Arvsrättsliga frågor

Betänkande 2006/07:CU21

  1. 1, Förslag
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
29 mars 2007

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

PDF
PDF

Beslut

Nej till motioner om arvsrättsliga frågor (CU21)

Riksdagen sade nej till motioner från allmänna motionstiden 2006 om arvsrättsliga frågor. Skälet är tidigare riksdagsbeslut och att det redan pågår arbete i de frågor som motionerna tar upp. Motionerna handlar bland annat om efterlevande makes och särkullbarns arvsrätt, sockenfonder, arvsrätt för kusiner med flera, sambos arvsrätt och registrering av testamenten.
Utskottets förslag till beslut
Avslag på motionerna
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.

Ärendets gång

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2007-02-20
Justering: 2007-03-13
Trycklov: 2007-03-16
Trycklov till Gotab och webb: 2007-03-19
Trycklov: 2007-03-19
Reservationer: 2
Betänkande 2006/07:CU21

Alla beredningar i utskottet

2007-02-15, 2007-02-20

Nej till motioner om arvsrättsliga frågor (CU21)

Civilutskottet föreslår att riksdagen säger nej till motioner från allmänna motionstiden 2006 om arvsrättsliga frågor. Skälet är tidigare riksdagsbeslut och att det redan pågår arbete i de frågor som motionerna tar upp. Motionerna handlar bland annat om efterlevande makes och särkullbarns arvsrätt, sockenfonder, arvsrätt för kusiner med flera, sambos arvsrätt och registrering av testamenten.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2007-03-28
Stillbild från Debatt om förslag 2006/07:CU21, Arvsrättsliga frågor

Debatt om förslag 2006/07:CU21

Webb-tv: Arvsrättsliga frågor

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 148 LiseLotte Olsson (V)
Fru talman! Det är lätt att vara efterklok. Men för den sambo vars partner avlider utan att det finns ett testamente är det knappast någon tröst. Är det inte märkligt att vi har en lagstiftning där det inte ens finns en möjlighet att gå till domstol för att få rätten till arv prövad? Det spelar ingen roll hur länge två personer har levt med varandra, är de inte gifta saknas ett skydd för den efterlevande partnern, en brist som är tänkt att kompenseras med ett testamente. Problemet är att många människor som är sambor inte vet om att sambolagen inte ger samma rätt till arv som äktenskapsbalken. Många vet inte om att de bör skriva ett testamente, och många vet förstås inte att i morgon är de borta. Visst kan man säga att människor har ett ansvar för att ta reda på vad som gäller, men säg det till den som har förlorat sin partner i tsunamin eller Estoniakatastrofen! Skyll dig själv, ni borde ha skrivit ett testamente, sägs det. Är det inte lämpligare att lagen utgår från människors faktiska omständigheter? Tyvärr är det så i dag att den efterlevande partnern i praktiken är helt utlämnad till arvingarnas godtycke om samboparet inte skrivit något inbördes testamente. Vi i Vänsterpartiet vill införa en klausul i sambolagen som ger den efterlevande rätt att begära prövning av arvsrätten i domstol. Det handlar alltså inte om att skapa något äktenskapsliknande system av lägre dignitet, som utskottsmajoriteten hänvisar till i betänkandet. Jag tycker inte heller att argument som att en arvsrätt för en sambo vore främmande för den svenska rättsordningen är skäl som är tunga nog för att avstyrka vårt förslag. Vad vi vill ha är inte någon generell arvsrätt för sambor. Självklart finns det fall där det är rimligt att en sambo inte ska ärva, till exempel om man har levt ihop en kortare tid. Vi vill skapa en möjlighet till prövning i det enskilda fallet. Det är synd att majoriteten i civilutskottet värnar så mycket om äktenskapet att den inte kan se att även sambor som inte varit förutseende nog att skriva ett testamente behöver skydd. Det kan hända så mycket i människans liv. Olyckor och katastrofer är ingenting som vi kan förutse. När det gäller Vänsterpartiets andra reservation i betänkandet har regeringen glädjande nog bestämt att utreda frågan om registrering av testamenten. Försvunna testamenten kan ställa till stora problem, och det är viktigt att alla människor är trygga i vetskapen om vad som kan hända med deras kvarlåtenskap. Det gäller även de människor som inte har möjlighet att förvara sitt testamente i bankfack. Därför är det bra om regeringen lägger fram förslag om att man ska ha möjlighet att registrera testamente hos en myndighet. Det tackar vi för. Jag yrkar därmed bifall till reservation 1 och den av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet gemensamma reservation nr 2.

Anf. 149 Jan Lindholm (Mp)
Fru talman! Betänkandet om arvsrättsliga frågor tar upp fem olika frågeställningar som jag tycker samtliga har betydelse för de flesta av oss. En del av dem väcker till och med en del intressanta frågor. Man kanske är knäpp om man tycker att arvsrättsliga frågor kan vara intressanta. Det är det som är det fascinerande med att vara politiker: Man behöver inte dyka så väldigt djupt i frågor för att nästan vilken fråga man än ger sig på ska bli rätt intressant. Att det kan uppstå konflikter mellan en efterlevande make och särkullbarn är väl inte särskilt okänt. En bidragande orsak till det kan vara det faktum att särkullbarnen har en arvsrätt som kan vara rätt besvärande för den efterlevande maken och få allvarliga konsekvenser. En annan orsak kan vara att rätten redan långt innan någon av föräldrarna avlider kan bidra till att påverka relationerna mellan särkullbarnen och de övriga, de gemensamma, barnen på ett sätt som inte alltid är så roligt. Å andra sidan är det inte så enkelt att förändra särkullbarnens rätt. Personligen tycker jag emellertid att det är lite märkligt att arv spelar så stor roll i hur relationen mellan människor blir. Jag tycker att det på något sätt vore bra om vi hade en lagstiftning som minimerade orsakerna till konflikter mellan människor. Det är något som jag tycker att man borde eftersträva. Jag tycker att det är en fråga som man behöver dyka i och göra något åt. Jag tillhör dem som tycker att riksdagen borde kunna uttala en åsikt även när det pågår utredning. Man använder ofta det som argument för att avstyrka förslag som tas upp av riksdagsledamöterna. Jag tycker nämligen inte att det behöver innebära några låsningar eller att man tappar i prestige om man sedan ändrar sig från en majoritet som uttalat sig i riksdagen när utredningen kommer med sina förslag. Jag tycker tvärtom att en öppen åsiktsregistrering under hela resan och att man kan ändra uppfattning under resans gång och på det sättet göra debatten mer levande skulle göra det politiska livet intressantare, speciellt för allmänheten utanför politiken. Jag får acceptera motivet till yrkande om avslag. Man kan utgå från att regeringen ändå kommer att återkomma i frågan och då förhoppningsvis med förslag som gör att alla barn blir mer jämställda i de här avseendena och att den efterlevande makan - det är oftast kvinnan det handlar om - inte ska behöva uppleva den otrygghet som särkullbarn kan innebära på samma sätt som i dag. Förslaget om sockenfonder som behandlas i betänkandet avstyrks också, inte med motivering att det pågår en utredning utan därför att man inte gillar förslaget. Jag tycker i själva verket att grundidén i det är väldigt tilltalande. Jag skulle uppskatta om man ändå från majoritetens sida funderade på att på något sätt komma tillbaka till riksdagen med något i den stilen. Jag tror att det är bra att som ett alternativ till den allmänna arvsfonden ändå ha någon form av regional eller lokal möjlighet. Det vore bra för dem som inte har några arvingar att känna att deras kvarlåtenskap kan komma till bygdens bästa. Jag tycker att det är en väldigt bra grundidé som man ska ta vara på. Jag gillar det förslaget. Jag har den grundinställningen att arvsrätten, som den är utformad i dag, ibland leder till konflikter. Jag delar majoritetens uppfattning när det gäller det förslag som finns i två motioner från två moderata ledamöter om att utvidga arvsrätten. Jag tror att det tvärtom bara skulle leda till ännu större konflikter. Jag delar den inställning som majoriteten har i den frågan, att det inte är någon höjdare direkt. Även när det gäller den fråga som tas upp i betänkandet om sambors arvsrätt delar jag och Miljöpartiet majoritetens inställning. Vi är särskilt nöjda med den lilla kommentaren i majoritetens ställningstagande där man hänvisar till möjligheten att testamentera för att styra hur kvarlåtenskapen ska fördelas. Det påverkar, hoppas jag, hur majoriteten ser på den sista fråga som tas upp i betänkandet om möjligheten att registrera testamenten. Om man använder det som argument i en fråga måste man ändå mena allvar med att det är viktigt att ha den tryggheten att veta att testamentet inte leder till konflikter. Testamenten kan ju avsiktligt och oavsiktligt försvinna. Jag tycker att det är ett väldigt bra förslag, även om det inte kommer från Miljöpartiet utan från Vänsterpartiet, och jag hoppas att ni gör något bra av det. Där är yrkande om avslag motiverat med en utredning. Jag yrkar bifall till reservation 2 som s, v och mp har tillsammans. Jag vill upprepa att i den fråga där man hänvisar till en utredning och yrkar avslag har jag den grundinställningen att det skulle vara positivt för arbetet i utredningen och för debatten om man från majoritetens sida säger att det är ett bra förslag, även om man kanske inte tycker om utformningen i motionen. En riksdagsmajoritet skulle kunna uttrycka en åsikt som en ledstjärna för arbetet framåt. Jag tror att det skulle bli intressantare så. Jag vill avsluta, fru talman, med att påminna kammaren om den stora vikten av att Banverket snarast möjligt får i uppdrag att bygga dubbelspår mellan Falun och Borlänge.

Anf. 150 Lennart Pettersson (C)
Fru talman! Jag tänker kommentera två av de fem motioner som är framlagda. Jag börjar med motionen av Birgitta Sellén och Kenneth Johansson om sockenfonder, ett begrepp som kanske skulle bytas ut mot kommunfonder, eftersom socknen inte längre existerar som formellt juridiskt begrepp. Motionen går ut på att inom ramen för Allmänna arvsfonden kunna skapa lokala fonder. Det finns många människor som saknar arvingar och som inte har tänkt på att skriva ett testamente. Samtidigt har många av dessa varit aktiva i det lokala föreningslivet och skulle förmodligen gärna se att deras kvarlåtenskap kunde bli till nytta och glädje på hemmaplan. Jag tror dessutom att en lokal fond skulle bli mer publik än vad Allmänna arvsfonden är i dag. De flesta föreningar har ingen aning om att de har möjlighet att söka medel, vilket innebär att behållningen i fonden är mycket stor. Det finns därför skäl att på allvar fundera på förslagen i motionen. Den andra motionen gäller registrering av testamente och att säkerställa att den avlidnes sista vilja också blir verklighet utan risk för att någon anhörig förstör eller kastar ett skrivet testamente. Det har ju onekligen ett rättsvärde. Jag ser fram emot utredningen och dess direktiv. Sammantaget kan man säga att alla förslagen i motionerna, bortsett från särkullbarnens arvsrätt, redan i dag kan tillgodoses genom en aktiv handling från den enskilde. När det gäller sockenfonder kan kvarlåtenskapen genom ett testamente överlåtas till lokala föreningar. Det är inte heller något problem att testamentera till kusiner. Likaså går det bra för sammanboende att reglera tillgångar och skulder genom ett samboavtal i kombination med ett testamente. Vill man känna sig ännu mera trygg så går det faktiskt bra att gifta sig. Jag är inte jurist, men jag utgår ifrån att det är möjligt att förvara ett testamente hos advokat eller jurist om man känner sig osäker på hanteringen av ett testamente efter att man har avlidit. Det här föranleder frågan: Måste vi då ändra lagstiftningen? Nej, det måste vi inte, men det beror helt på hur mycket ansvar vi tycker att det är skäligt att var och en tar. Oavsett vilket så krävs det mycket mer information än vad som delges i dag. Det går ut årliga besked om pensionerna och inför deklarationerna. Det borde vara möjligt att haka på med en årlig, tydlig information om det kloka i att skriva samboavtal och om att skriva testamente. Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på samtliga motioner.

Anf. 151 Yvonne Andersson (Kd)
Fru talman! Jag ställer mig helt bakom utskottets förslag och yrkar avslag på samtliga motioner. Den här debatten handlar om arvsrättsliga frågor. Jag vill inrikta mig på Vänsterpartiets önskan att sambopar i princip ska ärva varandra såsom om de hade varit äkta makar. Sambolagen är, som vi vet, reaktiv. Det betyder att när det gäller samboförhållandet blir rättsregler tillämpliga på samlevnaden utan någon uttrycklig önskan eller viljeförklaring från sambornas sida, och lagen träder i kraft först när samboskapet upplöses av en domstol. Problemet, när man i motionen föreslår en rätt för sambo att väcka talan om att ärva sin partner, är att det måste finnas en materiell rättsregel, och den finns inte. Vi tycker inte heller att en sådan behövs här eftersom det är en annorlunda typ av rättsfigur än vad äktenskapet är. Däremot är det ju ett problem att allmänheten inte känner till de skillnader som finns mellan äktenskapslagstiftningen och sambolagstiftningen. Alltför ofta anses, precis som vi hörde, sambolagen helt felaktigt vara jämförbar med äktenskapsbalken. Men om man ska förena friheten och tryggheten så är det ju ändå viktigt att människor medvetandegörs om hur sambolagen fungerar och vad som skiljer den från äktenskapsbalken. Fru talman! En fråga är om vi ska ha två rättsfigurer. Om vi ska det måste ju var och en använda sig av de premisser som finns runt var och en. Där tycker vi att det ska vara skillnad. Det finns i dag ingen anledning att införa en ordning där rätten till arv ska tillskapas genom domstolsprocess, anser vi. Med det vill jag tacka för ordet, och samtidigt vill jag säga att jag som kristdemokrat tycker att det bästa ju vore att satsa på det mest stabila och trygga.

Anf. 152 LiseLotte Olsson (V)
Fru talman! Yvonne Andersson, när du började prata sade du att vi tyckte att sambor "i princip" ska ärva varandra. Jag sade ganska tydligt från talarstolen att det inte handlar om att det ska vara så "i princip", utan det här handlar om undantagsfall. I de fallen ska man ha rätt att väcka talan. Det är det vi menar. Det finns många människor som, trots att de tycker att de är kloka, förståndiga, förutsägbara och allt möjligt, inte gör det som de borde. Det hände exempelvis vid Estoniakatastrofen och, som jag sade, tsunamin. Där var det människor som förstås inte tänkte på att de inte skulle komma tillbaka från den resan. Därmed blev det väldigt olyckligt för många sambor, som inte fick ärva sin partner som hade försvunnit. Det blev en ekonomisk katastrof ovanpå en annan, sorglig, katastrof. Det finns flera exempel. Det finns exempel på par som har levt tillsammans i många år, 25-30 år, och som har stått under dödshot. Man har jobbat mot högerextremism. Jag kan säga namnen, men det ska jag inte göra. Båda i förhållandet var utsatta för dödshot. I det fallet kunde man inte gifta sig, för då skulle någon kunna hitta dem i myndigheternas register. Mannen i förhållandet dog. Kvinnan får efter 25 år inte rätt till någonting som den här mannen hade. Det här handlar alltså om undantagsfall där människor far väldigt illa. Vi vill ge en möjlighet för de människorna till någon sorts utväg ur den kris som det innebär.

Anf. 153 Yvonne Andersson (Kd)
Fru talman! Vår utgångspunkt ligger nog kanske i människosynen. Vi tror att människor kan ta ansvar för sitt liv. Vi tror att människor kan förbereda sig. Det finns ju ändå alla möjligheter till civilrättsliga avtal, testamenten och det ena med det fjärde, om man vill ha den relationen. Man har möjlighet att bestämma själv precis hur det ska vara. Det vi egentligen skulle satsa på, tycker jag, är väl att ännu fler människor fick veta att samboskapet är ett väldigt otryggt sätt att leva tillsammans om man vill ha sina liv tillsammans, ha gemensamma ägodelar och det ena med det andra. Det har vi påpekat i varje läge från allianspartierna och framhållit vikten av information och annat om de möjligheter som finns för att göra detta. Ska vi ha två rättsfigurer som ser olika ut så måste de få göra det. Man kan ju inte förändra allt för att någonting händer. Människor måste ju kunna ta ansvar för sina liv även medan de är levande, innan katastroferna inträffar.

Anf. 154 LiseLotte Olsson (V)
Fru talman! Jag tror också att människor kan ta ansvar för sitt liv och att man bör göra det. Det håller jag med om. Men i det fall som jag pratar om och när det gäller de människor som varit med om de hemska katastroferna har det här bevisligen inte fungerat, och människor har farit illa. Det finns ett möjligt, enkelt sätt att kunna göra det här mindre skadligt för de här människorna. Självklart bör man informera - det håller jag också med om - men som läget är i dag finns det tusentals människor i Sverige som inte har tagit till sig det här och som har farit väldigt illa. Det kan drabba vem som helst att man inte är så förutseende som man borde vara. Då tycker jag att vi bör ställa upp, just för de människornas rätt och möjlighet att kunna klara sig bättre ur en sådan här situation.

Anf. 155 Yvonne Andersson (Kd)
Fru talman! Nu är det ju så att motionen föreslår rätt för sambor att väcka talan. För att man ska få väcka talan måste det finnas en rättsregel, och det finns inte i dag. Det har inte motionären över huvud taget tagit upp. Från vår horisont tycker vi att det är olämpligt att införa en ordning där rätten till arv ska tillskapas genom domstolsprocess, därför att vi har andra möjligheter. I så fall är det väl nog så viktigt att utifrån de ambitioner som ni har ingående jobba med information om sådant som ger otrygga förhållanden vid händelser av olika slag.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2007-03-29
Förslagspunkter: 5, Acklamationer: 3, Voteringar: 2

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

    Förslagspunkter och beslut i kammaren

    1. Efterlevande makes och särkullbarns arvsrätt

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2006/07:C241 och 2006/07:C306 yrkande 2.
    2. Sockenfonder

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2006/07:C219.
    3. Arvsrätt för kusiner m.fl.

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2006/07:C220, 2006/07:C295 och 2006/07:C306 yrkande 3.
    4. Sambos arvsrätt

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2006/07:C218.
      • Reservation 1 (v)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (v)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      s1012027
      m780019
      c23006
      fp23005
      kd19005
      v01804
      mp17002
      Totalt26120068
      Ledamöternas röster
    5. Registrering av testamenten

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2006/07:C224.
      • Reservation 2 (s, v, mp)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (s, v, mp)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      s0103027
      m780019
      c23006
      fp23005
      kd19005
      v01804
      mp01702
      Totalt143138068
      Ledamöternas röster