Fru talman! Jag hoppar in och deltar i KU:s debatt i dag. Mitt huvuduppdrag är i justitieutskottet, där jag är Centerpartiets rättspolitiska talesperson, så jag tar mig helt enkelt rätten att fokusera på den del av betänkandet som handlar om det lokala brottsförebyggande arbetet.
Det trygghetsskapande arbetet angår oss alla. Varenda sten i samhällsbygget, vartenda beslut som fattas i våra kommuner, civilsamhällets engagemang, näringslivets ansträngningar, den enskilda individens rättsmedvetande, medmänsklighet och civilkurage – allt detta spelar roll.
Ibland framstår det som att tryggheten är något som kan läggas ut på entreprenad på polisen. Visst, den spelar en enormt viktig roll, men tryggheten byggs underifrån, och den byggs av oss alla.
Polisen verkar av allt att döma ha fått fart på sin organisation efter ett par stökiga år. Det brottsförebyggande arbetet kom under denna tid på skam, trots att hela ansvaret inte kan sägas ligga bara hos polisen.
Även i denna del av det trygghetsskapande arbetet, det brottsförebyggande arbetet, är polisen enormt viktig. Men polisen är en av flera delar som ska passa ihop för att förhindra brott.
Fru talman! Ingen människa föds kriminell. Genom forskningen vet vi ganska väl vad som ligger till grund för att någon ska utveckla kriminalitet. Det påstås ibland i denna kammare och på andra ställen att sambandet mellan exempelvis invandring och kriminalitet inte har kartlagts eller till och med att det av någon anledning inte får kartläggas. Det är helt enkelt inte sant. Detta och andra samband har beforskats ganska ordentligt, och vi vet att sambandet mellan just utrikesfödsel och kriminalitet har ett stadigt samband över tid. Den som har utländsk bakgrund löper ungefär två och en halv gånger större risk att bli kriminell än någon med helsvensk bakgrund. Det är dock i sammanhanget en ganska liten faktor.
Den som växer upp i en familj som någon gång har varit tvungen att få socialbidrag löper sex gånger större risk att bli kriminell. Den allra största prediktorn är dock en annan: skolmisslyckanden. Den som går ut nian utan fullständiga betyg löper ungefär tolv gånger större risk att bli kriminell än någon som klarar skolan.
Varför tar jag upp detta i en debatt om ett betänkande gällande kommunala och regionala frågor från konstitutionsutskottet? Jo, eftersom att hantera socialt och ekonomiskt utanförskap huvudsakligen är en kommunal uppgift. Varje ansvarsfull kommun gör klokt i att göra allt man kan för att hjälpa människor att ta sig ur sådana livssituationer som blir negativa och destruktiva och undvika att människor hamnar i dem.
Detta är kända fakta, och alla kommuner gör nog sitt bästa när det gäller det vi normalt kallar social prevention. Men det finns en hel del lågt hängande trygghetsfrukt att skörda i form av rent praktiskt förebyggande arbete, det som i kriminologin kallas situationell prevention. Det verkar inte lika självklart för alla kommuner som i den sociala delen, och det finns enligt vår uppfattning ett behov av att klargöra det lokala ansvaret för det brottsförebyggande arbetet.
Hur vi planerar våra städer och kommuner har enormt stor betydelse för hur tryggt ett lokalsamhälle blir. Det går att bygga bort många av de möjligheter som den med onda avsikter har att förverkliga sådana avsikter. God gatubelysning och bra underhåll, att den trasiga fönsterrutan snabbt lagas, har betydelse, och flöden av vanligt folk till och från nöjen och butiker är sådant som tränger undan kriminalitet.
Mitt tips till kommunföreträdare som har problem med ett område som börjar kännas alltmer otryggt är att till exempel lägga en hundrastgård intill, ge tillstånd för en food truck eller planera dit något annat som drar till sig vanligt folk. Om det krävs mer, om otryggheten blivit så pass omfattande att människor drar sig för att besöka platsen, kan man behöva sätta in ordningsvakter. Ordningsvakter ska aldrig göra polisens jobb, men de kan ibland behövas där det annars inte hade funnits någon som kan larma och anmäla.
Det finns en rondell i Malmö som kallas knarkrondellen. Det är ett ställe där folk vet att det går att köpa illegala droger. Nu har jag fått veta att de har satt upp kameror där. Det är för tidigt att säga om de haft någon effekt. Men det skulle också gå att sätta dit två ordningsvakter på en av parkbänkarna där. Då skulle den rondellen nog inte så länge till kallas för just knarkrondellen.
Så kallade BID:s, business improvement districts, är en väl använd metod i andra länder. Det handlar om att det lokala näringslivet tar gemensamt ansvar för de ytor som hamnar mellan de olika företagens fögderier. Det är en framgångsrik metod som kan betyda en enorm skillnad för trygghet och trivsel och i förlängningen för kommunens ekonomi. För vissa kommuner är det här en öppen dörr att slå in, men för andra är det något som man ännu inte utforskat i så hög grad.
Jag vill därför yrka bifall till vår reservation nr 5 om just det lokala brottsförebyggande arbetet.
