbets- formerna för Lagrådet. Då stöder vi oss bland annat på ett uttalande som KU gjorde redan riksdagsåret 1976/77 som handlar om statsråds bemyndiganden. Där heter det bland annat: Mot bakgrund av principen om kollektivt beslutsfattande inom regeringen vill utskottet framhålla att denna princip inte bör urholkas genom alltför vidsträckta bemyndiganden till enskilt statsråd. Liksom hittills bör därför enskilt statsråd, utom i vissa undantagsfall, endast ges beslutanderätt i frågor som har samband med departementsadminist- rationen - och Lagrådet ingår inte i departementsad- ministrationen - och beredningsarbetet i vid mening. Låt mig sedan kommentera Lagrådets sätt att kri- tisera regeringens lagförslag. Det finns ett antal lag- förslag där Lagrådet på senare tid har haft synpunkter som i mer eller mindre grad har nonchalerats, till exempel nya sambolagen, utvidgningen av lagen om besöksförbud, lagen om terroristbrott, strängare straff för brott mot barn, skärp lagstiftning mot klotter, obligatorisk redovisning av sjukfrånvaro, förbud mot alkoholreklam, överflyttning av asylärenden till migrationsdomstolar, skärpta straff för människohan- del, homosexuellas rätt att prövas som adoptivföräld- rar, indirekt tobaksreklam och grupptalan. Herr talman! Det är några exempel som kanske belyser det faktum att Lagrådet inte alltid hörsammas av regeringen.
Göran Magnusson (S)
Anf. 5 Göran Magnusson (S)
Herr talman! Förslaget handlar om Lagrådets ar- betsformer, inte om Lagrådets funktion i systemet. Det är precis vad propositionen beskriver, nämligen arbetsformer. Det jag läste upp för kammarens leda- möter alldeles nyss pekar ju på att det inte handlar om bemyndiganden på väsentliga punkter, det vill säga inte om Lagrådet ska granska eller inte granska och hur man ska förhålla sig till Lagrådet. Det handlar om just om Lagrådets arbetsformer. Sedan räknar Henrik Järrel upp ett antal lagråd- syttranden där Lagrådet har varit kritiskt. Det är väl sant. Det är väl Lagrådets uppgift att kritisera. Det vore intressantare om Henrik Järrel nu också för kammarens ledamöter redogjorde för den vidare be- handlingen av de här frågorna och den juridiska av- vägning som sedan har gjorts av regeringen och riks- dagen. Det är först då som man får någon heltäckande undersökning av hur det faktiskt förhåller sig. Det finns ju en rad lagrådsyttranden historiskt sett. Egentligen värjer jag mig för att ta de här exemplen därför att de är så pass flagranta eller vad man ska kalla dem. Men Lagrådet avstyrkte i all sin juridiska vishet på sin tid avskaffandet av dödsstraffet i Sveri- ge, och i samma juridiska vishet avstyrkte Lagrådet också införandet av åtta timmars arbetsdag. Det är väl inte alldeles säkert att Lagrådet alltid har träffat rätt i alla sina bedömningar i det här sammanhanget. Däremot, herr talman, anser jag att Lagrådet träf- far alldeles korrekt rätt när man slutar sin bedömning av ett från minoriteten i KU, Järrel och Krantz, re- mitterat förslag med att säga: Lagrådet kan samman- fattningsvis inte tillstyrka att förslagen görs till före- mål för lagstiftning i föreliggande skick. På den punkten delar jag Lagrådets uppfattning. Det är alltså Krantz och Järrel som har levererat det lagförslaget till Lagrådet genom ett utskottsminoritetsskydd.
Henrik S Järrel (M)
Anf. 6 Henrik S Järrel (M)
Herr talman! Som jag sade i mitt huvudanförande har inte regeringen skyldighet att åtlyda Lagrådets rekommendationer. Men det är oftast, herr talman, klokt att göra det. Det är alltid en fråga om övervä- ganden och bedömningar, naturligtvis är det så, men oftast har Lagrådet ganska, för att inte säga mycket gott fog för sina invändningar och påpekanden. Jag vill också påpeka att regeringen ibland följer Lagrådet. Jag säger inte att man inte alltid gör det, men det händer att man inte gör det i vissa centrala och viktiga frågeställningar. Vår kritik bygger på att man ska bemyndiga ett enskilt statsråd, en departementschef, möjligheten att göra den här typen av förändringar och även på att regeringen i den här propositionen väldigt lite, för att inte säga att man inte över huvud taget har motiverat varför man vill göra de här ändringarna. Man avviker därför från en ordning som har varit gällande länge, nämligen att regeringen fattar sina beslut i princip in corpore. Och när man bemyndigar gör man det inom departementets beredningsområde och liknande. Men Lagrådet ligger faktiskt utanför departementet och ska vara ett självständigt organ.
Göran Magnusson (S)
Anf. 7 Göran Magnusson (S)
Herr talman! Lagrådets självständiga ställning är fundamental i hela systemet. Den rubbas ju inte ge- nom de administrativa förenklingar som nu föreslås. Jag har fortfarande lite svårt att förstå varför rege- ringen in corpore, som Henrik Järrel uttrycker saken, måste fatta ett beslut om att meddela Lagrådet att det inte har några ärenden att vänta under en viss tid. Det är klart att landets justitieminister är alldeles ensam. Han kan naturligtvis inte, enligt Järrel och Krantz, få ett sådant förtroende i regeringen att han kan få lämna detta meddelande till Lagrådet, utan det ska regering- en sammanträda om för att få fram sitt budskap. Jag tycker faktiskt att man har fog för att dra slut- satsen att reservationen inte handlar om saken utan den handlar om att få en debatt om Lagrådets ställ- ning och att återigen i kammaren kunna anklaga So- cialdemokraterna för att vara mindre intresserade av att lagstiftningen håller hög kvalitet.
Tobias Krantz (Fp)
Anf. 8 Tobias Krantz (Fp)
Herr talman! Jag ansluter mig till den långa lista som Henrik Järrel läste upp. Den skulle kunna göras betydligt längre. Det intressanta här är att när Göran Magnusson pratar om detta säger han ständigt att det är rent ad- ministrativa frågor, administrativa förenklingar. Det är precis det som är frågan. Är det rent administrativa förenklingar, administrativa förfaranden som vi dis- kuterar? Jag menar att när det handlar om en så pass central institution i svensk politik som Lagrådet är, påverkar förstås också de arbetsformer som Lagrådet har denna institutions integritet, självständighet och möjlighet att vara oberoende. Det sambandet måste väl också Göran Magnusson se. Det är därför som jag tycker att det är felaktigt att man inte fattar ett kollektivt regeringsbeslut om hur många avdelningar som Lagrådet ska ha eller former- na för val av ledamöter i Lagrådet. Detta är ju rätt centrala frågor som hänger samman med Lagrådets möjlighet att ha integritet och vara självständigt och oberoende. Varför ska man då låta ett enskilt statsråd fatta de här besluten? Det är viktigt, tror jag, att också fundera på den här principen ur ett större perspektiv. Göran Magnus- son säger att det är detaljfrågor. Men regeringen fattar i så fall mängder av beslut i andra detaljfrågor. Vill Göran Magnusson också säga att man där ska över- låta beslutanderätten till miljöministern, näringsmi- nistern, skatteministern eller vad det nu finns för ministrar i regeringen? Ska också de frågor överlåtas som kanske har betydligt större detaljkaraktär än de här frågorna? Vill Göran Magnusson helt byta princip för det här systemet? Jag håller helt med Göran Magnusson om det han tog upp på slutet om Lagrådets yttrande i det så kalla- de Hebyfallet. Där är vi helt överens. Men det beror ju på att Göran Magnusson och hans partikamrater inte lät oss i oppositionen i utskottet utreda denna fråga. Vi är helt överens med Lagrådet om att det är ett undermåligt underlag. Det hade Göran Magnusson i utskottet kunnat gå med på att utreda. Men det för- vägrade Göran Magnusson och hans partikamrater oss i oppositionen.
Göran Magnusson (S)
Anf. 9 Göran Magnusson (S)
Herr talman! Om vi börjar med den sista frågan vill jag säga att det är en riktig beskrivning. Vi har inte velat satsa 400 000-500 000 kr på den utredning som Tobias Krantz och andra vill ha om indelnings- frågorna därför att vi heller inte vill ha den förändring som Tobias Krantz eftersträvar, nämligen att flytta indelningsbesluten från regeringen till riksdagen. Vi anser det vara principiellt felaktigt. En sådan utred- ning hade heller ingen förutsättningslös utgångs- punkt. Den skulle helt enkelt nå fram till det resultat som man hade bestämt i förväg. Det är ju en egenar- tad infallsvinkel i en utredning. Sedan tycker jag kanske att det är en utomordent- ligt bristande respekt som Tobias Krantz och hans minoritetskamrater i utskottet har presterat på den här punkten. Man har skickat över ett lagförslag till Lag- rådet som man visste var undermåligt. Jag tycker att det är att brista i respekt för denna viktiga institution. Men det ingår tydligen i Krantz politiska spel kring indelningsfrågorna. När det sedan gäller detaljfrågor och att Lagrådets integritet och självständighet skulle bli mindre av att justitieministern får meddela vissa förutsättningar för arbetet, exempelvis att det inte kommer så mycket arbete under den närmaste tiden eller att det kommer mer arbete i framtiden, är det, Tobias Krantz, en logik som jag ärligt talat har väldigt svårt att följa. Beslutet om Lagrådets totala organisation, hur många lagrådsavdelningar som ska finnas, fattar regeringen gemensamt på sedvanligt sätt. Där finns ju ingen förändring. Det är ju anpassningar till ar- betsvolymen som justitieministern har möjlighet att göra. Den andra frågan, herr talman, om andra politi- kområden ska flyttas över till andra ministrar hör inte hemma i den här debatten, utan vi får nöja oss med att diskutera Lagrådets arbetsformer.
Tobias Krantz (Fp)
Anf. 10 Tobias Krantz (Fp)
Herr talman! Det sista tycker jag var intressant, för jag tycker att huvuddelen av det Göran Magnus- son har pratat om handlar om helt andra frågor. Men jag återför gärna diskussionen till det vi ska prata om. Det finns en springande punkt där Göran Magnus- son och jag skiljer oss åt, det vill säga att Göran Magnusson anser att rätt många frågor som vi disku- terar och som tidigare har varit föremål för kollektivt beslutsfattande av regeringen nu ska föras över till enskilt beslutsfattande av ett enskilt statsråd. Och Göran Magnusson betraktar detta som rent administ- rativa frågor. Problemet med den typen av resonemang är ju att om man säger att det är rent administrativa frågor så jämför man den här typen av frågor med sådana frå- gor som man i dag behandlar inom ramen för olika departement och som jag tror att vi båda kan vara överens om att enskilda statsråd kan fatta beslut om. Men här gör man ett principbrott. Det har varit ex- trema undantagsfall där enskilda statsråd har fattat den här typen av beslut. Vi har den grundläggande principen om kollektivt beslutsfattande, och regering- en har inte i sin proposition motiverat varför det skulle ske undantag i just dessa fall. Det finns inga sådana argument i propositionen och Göran Magnus- son har inte heller tagit upp några argument här. Min fråga kvarstår. Jag vill gärna upprepa den frågan för att ge Göran Magnusson chansen att svara på den: Varför ska vi bryta denna princip just i de här frågorna, särskilt om Göran Magnusson och jag, möjligtvis med något olika utgångspunkter, är över- ens om att Lagrådet har en central ställning i svensk politik? Då finns det väl särskilda skäl för oss att inte bryta principen just i det här sammanhanget. Sedan kan vi diskutera vem som har bristande re- spekt i ett helt annat ärende. Men om man kan förutse att det finns en tydlig majoritet i kammaren som vill låta utreda en viss fråga och majoriteten i utskottet inte låter de partier som vill utreda frågan göra det på ett bra sätt, tycker jag att det vittnar mer om att ut- skottsmajoriteten inte har någon respekt än att ut- skottsminoriteten inte skulle ha någon respekt.
Göran Magnusson (S)
Anf. 11 Göran Magnusson (S)
Herr talman! Nu diskuterade jag respekten för Lagrådet. Av ett tidningsuttalande har jag förstått att Tobias Krantz egentligen anser att Lagrådet ska av- skaffas och att man ska övergå till efterhandsgransk- ning av lagstiftningen genom att vidga domstolarnas rätt att lagpröva de beslut som riksdagen fattar. Det är klart att man kan kalla det respekt eller inte respekt för Lagrådet. Men när det gäller den preliminära och ytterst begränsade lagstiftning som Tobias Krantz tillsammans med andra slängde över till Lagrådet i klart medvetande om att Lagrådet skulle säga nej är det från KU-synpunkt sett väldigt pinsamt att besvära Lagrådet och ta in Lagrådet i den mer partipolitiska processen. Jag skulle ha avhållit mig från att agera på det sättet därför att det är bristande respekt för Lagrå- det. Sedan undrar Tobias Krantz varför man ska ändra på någonting som har varit under väldigt lång tid. Om det hade varit Järrel som moderat som hade frågat varför man skulle ändra på någonting gammalt hade jag bättre förstått det. Men en folkpartist tycker tydli- gen också att det var bättre tidigare. Det är väl inget argument för att ha ett visst förhållande att det har varit så under en tid, utan man får väl pröva varje sak för sig. Och här har regeringen och en mycket bred utskottsmajoritet kommit fram till att dessa frågor som jag tidigare har redogjort för kan man mycket väl låta landets justitieminister ensam fatta beslut om. Det rubbar nämligen inte Lagrådets integritet och Lagrådets möjligheter att arbeta. Om vi hade kunnat ha en något mer sansad debatt i utskottet hade vi kunnat vara eniga i hela riksdagen om dessa administ- rativa förändringarna kring Lagrådet. Herr talman! Jag yrkar än en gång bifall till för- slaget i utskottets betänkande.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2003-05-22
Förslagspunkter: 1, Voteringar: 1

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Lagrådets arbetsformer

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen antar regeringens förslag till lag om Lagrådet.
    Riksdagen antar regeringens förslag till lag om Lagrådet.
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:45 och avslår motion 2002/03:K5.
    • Reservation 1 (m, fp)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (m, fp)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1220022
    m041014
    fp04107
    kd29004
    v24006
    c16006
    mp14003
    Totalt20582062
    Ledamöternas röster