krigsmaterialimport från Vitryssland

Skriftlig fråga 2003/04:1289 av Lindström, Torsten (kd)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2004-06-02
Anmäld
2004-06-02
Besvarad
2004-06-09
Svar anmält
2004-06-14

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 2 juni

Fråga 2003/04:1289

av Torsten Lindström (kd) till utrikesminister Laila Freivalds om krigsmaterielimport från Vitryssland

Vitryssland är troligen det enda landet i Europa där den demokratiska utvecklingen går åt fel håll. Den gnutta demokrati som finns urholkas ständigt. Brott mot de mänskliga rättigheterna är återkommande. Tidningar stängs, oppositionspolitiker fängslas, journalister döms till straffarbete och valresultat ogiltigförklaras. Det är angeläget att Sverige på alla sätt uppmuntrar utvecklingen av demokratin och de mänskliga rättigheterna i Vitryssland.

I dag underhåller Sverige den vitryska regimen genom att sedan 1996 köpa högteknologiskt krigsmateriel från den vitryska staten. Det senaste kontraktet slöts så sent som hösten 2003. Enligt uppgifter uppgår handeln till ca 90 miljoner kronor under åren 1996@2003. Under motsvarande period har Sverige förmedlat 60 miljoner kronor till demokratifrämjande insatser. Sverige har alltså betalat mer för vapen än för stöd till en demokratisk utveckling med mänskliga rättigheter. Därmed bidrar Sverige till att den vitryska diktaturen får en starkare ställning. Det är givetvis oacceptabelt. Sverige måste därför omedelbart stoppa importen av krigsmateriel från Vitryssland.

Mot bakgrund av det ovan anförda vill jag fråga utrikesministern:

Avser ministern att verka för ett stopp av krigsmaterielimporten från Vitryssland?

Svar på skriftlig fråga 2003/04:1289 besvarad av

den 10 juni

Svar på fråga 2003/04:1289 om krigsmaterielimport från Vitryssland

Försvarsminister Leni Björklund

Torsten Lindström har frågat utrikesminister Laila Freivalds om hon avser att verka för ett stopp av krigsmaterielimporten från Vitryssland. Då frågan mer berör Försvarsdepartementets ansvarsområde har jag övertagit den.

Jag vill börja med att betona att jag anser att det är angeläget att Sverige på alla sätt uppmuntrar utvecklingen av demokrati och mänskliga rättigheter i vår omvärld. Sverige har ett relativt omfattande utvecklingssamarbete med Vitryssland och det finns en ambition från regeringens sida att öka och bredda detta samarbete framöver. Vidare fäster Sverige stor vikt vid att motverka en isolering av det vitryska folket och att stärka det civila samhället för att främja en demokratisk utveckling i landet.

När det gäller den aktuella upphandlingen genomfördes den utifrån strikt affärsmässiga grunder av Försvarets materielverk. Detta innebär att om de kommersiella och tekniska villkoren uppfylls så vinner det anbud som har lägsta pris. I detta fall var det ett företag från Vitryssland som vann ordern i konkurrens med leverantörer från fem andra länder. Vidare har jag fått besked av Försvarets materielverk att det totala värdet av myndighetens affärer med vitryska företag sedan 1996 uppgår till ca 13 miljoner kronor.

I dag finns ingen svensk lagstiftning som reglerar import av krigsmateriel. Sverige köper dock inte materiel eller därtill knuten kompetens från ett land som är föremål för internationella sanktioner eller embargon, eller där svensk sanktion är beslutad. Vitryssland är inte föremål för någon sådan sanktion. Utöver detta finns det inte några kriterier, förutom de rent affärsmässiga, som styr Försvarets materielverks import.

I direktiven till den pågående utredningen om krigsmaterielexport har utredaren uppmärksammats på att Sverige saknar lagstiftning som reglerar import av krigsmateriel. Samtidigt erinras det dock i direktiven om att de begränsningar och särskilda restriktioner som gäller export av krigsmateriel inte är direkt tillämpbara när Sverige importerar krigsmateriel för eget behov. Importen sker som en konsekvens av svenska försvars- och säkerhetspolitiska överväganden.

Jag kommer att invänta resultaten från utredningen innan jag vidtar några eventuella åtgärder i frågan.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.