Djurskyddskontroll m.m. i statlig regi
Betänkande 2007/08:MJU17
- 1, Förslag, Genomförd
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslutat
- 11 juni 2008
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Hela betänkandet
Beslut
Staten tar över kommunernas ansvar för djurskyddsarbetet (MJU17)
Länsstyrelserna tar över djurskyddskontrollen från kommunerna. Riksdagen sade ja till regeringens förslag om ett statligt djurskydd. Bakgrunden till beslutet är bland annat att det finns brister som rör likvärdigheten i kommunernas kontroll och att efterlevnaden av EU:s bestämmelser inte går att garantera. Riksdagen vill få till en bättre styrning, samordning och uppföljning. Kommunernas ansvar för att pröva tillstånd till yrkesmässig verksamhet med bland annat sällskapsdjur ska föras över till den myndighet som regeringen bestämmer. Ansvaret för kontrollen av livsmedel och foder i primärproduktionen kommer att föras över från kommunerna till länsstyrelserna. Den offentliga kontroll som länsstyrelserna utför enligt djurskyddslagen, livsmedelslagen och lagen om foder och animaliska biprodukter ska bekostas av allmänna medel. De extra kontroller som utförs på grund av att lagstiftningen inte följs kommer att finansieras med avgifter. Ändringarna börjar gälla den 1 januari 2009.
- Utskottets förslag till beslut
- Bifall till propositionen. Avslag på samtliga motioner.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Motioner: 3
Propositioner: 1
Propositioner: 1
Från regeringen
- Djurskyddskontroll m.m. i statlig regiProposition 2007/08:63
Motioner från ledamöterna
Beredning, Genomförd
Senaste beredning i utskottet: 2008-04-17
Justering: 2008-05-08
Trycklov: 2008-05-13
Trycklov till Gotab och webb: 2008-05-14
Trycklov: 2008-05-14
Justering: 2008-05-08
Trycklov: 2008-05-13
Trycklov till Gotab och webb: 2008-05-14
Trycklov: 2008-05-14
Reservationer: 5
Betänkande 2007/08:MJU17
Betänkande 2007/08:MJU17
Alla beredningar i utskottet
2008-04-17
Staten tar över kommunernas ansvar för djurskyddsarbetet (MJU17)
Länsstyrelserna tar över djurskyddskontrollen från kommunerna. Det är en av nyheterna i regeringens förslag om statligt djurskydd som miljö- och jordbruksutskottet föreslår att riksdagen säger ja till. Bakgrunden till förslaget är bland annat att det finns brister som rör likvärdigheten i kommunernas kontroll och att efterlevnaden av EU:s bestämmelser inte går att garantera. Regeringen och utskottet vill få till en bättre styrning, samordning och uppföljning.
Kommunernas ansvar för att pröva tillstånd till yrkesmässig verksamhet med bland annat sällskapsdjur ska enligt förslaget föras över till den myndighet som regeringen bestämmer. Ansvaret för kontrollen av livsmedel och foder i primärproduktionen ska föras över från kommunerna till länsstyrelserna.
Vidare föreslås att den offentliga kontroll som länsstyrelserna utför enligt djurskyddslagen, livsmedelslagen och lagen om foder och animaliska biprodukter ska bekostas av allmänna medel. De extra kontroller som utförs på grund av att lagstiftningen inte följs ska finansieras med avgifter.
Ändringarna föreslås börja gälla den 1 januari 2009.
Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2008-06-09
Debatt om förslag 2007/08:MJU17
Webb-tv: Djurskyddskontroll m.m. i statlig regi
Dokument från debatten
- 2008-06-09Protokoll 2007/08:124
Protokoll från debatten
Anf. 126 Helén Pettersson i Umeå (S)
Fru talman! I dag ska vi diskutera miljö- och jordbruksutskottets betänkande nr 17, som handlar om djurskyddskontroll i statlig regi. I betänkandet behandlas frågan om att flytta över ansvaret för djurskyddstillsynen från landets kommuner till länsstyrelserna. Vi socialdemokrater tycker att det är fel väg att gå.
Djurskyddstillsynen är en viktig fråga. Vi läser i tidningarna alltför ofta om hur det finns djurägare som försummar sina djur. Det är något som upprör alla mycket. Det är av avgörande betydelse att det finns en fungerande tillsyn över hela landet. På vissa håll i landet har det funnits problem. Det sticker inte heller vi under stol med. Viss kritik har förekommit om att tillsynen har sett lite olika ut på olika platser. Så ska det absolut inte vara. Men det är inte enligt oss rätt att tro att man löser problemet genom att flytta över ansvaret för tillsynen till en annan instans.
Den förra socialdemokratiska regeringen tog djurskyddet på största allvar. År 2004 tillsattes Djurskyddsmyndigheten för att genom samordning förbättra skyddet av djuren i stort, se till att djurskyddslagen följdes, arbeta med utredningar, utvärderingar, forskning och kunskapsinhämtning och dessutom spridning av dessa kunskaper.
En av den borgerliga regeringens absolut första åtgärder var att lägga ned den nystartade myndigheten. Genom att lägga den proposition vi ser i dag på riksdagens bord ser vi också hur man tar ännu ett steg mot att försämra förutsättningarna för ett gott djurskydd.
En alldeles uppenbar konsekvens av att flytta djurskyddstillsynen från kommunerna till länsstyrelserna är att det rent fysiska avståndet mellan djurskyddsinspektörer och tillsynsobjekt, det vill säga djuren själva, blir långt. I vissa fall kan det handla om mycket långa sträckor. Det försvårar möjligheterna att göra snabba utryckningar när det behövs. Det kan ta hela dagar att ta sig från en sida av ett län till en annan sida. Det är en sträcka där man verkligen kan behöva ta sig fram fort i akuta situationer.
Det här innebär att det kommer att krävas mer tid och mer resurser för att bibehålla en effektiv djurskyddstillsyn. Det riskerar också att antalet oanmälda och spontana besök på vissa orter kan minska radikalt. En annan lika uppenbar och kanske ännu viktigare konsekvens av de långa avstånden och organisationsförändringen blir att lokalkännedomen om de olika djurbestånden kommer att minska. I betänkandet kan man läsa att ett möjligt sätt att bemöta detta är att placera djurskyddsinspektörerna i olika kommuner. För mig låter det som att arbetssituationen för de enskilda inspektörerna blir densamma som i dag, vilket är något som man i andra stycken i betänkandet säger sig vilja ändra på.
I betänkandet resoneras heller ingenting om vad som kan komma att ske beroende på hur Ansvarskommitténs betänkande hanteras av regeringen. De geografiska ytorna som ska täckas kan bli mycket större i framtiden än vad de blir nu.
I dag finns redan ett organiserat samarbete mellan många kommuner för djurskyddskontrollen. Det är positivt. Vi uppmuntrar gärna till en utökad samverkan mellan kommunerna, men att föra över kontrollen till en länsstyrelse blir kontraproduktivt. Effektiviteten minskar, och samarbetet mellan kommuner som ligger på olika sidor om länsgränser kommer att försvåras. Därtill försvåras den hittills mycket effektiva samordning som finns mellan många kommuners djurskyddskontroll och deras miljö- och hälsoskyddskontroll. Ett flertal inspektörer har i dag bägge typerna av kontroll som arbetsuppgift. När miljö- och hälsoskyddskontrollen fortsättningsvis ska ligga kvar i kommunerna, vilket vi tycker är bra, och djurskyddskontrollerna förändras, kommer samordningseffekterna att minska. Avgifterna för de olika kontrollerna blir dessutom olika. Det är svårt att se var förenklingsvinsten ligger i den omorganiseringen.
Om regeringen framhärdar i sitt förslag att lägga djurskyddskontrollen i statlig regi kräver förändringen ökade resurser, framför allt under övergångsperioden. De medel som i dag har aviserats är enligt oss och många av remissinstanserna inte tillräckliga för detta.
Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till reservation nr 1.
Anf. 127 Wiwi-Anne Johansson (V)
Fru talman! Man kan fråga sig vad det är för vits att föra över kontrollen av att djurägare sköter sina djur på ett sätt som följer djurskyddslagen från kommunerna till länsstyrelserna. Det är inte helt solklart att det blir bättre. Men det har också funnits brister i hur kommunerna har haft möjlighet att sköta tillsynen av djur och livsmedel. Framför allt är det i dag stora skillnader i hur tillsynen sköts eftersom det är upp till de enskilda kommunerna att avgöra hur den ska utföras i praktiken.
Vänsterpartiet menar att det är viktigt att kontrollen är av hög kvalitet och att den är likvärdig över hela landet. Vi stöder det. Men att kontrollen automatiskt ska komma att bli bättre bara för att den förs över till länsstyrelsen finns det naturligtvis inga garantier för. Vi uttrycker ett försiktigt ja till att göra så. Vårt motiv är att öka likvärdigheten, det vill säga att kontrollen ska vara lika över hela landet.
Men det är viktigt att länsstyrelserna ska få resurser för att sköta kontrollen så att den inte blir sämre utan får bättre kvalitet. Det finns det inga garantier för.
Vi anser inte att det finns någon anledning att ta bort avgiften för dem som ska kontrolleras enligt djurskyddslagen, livsmedelslagen och lagen om foder och animaliska biprodukter. Den moderatledda regeringen vill ta bort avgiften med motiveringen att det kommer att stärka företagens konkurrenskraft. Men vi menar att det inte finns anledning att ta bort avgiften eftersom den på närliggande områden är okej. Då kan den väl vara okej här också, tycker vi. Vi tycker inte att den tillsynen ska bekostas med skattepengar.
Jag yrkar därför bifall till reservation 2.
Vi tycker också att det är viktigt att öronmärka finansiering av djurskyddet eftersom det finns risk för att en del av pengarna annars kommer att användas till andra ändamål och att problemen med bristande djurskydd kan urholkas och bli sämre. Jag yrkar därför också bifall till reservation 5.
För övrigt anser jag att det var mycket oklokt av regeringen att lägga ned Djurskyddsmyndigheten.
Anf. 128 Tina Ehn (Mp)
Fru talman! Vi har alltså miljö- och jordbruksutskottets betänkande nr 17 på bordet i dag.
Det svenska systemet för djurskyddskontrollen som vi nu debatterar kan enklast beskrivas som att kommunerna ska kontrollera de som håller djur, länsstyrelserna ska stödja och kontrollera kommunerna och sedan är det centralmyndigheten som ska stödja de efterföljande leden och kontrollera länsstyrelserna. I dag är det Jordbruksverket. Tidigare var det Djurskyddsmyndigheten. Det är i princip samma system som gäller för annan tillsyn, till exempel miljötillsynen.
Regeringen konstaterar att systemet för djurskyddskontrollen inte har fungerat tillräckligt väl. Det har också EU-kommissionen konstaterat och även dåvarande Djurskyddsmyndigheten samt tidigare Riksrevisionen. Men problemet är att det har brustit i alla led. Det är inte bara hos kommunerna det har brustit. Även länsstyrelsernas och periodvis centralmyndighetens kontroll har brustit. Samtidigt har det funnits kommuner och länsstyrelser där djurskyddet har fungerat väl.
Om det brister i politisk vilja resulterar det också i brist på resurser och brist på tydliga uppdrag och uppföljning. När Djurskyddsmyndigheten inrättades var det uttryck för en ökad politisk vilja, en resursförstärkning till djurskyddet och en ökad politisk ambition på statlig nivå.
Men bakslaget kom med den nya regeringen, som valde att avveckla en myndighet som inte fått tid att sätta sig.
Nu har man sagt att djurskyddet ska flytta till länsstyrelserna, och anledningen sägs vara en ojämn, bristande kontroll.
Länsstyrelserna ska alltså få ta över djurskyddskontrollen, men vi undrar så klart: Hur vet vi att det blir bättre och mer enhetligt med det? Om nu länsstyrelserna har haft synpunkter på hur kommunerna har skött sina åtaganden har länsstyrelsen haft möjlighet att ta kommunerna i hampan och tala om att det inte duger. Har länsstyrelsen använt sina möjligheter?
Det vi i dag debatterar är överföringen från kommunerna till länsstyrelsen. Men dessutom handlar förslaget om en förändring i finansieringen av djurskyddstillsynen. Miljöpartiet är inte övertygat om att något av de här förslagen i första hand kommer att leda till ett förbättrat djurskydd.
Förvisso får de djurhållande näringarna en annan service. Men samtidigt lägger man kostnaderna på skattekollektivet i stället för hos djurhållarna. Som det är och har varit fram till nu har kommunerna själva fått råda över hur man vill finansiera djurskyddet, och det kommunala självstyret har gällt.
Vad som är allvarligt och oklart i det liggande förslaget är vem som tar ansvaret för djurskyddet för sällskapsdjuren. Den här oron uttrycker flera av de djurskyddsinspektörer som jag har varit i kontakt med.
Det finns också speciell kunskap i kommunerna om att det inte är ovanligt med situationer där djurskyddet brister rejält och det dessutom finns sociala problem. Då blir frågan inte bara en djurskyddsfråga utan även en fråga om en människa som behöver hjälp.
Talet om att djurskyddet inte har fungerat är inte rättvisande. I till exempel min del av landet har det varit väldigt väl fungerande. Där finns ett samarbete mellan kommunerna där man täcker upp varandra och hjälps åt vid behov. Man är inte så långt borta, och man är flera som delar på frågorna. Man upplever sig ha ett arbetssätt som fungerar.
Det här har man inte hört sägas någonting om. I flera av våra kommuner i Västsverige har ett djurskyddsarbete arbetats fram som fungerar väldigt väl. Det är klokskap som råder, erfarenhet och ibland samarbete i svåra frågor. Möjligheten att samarbeta på detta sätt var något som Djurskyddsmyndigheten banade väg för. Har man tagit det i beaktande över huvud taget?
Regeringen säger sig vilja ha ett gott djurskydd i Sverige. Men vad är det som händer i verkligheten?
Man lägger ned Djurskyddsmyndigheten.
Man river upp förslag om en skärpning av reglerna för att hålla mink som gör att minkarna inte alls får möjlighet till sitt naturliga sätt att vara.
Man sparar pengar på djurskyddet.
Man vill med dagens förslag lägga över djurskyddet från kommunerna till länsstyrelserna, och dessutom vill man gå från avgiftsfinansiering till att ta kostnaderna via skatten, så att alla får vara med och betala näringens djur.
Risken för underfinansiering av djurskyddet hos länsstyrelserna är uppenbar.
Sällskapsdjuren faller mellan stolarna.
Färre inspektörer är att vänta, och det blir längre mellan djurägare och inspektör.
Alla dessa förändringar skulle man kunna kalla försämringar, i alla fall för djuren och djurskyddet - kanske inte för näringen. Men djurskyddet måste väl i första hand vara till för att skydda djuren.
Vad vill man egentligen med det svenska djurskyddet? Vart är man på väg? Dessa frågor finns det nu alla möjligheter att besvara.
Miljöpartiet anser att djurskyddskontrollen ska vara kvar hos kommunerna. Det nuvarande systemet kan fungera väl om den politiska viljan finns. Men tydliga resurser och uppdrag saknas. Om dessa saknas kommer det inte att fungera bättre även om kontrollen förstatligas.
Med det här vill jag avsluta och säga att jag efter att folk från olika partier har ställt sig bakom olika reservationer kan yrka bifall till reservation nr 3.
Anf. 129 Bengt-Anders Johansson (M)
Fru talman! När jag åkte upp med tåget i dag från Småland till Stockholm for vi fram i strålande solsken, genom böljande landskap med oregelbundna fält och gröna färgskalor. Växternas mosaik upphör aldrig att fascinera. Insprängda som oregelbundna, olikfärgade färgklickar i dessa gröna nyanser framträdde mularnas bärare i form av unga kalvar som lite omoget studsade omkring, hästar som blänkte i kapp med ett nybonat golv, kor som målmedvetet betade eller lugnt idisslade.
Inget av dessa djur hade en aning om att vi i dag skulle diskutera en fråga som direkt berörde dem. Än mindre hade de en susning om att det här förslaget heter någonting så torrt som 2007/08:MJU17.
Fru talman! Från denna landskapsbeskrivning går jag in på den vardag som vi arbetar med men som har direktkoppling till djurens välfärd.
Jag ska först yrka att riksdagen måtte ställa sig bakom det förslag som framförs i betänkandet och i övrigt avslå de reservationer som finns.
Jag tänkte uppehålla mig vid de tre e:na, nämligen effektivt, ekonomiskt och EU-anpassat.
Om jag börjar med effektivt konstaterar jag att även om djurskyddet på många ställen i landet har fungerat alldeles utmärkt har det funnits brister. Därför påstår jag att det här förslaget är ägnat att förstärka djurskyddet i Sverige.
Jag tycker att det är viktigt att poängtera det, därför att vi har från alliansens sida fått klä skott för att vi skulle nedrusta djurskyddet på grund av att vi plockade bort Djurskyddsmyndigheten. Men här har vi det synliga beviset på att det är precis tvärtom. Genom detta har vi bättre möjligheter att få en mer likformig tillämpning.
Om vi då tittar på vad länsstyrelsen har för kompetens kan vi konstatera att det under samma tak, under samma myndighet, finns juridisk kompetens, byggnadsteknisk kompetens, veterinär kompetens och erfarenhet. Dessutom har man både smittskydd och livsmedelshantering inom samma väggar.
Detta, fru talman, tycker jag borgar för att det här har förutsättningar både att det blir mer likformigt och att det finns en kompetens.
Dessutom minskar man både det dubbelarbete och den dubbelkontroll som kan förekomma. Inte minst blev detta väldigt tydligt när tvärvillkorskontrollen överfördes till länsstyrelserna den 1 januari i år. Det innebär att man skulle kunna kontrollera samma sak minst två gånger.
Det blir också enhetligare. Om man minskar från ca 300 myndigheter till 22 finns det ändå administrativt större förutsättningar att få det här enhetligt. Dessutom har Jordbruksverket och länsstyrelserna gemensamt skapat en organisation för att förbereda ett övertagande från den 1 januari 2009, så man är alltså väl förberedd.
Detta om effektiviteten.
Rent ekonomiskt torde det bli mer ekonomiskt att hantera det i färre myndigheter än tidigare. Dessutom är det en samhällsekonomisk vinst, bland annat därför att en bättre tillsyn skapar bättre ekonomi hos de djur som mår bra. Det blir färre djur som mår dåligt. Den samhällsekonomiska vinsten ligger naturligtvis också i en lägre samhällskostnad, vilket jag utgår från att vi kan visa i framtiden.
Det som dessutom är intressant just när det gäller ekonomi är den nya finansieringsprincip som förs in i detta, nämligen att om man sköter sig ska man inte behöva betala för den kontroll som samhället har ålagt en.
Jag tycker att detta är en oerhört viktig princip, och det är viktigt att den får genomslag i den svenska administrativa hanteringen. Detta är också en viktig signal till det politiska systemet. Så länge det är någon annan som betalar är det oerhört lätt att komma med nya pålagor på varandra, men så fort det drabbar den egna budgeten tänker man till en extra gång, så att det blir balans mellan behov och kostnad. Jag har upplevt att den har saknats tidigare.
På det ekonomiska planet är det också viktigt att lyfta fram den stärkta konkurrenskraften i det här sammanhanget. Sveriges bönder har av tidigare regeringar fått en ryggsäck som har varit väsentligt tyngre än den som andra lantbrukare i Europa har haft att bära, trots att vi har samma marknad. Den stärkta konkurrenskraften uppgår till 34-35 miljoner per år eller 430 kronor per lantbrukare. Det kan tyckas att det är småsaker, men ryggsäcken har ändå sammantaget varit för tung, och nu hjälper alliansregeringen till att minska bördan.
Den tredje delen i mitt anförande handlar om EU-anpassningen. Vi kan tvingas konstatera att det är lite skämmigt att vi har ådragit oss allvarlig kritik från EU. Lite skämmigt tycker jag att det är. När en tredjedel av kommunerna inte ens lämnade in rapporter ger det en anledning för EU att agera. Det gjorde man. Man har också sett att transparensen varit dålig med så många myndigheter. Därför kommer den nu att öka.
Dessutom påstår jag att konsumentskyddet ökar genom att tillsynen nu blir mer likformig. Detta kommer i sin tur att stärka EU:s varumärke runt om i världen. Det är en ökad kvalitetssäkring som i sin tur gör att livsmedel från Europa kommer att kunna betraktas som ännu säkrare i framtiden.
Fru talman! Vi får inte glömma det jag inledde med, nämligen att det är djuren det handlar om och inte bara administration och regelverk. Det viktiga är att djuren har det bra där ute. Bra omsorg ger bra djur. Bra djur ger bra avkastning, och det trivs både djuren och ägarna med.
(Applåder)
Anf. 130 Tina Ehn (Mp)
Fru talman! Det är alltid intressant att höra Bengt-Anders entusiasm för olika saker som regeringen föreslår. Det här förslaget handlar trots allt väldigt mycket om ekonomi. När du talar om det är det väldigt mycket ekonomi. Samtidigt säger du att djurskyddet är det viktiga.
Jag förstår inte riktigt: Vari ligger det bättre djurskyddet i det här? Det framgår inte riktigt klart, utom möjligen att det kanske skulle kunna ha att göra med något slags rationell samordning som leder till att det hela går snabbare eller smidigare, vilket allting faktiskt talar emot eftersom det blir färre inspektörer och efter vad jag vet heller inte så mycket resurser. Vari ligger det förbättrade djurskyddet?
Anf. 131 Bengt-Anders Johansson (M)
Fru talman! Tack för frågan, Tina Ehn! Jag tror att jag och Tina Ehn kan vara överens om en sak, nämligen att djurskyddet i det här landet inte har fungerat fullgott. Det har vi samfällt fört fram kritik mot tidigare.
Som jag sade i mitt anförande har en tredjedel av kommunerna inte ens rapporterat. Jag vet att vissa kommuner har haft som regel att inte vidta någon form av inspektion såvida det inte har funnits någon anmälan. Det har alltså funnits 290 olika möjligheter att lägga upp olika rutiner. Men genom att man krymper ned detta till 22 myndigheter med Jordbruksverket som sammanhållande har man ökat förutsättningarna för att vi ska få det likvärdigt över hela landet.
Vi ska inte göra avkall på det som har varit. Det ligger lite grann i undertonen i Tina Ehns anförande att vi skulle sänka kraven på djurskyddet. Så är inte fallet. Vi ska höja det till den nivå som riksdag och regering har bestämt. Det tror vi att man gör bäst genom att få färre aktörer på marknaden.
Anf. 132 Tina Ehn (Mp)
Fru talman! Tack, Bengt-Anders Johansson, för svaret! Jo, jag hör att regeringen och regeringspartierna säger att man vill ha ett högt och bra djurskydd. Jag vill verkligen tro på det, men de förslag som har lagts fram övertygar inte mig riktigt.
Om man ska höja ambitionerna tycker jag att man ska gå till väga på något annat sätt. Bengt-Anders nämnde att det var en tredjedel som inte hade rapporterat in enligt EU. Det var faktiskt bara 18 av 290 som inte hade lämnat in rapporter, enligt vad jag har läst.
Nu ska man minska myndigheternas antal till 22, och på det sättet ska man få en likvärdig behandling, säger man. Men det finns ju inget som säger att det med automatik blir en likvärdig behandling för att man minskar antalet myndigheter. Jag har pratat med en del djurskyddsinspektörer som säger att de har jobbat upp detta väldigt bra. Det är inget som sker med automatik, utan det är en process där man på många håll i landet har jobbat över kommungränserna och upparbetat system som bara blir bättre hela tiden. Hur kan det här förslaget göra att djurskyddet i Sverige blir bättre?
Anf. 133 Bengt-Anders Johansson (M)
Fru talman! Tina Ehn inledde med att säga att man skulle höja ambitionen. Ambitionen är ju höjd när man försöker få samma nivå överallt när det inte har varit så tidigare. I så måtto är det en höjd ambition. Men om Tina Ehn menar att man ska höja den ännu mer talar hon om något helt annat.
Det är inte säkert att det blir likvärdigt bara för att det är färre myndigheter. Nog är det väl så, Tina Ehn, att sannolikheten för att 22 går i takt är något större än att 290 gör det? Jag är alldeles övertygad om att med de utfästelser som är gjorda och det underlag som vi har haft tillgång till - där utgångspunkten har varit att det går åt lika många människor som i det nuvarande systemet - torde inte resurserna på något sätt minska. Det är definitivt inte mindre pengar till verksamheten än tidigare. Dessutom åtar vi oss gentemot EU i grundstatuterna för detta med djurskyddstillsyn att det ska tillställas erforderliga medel för att man ska kunna genomföra de krav som ställs.
När det nu läggs fram ett bra förslag förstår jag att argumenten blir lite tomma. Men de blir inte bättre bara för att de är tomma.
Anf. 134 Erik A Eriksson (C)
Fru talman! Jag är rädd för att det finns mer än en verklighet ibland. Om det finns två verkligheter och den ena verkligheten är politikernas och myndighetsutövarnas och den andra verkligheten är djurägarnas och deras som arbetar med djur och dessa båda verkligheter inte går tillsammans är jag djupt oroad.
Vi ser kanske spåren av detta nu. Vi har haft en politik som har varit driven med goda ambitioner, men den har inte gått i paritet med djurägarnas och djurskötarnas verklighet. Jag är rädd att det är så.
Jag har tagit på mig en hemläxa. Om den är rätt utförd eller inte ska inte jag bedöma. Jag har tagit på mig hemläxan att ta kontakt med människor som arbetar med djur på olika sätt.
För mig är det enkelt. Jag börjar med djurägare. Sedan är det veterinärer och husdjurstekniker och de andra som är anställda och arbetar med djur. Därefter är det myndighetspersoner. Sedan lyssnar jag även av medborgare som kanske egentligen inte har så mycket med frågan att göra.
Jag tycker att vi ska ta det i den ordningen. Jag är rädd att politiken lyssnar alltför mycket på myndighetspersoner och människor som är beredda att läsa texter tills någon, hin håle eller någon annan, kommer och avlöser dem i stället för att fundera över hur det är i verkligheten. Jag är väldigt bekymrad för att det har varit så.
Fru talman! Jag vill yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande. Det gör jag med glädje.
Jag har tidigare debatterat frågan om djuromsorg och djurskydd. Den är viktig. Jag har själv stått här och sagt att den är viktig, och jag står fortfarande för det. Vi ska ha ett starkt djurskydd i Sverige. Vi ska bibehålla det, och vi ska utveckla det. Vi ska inte sänka några ambitionsnivåer, absolut inte. De enda förlorare som finns om vi sänker ambitionsnivån är djuren och vi människor som söker livsmedel som är sunda och säkra, om vi pratar om lantbrukets husdjur.
Men hur är det egentligen med de här två verkligheterna? Hur var det förut? Fanns det egentligen dialog mellan Myndighets-Sverige och djurägarna? Jag har hittills inte träffat en djurägare som tycker att det här har fungerat på ett klockrent sätt. Jag har träffat några som tycker att det fungerar okej. Men kom då ihåg att det är djurägare som mer eller mindre har kontrollanter i sin lagård varje dag, inte vartannat eller vart tredje år, utan varenda dag.
Låt mig ta ett exempel. De som har ekologisk mjölkproduktion har i stort sett varje dag en person som på något vis kontrollerar att besättningen mår bra. De är inte satta till det. Men man har seminörer eller veterinärer eller husdjurstekniker eller andra människor i närheten av sin kobesättning som ser om besättningen mår bra. Människor som arbetar med djur har djuröga. Det är rimligt. De allra flesta av oss kan utveckla detta djuröga, denna möjlighet att se hur djur mår. De allra flesta kan se detta på tio meter när det gäller de djur som man lever med. Det kan vara en hund eller kor. Man kan då se om djuret har feber. Sedan kan man gå vidare och ta reda på om så är fallet. Men de allra flesta kan utveckla detta.
Jag har i en tidigare debatt här efterlyst att vi skulle få fler barn och ungdomar att tidigt lära sig att hantera det här med djuröga. Det skulle underlätta betydligt för oss som stiftar lagar, för det är ändå det vi är satta att göra i dag, i arbetet framåt för att stärka djurskyddet.
Jag hoppas att ni läser tidningen Husdjur noggrant. Jag vet många som gör det och därigenom får en fortbildning i sitt yrkesutövande som lantarbetare, djurskötare eller lantbrukare. De belyser ofta frågorna utifrån djurskyddsperspektivet.
Det är hos de friska djuren lönsamheten finns. Det finns väl ändå ingen, hoppas jag, i Sveriges riksdags kammare som har trott någonting annat. Jag hoppas och tror, utan att vi vet, att friska djur ger lönsamhet. Friska djur och trygga djur, oavsett om det är lantbrukets husdjur eller om det är våra sällskapsdjur, mår mycket bättre och kan då vara i samklang med människan. Detta kan också vara ett försäljningsargument i ett vidare perspektiv.
Jag är glad över att vi har ett företagarperspektiv, eftersom det är ett stort antal företagare som berörs av den här frågan, av betänkandet. Då vore det väl ändå märkligt om alliansregeringen bortsåg från att företagare berörs. Det vore tjänstefel. Man har tvärtom gjort helt rätt här, eftersom man har lyssnat på näringen.
Jag var med på Svenska Husdjurs stämma i Uppsala. Det är ett viktigt tillfälle att lyssna in och få synpunkter. Jag är trygg i att alliansregeringen har de goda kontakterna, inte bara med LRF utan även med de organisationer som arbetar med bland annat rådgivning i fråga om våra svenska husdjur.
Vi är ändå en del av EU, som tidigare talare, Bengt-Anders bland annat, har pratat om här. Då är det vår stora uppgift att se till att vi går i bräschen och naturligtvis höjer kraven även inom EU, och det tycker jag att vi gör här.
Det är klokt att flytta det här en nivå, till länsstyrelser från kommuner. Det är många tidigare kommunpolitiker som är ledamöter av Sveriges riksdag. De kan nog vittna om både det ena och det andra i kontakter med djurägare, vad gäller både lantbrukets husdjur och våra sällskapsdjur.
Den här regeringen vill förbättra och förstärka djurskyddet. Det är någonting som är positivt. Det kan ge goda möjligheter för samhället att ingripa när det behövs, och djur ska ha samma starka skydd oavsett var i landet de finns. Allt annat vore väl ändå befängt.
Att kontrollmyndigheterna minskar i antal är i linje med alliansregeringens löfte om att minska regelkrånglet och att inte ha en massa myndigheter som kanske faktiskt inte behövs. Det är bra att revidera och se över detta. Jag inbillar mig nog att det även kan bildas nya myndigheter framöver, men att en översyn görs är viktigt.
Det här förslaget innebär en mindre sårbar organisation, och det är bra. Det är bra att man har sett på det, för just sårbarheten är viktig. Vad händer när strömmen är borta, när elektriciteten är borta under lång tid och dieseln inte kommer fram till gården? Vad händer om det är så i över en veckas tid?
Vi har en oerhört stark djurskyddslag där djurägare är skyldiga att se till att det fungerar. Djurskyddet är alltså stärkt på flera fronter. Det känner jag mig trygg i när det gäller det arbete som regeringen har visat för riksdagen. Likadant är det när det gäller rättssäkerhet. Det är viktiga delar.
Låt mig, herr talman, få nämna något om kommunerna. En ekomjölkbonde som heter Anders sade så här till mig: Erik! Förklara detta! Jag betalar 4 000 kronor per år och får inte besök eller någon inspektion mer än vart tredje eller ibland vart fjärde år. Hur kan du påstå att detta är självfinansierande, dessa 12 000 kronor, om det nu blir 12 000? Kan du säga att det är självfinansierande?
Nej, Anders, det är det inte, utan du har även varit med och finansierat sällskapsdjuren, och så tycker inte jag att det ska vara.
Vi ska vara renhåriga här. Lantbruket tar sina kostnader, och sällskapsdjuren tar sina. Det är rimligt. Detta blir bättre genom det här förslaget. Det är jag glad över.
Låt mig kort kika lite grann på oppositionens motioner och reservationer. Socialdemokraterna har haft goda ambitioner vad gäller djurskyddsarbetet tidigare. Jag har en gång i tiden sagt i kammaren att jag tycker att man har lite för bråttom. Jag tycker nog ändå att det har tagit sig, men jag tycker inte att Djurskyddsmyndigheten var ett klokt beslut. Det finns en skrivning här i motionen. Det står: "Myndigheten skulle också skapa opinion och fästa uppmärksamheten på behovet av att värna djur."
Det visar också på de politiska skillnaderna mellan blocken, vilket jag tycker är bra. Vi anser inte att vi ska tillsätta myndigheter som bedriver kampanjer och skapar opinion. Det står jag inte bakom.
Sedan står det att man nu skulle avhända sig kontrollen över djurskyddet. Det är precis tvärtom. Vi ser det som att man tidigare inte har haft kontroll. Vad är det då man har avhänt sig? Den retoriken förstår jag inte alls.
Längre ned i texten handlar det om att det fysiska avståndet kommer att öka samtidigt som de arbetsrelaterade kontakterna kommer att minska, att det skulle krävas mer tid och resurser för att utföra kontrollerna. Ja, om det nu har varit för få kontroller, vilket allt tyder på, vad är det då man relaterar till? Jag undrar återigen över verklighetsförankringen och verklighetskopplingen.
Jag vill helt kort säga något om Vänsterpartiet vad gäller avgiftsfinansieringen. Vi har naturligtvis en helt annan syn på detta. Jag skulle kunna ägna lång tid åt Miljöpartiet, men det tycker jag inte att det är värt. Jag måste bara få uttrycka att det är det parti som står allra längst ifrån mig när det gäller de här frågorna. Det är det godas bästa vän i alla lägen, men det står tyvärr allra längst ifrån verkligheten. Hur i all världen kan man vara så långt ifrån djurägarnas åsikter? Det är för mig helt fantastiskt.
Låt mig ta upp exemplet med vargen. Jag vet att jag tjatar, herr talman, om vargen. Men jag tänker på att vi nu har 19 kvigor på rymmen som är uppskrämda av rovdjur, och vi har en djurskyddslag som är världens starkaste. Kan man då inte se kopplingen? Det är rovdjuren som driver en flock kvigor och kor på drift. De har sönderrivna spenar. Räddningstjänsten åker ut i en mosse och kan efter fem timmar lyfta upp djuret som dessutom kalvade i mossen. Kan man då inte se kopplingen när det gäller att det är svårt att driva ett företag, att samtidigt uppfylla djurskyddslagen och samtidigt se framåt och tro att människor vill bo i de här bygderna?
För mig är detta fullständigt obegripligt. Det finns ett antal saker som jag skulle kunna prata länge om. Jag tänker på Djurskyddsmyndighetens syn på Revingehed. Där hade djuren gått ute under lång tid utan några som helst tak. De var acklimatiserade i klimatet, men detta tyckte Djurskyddsmyndigheten var galet.
Här finns ett antal olika skrivningar som gör att jag blir mörkrädd. Men, återigen, verkligheterna kan vara många, och det kan vara fascinerande. Jag är glad åt att det finns olika politiska partier att ansluta sig till i Sverige. De som vill kan ansluta sig till Miljöpartiet och vi andra till Centerpartiet eller ett annat alliansparti. Ni är välkomna.
Det finns också någon skrivning i Miljöpartiets motion - jag ska inte citera för mycket, jag tröttar ut sällskapet - om väljarna. Jag står inte här för väljarnas skull. Det måste vara en felskrivning. Det är väl för medborgarnas bästa och i det här fallet för djurens bästa, inte väljarnas bästa.
Herr talman! För Karl-Johan och Kajsa som är nya som lantbrukare och lyder under världens strängaste djurskyddslag, troligtvis den strängaste, önskar jag att det här kommer att vara till god hjälp. Vi får alla chanser att revidera och se om vi hade rätt eller fel. Det är det bästa med att se framtiden an.
Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.
(Applåder)
Anf. 135 Anita Brodén (Fp)
Herr talman! Först vill jag hälsa jordbruksministern välkommen. Det är positivt att jordbruksministern deltar i ännu en av våra debatter.
Jag vill börja med att lyfta fram det diplom som Sverige helt nyligen fått för sin goda djurhälsa. Jordbruksverkets chefsveterinär Leif Denneberg fick i samband med världsorganisationens generalförsamling, OIE:s möte i Paris, ta emot ett diplom som bevis på den svenska BSE-friheten. Sveriges status som BSE-fritt land, ett av tio länder i världen, kan hänvisas till ett gott djurskydd, ett förebyggande djurskyddsarbete och bra samverkan mellan näring och myndigheter. Detta diplom, ska tilläggas, har erhållits nu när djurskyddet är inhyst under Jordbruksverkets domän.
Herr talman! Några av talarna före mig har beskrivit orsaken bakom regeringens förslag att flytta över kontrollen av bland annat djurskyddet från kommunerna till länsstyrelsen. Trots en tidigare förstärkning av den kommunala tillsynen visade det sig att det ändå fanns allvarliga brister vad gäller kontrollens omfattning, kvalitet och resurser. Inventering av gårdar saknas exempelvis i många kommuner. Hälften av kommunerna hade inte nått upp till rekommenderad kontrollfrekvens som är vart tredje år.
Det kommunala självstyret finns dessutom. Kommunerna gör sina egna prioriteringar. En del har då nedprioriterat djurskyddet så till den milda grad att endast anmälan ledde till kontroll.
EU:s kritik av återkommande brister, dålig likvärdighet i den kommunala tillsynen och ökat behov av att bättre styra, samordna och följa upp kontrollen är några viktiga argument. Men det allra viktigaste argumentet är en förbättring och en förstärkning av djurskyddet. Djur ska ha samma starka skydd, oavsett var i landet de finns. Mer likvärdig kontroll gynnar såväl djuren som företagen och enskilda.
Tvärvillkorskontrollerna ligger redan under länsstyrelsen. Då är det bra om allt ligger under samma tak för att undvika dubbelarbete.
Vid remissförfarandet var de flesta veterinär- och djurskyddsorganisationer, branschorganisationerna och de statliga myndigheterna positiva. Ansvarskommittén pekar i sina slutsatser i sitt betänkande
Hållbar samhällsorganisation
på att tillsynen i princip bör vara statlig.
Kommunerna var däremot negativa. Vi ska vara ärliga med att säga att det finns fördelar med en kommunal tillsyn som närhet och lokalkännedom. Men fördelarna med att föra över tillsynen till länsstyrelser överväger. Inte minst en förbättrad samordning, likvärdighet och uppföljning väger mycket tungt. Samma resurser, har vi hört av föregående talare, satsas på kontroll som tidigare. Det blir dessutom en kvalitativt bättre kontroll och givetvis en mer effektiv kontroll för samma pengar.
Det bör dock poängteras att regeringen har en ambition att tillvarata de fördelar som den mer lokala tillsynen innebär. Kommunala inspektörer erbjuds att flytta över till länsstyrelserna. Det kan innebära att inspektörerna helt eller delvis kan arbeta från olika platser i länen. Jourberedskapen - och det är inte minst viktigt - kan öka i en större organisation, vilket kan bidra till en ökad möjlighet till snabba utryckningar i akuta situationer. Redan i dag har länsstyrelsen god kännedom om kontrollobjekten inom länet genom sin funktion som samordnande myndighet.
Herr talman! Jordbruksverket som är en central förvaltningsmyndighet har till uppgift att ge stöd, råd och vägledning till övriga kontrollmyndigheter. Jordbruksverket och länsstyrelsen har skapat en gemensam organisation för att förbereda ett eventuellt överförande av ansvaret för djurskyddskontrollen.
Det är några punkter som man redan har börjat att förbereda. Bland annat ser man över möjligheterna att introducera checklistor och även använda dem i så kallade databaserade kontroller med handdator. Man ska kunna använda sig av den nya tekniken på ett smart och effektivt sätt.
Det handlar också om ett gemensamt IT-hanteringssystem där uppgifter kan hämtas inför avrapportering till EU. Det kommer att minska den byråkrati som vi alla hört talas om. Samtidigt ökar det effektiviteten. Vi kommer att få slippa få skrivet på näsan att vi inte sköter redovisningarna som vi ska.
Man ser också över hur näringens egenkontrollprogram kan utvecklas för att kunna användas i den offentliga djurskyddskontrollen. Och man undersöker hur ett system för överföring av information från branschens program till myndigheter kan utformas.
Man tittar också på ett system för att genomföra kontroller efter riskbedömning. Det är det som verkligen är det smarta. Man ser vilka kontrollobjekt som är de viktiga att titta på. Ett forskningsprojekt har knutits till det här.
Herr talman! Då djurskyddsfrågorna är prioriterade frågor, inte bara för Folkpartiet utan för hela regeringen, är vi givetvis angelägna om att säkerställa att djurskyddskontrollen sker på ett likvärdigt, effektivt och gott sätt. Vi värdesätter också att ett datum har fastställts för en återrapportering till regeringen om hur den nya kontrollorganisationen har fallit ut. Det är den 30 mars 2009.
Vår bedömning är att den nya organisationen kommer att möta dessa krav, varför jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.
(Applåder)
Anf. 136 Irene Oskarsson (Kd)
Herr talman! Den gångna helgen gav möjlighet att njuta av solen och värmen. Man vet inte hur länge det varar. Men en del av oss konstaterade innan debatten började att vi nog önskar lite regn i alla fall.
Helgen gav också tid för reflexion inför den här debatten. Jag hann läsa ifatt en del av de tidningar som jag har samlat på mig men framför allt läsa en bok om en gammal odalman född 1901 och död 2003. Han skrev texten till boken på 80-talet, en mycket intressant läsning.
Där kan man läsa hur livet för djuren på en gård under tidigt 1900-tal tedde sig, att man fick arbeta oerhört hårt för att få foder till djuren och att det var status att kunna släppa ut sina kor sent - ni hörde rätt - långt in i juni månad. Kunde man det hade man tillgång till vinterfoder och god djurstatus. Djuren hade sluppit leva på löv från de träd som stod i slåtterängarna.
Ture Ekdahl skriver att man hade en konstig tro att många träd i betena skulle ge bättre gräs, men det var ju fel, konstaterar han lakoniskt. Det kan få en att reflektera över en annan debatt vi har haft här i kammaren om 50 träd och så.
Han beskriver vidare hur han var med och startade föreningsrörelsen: först mejeriet, sedan slakteriet och så naturligtvis RLF. Hans beskrivning av hur djuren hade det visar att det fanns mycket övrigt att önska, sett med dagens ögon, men jag fick ändå en känsla, när jag läste det, av att de som då jobbade med djuren verkligen värnade om dem efter bästa förmåga, därför att djuren var förutsättningen för deras överlevnad.
I dag har utbildning och kompetensutveckling, som vi så vackert kallar det, gett en helt annan grund för djurhållare att stå på, och vi kan med rätta ställa andra krav, därför att kunskapen har kommit mycket längre.
Sverige har genom åren från 1900-talet drivit djurskyddsfrågan starkt. Djuren och djurens väl har debatterats många gånger i den här kammaren och kommer att debatteras framöver.
Det betänkande vi i dag har att ta ställning till kom till därför att det visar sig att det finns brister i djurskyddet vad gäller likvärdighet över landet och i uppföljningen. EU har påtalat detta och konstaterat att det måste vara svårt, om inte omöjligt, att få över 300 myndigheter att göra en likvärdig bedömning och att gå i takt.
Herr talman! Jag kan utifrån erfarenheter från hemmalänet naturligtvis se att det finns kommuner som gör bedömningen väldigt olika. Det är lite knepigt när man talar med en näringsidkare på den ena sidan staketet som får betala x kronor och med näringsidkaren på den andra sidan staketet som får betala y kronor och vars inspektör gör en helt annan bedömning än den andra.
Det förslag som nu föreligger är utifrån detta en logisk följd. Regering och riksdag - vi kan kalla det staten - behöver koppla ett tydligare grepp om de här frågorna, och det kan vi nu göra.
Utifrån detta kan jag inte förstå det Socialdemokraterna skrivit i sin motion: "Genom regeringens proposition 2007/08:63
Djurskyddskontroll m.m. i statlig regi
avhänder man sig nu också kontrollen över djurskyddet." Enligt min mening är det precis tvärtom. Det är nu vi tydligt kan tala om kontroll, än tydligare därför att vi också har fullständigt mandat över struktur, organisation och ekonomi. Kommunalt självstyre ska finnas, men det har också omöjliggjort en del tidigare.
Det är av stor vikt att den enskilde näringsidkaren och djurhållaren kan känna sig trygg i att det är samma regler som gäller och samma bedömningar som görs oavsett om verksamheten bedrivs i Vindeln, Aneby eller Skurup.
Det har framförts kritik om att det nu blir längre avstånd mellan myndigheten, inspektören, och det objekt som ska tillses. Ja, så lär det ju bli. Men det är upp till länsstyrelserna att organisera verksamheten på ett sätt så att den lokala kännedomen fortfarande finns kvar, och det kan man göra. Man kan till och med ta lärdom av en organisation som sedan Ture Ekdahls dagar har fått ett nytt namn, LRF. Jag är oerhört imponerad av deras länsombudsmän som kan varenda lantbrukare i länet. Det borde länsstyrelsen också kunna lära sig.
Regeringen skriver också att man är beredd att se över om det ska vara möjligt att på sikt låta länsstyrelserna lägga ut uppdrag till kommunerna för att sköta tillsynen. Jag tror att det kan vara en möjlighet, men precis som skrivs behöver det utredas ytterligare.
Herr talman! Jag vill i detta sammanhang hänvisa, precis som två av de föregående talarna, till Ansvarskommittén och vad som sagts i det betänkandet om vikten av att staten tar ett samlat ansvar för myndighetsutövningen. På s. 250 står det: "Staten övertar ansvaret för kommunernas tillsynsuppgift. Ett förstatligande av den kommunala tillsynen måste dock föregås av en områdesvis prövning i särskild ordning, eftersom det inom några områden kan finnas särskilda skäl för ett fortsatt kommunalt huvudmannaskap." Jag håller fullständigt med Ansvarskommittén, och vårt parti står bakom den, som ni vet. Det ska ske en prövning i varje fall, och det har nu gjorts. Det vi nu är på väg att göra är alltså ett led i det arbete som Ansvarskommittén har plockat fram.
Jag vet också av erfarenhet från den kommunala arenan att det finns många kommuner som sköter sig alldeles exemplariskt, men det hjälper inte när praxis inte är likarådande överallt. Att länsstyrelserna sedan årsskiftet också har tillsyn över foder och livsmedelstillsyn i primärproduktionen gör det ännu mer angeläget att sammanföra till en tillsyn.
Det är viktigt att se att länsstyrelserna på detta sätt också slipper ett led i processen - den har vi fått beskriven tidigare - där man kan frigöra resurser och på ett effektivare sätt bedriva tillsyn. Det kommer att bli möjligt för länsstyrelserna att ha specialister på olika typer av näringsidkares verksamhet som handlar om djur. Jag kan se den djurskyddsinspektör framför mig som har 33 procents uppdrag i sin tjänst som innehåller allt möjligt annat, och så ska han hantera detta också. Att nu kunna få specialistkunskap och få hela tjänster som jobbar över ett större geografiskt område, det är kvalitetshöjning med samma ekonomi.
Då kommer vi till den punkt i dagens betänkande som handlar om utgifterna och avgifterna. Vem ska betala? Alliansregeringen har sagt att svenskt jordbruk ska kunna konkurrera på lika villkor med övriga Europas och världens lantbruk. Ett led i det är att ta bort avgiften för tillsynen, men med ett viktigt undantag. Den som inte sköter sig och behöver ytterligare tillsyn ska naturligtvis få betala sin del av kakan. Men den som gör vad han ska ska naturligtvis inte behöva stå för kostnaden. Den ska vi stå för, och jag tycker att Bengt-Anders Johansson tydligt har talat om att det är då vi också får rim och reson i hur vi hanterar vår kontroll.
Det har framförts att detta skulle gynna näringen på ett sätt som inte är acceptabelt, men utifrån vad jag har sagt tidigare finner vi kristdemokrater att det är ytterst angeläget att våra näringsidkare har en avgiftsfri tillsyn. De ska kunna bedriva en säker och trygg verksamhet med kompetens hos dem som kommer för att tillse att de gör det på rätt sätt. De ska också veta att det i den gruppen finns tillräcklig kunskap för att göra det på ett adekvat sätt.
Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.
(Applåder)
Anf. 137 Eskil Erlandsson (C)
Herr talman! Djurskyddet är något som ligger oss alla - jag vill betona
alla
- varmt om hjärtat. I Sverige är djurskydd en viktig fråga. Väldigt många människor brinner för ett gott djurskydd, och det finns få saker som upprör människor som när djur far illa.
Därför har vi också en väldigt stark lagstiftning i Sverige, som ska se till att djur behandlas väl. Men endast en lagstiftning räcker inte. Någon måste också se till att lagstiftningen följs.
I dag finns det flera instanser i vårt samhälle som ska se till att djurskyddslagen efterlevs. Kommunerna ansvarar för det vi kan kalla den operativa kontrollen av att djurskyddslagstiftningen efterlevs. Länsstyrelsen ansvarar för beslut om bland annat omhändertagande av djur och djurförbud men också förprövning av djurstall. Jordbruksverket är central förvaltningsmyndighet och har till uppgift att ge stöd, råd och vägledning till övriga kontrollmyndigheter. Jordbruksverket meddelar också föreskrifter. Dessutom har vi polisen, som har ansvar för att, när så behövs, omhänderta djur.
Kontrollen av djurskyddet måste fungera, och den måste fungera över hela landet. Som jag ser det ska alla djur ha lika stor rätt till ett starkt djurskydd.
Tyvärr finns det i dag brister i djurskyddskontrollen. I dagsläget har inte alla djur i praktiken samma skydd i vårt land. Det beror främst på att alla kommuner inte klarar av kontrollerna. I sammanhanget vill jag verkligen poängtera att många kommuner sköter sig alldeles utmärkt, men tyvärr är det, enligt min mening, alldeles för många kommuner som tvingas redovisa alltför stora brister i detta avseende.
År 2006 kom en rapport från Djurskyddsmyndigheten om kontrollen. Kontrollen visade på brister i bland annat omfattning och kvalitet. Rapporten visade att många kommuner saknade en inventering av kontrollobjekten i kommunerna. Vissa kommuner saknade helt bedömningar av behov av kontroll eller planer för hur kontrollen skulle genomföras. Somliga kommuner bedrev kontroll endast efter anmälan. Man redovisade också brister i kunskaperna i juridiskt hänseende och vad beträffade handläggningsrutiner.
Djurskyddsmyndigheten drog utifrån detta slutsatsen att kontrollen inte uppfyller de krav på enhetlighet och rättssäkerhet som man rimligen kan ställa på en kontrollmyndighet. Därtill har Sverige fått kritik av EU, som redan påtalats i debatten, för att Sverige har svårt att garantera att EU:s regelverk beträffande kontroll efterlevs. Kraven på kontrollen har ökat sedan vi i EU införde gemensamma bestämmelser om hur kontrollen ska bedrivas. Det gjordes år 2006. Bland annat ställs högre krav på uppföljning och samordning än vad vi i dagsläget klarar av i Sverige.
Regeringen har därför lagt fram förslaget till riksdagen, alltså förslaget att flytta djurskyddskontrollen från kommunerna till länsstyrelserna. Huvudorsaken är att vi ska få ett djurskydd som är likvärdigt över hela landet, där alla djur har rätt till samma starka skydd, men också en kontroll över att skyddet för djuren bedrivs på ett likartat sätt i hela landet.
Vidare vill vi att också djurägarna ska behandlas lika, oavsett var i landet de bor.
Dessutom kan man konstatera att kontrollorganisationen i och med flytten blir mindre sårbar. Semestrar, personalomsättning och sjukdom går att lösa och klara av på ett annat sätt i en något större organisation än vad som är möjligt i en organisation som kanske endast består av en tredjedels person. Det kommer vid varje kontrollmyndighet alltså att finnas flera personer som arbetar med djurskyddsfrågor, vilket innebär att man i en något större organisation också kan specialisera sig på ett annat sätt än vad som är möjligt om man är ensam.
I dag är i genomsnitt en tvåtredjedels tjänst per kommun tilldelad för djurskyddsarbete. Detta arbete fördelas i genomsnitt på två olika personer i dessa kommuner, vilket således innebär att en genomsnittlig djurskyddsinspektör lägger ned en tredjedel av sin arbetstid på djurskyddsarbete. Genom att djurskyddsinspektören kan ägna hela sin arbetstid åt just djurskyddet är det min uppfattning att inspektören blir bättre på sitt jobb. Hon har lättare att kunna fortbilda sig och kompetensutvecklas. Dessutom får hon arbetskamrater som, som sagt, kan täcka upp för semester eller när barnen är sjuka.
Herr talman! Jag kan givetvis inte lova att alla problem som vi i dag har med kontrollen automatiskt löses i och med flytten. Men vi lägger fram förslaget för att min och regeringens sammanvägda bedömning är att en flytt av djurskyddskontrollen till länsstyrelserna kommer att leda till en mer likvärdig kontroll, en kontroll som är mer förutsägbar och rättssäker för den enskilde, och framför allt en kontroll där alla djur har samma rätt till ett gott djurskydd, oavsett var i landet de finns.
(Applåder)
Anf. 138 Helén Pettersson i Umeå (S)
Herr talman! När man lyssnar på de argument som förs fram av den borgerliga majoriteten andas de en viss misstro mot kommunerna och kommunpolitikernas förmåga att hantera olika bekymmer och verksamheter. Det tycker jag är ganska intressant. Man kan undra om ministern tycker att kompetensen på detta område är större hos länsstyrelserna än hos kommunerna och om det inte hade gått att lösa frågan på något annat sätt än genom att flytta över, eller som ni säger flytta upp, ansvaret till länsstyrelserna.
Antalet djurförbud har i år ökat med 12 procent, läste jag häromdagen. Anledningen till det är inte att folk i dag behandlar sina djur sämre än tidigare utan att tillsynsmyndigheten i dag fungerar bra; det säger till och med Jordbruksverket. Frågan är varför man ska ändra på ett vinnande koncept. Om det nu fungerar bättre än under tidigare år kanske man i stället skulle jobba vidare på de bra modeller som vuxit fram mellan olika kommuner i samverkan.
När det gäller avstånden talas det om att man ska behålla lokalkännedomen om de olika bestånden. Samtidigt ska inspektörerna nu få arbetskamrater fastän de kanske kommer att placeras på olika platser i länet just för att behålla lokalkunskapen. En del län sträcker sig 40-50 mil, från gräns till gräns, och min fråga är: Hur ska organisationen egentligen se ut för att man ska kunna behålla kunskapen om de lokala djurbestånden?
Anf. 139 Eskil Erlandsson (C)
Herr talman! Jag vill börja med att återigen betona att regeringen lägger fram förslaget eftersom vi anser att alla djur har rätt till samma höga skydd. Som jag sade i mitt inledningsanförande tror jag inte att alla problem automatiskt löses i och med detta förslag, men det är ett sätt att komma vidare på den väg som jag är övertygad om att både Helén Pettersson och jag vill gå.
Varför lägger vi då fram detta förslag, mer konkret? Ja, det beror inte på att jag misstror kommunerna. Jag är sprungen ur kommunpolitiken och tror på de nära besluten. Låt mig bara konstatera att verksamheterna blivit betydligt mer specialiserade i dagens samhälle än de var för något decennium sedan. Vi har fått nya produktionsdjur. Som exempel kan nämnas strutsar, där det fordras specialkunskaper. Men vi har dessutom fått en stor mängd nya sällskapsdjur - varaner, sköldpaddor och olika typer av ormar - där det också fordras specialkunskaper. Även de har rätt att få sitt skydd kontrollerat av en behörig myndighet.
Det är lättare om organisationen blir något större, liksom det är lättare att täcka upp för varandra den gången man väljer att byta arbete, har semester eller möjligen måste vara hemma med sjukt barn. Det är inte lätt i den kommun som endast har en del av en tjänst avdelad för detta. Därtill är det helt omöjligt att upprätthålla någon som helst jourverksamhet.
Anf. 140 Helén Pettersson i Umeå (S)
Herr talman! Det är ganska intressant att höra, för om förslaget genomförs torde det landa i att det kommer att finnas ett antal miljö- och hälsoskyddsinspektörer i kommunerna som inte längre kommer att kunna ha heltid. Därmed kommer deras möjligheter att vid sjukdom och annat kunna växla mellan arbetskamrater att bli svårare. Med det kanske man inte har lagt in i förslaget.
Jag håller med Eskil Erlandsson om att alla djur har rätt till samma höga skydd, oavsett var i landet de finns. Det är precis därför jag är så oroad över att man lägger över ansvaret på länsstyrelserna i stället för kommunerna, eftersom vi har ett antal län i detta land som är gigantiska till ytan.
Jag har fortfarande inte riktigt förstått detta. Jag tycker att man talar emot varandra. Å ena sidan ska man ha arbetskamrater. Man ska kunna hjälpa och stötta varandra. Å andra sidan säger man att det kanske är så att det ska finnas någon i Lycksele, någon i Sorsele och någon i Umeå. Men då har man inte arbetskamrater man kan dela de vardagliga bekymren med i jobbet, vilket är något som jag vet att djurskyddsinspektörerna pratar om som anledning till att de tycker att förslaget är bra. Jag har väldigt svårt att inse hur ni ska kunna pussla ihop detta till ett fungerande system.
Jag skulle också vilja höra om ministerns syn på effektivitetsvinsterna igen. Flera personer i form av olika typer av tillsynsmän ska ut på samma gårdar. Kommer det av jordbrukarna själva att uppfattas som en förenkling att man ska dela upp de olika tillsynstillfällena?
Anf. 141 Eskil Erlandsson (C)
Herr talman! Låt mig börja med den sista frågeställningen. Vi har sedan något år tillbaka i vårt EU-regelverk något som heter tvärvillkor. I de villkoren för att man ska få ut jordbruksstöd som går genom EU finns en bestämmelse om att det på gården ska finnas ett gott djurskydd.
Det har varit omöjligt för Jordbruksverket att redovisa detta då inte alla kommuner har den tillsyn som detta regelverk föreskriver. Vi måste enligt min uppfattning se till att åtminstone leva upp till de minimikrav som finns i våra gemensamma EU-regler. Det gör vi inte i dag med den kontrollorganisation som finns för närvarande.
Låt mig därtill än en gång repetera att vi har ganska många nya specialiserade verksamheter i olika skepnader i vårt land i dag som det är svårt för en ensamarbetande människa att vara uppdaterade på ständigt och jämt, speciellt om man inte ens har en heltidstjänst. Det blir något lättare om man kan dela det här på ett större antal människor.
Därtill skulle jag återigen vilja poängtera att länsstyrelserna i dag fattar avgörande beslut kring omhändertagande, djurförbud och förprövningar av djurstallar för produktionsdjur. Man har dessutom all annan kontroll för att få ut jordbruksstöd, vilket innebär att man i viss mån kan rationalisera verksamheten på så sätt att man ändå utövar kontroll över företaget i fråga.
Anf. 142 Tina Ehn (Mp)
Herr talman! Jag tänkte börja med att prata lite grann om specialkunskaper runt djur och hur djurskyddsinspektörer på många håll jobbar i dag. De jobbar väldigt mycket förebyggande, och det tror jag att vi alla är eniga om är det absolut bästa. Man är ute i skolor och informerar om djur. Det finns en bit där som inte alls omnämnts.
Jag tänkte läsa upp lite grann ur ett mejl som jag har fått från en av de inspektörer jag har varit i kontakt med:
Vi inspektörer i alla kommuner i det här området har ett väl fungerande kontaktnät, och vi hjälper varandra. Vi har kontakt via både dator och telefon. Ibland åker vi även över kommungränserna och hjälper varandra fysiskt, om det skulle vara besvärligt. Vi träffas någon halvdag då och då för att lufta våra problem. Vi har en gemensam semesterlista, där även fler kommuner ingår - allt i syfte att ingen kommun ska vara utan djurskyddsinspektör. De vanliga inspektörerna i respektive kommun vet att det någonstans inom området finns en djurskyddsinspektör i tjänst som kan ställa upp med råd eller fysiskt åka över för att ta tag i ett besvärligt ärende. Man har samarbetsavtal som gör det juridiskt okej att komma till de andra kommunerna, skriva förelägganden och så vidare. Vi har det så inom hela miljösektorn. Alla kommuner kan köpa enskilda ärenden eller lite mer omfattande tillsyn av varandra beroende på den kompetens som finns på respektive kontor.
Det är alltså så det går till i många områden i landet. Det är inte alls så stuprörsaktigt att det sitter en ensam inspektör någonstans och väntar på att få arbetskamrater. Man jobbar på ett helt annat sätt. Det här tycker jag inte alls finns med i det som vi diskuterar i dag.
Vad man också är väldigt orolig för är vad som händer med sällskapsdjuren. Jordbruksministern har talat om att alla djur ska ha rätt till samma höga skydd. Är oron befogad?
Anf. 143 Eskil Erlandsson (C)
Herr talman! Låt oss konstatera att det är få organisationer och myndigheter i vårt land som bedriver en så omfattande rådgivningsverksamhet som länsstyrelserna. Vi har särskilda pengar till att de ska kunna vara ute för att ge bland annat djurägare råd och dåd för förbättring av verksamheten. Men man är också rådgivare i samband med förprövningar av djurstallar. Jag påstår att länsstyrelserna nog är de som har mest kontakter med de produktionsjordbruk som vi har i vårt land. De bör också vara mest lämpade att överta den här verksamheten.
Vad beträffar sällskapsdjuren kan vi först konstatera att det kanske är det som är allra mest eftersatt i dag. Samtidigt ska vi notera att produktionsjordbruken får betala för sin kontroll, vilket sällskapsdjursägarna inte gör. Nu blir det avgiftsfritt för alla djurägare, oavsett om man har produktionsdjur eller bara sällskapsdjur. Därtill har vi en ganska stor mängd nya - ska vi kalla dem så - djur i vårt land, vilket också kräver specialkunskaper, vilket är svårt att upprätthålla när man har en liten organisation.
Herr talman! Allra sist skulle jag vilja säga att inte alla djur har turen att bo i Tina Ehns område. Jag vill att alla djur i vårt land ska ha det bra och kunna framleva sina liv på ett värdigt sätt.
Anf. 144 Tina Ehn (Mp)
Herr talman! I debatten har vi hört alla säga att det finns brister i landet och i kommunerna. Men som jag påpekade i mitt inledningsanförande har bristerna varit i alla led. Därför är det lite snedvridet när man skyller på att det bara är i kommunerna det har brustit. Det finns en kedjereaktion här. Detta tycker många inspektörer är en lite orättvis beskyllning, skulle jag vilja påstå.
Man har också vittnat om att det är väldigt många sällskapsdjursärenden i vissa kommuner. I en mellansvensk kommun har det bara den senaste veckan varit sju hundanmälningar och sex kattärenden. Alla har varit befogade. Man ser förändringen som att det kommer att bli ett sämre skydd för sällskapsdjuren. Nu fick jag lite svar här, men jag funderar trots allt fortfarande på om vi täcker upp detta.
Jag funderar också på det totala djurskyddet och hur vi kommer att följa upp det utifrån det här. Kan vi verkligen vara säkra på att detta förslag är det som kommer att lyfta upp djurskyddet ännu mer?
Anf. 145 Eskil Erlandsson (C)
Herr talman! Låt mig först säga att jag värdesätter den här debatten. Det gäller inte bara Tina Ehn utan samtliga debattörer i dag. Detta är för mig en oerhört viktig fråga, och vi ska försöka hjälpas åt så att det blir så bra som möjligt.
Så till frågeställningarna. En fördel som jag ser apropå sällskapsdjuren är att det blir svårare för den som missköter sitt djur att flytta runt mellan kommunerna.
Det är ganska vanligt, inte minst i de lite större tätortsområdena vi har i vårt land, att man byter kommun och startar från noll i den kommun som man flyttar till. Det arbetet underlättas när vi lyfter kontrollen till länsstyrelsenivå.
Jag har nu ett antal gånger nämnt att det blir betydligt lättare att kompetensutveckla personal. Det blir lättare att ha en samlad rådgivning för djurägare. Det gäller såväl sällskapsdjursägare som produktionsdjursägare.
Slutligen kommer jag till frågeställningen om det är möjligt att följa upp. Det inte bara är möjligt, utan det följs upp. Vi har som land att redovisa till Europeiska unionen hur vi sköter vårt djurskydd. Så här långt har vi tyvärr fått redovisa att alltför många kommuner inte har följt det som de i lag är ålagda att följa. Vi måste göra någonting åt det. Mitt svar på detta är framlagt som förslag i form av en proposition.
Beslut, Genomförd
Beslut: 2008-06-11
Förslagspunkter: 3, Voteringar: 3
Protokoll med beslut
- 2008-06-11Protokoll 2007/08:126
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Djurskyddskontroll m.m.
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
a) Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i djurskyddslagen (1988:534),
b) Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2006:805) om foder och animaliska biprodukter,
c) Riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om disposition av avgiftsintäkter vid länsstyrelserna.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2007/08:63 punkterna 1-3 och avslår motionerna 2007/08:MJ5 yrkande 1 och 2007/08:MJ6 yrkande 1.- Reservation 1 (s, mp)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (s, mp) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 0 112 0 18 m 87 0 0 10 c 25 0 0 4 fp 23 0 0 5 kd 21 0 0 3 v 18 0 0 4 mp 0 15 0 4 Totalt 174 127 0 48 Finansiering av djurskyddskontroll m.m.
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2007/08:MJ4 yrkandena 1 och 2 samt 2007/08:MJ5 yrkande 2.- Reservation 2 (v)
- Reservation 3 (mp)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (v) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 110 2 1 17 m 87 0 0 10 c 24 0 0 5 fp 23 0 0 5 kd 21 0 0 3 v 0 18 0 4 mp 0 0 14 5 Totalt 265 20 15 49 Resurser till djurskyddskontroll m.m.
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2007/08:MJ5 yrkandena 3 och 4 samt 2007/08:MJ6 yrkande 2.- Reservation 4 (s)
- Reservation 5 (mp)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 5 (mp) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 3 1 108 18 m 87 0 0 10 c 25 0 0 4 fp 23 0 0 5 kd 21 0 0 3 v 1 17 0 4 mp 0 15 0 4 Totalt 160 33 108 48