Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Fri- och rättigheter

Betänkande 2011/12:KU14

  1. 1, Förslag
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
12 april 2012

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

PDF
Fri- och rättigheter(pdf, 273 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2011/12:14 Fri- och rättigheter

Beslut

Nej till motioner om fri- och rättigheter (KU14)

Riksdagen sa nej till motioner om fri- och rättigheter som lämnades in under den allmänna motionstiden 2011. Motionerna handlar om samvetsfrihet, religionsfrihet, skydd för privat- och familjeliv, diskriminering, en kommission för mänskliga rättigheter, rätten till fria samtal på arbetsplatser och yttrandefrihet på offentliga platser. De tar även upp frågor som självmordssajter på Internet, värdedebatt, föreningsfrihet, niqab och burka på allmän plats, västförbud, ett tredje kön och återkallande av medborgarskap.

Utskottets förslag till beslut
Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag till beslut.
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag

Motioner: 24

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2012-03-01
Justering: 2012-03-15
Trycklov: 2012-03-21
Trycklov till Gotab och webb: 2012-03-22
Trycklov: 2012-03-22
Reservationer: 5
Betänkande 2011/12:KU14

Alla beredningar i utskottet

2012-02-21, 2012-03-01

Nej till motioner om fri- och rättigheter (KU14)

Konstitutionsutskottet, KU, föreslår att riksdagen säger nej till motioner om fri- och rättigheter som lämnades in under den allmänna motionstiden 2011. Motionerna handlar om samvetsfrihet, religionsfrihet, skydd för privat- och familjeliv, diskriminering, en kommission för mänskliga rättigheter, rätten till fria samtal på arbetsplatser och yttrandefrihet på offentliga platser. De tar även upp frågor som självmordssajter på Internet, värdedebatt, föreningsfrihet, niqab och burka på allmän plats, västförbud, ett tredje kön och återkallande av medborgarskap.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2012-04-12
Stillbild från Debatt om förslag 2011/12:KU14, Fri- och rättigheter

Debatt om förslag 2011/12:KU14

Webb-tv: Fri- och rättigheter

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Jonas Åkerlund (SD)
Anf. 13 Jonas Åkerlund (SD)
Fru talman! Jag yrkar bifall till våra tre reservationer i betänkandet om fri- och rättigheter. Föreningsfriheten är viktig. Det gäller både den positiva och den negativa. Men föreningar kan se väldigt olika ut och ha väldigt skilda funktioner. Om det handlar om en svampplockarförening som förbehåller sig rätten att avgöra vem som ska vara med och vem som inte riktigt passar in så har det inte så väldigt stor betydelse för min vardag, även om det kanske är tråkigt att inte få vara med i gemenskapen när det gäller svampplockning. Det har det däremot när det gäller fackföreningen, som ju är en förening med en speciell funktion. Sverige saknar exempelvis en lagstiftning om minimilöner. Facket fyller alltså för den anställde en lång rad viktiga funktioner. Utan facklig tillhörighet får man en betydligt svårare vardag. Därför tycker vi att det är ganska orimligt med en tågordning som innebär att man kan bli tvingad att lämna facket om man har åsikter som facket inte tycker om, även om åsikterna inte är mer annorlunda än att de finns representerade här i riksdagen - och inte heller av riksdagens minsta parti. Därför vill vi se en förändring på detta område. Det är alldeles för viktigt. En annan punkt där vi tycker att frihetsfrågan bör ses med lite andra ögon än vad som ofta är fallet gäller kravet på att niqab och burka på allmän plats inte bör vara tillåtet. Vi uppfattar inte detta som en fråga om religion eller klädmode utan som en manifestation av en kvinnofientlig grundsyn. Vi tycker inte att det är acceptabelt i Sverige. Andra länder, till exempel Belgien, Italien, Frankrike och som jag såg när jag läste tidningen i morse, även delstat efter delstat i Tyskland, har samma uppfattning. Dessa länder har mer än 100 miljoner invånare tillsammans. Sammantaget i Tyskland och Frankrike har man ungefär 9 miljoner muslimer. Då är det lite svårt att komma och säga att deras ställningstagande grundar sig på fördomar, okunskap och rädslor. Det finns en väldigt lång erfarenhet av en samhällsutveckling där man försöker leva ihop med två så väldigt skilda synsätt på kvinnan i samhället. Vi anser inte att den här klädseln representerar en kvinnosyn som är acceptabel i Sverige. Den tredje reservationen gäller återkallande av medborgarskap. Självfallet kan vi inte ha A- och B-medborgarskap, även om jag vet att det har föreslagits på sina håll. Däremot kan man få medborgarskap på två sätt. Man kan födas här och få det per automatik eller så kan man förvärva det. Men då finns det kriterier för hur det ska gå till. Vi tycker att det är helt orimligt att skicka ut signalen att om man ljuger, luras och mutar och gör det på ett så pass klantigt sätt att man dessutom blir avslöjad ska man ändå få behålla förmånen. Man ska kunna förvärva svenskt medborgarskap - ja. Men man ska göra det på ett ärligt sätt.
Mia Sydow Mölleby (V)
Anf. 14 Mia Sydow Mölleby (V)
Fru talman! Då har vi alltså kommit till ytterligare ett motionsbetänkande som är mycket viktigt. Det handlar om fri- och rättigheter. Vilka fri- och rättigheter ska garanteras? Hur ska de begränsas? Hur ska man garantera att den enas rättighet inte blir en begränsning av den andras frihet? Det är svåra och viktiga avvägningar, och jag tycker att utskottet för det mesta har klarat den här balansgången på ett mycket bra sätt. Men det gäller inte helt och fullt, och därför har jag två reservationer. Jag väljer dock att endast yrka bifall till den ena, reservation 4 om ett tredje kön. Jag kommer tillbaka till den frågan senare och börjar alltså med att beröra några andra frågor som behandlas i detta betänkande. Frågan om samvetsfrihet lyfts framför allt fram utifrån sjukvårdspersonals möjligheter att inte delta i en viss del av den verksamhet som bedrivs inom sjukvården. Det finns yrkanden om att man inte ska behöva delta fullt ut i utbildningar om det handlar om något som man inte tycker att man vill delta i. Det som framför allt exemplifieras är abortfrågan och att delta i genomförandet av aborter. Det är klart att man med hänvisning till religionsfriheten skulle kunna säga att man inte ska behöva genomföra några aborter om man inte vill det. Och så är det ju. Man behöver faktiskt inte det. Det finns ingen människa som tvingar någon att börja arbeta inom sjukvården. Däremot har vi en annan princip, och det är människors rätt till sin egen kropp och kvinnans rätt till sin egen kropp vilket innebär att också kunna välja att avbryta en graviditet. Det är inte rimligt att man då ska mötas av personal som inte anser sig behöva vara delaktiga i att utföra den aborten. Där jag bor har vi en liten vårdcentral där två barnmorskor arbetar. Det är ganska många kyrkor runt om. Det är många frikyrkliga församlingar som anser att spiral innebär mord eftersom det är ett redan befruktat ägg som stöts ut om kvinnan bär spiral. Om det skulle vara två barnmorskor som arbetar där som inte vill sätta in spiraler skulle det vara ett stort problem för de kvinnor som bor där. Jag tycker att vi har kommit till en alldeles utmärkt slutsats i utskottet, nämligen att vi inte kan ha sådana undantag från de regler som gäller i vården. Man får i så fall välja ett annat yrke eller arbeta i någon annan del av sjukvården. Det är beklagligt. Men detta är ett bra ställningstagande. I betänkandet behandlas också motioner om klädsel utifrån ganska olika utgångspunkter. Det finns en motion om förbud att bära niqab och burka på allmän plats. Sedan finns det en annan motion om möjligheten att förbjuda västar eller andra kläder som visar tillhörighet till ett gäng eller en grupp som kan uppfattas som kriminell. Det är helt olika ingångar i dessa motioner och helt olika skäl för dem. Men båda motionerna avstyrks av utskottet. Det är inte möjligt att vi ska börja reglera vilken typ av klädsel som ska användas. Det inskränker inte på något sätt på någon annans frihet eller rättighet att en människa väljer att bära en burka, en niqab eller en väst. Det är bra att utskottet avstyrker dessa motioner. Däremot tycker jag att det är konstigt att man väljer att avstyrka förslaget om att utreda möjligheten att införa ett tredje kön. Det är en mycket viktig fråga för den som det berör, möjligheten att leva fullt ut som man är, som man känner sig och som man vill vara. Transpersoner är en mycket bred och heterogen grupp. Det är ett samlingsnamn för personer som av många olika skäl inte identifierar sig med sitt biologiska kön. Dessutom föds det ett antal personer varje år som har ett oklart biologiskt kön, så kallade intersexuella. Att utskottet har kommit fram till denna slutsats och dessutom argumenterar mest utifrån att det är ett problem med personnummerhanteringen tycker jag är mycket konstigt. Att det ska vara ett skäl att begränsa människors frihet är för mig obegripligt. Personnumren är problematiska redan i dag. De är för få. Det är brist på dem. Därför har man också gjort förändringar vad gäller personnumren. De fyra sista siffrorna är inte längre kopplade till vilken dag en person har fötts. För omkring 20 år sedan tog man i personnumren också bort kopplingen till var man är född. Jag vet inte om det också berodde på brist på personnummer. Men det är ganska lätt att tänka sig att stockholmarna helt enkelt blev för många för den mängd nummer som de hade att tillgå. Dessa förändringar har inte gjort att personnumren har blivit fler, men de har blivit mer flexibla och går att använda lite lättare. Men de är trots allt fortfarande för få. Vi kommer förmodligen ändå att bli tvungna att utreda frågan om personnummer inom en inte alltför avlägsen framtid. Att detta ska vara ett skäl att begränsa människors frihet att få identifiera sig som de vill tycker jag är konstigt. Jag håller med om att det inte är en enkel fråga. Det finns inget givet svar. Därför bör det absolut tillsättas en utredning som åtminstone ser över möjligheten att införa ett tredje kön. Därför yrkar jag bifall till reservation 4.
Helene Petersson (S)
Anf. 15 Helene Petersson i Stockaryd (S)
Fru talman! Socialdemokratin är en internationell rörelse som bär på en dröm om frihet. Vi vill att alla människor ska var fria att forma sina egna liv och sträva mot sina egna drömmar med respekt för andra människors val och ansvar för det som är gemensamt. Så börjar Socialdemokraternas politiska riktlinjer antagna av den senaste kongressen. För oss är alla människors lika värde och respekten för den enskilda människans frihet och värdighet fundamentalt. Det regleras inte bara i våra politiska riktlinjer utan framför allt i regeringsformen. Det regleras också i Europakonventionen och i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. Ska det allmänna på något sätt inskränka dessa rättigheter ska det vara av mycket starka skäl. Vi har haft en enighet inom politiken om att yttrandefrihet, informationsfrihet, mötesfrihet, demonstrationsfrihet, föreningsfrihet och religionsfrihet är värda att ta strid för. Frihet handlar om att leva i ett öppet, solidariskt och demokratiskt samhälle. Det ska inte ske diskriminering på grund av exempelvis kön, sexuell läggning, etnisk tillhörighet eller religion vare sig i arbetslivet eller i samhället i övrigt. Och det ska inte finnas lagar som inskränker din rätt att vara den du är om det inte är absolut nödvändigt med hänsyn till allmän säkerhet, till skydd för allmän ordning eller till skydd för andra människors fri- och rättigheter. Denna rätt innebär också en rätt att bära vilka kläder du själv vill. Det allmänna ska inte på något sätt bestämma över ditt sätt att vara så länge det inte innebär ett hot eller fara för din medmänniska eller ett hinder för din yrkesutövning. Alla människor har rätt att bli behandlade med respekt. Ingen människa har rätt att döma eller trampa på någon annan för den han eller hon är. På dessa principer vilar vårt demokratiska samhälle. Det är jätteviktigt att slå vakt om. Det är på denna grund som vi säger ett bestämt nej till att inskränka människors rätt att bära niqab och burka på allmän plats. Vi säger också nej till att inskränka rätten att bära annan klädsel som kan visa tillhörighet till grupper som exempelvis kan uppfattas som kriminella. I en rättsstat måste det vara handlingen du utför som ska vara straffbar, inte den klädsel du bär. Även ett märke på en väst faller under yttrandefriheten. Ett yttrande kan uttryckas på många olika sätt. Varje människas rätt att tillsammans med andra få sluta sig samman i föreningar eller i trossamfund är också grundläggande. Det ska inte det allmänna på något sätt lägga sig i, varken hindra några från att sluta sig samman eller tvinga någon att exempelvis tillhöra en politisk organisation eller ett visst trossamfund. Men att därifrån ge alla en oinskränkt rätt att vara med i vilken förening eller sammanslutning de själva vill och på så sätt frånta föreningen eller sammanslutningen dess rätt att också ha ett inflytande över vilka krav som gäller för medlemskap i just den föreningen är att gå lite för långt i tolkningen av föreningsfriheten. Det är trots allt en relation enskilda emellan som i enskilda fall får prövas av allmän domstol. Fru talman! Betänkandet innehåller ett flertal motionsyrkanden från allmänna motionstiden. Jag kommer inte att beröra alla. Den sista frågan som jag vill beröra är frågan om ett tredje kön. Jag tycker att frågan är intressant. Den är ganska ny, och den har faktiskt debatterats i medierna under påskveckan. Jag hörde ett flertal debatter. Det finns, som Mia Sydow Mölleby har påpekat, människor som inte självklart identifierar sig som män eller kvinnor. Det har vi också diskuterat i KU, och vi har bland annat diskuterat frågan om transpersoners skydd i hotlagstiftningen. Det finns också barn som föds med en oklar könstillhörighet. Det måste samhället och andra människor visa respekt för. Men utskottet är i dag inte berett att i folkbokföringen införa ett tredje kön. Det är detta som det är fråga om, alltså ett tredje kön som är juridiskt jämställt med man och kvinna. Vi är inte beredda att förorda detta. Det skulle medföra ganska stora förändringar i det system som vi har byggt upp. Jag kan hålla med om Mia Sydow Mölleby om att vi i framtiden kan behöva se över detta. Då kanske man väcker denna fråga. Men i dag är vi inte beredda att förorda någon förändring eller utredning. Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i KU:s betänkande 14 om fri- och rättigheter.
Cecilia Brinck (M)
Anf. 16 Cecilia Brinck (M)
Fru talman! I detta betänkande behandlas, som vi har hört, ett stort antal frågor som alla rör våra grundlagsfästa fri- och rättigheter. En del av dem regleras i regeringsformens andra kapitel. Det är där som rättigheter för enskilda regleras. De handlar om exempelvis yttrandefrihet, mötesfrihet, religionsfrihet och föreningsfrihet. Hur centrala dessa friheter är för demokratin och demokratins funktionssätt har vi berört i den föregående debatten. Det är inte heller frågor som är särskilt kontroversiella i den politiska debatten i Sverige. Vi är ganska eniga om detta, åtminstone i teorin. Vi har också en mycket långtgående tryck- och yttrandefrihet som vi värnar inte minst i förhållande till diverse försök på internationell nivå att, som det heter, harmonisera - något som sällan slutar väl när det gäller den svenska tryckfriheten. Problemet uppstår när dessa grundläggande friheter så att säga testas i praktiken. Då kan det vara lite si och så med enigheten. Det är ingen konst att försvara även ganska svåra saker, som fri- och rättigheter, i talarstolar och i andra sammanhang där ingen egentligen ifrågasätter dem. Det klarar vem som helst. Så länge vi är eniga behöver vi inga regler. Och så länge vi är eniga behöver vi inga stadgar i våra föreningar. Men i lägen där människor utnyttjar sina grundlagsfästa fri- och rättigheter för att utrycka åsikter som vi inte tycker om och inte sympatiserar med eller på annat sätt manifesterar någonting som vi inte tycker om eller inte sympatiserar med, vad gör vi då? Ja, det är då som försvaret av rättigheterna blir extra viktigt. Om man vill kan man återge vad Voltaire sagt - ja, det var faktiskt inte Voltaire utan en av hans tidigare biografer som sade det: Jag avskyr dina åsikter, men jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem. Personligen erkänner jag gärna att det finns rätt många åsikter som jag inte skulle offra så mycket som ett lillfinger för att försvara, men det är en sak. En annan sak är att lagstifta mot dem. Det är vad detta handlar om. Där står jag helt på Voltaires, eller snarare Voltaires biografs, sida. Fru talman! I betänkandet behandlas några frågor där vi alldeles uppenbart har olika uppfattning om hur våra grundlagsfästa fri- och rättigheter ska tolkas och om hur omfattande de är. Jag tänker uppehålla mig vid en av dem, men inte därför att den har så förfärligt stor praktisk betydelse utan därför att den är principiellt intressant och väldigt tydligt illustrerar den konflikt som jag talat om. Det handlar inte om förbud mot att muntligen uttrycka vissa åsikter, att tillhöra en viss förening eller att bekänna sig till en viss religion. Det handlar om olika yttre attribut som på ett eller annat sätt markerar att bäraren bekänner sig till vissa åsikter eller en viss religion. Det gäller då eventuella förbud mot bärande av burka och niqab på allmän plats. Frågan är inte ny. Propåer om sådana här förbud har dykt upp lite då och då. Jag har i olika kommunala sammanhang varit med om att hantera sådana här frågor. De dyker upp i skolsammanhang. Även konstitutionsutskottet har behandlat frågan, senast för ett par år sedan. Jag vill ta tillfället i akt och påminna kammaren om några av de ställningstaganden och konstateranden som utskottet då gjorde. I sammanhanget konstaterar jag också att det faktum att bärande av niqab eller burka strider mot värderingar som vi i andra sammanhang omfattar här inte är särskilt intressant. Jag har allvarliga invändningar mot en tradition som tvingar kvinnor att täcka hela kroppen, inklusive ansiktet. Det är en sak. Men vi kan liksom inte hålla på och lagstifta mot allt vi av ett eller annat skäl tycker illa om. Grundregeln här är att vi har rätt att uttrycka vilka åsikter vi vill, och vi har rätt att klä oss som vi vill. Vi kan inte ha en lagstiftning som förbjuder vissa yttre attribut. En helt annan sak är att man i vissa sammanhang, till exempel i utbildningsväsendet och på vissa arbetsplatser, kan ha regler som föreskriver en viss klädkod - självklart. Det kan till exempel vara nödvändigt att föreskriva klädkoden att ansiktet inte får döljas. Man måste kunna känna igen människor. Man måste kunna identifiera människor. Detta är självklart. Den typen av regler är helt i sin ordning. De förekommer - Europarådet kommenterar detta i olika sammanhang - och dessa har jag inga som helst invändningar mot. Ifall någon tvingas bära niqab eller burka - det kan naturligtvis förekomma - finns också brottsbalkens regler om olaga tvång som kan bli tillämpliga. Förra gången det här behandlades i utskottet och här i kammaren fann man att lagstiftning på området - vad motionärerna efterfrågar är ju en lagstiftning som förbjuder bärande av niqab och burka på allmän plats - inte kan komma i fråga. Den uppfattningen har vi fortfarande. För vad ska vi då nästa gång lagstifta om? Vilka kläder eller attribut ska vi nästa gång ge oss på? Vilka företeelser som vi tycker illa om ska vi nästa gång ge oss på? Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.
Tuve Skånberg (KD)
Anf. 17 Tuve Skånberg (KD)
Fru talman! I betänkande KU14 behandlar utskottet motioner om fri- och rättigheter. Fri- och rättigheter handlar om avvägningar. Som vi hört och som alla inser kan den enes frihet ställas mot den andres rättighet. Det gäller att göra en avvägning. En av de frågor som utskottet behandlat är den om samvetsfrihet. Möjligen kan det på tidigare talare låta som om vi inte har någon samvetsfrihet i Sverige. Så är det inte. Vi har en lång historia i det avseendet. Redan i grundlagen från år 1809 kunde man läsa att "Konungen äger ingens samvete tvinga eller tvinga låta". Sedan den 1 januari 1995 då Europakonventionen implementerades i svensk lagstiftning har vi samvetsfrihet. Det står så här: Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet - artikel 9.1. I FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna - som visserligen inte är lag i Sverige men som vi likväl har ratificerat - anges att var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Vidare har vi frågan om den resolution som Europarådets parlamentariska församling antog den 7 oktober 2010 - resolution 1763. Europarådets parlamentariska församling ska uttolka hur Europadomstolen ska avdöma olika gränsfrågor för enskilda som klagar. I resolution 1763 anges inledningsvis att ingen person, sjukhus eller institution ska utsättas för tvång, hållas ansvarig eller diskrimineras på något sätt på grund av en vägran att utföra eller medverka vid aborter eller liknande. Samtidigt understryks att staten har ett ansvar för att värna allas rätt till sjukvård, också till abort. En oreglerad användning av samvetsfriheten skulle kunna påverka kvinnor oproportionerligt mycket. Vi hörde tidigare om landsbygden, låga inkomster och mycket annat. Men församlingen anför mot den bakgrunden att medlemsstaterna är skyldiga att säkerställa tillgång till laglig sjukvård och att skydda rätten till hälsa. De har också skyldigheten att säkerställa respekt för tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet för vårdgivare. Man uppmanar medlemsstaterna att utveckla tydliga regler för hälso- och sjukvården. Det är bara att välkomna detta. Det är viktigt att den enskilde svensk som kommer i kläm och som upplever att "min rätt" som finns i svensk lag och i Europakonventionen träds för när kommer att ha detta som vägledande då det egna fallet läggs fram för Europadomstolen. I en motion av Annelie Enochson, Kristdemokraterna, ifrågasätts den satsning på sex- och samlevnadsundervisning som Utbildningsradion har lanserat. Bland annat ska det ha förekommit en tecknad film och en lärobok. I motionen ifrågasätts den sexualmoral som kommer till uttryck i denna undervisning. Motionären menar att föräldrar till barn som inte omfattar Utbildningsradions sexualmoral skulle bli kränkta. KU svarar att det av skollagen framgår att utbildningen ska utformas i överensstämmelse med demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheterna. Undervisningen ska enligt förarbetena till lagen bedrivas i enlighet med den värdegrund som finns i läroplanerna. Därmed ska det inte förekomma inslag som kan uppfattas som kränkande för någon. Med detta tycker jag att Kristdemokraternas Annelie Enochson kan vara nöjd. En fråga som jag själv driver i en motion handlar om att få utrett om proaktiva självmordssajter på internet bör förbjudas - chattar och hemsidor som aktivt hetsar människor till att begå självmord, som alltså utgör en fara för någon annans liv. I utskottet är man inte beredd att föreslå ett tillkännagivande om ett förbud eller ens en utredning om de här proaktiva självmordssajterna. Men ett enigt utskott uttalar att det är förkastligt och omoraliskt att på olika sätt uppmana andra att begå självmord. Det är så långt som vi har kommit. Med detta kan jag känna att frågan har fallit framåt. I en motion av Marianne Berg, Vänsterpartiet, yrkas det på en utredning i syfte att införa ett tredje kön jämställt med kvinna och man. Enligt diskrimineringslagen avses med kön att "någon är man eller kvinna". Vår lagstiftning och våra grundläggande värderingar vilar på att någon är man eller kvinna. Det är möjligt att byta kön. I själva verket är det så att den som vill byta kön ofta är väldigt angelägen om att distansera sig från sitt tidigare, biologiska kön. Detta sker med en psykiatrisk diagnos och gås igenom mycket noggrant. Det är också det personnumret anger - man är antingen man eller kvinna. Jag kan inte se att ett tredje kön tillför något positivt - eller för den delen ett fjärde eller femte, som har framförts i debatten - utan det är man och kvinna vi har att välja mellan. Det är också det utskottets majoritet anger. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.
Helene Petersson (S)
Anf. 18 Helene Petersson i Stockaryd (S)
Fru talman! Jag vill ställa en fråga till Tuve Skånberg angående samvetsfriden. Hur ska det rent praktiskt gå till, anser Kristdemokraterna? I motionerna står det att du ska få jobba inom sjukvården, och du ska få jobba inom vilken del som helst inom sjukvården, men vissa saker behöver du inte ställa upp på. Jag tycker att utbildningsutskottet har tagit upp sin del. Det är faktiskt en patientorienterad utbildning. Det är alltså en säkerhet för patienten att veta att jag när jag kommer in på sjukhuset och träffar exempelvis en barnmorska ska vara säker på att jag kan få hjälp av den personen. Min första fråga är alltså: Hur tycker Kristdemokraterna att det ska gå till om du ska få vara barnmorska utan att utföra allt?
Tuve Skånberg (KD)
Anf. 19 Tuve Skånberg (KD)
Fru talman! I och med att Europarådets parlamentariska församling har antagit resolution 1763 kommer Europadomstolen nu att döma eventuella överklaganden utifrån detta ställningstagande. Där ska vi också vara ärliga och säga att 1763-resolutionen är tydlig med att även kvinnornas rätt till vård vid abort ska säkerställas. De har rätt att möta någon som är positiv till det de begär, och de har rätt att få den vård de har rätt till och yrkar på. De har dock inte rätt att kräva att vem som helst ska utföra det, utan man ska kunna väja och tveka. Det är helt riktigt att det kan komma en sådan situation att man är få på en vårdcentral, och då måste det lösas på ett sätt så att man i förväg vet vem som väjer och kommer att yrka samvetsproblem. De facto kommer det dock att vara så att Europadomstolen kommer att ställa sig på de enskilda personers sida som önskar upprättelse.
Helene Petersson (S)
Anf. 20 Helene Petersson i Stockaryd (S)
Fru talman! Det finns som jag ser det en väldig risk. Sjukvården hanterar nämligen väldigt många akuta situationer, och då skulle det egentligen på alla ställen fordras en dubbelbemanning om det fanns någon person som inte från början klart hade deklarerat: Det här kan jag inte ställa upp på. Det här kan jag inte vara med att utföra. Då måste sjukhuset garantera att det finns dubbel bemanning hela tiden, ifall det kommer in en akut situation. Jag ser att det kan bli väldigt problematiskt. Jag instämmer alltså med utbildningsutskottets sätt att se detta, att patienten och hälsosäkerheten här måste gå i första hand. Jag kan se en fortsatt utvidgning av detta. Om du som lärare inte på något sätt kan ställa upp på de principer som finns i andra religioner, ska du då bli tvingad? Det är du i dag, eftersom vi har en religionsundervisning. Du måste gå in och ta diskussionen eller undervisa om andra religioner. Frågan är om detta kan utvidgas i ett senare skede så att man kan säga: Nej, jag står bara för de kristna värderingarna. Jag är inte beredd att ta det andra, det strider mot mitt samvete och min tro. Jag är tveksam till om vi går mot en sådan utveckling.
Tuve Skånberg (KD)
Anf. 21 Tuve Skånberg (KD)
Fru talman! Hur resolution 1763 rent praktiskt kommer att hanteras är att det prövas av den enskilde i efterhand. Det är alltså inte generella regler som läggs på i förväg, utan man kommer att kunna besvära sig till Europadomstolen och åberopa resolution 1763 och Europakonventionen, alltså med svensk lag. Hur det kommer att utvecklas och hur det kommer att säkerställa de situationer Helene tar upp kan jag inte i dag säga. Det är en avvägning, som det ju är när det gäller de mänskliga fri- och rättigheterna, så att man säkerställer både den enes frihet och den andres rättighet.
Julia Kronlid (SD)
Anf. 22 Julia Kronlid (SD)
Fru talman! Då min kollega redan har redogjort för våra ståndpunkter i övriga frågor vill jag uppehålla mig vid frågan om samvetsfrihet. Jag vill börja med att yrka bifall till Sverigedemokraternas motion So642 om samvetsfrihet. Som vi tidigare har hört kom den 7 oktober 2011 beskedet att Europarådet antagit en resolution, 1763, som skyddar vårdpersonalens rätt till samvetsfrihet. Denna resolution innebär att ingen person, inget sjukhus och ingen institution ska tvingas, ställas till ansvar för eller på något sätt diskrimineras för att man på grund av samvetsbetänkligheter inte vill utföra eller medverka till abort, dödshjälp eller någon annan handling som kan orsaka döden för ett mänskligt foster eller embryo. Samtidigt framhåller resolutionen att föreskrifter som ska garantera vårdpersonalen rätt till samvetsfrihet även måste garantera att den kvinna som på laglig grund önskar avsluta en graviditet också kan få en abort utförd. Rätten till samvetsfrihet har stöd även i artikel 18 i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter samt i Europakonventionens artikel 9, där det - det har vi också hört tidigare - uttryckligen står följande: "Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet." Då Europakonventionen i dag är en del av svensk lag torde sjukvårdpersonal redan ha ett visst skydd i grundlagen för att kunna åberopa samvetsfrihet, men det har tidigare varit svårt att veta hur denna samvetsfrihet ska tolkas. Nu finns det dock en tydlig resolution från Europarådet som tar hänsyn till vårdpersonalen samt den lagstadgade rätten till abort. Europarådet inbjuder även medlemsstaterna till att utveckla omfattande och tydliga bestämmelser som definierar och reglerar rätten till samvetsfrihet samtidigt som tillgången till vård och hälsa säkras. Att lagstadga vårdpersonalens rätt till samvetsfrihet har man också gjort i flertalet av de 47 medlemsländerna i Europarådet. Sverige, som ska vara förebild i frågan om mänskliga rättigheter, hör dock till de få undantagsfall som inte visat sig villiga att införliva föreskrifter om samvetsfrihet i svensk lagstiftning. Det är alltså detta vi förespråkar i vår motion. Man kan fråga sig varför mänskliga rättigheter inte ska få gälla för vårdpersonal i Sverige. Är det något som gör Sverige så unikt och komplicerat som land att vi inte kan följa i andra europeiska länders fotspår? Fru talman! Abort och dödshjälp leder till särskilt svåra konfliktsituationer vad gäller etiska dilemman, och därför bör rätten till åberopande av samvetsfrihet enligt resolution 1763 ha en särställning i svensk sjukvård. Nu har vi inte aktiv dödshjälp i Sverige, men om det skulle bli aktuellt måste vi inse vilka etiskt svåra situationer detta kan innebära för vårdpersonalen. Efter de rapporter som har kommit om vårdpersonalens upplevelser vid sena aborter ställs också frågan om samvetsfrihet på sin spets. Den 18 maj förra året uttalade sig en sjuksköterska i Dagens Medicin. Hon sade: "Det känns fruktansvärt att låta fullt friska foster ligga och dö framför våra ögon, men vi kan ingenting göra. Eller rättare sagt: vi får inte göra någonting. I så fall bryter vi mot lagen." Sjuksköterskan berättade att hon varit med om två fall det senaste året, ett i vecka 18 och ett i vecka 22. I samma artikel berättade sjuksköterskan att vårdpersonalen mår så dåligt av dessa händelser att flera har slutat sitt arbete på grund av det. Efter en rundringning av tidningen Dagen publicerades en artikel den 25 maj förra året, där det sades att man på nästan hälften av Sveriges sjukhus har upplevt att aborterade foster visat livstecken. På något sjukhus läggs fostret i ett bäcken med locket på. Några håller det i famnen tills det går bort, och en tredje lägger det ute i sköljen där det lämnas ensamt att dö. Det kan inte vara rimligt att vårdpersonal ska tvingas till denna typ av upplevelser. Nu vet vi inte om det är så att de tvingas i samtliga fall, men det finns ingen lagstadgad rätt i Sverige. Vårdpersonalen har i första hand utbildat sig till att rädda liv, och vi måste förstå vilket etiskt dilemma de ställs inför i dessa situationer. I tisdags, den 10 april, kom en ny artikel i Sydsvenskan om en sjuksköterska som uttryckte att det var en förfärlig upplevelse när hon såg ett foster röra på sig efter en abort. Hon ifrågasätter inte kvinnans beslut om abort men beskriver hur oetiskt det kändes att sätta locket på lådan där ett foster låg som hon inte var säker på var dött. I samma artikel lyfts fram att just sena aborter är en av de mest svåra och känslosamma situationerna i vården för vilken professionell sjuksköterska eller barnmorska som helst. Trots detta saknas det tid och utrymme för känslomässiga eller etiska diskussioner. Liksom locket läggs på de foster som föds levande för att man ska slippa se det hemska läggs ett lock av tabu på dessa etiskt och känslomässigt svåra frågor. Fru talman! Jag välkomnar därför att konstitutionsutskottet i alla fall erkänner att frågan om samvetsfrihet är av stor principiell vikt och att man lyfter fram resolution 1763. Konstitutionsutskottet är dock inte berett att ta något initiativ i frågan och hänvisar till att liknande motionsyrkande tidigare avstyrkts. I detta sammanhang måste jag säga att jag är lite förvånad över att inte Kristdemokraterna fullt ut ställer sig bakom sina egna motioner om samvetsfrihet. Sverigedemokraterna menar däremot att det är dags att ta initiativ i frågan. I linje med att vi i en tidigare debatt och riksdagsbeslut ställt oss bakom resolution 1763 och försvarat rätten till samvetsfrihet vill vi även att Sverige i enlighet med denna resolution inför föreskrifter i svensk sjukvård som garanterar vårdpersonalens rätt till samvetsfrihet. Detta vill vi att riksdagen ger regeringen till känna. Därför yrkar jag bifall till Sverigedemokraternas motion So642.
Tuve Skånberg (KD)
Anf. 23 Tuve Skånberg (KD)
Fru talman! Julia Kronlid undrar varför jag som representant för Kristdemokraterna inte har yrkat bifall till vår egen motion, och det kan man ju undra. Till att börja med är detta det öde som 99,9 procent av alla motioner möter. Det här är ett arbete på lång sikt. Att slåss för samvetsfriheten ur de olika aspekterna är något som inte går att göra över en natt; det inser jag mycket väl. Men här har utskottet gjort en god avvägning och lyfter fram att de frågor som tas upp i motionerna är av stor principiell vikt. Och Europarådets parlamentariska församling har i en resolution tagit upp frågor om samvetsfrihet inom sjukvården. Nu står det förvisso inte hur den principiella vikten ska avdömas. Vi har alltså inte tagit ställning till om det är positivt eller negativt. Men det finns likväl en enighet om att den som besvärar sig till Europadomstolen, med ledning av resolution 1763, kommer att få upprättelse - i efterhand, kan sägas, och inte i förväg. Men man har likväl en möjlighet att föra fram sin åsikt. Det är så långt som vi har kommit, och det är så långt som vi för närvarande tycker att det är rimligt att gå.
Julia Kronlid (SD)
Anf. 24 Julia Kronlid (SD)
Fru talman! Jag tackar Tuve Skånberg för lite tydliggöranden. Resolution 1763 är inte bindande och ger ingen garanti för vårdpersonalen att åberopa. Det kan bli en väldigt lång process att i efterhand söka hjälp i Europarådet. Om vi nu tycker att det är av stor principiell vikt och när den här resolutionen nu finns tycker jag att Kristdemokraterna och Tuve Skånberg borde stå upp för att vi ska införliva regler i svensk lag som garanterar rätten till samvetsfrihet, såsom man också har gjort i flertalet andra länder i Europarådet. Jag undrar varför inte Tuve Skånberg och KD vill driva på hårdare, såsom vi vill göra här i dag, och rösta för motionen. När det gäller att vi hänvisar till resolutionen vill jag säga att Sveriges riksdag förra året sade att man var kritisk till resolutionen. Jag undrar hur Tuve Skånberg ställer sig till det. Kan svenska medborgare verkligen känna sig trygga med och förlita sig på en resolution som Sveriges riksdag i princip vill verka för att upphäva?
Tuve Skånberg (KD)
Anf. 25 Tuve Skånberg (KD)
Fru talman! Att det finns de som är kritiska mot den tolkning som Julia Kronlid nu ger uttryck för kommer hon nog att upptäcka i nästa replikskifte. Jag noterar att i resolution 1763 anförs att medlemsstaterna har att utveckla tydliga regler för hälso- och sjukvården som garanterar rätten till samvetsfrihet vad gäller deltagande i aborter och liknande, tillförsäkrar att patienterna informeras om en sådan vägran av vårdnadsgivare och blir hänvisade till en annan vårdgivare och tillförsäkrar att patienterna får rätt behandling i tid, särskilt i nödsituationer. Det är vad resolutionen säger, och den garanterar bådas fri- och rättigheter. Vi har en motion av Annelie Enochson och Andreas Carlson som är nästan identisk med den som Julia Kronlid har undertecknat. Det här är så långt som vi nu har kunnat föra fram detta. Och det är så att Europadomstolen har vägledning av resolution 1763. Det kommer inte att vara ett slag i luften och bara en from förhoppning, utan i efterhand kommer man att kunna pröva om vi har samvetsfrihet också i Sverige.
Julia Kronlid (SD)
Anf. 26 Julia Kronlid (SD)
Fru talman! Jag välkomnar att resolutionen finns och att man åtminstone kan söka hjälp i efterhand. Men vad jag vill föra fram är att vi, liksom andra länder i Europa, borde kunna införa regler i lagstiftningen som reglerar det här och också tydliggör hur man ska tolka samvetsfrihet. Annars blir det ännu svårare att tolka och reglera detta så att man tillfredsställer både rätten till samvetsfrihet och den lagstadgade rätten att få vård och en abort utförd. Det skulle bli enklare om vi hade rätten till samvetsfrihet i svensk lagstiftning än att man i efterhand ska söka hjälp i Europarådet. Det är vår ståndpunkt. Det finns olika ståndpunkter, och det är en sak. Vi anser att det vore en fördel att ha tydliga regler i svensk sjukvårdslagstiftning.
Mia Sydow Mölleby (V)
Anf. 27 Mia Sydow Mölleby (V)
Fru talman! Som vi tidigare har konstaterat här är fri- och rättigheter avvägningar. Den enes frihet får inte inskränka den andres rättighet. De här avvägningarna är svåra att göra. Det är det vi diskuterar. Vi diskuterar inte till exempel tidsgränser för abort och liknande. Det är också viktiga frågor, men det är inte de som vi behandlar här. Just gränsdragningen mellan samvetsfrihet och kvinnors rätt till sin egen kropp och rätt till abort är en svår fråga. Majoriteten av medlemsstaterna i Europarådet och väldigt många länder i Europa har gjort en annan avvägning än vad Sveriges riksdag har gjort under många år. Sverige tillhör de länder som tidigt har lyft fram kvinnans rättigheter till sin egen kropp och också ansett att det är en mänsklig rättighet. Det finns ju länder som anser att kvinnor över huvud taget inte är människor och inte ska ha mänskliga rättigheter. Men Sverige är ett föregångsland i det avseendet. Det krockar med dem som har en stark religiös uppfattning att man ska kunna jobba inom vården men ändå inte utföra de saker som kvinnan i Sverige har rätt till. Jag tycker att det är rimligt att det här landar i att vi inte ska gå vidare i det här, att vi inte ska se till att kvinnor riskerar att mötas av vårdpersonal som inte tänker utföra det som man kommer för att få hjälp med. Jag vill också fråga om det finns andra yrken där ni tycker att vi borde införa samvetsfrihet, för det finns ju många sammanhang där man av olika skäl kan känna att man inte vill vara delaktig i den ena eller andra verksamheten. Vill ni utvidga det här eller gäller det just kvinnors rätt till sin egen kropp? Är det den viktigaste frågan?
Julia Kronlid (SD)
Anf. 28 Julia Kronlid (SD)
Fru talman! Det var ganska många frågor, så jag hoppas att jag kan komma ihåg alla. Mia Sydow Mölleby säger att abort är en mänsklig rättighet, men ur internationell och juridisk synpunkt finns det ingen grund för att tillgång till abort ska vara en mänsklig rättighet. Det är ingenting som enligt FN:s deklaration är en mänsklig rättighet, utan det är någonting som en del politiker i Sverige har formulerat i sin politik. Däremot är det en lagstadgad rätt i Sverige att få utföra en abort, och även ganska sent. Om vi nu ska diskutera tidsgränser är det just de sena aborterna som väcker väldigt mycket svåra känslor hos vårdpersonalen i Sverige. Jag tror att det ofta är där som man upplever samvetsbetänkligheter, och det påverkar den här debatten. Mia Sydow Mölleby frågade om vi ska utveckla detta till ännu fler yrken. Nej, det som jag pratar om här i dag är specifikt resolution 1763 och det som resolutionen uppmanar medlemsländerna till, att införa tydliga regler för samvetsfrihet. Här ska också den avvägning som Mia Sydow Mölleby pratar om göras. Det ska ske en avvägning mellan kvinnans lagstadgade rätt till abort och samvetsfrihet. Vi vill ge regeringen till känna att de ska återkomma med förslag på hur sådana regler ska utformas och där de båda vågskålarna ska finnas med.
Mia Sydow Mölleby (V)
Anf. 29 Mia Sydow Mölleby (V)
Fru talman! Det måste vara en missuppfattning. Jag har inte sagt att rätten till abort alltid är en mänsklig rättighet. Jag har talat om att det finnas avvägningar och att vi ser olika på detta. I Sverige anser vi att kvinnor ska ha rätt till sin egen kropp. Vi anser att kvinnor ska ha rätt till abort. Det går inte att å ena sidan säga att kvinnor alltid ska ha rätt till abort och rätt att avbryta en oönskad graviditet och å andra sidan säga att man ska se till att all sjukvårdspersonal kan säga nej om de vill. Så kan man inte lagstifta. Man måste bestämma sig för vilken av dessa rättigheter och vilken av dessa principer som ska väga tyngst. Det blir omöjligt att säga att alla har rätt till abort och rätt att få hjälp med en spiral på en vårdcentral - spiral som av många med religiös uppfattning anses som mord på blivande barn - om man har sådana regler som gör att två anställda barnmorskor kan säga att de inte vill befatta sig med detta. Det är alltid en avvägning mellan friheter och rättigheter och vilken princip som ska väga tyngst. Min absoluta uppfattning är att rätten att avbryta en graviditet och rätten att använda de preventivmedel som finns för att slippa avbryta en graviditet väger tyngre än att en barnmorska ska kunna säga nej. Det finns ju möjlighet att välja ett annat yrke. Man kan inte bli militär om man är pacifist. Det är samma sak här. Det är orimligt att bli barnmorska om man inte kan arbeta med alla sorters preventivmedel och avbrytande av oönskade graviditeter.
Julia Kronlid (SD)
Anf. 30 Julia Kronlid (SD)
Fru talman! Jag har fått många starka reaktioner från personer som arbetar inom vården om att de är oroliga för att många i riksdagen är kritiska till samvetsfrihet. De undrar också vad de har för rätt att åberopa samvetsfrihet just för att de ställs inför svåra etiska situationer i vården. Jag tycker att det är beklagligt att Mia Sydow Mölleby inte kan ta hänsyn till både vårdpersonalens rättigheter och kvinnans rättigheter utan helt bortser från att vårdpersonalen behöver vissa rättigheter i sitt svåra yrke som de ska utföra. Om Mia Sydow Mölleby tror att mycket vårdpersonal kommer att säga nej till att utföra den här typen av uppgifter bör hon kanske fundera över om vi ska börja diskutera de etiska frågor och dilemman som finns i den abortlagstiftning vi har i Sverige där aborter tillåts så sent. Det är dessa situationer som upplevs som svåra av vårdpersonalen.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2012-04-12
Förslagspunkter: 13, Acklamationer: 8, Voteringar: 5

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

    Förslagspunkter och beslut i kammaren

    1. Samvetsfrihet

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna
      2010/11:K263 av Annelie Enochson (KD) yrkandena 1 och 2,
      2010/11:K381 av Mikael Oscarsson (KD),
      2011/12:K281 av Annelie Enochson och Andreas Carlson (båda KD) yrkandena 1 och 2 samt
      2011/12:So642 av Julia Kronlid m.fl. (SD).
      Omröstning i sakfrågan
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      S990013
      M970010
      MP23002
      FP21003
      C19004
      KD16012
      SD01900
      V15004
      -0001
      Totalt29019139
      Ledamöternas röster
    2. Religionsfrihet och skydd för privat- och familjeliv

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion
      2011/12:K300 av Annelie Enochson (KD) yrkandena 2 och 3.
    3. Diskriminering

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna
      2010/11:K368 av Hillevi Larsson (S),
      2010/11:Ju222 av Helena Leander m.fl. (MP) yrkande 4,
      2010/11:Ju400 av Ulf Holm m.fl. (MP) yrkande 10 och
      2010/11:Ju401 av Marianne Berg m.fl. (V) yrkande 1.
    4. Kunskap om och en kommission om mänskliga rättigheter

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna
      2010/11:K418 av Mia Sydow Mölleby m.fl. (V) yrkandena 1-3 och
      2010/11:K424 av Mehmet Kaplan (MP) yrkandena 1 och 2.
      • Reservation 1 (V)
    5. Rätten till fria samtal på arbetsplatser

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion
      2010/11:K238 av Maria Stenberg (S).
    6. Yttrandefrihet på offentliga platser

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion
      2011/12:K226 av Hillevi Larsson (S).
    7. Självmordssajter på internet

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion
      2010/11:Kr296 av Tuve Skånberg (KD) yrkande 2.
    8. Värdedebatt

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion
      2010/11:K377 av Otto von Arnold och Yvonne Andersson (båda KD).
    9. Föreningsfrihet

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna
      2010/11:K414 av Ulrika Karlsson i Uppsala och Oskar Öholm (båda M),
      2011/12:K364 av Ulrika Karlsson i Uppsala och Oskar Öholm (båda M) och
      2011/12:K387 av Carina Herrstedt och Julia Kronlid (båda SD).
      • Reservation 2 (SD)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (SD)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      S990013
      M960011
      MP23002
      FP21003
      C19004
      KD17002
      SD01900
      V15004
      -0001
      Totalt29019040
      Ledamöternas röster
    10. Niqab och burka på allmän plats

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion
      2011/12:K258 av Sven-Olof Sällström m.fl. (SD) yrkandena 1 och 2.
      • Reservation 3 (SD)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 3 (SD)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      S990013
      M970010
      MP23002
      FP20004
      C19004
      KD16003
      SD01900
      V15004
      -0001
      Totalt28919041
      Ledamöternas röster
    11. Västförbud

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion
      2011/12:K358 av Sven-Erik Bucht m.fl. (S).
    12. Ett tredje kön

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion
      2011/12:K316 av Marianne Berg m.fl. (V).
      • Reservation 4 (V)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 4 (V)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      S990013
      M970010
      MP22102
      FP20004
      C19004
      KD17002
      SD19000
      V01504
      -0001
      Totalt29316040
      Ledamöternas röster
    13. Återkallande av medborgarskap

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna
      2010/11:Sf385 av Jimmie Åkesson m.fl. (SD) yrkande 22,
      2011/12:K376 av Thoralf Alfsson och Kent Ekeroth (båda SD) och
      2011/12:Sf352 av Jimmie Åkesson m.fl. (SD) yrkande 22.
      • Reservation 5 (SD)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 5 (SD)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      S990013
      M960011
      MP23002
      FP21003
      C19004
      KD17002
      SD01900
      V15004
      -0001
      Totalt29019040
      Ledamöternas röster