Bostadsförsörjningsfrågor

Anf. 138 Marietta de Pourbaix-Lun (M)

Fru talman! I dag ska vi debattera ett betänkande med den enligt mig vilseledande rubriken Bostadsförsörjningsfrågor . En rubrik som mer hade stämt överens med majoritetstexten och som mer hade stämt överens med vad Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet står för hade varit: Så hindras bostadsbyggandet, det kommunala självstyret och livsdrömmar. Debatten kommer, är jag övertygad om, i ett nötskal att visa på skiljelinjerna mellan dem som ser som sin främsta uppgift att fördela och förmedla saker till medborgarna, i detta fall bostäder, men glömmer bort att se till att det finns något att fördela och förmedla och oss som ser som vår främsta uppgift att se till att det byggs bostäder med olika upplåtelseformer så att folk kan välja. Genom statlig styrning och inskränkning av det kommunala självstyret tycks den socialistiska utskottsmajoriteten tro att lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar kommer att ge fler bostäder. Inget kunde vara mer fel. Av den utvärdering som utskottet låtit göra framgår att få aktörer tror att lagstiftningen haft effekter på bostadsbyggandet. Det enda positiva som kan sägas om lagen är att många tycks anse att den hittills inte haft några effekter alls på kommunal verksamhet. Boverkets siffror om bostadsbrist som kom i förra veckan visar att andelen kommuner som har bostadsbrist har ökat från 11 % år 2000 till 37 % i år, vilket innebär att det är bostadsbrist i 107 kommuner. 61 % av befolkningen bor i dessa kommuner. För första gången sedan 1991 är det fler kommuner som har brist på bostäder än som har ett överskott. Borde inte detta leda utskottsmajoriteten till eftertanke? Borde inte detta leda till att man ställer sig frågan vad som har gått snett i deras bostadspolitik? Skiljelinjen går också mot dem som sin vana trogna står för "vi vet bäst vad folk vill ha" och därför ser som sin främsta uppgift att hindra folk från att förverkliga sina livsdrömmar. Lagen om allmännyttiga bostadsföretag - eller stopplagen, som den med all rätt kallas i folkmun - är ett praktexempel på detta. Att det kommunala självstyret också har fått stryka på foten, eftersom en kommun inte kan sälja ett kommunalt bostadsföretag utan tillstånd, tycks för utskottsmajoriteten vara en välkommen biverkning av lagstiftningen. Medierna har på senare tid varit fyllda med exempel på hur hyresgäster som under lång tid förberett sig noga och väl för att omvandla sina hyresrätter till bostadsrätter stoppats med just denna lag. Vi moderater kämpade kraftfullt mot lagen när den kom, och vi fortsätter vår kamp mot denna frihetsinskränkande, godtyckliga och rättsosäkra lag. Lagrådet framhöll vid sin granskning av lagförslaget att det kriterium för vägran att ge tillstånd som finns i lagförslaget är otydligt och ger utrymme för högst subjektiva bedömningar. Och verkligheten har visat att såväl alla vi som röstade nej till lagstiftningen som Lagrådet har fått rätt. Östberga i Stockholm är ett exempel på godtycke, rättsosäkerhet och krossade livsdrömmar. I maj förra året fick 1 003 lägenhetsinnehavare nej av Boverket på sin ansökan om att ombilda sina hyresrätter till bostadsrätter. Jag vill citera följande från Dagens Nyheter den 28 maj förra året: "Ökat boendeinflytande har varit Östbergas stora chans. Här finns engagerade boende som vill åstadkomma något, stadsdelsförvaltningen har imponerats av vår sammanhållning och vilja att öka områdets attraktionskraft, berättar Penka Kashmerova, själv invandrarkvinna från Bulgarien, som i över tre år sökt rätten att själv styra över sitt boende. - - - Min vision har varit att bygga ett Östberga där socialt och etniskt utanförskap tillhörde det förgångna, som det första av Stockholms miljonprogramområden. Det som gör mig uppriktigt ledsen är att partipolitik går före den enskilda människans behov och önskemål, menar Penka Kashmerova." Men östbergaborna har inte gett upp. En mycket besvärande komplikation för regeringen är att Kammarrätten i Jönköping i samband med ett ärende om rättsprövning, som just gällt Östberga, gjort bedömningen att lagens förbud mot överprövning av Boverkets beslut i tillståndsärende inte är förenligt med Europakonventionen. Som en parentes kan nämnas att en förutsättning för rättsprövning är att beslutet innebär myndighetsutövning åt enskild och inte på annat sätt kan komma under domstols prövning. I klartext betyder det att myndighetsbeslut, i detta fall Boverkets beslut, måste gå att överklaga i domstol. Att lagen är godtycklig och ger utrymme för subjektiva bedömningar kan vi se av den sammanställning som utskottet har gjort. Märkligt nog har alla avslagsbeslut från länsstyrelserna, som är första instans, gällt Stockholm. Att Älmhultsbostäder AB inte får sälja 33 lägenheter trots en helt enig politisk församling, inklusive hyresgästföreningen, borde leda en del till eftertanke. Fru talman! Jag tvivlar starkt på att syftet med regeringens till Boverket nyligen givna uppdrag att utvärdera erfarenheterna som hittills gjorts av lagen om allmännyttiga bostadsföretag är att man har för avsikt att avskaffa lagen. Nej, orsaken är nog främst att man vill lugna hyresgästföreningen och en del egna kommunalpolitiker som tycker att lagen har fått orimliga konsekvenser. Enligt oss moderater behöver lagen inte utvärderas. Den skulle aldrig ha inrättats, och den måste snarast upphävas. Fru talman! Borde inte Boverkets senaste siffror om bostadsbrist få majoriteten att fundera över om den bostadspolitik man står för är den rätta? Ger en bostadspolitik med hyresregleringar, stopplagar, nej till ägarlägenheter, kortsiktiga lösningar, höga skatter och så vidare fler bostäder? Eller är det så att socialdemokraterna här i riksdagen likt bostadsministern anser att det är alla andras fel utom den socialdemokratiska regeringens att det inte byggs? Jag ska citera från riksdagens frågestund den 11 mars i år. Då ställde jag följande fråga till Lars-Erik Lövdén: "Anser Lars-Erik Lövdén att det beror på honom och den socialdemokratiska regeringen att det byggs så lite i Stockholm - bostadsbyggandet till och med minskade förra året - eller beror det på den socialdemokratiskt ledda majoriteten i Stockholms stadshus, med Annika Billström i spetsen?" Så här svarade Lövdén: "Jag skulle kunna göra det enkelt för mig och svara nej på den fråga som ställdes. Men jag ska utveckla svaret." När han utvecklar svaret får vi naturligtvis veta att det är Stockholms förra borgerliga majoritets fel och en del andras fel att det inte byggs. Det är absolut inte den socialdemokratiska regeringens fel. Var och en får naturligtvis tolka svaret på sitt sätt, men nog är det talande att den regering som suttit vid makten de senaste tio åren i följd och som suttit vid makten 63 av de senaste 72 åren tar så lite och känner så lite ansvar för vad deras politik leder till. Fru talman! Givetvis står vi moderater bakom alla våra sju reservationer, men jag nöjer mig med att yrka bifall till reservation nr 1.

Anf. 139 Nina Lundström (Fp)

Fru talman! Jag vill börja med att för tids vinnande yrka bifall endast till vår reservation nr 16, men vi står självfallet bakom alla de reservationer där vi finns med. Det kommunala självstyret är en viktig grundbult i svensk demokrati. Kommuner ska kunna styra sin ekonomi och förvalta sina tillgångar utifrån de behov som finns, men så fungerar inte svensk lag i dag. Lagen om allmännyttiga bostadsföretag tillkom för att försvåra ombildningen av kommunalt ägda hyresrätter till bostadsrätter. Jag kommer nu i dag från en konferens, SABO:s konferens för Folkpartiets förtroendevalda, och jag kan konstatera att just denna lag har väckt mycket diskussion. Lagen syftar till att stoppa en försäljning av hyresrätter. Ett försvårande av ombildning ska enligt lagen åstadkommas genom att ombildning bara får ske om det efter ombildningen finns kvar en sådan mängd lägenheter i kommunal ägo att hyrorna för dessa lägenheter kan få ett reellt genomslag i bruksvärdessystemet. Detta kräver i sin tur enligt förarbetena till lagen att det efter ombildningen måste finnas kvar ett inte obetydligt antal lägenheter i kommunala bostadsföretag. Det är i dag länsstyrelsen som prövar om ett kommunalt bostadsföretag ska få överlåta fastigheter till de boende. I sista instans är det Boverket. Men Kammarrätten i Jönköping har i rättsprövningen funnit att Boverkets beslut kan överklagas till domstol med stöd av Europakonventionen. Flertalet exempel finns på att lagen har gett upphov till betydande komplikationer och nackdelar för boende som bor i flerbostadshus eller radhus som hoppats på möjligheten att äga sin bostad. Östberga, Akalla och östra Skogås i Huddinge är några exempel där lagen har slagit till. Vi hörde också den tidigare talaren nämna andra exempel. Lagen om allmännyttiga bostadsföretag har lett till en ohållbar situation för boende och kommunala bostadsföretag. Lagen har i vissa fall, såsom i östra Skogås, lett till att effektiv fastighetsförvaltning motverkas. Boende förhindras från att förvalta bostäderna själva trots att boende, kommunen och fastighetsbolaget är fullständigt överens om hur man skulle vilja ha det. I slutändan påverkas även möjligheten till nyproduktion av bostäder, genom att tillgången till nytt kapital försvåras. En omsättning av fastigheter skulle ge nya möjligheter för bostadsföretag att finansiera ombyggnation och underhåll eller bygga nytt, men även där sätter lagen stopp, vilket visar att det är angeläget att utvärdera både lagen och dess tillämpning. Vi i Folkpartiet gillar inte lagen över huvud taget och vill ha den upphävd. En genomgång av länsstyrelsernas beslut visar att lagen riktats också regionalt, mot Stockholms län. Länsstyrelserna har till och med den 31 december 2003 meddelat 287 beslut, vilka avser 7 100 lägenheter. Tillstånd har lämnats i 263 fall och avslag i 24 fall. Alla avslag, utom ett, avser ärenden i Stockholms län. I Stockholms län avser avslagen 2 700 lägenheter. Självfallet får detta konsekvenser. Lagen tillkom för att försvåra ombildning till bostadsrätt för att, som det heter, värna hyresrätten, men genom denna lag kom man inte åt det som regeringen eller utskottsmajoriteten anser vara ett problem, det vill säga att värna hyresrättens roll. Vi i Folkpartiet menar att det, för att man verkligen ska kunna skapa förutsättningar för hyresrätten som upplåtelseform, behövs helt andra åtgärder. Det gäller även för att man ska kunna öka nybyggnationen av hyresrätter. Där behövs också helt andra åtgärder. Vi i Folkpartiet har lagt fram mängder av förslag i våra motioner. Boverkets statistik visar nu att 61 % av Sveriges befolkning bor i kommuner med bostadsbrist. Det är första gången sedan 1991 som det är fler kommuner som har bostadsbrist än som har överskott. Det är 107 kommuner med brist och 98 med överskott. Fru talman! De av regeringen tillsatta utredningarna är försenade. Vi i Folkpartiet skulle önska att det kom fler propositioner inom bostadspolitiken. Vi vill ha mer att ta ställning till i bostadsutskottet. Ett sådant exempel gäller naturligtvis reformering av hyressättningssystemet. Man kom i gång väldigt sent, och det har skjutits fram i tiden, men i höst får vi kanske ta del av vad man har kommit fram till. Jag vill också beröra det andra problemet som finns med bostadsförsörjningen och marknaden med hyresrätter, det vill säga svarthandeln med hyresbostäder, som är ytterligare ett symtom på en bostadsmarknad som inte fungerar. Det omsätts betydande belopp på den svarta marknaden. På ett år motsvarar detta ungefär 1 miljard, enligt beräkningar. I Konsumentmakt nr 5, september 2002, finns en beskrivning som fortfarande står sig. Där står det att Stockholm är den storstadsregion i Europa där den svarta marknaden har störst omfattning. I flera andra storstadsregioner existerar knappast någon marknad alls för svartkontrakt. Vi i Folkpartiet tror att lösningen främst sitter i en reformerad hyressättning och naturligtvis i en ökad nyproduktion, men vi tror inte att detta räcker. Vi tror också att man under tiden måste tillsätta en utredning för att faktiskt belysa också andra möjligheter. Vi vill se över möjligheterna för andrahandsuthyrning. Vi vill se över möjligheterna att alltid ställa frågan om olaglig ersättning vid prövning i hyresnämnd. Vi vill också att man ska fundera över praxis att godkänna 10 % prisreduktion på villor och bostadsrätter i samband med byten, och vi vill ge polisen ökade resurser för att beivra brott. Det är några av de förslag som vi presenterar i vår motion. Vi menar att det tar tid att bygga nytt, och med en reformering av hyressättningssystemet kommer man att kunna åtgärda många av dessa problem, men det behövs också andra åtgärder. Jag vill också beröra kommunernas roll som fastighetsägare. Vi i Folkpartiet menar att allmännyttan inte är den enda lösningen för att man ska få en välfungerande bostadspolitisk situation och marknad. Vi menar att andra fastighetsägare har en mycket stor och viktig roll och att allmännyttan behöver konkurrens. Det är oerhört viktigt. Hemlösa behöver också bostäder. Det har visat sig att allmännyttan inte tar detta ansvar mer än någon annan. Det ställs hårda krav. Vi anser att allmännyttan inte har den roll på marknaden som utskottsmajoriteten många gånger hävdar. Vi menar att man genom att ha ökad konkurrens och fler typer av fastighetsägare kommer att kunna ta ett ökat socialt ansvar. Vi kan konstatera att det även i kommuner med stor allmännytta och överskott på bostäder finns hemlösa. Fru talman! Vi har lagt fram mängder med förslag i våra motioner. Jag hade hoppats på att utskottsmajoriteten hade kunnat visa lite mer initiativförmåga.

Anf. 140 Dan Kihlström (Kd)

Fru talman! Inledningsvis yrkar jag bifall till reservation nr 11 i betänkandet. I det här betänkandet finns flera viktiga och intressanta bostadspolitiska frågor. Det kan vi förstå av de inlägg vi redan har hört. Det handlar om kommunernas bostadsförsörjningsansvar, om bostadsförmedling, om lagen om allmännyttiga bostadsföretag, om svarthandel med lägenheter och om kommunernas roll som fastighetsägare. Jag kommer att koncentrera mig på några av de reservationer som vi kristdemokrater är med på och varför vi är med på dem. Den första punkten i betänkandet behandlar lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar. Denna lag trädde i kraft den 1 januari 2001. I lagen stadgas att varje kommun ska planera bostadsförsörjningen i syfte att skapa förutsättningar för alla i kommunen att leva i goda bostäder och för att främja att ändamålsenliga åtgärder för bostadsförsörjningen förbereds och genomförs - det är vackra ord. Vi kristdemokrater vill avskaffa lagen medan till exempel Vänsterpartiet vill förstärka densamma. Reaktionerna på lagen är mycket blandade ute i landets kommuner. Precis som det står i betänkandet har ingen utvärdering av lagens tillämpning genomförts. I utskottet har dock en studie genomförts. I betänkandet finns - precis som vi har hört här - en sammanfattning i nio punkter. Lagen har i några fall givit bostadsförsörjningsfrågorna större intern legitimitet i kommuner och länsstyrelser, kan vi läsa. Men vi kan också läsa att ett fåtal aktörer framför önskemål om förändringar av den aktuella lagen. Det framkommer även att få aktörer tror att lagstiftningen har haft effekter på bostadsbyggandet. Begreppet "riktlinjer för bostadsförsörjningen" tycks innefatta allt från ensides önskelistor till omfattande program. Få länsstyrelser upplever att lagens krav på insatser från deras sida har inneburit en ökad efterfrågan på råd och stöd från kommunerna. Varför är vi då negativa till lagen? Vi kristdemokrater har motsatt oss lagen eftersom den har haft som enda syfte att öka det statliga inflytandet över kommunernas bostadsförsörjningsansvar. Vi menar att statens uppgift i bostadspolitiken är att tillhandahålla legala och finansiella instrument för bostadsbyggandet, inte att lägga sig i hur bostadspolitiken verkställs på lokal nivå. Den första analysen av lagen visar ju också att denna ytterligare statliga pålaga inte har någon praktisk betydelse för den lokala bostadsförsörjningen. Vi tror att alla kommuner med lite självbevarelsedrift och någon framtidsvision på olika sätt försöker ta ansvar för bostadsförsörjningen och bostadsplaneringen utifrån sina egna lokala förutsättningar. För övrigt slås ju kommunernas ansvar och befogenheter på det bostadspolitiska området primärt fast i kommunallagen, plan- och bygglagen och socialtjänstlagen. Fru talman! Jag vill också nämna något om lagen om allmännyttiga bostadsföretag. Det är viktigt att slå vakt om kommunernas möjligheter att fullt ut ta sitt bostadsförsörjningsansvar. Kommunerna har olika instrument till sitt förfogande för just detta. Den demokratiskt uttryckta folkviljan måste respekteras. Det är inte en statlig uppgift att fatta beslut om förvaltandet eller eventuella avyttranden av de kommunala bostadsföretagen. Sådana ställningstaganden måste göras i kommunerna mot bakgrund av förhållandena i de enskilda fallen. I många kommuner utgör de kommunala bolagen en bas i bostadsbeståndet och uppfattas som ett viktigt bostadspolitiskt instrument av de lokala politikerna. Den kommunala självstyrelsen måste alltid värnas vid valet om det ska finnas ett kommunalt bostadsbolag eller inte. Någon särskild lagstiftning för försäljning av hela eller delar av kommunala bostadsföretag behövs inte, menar vi. Av respekt för den kommunala självstyrelsen vill Kristdemokraterna avskaffa de lagar som den socialdemokratiska regeringen drivit igenom för att begränsa kommunernas kontroll över bostadsförsörjningen och de egna bostadsbolagen. Förutom de principiella invändningar som kan resas mot lagen kan det konstateras att den ger utrymme för godtycke. Lagrådet framförde denna kritik redan i sin granskning av lagförslaget, och den hittillsvarande tillämpningen har visat att denna kritik var riktig. Fru talman! Till slut vill jag säga några ord om svarthandel med hyresrätter. Gemensamt för oss alla är att vi ser allvarligt på förekomsten av svarthandel med hyresbostäder. Lagstiftning på området finns. Ändå vet vi att det inte är alltför ovanligt att det handlas med hyresrätter. Precis som det uttrycks i betänkandet har möjligheterna diskuterats i vårt utskott att finna metoder som i större utsträckning än i dag motverkar denna handel med hyresrätter. Vänsterpartiet menar att ett lägenhetsregister är lösningen. Miljöpartiet kräver bostadsanvisning och vill också göra fastighetsägarna mer ansvariga. Socialdemokraterna är bekymrade över dagens situation och menar lite allmänt defensivt att någonting måste göras. När vi borgerliga partier kommer med konkreta förslag är inte det tillräckligt. Det grundläggande problemet - det har redan sagts här - är att det byggs för lite lägenheter, vilket ger en obalans i beståndet. Vi tror också att en reformering av hyressättningssystemet är en central del av lösningen på problemet med svarthandel. Vi föreslår en utredning som kan utvärdera samt ge förslag på lämpliga metoder för att komma till rätta med just svarthandelsproblemen.

Anf. 141 Sten Lundström (V)

Fru talman! Jag vill först ge några korta reflexioner om det som har sagts. Till Nina Lundström vill jag säga att lagen om allmännyttan inte har som huvudprincip att reglera huruvida man säljer eller inte. Huvudprincipen för den är att definiera begreppet allmännyttan och vad det innebär. När det gäller inflytande finns det fortfarande möjlighet i denna lagstiftning att omvandla till kooperativ hyresrätt både i ägandeform och i arrendeform. Det är fullt möjligt om det är inflytande som man eftersträvar. Fru talman! Det är ett ganska omfattande dokument som vi ska dra igenom så jag tänker förhålla mig i huvudsak till det som vi själva har reserverat oss kring. Rätten till bostad är, till skillnad från vad vi har hört från de borgerliga debattörerna, inte en sak för marknaden. Det är framför allt en fråga om människornas möjlighet att förverkliga sina egna livsprojekt. Utan bostad är möjligheten till arbete, studier eller ett värdigt liv mycket begränsad. Verktygen för att förverkliga det som vi alla tycker är rimligt, nämligen allas rätt till bostad, är avhängiga de beslut som vi fattar här i riksdagen. När lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar antogs var det ett viktigt steg för att förstärka människors möjligheter att få rätten till en bostad. Tyvärr är lagen både otillräcklig och i vissa delar otydlig i sin utformning. Den har därför inte fått den funktion som vi hade förhoppningar om med den intention som fanns när vi var med om att lägga fram förslaget. I vår reservation nr 3 som jag nu passar på att yrka bifall till tar vi upp en del av de brister som finns i lagstiftningen. I Boverkets uppföljning av lagen kan det konstateras att vår kritik i långa stycken är riktig. I majoritetens avslagsyrkande finns det egentligen inga argument för att man inte borde bifalla vår motion som ligger till grund för reservationen. Men det kanske Socialdemokraternas representant kan redovisa sedan. Vänsterpartiet vill förstärka lagstiftningen genom att förtydliga vad bostadsförsörjningsprogrammet ska innehålla. För oss i Vänsterpartiet är planering av bostäder och boende en central punkt för att kommunerna ska kunna ta sitt ansvar bland annat för den sociala bostadspolitiken. Därför vill vi ändra lagstiftningen från att i huvudsak handla om bostadsförsörjning till att ha en inriktning mot en obligatorisk boendeplanering. Vad vill vi då att en boendeplanering ska omfatta? Talartiden tillåter inte en fullständig redovisning men en kortfattad. En god boendeplanering har som utgångspunkt en helhetssyn på samhället där alla medborgare och samhällssektorer blir delaktiga och där det egna bostadsområdet måste utgöra grunden. En rad faktorer måste finnas med i en sådan planering. Ekologisk hållbarhet måste finnas med. Vill vi på allvar ställa om samhället måste vi börja i det lilla och planera. Nybyggnation och ombyggnation måste finnas med i ett boendeplaneringsprogram, både var vi ska bygga och vad vi ska bygga så att det blir socialt riktigt och rättvist men också vad som kommer att hända vid en ombyggnation. Infrastruktur och service är en självklar del av ett boendeplaneringsprogram, liksom åtgärder mot segregation. Hur ska vi komma från den negativa segregation som finns på Östermalm och i Limhamn? Hur ska den kunna brytas? Vi måste ha program för hur vi ska lösa bostadslösheten och hemlösheten. Hur ska vi öka tryggheten i boendet? Vi vet att framför allt unga kvinnor känner en stor rädsla där de bor. Hur ska vi få in barnperspektivet i boendet? Var ska äldreboenden finnas, och hur stort är behovet? Hur ska vi lösa tillgänglighetsfrågorna? Hur ska vi kunna skapa åtgärder för att bryta kvinnors underordning gentemot männen i planeringsprocessen när det gäller boendemiljöer? Med en sådan helhetsplanering skapas ett utrymme för alla medborgare att vara delaktiga i samhällsbyggandet. Att bygga hus är ganska enkelt, men att bygga ett samhälle är en svår konst som förutsätter att så många som möjligt involveras och därför också tar sin ansats i en rad olika aspekter. Herr talman! I reservationen tar vi också upp behovet av obligatoriska bostadsförmedlingar. I bostadsförsörjningslagens 3 § står att inrättandet av bostadsförmedling och regionalt samarbete är frivilligt. Regeringen kan, om man anser att behov föreligger, ålägga en kommun att inrätta bostadsförmedling lokalt eller regionalt. Lagen har nu funnits i tre år, och vi kan tyvärr konstatera att regeringen fortfarande inte använt sig av denna lagstiftning - detta trots att bara 10 % av landets kommuner har en bostadsförmedling och, som vi hört, 61 % av landets befolkning lever i samhällen där det är bostadsbrist. Inte ens i Göteborg eller Malmö orkar eller vill regeringen utnyttja lagstiftningen, trots att situationen på dessa bostadsmarknader präglas av kaos, bostadsbrist och hemlöshet. Bostadsförmedlingen har, förutom att den kan fördela bostäder på ett socialt rättvist sätt, en betydelse i och med att den skapar ett instrument för boendeplanering genom statistik på önskade bostäder avseende läge, storlek och så vidare. Vänsterpartiet kräver därför en obligatorisk och avgiftsfri bostadsförmedling, med möjlighet för kommunerna att söka dispens. Herr talman! Vi har ytterligare fyra reservationer kopplade till detta betänkande som vi naturligtvis står bakom fullt ut. För att spara tid vid voteringen yrkar jag dock ytterligare bifall bara till reservation 9. I reservation 9 tar vi upp behovet av en ny bostadsanvisningslag. Jag kan med glädje konstatera att näringsutskottets ordförande tillika den socialdemokratiska arbetarekommunens ordförande i Malmö Marie Granlund delar vår uppfattning. Tyvärr har inte socialdemokraterna i bostadsutskottet samma insikt. Här avstyrker man förslaget utifrån att det är viktigare att bygga. Detta är vi naturligtvis överens om. En bostadsanvisningslag löser naturligtvis inte bristen på bostäder. Men den ger en möjlighet att fördela bostäder på ett rättvist sätt till framför allt de människor som står helt utanför bostadsmarknaden. Vi vet, precis som flera av de borgerliga debattörerna sade, att det även i kommuner med överskott på bostäder finns folk som är hemlösa. Majoriteten skriver vidare att frivilliga lösningar är bäst. Så är det naturligtvis. Därför ska bostadsanvisningslagen bygga på frivillighet, och tvång ska i det här fallet bara användas när frivillighet inte går att uppnå. Vi har inte tid att vänta på att hemlösa ungdomar och andra ska stå utanför bostadsmarknaden tills frivilliga lösningar kommer till stånd. Herr talman! Jag ska så lite kort ta upp våra övriga reservationer. I reservation 5 tar vi upp behovet av förmedling av andrahandskontrakt. När jag läser majoritetens text i betänkandet kan jag konstatera att vi tydligen är fullständigt överens om de problem vi tar upp kring andrahandsupplåtelse, men medan vi försöker visa på lösningar är majoriteten tom på idéer. Att avslå motionen utifrån att det inte finns några bostadsförmedlingar skapar för oss ett moment 22 eftersom man redan har avslagit vårt förslag om obligatoriska bostadsförmedlingar. När det gäller förmedlingsavgifter har vi uppenbarligen olika uppfattning, men nog borde man kunna tillgodose vårt krav om att göra en översyn av hur det fungerar i praktiken för att komma åt de oskäliga förmedlingsavgifterna. I reservation 13 tar vi upp förslag om att bekämpa svarthandeln. Det vi kräver är egentligen inte mer än att regeringen ser till att det lägenhetsregister som redan är utrett och som redan borde ha lämnats över till riksdagen för beslut utformas på ett sådant sätt att det blir möjligt att genomskåda skenbyten av bostäder. Det vanligaste sättet att köpa en lägenhet svart är att arrangera ett skenbyte. Köparen skriver sig på en fiktiv adress med ett falskt kontrakt som sedan används som bytesobjekt. Majoriteten uttalar en väldigt negativ syn på svarthandel. Det är bra, men det räcker inte. Det behövs åtgärder. Lantmäteriverket, Statistiska centralbyrån och Riksskatteverket har tidigare lämnat förslag på hur man kan bygga upp ett nytt lägenhetsregister. Registret har egentligen tagits fram för folk- och bostadsräkningen, men när det är färdigt kommer det dessutom att kunna vara ett utmärkt verktyg för att komma åt svarthandel. Detta borde socialdemokraterna i utskottet också kunna inse och därmed tillstyrka vår motion. Avslutningsvis, herr talman, pekar vi i reservation 15 på den diskriminering som förekommer på bostadsmarknaden när det gäller rätt till kontrakt. Invandrade, barnfamiljer, socialbidragsberoende och ungdomar är oftast de som drabbas av diskrimineringen. Majoriteten har inga synpunkter över huvud taget på diskrimineringen utan väljer att upprepa sitt avslagsyrkande från föregående år, där man tydligt uttrycker sin mycket borgerliga uppfattning att äganderätt går före bekämpandet av diskriminering. När vi kräver ökad kunskap om de krav som riktas mot blivande hyresgäster har tydligen inte majoriteten något som helst intresse av att få veta hur det ser ut. I stället säger man att regeringen om den själv vill kan ta reda på detta. Det är sorgligt och så långtifrån en social bostadspolitik som man kan komma. Visst borde det vara ett intresse för utskottet att få information, till exempel från Boverket, om de regler som godtyckligt ställs upp av hyresvärdar. Och visst vore det bra om vi visste att regeringen också hade den här kunskapen.

Anf. 142 Nina Lundström (Fp)

Herr talman! Sten Lundström inledde anförandet med att ta upp lagen om allmännyttiga bostadsföretag. Jag skulle vilja fråga om Vänsterpartiet har tagit del av de bekymmer som lagen har vållat. Det har ju visat sig att vi har ett antal fall där kommuner, bostadsföretag och de boende är helt överens om vad man vill göra. Ett exempel som jag känner mycket väl till är östra Skogås, där man har radhus som man skulle vilja fullfölja försäljningen av och där detta skapar enorma problem - ineffektivitet, problem med förvaltningen och problem med samfälligheterna. Det visar sig att lagen inte fungerar. Med tanke på att det nu pågår en utredning - i en interpellationsdebatt mellan mig och statsrådet Lövdén har det också utlovats eventuella korrigeringar av lagen den 1 januari 2005 - skulle jag vilja höra hur Vänsterpartiet förhåller sig till detta. Folkpartiets uppfattning är att denna lag ska upphävas. Vi menar att den är helt onödig, vållar oerhört mycket skada och också påverkar det kommunala självstyret i mycket negativ riktning. Men hur förhåller sig Vänsterpartiet till lagen om allmännyttiga bostadsföretag? De aspekter som Sten Lundström tog upp löser ju inte de problem som nu faktiskt uppvisas gång efter annan på marknaden.

Anf. 143 Sten Lundström (V)

Herr talman! Lagen om allmännyttiga bostadsföretag tillkom av två skäl. Det första var att det fanns en stor brist i lagstiftningen, nämligen att ingen visste vad ett allmännyttigt bostadsföretag var. Det var grunden till att lagstiftningen kom till stånd. Man var tvungen att definiera allmännyttan. Det var skäl 1 till att lagstiftningen kom. Skäl 2, skälet till att man inskränkt vissa försäljningar, är i huvudsak att vi vill kunna försvara bruksvärdesprincipen. Jag tycker att det är rätt. Jag tycker att det är bra. Personligen tycker jag inte att det är någon särskilt intelligent idé att sälja ut allmän egendom för vinster. Utan att kunna östra Skogås, för det kan jag inte påstå att jag gör, kan jag bara säga: Det är väl alldeles utmärkt om här finns radhus i form av hyresrätter. Det är något som saknas på de flesta ställen här i landet, och jag skulle gärna se fler. Det kanske är så att dessa behövs som hyresrätter och av det skälet inte bör säljas. Jag tycker att det är fullt rimligt.

Anf. 144 Nina Lundström (Fp)

Herr talman! Alla de exempel som finns visar på orimligheter i lagstiftningen som vållar mycket bekymmer för bostadsföretag. Låt mig också säga att i de fall jag har tagit del av är de kommunala företrädarna, inte minst i exempelvis Huddinge, oavsett partifärg fullständigt överens om orimligheten. Det här sätter stora hinder i vägen. Det andra problemet som uppstår när man inte kan göra den här typen av försäljningar är att ett och annat bolag som skulle ha kunnat få loss kapital för att bygga nytt inte kan göra det. Det är en kommunal angelägenhet, och bolagen har rätt att bedöma det själva. Men i flera av de här fallen kan man inte bygga därför att man inte får loss det här kapitalet. Jag vet att Vänsterpartiet tycker att ROT-avdragen kommer att lösa alla problem på bostadsmarknaden. Jag kan bara konstatera att ingen annan på marknaden tror det. Det här skulle vara ett sätt att få loss kapital. Vi vet ju att det finns ett jätteproblem med riskkapital. Det bostadsmarknaden behöver är spelregler som håller långsiktigt och som innebär att marknaden kan förutse vilka konsekvenser och effekter som uppstår. Den här typen av hinder ställer till mycket oreda. De innebär också att man inte tar till vara de möjligheter som finns. Bostadsbristen är omfattande. Med tanke på diskussionen om svarthandeln kan man säga att symtomen är desamma som för en sjuk patient. Vi har en patient - bostadsmarknaden - som har både blodbrist och blöder, men Vänsterpartiet räcker fram plåster. Det behövs ju grundläggande större förändringar för att skapa förutsättningar, och det är det riksdagen är till för. Därför skulle jag vilja återvända till frågeställningen hur Vänsterpartiet tänker att man ska få till stånd riskkapitalförsörjning om man blockerar den här typen av möjligheter som faktiskt inte skulle kosta staten någonting alls. Varför vill inte Vänsterpartiet se de här möjligheterna och vara med om att riva de hinder som finns?

Anf. 145 Sten Lundström (V)

Herr talman! Nu tror jag inte att problemet är att det inte finns kapital att bygga för. Om det handlar om att sälja för att bygga tror jag i och för sig att det kommer att lösa sig. Det har i många fall också lösts genom att man har kunnat sälja. Det kan ibland vara ett rimligt skäl. Men i de flesta områden behöver du inte sälja för att få loss kapital utan du kan gå till banken och borga med det du redan har byggt. Det är inte heller något större problem att få loss kapital. ROT-avdrag tror vi inte löser problemen på bostadsmarknaden. Vi tror däremot att de kan ha bra effekt vad avser arbetslösheten och att vi får i gång jobb. Marknaden har krävt det. Både de fackliga organisationerna och byggindustrin har krävt ROT-avdrag. Vi var på samma möte där de ställde det här kravet. Det är väl okej. Långsiktiga spelregler hör jag alltid krav på. Men jag tycker inte det. Långsiktiga spelregler innebär på något sätt att man slår undan fötterna för den demokratiska processen. Folkpartiet och Vänsterpartiet kommer aldrig att komma överens om de regelverk som ska finnas, därför att vi har olika ideologiska utgångspunkter. Era utgångspunkter handlar för mig om att skapa ökade orättvisor, skapa osäkerhet när det gäller hyressättningen, skapa osäkerhet vad gäller besittningsskyddet och skapa osäkerhet om möjligheterna för ungdomar att flytta hemifrån. Jag bedriver en helt annan politik. För mig handlar bostaden om en social rättighet och ingen marknadsvara. Bostaden är en rättighet för alla människor. Däremot kan vi nog diskutera svarthandeln. Jag läste igenom era förslag när det gäller svarthandel. Där finns en del som är intressant. Jag tycker att ni skulle gå lite längre när ni pratar om bytesmöjligheterna. Ni ska inte stanna vid 10 %. Ni kunde kanske, som vi kommer att lägga fram motioner om, helt enkelt säga att man inte ska kunna byta bostadsrätt eller villa mot en hyresrätt. Byteskedjan bör gälla hyresrätt mot hyresrätt. Det är möjligt att vi kan komma överens där.

Anf. 146 Marietta de Pourbaix-Lun (M)

Herr talman! Det var intressant att lyssna på Sten Lundströms ganska hårda angrepp på sin samarbetspartner Socialdemokraterna. Men det får ni reda ut internt sedan. Det ska jag inte ställa frågor om. Den första frågan jag vill ställa till Sten Lundström är: På vilket sätt blir det fler lägenheter om vi har en obligatorisk bostadsförmedling i varje kommun? Om det vore så enkelt kunde vi ju ha en bostadsförmedling i varje kvarter, om det nu garanterade fler bostäder. Men min huvudfråga är - Sten Lundström var också med och pratade om att förverkliga sina livsprojekt, och jag pratade om livsdrömmar: Varför är då Sten Lundström med och stoppar dem som vill omvandla sina hyresrätter till bostadsrätter? Han säger så här: De behöver inte göra om dem till bostadsrätter, för det finns ju kooperativ hyresrätt. Nu vet plötsligt Sten Lundström vilka livsdrömmar människor har. Det är kooperativ hyresrätt. Det är vad han erbjuder dem som vill omvandla sina hyresrätter till bostadsrätter. Samtidigt talar han om varför lagen om allmännyttiga bostadsföretag finns. Det är för att bevara bruksvärdesprincipen. Men om vi säger att östbergaborna skulle följa Sten Lundströms råd och omvandla sina lägenheter till kooperativa hyresrätter, då är de inte med i bruksvärdesbedömningen, för så är lagstiftningen. Då finns inte deras hyresbestånd med. Därmed har faktiskt ett av argumenten fallit för den här lagen som ni värnar så mycket om. Kanske vill ni rentav avskaffa lagen om allmännyttiga bostadsföretag så att folk kan förverkliga sina drömmar.

Anf. 147 Sten Lundström (V)

Herr talman! Det är inte vårt syfte att avskaffa lagen. Jag tror till och med att den behöver förstärkas på vissa punkter. Vi hade till och med hellre kunnat tänka oss att leva med den gamla stopplagstiftning som en gång fanns men som nu blivit allmännyttig lagstiftning i stället. På vilket sätt blir det fler bostäder om det blir obligatoriskt med bostadsförmedling? Nej, det blir inte fler bostäder av det. Jag har aldrig hävdat att det blir fler bostäder. Jag har bara hävdat att de bostäder som finns blir fördelade på ett mer rättvist och socialt sätt. Vi har lagt fram förslag och kommer att fortsätta att lägga fram förslag på hur man kan se till att finansiera byggandet av framför allt hyresrätter i framtiden, hur staten, kommunen, byggare och andra ska ta sitt ansvar. Vi kommer att fortsätta med den politiken. Men det har inte med det här att göra. Det har med social rättvisa att göra. Det är därför vi vill ha bostadsförmedlingen. Vi vill komma ifrån det godtycke som finns på bostadsmarknaden. Det har ingenting att göra med att bygga fler lägenheter. Däremot skapar en bostadsförmedling en ganska god grund för dem som planerar så att de kan se vad det är folk efterfrågar, vilka lägen, vilka storlekar och så vidare. Det visar en bostadskö. Där kan man se vad det är folk efterfrågar. Varför vill jag stoppa dem som vill omvandla? Egentligen handlar det om mer än om dem som råkar bo där för tillfället. Det handlar om dem som eventuellt ska flytta hemifrån lite senare och som inte har råd att betala alla de pengar som det kostar att köpa en bostadsrätt. På vilket sätt blev det fler bostäder i allmännyttan i Stockholm under förra mandatperioden när man sålde ut så mycket allmännytta? Nej, det blev inga fler bostäder. Men det blev fler som tjänade pengar på sitt boende. Det ökade spekulationen i boendet, och det minskade möjligheterna för folk att faktiskt skaffa sig den lägenhet de vill ha därför att det började bli ont om hyreslägenheter.

Anf. 148 Marietta de Pourbaix-Lun (M)

Herr talman! Med det här inlägget fick jag faktiskt rätt i det jag sade i mitt första inlägg, att vi ganska klart skulle få se skiljelinjerna i bostadspolitiken. Det handlar om dem som vet vad folk vill ha, som vet bäst och vill bestämma över folk. Det har vi fått klart bevis på här och nu. Omvandla från hyresrätt till bostadsrätt - nej, det behöver man inte. Man behöver inte förverkliga den livsdrömmen. Den andra skiljelinjen som jag målade upp var de som hellre fördelar och förmedlar saker än ser till att det finns mer att fördela, alltså de som hellre fördelar kakan än bakar den. Jag tycker att det här inlägget var ganska belysande. Jag tackar Sten Lundström för detta.

Anf. 149 Sten Lundström (V)

Herr talman! Det är rätt. Det är oerhört stora skillnader mellan oss rent politiskt. Vi står för en helt annan bostadspolitik än er. Vi tror inte på marknaden som en lösning på människors möjlighet att skaffa bostad. Vi tror på ett samhällsengagemang. Som jag sade i mitt huvudanförande är det viktigt att så många som möjligt är med och planerar och diskuterar. Det är viktigt att folk ute i bostadsområdena är med och formar sin miljö, att folk överallt i en kommun, i alla sektorer, är delaktiga och är med och bygger upp en boendeplanering för att skapa de samhällen vi vill ha. Där är en stor ideologisk skillnad. Din ideologi är klart borgerlig. Det är närmast en nyliberal hållning. Jag är inte nyliberal, och därför är vi helt klart olika. Det här är precis sådana frågor som visar på skillnaden mellan våra partier. Vi står för en solidarisk politik där alla ska ha rätt att bo till rimliga kostnader. Så långt är det rätt. Det är en bra debatt på det viset, för den visar på skillnaderna mellan borgerlig politik och en vänsterpolitik som faktiskt vill skapa utrymme för alla att vara delaktiga i samhället.

Anf. 150 Rigmor Stenmark (C)

Herr talman! Tidigare i dag har vi fått 2004 års ekonomiska vårproposition presenterad för oss. Någon som jag mötte på lunchen sade spontant: Man vet inte om man ska skratta eller gråta när man hör finansministern säga att han är stolt över utvecklingen i landet. Det är inte svårt att hålla med. Det gäller inte minst när man tittar efter vad som gäller för bostadssituationen i landet. Kommer det några nya grepp som får fart på byggandet? Kommer det några nya grepp som gör att människor, ung som gammal, kan få den bostad de så länge sökt? Nej, blir svaret. Några verkliga krafttag syns inte till. Jo, jag har läst. Jag har sett hissbidragen och ROT-bidragen - men tidsbegränsade. I går var vi några som debatterade med bostadsministern om bostadsbristen i Sverige. Han hade dessvärre inte heller något att komma med. Ja, han var orolig förstås. Det kan jag också förstå. Boverket har ju presenterat färska siffror för hur det ser ut på bostadsmarknaden. Det är nu första gången sedan 1991 som fler kommuner har bostadsbrist än överskott. De som har överskott har också en brist i tätorterna. Dessutom visar bostadsmarknadsenkäten att antalet kommuner med bostadsbrist fortsätter att öka. Vad gör ni socialdemokrater åt det - ni som makten haver? Ni trampar på i gamla hjulspår som om inget har hänt. Herr talman! Även i detta betänkande där bostadsförsörjningsfrågor behandlas trampar Socialdemokraterna på med gamla lösningar och gamla synpunkter - trots att s-bostadspolitiker borde veta bättre vid det här laget. Ingen kan nu gömma sig och säga att man är helt ny när halva mandatperioden har gått. Ni måste väl alla se vad som är på gång på Sveriges bostadsarena? Eller blundar ni och håller för öronen och struntar i att ta in något i huvudet? Centerpartiet kräver en förändring! Börja från scratch! brukar vår partiledare Maud Olofsson säga när vi diskuterar hur vi ska lösa problem i samhället. Skulle ni forma samhället på det sätt som det är stöpt nu om ni fick bestämma? brukar hon fortsätta. Nej, det skulle inte vi i Centerpartiet göra. Vi skulle ge människorna makt att bestämma över sin vardagssituation i bostadspolitiken - makt att bestämma var och på vilket sätt de vill bo. Centerpartiet vill att makten ska byggas underifrån. Centerpartiet kräver att kommunerna själva ska få bestämma över bostadssituationen i den specifika kommunen. Landets kommuner är långt ifrån lika, och de kan därför inte stöpas i samma form. Inte en enda av oss som sitter i bostadsutskottet bor i samma kommun eller har ens löst sin bostadssituation med samma boendeform. Vi är helt olika. Vi riksdagsledamöter ska inte heller bestämma att just den eller den kommunen ska göra si eller så. Det är därför som vi i Centerpartiet också kräver att lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar ska bort. Det har visat sig, precis som vi tidigare har hört, att den här lagen endast lägger sten på börda för kommunerna. Den bidrar inte till att kommunerna får fram fler bostäder. Det har vi alla fått presenterat för oss i bostadsutskottet. Det är därför jag undrar om socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister blundar. Nej, våga lita på kommunerna. Ge dem det självstyre som grundlagen kräver. Visa respekt för självstyret. Statens uppgift är att skapa ett regelverk som är enkelt att tillämpa och som ger kraft. Statens uppgift är också att skapa neutralitet mellan olika boendeformer. Man ska kunna äga eller hyra sin villa eller lägenhet. Vill ni inte lyssna på oss borgerliga partier kan ni väl lyssna på HSB eller någon annan så att säga neutral förening som ändå står Socialdemokraterna ganska nära. Staten borde koncentrera sig på att ge växtkraft även till bostadssektorn. Herr talman! De kommunala bostadsföretagen har historiskt sett haft, och har fortfarande, en betydelsefull roll i arbetet med att se till att det finns bostäder till en växande befolkning och se till att det överlag finns en god bostadsstandard. Centerpartiet tror faktiskt att dessa bostadsföretag även kommer att ha en betydelsefull roll i framtiden. Vi vet att det finns ett stort intresse för just hyresbostäder. Vi vet dessvärre också att det är hyresrätter som saknas på många håll i landet, numera inte bara i de traditionella tillväxtorterna utan runtom i hela Sverige. Vi anser att de kommunala bostadsföretagen ska kunna vara ett fullgott boendealternativ. Bostadsföretagen ska inte vara någon social inrättning - och är inte det - utan de är ett fullgott alternativ. De måste också ges möjligheter att utvecklas på ett positivt sätt utan att staten styr och ställer. Det var också andemeningen i utredningens förslag. Utredningen var inte enig, trots att bostadsföretagens företrädare sade att de ville vara lika alla andra. De ville inte särskiljas. Diskussionen om kommunerna ska få sälja ut hela eller delar av sitt bostadsbestånd behöver bara föras och beslutas i kommunerna. Det är inget som vi i riksdagen behöver bekymra oss över. Staten ska inte lägga sig i. Därför, herr talman, yrkar jag bifall även till reservation 21 under punkt 11. Herr talman! Det finns anledning för mig att kommentera två områden till som behandlas i detta betänkande. Det finns reservationer som jag naturligtvis står bakom men som jag inte yrkar bifall till. Det gäller bostäder åt hemlösa och svarthandel. Trots att Sverige är ett välfärdsland finns det många människor som inte har tak över huvudet varje natt. De har inte ett eget hem att söka skydd i. Det är så beklämmande att jag fryser både inombords och bokstavligt när jag ser detta. Jag ger gärna en krona när jag träffar en sådan människa, men det hjälper inte. Det bara lindrar mitt samvete för stunden. Men det finns några guldglimtar även i detta trista. Det är när man ser de kommuner som jobbar aktivt med frågan och när man ser alla de frivilliga krafter som tar tag i frågan. Jag ser dem i min hemstad Uppsala och i grannkommunen Enköping. Det är härbärgen anordnade på hemmaplan - nära människorna. De är en tillflykt under den mörka tiden. Men det återstår jättemycket arbete. Här måste vi faktiskt även från statens sida skapa ekonomiska förutsättningar så att det blir möjligt att få fram fler särskilda boendeformer som så väl behövs. Herr talman! Till sist vill jag säga några ord om svarthandeln. Det är ett dystert kapitel i bostadspolitiken. Människan är sin egen fiende, heter det. Det stämmer som beskrivning på svarthandeln av bostäder. Somliga människor profiterar på andra människors bekostnad. Somliga människor ser till att andra människor snärjs in i en ohållbar bostadssituation, där massor av ekonomiska och sociala problem skapas. Svarthandeln är oacceptabel och måste beivras. Vi pekar på några punkter i reservationen: Möjligheten att kriminalisera både köp och försäljning av hyreskontrakt. Enklare regler för andrahandsuthyrning. Frågan om olaglig ersättning bör alltid ställas vid prövning av ärenden i hyresnämnd. Polisen ges resurser för att beivra brott vid svarthandel.

Anf. 151 Sten Lundström (V)

Herr talman! Det är ett par saker som jag reagerar emot. Av vilket skäl ska det allmänna äga något om allmännyttan bara ska fungera som vilket annat bostadsföretag som helst? Om man var borgerlig politiker borde man i så fall tycka att vi då lika gärna kunde sälja ut den. Allmännyttan har en social funktion, och det är därför som den är viktig och värd att bevara, inte att den råkar vara kommunägd i största allmänhet utan att allmännyttan faktiskt ska ha en funktion på bostadsmarknaden. Det som fick mig att begära replik på Rigmor Stenmark var att hon sade att det var viktigt att bygga speciella hus för speciella människor. Vad är det här för någonting? Vilka är de människor som inte klarar av att bo i vanliga bostäder? Är det folk som har alkoholproblem, folk som är narkotikaberoende, folk som är psykiskt sjuka eller folk som behöver vård som inte har rätt att bo i bostäder på samma villkor som vi andra? Jag måste få en förklaring. Vilka grupper av människor är det som ska behöva finna sig i välmeningen från frivilligorganisationer och härbärgen för att ha samma rätt som du och jag alltid har, Rigmor, att kunna gå in i vår egen bostad när vi kommer hem från jobbet? Vilka är de grupper som inte har rätt att bo på samma villkor som alla andra? Att människor kan behöva vård för sjukdomar eller missbruk är en helt annan sak, men det har ingenting med rätten att bo att göra.

Anf. 152 Rigmor Stenmark (C)

Herr talman! Replik tillbaka: Varför ska inte privata hyresvärdar ha samma ansvar och upplåta sina bostäder till alla slags människor, Sten Lundström?

Anf. 153 Sten Lundström (V)

Herr talman! Visst, det går alldeles utmärkt att rösta för vårt förslag om en bostadsanvisningslag som innebär att kommunen kan förmedla bostäder också från det privata beståndet. För mig har allmännyttan, alltså det offentliga ansvaret, en större funktion än privata bostadsbolag. Vi politiker kan på ett helt annat sätt ställa krav på de som driver företag i kommunens eller i statens regi. Man måste ta sitt sociala ansvar. Grunden för att allmännyttan har vuxit fram var att de privata bolagen inte byggde bostäder åt folk i allmänhet. Eftersom man behövde bygga bostäder startade kommunerna byggbolag och byggde bostäder åt medborgarna - detta för att ta ett socialt ansvar för dem som stod utanför. Om inte allmännyttan har detta som sitt uppdrag har den inte längre någon funktion. Om allmännyttan ska vara som vilket aktiebolag som helst är den inte särskilt viktig. Men för mig är allmännyttan viktig eftersom den ska ta ett socialt ansvar. Med en bostadsanvisningslag som går ut på att man kräver in ett visst antal bostäder i det privata beståndet till bostadsförmedlingen kan kommunen själv bestämma vilka som ska bo i de lägenheterna. Då tvingas de privata bolagen att ta ett ansvar som de inte behöver göra i dag. Jag är djupt medveten om att det finns gott om privata fastighetsägare som tar ett socialt ansvar, men generellt är det framför allt allmännyttan som gör det, vilket också är allmännyttans uppgift.

Anf. 154 Rigmor Stenmark (C)

Herr talman! Sten Lundström och jag lever inte i samma värld. Jag har nära kontakt med allmännyttan, och jag tycker att man gör ett jättebra jobb. Men nu vill allmännyttan själv ha lika villkor som de privata hyresvärdarna. Det är bara så.

Anf. 155 Helena Hillar Rosenqvist (Mp)

Herr talman! Han som har skrivit den motion som ligger till grund för de reservationer som jag kommer att ta upp har strukit sig från talarlistan på grund av att han inte har tid att komma hit. Han heter Gustav Fridolin, och till skillnad från oss andra rör han sig i ett betydligt yngre umgänge. Han är riksdagens yngste ledamot - detta säger jag som en upplysning till åhörarna. Gustav Fridolin har lagt fram ett förslag om en lex Stockholm. Han pekar på problemen med svarthandel och andrahandsuthyrning och föreslår att tre fjärdedelar av de lediga lägenheterna i Stockholm skulle gå till bostadsförmedlingen där man har en otroligt lång bostadskö. Jag saknar hyresgästperspektivet i den debatt som har förts hittills. Det är bara Sten Lundström som har betonat det. Om man vill äga sin bostad finns det hur mycket som helst att välja på. De 90 000 som står i kö här i Stockholm vill ju ha en hyresrätt. Det kan väl inte ha undgått någon. Jag prenumererar själv på en stor rikstäckande tidning. Varenda helg följer det med en bostadsbilaga med ett enormt utbud av bostäder att köpa. Det finns också gratistidningar där man kan ta del av utbudet av bostadsrätter. De som har det riktigt stora problemet är ju de nytillträdande på bostadsmarknaden och de hemlösa. Många yngre tvingas att vara mambor mot sin vilja. Det är väldigt trevligt att ha barnen boende hemma hos sig, det vet ju jag som saknar mina barn förskräckligt. Men om de själva vill hyra en bostad och inte vill binda upp sig för att äga den får de i stor utsträckning hålla till godo med andrahandslägenheter. I det sammanhanget har vi en reservation, nr 6 under punkt 3, som jag yrkar bifall till. Jag står naturligtvis bakom allt annat som Gustav har framfört i sin motion, men för att undvika alltför långdragna voteringar nöjer jag mig med att yrka bifall till reservation nr 6. Jag är lite förvånad över det otroligt starka angreppet på lagen om bostadsförsörjningsansvar. Det ser ju väldigt olika ut i kommunerna, och det är därför som lagen ser ut som den gör. Kommunfullmäktige ska varje mandatperiod ange riktlinjer för bostadsförsörjningen i sin kommun. Det kan ingen annan lägga sig i. Det är ingen från riksdagen eller regeringen som kan tala om hur kommunerna ska göra. Vi fick en uppföljningspromemoria från utredningstjänsten, och där redogör man för detta under punkt 2: Den aktuella lagen har i några fall givit bostadsförsörjningsfrågorna större intern legitimitet i kommuner och länsstyrelser. Är inte det jättebra? Inte i någon av punkterna framförs det något krav på att bostadsförsörjningsprogrammet ska bort. Jag vet inte riktigt vad ni har för grund för att hävda det. Man har upptäckt att kommunala bostadsförmedlingar är en ovanlig företeelse. Det finns en i Stockholm på frivillig bas, och det är utomordentligt bra. Jag vet åtminstone ett par andra större kommuner i det här landet som borde ta till sig det här. Jag undrar när regeringen tänker peka med hela handen och säga: Nu måste ni ta itu med de bostadsköer som uppenbarligen finns, fastän de inte syns!

Anf. 156 Nina Lundström (Fp)

Herr talman! Med anledning av anförandet har jag dels ett par kommentarer, dels några frågor. Det råder en omfattande bostadsbrist, inte bara i Stockholmsregionen, utan som jag var inne på i mitt anförande bor 61 % av befolkningen i Sverige i kommuner där det råder bostadsbrist. Med tanke på att Miljöpartiet faktiskt samarbetar med regeringen kan jag konstatera att de förslag som kommer från Miljöpartiet för att öka bostadsbyggandet i alla fall under väldigt många år inte har lett till ett ökat bostadsbyggande. Det låter som att Helena Hillar Rosenqvist och Miljöpartiet inte skulle ha något ansvar för den rådande situationen. Jag vill då upplysa alla om att ni har ett ansvar, för ni stöttar ju den majoritet som finns och inte minst även i utskottet. Kösituationen är väldigt allvarlig. Det finns också köer som inte syns och folk som är intresserade av en annan typ av boende som inte syns, därför att Miljöpartiet blockerar nu möjligheten att införa en ny upplåtelseform exempelvis. Det finns väldigt många människor som skulle vilja bo i en ägarlägenhet, men det kan man inte för det får man inte i Sverige. Miljöpartiet kan ju också påverka den frågan för att öka bostadsbyggandet, för alla är ju överens om att det skulle öka bostadsbyggandet. Miljöpartiet kunde också prata med sina egna i de kommuner där man sitter och styr i majoriteterna och där man inte vidtar de åtgärder som Helena Hillar Rosenqvist var inne på. Jag vill fråga Miljöpartiet: Kommer ni att föreslå att man tar bort bytesrätten? Eller vilka andra åtgärder tänker ni föreslå för att få bort svarthandeln? Ni har i alla fall inte stöttat vår reservation kring detta. Vad tänker ni göra för att lösa bostadsbristen och situationen för de hundra tusen som står i kö i Stockholm?

Anf. 157 Helena Hillar Rosenqvist (Mp)

Herr talman! Miljöpartiets representanter här i storstaden har tagit fram ett program som är väldigt ambitiöst. Jag har tagit del av det, och det är otroligt bra. Det är i stort sett bara att sätta i gång och bygga, vad jag har förstått, om man får de mindre byggarna som vill bygga och förvalta sina bostäder att bygga. Jag brukar ofta trycka på, som Nina Lundström kanske känner till, att vi också ska ha ett långsiktigt hållbart byggande. Det visar sig att det är när de byggherrar som tar det ansvaret bygger som vi ofta får det bästa resultatet. Det som man nu ägnar sig åt, att bygga för att sälja, tycker jag är ett definitivt mycket sämre sätt. Det har inte heller visat sig leda till så mycket mer byggande när man stöter i taket på dem som faktiskt har råd att köpa de här bostäderna. Det måtte ju i rimlighetens namn också gälla ägarlägenheter. Det finns en massa outnyttjade markanvisningar. Jag kan inte direkt säga vad det beror på att man inte har velat utnyttja det. Det kanske är för att man blåser upp lite förväntningar hos en del att det ska bli fria marknadshyror. Det är vissa partier som gärna står för att man ska kunna ta ut mycket högre priser för de bostäder som byggs. Sådana förväntningar vill inte jag medverka till. Jag förstår inte riktigt vad Nina Lundström menar med att alla är överens om att ägarlägenheter skulle vara det allena saliggörande. Jag har tagit del av alla remissvar. Jag lovade i ett annat anförande här att jag skulle läsa både utredningen och remissvaren, och det har jag gjort. De visar inte alls att alla är överens, utan man ser att riskkapitalinsatser kanske direkt motverkar byggandet av hyresrätter.

Anf. 158 Nina Lundström (Fp)

Herr talman! Jag har läst det här betänkandet och övriga betänkanden som har kommit från bostadsutskottet. Trots att Miljöpartiet faktiskt sitter och regerar Sverige tillsammans med Socialdemokraterna och rimligen borde ha stora förutsättningar att påverka bostadsbyggandet genom att lägga fram kreativa förslag eller förhandla bättre i förhandlingarna, kan vi konstatera att det inte byggs tillräckligt mycket. Sverige har bostadsbrist, oavsett om det är i Stockholmsregionen eller i någon annan region. Vi kan konstatera att för första gången sedan 1991 är det fler kommuner, det vill säga 107 kommuner, som har bostadsbrist medan 98 kommuner har ett överskott. Det är första gången sedan 1991 som det är så. Med tanke på att Miljöpartiet faktiskt har ett mycket stort inflytande och styr Sverige är jag fundersam över varför Miljöpartiet säger nej till alla förslag. Det har ni gjort även i det här betänkandet. Jag har inte från denna talarstol sagt att ägarlägenheter är allena saliggörande, som Helena Hillar Rosenqvist uttryckte det. Jag har sagt att det är ett viktigt komplement, för det skulle tillföra fler nya bostäder. Det skulle också kunna möjliggöra bostäder för hemlösa, därför att kommunerna skulle få en annan möjlighet att gå in med den typen av insatser genom ägarlägenheter med mera. Svarthandeln är ett symtom på en marknad som inte fungerar. Vi kan ha olika uppfattningar om hur läget är. Jag menar att bostadsmarknaden är en sjuk patient som blöder, och Miljöpartiet, Vänsterpartiet med fler vill så att säga sätta plåster på denna. Man måste ju vidta andra åtgärder. Det är därför som jag är så fundersam över varför Miljöpartiet säger nej till allt som kommer från oss i våra motioner. Varför säger Miljöpartiet nej till alla de förslag som skulle kunna öka bostadsbyggandet och få bort svarthandeln med mera?

Anf. 159 Helena Hillar Rosenqvist (Mp)

Herr talman! Jag vill börja med ett klarläggande. Nu omfattar det här så mycket att det liksom är att ta hela bostadsdebatten omigen. Vi återkommer i andra betänkanden till bland annat ägarlägenheter. Den tredimensionella fastighetsbildningen öppnar på ett vis för att göra det förtätade byggandet, och jag hänvisade till mina miljöpartikamrater här i Stockholm som har gjort ett så jättebra arbete. En dementi till sist, Nina: Miljöpartiet sitter faktiskt inte i regeringen. Det kanske är något som har undgått Folkpartiet, men regeringspartiet är Socialdemokraterna. Vi samarbetar kring budgeten, och det är inte så lite för det påverkar väldigt mycket, men vi sitter ändå inte i regeringen.

Anf. 160 Rigmor Stenmark (C)

Herr talman! Även om det förlänger debatten måste jag faktiskt reagera när Helena Hillar Rosenqvist säger att hon läser tidningarna och finner att det finns jättemycket bostäder, villor, till salu, så det är bara att köpa. Då undrar jag: Har inte Helena Hillar Rosenqvist sett hur det ser ut i verkligheten? Har inte Helena Hillar Rosenqvist sett hur många det egentligen är som står i kö för varje villa och vad en villa kostar? Inte är det en vanlig familj som har möjlighet att köpa den villan. Du säger också, Hillar Rosenqvist, att ni har ansvaret för ekonomin. Då måste jag fråga: Vilket ansvar tar ni när staten nu går med förlust och den förlusten ökar för sjunde eller åttonde året i följd? Det är oerhört viktigt att staten har en ekonomi i balans för att småbarnsföräldrar ska kunna köpa sig en villa till ett rimligt pris och med ett rimligt lån och att räntan är låg. Vilket ansvar tänker Helena Hillar Rosenqvist ta för den saken?

Anf. 161 Helena Hillar Rosenqvist (Mp)

Herr talman! Jag skulle kunna tänka mig att man tillför mera skattemedel genom att höja reavinstskatterna på de otroligt upphaussade huspriser som finns här. Jag kommer utifrån landet. Jag skulle rekommendera folk som vill ha ett högkvalitativt boende att flytta ut. Marknadshyrorna råder faktiskt varken regeringen, Miljöpartiet eller någon annan för. I andra sammanhang är det företrädare här i kammaren för de borgerliga partierna som väldigt mycket och gärna trycker på kommunernas ansvar. Det har skett en alldeles förfärligt olycklig centralisering i det här landet, och det är det som jag ser ligger bakom de 107 kommunernas bostadsbrist. Jag kan tala om att där jag kommer ifrån råder det ingen bostadsbrist. Så välkomna ut till landet och grönskan. Den heliga marknaden får tydligen härja alldeles fritt i det här landet. Vi får väl sätta oss ned och försöka komma underfund med hur vi ska göra med det. Men om man nu äger en villa som man har köpt för ett något lägre pris än vad dagens utbud ändå visar så gör man sig en rejäl hacka på det. Då tycker jag att det skulle beskattas lite hårdare. Jag vill faktiskt att försäljningen ska beskattas hårdare än själva ägandet av boendet, det vill säga fastighetsskatt och egendomsskatt på boendet. Det håller vi på att komma till rätta med, även när det gäller reavinstskatten hoppas jag.

Anf. 162 Rigmor Stenmark (C)

Herr talman! Det är lite märkligt att höra att Helena Hillar Rosenqvist tar till precis samma argument som bostadsministern: Det är kommunernas ansvar. Men vad jag frågade efter var: Vilket ansvar tar Miljöpartiet som bundsförvant till Socialdemokraterna och Vänsterpartiet för att staten ska få ordning på sina finanser? Det finns faktiskt människor som måste bo där de har sitt arbete och familjer som inte vill att pappan eller mamman ska pendla alltför långt bort från sin familj för att få ett jobb. Vi måste ju tänka på det. Man kan inte göra så här jämt. Annars är jag också för att man ska kunna bo var man vill, men man måste också kunna bo i tätorten till ett rimligt pris. Jag har fortfarande inte fått något svar från Helena Hillar Rosenqvist. Ansvaret - var finns det?

Anf. 163 Helena Hillar Rosenqvist (Mp)

Herr talman! Ja, jag kan inte påstå att det är mitt ansvar, Rigmor Stenmark. Nu är det så att den heliga marknaden, som jag förmodar att Rigmor Stenmark stöder i andra sammanhang, har fått härja alldeles för fritt i de här sammanhangen. Det tycker jag. Nu har man möjligtvis stött i taket när en hel del företag faktiskt flyttar ut härifrån och det inte alls är den ökningen på tillströmningen av människor som söker bostad här. Det är andra delar av landet som växer nu och där man ser detta. Det är fortfarande alldeles för mycket storstadstänkande enligt mitt förmenande.

Anf. 164 Leif Jakobsson (S)

Herr talman! Jag räknar väl med att jag har åldern inne för att få lov att vara med i den här debatten. Det betänkande vi har att behandla i dag tar upp bostadsförsörjningsfrågorna. En av de ideologiskt laddade frågorna som finns med är den om samhällets och politikens ansvar för att medborgarna har någonstans att bo. De borgerliga partierna har här gått samman i en gemensam reservation om att lagen om bostadsförsörjning ska avskaffas. Det är intressant att notera. Det är inte ofta de borgerliga partierna kan enas om något, men här är det tydligen fråga om en så grundläggande borgerlig uppfattning, nämligen den att kommunerna inte ska ha ansvar för att invånarna har någonstans att bo, att man faktiskt har kunnat skriva sig samman. Bostadspolitiken inrymmer så mycket ideologi därför att vi socialdemokrater har ett helt annat synsätt. Vi anser att bostaden tillhör de självklara rättigheterna i ett värdigt liv och att det inte kan överlåtas till marknaden. Då vet vi att många kommer att ställas utanför. Precis som vi kräver att kommunerna ska ha en skolplan eftersom utbildning är en samhällelig rättighet och kommunernas ansvar, kräver vi också att kommunerna visar sina medborgare hur de har tänkt lösa behovet av bostäder. Men det är också långsiktigheten och planeringen som gör att samhället måste ha en väsentlig roll. Ett bostadshus planeras för att stå i minst hundra år, och från tanke till inflyttning tar det om det går väldigt fort fyra år, ofta mycket längre tid. Det är inte som om efterfrågan på en viss Volvomodell ökar, att man kastar in ett eftermiddagsskift till och ökar produktionen över en natt. Det krävs förberedelser och det krävs planering, och det klarar inte kvartalskapitalismen utan att kommunerna är aktiva och leder processen. Det är därför lagen om bostadsförsörjning både är riktig och behövlig. Kommuninnevånarna ska veta att deras kommunpolitiker inte kan avsvära sig ansvaret för att det finns bostäder och att man har rätt att utkräva ansvar av dem. Det finns faktiskt ytterligare en enad borgerlig reservation i det här betänkandet, och den går ut på att de fyra borgerliga partierna vill avskaffa lagen om allmännyttiga bostadsbolag. Den inställningen innehåller också mycket ideologisk sprängkraft. Vårt sätt i Sverige att bygga upp allmännyttiga bostadsbestånd som drivs utan vinstintresse till hyresgästernas fromma tycks vara en nagel i ögat på borgerliga politiker. Lagen om allmännyttiga bostadsbolag har till syfte att se till att kommunerna inte dubbelbeskattar hyresgästerna genom att ta ut otillbörliga vinster ur bostadsbolagen och att se till att vårt hyressättningssystem, bruksvärdessystemet, kan fungera. Det kräver att det finns allmännyttiga bostäder för jämförelse. Det innebär också att alla de hyresgäster som bor hos privata värdar, vilket är den stora majoriteten, inte tvingas betala högre hyror än nödvändigt. Vad är det i lagen som är så stötande för de borgerliga? Är det att kommunerna inte kan dubbelbeskatta hyresgästerna, eller är det att de som bor i privata fastigheter inte får betala betydligt högre hyror än de gör i dag? Men nu är det så att lagen är ny, och uppfinningsrikedomen är stor bland kommunekonomer. Det har visat sig att man antagligen kan gå runt lagens anda och ta ut kapital ur bolagen. Det är inte bra. Därför har regeringen gett Boverket i uppdrag att gå igenom lagen och se om det finns brister i den eller dess tillämpning. Likaså ska Boverket se efter om reglerna och tillämpningen av dem stämmer med lagens intentioner när det gäller försäljning av bostäder. Lagen säger att man kan sälja, såvida det inte äventyrar tillgången på jämförelseobjekt för bruksvärdesprövning. Efter denna översyn kan det finnas anledning att återkomma till en del av de frågor som väckts i några av motionerna. Svarthandel med hyresbostäder är kriminellt. Det är förödande för samhället att en del människor och skumma företag skor sig på andras utsatthet och bostadsbrist. Det är antagligen så att merparten av svarthandeln direkt kan relateras till bostadsbristen, och därför är den bästa motåtgärden att bygga bostäder så att det räcker. Men även med balans på bostadsmarknaden vet vi att handel med hyresrätter kan förekomma i så kallade attraktiva lägen. Därför måste handeln bekämpas på alla tänkbara sätt, och det är mycket glädjande att vi faktiskt nu har fått rejäla fängelsedomar i härvor här i Stockholm. Det borde väl också innebära att polis och åklagare lägger ned mer arbete på att följa upp och utreda misstänkta fall. Jag måste också säga att jag är uppriktigt glad åt att Folkpartiet, Centern och Kristdemokraterna tar tag i frågan om svarthandeln på ett seriöst sätt i sin reservation, även om jag inte tror att alla de åtgärder som föreslås är särskilt verksamma. Men det är en himmelsvid skillnad mot den moderata inställningen, som tycks vara att använda förekomsten av kriminell handel med hyresrätter till att i stället argumentera för att alla som bor i attraktiva lägen ska ha kraftigt höjda hyror. Den här inställningen från Folkpartiet, Centern och Kristdemokraterna, som kommer till uttryck i reservationer också från Miljöpartiet och Vänsterpartiet, borgar faktiskt för att vi skulle kunna ta någon form av krafttag längre fram i bostadsutskottet. Herr talman! Bostadsförsörjningsfrågorna är viktiga. De berör många i vardagen. Vid köksbordet handlar diskussionerna om: Var ska den högskolestuderande dottern bo? Hur ska vi kunna få en lämplig bostad när barnen kommer? Var ska jag hitta ett äldreboende som gör att jag kan klara mig själv? Alla berörs vi i olika skeenden av livet. För oss socialdemokrater är det självklart att samhället och politiken tar ett stort ansvar. Det främjar människors trygghet. Därför yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet i sin helhet och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 165 Dan Kihlström (Kd)

Herr talman! Jag tänkte i min replik ta upp frågan om svarthandel med hyresrätter. Det lät faktiskt en smula hoppfullt när Jakobsson sade att det alltid är kriminellt med svarthandel och att den måste bekämpas på alla sätt. Han uttryckte också att han var positiv till vår gemensamma reservation från Kristdemokraterna, Folkpartiet och Centern i frågan. Men jag känner mig ändå lite kluven inför detta. Vi har behandlat just den här frågan i utskottet, och vi har haft möjlighet att ta ställning till den. Då var inte Socialdemokraterna så offensiva, utan tvärtom lite mer defensiva när det gällde svarthandel med hyreslägenheter. I betänkandet står det att detta måste motverkas och bekämpas, att det måste till attitydförändringar och att vi måste föra en diskussion. Det står även att partierna och intresseorganisationerna har ett stort ansvar i frågan och så vidare. Lite längre ned på samma sida kan vi läsa att Regeringskansliet också funderar på frågan. I den reservation som kristdemokrater, folkpartister och centerpartister står bakom försöker vi ge konkreta förslag till att åtminstone ta ett första grepp i frågan. Men då får vi nej från majoriteten. Nu står Jakobsson här i dag och säger: Det här är ganska bra. Det ska vi nog kunna göra någonting av. Nu får ni faktiskt bestämma er! Svarthandeln måste motverkas och bekämpas - men hur och när?

Anf. 166 Dan Kihlström (Kd)

Herr talman! Om det hade varit en så enkel fråga hade man kunnat svara precist och sagt: Så här gör man, och då ska det vara klart! Vi vet ju att detta är ett fenomen där man utnyttjar bristen och så vidare. Återigen är det viktigaste naturligtvis byggandet. Det som jag framförde att jag var så glad för var att ni i er reservation inte bara säger: Höj hyrorna generellt; på det sättet blir vi av med svarthandeln! Det är ingen realistisk väg att gå. Mycket av det som finns i er reservation tror jag inte fungerar, och det sade jag också. Jag tror till exempel inte att man ska kriminalisera själva köpet, för jag tror att det då kommer att bli ännu svårare med bevisföring och att kunna få folk att anmäla det hela om man gör båda parter till kriminella i det här fallet. Varför lägga så mycket prestige i just de förslag som man har nämnt? Om ni faktiskt är intresserade av en dialog om hur vi ska kunna ta oss an den kriminella verksamheten och ta reda på om det finns andra sätt - låt oss då göra det! Det kanske inte behöver vara så mycket prestige i det hela.

Anf. 166 Dan Kihlström (Kd)

Anf. 167 Leif Jakobsson (S)

Herr talman! Här finns nu chansen för Socialdemokraterna att ta ett steg framåt i frågan. Så enkelt är det inte, säger Leif Jakobsson. Nej, det är det inte. Men det är just därför vi tillsammans här föreslår en utredning som utvärderar vissa frågor. Vi säger också ovanför de punkter som finns på s. 34 i vår reservation att vi bland annat överväger dem. Vi är säkert öppna för andra förslag. Jag håller helt och hållet med om att bostadsbristen i grunden är en viktig faktor i sammanhanget. Vi behöver ett ökat bostadsbyggande. Det kan vi hålla på och träla med, och vi har lite olika åsikter om hur det ska gå till. Men vi lägger fram en rad förslag, och det finns möjligheter att komma med andra. Socialdemokraterna har inte kommit med någonting, och därför kvarstår min fråga. Socialdemokraterna har möjlighet här i dag att ta ett steg framåt. Vad tänker Socialdemokraterna göra konkret, och när tänker ni göra det? Jag skulle vilja höra några ord om det. Det är väl ändå inte så att ni trots allt är ganska nöjda med den nuvarande situationen?

Anf. 168 Dan Kihlström (Kd)

Herr talman! Nej, vi är inte nöjda med någon brottslighet. Det kanske är det första som man ska tänka på; det vi pratar om nu är ett kriminellt beteende och en kriminell verksamhet. I första hand är det de rättsvårdande myndigheterna, polis och åklagare, som har att se till att beivra det här. Det som vi har diskuterat och det som man kan diskutera är på vilka sätt man kan underlätta för polis och åklagare. Därför sade jag att den dom som vi fick för några veckor sedan faktiskt var glädjande. Man har hört mycket i polis- och åklagarleden om att det kanske inte är lönt att lägga så mycket resurser på att utreda brotten eftersom det inte blir fällande domar. Men nu har vi rejäla fängelsedomar i de här fallen, och jag tror att det i sig kommer att hjälpa till rejält för att få uppmärksamhet på detta. Det är inte alls obetydligt att alla partier utom Moderaterna så tydligt säger att vi måste bekämpa den här kriminella verksamheten. Det kan vi säkert hjälpas åt med.

Anf. 169 Leif Jakobsson (S)

Herr talman! Det är alltid lite knepigt när vi får avbrott i debatten, men såvitt jag minns började Leif Jakobsson med att på något sätt göra sig lustig över att vi borgerliga hade enats om den första reservationen. I det här betänkandet har vi faktiskt fem reservationer tillsammans. Jag noterar samtidigt att Vänstern har fem reservationer och Miljöpartiet tre reservationer. Om ni samarbetar kan man undra varför de har så många reservationer. Jag tycker att Leif Jakobsson kanske borde börja med att ställa sig den frågan. Så till sakfrågan och det som Leif Jakobsson ondgjorde sig så mycket över, nämligen att vi vill ta bort lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar. Min motfråga utgår från att jag antar att Leif Jakobsson precis som jag har varit kommunalpolitiker. Är man så mycket sämre som politiker och tar man så mycket mindre ansvar när man är kommunalpolitiker eller blir man så mycket bättre som politiker när man blir riksdagsledamot, så att vi som sitter här just nu vet så mycket bättre vad som är bra för invånarna i en kommun än vad kommunalpolitikerna själva vet? Detta är min första fråga. Den handlar faktiskt om att man inte har tilltro till att kommunalpolitikerna kan ta det här ansvaret. Min andra fråga handlar om vad jag kallar stopplagen. Den heter inte så numera, men Leif Jakobsson vet vad jag menar. (LEIF JAKOBSSON (s): Nej.) Den heter lagen om allmännyttiga bostadsföretag. Tycker Leif Jakobsson att den får rimliga konsekvenser? Vi fick i utskottet en sammanställning om bifall och avslag på olika ansökningar. I Akallaområdet i Stockholm har några fått och några inte fått bifall. Ändå ligger fastigheterna i princip i samma område. Tror Jakobsson att människorna där upplever detta som annat än ett godtycke och som något tämligen rättsosäkert?

Anf. 170 Marietta de Pourbaix-Lun (M)

Herr talman! För att börja med den första frågan om bostadsförsörjningslagen hade den kritik som Marietta för fram varit relevant om staten bestämde vad som skulle stå i bostadsförsörjningsprogrammen - om vi talade om att man ska bygga 30 % bostadsrätter, 12 % höghus och 15 % radhus eller något annat eller på något annat sätt ingrep i den kommunala planeringen - men det gör vi ju inte. Det som bostadsförsörjningslagen säger är att kommuninvånarna kan gå upp till kommunhuset, prata med kommunalrådet och ställa honom eller henne till svars, ifall det inte finns ordentliga planer i kommunen. Ifall det inte byggs kan de säga: Vad har ni gjort? Ni har ju ett ansvar för att se till att det byggs i vår kommun om det behövs och sörja för att planerna finns framme. Det handlar inte på något sätt om att ta över beslutsrätten eller det lokala självstyret, för det är självklart att det är kommunalpolitikerna som vet varför, hur och så vidare det bäst ska byggas. Men vi drog en lärdom från det som ni lyckades med under de tre år när ni hade majoritet och när ni sopade bort de lagar som handlade om kommunalt ansvar för bostadsförsörjning: bostadsförsörjningslagen, bostadsanvisningslagen och alla de andra. Det var en signal till kommunerna att de inte längre behövde bry sig om det här. Den signalen gick väldigt hårt fram. Man har rustat ned bostadspolitisk kompetens och framför allt kompetens på tjänstemannasidan i kommunerna. Vi har sett att dessa har haft det oerhört svårt att arbeta upp den igen. Man har förlorat en hel generation av bostadspolitiskt kunnande i kommunerna, och därför är det nu svårt i portgången med att få den nya lagen att fungera. Men jag ser framsteg på många håll och finner att folk faktiskt tar sig an det här igen. Ni skulle ha tänkt på det när ni i er nyliberala yra tog bort alla lagar som handlade om kommunernas ansvar.

Anf. 171 Leif Jakobsson (S)

Herr talman! Jag konstaterar att Leif Jakobsson ägnade all sin tid och allt sitt krut åt att svara på den första frågan och kanske undvek den andra frågan, som det är betydligt svårare att svara på, det vill säga: Varför detta godtycke och denna rättsosäkerhet i stopplagen när det gäller vilka som får och inte får omvandla sina hyresrätter till bostadsrätt? Det är ett enormt godtycke. Jag skulle vilja ha svar på den frågan. På den första fråga som jag ställde fick jag ett väldigt långt svar, men det gjorde mig ännu mer konfunderad. Om nu lagen är så tandlös som Leif Jakobsson egentligen beskriver den, behövs den ju faktiskt inte. Jag uppfattar det fortfarande som att den bygger på en enorm misstro mot kommunalpolitiker. Visst kan jag som kommuninvånare fortfarande ställa min kommunpolitiker till svars för att han inte tar det ansvar som han ändå har enligt andra lagar, som faktiskt säger att man ska ta ansvar för att folk har någonstans att bo. Kommunen har alltid det yttersta ansvaret för saker och ting. Den här lagen behövs inte. Det måste vara ganska besvärande för Leif Jakobsson att hans samarbetspartier vill gå bra mycket längre. Det har vi hört ganska mycket om i dag, och det ser vi i reservationer. Det ska vara obligatoriskt hit och obligatoriskt dit, och man ska lassa på kommunerna ännu mer. Hur ska ni hantera detta i framtiden?

Anf. 171 Marietta de Pourbaix-Lun (M)

Anf. 172 Leif Jakobsson (S)

Herr talman! När det först gäller frågan om allmännyttiga bostadsbolag tänker jag inte kommentera enskilda fall eller den prövning som länsstyrelsen och Boverket har gjort i olika fall. Men det säger väl ändå tillräckligt mycket att vi tycker att det finns anledning att titta över hur tillämpningen av lagen har varit. För mig är det väldigt klart vad vi har sagt från början och vad som är intentionerna med lagen. Det är att den länsstyrelseprövning som ska ske helt och hållet är inriktad på om det finns tillräckligt mycket hyreslägenheter kvar i det kommunala bostadsbeståndet, så att bruksvärdessystemet kan fungera. Den andra frågan gäller beslutsunderlag som handlar om bostadsförsörjningsärenden och en massa andra saker som inte ska prövas av länsstyrelsen. Det är till för att det ska finnas ett lokalt beslutsunderlag och för att den lokala opinionen ska kunna finnas inför ett fullmäktigebeslut om man vill sälja eller ej. Sverige ser så oerhört olika ut, och kommunerna är också oerhört olika. Någon generell riktlinje om att sälja, köpa, bygga eller riva är fullständigt meningslös. Därför förvånar det mig väldigt mycket att ni i generella termer skriver i en reservation att kommunerna ska sälja om de behöver sälja och det finns skäl för det. Det är ju oerhört olika. På en del håll är allmännyttan marknadsdominerande, men på andra håll - som i min hemstad - är den alldeles för liten. Vi måste faktiskt ge utrymme åt det där för kommunalpolitikerna, och det utrymmet finns. Men när det gäller lagen om allmännyttiga bostadsbolag ska vi se om de intentioner och det som vi sade när vi skrev lagen och förde debatterna i kammaren om vårt betänkande tillämpas vid länsstyrelseprövningen. Är det inte så får vi se om det behöver göras förändringar.

Anf. 173 Nina Lundström (Fp)

Herr talman! Också jag vill börja med att förhålla mig till lagen om allmännyttiga bostadsföretag. Vi hör nu att det kanske inte ska handla om att diskutera enskilda fall, men jag vill påstå att det är så oerhört många fall som har kommit upp i dagen att den här lagen förhindrar möjligheterna. Om Socialdemokraterna nu inte vill diskutera konsumentperspektivet, det vill säga frågor om boende som vill äga sin egen bostad, har det kommit fram också en rad andra perspektiv i diskussionen om de här fallen. Bostadsföretag hävdar i de fall där man har råkat illa ut att man inte kan idka en effektiv fastighetsförvaltning. Man kan inte frigöra kapital för att vidta andra åtgärder som man anser nödvändiga, det vill säga lagen fungerar som en restriktion, ett hinder för ett bolag att kunna verka fullt ut. Det finns också kommuner där politikerna faktiskt oavsett partifärg är helt överens om att man vill vidta åtgärder men där lagen sätter upp hinder och omöjliggör förändringar. Även om Leif Jakobsson nu inte vill diskutera konsumentperspektivet och fortfarande anser att lagen absolut måste finnas kvar för att förhindra ombildning, finns ju också de här andra perspektiven. Med tanke på det kommunala självstyret och även på att bolagen och kommunerna har ett ansvar för bostadspolitiken undrar jag varför man har en lagstiftning som sätter upp sådana barriärer och hinder. Jag menar att när man nu gör utredningen måste man ju vilja någonting med den. Vad är det då man vill uppnå? Vi har ju nu facit i handen på att det här inte fungerar.

Anf. 174 Leif Jakobsson (S)

Herr talman! Nej, jag köper inte beskrivningen att vi har facit i handen på att det inte fungerar. Vad vi vill göra med genomgången och utvärderingen är ju att se om lagen fungerar precis enligt de riktlinjer som jag har försökt redogöra för här. Precis så vill vi att lagen ska fungera. I den ingår till exempel det som du pratar om och som finns med här i diskussionen om det som vi kallar beståndsvård. Sådan ska vara möjlig inom ramen för den här lagen. Det har sagts i kammaren och uttalas i betänkandet och i alla andra sammanhang. Det är väl något som får kollas i Boverkets utvärdering. Men det är också den andra delen som Boverket ska kolla, och det är att det trots allt finns kommuner som försöker pungslå hyresgästerna och plocka ut mer pengar ur bolagen än vad man har rätt till enligt lagen. Det vill vi också se över och se om det finns möjligheter att skärpa lagen och göra den tydligare så att detta inte kan ske. Nina Lundström kan väl inte tycka att det är rimligt att hyresgäster i det allmännyttiga bostadsbeståndet både betalar kommunalskatt och betalar lite kommunalskatt till när de betalar hyran.

Anf. 175 Nina Lundström (Fp)

Herr talman! Folkpartiets uppfattning är att allmännyttiga bostadsföretag i vissa fall faktiskt är en risk för en kommun. Man ska komma ihåg att vi här diskuterar bostadsdelen. Men det finns också väldigt mycket kommersiell yta, och man går in i högriskprojekt. Jag tycker att det är dags att helt och hållet se över de så kallade allmännyttiga bostadsföretagens roll med tanke på det som Leif Jakobsson tar upp här nu. Jag vill återkomma till lagen om allmännyttiga bostadsföretag. Det jag har hört hitintills och med tanke på den statistik som finns kan vi konstatera att lagen slår hårt regionalt. De här 24 avslagen riktas direkt mot en region, bland annat Stockholms län. Det handlar faktiskt om väldigt många bostäder. I Stockholms län handlar det om 2 700 lägenheter. Jag vet att man inte vill diskutera östra Skogås, så det behöver vi inte uppehålla oss vid. Men man kan konstatera att exemplen visar att man inte ens ur ett bolags eller ur kommunens perspektiv kan ha en effektiv fastighetsförvaltning eller vidta de åtgärder som behöver vidtas. Den andra frågan som jag tycker är intressant att kommentera, med tanke på att jag hävdar att bostadsmarknaden är en mycket sjuk patient, är det som Leif Jakobsson säger om svarthandel. Folkpartiets motion, som ligger till grund för vår reservation, anger just att inom det här området är till och med Folkpartiet inne på att tillsätta en utredning. Det vore härligt om Leif Jakobsson i dag skulle säga: Vi tillstyrker Folkpartiets motion. Då skulle vi kunna få till stånd en utredning och titta på det som vi alla nu har sagt är viktigt - kompletterande åtgärder. Det behövs fler bostäder, det behövs en reformering av hyressättningssystemet, men vi alla vet att det kan behövas ytterligare åtgärder. Just här skulle en utredning vara alldeles utomordentlig. Det vore härligt att i dag få höra att Socialdemokraterna skulle kunna tänka sig att göra ett tillkännagivande om att tillsätta en utredning.

Anf. 176 Leif Jakobsson (S)

Herr talman! Vad blir det nu av det kommunala självstyret? Helt plötsligt ska vi utreda huruvida kommunerna i sina bolag får lov att syssla med det ena eller det andra, och vi ska ifrågasätta deras roll. Det är rätt intressant. Det finns en reservation om detta. Ena sekunden hyllar man det kommunala självstyret, men om kommunerna bestämmer sig för att ha kommunala bostadsbolag måste staten gripa in. Då skriver ni motioner och reservationer. Det är ännu tydligare i den moderata reservationen att det är bra med visst kommunalt självstyre, men vi vet bäst här i riksdagen att kommunerna inte ska ha några bostadsbolag. Det är tydligen så att man väljer det som passar för tillfället. Vad gäller svarthandeln kan det vara lämpligt att vi på något vis i utskottet framöver försöker jobba med frågan. Det finns många olika sätt att göra det. Det är i och för sig intressant att det är sådan tilltro till utredningsväsendet att man kräver fler utredningar.

Anf. 177 Rigmor Stenmark (C)

Herr talman! Jag tyckte att det var ganska häpnadsväckande - jag kan inte smälta det - att Miljöpartiets ena gruppledare, Helena Hillar Rosenqvist, tar avstånd från den budget som vi fick oss presenterad i dag på förmiddagen. Det måste vara ett väldigt bekymmer för Socialdemokraterna att man har sådana samarbetspartner. Vi som sitter i oppositionen känner att vi ändå måste kunna lita på de ord som står i propositionen och kunna utgå från det. Det är väl inte så att man kan ha dagsländepolitik på denna höga nivå? Jag undrar hur Socialdemokraterna ser på det. Det är väldigt viktigt för bostadspolitiken att man har balans i statens ekonomi och att man verkligen ser till att man behåller de låga räntor som ändå finns för villalånen. Hur tänker Socialdemokraterna tackla det här?

Anf. 178 Leif Jakobsson (S)

Herr talman! Jag följer med intresse replikväxlingen. Det skulle vara intressant om Rigmor Stenmark kunde redogöra för vad räntenivån var för villalånen när Centern satt i regeringen. Vad är räntan i dag? I dag betalar man ungefär en femtedel i kapitalkostnader jämfört med vad man betalade när Centern var i regeringen. Man kanske ska vara lite försiktig med att måla upp problem. Det har visat sig att vi har lyckats hålla balansen i ekonomin. Men det är helt rätt och riktigt att den absolut bästa förutsättningen både för bostadsbyggande och för att människorna ska våga satsa på bostäder är att den offentliga ekonomin är i ordning. Det är därför vi kämpar så hårt med den. Vi gnetar och försöker sy ihop budgetar med våra samarbetspartier. Det har vi gjort än en gång trots alla olyckskorpar. De flesta - olika banker och andra - säger att det är väldigt goda förutsättningar för väldigt många år framöver att ha en historiskt låg räntenivå, till skillnad från vad vi hade när vi hade en borgerlig regering.

Anf. 179 Rigmor Stenmark (C)

Herr talman! Det som sägs i den här kammaren både från talarstolen och i replikskiften finns nedtecknat, och det finns en trovärdighet i vad man säger här. Jag skulle vilja gå till frågan om svarthandel. Det är Socialdemokraterna som har det yttersta ansvaret för att situationen är som den är just nu. Det går inte att skylla på någon där borta. Det gäller att ta fasta på vad man kan göra nu. Statsministern har ju sagt att han vill satsa mer pengar på rättsväsendet. Det finns alltså en möjlighet att i dag yrka bifall till den reservation som handlar om att ta itu med svarthandeln. Det skulle vara en välgärning, inte för oss politiker i första hand, utan för de människor som drabbas, den lilla människan - herr och fru Svensson, unge herr Svensson och lilla fröken Svensson - som har kommit i en väldigt knepig situation där de faktiskt utnyttjas av andra människor.

Anf. 180 Leif Jakobsson (S)

Herr talman! Rigmor Stenmark ville släppa frågan om räntorna. Då ska jag berätta att jag som villaägare sedan många år tillbaka minns mycket väl att jag fick betala 17 ½ % i ränta 1992. Sedan fanns det dagsnoteringar på 500 % och allt det där. Men jag hade rörlig ränta och fick betala 17 ½ %. Jag betalar 3,3 % i dag. Det där säger väl en del om vem som har kapacitet att se till att det finns möjlighet för långsiktigt byggande och mycket annat. Frågan om svarthandel har vi diskuterat ganska ordentligt. Huruvida polisen ska prioritera det är en fråga som Polisstyrelsen och polisnämnder ska jobba med utifrån de regionala förutsättningarna. Återigen - Sverige ser väldigt olika ut. Det är inte självklart att man på alla håll i landet uppfattar det som den största polisiära frågan, medan man här i Stockholmsområdet naturligtvis gör det.

Anf. 181 Sten Lundström (V)

Herr talman! Det var ganska många av de frågor som jag ställde i mitt anförande som Leif Jakobsson uppenbarligen inte hade tid att svara på. Jag tänker inte upprepa alla de frågorna, men någon. Vad är det som gör att arbetarkommunens ordförande i Malmö och näringsutskottets ordförande Marie Granlund har en så annorlunda uppfattning om bostadsanvisningslagen i förhållande till Leif Jakobsson? Som partier är vi överens om behovet av en kommunal bostadsförsörjning. Jag tror att vi anger exakt samma skäl till det. Vi vill, med tanke på både den kvalitet och den kvantitet som i dag finns när det gäller bostadsförsörjningsprogram, gå ett steg vidare. Jag fick egentligen inga direkta argument för varför man inte skulle byta namn på det. Ordet "bostadsförsörjningsprogram" syftar gärna tillbaka till det man gjorde en gång i tiden då det framför allt handlade om var man skulle bygga nytt. Vi vill ha en inriktning på hur man utvecklar samhället och var man bygger om, hur vi ska ställa om energi och annat och hur vi ska ställa om när det gäller barns rättigheter och så vidare. I varje fall några synpunkter på våra förslag om boendeplaneringsprogram hade inte varit helt fel.

Anf. 182 Leif Jakobsson (S)

Herr talman! Jag uppfattade inte att min tid i talarstolen och i inlägg var predestinerade till att svara på Vänsterpartiets reservationer. Jag ville nog ta mig den friheten att använda lite av den tiden till att beskriva den socialdemokratiska politiken. Men nu har vi tillfälle att diskutera Vänsterpartiets reservation. Om jag börjar med bostadsanvisningslagen är inte skillnaden så väldigt stor mellan utskottsmajoritetens skrivning och den som finns i er motion. Skillnaden är den att Sten Lundström är väldigt glad i att hitta nya verktyg att ösa över kommunerna i form av lagar och allt annat. Detta kan vara ett bra verktyg. Det kanske till och med är så att det är ett ganska nödvändigt verktyg i några få kommuner. Det kan vara så. Men det förutsätter naturligtvis att det finns ett intresse och ett tryck från dem som har att hantera bostadspolitiken i de kommuner som berörs. I annat fall är det ganska meningslöst att instifta en sådan lag. Den bygger på att det finns ett lokalt tryck och ett lokalt behov av den. Än så länge får i varje fall jag de signalerna att man inte anser att en bostadsanvisningslag skulle förbättra på något avgörande sätt. Tvärtom är det en del som menar att det skulle kunna försämra förhållandet när man vill göra överenskommelser med privata fastighetsägare. Men vi har inte något principiellt emot en bostadsanvisningslag.

Anf. 183 Sten Lundström (V)

Herr talman! Jag konstaterar att i vår gemensamma hemkommun finns ett beslut i kommunfullmäktige om att man bör uppvakta regeringen med ett krav om en bostadsanvisningslag. Jag misstänker att det är därför den socialdemokratiska arbetarkommunens ordförande har skrivit den motion hon har gjort. Jag vet att man i fler kommuner och även i Göteborgs kommun ser ett behov och efterlyser en sådan lag. Man har ingen möjlighet att använda sig av bostadsanvisning om det inte finns en lagstiftning i botten. Att vi ger verktyget bostadsanvisningslag innebär inte med nödvändighet att man måste använda det. Den finns där som en möjlighet att använda om man inte får loss de bostäder man behöver. Därför behövs lagen. Därmed inte sagt att kommunerna behöver tillämpa lagen i någon större utsträckning. Enbart vetskapen om att lagen finns fick tidigare en rad bostadsanvisningsavtal till stånd på ett helt annat sätt än på senare tid. Jag har lite svårt att förstå resonemanget. Herr talman! Jag vill bara ta upp en sak till som gäller bostadsförmedlingen. Vi var överens om lagstiftningen och att regeringen skulle ålägga kommunerna detta. Jag vill ställa en helt ärlig fråga. Var den skrivning som fanns i bostadsförsörjningslagen om bostadsförmedling bara ett sätt att köpa oss? Fanns det någon seriositet i att regeringen skulle kunna ålägga en kommun att starta bostadsförmedling? Om det fanns någon seriositet i det, varför har man inte ålagt Göteborg och Malmö kommuner att starta bostadsförmedlingar? Vi vet hur det ser ut. Det är ett skydd för individerna. När kommunerna inte kan ta sitt ansvar måste faktiskt den lagstiftande församlingen se till att det sker.

Anf. 184 Leif Jakobsson (S)

Herr talman! Den passusen ska man nog se som en ganska intervenerande fråga om regeringen ger sig in och fattar ett sådant beslut. Men det kan behövas. Det är därför den finns där. Jag menar faktiskt att om en kommun så gravt missköter sina förpliktelser när det gäller bostadsförsörjning måste den möjligheten kunna finnas. Men jag tror inte att man uppnår något positivt resultat och att vi får speciellt verksamma och speciellt effektiva bostadsförmedlingar om en kommun inte vill och regeringen tvingar den. I princip kan det innebära att man spikar upp en skylt i en tom lokal och säger: Skriv upp er på den här listan! Det måste finnas en politisk vilja i kommunen att ta tag i problematiken. Det måste finnas ett kommunalt och ett lokalt engagemang för det ifall det ska fungera. Det är ingen hemlighet att jag själv tycker att till exempel Malmö behöver en bostadsförmedling och driver den frågan hemma. Men det gör jag inte här i talarstolen i riksdagen.

Anf. 185 Marietta de Pourbaix-Lun (M)

Herr talman! Jag såg att Leif Jacobsson blev alldeles förskräckt och trodde att jag skulle få ytterligare en replik. Han blev förvirrad, hör jag nu. Det är vad Leif Jacobsson har sagt om Moderaterna i repliker till andra partier som föranledde mig att begära ordet. Leif Jacobsson står här uppe i talarstolen och påstår att Moderaternas lösning på väldigt många problem, bland annat på svarthandel, är att förbjuda kommunala bostadsföretag. Inget kan vara mer fel. Jag vet inte var han har läst det. Det står inte i någon reservation. Jag ska läsa innantill från Moderaternas motion som ligger till grund för våra reservationer i detta betänkande, eftersom jag vill ha det till protokollet: "Vi vill inte förbjuda kommunala bostadsföretag då det strider mot den grundlagsfästa principen om det kommunala självstyret." Det är det enda jag vill ha antecknat till protokollet. Leif Jacobsson far med osanning när han påstår att vi vill förbjuda kommunala bostadsföretag. Så är det inte. Vi tycker att det är upp till kommunalpolitikerna själva att bestämma om de ska ha ett kommunalt bostadsföretag eller inte.

Anf. 186 Leif Jakobsson (S)

Herr talman! Sammanhanget var nog inte riktigt. Det handlade inte om svarthandeln. I frågan om svarthandeln hänvisade jag till ert standardrecept att höja hyrorna för alla andra som bor i de områdena. Det handlade om det kommunala självstyret. Jag läser i den moderata reservationen på s. 40 i betänkandet: "Det finns flera skäl som talar för att de kommunala bostadsbolagen bör säljas. Kommunerna skall principiellt inte ägna sig åt att driva affärsverksamhet och därmed i många fall riskera kommunens ekonomi, vilket i sin tur kan leda till inskränkningar i den kommunala kärnverksamheten." Det är klart som korvspad. Den moderata uppfattningen är att kommunerna inte ska syssla med det. Det står i er egen reservation. Därför sade jag också att om ni kunde driva de frågorna där Moderaterna har majoritet får ni väl göra det. Men varför ska ni tvinga på kammaren en uppfattning som denna?

Anf. 187 Marietta de Pourbaix-Lun (M)

Herr talman! Nu tycker jag att Leif Jacobsson läser saker som en viss potentat läser Bibeln. Vi säger väl inte att man ska förbjuda någon kommun att ha kommunala bostadsföretag. Vi säger att kommuner principiellt inte ska ägna sig åt att driva affärsverksamhet. Det är principiellt. Vi säger aldrig att vi har varit beredda att förbjuda kommunerna att ha kommunala bostadsföretag. Det är precis det jag citerade ur vår motion. Vi hade kunnat vara väldigt raka och skrivit det. Det gör vi inte. Vi utgår från vår motion som jag citerade. Där säger vi att vi inte vill förbjuda kommunala bostadsföretag just för att vi står för det kommunala självstyret. Att vi sedan tycker att man principiellt inte bör ägna sig åt affärsverksamhet är en sak. Det är upp till varje kommunpolitiker och majoritet i kommunerna att avgöra om man ska ha ett kommunalt bostadsföretag eller inte.

Anf. 188 Leif Jakobsson (S)

Herr talman! Jag bara konstaterar vad som står i reservationen: Det finns flera skäl som talar för att de kommunala bostadsföretagen bör säljas, och kommunerna ska principiellt inte ägna sig åt det. Jag bara läser vad som står. Vi får se vad det står i protokollet. Men enligt min egen minnesbild sade jag inte förbjuda. Jag sade att ni inte ville att man skulle ha det och ville ingripa. Det måste väl ändå vara ett uttryck för att den nationella nivån staten ska ingripa och säga: Ni ska inte syssla med det.

Anf. 189 Marietta de Pourbaix-Lun (M)

Herr talman! Jag tror att jag som moderat vet bättre vad vi står för än Leif Jacobsson som socialdemokrat vet. Därför är det nog mitt ord som gäller om vad som står i vår motion och den tolkning som jag gör av vår reservation.

Anf. 190 Helena Hillar Rosenqvist (Mp)

Herr talman! Jag skulle absolut inte ha önskat denna förlängning av debatten utan att vi i stället kunnat få ägna oss åt nästa betänkande. Men nu har jag för första gången under mina snart sex år i kammaren råkat ut för ogrundade påhopp i ett replikskifte mellan två andra debattörer. Det är helt otroligt. Jag kräver ett klargörande av Rigmor Stenmark i vilket avseende som Miljöpartiets gruppledare, Helena Hillar Rosenqvist, inte står bakom den budget som har lagts fram i dag. Det kräver sin förklaring. Jag sade inte ett ord om räntor. Det var reavinster jag pratade om. I det replikskifte där Rigmor Stenmark ägnade sig åt mig - väldigt egendomligt - blev det tal om räntor. Jag förstår ingenting. Jag vill ha ett klargörande.

Anf. 191 Rigmor Stenmark (C)

Herr talman! Vi började med att prata om den diskussion som du själv hade, Helena Hillar Rosenqvist, om att du hade sett så många villor till salu. I repliken tog jag sedan upp att det är väldigt viktigt att staten har ordning på sina finanser och att man ser till att folk kan ha en låg ränta. Då frågade jag Helena Hillar Rosenqvist vilket ansvar hon hade för det. Då säger Helena Hillar Rosenqvist att hon inte har något ansvar för det.

Anf. 192 Helena Hillar Rosenqvist (Mp)

Herr talman! Det var inte det som jag frågade om. Vi kan i och för sig starta om den debatten, men jag tror inte att talmannen låter oss göra det. Den direkta frågan var i vilket avseende vår debatt här har antytt att jag inte står bakom den budget som vi har lagt fram tillsammans, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och vi.

Anf. 193 Rigmor Stenmark (C)

Herr talman! Det var så att jag frågade vilket ansvar Helena Hillar Rosenqvist har för att staten så många gånger i följd har gått med förlust. Då säger Helena Hillar Rosenqvist att hon inte har något ansvar för det. Sorry!